onsdag 31 mars 2010

Är klyftan verkligen digital?

Igår kväll såg jag dokumentären Videocracy i SVT1 och förundrades. Medan vi här hemma har en diskussion mellan journalister och bloggare om vem som har mest skuld i att den del använder Sociala medier för att ta ära och redlighet av varandra, pågår en utveckling i en annan del av Europa, där landets premiärminister Silvio Berlusconi, lyckats ta och behålla den politiska makten med hjälp av sitt medieimperium, där människors lust och längtan att bli bekräftade exploateras av cyniska mediemoguler. DN och andra skrev om uppståndelsen i Italien kring filmen inför Filmfestivalen i Venedig. Dessutom skrev Erik Gandini ett eget inlägg i DN inför visningen igår kväll. Unni Drougge har kommenterat och pekade på likheter i beteendet när många i det omgivande samhället inte tänker efter före.


Vad detta får för effekter på landets barn och ungdomar, vår och Italiens framtid, kan man fundera över. I andanom hör jag vän av ordning och god moral förfasa sig och kräva lagar som förbjuder den sortens innehåll, istället för att inse behovet av en ständigt pågående debatt där vi diskuterar det liv som vi lever. Om vi kunde vara överens om yttrandefriheten och komma bortom den moraliska indignationen över att människor kommit olika långt på sin själsliga vandring från att vara obildad till att vara upplyst, skulle mycket vara vunnet. I Profeten skriver Kahlil Gibran (min favoritpoet) om Brott och straff bland annat strofen ”Om människan inom er skall jag nu tala. Ty det är hon och inte ert guda-jag och inte heller dvärgen i dimman, som känner brottet och straffet.” Bilden av var och en av oss som både insnöad och upplyst gör det lättare att se att vår uppgift först och främst inte är att sätta oss till doms över andra, utan att vi måste jobba på att bli klokare själva för att därigenom möjligen väcka andras lust att ta ett eget ansvar för sin utveckling.


I SvD:s Mediekrönika konstaterar Astrid Söderbergh Widding att förhållandet mellan medier och verkligheten inte enkelt kan förklaras med att internet har en annan kultur än de så kallade ”gammelmedierna”, dit även TV måste räknas. Såg för en stund sedan TV8:s program där bland annat en panel av personer från olika delar av medievärlden och med olika politisk färg diskutera Beatrice Asks famösa uttalande om gredelina kuvert till brottsmisstänkta. Förutom att man landade i att hon inte är klockren som Fru Justitias främste tjänare, bjöds vi också på en uppvisning av det märkligare slaget – en man som visade upp sin förmåga att proppa i sin köttbullar och svälja hela varmkorvar. Vilken förebild för människor, som drömmer om att få synas i TV, var min första spontana tanke. Men, strax såg jag vissa paralleller mellan honom och den unge man som i Videocracy ägnade en stor del av sitt liv åt att komma med i olika TV-program, där det var lättast att komma ifråga om man var en ung, vacker och mer eller mindre avklädd tjej.


Hos Aschberg var väl inslaget med korvslukaren med för att utmana ”den goda smakens vänner” och med konflikten mellan det ”folkliga” och de ”kulturellt förfinade” som dramaturgiskt grepp öka antalet tittare. Väl bekomme säger jag och hoppas att alla, som jagar tittarsiffror för att öka sina intäkter som reklampelare, ser och lär något av dokumentären Videocracy och funderar över sitt ansvar i den samhällsutvecklingen. Detta blev en lång utläggning (som vanligt) och dessutom på ett stickspår, eftersom jag hade tänkt skriva något om den så kallade digitala klyftan med tanke på den hearing som stiftelsen .se genomförde och som jag tog mig tid att åka in och lyssna på förra onsdagen.


En del har skrivits om denna klyfta bland annat i Computer Sweden. Vid hearingen fick vi bland annat ta del av olika rapporter samt erfarenheter från stiftelsens projekt Internet för alla. Trevligt att träffa en del nätvänner som Mary XJ, Julia Skott och Copylinda men också att få nya kontakter som t ex Bodil Brǿgger, Nettredaktör för Seniornet Avisen. Intressant att man i Norge kompletterar tidningen på webben med en papperstidning. Det tror jag är ett klokt grepp, eftersom det ena inte utesluter det andra, för oss som inte lär oss lika snabbt som de yngre. Dessutom är det skönt att sitta i läsfåtöljen och prassla samtidigt som jag kollar vad jag kan ha gemensamt med andra seniorer. Glömde fråga om papperstidningen var ett allmänt utskick till alla eller om det var ett erbjudande till dem som så önskar. Detta med tanke på skogens träd. Redovisade rapporter och den avslutande politikerpanelen återkommer jag till vid lämpligt tillfälle.

Intressant.

tisdag 30 mars 2010

Här finns något att hämta för alla.

Det är rätt intressant att följa det som avhandlas i olika medier efter förra veckans Uppdrag granskning. I Journalisten läser jag En mobb på sociala medier, där chefredaktören och ansvarige utgivaren Helena Giertta söker förklaringen till händelseutvecklingen i den möjlighet som finns idag att publicera sig utan det filter som journalister och och ansvarige utgivare utgör i de etablerade medierna. Hon skriver bland annat ”Lögner och förtal ska beivras och jag kan inte förstå varför lagstiftarna inte är intresserade av att göra det på nätet. En långsträckt yttrandefrihet betyder inte fritt fram att uttrycka vad som helst. I TF finns flera inskränkningar i yttrandefriheten som de flesta ställer upp på.”


Nog måste väl även vän av ordning kunna ställa sig frågan om lögner och förtal inte kan beivras på andra sätt än att lagstiftarna ska ge sig på Tryckfrihetsförordningen? Men, vänta nu – pågår det inte redan ett arbete i den riktningen i Yttrandefrihetskommittén? Check – och kan man tänka sig: Yttrandefrihetskommittén har tagit över efter Tryck- och yttrandefrihetsberedingen. Yttrandefrihetskommitténs uppgifter enligt direktiven 2008:42 är uppdelade i två etapper. Etapp 1 omfattar arbete med förslag till grundlagsändringar inför valet 2010. Uppdraget i denna del redovisades i ett delbetänkande som överlämnades till justitieministern den 17 februari 2009. Etapp 2 omfattar bl.a. fortsatt övervägande av frågan om man i längden bör behålla en teknikberoende grundlagsreglering av tryck- och yttrandefriheten. Uppdraget i denna del ska redovisas senast den 20 december 2011. Intressant. Kan just undra om inte en del journalisters attacker mot bloggosfären kan ha något samband med den diskussion som förs med anledning av detta?


Lyckligtvis finns journalister utrustade med förmåga att problematisera den spänning som uppstått när en hel hop glada amatörer kan ge sin in i samhällsdebatten utan att fråga en överhet eller proffsen om lov. Emanuel Karlsten skriver i dagens Expressen under rubriken De vuxna är problemet – inte Internet och ger råd om hur vi som vuxna kan ta vårt egna personliga ansvar för det som pågår bland ungdomar. Men, när vuxna visar sig vara en del av problemet, då gäller det att andra vuxna vågar lägga sig i och ta reda på fakta.


När det gäller diskussionen om Yttrandefriheten och hur denna din rätt kan krocka med min känslighet inför ditt ordval, tänker jag på filosofiprofessor Per Bauhns ord för några dagar sedan ”I ett fritt samhälle hör känslan av kränkthet till normaltillståndet. Vi har rätt att ge svar på tal, men inte förbjuda själva talet”. Eller sagt med några bevingade ord av Evelyn Beatrice Hall i hennes biografi om Voltaire ”Jag ogillar dina åsikter, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att uttala dem". Kulturbloggen och Mathias Klang gav mig tidigare idag ytterligare ett bra exempel, då de citerar det svar som författaren Philip Pullman (ett tack till embryo för rättelsen av förnamnet) gav när han fick frågan om inte hans bok The Good Man Jesus and the Scoundrel Christ kunde uppfattas som förolämpande:


Det är ett chockerande ämne och jag visste att det var en chockerande sak att säga. Men ingen har rätt att leva utan att bli chockad. Ingen har rätt att leva sitt liv utan att bli förolämpad. Ingen behöver läsa den här boken. Ingen behöver plocka upp den. Ingen behöver öppna den. Och om du öppnar den och läser den, behöver du inte gilla den. Och om du läser den och ogillar den, behöver du inte tiga om det. Du kan skriva till mig, du kan klaga på den, du kan skriva till förlaget, kan du skriva kan du skriva din egen bok. Du kan göra alla dessa saker, men dina rättigheter upphör där. Ingen har rätt att hindra mig att skriva denna bok. Ingen har rätt att stoppa dess publicering, eller att den blir köpt, såld eller läst. Det är allt jag har att säga om detta ämne”. (Översatt med hjälp av Google Översätt)


Sedan gäller det att avgöra när något är så viktigt att säga att jag vill riskera att hamna i onåd, så som undersköterskan Peter Magnusson i Södertälje gjort. Civilkurage som borde belönas, tänker jag, men idag 14 månader senare är han ”arbetsbefriad, sedan snart ett år. Se där ytterligare en skandal för riktiga journalister i etablerade medier att bita i. Men där handlar det om motsättningar mellan människor ur etniska grupperingar och det kniper man ju inte lika många poäng på. Avslutar med ett annat exempel på civilkurage – Maria Abrahamsson som talar klarspråk om justitieministerns hattande.

Intressant.

söndag 28 mars 2010

Demokrati förutsätter rättssäkerhet.

Blir riktigt upprymd när jag läser Gunnar Strömmers ord i dagens SvD Allting vilar på rättssäkerheten. ”Rättsäkerheten för den som misstänks för brott – ytterst att ingen ska dömas utan fullgod bevisning – ställs ofta mot rättstryggheten, det vill säga var och ens skydd mot att bli utsatt för brott. I den matchen plockar i regel hårdhandskar fler poäng än silkesvantar”, skriver han. Därför är det bra att han tar sig tid att förklara rättssäkerheten i hela dess vidd. Han förklarar också hur det kommer sig att politikerna brister i respekt för värdet av ett rättssäkert samhälle. ”I Sverige var oinskränkt folkstyre länge det enda värde som erkändes som sant demokratiskt. Men i dag är nog de flesta, åtminstone i teorin, överens om att respekten för individens fri- och rättigheter är ett minst lika väsentligt inslag för att vårt land ska kunna kalla sig en demokratisk rättsstat. Enskilda människor och minoriteter måste skyddas mot maktmissbruk och övertramp även om förgripligheterna har majoritetens välsignelse. Skyddet ska ytterst garanteras av oberoende domstolar.”


Det låter tryggt, men när vi kunnat notera hur lagstiftarna i Sveriges Riksdag, låtit sig styras av särintressen och frestelserna att ta på sig hårdhandskarna, då känner vi att vårt demokratiska samhälle är i fara. Det är mot den bakgrunden som jag tycker att Justitieminister Beatrice Ask gjort sig förtjänt av kritik. För balansens skull förlänas hon idag ett personporträtt i SvD, som visar att hon har kvaliteter som människa. Det tvivlar jag inte på, men känslan för rättssäkerhetens betydelse brister och det är en särskilt allvarlig brist hos en justitieminister. Jag måste måhända lära mig mera om metahumor och stryktålighet, vilket Oscar Swartz delar med sig av. Jag inleder med att gå ur Facebookgruppen som kräver Beatrice Asks avgång – jag vill använda min energi till något mera konstruktivt till stöd för rättssäkerheten. Frågan är vad, men det ger sig nog. Men, jag måste medge att det kändes bra att kunna kanalisera min frustration just då, när jag gick med.


Sanna Rayman gör sin insats när hon svarar läsare och upplyser om att det till syvende och sist ”åligger oss alla att inte låta vår mänsklighet och värdighet förfalla”. Anders Mildner tillhör dem som ståndaktigt talar om de möjligheter som internet och sociala medier erbjuder. Samtidigt synliggör han hur företrädare för det etablerade samhället eldar under sin syn på dagens unga som ”rutten frukt”. Och hur pekpinnarna blir allt längre, inte minst bland politikerna. Idag bidrar han med sitt perspektiv på de senaste dagarnas debatt ”Farligt skilja nätet från verkligheten”. Slutkämmen är värd att läsa flera gånger om: ”Den jobbiga sanningen är att lösningen är så mycket svårare. Det är inte verktyget i sig som är huvudproblemet, utan vad vi använder det till. Vi måste alltså börja uppföra oss på ett sätt som är gott i grunden. Överallt.”


Lars-Erick visar också sambandet mellan de resonemang som förs i ledarskiktet och det som händer när människor släpper loss sin frustration. Men han visar också ett positivt exempel på att det kan hända något när en enskild individ bestämmer sig för att ge ordet medmänsklighet en konkret innebörd. Marcin de Kaminski ser att ungdomar och nätet får skulden när vuxensamhället inte håller måttet. Här kan vi också finna förklaringen till att rättssäkerheten sitter löst. I vuxensamhället odlas med förkärlek myten om att demokrati råder när en majoritet sagt sitt, alldeles oavsett om den majoriteten gillar att vara totalt insnöad eller strävar efter att vara upplyst. Sedan kan man fråga sig om Aftonbladets nya affärsidé, som Dagens Media skriver om, kommer att höja kunskapsnivån eller elda under människors primitiva lust att hämnas. Här kommer nog många att sättas på prov. Inte minst de som sysslar med förundersökningar. Avslutar med Sagor från livbåten, som visar att vi är många som på olika sätt gör vad vi kan för att hålla arbetet för en fungerande demokrati vid liv.

Intressant.


lördag 27 mars 2010

Kan ojuste beteende könsbestämmas?

Läser SvD:s artikel Vuxna blinda för nätmobbing och funderar en del kring efterspelet till Uppdrag gransknings program Den andra våldtäkten. Men också de likheter som finns när det gäller Justitieministern Beatrice Asks och andra genusfixerades problem att se varför hennes uttalanden skapat en så kraftig reaktion. Det gemensamma är polariseringen kring det laddade ämnet sex, där könsstereotyperna beskriver män som förövare och kvinnor som offer. Blotta tanken på att försöka problematisera denna grundmurade föreställning i kvinnornas föreställningsvärld kräver att jag övervinner min rädsla för att hamna vid en medial skampåle. All heder åt Elza Dunkels som tar itu med föreställningen att internet är boven. Tänker vi så, slipper vi rannsaka oss själva och vår barnuppfostran, påpekar hon. Men, när jag läste inlägget på hennes blogg såg jag att problematiken förenklades genom att genusglasögonen sattes på näsan och allt kunde förklaras med patriarkatets makt.


Så enögd skulle jag kunna börja undra över om det ligger i de kvinnliga generna att bära omkring och elda under skvaller i bekantskapskretsen, mot bakgrund av det som beskrevs i Uppdrag granskning. Och en del annat som leder till funderingar ifall tjejer i skydd av lagstiftningen blivit så fredade från konsekvenserna av ett ojuste sexuellt spel att alla grabbar gör klokt i att vara på sin vakt eftersom gränsen mellan frivilligt sex och våldtäkt kan vara hårfin för att inte säga gå från det ena till det andra i en efterhandskonstruktion. Något som kan försvåra eller rent av omöjliggöra anhörigas förmåga att inse att en son eller bror kan vara sexualbrottsling. Överhuvudtaget undrar jag om ojusta beteenden människor emellan kan könsbestämmas.


SvD:s Brännpunkt skriver Rädda Barnens Sverigechef Lars Carlsson och Försäkringsbolaget If:s kommunikationschef Katarina Mohlin under rubriken Vuxna sviker unga på nätet och även här är fokus att ungdomar behöver vaktas mot den ondska som finns där ute på nätet. Detta medan jag funderar kring hur man skulle kunna använda tekniken för att stärka alla goda krafter då informations- och kommunikationstekniken naturligtvis kan användas för att motverka den okunskap och de förenklingar som är en förutsättning för att ett drev ska få näring. Medan SvD:s journalister lutar sig mot ett par kvinnliga forskare återkopplar jag till de män som jag refererade till igår - Techrisk och ”Med eller utan filter” (tacktips till MMN-o) samt Julia Skotts krönika. Intressant se att det finns politiker som inser skolans viktiga roll när det gäller den process som gör oss till hyggliga människor. Jag kan bara hoppas att en sådan IT-strategi tar fasta på både kvinnliga och manliga forskares rön, men framförallt Knight-kommissionens rön om att informationen måste vara fri i ett friskt demokratiskt samhälle.


Sett i detta ljus är det möjligt att se varför Beatrice Ask med genusglasögonen på näsan tycker sig se att vi, som reagerar på hennes uttalanden om skuld och skam med anledning av sexköpslagen, uteslutande är motståndare till lagen. Inte att det är grundbulten – detta att ses som oskyldig intill dess en domstol bevisat en människas skuld – som hotades av hennes idéer om färggranna kuvert och delgivning i hemmet. Sagor från livbåten ger oss en sammanfattning. Expressens ledare häromdagen har knölat till saken ytterligare. A-C Marteus verkar vara av den uppfattningen att inför just denna publik gör justitieministern rätt när hon tycker att sexbrottsmisstänkta ska hängas ut. Jag och många med mig menar att det är precis tvärtom – inför denna publik är det särskilt viktigt att förklara grundbultarna i lagstifningen, eftersom lusten att ta till hårdare tag är större bland dem som odlar sin enögdhet.


Opassande hjälper som vanligt till att skingra känslodimmorna, så att det blir lättare att se att livet är en ständig balansgång, där detta att ta sitt eget personliga ansvar är centralt. Konsekvenserna blir annars ett odrägligt samhälle att leva i. Svensk Myndighetskontroll lägger ihop det som förklarar varför justitieministern ligger risigt till. Jag kan inte se att det har med hennes kön att göra. Sedan kan man naturligtvis inte komma ifrån att sexköpslagen ligger som ett fördunklande filter över det hela och här gör Liberati en insats för att hjälpa oss se var de olika partipolitiska konstellationerna står. Samtidigt tar Cecilia Malmström, ny EU-kommissionär ett första steg mot censur på internet och som vanligt är det barnporren som används som murbräcka. Än en gång är det Tyskland med sina erfarenheter som sätter sig på tvären – tack och lov! Men nog vore det roligare om Sverige gick i bräschen för internet som bärare av fri information i ett friskt demokratiskt samhälle. Där har Liberati något att bita i!


Avslutningsvis litet om det senaste om FRA, som bjöd in de politiska ungdomsförbunden i fredags, vilket MiNimaliteter och Mark Klamberg, skrivit om.

Intressant.

fredag 26 mars 2010

Effekter av den beskäftiga godheten?

Inleder med en mycket intressant och tänkvärd artikel av Hans Rosén i DN. En artikel som visar att medielandskapet har förändrats vare sig vi vill det eller ej. I den meningen är de senaste dagarnas debatt om händelserna i Bjästa ett bra exempel. Om det inte finns några etiskt stabila styrstavar i den publika processen leder det hela till en härdsmälta. Efter SvD Debatt där Belinda Olsson skickligt förde diskussionen fram till en avslutning där en ansvarig för skolan såg möjligheten i utmaningen att vända det som avslöjats till något utvecklande för alla, kände jag en viss tillförsikt. Men, när jag nu ser och hör hur olika public service media kommenterar saken blir jag mindre hoppfull. Upprördheten i kombination med den beskäftiga godheten och kampen om läsare och tittare är en kombination som känns allt annat än uppbygglig.


Därför är jag tacksam för ett tips jag fick av Jerker Wågström i en kommentar till gårdagens inlägg med länk till Mikael Nordenfeldts blogg där han kommenterar skriften ”Med eller utan filter” av Stig Roland Rask – den kan laddas ner hos KK-stiftelsen. Presentationen lyder: "Frågan är inte vilka tekniska filter vi kan installera i datorerna, utan vilka etiska filter vi kan installera i eleverna", säger Stig Roland Rask, lärare och tidigare projektledare för "Etik och Internet" vid Fredriksdalskolan i Lidköping.” Med tanke på att den funnits tillgängligt sedan maj 2005, undrar jag varför den inte fått ett bättre genomslag. Men det är naturligtvis enklare att inbilla sig att det går att lösa glappen i det etiska förhållningssättet människor emellan, med installation av filter i datorer och internetcensur, istället för det mödosamma jobbet där dialogen ska leda framåt. Tron på att politikerna sitter inne med möjligheten till en quick fix är det stora självbedrägeriet. Mikael Nordenfeldt skriver ”Ungdomsrebellen som åldersfenomen finns kvar sedan de gamla grekerna. På 50 generationer har det mänskliga släktets genetiska uppsättning inte ändrats nämnvärt. Kom ihåg det. För det enda som skiljer är sociala förhållanden, skriftligt nedärvd kunskap och teknik. Formandet av individen – uppväxt och uppfostran – har fortfarande exakt samma metodiska grunder som alltid gällt under civilisationens framväxt.” Techrisk ger oss ett annat intressant lästips. Här passar det också med länkar till Mymlan, Lars-Erick och Scaber Nestor.


Av en tillfällighet, som ser ut som en tanke, skriver Hax under rubriken The Great Firewall of Europe att handlingar läckt ut som visar att internetcensur är på G inom EU. Världen har uppenbarligen blivit helt stollig! Men tack och lov finns det också journalister som Julia Skott, som väljer att visa att nätet rymmer mer än farligheter.Tack Julia du har gjort min dag!


Avslutar med en liten fredagsrunda: Opassande; Josh; Lakes Lakonismer; Anna Troberg; Anders Widén och sist men inte minst Badlands Hyena.

Intressant.

torsdag 25 mars 2010

Studio Etts dom - Internet är boven.

Inledningsvis en djup suck av lättnad över Beatrice Asks pudel, eftersom reaktionen från läsare och lyssnare inte kunde avfärdas enbart som påhopp av partipolitiska motståndare under en valrörelse, där temperaturen stiger. Intressant dock att det var först när starka röster ur den egna supporterskaran höll i och satte ord på det allvarliga i fadäsen, som det tog skruv. Men, jag håller med Göran Widham – hennes sent påkomna ånger känns inte helt hundra. Vad det däremot visar är vilket ansvar för samhällsklimatet, som ligger hos olika makthavares närmaste omgivning. Något som borde leda till eftertanke hos dem, som idag försvarar allt som kommer från de egna leden och rackar ner på allt som kommer från den motsatta sidan. Mer sansade bedömare kan se hur detta förhållningssätt bidrar till att förgifta samhällsklimatet, där lösningar på olika utmaningar oftast skulle kunna bli bättre av en kombination av både förebyggande insatser och en juste kriminalpolitik istället för dagens polarisering modell dit det bär, bär det. Ett bra exempel är debatten om brott och straff som pågår bland annat här, här, här och här på SvD:s Brännpunkt.


Ett annat aktuellt exempel på vad detta samhällsklimat kan ställa till med, fick vi igår ta del av med hjälp av SVT:s Uppdrag granskning. Där fick vi följa utvecklingen i ett lokalt samhälle där ungdomar och vuxna inte insett att det som man gör i förhållande till andra människor i sin närmsta omgivning inte är ens ensak då det påverkar samhället i stort. Där fick vi se hur många ungdomar och vuxna valde att ställa sig på den ena partens sida eller att vara ”neutrala”. Det senare kan jag inte se som något annat än en missriktad omtanke eller feghet. Efter att ha läst chatten noterar jag att programmakarna inte pekar ut orten Bjästa som en ort med särskild fallenhet för att låta en pöbel i en populär persons omgivning bestämma vad som är sanning och rätt. Tvärtom betonas att det som hänt där, kan hända var som helst i vårt avlånga land. Själv vet jag av egen erfarenhet vad byskvaller kan ställa till med och det långt innan detta skvaller med alla dess osanningar och överdrifter kunde spridas med hjälp av Facebook. Sedan är det en annan sak att SR:s Studio Ett basunerar ut hur en lynchmobb på nätet tog över rättsskipningen trots att både Tingsrätt och Hovrätt dömt gärningsmannen tidigare. Det är verkligen att göra det journalistiskt enkelt för sig att i slutet av programinslaget landa i att det är internet, som är boven i detta drama.


Utan några andra jämförelser minns jag som nyinflyttad i Roslagen i slutet av 60-talet, hur jag drogs in i en härva av illasinnade rykten kring en av mina nya arbetskamraters familj och nära anhöriga. Genom att vara den som stack hål på denna under många år svällande böld, fick jag både vänner och ovänner på kuppen. Därför reagerar jag starkt när jag hör att ”vän av ordning” tror att allt vore väl, om internet inte fanns. Istället för att ta på sig det personliga ansvaret för ett juste förhållningssätt i sin egen omgivning i förhållande till det skvaller, som går omkring, inbillar man sig att det finns en lösning med olika anordningar på nätet, som kan råda bot på händelser som de i Bjästa. Vad jag kan se är det som hänt där ett resultat av att ansvaret för ungas fostran helt lagts i knäet på enskilda föräldrar och att andra vuxna tvår sina händer. Men, när ansvariga politiker tror att fler poliser, mer övervakning och hårdare tag är det enda som hjälper, då inser man inte vuxenvärldens betydelse i den sociala process som formar barns och ungas föreställningsvärld. Insiktsfulla vuxna, som lever i tonåringars närhet, vet att utvecklingen till en juste vuxen förutsätter en sund frigörelse från de egna föräldrarna och att man har möjlighet att spegla sig i andra justa vuxna. Här är de vuxna i skolan och det omgivande samhället av ovärderlig betydelse. Det känns trots allt som att det finns hopp om en läkningsprocess är möjlig när SVT:s Debatt avslutades med skolledningens ord om att dra lärdom av det som skett.


Kan i detta sammanhang inte låta bli att bjuda på ett välskrivet inlägg av Agnes Arpi om det liv, som inte låter sig inrangeras i de vanliga modellerna för att förklara världen. Undrar vad som skulle hända om hennes bilder ur arbetslivet användes som underlag för samtal om hur skitpratet omkring oss faktiskt är en del av samhällsklimatet och hur detta påverkar oss alla, inte minst barn och ungdomar i vår omgivning. Vi måste alla bli bättre på att hantera sådant som livet skakar om oss med. Framförallt inte vänta oss att någon annan ska förhindra uppkomsten av alla dessa besvärliga situationer, utan mera hur vi själva kan förhålla oss när sådana uppstår.


Rätt eller fel, men nog undrar jag vad som blir bättre av att nya Facebook-grupp kräver rektorns avgång och hänger ut ”Oscar”, som för närvarande sonar sina brott. Rätt eller fel, men nog undrar jag varför politikerna inför valet 2010 förefaller ha lättare att satsa på företeelser som Stora Säkerhetsdagen, Skydd 2010 och Security Award än program för stöd till landets skolor att hantera yttrande- och åsiktsfriheten i relation till det personliga ansvaret, som är särskilt viktigt med alla nya medier. Rätt eller fel, men nog undrar jag en hel del över det som Svensk Myndighetskontroll snappat upp att skolministerns parti är på väg att driva igenom.


Men vi kan kanske inte begära mera av varken folket eller media i ett samhälle där säkerhetsbranschen växer så det knakar, skolministerns parti vill göra barn straffmyndiga och justitieministern har svårt att tillstå att hennes uttalande varit mera populistiskt än klokt.

Intressant.

tisdag 23 mars 2010

Sverige behöver en ny justitieminister.

I går gick jag med i en Facebook-grupp som kräver Justitieminister Beatrice Ask´s avgång. Vanligtvis tillhör jag inte dem som kräver ministrars avgång, när de håller fast vid sin uppfattning. Men, när Justistieministern – rättssamhällets viktigaste utpost – uppträder på detta sätt, då återstår bara att resa ett sådant krav. Detta har inte med partipolitik att göra, det tror jag att statsminister Fredrik Reinfeldt inser. Men, han har uppenbarligen valt att blunda i hopp om att folket ska tro att det som utspelar sig hör till ”den allt smutsigare” valrörelsen, där politiska näthuliganer enligt SVT Aktuellt igår påstås härja.

Uppdatering: Expressen skriver nu att statsministern avvisar avgångskrav. Något förslag i den här riktningen ska inte läggas fram. Kan det möjligen vara så att han tagit intryck - Vlt noterar att Lagrådet har synpunkter.


Lyckligtvis finns det journalister, som vet vikten av att hålla rent framför den egna dörren, även om man, vid en snabb anblick, kan tala om att spela motståndarlägret i händerna. Heder åt Sanna Rayman som förstår att den laglöshet, som justitieministern uppvisar, inte kan få passera opåtalat i ett rättssamhälle. Juridikbloggen har gjort flera inlägg om bakgrunden till den upprördhet som kokar främst i bloggosfären. Tokmoderaten har förslag på en bra ersättare. I övriga media slipper regeringschefen följdfrågor, vilket tyder på att tankegodset räknas till detta som bara ledarsidor sysslar med. När det gäller medias agerande har Thomas Hartman lyft fram den dubbelmoral som råder. Men, det står väl mera för att journalister i likhet med politiker inte är någon homogen grupp, utan ser olika på sin uppgift. Allt från ”att ge folk vad folk vill ha” till att se sin roll som en aktör med en folkbildande uppgift.


Och att situationen skulle varit annorlunda under socialdemokratisk styre, är det väl bara de mest indoktrinerade som tror. Här är det också så vist ordnat att det finns de som kan vittna om det tidigare spelet bakom kulisserna. Mark Klamberg har ytterligare en fråga. Anders S Lindbäck gör också sina jämförelser. Sidvind menar att Beatrice Ask bara är en del av problemet. Därför är det inte helt enkelt för Johan W att vinna några poäng på sitt inlägg, men iakttagelsen att en trängd Beatrice Ask försöker släta över sin blunder med skamgreppet att hon med sina idéer är den enda som visar omtanke om brottsoffren, gillar jag. Omtanke kan inte förutsätta att myndighetspersoner ska ha möjlighet att godtyckligt åsidosätta individers demokratiska fri- och rättigheter.


Avslutar med gästbloggaren Henrik Brändén hos Sagor från livbåten med den intressanta berättelsen om ett genpatent. Det visar en allt annat än sund utveckling. Och det är bland annat denna osunda verksamhet som ska skyddas av ACTA-avtalet. Mathias Klang är i Manchester på konferensen Counter 2010 där intryck väcker berättigade frågor. Själv undrar jag över om inte detta är bondfångeri modell 2010: ”Du är vår 999.999 besökare online idag kl 21:06:05! Grattis! Därmed har du möjlighet att vinna en Iphone 3GS. Om du är utvald, gå vidare här”.

Intressant.

fredag 19 mars 2010

På gång om ACTA och en del annat.

Läser i itnews for australian business att Nya Zeelands handelsminister Simon Power vill ha input från allmänheten när det gäller ”synpunkter på digitala verkställighetsåtgärder, i syfte att ´bidra med att ett högre riktvärde för skydd av immateriella rättigheter´." Detta inför den 8:e förhandlingsomgången i Wellington den 12 april. Nätanvändarnas organisation InternetNZ kommer att ordna en öppen konferens två dagar innan för att redovisa hur allmänheten ser på saken. Inför den konferensen har man lanserat en webbplats PublicACTA och enligt Scoop Independent News ordnar de också ett allmänt möte den 24 mars för att ge allmänheten en chans att sätta sig in i saken. Knowledge Ecology International skriver om ACTA:the new institution och redovisar ett material med sex olika kapitel, som läckt ut.


I det sammanhanget kan det vara intressant att ta en titt på en del av den av EU-parlamentet nyligen antagna texten, där den engelska versionen lyder:

9. Calls on the Commission to continue the negotiations on ACTA and limit them to the existing European IPR enforcement system against counterfeiting; considers that further ACTA negotiations should include a larger number of developing and emerging countries, with a view to reaching a possible multilateral level of negotiation;


Översatt till svenska har något hänt, vilket Erik Josefsson, handläggare hos partigruppen De Gröna (som PP:s Christian Engström ingår i) bett Ellen Robson, European Parliament DG Presidency, Head of Unit Directorate for Legislative Acts, förklara. För närvarande lyder översättningen:


9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med Acta-förhandlingarna och begränsa dem till det befintliga europeiska systemet för att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna om immateriella rättigheter och för att bekämpa varumärkesförfalskning. De fortsatta Acta-förhandlingarna bör omfatta fler utvecklings- och tillväxtländer så att man eventuellt kan nå en multilateral förhandlingsnivå.


En mera korrekt översättning torde lyda som följer:

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta förhandlingarna om ACTA och begränsa dem till det befintliga europeiska systemet för immaterialrättsligt skydd mot varumärkesförfalskning och anser att de fortsatta ACTA-förhandlingarna bör omfatta ett större antal utvecklingsländer och tillväxtländer, med syfte att eventuellt nå en multilateral förhandlingsnivå.


Tänk hur det lilla ordet ”och” kan vidga betydelsen av vad som överenskommits! Nog kan man väl tala om en tillfällighet som ser ut som en tanke. Bra att vi har Erik som inte lämnar något åt slumpen. Det ska bli intressant följa om det blir någon rättelse. Om inte kan man undra vem som tjänar på att vilseleda det svenska folket.


Sedan några rader om Justitieminister Beatrice Ask senaste hugskott, som Expressens Eric Erfors skrev om igår. SvD, DN och SR har skrivit om detta tidigare. Eric Erfors noterar det som allt flera av oss lagt märke till - ”En gång i tiden var integritetsfrågor en central del i Folkpartiets politik. Så är det inte längre. Numera pågår ett kriminalpolitiskt race mot Moderaterna i tuffa tag-frågor.” Slutklämmen visar hur förblindade dessa politiska riddare har blivit ”Och vi som försöker försvara individens integritet i ett allt mer repressivt övervakningssamhälle är antingen blåögda terroristkramare eller samvetslösa drogliberaler.” Eller pedofiler skulle jag vilja tillägga.


Det finns bara ett sätt att ändra på detta: Public service-media måste ta sin uppgift som granskare på allvar och syna motiven för detta kriminalpolitiska race. Det är knappast tecken på ett politiskt ansvarsfullt ledarskap.


I avvaktan på det är det bra att Piratpartiets medlemmar och sympatisörer tar bladet från munnen. Ju flera vi blir desto större genomslagskraft. Här Fullmentalstraightjacket; Caspian Rehbinder och Svensk Myndighetskontroll.som tar till orda, även om de därmed riskerar att dra på sig ett mera närgånget intresse från statsmaktens olika organ. Idag är det 6 månader kvar till valet – det markerar jag genom att åka in till Stockholm för att dela ut flygblad tillsammans med ett gäng andra aktiva pirater.

Intressant.

onsdag 17 mars 2010

Hur vara både demokratisk och effektiv?

Det är en fråga som skavt i mig under några dagar, sedan jag lagt märke till en träta pirater emellan, där man med en allt starkare patos argumenterar för och emot olika ändringar av stadgar inför Piratpartiets årsmöte. Där tycker jag mig se ordföranden Rick Falkvinge med sin förkärlek för modellen ”det framgångsrika företaget”, medan hans meningsmotståndare vill mejsla fram den ultimata demokratiska organisationen ur den etablerade svenska organisationsmodellen. En modell, som vuxit fram under decennier av organisationsliv i Folkrörelse-Sverige. En modell, som möjliggjort framväxten av ett korporativt Sverige. En modell, som trots alla goda intentioner, visat sig vara användbar för att utöva makt och skapa ett klickvälde, som kan ta musten ur de mest entusiastiska.


Vem eller vilka har makt över vad i det framgångsrika företaget? Hur ser den organisationen ut? Vem eller vilka har makt över vad i de redan etablerade partierna? Hur ser den organisationen ut? Hur skapar vi medlemmar i Piratpartiet en effektiv demokratisk organisation? Behöver vi en organisation med maktdelning, som vi kan se i EU? I Sveriges riksdag ligger den reella makten i ett eller ett par av utskotten, medan majoriteten av ledamöterna ”traskar patrull”. Den, som inte vill anpassa sig, kvittar ut sig och den varianten anses av såväl politiker som journalister, som lever i riksdagens hägn, vara den enda möjliga för att regeringen ska kunna styra landet.


Kommen så långt leker jag med tanken att vi pirater – istället för att ta ära och redlighet av varandra – skulle kunna bygga något nytt och bättre fungerande, samtidigt som vi tränar på att göra den saken viktigare än våra käpphästar. Är det möjligt att skapa något nytt ur båda dessa världar?


Andra som funderat är vad jag kan se Opassande; Magnihasa; och Anna Troberg. Med tanke på den kamp som pågår – inte bara här i landet – behöver vi hushålla med vår energi genom att ta emot den hjälp vi behöver, när vi måste göra upp med gammalt bråte i vårt tankegods för att kunna tänka nya konstruktiva tankar.


Medievärlden skrev häromdagen att Kontrollen över internet hårdnar och Reportrar utan gränser hade några dagar dessförinnan uppmärksammat World Day against Cyber Censorship genom att upprätta en lista över Internets fiender. Monica Horten skriver om tillståndet i Storbritannien, där The Digital Economy Bill passerat House of Lords och där de fyra stora inom upphovsrättsindustrin vädrar morgonluft. Michael Geist skriver om hur en parlamentsledamot i Kanada agerar för att reformera upphovsrätten. Mary X Jensen noterar att det finns domare i andra länder som fattat. Själv har jag funnit en artikel i Computer Sweden där författaren Göran Hägg visar att det finns författare som fattat. Sånt ger kraft, liksom Curts tankarDet finns hopp!

Intressant.

söndag 14 mars 2010

Kränkthet hör till normaltillståndet ...

... i ett fritt samhälle. Och att uthärda att en del politiker tar till vilka fångstmetoder som helst, när de fiskar efter röster, vill jag tillägga. När jag lyssnade på Ekots lördagsintervju med Mona Sahlin (S) upplevde jag något som jag inte kan minnas, när jag senast drabbades av. Jag blev illamående. Det som orsakade detta var hennes enögda argumentation till försvar för riksdagens beslut häromdagen, som måste betecknas som en seger för en del historierevisionister. Som partiledare har Mona Sahlin tagit på sig uppgiften att slå fast att även assyrier/syrianer varit utsatta för folkmord i samband med det Ottomanska rikets sönderfall år 1915.


Med draghjälp av den förföljelse, som då drabbade armenierna har en grupp flyktingar och invandrare här i Sverige lyckats göra troligt att även de varit utsatta för folkmord. Genast ställer jag mig frågor: - På vilka grunder har riksdagens beslut kommit till och hur kommer det sig att detta sker just nu? Sydsvenskan ger en bakgrund, där vi kan se att vägen röjdes på S-kongressen, där Anders Lago, kommunalråd i Södertälje, stod på barrikaden. På Ronnaskolans hemsida läser jag att det finns en motsättning inom gruppen assyrier/syrianer, vilket kan förklara varför Anders Lago (S) har ett intresse av att stärka sina aktier inom dessa grupper. De utgör ca 25 % av Södertäljes befolkning och har etablerat två olika biskopssäten samt två olika TV-kanaler. Men nog undrar jag om Socialdemokraternas agerande är så välbetänkt? Skärvor från skäret skriver Enfaldigt, okunnigt, ensidigt och väldigt pinsamt.


Begreppet folkmord är ett juridiskt begrepp, som inte kan användas hur som helst och definitivt inte retroaktivt, om ledande politiker vill ses som seriösa i umgänget inom världssamfundet. Mark Klamberg har redovisat vilka svårigheter som hänger samman med ett avgörande om begreppet kan vara tillämpligt när det gäller armenierna. Elisabeth Özdalga, föreståndare för Svenska forskningsinstitutet i Istambul, skrev igår på Brännpunkt om de krafter som tjänar på detta beslut i den svenska riksdagen. Bland en del assyrier/syrianer, vilka som folkgrupp historiskt aldrig haft ett eget hemland, närs en dröm om att skapa sig ett hemland här i Sverige. Kan det förklara deras intresse av att hålla liv i berättelserna om förföljelse och utrotning? Hur som helst, ger det en stark legitimitet åt deras politiska engagemang i det nya hemlandet. Mot det har jag inget att invända, men jag ställer krav på sans och balans hos de politiker, som fått uppdraget att vara lagstiftare. Johan Linander, Centerpartiets rättstalesperson, bekräftar att saken krävt sina offer bland de mest insatta hos Socialdemokraterna.


Därför vågar jag påstå att svaret på frågorna om Socialdemokraternas bevekelsegrunder är möjliga att finna i den politiska situationen i Södertälje, där samregering pågått mellan de röd-gröna och alliansens partier sedan förra valet för att förhindra främlingsfientliga SD och ND i en vågmästarroll? Med det har politikerna från höger till vänster lagt locket på den segregation som råder mellan de olika befolkningsgrupperna i Södertälje. Där kan man inte enkelt förklara motsättningarna med att en del av befolkningen är kristna och andra är muslimer. Det är annars dessa motsättningar, som odlas på andra håll för att motsätta sig ett juste mottagande av muslimska flyktingar och invandrare.


Häromdagen skrev filosofiprofessorn Per Bauhn ett inlägg i SvD:s Brännpunkt Friheten får inte tas som gisslan med anledning av den debatt, som blossat upp på grund av en konstnärs behov av provokation för att bli världsberömd. Ingressen till inlägget ska jag klippa ur och klistra upp vid min dator: ”I ett fritt samhälle hör känslan av kränkthet till normaltillståndet. Vi har rätt att ge svar på tal, men inte rätt att förbjuda själva talet. Därför kan den islamistiska vreden mot Muhammedbilderna inte hanteras genom eftergifter.” Per Bauhn skriver också ”För de regeringar som vill bygga broar över samfundsgränser, så borde det vara rimligt att hellre öppna dialog med de sekulära muslimerna än med imamer”. Med en travestering på detta goda råd bör ledande politiker i Södertälje inte göra sig beroende av dem som har makten i de kristna kyrkorna. För övrigt håller jag med Svensson – det finns bättre föredömen för yttrandefriheten än Vilks. I försvaret av våra demokratiska fri- och rättigheter, måste vi hålla balansen även när vi visar medkänsla med flyktingar och invandrare. Om inte, kommer det rejält surt efter.


Detta sagt, då det finns de, som vill göra gällande att Piratpartiet inte är tillräckligt tydlig med vart partiet står när det gäller främlingsfientligheten. Mångfalden förutsätter en sekulär stat, där religionen hänförs till den privata sfären.

Intressant.

fredag 12 mars 2010

Håll fast i det korporativa Sverige!

Det ska bli intressant att följa hur väl organiserad kampanjen från det nya lobbynätverket Kulturskaparna är och hur många mediala aktiviteter som ingår i vapenarsenalen. I det mentala imperiet gäller det att ta och behålla makten över människors tankar, har jag läst någonstans. Här gäller det således att försöka slå i allmänheten att enda möjligheten för verksamma kulturskapare att få betalt för sitt jobb, det är att med hänvisning till tekniken avkräva oss alla användare av internets fiberkablar en bredbandsavgift för ett utbud, som Teliasonera, Comhem och andra internetleverantörer ska skaffa sig tillgång till genom licenser med olika producenter och/eller deras ombud. Gör det lätt för mig och länkar till Fredrik Sand, IT-ansvarig hos Stockholms Handelskammar, som förklarar varför Kulturskaparnas väg inte är framkomlig om regering och riksdag lägger sig vinn om "mere conduit" (budbärarimmuniteten) och rättssäkerheten.


Att tekniken kan göra nya affärsmodeller möjliga, har man nog hört, men det verkar man tämligen ointresserad av. Tekniken ska hålla liv i gamla modeller. Varför? Ja, kollar man in listan av undertecknare slås man direkt av att det är personer, som kan ses som gräddan av de intressen, vilka livnär sig på procent eller avgifter från utövarna inom respektive gren. Utövare, som lever under mycket ojämlika villkor, men oftast har det gemensamt att de är i händerna på andra som tjänar pengar på deras slit. När jag ser att Leif Pagrotsky snabbt som attan bjuder in till dialog, kan jag inte skaka av mig känslan av att lobbynätverket Kulturskaparna riggats som en stödtrupp i sossarnas valrörelse - håll fast i det korporativa Sverige!


Det är väl därför lobbynätverket låter påskina att de politiska partierna ifrågasätter upphovsrättens legitimitet på internet. I kraft av sina 50.000 medlemmar (som knappast är tillfrågade om de vill vara med i detta sammanhang) sätter de tryck på Socialdemokraterna, som haft en egen intern strid om Ipred-lagen och annan lagstiftning där upphovsrätten i dess nuvarande form ansetts vara omöjlig att ifrågasätta. De läskunniga kulturskaparna skulle må väl av att läsa Marcus Fridholms inlägg för att kunna ge sig själva en möjlighet att inse att det är dags att bryta upp från det gamla för att kunna dra fördel av de nya möjligheter, som tekniken erbjuder. Jag önskar att kulturutövarna med handen på hjärtat kunde ge hållbara argument varför upphovsrätten, detta tidsbegränsade monopol, ska bestå under livstid +70 år, medan patenträtten är avsevärt kortare. Opassande skriver att det kan vara skillnad på upphovsrätt och upphovsrätt. De är skiträdda för Piratpartiet, skriver Anna Troberg.


MinaModerataKarameller, som fortfarande tror att hennes parti är på väg att nyktra till i sitt förhållningssätt, när det gäller internet, skriver också insiktsfullt. Själv lutar jag åt att de stora etablerade partierna både till höger och vänster inte förstår situationens allvar förrän väljarna gett Piratpartiet mandat att äntra riksdagsskutan. Det finns hopp om förändring, säger Curt Jonsson, som också kandiderar för PP. Tack och lov, men här finns också risker. Det inser jag när jag läser hur Thomas Bodström ivrar för Datalagringsdirektivets inlemmande i svensk lag. Här genom att begära KU:s granskning av regeringens utdragna hantering. OlofB har räknat på kostnaderna för boten om Sverige sätter sig på tvären och jämfört det med kostnaderna för lagringen hos operatörerna, som kunderna tvingas betala, om Bodström får som han vill. Månne om svenska folket förstår varför Thomas Bodström gör på detta viset? Ta upp kampen med alliansen om metoderna för brottsbekämpningen? Eller vad?


Avslutar med en liten runda bland mina favoriter - Lakes Lakonismer som älskar internet; Lars-Erick, som i ett antal inlägg synar FP:s rättspolitiske talesperson närmare; Svensk Myndighetskontroll, som tycker att trygghetsvansinnet gått för långt; By á Bladet med en aktuell rapport från byapolitiken; Mark Klamberg, som försöker klara ut juridiken i den senaste politiska trätan; och sist men inte minst OlofB, som puffar för att SR sänder 1984 kl. 19.03 ikväll. Intressant.

torsdag 11 mars 2010

Delar med mig av guldkorn.

Inleder med Marcus Fridholms inlägg Det är svårt att låta sina ”älsklingar” dö. Jag kan bara hoppas att någon av de 50.000, som nätverket Kulturskaparna säger sig företräda, läser och låter sig påverkas. Vi lever i en ny tid där vi måste komma bort från kriget mellan tekniken och juridiken, men med andra metoder än en allmän bredbandsavgift eller -skatt för att hålla liv i döende elefanter.


Ett varm tack till Full Mental Straightjacket, som avslutar sitt inlägg med ett YouTube-klipp med Larry Lessig. Ta dig tid med dessa 20 minuter där Lessig förklarar varför det är nödvändigt för nätverket Kulturskaparna och andra bromsklossar att ta till sig möjligheterna att använda informations- och kommunikationstekniken på ett mera utvecklande sätt. Det leder inte framåt att krampaktigt hålla fast vid en företagskultur, som vägrar anpassa sig till en ny tid. Lessig har kommit fram till att lösningen heter Creative Commons License och att kreatörerna själva är de som bana ny väg med hjälp av tekniken. Scaber Nestor ställer frågor kring fackföreningarnas roll i den debatt som pågår. Anna Troberg, själv författare och tidigare förlagschef belyser saken utifrån sina erfarenheter.


Avslutar med en kort runda till en del av mina favoriter – Karl Sigfrid; OlofB; samt sist men inte minst Juridikbloggen där Mårten Schultz synar en av våra främsta lagstiftare Johan Pehrson (FP) i sömmarna. Sans och balans förefaller vara en bristvara i kungariket Sverige.

Intressant.


onsdag 10 mars 2010

Som man ropar i skogen ...

... får man svar, är ett gammalt ordspråk, som mycket väl kan användas när olika intressen använder opinionsmätningar för att bevisa den tes som frågeställaren har. När jag såg dagens inlägg i SvD Brännpunkt tänkte jag direkt på vad jag lärde mig, när jag i november 2007 försökte få ta del av frågeformulär och rapport som låg till grund för en bok om det fuskande svenska folket, som det puffades för i en debattartikel av några höjdare inom Svenskt Näringsliv. Det var helt omöjligt att få svar från den som beställt undersökningen ifall jag mot ersättning kunde få ta del av det undersökande företagets rapport. Efter detta tvivlar jag på den ”sanning” som beställaren av en undersökning presenterar. Intresset ljuger inte, som bekant. Branchtidningen Resumé skrev igår om denna nya lobbygrupp. Nyheter24.se skriver en del om resultatet av undersökningen.


Det som gör undersökningen och dagens Brännpunktsartikel intressant är de intressenter, som ingår i lobbygruppen Kulturskaparna – alla uppenbarligen med ett intresse av att upphovsrätten ska bestå under livstid och 70 år. Med detta inlägg lierar dom sig med Sony och de övriga företagen inom upphovsrättsindustrin och deras krav att internetleverantörer (ISP:er) ska göras ansvariga för innehållet i kablarna. Något som redan lett till att ISP:erna för att klara sina skinn, tagit in regler i sina användarvillkor, som åsidosätter användarnas intresse av demokratiska fri- och rättigheter byggd på en rättssäker grund. Ipred-lagen är ett mycket bra exempel på en lag, där internets användare gjorts beroende av att en ISP vågar ta strid till förmån för sina kunders rättssäkerhet. Detta eftersom riksdagen i sitt lagstiftningsarbete varit mer intresserad av att gå lobbyns ärenden än att se till medborgarnas rättssäkerhet.


Vi som börjat ifrågasätta det rimliga i att bibehålla upphovsrätten under livstid och 70 år, förväntas nu av bland annat Journalistförbundets ordförande finna oss i en utveckling där ISP:er ska ta ansvar för kablarnas innehåll, vilket antingen leder till att budbärarens immunitet går upp i rök eller att en storskalig betalmodell tvingas på både dem och oss användare. I den ena modellen blir användarnas rättssäkerhet beroende av ISP:ers rättskänsla och dessutom riskerar den utveckling som informations- och kommunikationstekniken erbjuder att gå i stå på grund av en inlåsning i den gamla struktur som Sony & Co samt denna nya gren av upphovsrättslobbyn förespråkar. I den andra ska innehållet i kablarna paketeras och säljas via ISP:erna, ungefär som Kabel-TV. Uppenbarligen är de rädda för att kritikerna mot dagens upphovsrätt ska lyckas i sina strävanden att förkorta tiden för detta monopol och därför vill man binda så mycket som möjligt av sin produktion i licenser med stöd av dagens lagstiftning.


Bevare oss för den dag då Telia och andra ISP:er ska erbjuda oss paket med innehåll lagliggjort med hjälp av licenser! Om regering och riksdag vore intresserad av att studera den hämsko på utvecklingen av kunskapssamhället, som alla dessa licenser ställer till med, kunde de väl studera de verksamheter där denna snåriga djungel, redan idag försvårar produktion och -distribution på ett sätt, som starkt kan ifrågasättas. Unni Drougge reflekterar över hur lätt en medlem i författarförbundet kan halka in i ett icke önskvärt sammanhang och ställer en rad bra frågor. Oscar Swartz gör en intressant analys och klarar ut varför resonemanget inte håller vid en närmare granskning.


Igår läste jag en understreckare av Karl-Erik Tallmo Upphovsrätten en 200-årig lag i förvandling. Nog är det väl intressant att vi så sent som 1996 fick en förlängning av skyddstiden från 50 till 70 år efter en kreatörs livstid. Det om något visar väl att rädslan hos Sony & Co, men också hos alla andra elefanter, som livnär sig på denna verksamhet, har fått råda. Man kan undra hur länge detta ska få fortgå. Blogge sätter skickligt ord på vad många av oss tänker. Lakes Lakonismer skrev redan igår och har uppdaterat idag. Jag tolkar det som att jag inte är ensam som studsat inför upptäkten att Journalistförbundet genom dess ordförande ingår i en riggad kampanj till stöd för dagens upphovsrätt?! Emma Opassande tar fasta på det positiva i utspelet, men ger inte mycket för förslaget att nätoperatörerna (eller teleoperatörerna eller ISP:erna – vad man nu ska kalla dem) ska fixa betalmodellen. Det senare är tydligen en modell, som vuxit fram sedan EU-parlamentets folkvalda fått upp ögonen för nackdelarna med Frankrikes Hadopi-lag och det handelsavtal, som det pågår hemliga förhandlingar om – ACTA-avtalet. Som bekant tycker Sony & Co:s företrädare att ISP-erna ska ta ansvar för kablarnas innehåll, vilket betyder att Kulturskaparna och Sony sitter i samma båt.


När det gäller hemlighetsmakeriet kring ACTA-avtalet har EU-parlamentet idag satt ner foten, vilket såväl SvD som DN och Nyheter24.se berättar om. Hax; Svensk Myndighetskontroll; Ravenna; Annarkia; Liberal och långsint och många andra kommenterar. MEP Christian Engström noterar att parlamentet i och med detta visat att man inte är en dörrmatta och i ett pressmeddelande säger Piratpartiets företrädare att Piratpartiet kommer att ta strid för ”den personliga integriteten, internets frihet, rättssäkerheten och ett fritt och öppet samhälle”. Om det ska vara möjligt måste Piratpartiet i Sverige och övriga Europa ta sig in i respektive lands parlament. Att EU-parlamentet röstat för öppenhet kring ACTA-avtalet betyder inte att kampen för ett öppet och fritt internet är vunnen. Hela vägen in i kaklet, d v s fram till valet i september 2010, måste vi i Piratpartiet värva röster för vår sak. Mot oss har vi nu bland många andra journalisternas fackliga ordförande. Det är väl intressant?

tisdag 9 mars 2010

Södertälje i Sverige och Världen

Innan jag törnar in vill jag ge en eloge till Södertälje kommun, som ordnat med ett storslaget firande av 100-årsdagen av Internationella Kvinnodagen. Ett jubileumsfirande där kommunen förstått att ta tillfället i akt att hedra föregångarna i kampen för alla människors lika värde, genom att föra in ny kunskap om hur olika faktorer som kön, ålder, klass, ras, religion, etnicitet, funktionshinder och sexualitet samverkar när diskriminering sker och i linje med detta bjuda på ett program som speglade hur enastående utbudet blir när allt detta samverkar för att berika oss alla. Jag känner mig hedrad av att ha fått medverka i en av programpunkterna.



Mymlans text visar att livet är så pass komplicerat att det inte låter sig beskrivas enbart med hjälp av genusglasögon. Tack för den texten en dag som denna! När jag under en av de sista programpunkterna lyssnade på Björn Ödman och såg hur han använde sin musikalitet för att locka fram tilltron till sig själva ur ungdomarna i organisationen Maskrosbarn, kände jag en obeskrivlig glädje. Och den rappande tjejen Kitty är redan på väg att göra något riktigt bra av upplevelser i ett liv som hittills varit obeskrivligt smärtsamt. Det är så konstnärligt skapande blir till. Jag har bett Björn om material för att kunna göra en insats.


Uppdatering/Justering: Annars är dagens stora händelse att Högsta Domstolen beviljat bokförlagen prövningstillstånd, sedan Ephone överklagat Tingsrättens dom till Svea Hovrätt och där fått rätten på sin sida. Ephone har nu begärt att domen ska prövas i Europadomstolen. Tidigare hade tingsrätten beslutat att Ephone måste lämna ut personuppgifterna bakom ett ip-nummer till fem bokförlag, i enlighet med den nya Ipredlagen från i april, vilket både SvD och DN skriver om. Andra som skriver om detta är Hax; Anders S Lindbäck; Svensk Myndighetskontroll; Scaber Nestor; Techrisk; Mårtensson; Kulturbloggen; samt free and thinking. Instämmer – Hatten av för Ephone!


Och imorgon påbörjas diskussionen om hemlighetsmakeriet kring ACTA-avtalet i EU-parlamentet, rapporterar Hax. Christian Engström skriver om en hektisk ACTA-vecka. Per Ankersjö noterar att Cecilia Malmström vrider sig när det gäller Datalagringen. Thomas Tvivlaren gläder mig med ett inslag med EU-kommissionären Viviane Reading på YouTube: - Piracy should be a wake up call for policy makers! Jag instämmer - Yes indeed! Vi är många som tänkt oss att vi ska äntra riksdagsskutan i höst.


Intressant.