tisdag 30 augusti 2011

De enda vi kan fostra är oss själva.

P3:s Verkligheten ”ägnar den här veckan åt att beskriva ett rättsligt lotteri, och en ny typ av brottsling: fildelarsvensson”, meddelas på webben. Vår partiledare Anna Troberg och Ung Pirats förbundsordförande Gustav Nipe argumenterar i DN för att nuvande lagar måste ändras eftersom beteendet att dela med sig av sina kulturupplevelser är djupt allmänmänskligt och gett upphov till begreppet ”fair use”, som uppstod när amerikanska domstolar slog fast på vilka grunder det kunde vara lagligt att någon använder delar av en annans upphovsrättsskyddade material. Varje rättskaffens människa, om tänker längre än näsan räcker inser att det måste finnas en avvägning mellan det allmänna intresset av en levande kulturell samhällsdebatt och det privata intresset av att inte bli exploaterad eller utnyttjad av andra. Det stora problemet är att de företag, som köpt upp den ekonomiska delen av upphovsrätten och därmed lutar sig mot s k närstående rättigheter, under år av lobbyverksamhet uppnått samma status och ställning som de verkliga kreatörerna. Med det har det skapats en föreställning att den som skapar ett verk inte kan klara sig utan den överbyggnad som upphovsrättsindustrin utgör. En överbyggnad där det uppenbarligen är lönsammare att engagera en rad jurister och advokter för att jaga de internetanvändare, som i ett utbyte med andra vill hålla sig ajour med det som sker inom t ex musik- film och/eller spelbranschen, än att utveckla betalsystem för inköp av enstaka exemplar.


Anders S Lindbäck uppmärksammar Annas och Gustavs inlägg och förklarar vad fildelning egentligen handlar om – en teknik för att kunna dela med sig av material alldeles oavsett om det är skyddat av upphovsrätt eller inte. Gillar att Anna och Gustav bestämt sig för att bevaka dessa rättegångar, vilket ska bli intressant att följa. Computer Sweden , Aftonbladet och DN.se skriver att 15-åringen i Göteborg snabbt friades av tingsrätten, men givetvis kommer detta att överklagas av de övervakande hökarna inom Rättighetsalliansen Europa AB, tidigare Antipiratbyrån. Samtidigt kan vi läsa i SvD Näringsliv om att Stim försöker flytta fram sina positioner bland unga låtskrivare. Trist dock att där inte finns någon länk till artikeln. Men det går inte ta miste på deras omsorg. Tänk om dessa unga människor skulle komma underfund om att det krävs ett nytt tänk i en ny tid med de möjligheter som internet erbjuder, då skulle korporativa organisationer, som behöver pappa staten som beskyddare, snart sjunga på sista versen. Helt barockt att en musikskapare måste vara medlem i Stim för att kunna kan anlita ett proffsigt företag för att framställa CD-skivor och då i max 1.000 ex. Copyswede är en annan parasit som med en straffskatt på lagrings-media, tvingar oss alla att betala en dusör till den administrationen alldeles oavsett vad vi använder USB-minnen och externa hårddiskar till. Sedan kan man undra hur mycket av de insamlade medlen, som rinner ner till musikskaparna?


I övrigt går debatten om hanteringen av kommentarer till artiklar och inslag i olika nyhetsmedier vidare. Mikael Zackrisson, skriver med underbar skärpa Nättidningarnas största nederlag. Aftonbladets chefredaktör Jan Helin har tagit det drastiska beslutet att slopa anonyma kommentarer på nätet. Helt klart är han kraftigt influerad av debatten efter terrorhandlingarna i Norge. I Svd frågar Sigurd Allen och Ester Pollack: Vill vi ha makt utan ansvar? Och menar att ”Anonymiserat tyckande, personangrepp och skällsord undergräver möjligheten att föra ett förnuftigt samtal om stora och små frågor i samhället.”

Artikeln ingår i en debatt som startade redan den 2 augusti. Helt klart anser kultureliten att den, som har ett taskigt ordförråd och är urförbannad på samhällets orättvisor, inte ska ha någon talan när det gäller artiklar ur dagens nyhetsflod. Hur tänker man att dessa krutdurkar ska desarmeras med ett sådant förhållningssätt? Jag vet varifrån jag kommer och har svårt att sätta mig på alltför höga hästar. Vi har idag alldeles för få transformatorer i gränssnittet mellan eliten och massan för att dialogen ska kunna fungera.


Avrundar med IDG.se Datorregn i skolorna och Computer Swedens Skoldator kräver ansvar. Intressant se vad det blir av den satsningen? Hängslen och livrem samt en radda datorer, som står oanvända i korridorer eftersom lärare och fritidspedagoger har aversioner mot elevernas engagemang i olika nätaktiviteter. Eller ska jag våga hoppas på att Kristina Alexanderson och alla andra banbrytare ska lyckas dyrka upp alla dessa låsta sinnen?

Intressant.

7 kommentarer:

Bo Bengtsson sa...

Åklagaren mot 15-åringen utlät sig i Sveriges Radio härommorgonen. Han menade att det var för dyrt för samhället att åtala alla svenskar som "fildelade". Han nämnde antalet presumtiva brottslingar, men jag har glömt siffran.

Kanske någon kan hämta hem detta remarkabla uppkast från åklagarmyndigheten.

Bengt O. Karlsson sa...

"Helt klart anser kultureliten att den, som har ett taskigt ordförråd och är urförbannad på samhällets orättvisor, inte ska ha någon talan när det gäller artiklar ur dagens nyhetsflod"

Så är det ju inte alls. Däremot förväntar vi oss ett civiliserat uppträdande och språk, att man står för sina åsikter med namn, att man inte använder kommentarsmöjligheten till att okontrollerat vräka ur sig otidigheter, vulgariteter och politisk fanatism i ämnen som inte alls har med sakfrågan att göra.

Du skulle nog inte bli glad om jag kommenterade på det sätt som jag innerst inne tänker och känner inför pipipartiet men som jag naturligtvis behåller för mig själv och uttrycker min kritik i mera återhållsamma ordalag. Det är väl det minsta man kan kräva.

Jag är mycket glad över att se dagstidningarna försöka ta kontroll över de soptunnor fyllda med hat som kommentarsfälten vanligtvis utgör.

Anonym sa...

Håller med Bengt O Karlsson. Den sista tiden har det varit sjukt irriterande att läsa intressanta artiklar, en två-tre kommentarer och sedan något om att journalisten är PK och borde skriva något om "xyz men då får hon väl sparken", helt utanför ämnet.

Trollen vann helt enkelt och de tog bort gläjden att läsa och debattera i kommentarsfälten. Vem sörjer?

Bo Bengtsson sa...

2005 blev det förbjudet att dela ut eller­ ladda ned upphovsrättsskyddat material. Då bedyrade
justitieministern Thomas Bodström att polisen inte skulle­ jaga privatpersoner.
Läs mer här

Niklas Starow sa...

Bengt O.
Vilka "vi" pratar du om?

Jag tror generellt sett att många i Sverige inte anser att yttrandefrihet ska omfatta alla, speciellt inte de vars åsikter vi inte gillar.

Det de inte tänker på är att det som är obekvämt här i Sverige, är skillnaden mellan liv och död i andra länder.

I Tunisien, Saudi Arabien, Egypten och Syrien är folk beredda att offra sina liv för att få den yttrandefrihet vi nu beskär.

Bengt O. Karlsson sa...

@Niklas Starow. Kul att du reagerade på min lilla provokation. "Vi" syftar naturligtvis på kultureliten ;-)

Men egentligen syftar jag på den grupp människor som vågar framträda med eget namn och hålla sig till någorlunda anständiga konversationsformer och dessutom till ämnet.

Resten av din kommentar är både viktig och intressant men det är ju inte alls det "vi" diskuterar. Vi talar väl om kommentarsfälten i press, huvudsakligen dagspress, och det vilda näthat som florerar där.

omfrihet sa...

@Bengt O Karlsson

Jag är en av de som alltid väljer att inte skriva mitt verkliga namn då jag kommenterar. Det finns ett antal rationella skäl till detta, men viktigast är att jag inte känner mig bekväm med tanken på att vem som helst ska kunna ta reda på var jag och min familj bor, om de inte gillar det jag säger offentligt. Jag gillar inte heller att framtida uppdragsgivare mycket väl kan tänkas välja bort mig som leverantör av system om de ogillar min koppling till Piratpartiet. Mina barn kan få ett sämre liv om "pappa tycker fel" offentligt.

---

Som regelbunden kommentator på sajten slashdot.org så vet jag att även diskussioner kring ett intressant ämne som blandats med grova förolämpningar och hets mot i princip alla folkgrupper, trots det fungerar och leder till något bra. Anledningen till att det fungerar där och inte på de större tidningssajterna i Sverige, är att de som deltar i diskussionen på Slashdot själva kan rösta upp eller ner andras kommentarer och att man kan välja att inte läsa kommentarer som faller under en viss poäng och anständighetsnivå.

Den som upprörs över att bli förolämpad inser snart att man inte behöver läsa allt på kloaknivå. Den som ändå läser ofiltrerat ser då och då en av majoritetens tyckande bortspolad diamant.