Uppförsbacke bättre än nedförsbacke.

I dagens Norrtelje Tidning publiceras mitt inlägg bakom tidningens betalvägg, varför jag återger det jag skrivit här med tidningens rubrik:

Piratpartiet borde haft bättre siffror

NT:s Reidar Carlsson har analyserat den första opinionsmätningen inför EU-valet. Med tanke på omfattningen av den avlyssning som svenska FRA, amerikanska NSA och dess brittiska motsvarighet sysslar med och som Edward Snowden avslöjat, är den inte vad jag väntat mig.   Piratpartiet är det parti som allra tydligast har protesterat mot statens massavlyssning och ländernas utbyte av de data, som medborgarna genererar när de använder internet. Mätresultatet visar att Piretpartiet kämpar i en rejäl uppförsbacke med sin viktiga uppgift som folkbildare.

Men, i politiken är uppförsbacke bättre än nedförsbacke. Lyckligtvis är detta mätresultat inte ett valresultat och fram till valdagen den 25 maj 2014 gäller det nu att övertyga de, som anser att det inte spelar någon roll om man röstar, och de, som ännu inte bestämt sig för att rösta, tillsammans 45 procent, att de faktiskt kan vara med och påverka Sveriges framtid genom EU-valet. Piratpartiet vill ha svenska folkets mandat för att bland annat förbättra medborgarnas inflytande i EU eftersom EU-direktiv idag styr en mycket stor del av lagstiftningen i Sveriges riksdag. EU måste bli mycket bättre på att slå vakt om medborgarnas privata sfär mot massövervakning och skapa ett skydd för våra personuppgifter genom en skarp Dataskyddsförordning och på sikt förhandla fram en ny överenskommelse mellan medlemsländerna om hur EU ska fungera. För att skapa en bättre balans mellan medborgarnas behov av icke kommersiellt kulturellt utbyte och företagens monopol på det kulturella innehållet vill Piratpartiet reformera upphovsrätten och avskaffa avgifterna på lagringsmedia.

I övrigt vill Piratpartiet öka respekten för mänskliga rättigheter i medlemsländerna med direktiv till skydd mot diskriminering inklusive en human och rättssäker flyktingpolitik. För att stärka Innovation och infrastruktur för tillväxt vill Piratpartiet att EU ska verka för effektiva bredband i unionens alla regioner – inklusive landsbygd. Företag, som äger kablar och mobilnät, ska inte kunna utnyttja sin monopolliknande ställning när de samtidigt erbjuder egna tjänster över nätet. Piratpartiet anser att fri handel ska gynnas och tullmurar mot omvärlden rivas. Idag lägger olika former av immaterialrätt hinder i vägen för utvecklingen i små och medelstora företag, därför måste Patentsystemet på sikt avvecklas och mjukvarupatent fortsatt motverkas i EU-parlamentet. PP förordar att EU ska initiera en offentligt finansierad utveckling av läkemedel utan patentskydd.

Slutligen måste vi med våra röster stoppa den smyglagstiftning, som sker med hjälp av handelsavtal mellan EU och andra länder och som är mycket svårare att förändra än en lag. Som exempel kan nämnas det så kallade ACTA-avtalet, som för några år sedan var tänkt att bland annat ge tullen rätt att leta genom datorer, mobiler och fickminnen på jakt efter piratkopior. Piratpartiets Christian Engström och Amelia Andersdotter lyckades väcka en rejäl debatt inom den Gröna gruppen och därmed även i parlamentet och olika medlemsländer. Själv skrev jag mejl till flera av EU-parlamentets 750 ledamöter. Jag var i gott sällskap med många, många andra att rikta kritik mot förslaget, som så småningom föll.

Nu har ett nytt förslag till avtal mellan USA och EU förhandlats fram helt utan insyn från medborgarna (kallat TTIP-avtalet). Stora, fortfarande hemligstämplade, delar av avtalet ska ge ökat skydd för patent- och upphovsrättsägare/-uppköpare och dessutom ge företag möjlighet att kräva skadestånd av stater vilka stiftar lagar som hotar deras vinster. Sådana avtal leder inte till en friare handel, utan snarare starkare monopol och monopolliknande förhållanden och därmed sämre konkurrens. 

Piratpartiet är således rustat för att be om folkets röster i EU-valet den 25 maj och jag är optimistisk även om den första opinionsmätningen talar till vår nackdel.

Gun Svensson 

kandidat nummer tio på Piratpartiets valsedel till EU-parlamentet.

Intressant?

ACTA återuppstår med CETA

... eller Hur EU och Kanada använder CETA som bakdörrsmekanism för att återuppliva ACTA. Texten här nedan har jag funnit hos Dr Michael Geist, Kanada. Han är professor vid universitetet i Ottawa, där han innehar en kanadensisk forskningsprofessur i Internet- och e-handelslagstiftning. Dr Geist är en internationellt etablerad kolumnist på frågor om teknisk lagstiftning med en regelbundet återkommande kolumn i Toronto Star och Ottawa Citizen.

Med hjälp av Google Översätt har jag översatt en text på Michael Geists hemsida:

”Förra veckan beslutade en överväldigande majoritet i Europaparlamentet att avvisa ACTA och slog ett hårt slag mot förhoppningar hos dem som föreställde sig att man med avtalet hade nått en milstolpe som skulle sätta en ny standard för immateriella rättigheters efterlevnad. Europeiska kommissionen, som förhandlar handelsavtal som ACTA på uppdrag av Europeiska unionen, har lovat att återuppliva det svårt skadade avtalet. Det mest uppmärksammade draget har varit att be EG-domstolen att uttala sig om Actas förenlighet med grundläggande europeiska fri- och rättigheter med förhoppningen att en gynnsam dom kan göra det möjligt för Europaparlamentet att ompröva frågan.

Medan domstolens remiss har väckt störst uppmärksamhet, rapporterar jag i min kolumn (Toronto Star version, hemsidans version) att det finns en alternativ hemlig strategi där Kanada spelar en central roll. Enligt ett nyligen läckt dokument planerar EU att använda Canada - EU Trade Agreement (CETA), som närmar sig slutskedet av förhandlingarna, som en bakdörrsmekanism för att genomföra ACTA:s bestämmelser.

CETA:s IP kapitel har redan väckt uppmärksamhet på grund av patentkrav och EU: s läkemedelslagstiftning som skulle öka regionala vårdkostnader med miljarder. Men den verkligt stora nyheten kan vara att samma kapitel innehåller en nära ord för ord kopia av ACTA. Enligt ett läckt dokument, daterat februari 2012, har Kanada och EU redan enats om att införliva många av ACTA:s verkställighetsåtgärder i CETA, inklusive reglerna om allmänna skyldigheter om kontroll av efterlevnaden, säkra bevisning, skador, förelägganden och gränsöverskridande riktade bestämmelser. En av dessa bestämmelser har uttryckliga hänvisningar till Acta. En jämförelse mellan Acta och det läckta CETA kapitlet redovisas nedan.

EU har också föreslagit att införliva ACTA:s kapitel om straffrättsliga åtgärder och samarbete i CETA. De straffrättsliga bestämmelserna var målet för Europaparlamentets kritik för deras brist på proportionalitet och svårigheter att tillämpa”.

- - -

Av utrymmesskäl kan jag inte ta med den jämförelse mellan Acta och CETA som Michael Geist skriver om. Men den som är intresserad kan finna den här på hans hemsida.

Hå, hå, ja, ja. Undrar om ledande politiker inser vad som händer i folkdjupet när vi här nere upptäcker att det blir viktigare för våra folkvalda att till varje pris få rätt än att ha rätt. Så länge som lagstiftningen för upphovsrätt och patent ser ut som den gör vore det rent ut sagt för dj-ligt att skriva under den här typen av avtal.

Som jag skrev till Acta-draken Marielle Gallo den 28 juni ”Intill dess att vi inom EU har en vettig lagstiftning kring upphovsrätten, ser jag dock ingen anledning för Europaparlamentet att säga Ja till ACTA-avtalet. För ett avtal gäller: Undertecknade avtal skall hållas och kan inte ensidigt ändras av endera part. Ett underskrivet avtal är mycket svårare att förändra än en lag eftersom andra berörda parter måste vara villiga till det. Avtal är som bekant av en fundamental betydelse för affärslivet. Lagar är detsamma för samhällslivet. Ber dig därför ha förståelse för anledningen till att jag och andra så envetet motarbetar ACTA-avtalet”.

Tidigare idag gladde jag mig åt rapporterna från Hax, Christian och Rick om att det regnar blommor över de MEP:er som röstade Nej till ACTA i förra veckan. Själv firar jag min egen 75-årsdag med att leverera en bukett till en MEP i EPP-gruppen från Polen. Men, säg den glädje som varar :( Samtidigt håller det inte att hänga läpp, utan nu gäller det att hjälpas åt att sprida berättelsen om hur våra politiska ledare och byråkraterna i kommissionen jobbar.

Vi kan bara hoppas att Europadomstolen sätter en ära i att vara väl insatt i de frågor som gäller internet och e-handel eller att de har förstånd att kalla in sakkunniga som inte sitter i knäna på branschintressen utan sakkunniga som insett att det råder en mycket allvarlig obalans mellan egenintresset och allmänintresset när det gäller immateriella rättigheter.

Intressant?

Ett sunt näringsliv i balans gentemot politiken?

Likt många andra har Piratpartiets ledare Anna Troberg lagt in en bredsida mot Copyswedes tilltag att från och med den 1 september 2011 ensidigt besluta om ett uttag av koperingsavgifter på lagringsmedia, d v s externa hårddiskar och USB-minnen. Det gäller alla, oavsett om man där lagrar upphovsrättsskyddat material eller inte. Många bäckar små blir till sist en hel å. Läs även Tomas Zirn i Computer Sweden. Där finns en rad länkar till tidigare artiklar om saken.

Till att börja med kan man tycka att det handlar om så små belopp att det är försumbart, men satt i ett större sammanhang kan man undra vilka andra organisationer, som med riksdagens goda minne getts rätt att korpa åt sig en egen skatt baserad på enskilda medborgares behov av att spara digitalt framställt material?! Ett fullkomligt lysande exempel på hur politiker uppväxta i en analog värld, struntar i att sätta sig in i vad som krävs när allt fler medborgare lever sina liv både i den analoga och den digitala världen. Vad händer om jag bygger mig en egen hårddisk – kommer kopieringsskatten att tas ut på de enskilda beståndsdelarna? Om inte, låt oss bli ett elektronikbyggande folk ;-)

Läser med stort nöje – om och om igen – sidorna 120 – 126 i Chris Andersons bok ”Free Radikalt pris – ny ekonomisk modell” där han beskriver Microsofts kamp mot Linux och öppen källkod i fem stadier: Förnekande, Ilska, Köpslående, Depression och Accepterande, där man kan se att det finns utrymme för alla varianter, eftersom företag är villiga att betala för sin mjukvara oavsett om den kommer från Microsoft eller från kommersiella Linuxvarianter som Red Hat. Det beror på att de får ett kontrakt när de skriver ut en check och med det kontraktet följer ett serviceavtal, vilket betyder att de har någon att ringa när programmen inte fungerar, skriver Anderson. Bland privata användare finns också denna spridning och marknaden räcker till för dem alla. Men, när Microsoft och andra stora drakar försöker stoppa denna fria konkurrens genom att köpa upp mer eller mindra aktiva patent och stämma konkurrenter genom att påstå sig ha patent på delar av en kod, då är konkurrensen inte längre sund. Utvecklingsklimatet blir helt enkelt riktigt sunkigt när konkurrensen sätts ur spel på det sättet. För att inte tala om vad man känner när hackare tar sig in och förstör för den part, som bäst gagnar människor med minst pengar.Omdömeslöst!!!

Läser ledaren i Handelskammartidningen där Maria Rankka, VD vid Stockholms Handelskammare, bland annat skriver att huvudstadsregionen med Stockholm och Uppsala i centrum har den starkaste ekonomin i Skandinavien. Eftersom tidningen ännu inte ligger ute på nätet, citerar jag: ”En professor i ekonomi och stadsutveckling vid Köpenhamns universitet, som uttalade sig i Sydsvenskan, tycker att det är märkligt att Öresundsregionen ligger efter Stockholm med tanke på geografisk placering och storlek. Allt detta har fått Köpenhamns överborgmästare att tillsätta en särskild grupp som ska presentera förslag på vad som krävs av dem för att Köpenhamn ska stå sig i konkurrensen med städer som Hamburg och Stockholm.” Efter ännu en lovsång till konkurrensen som pådrivande faktor, kommer sedan Maria Rankka in på att allt ändå inte är bra och talar om tillväxtskadliga skatter, som regeringen borde åtgärda. Häri ligger en del av näringslivets och politikens dilemma. - Mer vill ha mer, fan vill ha fler och helvetet blir aldrig fullt, brukade min mamma säga, när hon beskrev det tunnelseende, som alltför ofta drabbar dem som brinner för sin sak. Man förlorar sinnet för sans och balans och går för långt i sin iver, vilket leder till bakslag. Hökarna i näringslivet och många ledande socialdemokrater håller på att lära sig den läxan med Anders Borg och Fredrik Reinfeldt som magistrar.

Gillar dock Handelskammarens initiativ att tillföra diskussionen om ett sunt näringsliv nytt bränsle genom en serie webb-tv-sändningar om huvudstadsregionens utmaningar, där Peter ”Poker” Wallenberg, inleder. Det ska bli intressant att följa.

Avrundar sedan med ett rad blogginlägg och börjar med ett om ACTA-avtalet från Christian Engström, MEP i Bryssel; Enligt Min Humla om kontraproduktiva kampanjer; Integritet och Frihet om att vi måste frigöra oss från det gamla och invanda tänkandet; Ankersjö, som funderar kring relationer mellan S och andra partier; Scaber Nestor, som tycker sig se en historierevision dyka upp kring Centerpartiets Annie Lööf, när det gäller FRA-saken; Oscar Swartz, som skriver tänkvärt om Pilträdsmorden och ser det som tecken på något i tiden; Magnihasa – om kommentarer, vilket varit ett högaktuellt ämne, inte minst i de etablerade medier, som vill fostra oss som gillar sociala medier; Kunskapssamhället om domen vid Uppsala Tingsrätt, som gav en aningslös man 2 års villkorlig dom för fildelning; Alliansfritt Sverige om hur Alliansen monterat ner djurskyddet; Bodströmsamhället om det nya uppdraget som gästkrönikör på Aftonbladets ledarsida; Göran Pettersson, som håller oss uppdaterad om sitt skötebarn – NATO; Johan ”Mitt i steget” Westerholm som söker svar på den intressanta frågan: - Hade Olof Palme varit socialdemokrat idag? Nicklas Lundblad om att bygga mötesstrukturer; In Your Face om att ta debatten istället för att ta till knytnäven, där det tycks mig som om den gode Kristian har en bit kvar innan han förstått innebörden i att ogilla någons åsikter, men ändå slåss för vederbörandes rätt att få uttrycka dem. Gillar dock att han inte är någon "prinsessa på ärten" utan tål en del verbala smällar; Kent Persson om det paradoxala politiska livet i Örebro; och Staffan Danielsson, som fokuserar på hur många flyktingar, som kommer till Sverige och Europa, istället för att lyfta fram att det är oroshärdarnas ofta skuldtyngda grannländer som får ta emot de allra flesta människor på flykt. Sätt procentsatserna i relation till helheten – om du vill ge en sannare billd av problematiken. Men, med det kan man inte locka till sig SD-sympatisörer, förståss.

Slutligen - sist men inte minst - Opassande, som skriver uppfordrande under rubriken Jag, en extremist. Här säger hon på och mellan raderna det mesta om debattklimatet i Sverige just nu.

Se där något av det som intresserat mig denna fredag förmiddag. Och i sista stund såg jag artikeln hos IDG.se om svårigheten att intressera polisen för en insats mot datortjuvar, vilket naturligtvis ställer deras insatser mot fildelare i ett särskilt ljus. Vilket näringsliv gynnas av den prioriteringen?

Intressant.

In med ljus och frisk luft i alla slutna rum.

Sedan jag läst om Joakim Jardenbergs upprördhet när han upptäckt att hans Iphone, utan hans vetskap, hade loggat hans rörelser, gjorde jag mitt för att sprida länkar om saken bland mina vänner och följare på Fb och Twitter. Det är en sak att man som användare känner till vad den tekniska utrustningen kan ha programmerats att redovisa och något helt annat om detta sker i lönndom. Jockes vrede är förståelig eftersom han riskerat skada andra människor genom att ovetande bära omkring den informationen i länder, där han kunde ha blivit utsatt för visitering. Fredrik Wass skriver bland annat ”Det är en helt annan sak att få ens beteenden hemligt registrerade av ett företag, dessutom utan krypteringar eller varningsmeddelanden, som berättar för användarna vad som är i görningen”. Det är väl använd tid att kolla in det YouTube-klipp, där de som upptäckte det hela – Alasdair Allan och Pete Warden – berättar om sin upptäckt och att de försökt få en förklaring från Apple. Nikke tycker att det rent ut sagt är för djävligt. Vi har således kommit därhän att staten och kapitalet sitter i samma båt. Apple säljer prylar som aldrig förr och en del människor är så rädda för att de själva eller deras anhöriga ska råka illa ut att man tycker att det är helt i sin ordning att staten och tillverkaren av kommunikationsverktyget kan hålla koll på dem varje sekund av livet.

Det handlar om rädslans makt som allt fler politiker och företagare tror sig kunna investera i utan att det får allvarliga konsekvenser. En kreativ människa i ett demokratiskt land borde inte behöva fundera över vad information i fel händer skulle kunna ställa till med. Något jag tänkt på när jag läst Deepedition och den av PiratpartiSt remixade texten. Vad är det för människosyn som fått fäste inom samhällets styrande skikt och våra myndigheter samt företag inom övervakningsindustrin? Rädda och ängsliga människor bygger ingen välfärd – tvärtom.

När det gäller Informations- och Kommunikationstekniken har människor med pengar mer makt än den som besitter kunskap. Med hjälp av juridiken och politiken skaffar sig den ekonomiskt starke ett övertag över den som driven av sin tilltro till den kloka massans kunskap utvecklar programkod till mjukvara fri att använda och utveckla till nytta och glädje för alla och envar. Den, som inte har en uppsjö av pengar och kan ta strid när anklagelser om patentintrång kommer, är som i forna tider ”slagen till slant och kan aldrig bli en daler”. En av de få i riksdagen, som förstått varför detta spel pågår och vilka konsekvenser det får, är Karl Sigfrid (M). Här berättar han om ett företag i USA som anser sig ha patent på en del av den programkod som Googles använt sig av. Eftersom den programkoden ingår i Linux kärna kan många användare i USA komma att drabbas av krav på licenser om domstolen ger detta stenåldersföretag rätt. Om moderaterna menade allvar med sin tilltro att goda krafter driver näringslivet och ville stärka dessa, då borde Karl vara i gott sällskap. Men tyvärr ... Vad värre är – det som finns i USA tränger förr eller senare in i huvudet på politikerna inom EU. Här gäller det att regeringen, riksdagen och politikerna i Europaparlamentet är på sin vakt.

Sedan måste jag dela med mig av Juristens goda råd när det gäller det juridiken och ansvaret för de kommentarer som publiceras på våra bloggar. Klart läsvärt och viktigt att hålla i minnet, eftersom man inte kommer undan ansvar med att säga att man inte kände till vilka regler som gäller. Därifrån glider tankarna med lätthet över till mina funderingar när jag läser om den jävssituation som växt till en böld inom Piratpartiet. Där diskuteras principer, som borde ha varit utklarade för flera år sedan när partiet ingick ett låneavtal med en finansiär, som idag sitter i PP:s styrelse. Utan att påvisa att långivaren ifråga agerat på att sätt som skadat partiet, gör en del medlemmar idag stor sak av att långivaren har en plats i styrelsen. En del har iallafall den goda smaken att erkänna att det dessutom ligger en gammal hund begraven här.

Då jag för min del anser att det finns ett tidigare ingånget avtal mellan PP och Christian Engström, som ska hållas intill dess att en omförhandling skett, mår jag uppriktigt sagt illa. Avtalslagen är mycket tydlig – avtal ska hållas och kan inte ensidigt ändras av endera parten. Hur ska någon kunna lita på ett parti, som tar så lätt på tidigare avtal? Principer är bra som rättesnöre, men när man tidigare ansett sig ha skäl att frångå dem, då måste PP laga efter läge. Även om de, som ingick avtalet, skulle lämna styrelsen. Sedan några frågor för att vädra ut den stinkande hunden: - Fanns det ett lojalitetsavtal mellan Rick Falkvinge och Jan Lindgren, som Jan i en kritisk situation lät Rick tolka och tillämpa utan inblandning av styrelsen? Vad gjorde styrelsen åt det? Vilket ansvar tar de, som var inblandade då, för det som varit, när de idag fortsätter att rida på principer satta ur spel långt tidigare? Det är inte juste att medlemmarna ska behöva dras med denna infekterade böld. Bara genom att blottlägga en problematik, går det att klura ut lösningar.

Med detta vill jag önska pirater och alla andra en riktigt Glad Påsk!

Intressant.

Frågor från PP till alla andra partier.

Inleder med artikeln hos Newsmill skriven av Piratpartiets Klara Tovhult, Emil Isberg och Malin Ahnberg. De visar att både Alliansen och de Rödgröna låtit Försäkringskassan sätta rättssäkerheten ur spel. Eftersom de frågor, som Piratpartiet tycker är viktiga, har en tyngd, som gör att de sjunker som stenar i floden av plånboksfrågor, måste vi ta upp dem själva direkt med väljarna. Att frågorna ställts via vårt presscenter visar att PP fortfarande lever på hoppet att det finns journalister där ute som har lust att söka svar på dessa viktiga frågor. Men, jag undrar ... När inte ens Henrik Brändéns och Markus ”Lake” Berglunds förklaring till varför de väljer att rösta på Piratpartiet verkar vara intressant. Men, i medias dramaturgi ligger väl att se det mera som något mot S och C än för PP. Synd för de har något mycket viktigt att säga.

Henrik skriver på sin blogg bland annat:

”När jag möter unga idag ser jag att de, precis som vi gjorde i min ungdom, älskar att prata med varandra. Om livet och kärleken, om politik, filosofi och existentiella frågor. Liksom när jag var ung skriver många musik, lyrik, noveller och dagböcker. Men sättet skiljer sig. Samtal jag förde på caféer och i telefon äger idag rum med skype och olika chatfunktioner. Där jag skrev ett brev på papper skickar dagens unga ett e-mail. Där jag och mina jämnåriga hade anteckningsböcker och lösblad med personliga anteckningar och litterära försök lägger många av dagens unga sitt material på ett datautrymme på en extern server, så att de var de än befinner sig ska kunna komma åt det över nätet.

Kombinationen av IPRED-lag, FRA-lag och datalagringsdirektiv innebär därmed för dagens unga exakt vad det hade inneburit för mig och mina vänner ifall det suttit mikrofoner under borden på Uppsalas alla caféer, våra telefonsamtal avlyssnats och brev sprättats, och dessutom bok- och musikförlagens agenter ständigt haft rätt att rota genom våra väskor. Det som skett de senaste åren är helt enkelt att vi tagit stora kliv rakt in i ett övervakningssamhälle. Sådana saker är idag verklighet i Sverige och många andra västländer, som i min ungdom fick oss att ta avstånd från Östtyskland och andra kommuniststater.”

Det kan inte sägas bättre. Jag är så gammal att jag minns året innan Berlinmuren, då jag fick tillfälle att träffa östtyska ungdomar på ett läger i Väst-Berlin och på nära håll fick uppleva vilket dubbelliv de tvingades leva under. De hade rädslan för upptäckt ständigt närvarande, därför att de var politiskt engagerade i något annat än det kommunistiska ungdomsförbundet. Som exempel kan nämnas att den grupp, som de tillhörde fick bestå av max 8 deltagare. Detta för att begränsa skadeverkningarna ifall någon av dem blev avslöjad och utsatt för tortyr för att röja vilka andra som staten såg som dess fiende.

Att våra ledande partiers företrädare saknar förmåga att se hur olika myndigheter på allt lösare grunder tränger sig in i det som är våra privata liv och emellanåt gör oss rättslösa är förfärligt. Aningslöst traskar man bara vidare på den inslagna vägen. Har man någonsin tänkt tanken: - Vilket samhällsklimat gynnas av detta? Har man någonsin reflekterat över vad detta säger om dem själva i sin roll som politiker? Lars-Erick ställer viktiga frågor om den saken.

Dexion argumenterar med glöd varför höstens val handlar om medborgerliga fri- och rättigheter kontra övervakning och kontroll. Skivad lime skriver om hur läkemedelsföretag tack vare sina patenträttigheter kan låta vinstintresset gå före uppgiften att bota eller lindra lidandet i världen. Svensk Myndighetskontroll har tagit fasta på en artikel från november 2008 för att visa att det finns människor som insett det verkligt stora i att vara människor med förmåga att försonas med det allra värsta som kan hända.

Stor heder åt alla dem som under en hård prövning inser att de själva mår bättre av att gå en annan väg än hatets och vedergällningens. Expressen skriver att Alliansen tillsatt en utredning och ger exempel på hårdare nypor och att de rödgröna förmodligen inte hinner bli klar med sitt program om brott och straff före valet. Jag önskar att bägge blocken kunde ta till sig en del av den visdom som makarna Rönnqvist visade prov på i Aftonbladets artikel.

Intressant.

Sverige behöver en ny justitieminister.

I går gick jag med i en Facebook-grupp som kräver Justitieminister Beatrice Ask´s avgång. Vanligtvis tillhör jag inte dem som kräver ministrars avgång, när de håller fast vid sin uppfattning. Men, när Justistieministern – rättssamhällets viktigaste utpost – uppträder på detta sätt, då återstår bara att resa ett sådant krav. Detta har inte med partipolitik att göra, det tror jag att statsminister Fredrik Reinfeldt inser. Men, han har uppenbarligen valt att blunda i hopp om att folket ska tro att det som utspelar sig hör till ”den allt smutsigare” valrörelsen, där politiska näthuliganer enligt SVT Aktuellt igår påstås härja.

Uppdatering: Expressen skriver nu att statsministern avvisar avgångskrav. Något förslag i den här riktningen ska inte läggas fram. Kan det möjligen vara så att han tagit intryck - Vlt noterar att Lagrådet har synpunkter.

Lyckligtvis finns det journalister, som vet vikten av att hålla rent framför den egna dörren, även om man, vid en snabb anblick, kan tala om att spela motståndarlägret i händerna. Heder åt Sanna Rayman som förstår att den laglöshet, som justitieministern uppvisar, inte kan få passera opåtalat i ett rättssamhälle. Juridikbloggen har gjort flera inlägg om bakgrunden till den upprördhet som kokar främst i bloggosfären. Tokmoderaten har förslag på en bra ersättare. I övriga media slipper regeringschefen följdfrågor, vilket tyder på att tankegodset räknas till detta som bara ledarsidor sysslar med. När det gäller medias agerande har Thomas Hartman lyft fram den dubbelmoral som råder. Men, det står väl mera för att journalister i likhet med politiker inte är någon homogen grupp, utan ser olika på sin uppgift. Allt från ”att ge folk vad folk vill ha” till att se sin roll som en aktör med en folkbildande uppgift.

Och att situationen skulle varit annorlunda under socialdemokratisk styre, är det väl bara de mest indoktrinerade som tror. Här är det också så vist ordnat att det finns de som kan vittna om det tidigare spelet bakom kulisserna. Mark Klamberg har ytterligare en fråga. Anders S Lindbäck gör också sina jämförelser. Sidvind menar att Beatrice Ask bara är en del av problemet. Därför är det inte helt enkelt för Johan W att vinna några poäng på sitt inlägg, men iakttagelsen att en trängd Beatrice Ask försöker släta över sin blunder med skamgreppet att hon med sina idéer är den enda som visar omtanke om brottsoffren, gillar jag. Omtanke kan inte förutsätta att myndighetspersoner ska ha möjlighet att godtyckligt åsidosätta individers demokratiska fri- och rättigheter.

Avslutar med gästbloggaren Henrik Brändén hos Sagor från livbåten med den intressanta berättelsen om ett genpatent. Det visar en allt annat än sund utveckling. Och det är bland annat denna osunda verksamhet som ska skyddas av ACTA-avtalet. Mathias Klang är i Manchester på konferensen Counter 2010 där intryck väcker berättigade frågor. Själv undrar jag över om inte detta är bondfångeri modell 2010: ”Du är vår 999.999 besökare online idag kl 21:06:05! Grattis! Därmed har du möjlighet att vinna en Iphone 3GS. Om du är utvald, gå vidare här”.

Intressant.

PP lok för en bättre informationspolitik?

Läser hos statsvetaren Henrik Oscarsson att SCB nu släppt sin sedvanliga redovisning av valdeltagandet i EU-valet. Rubriken PP lokomotiv för högt valdeltagande säger det mesta, men inte allt. Som många trott fick PP de flesta rösterna bland väljare under 30 år. Men samtidigt visar ålderssammansättningen av PP:s väljare att omkring hälften är äldre än 30 år, vilket betyder att PP bidrog till högre valdeltagande även bland de äldre.

PP:s partiledare Rick Falkvinge kan vara nöjd så här långt, men inför 2010 års val har vi en pedagogisk uppgift att förklara varför Piratpartiets frågor är så viktiga att vi anser det vara hugget som stucket vilket av blocken vi ger vårt stöd i alla övriga frågor i utbyte mot en acceptans för våra frågor. Ja, grundbulten är naturligtvis all den övervakning, som vän av ordning och rädda politiker samt övervaknings- och bevakningsindustrin begåvat oss med under det senaste decenniet och som tydligast kommit till uttryck genom lagklustret kring FRA:s verksamhet samt Ipred och Datalagringsdirektivet. Nicklas noterar och visar att det går att tolka det som följer i lagstiftningens spår på flera olika sätt – återgång eller utveckling?

Dessutom har det genom de etablerade partiernas legalisering av ”krigen” mot terrorism och pedofiler dykt upp många andra, som vädrat morgonluft och sett en möjlighet att kräva teknikens användning för att komma till rätta med sådant som de starkt ogillar. Toleransen sitter trångt i Sverige 2009. Längst har nog upphovsrätts- och patentindustrin kommit, det visar de hemliga turerna i förhandlingarna om ACTA, men även det finstilta i fiberägarnas användarvillkor. Medan de etablerade partiernas företrädare fallit undan för lobbyisternas och renlighetsivrarnas krav har motståndet växt och nu formerat sig i Piratpartiet.

Till skillnad mot alla dem som ser internet, som brottslighetens tummelplats nr 1, ser internets vänner teknikens möjligheter när det gäller att bygga Kunskapssamhället. I Radio Sthlms intervju i måndags talade jag om mitt liv på nätet och att jag genom datorn fått tillgång till all världens kunskap. Med handen på hjärtat kan jag säga att nätet är mitt universitet. Det är för att försvara internets frihet, rättssäkerheten, kunskapsutvecklingen och därmed tilliten människor emellan, som jag engagerat mig i Piratpartiet.

Åsa Torstensson är i USA för att delge presidentens handelsrådgivare och andra intresserade sina erfarenheter från EU:s horisont och samtidigt påtala behovet av öppenhet i ACTA- förhandlingarna. Via Michael Geist har jag tagit del av ett meningsutbyte mellan MP Charlie Angus och Canadas industriminister Tony Clement. Nöjesindustrins lobby har varit framgångsrik och ser ut att vara allestädes närvarande. Därför är Intensifiers och alla andras arbete för Werebuild.eu så viktigt och därför är Stockholms Tingsrätts dom i Portlane-saken så värdefull, vilket Jardenberg noterat. Funderar på om något i detta går att förena med aktiviteter och idéer inom Nätverket Svart Måndag och #Bitfear?

Ser också att Google ser ut att ha vikit ner sig i kraftmätningen med Murdoch och andra tidningsmoguler. Men, möjligen har någon tänkt till – somliga kan bara lära sig den hårda vägen. Känner för att applådera Sydsvenskan som tagit tag i kommentarerna till artiklar om de ensamkommande flyktingbarnen och synat sanningshalten. Ett lysande initiativ, som andra medier borde ta efter. Istället för att ojja sig över det farliga i att låta vanligt folk komma till tals i kommentarstrådarna – ta dem på allvar och syna argumenten!

Att folk är förbannade kan bero på att där ute pågår en kamp om livsutrymme åt alla. Många känner sig klämda mellan omöjliga förväntningar från omgivningen. Anders Widén gör sig till tolk för detta. I myndigheternas krig mot de som anses ligga samhället till last är tydligen allt tillåtet – här ger Mattias Klang exempel på hur Facebook kan användas i det sammanhanget. Är det dags att ställa frågor om detta även i vårt land?

Intressant.

En lagbrytares försvarstal.

Börjar dagen, som vanligt, med några timmars umgänge med verk av SvD:s skribenter och journalister i deras papperstidning. Börjar med Näringsliv där jag går från Politisk regndans i Bryssel till intressanta artiklar om Bankepok i graven och Surdegslyftet för att stanna upp en längre stund vid Framtidsfabriken, där arbetet vid Mobile Life Centre beskrivs. Eftersom man där utvecklar nya mobila tjänster behöver de tidigt höra vad konsumenterna tycker för att snabbt kunna tänka om eller justera, vilket innebär att de nu lägger ut testprogram på nätet. Även om jag själv bara använder mobilen som telefon, har jag förstått att mobilen blivit ett allt viktigare verktyg för yngre användare, då de där bl a har sin kalender. I vart fall ser Mobile Life Centre det som självklart att ta användare i anspråk för att utveckla produkten. Användare ses som kapabla att komma med bra synpunkter. Snacka om att bygga kundrelationer! Innan jag går över till Kulturbilagan ögnar jag igenom Linda Skugges Substans slår ut glitter och tänker ”inget ont som inte har något gott med sig”.

Kultursidorna inleds med att Jan Blomgren ger oss en inblick i hur tidningsägaren Lebedev genom att själv göra visar landets president Putin hur åsiktsfrihet och tryckfrihet kan fungera. När tidningsägaren inte gillar vad hans tidning Novaja gazeta tycker, då skriver han en egen kolumn. - Det händer två, tre gånger i månaden att Lebedev skriver själv och det är ett civiliserat sätt att samarbeta på, tycker Dmitrij Muratov. Muratov är chefredaktör.

Hyllningen till 50-åringen Barbie hoppar jag över, då hon redan hyllats i många olika media. Läser sedan Söndagsintervjun med Sanna Bråding och önskar henne lycka till i hennes föresatser. Vänder blad och tar del av ”Kultur i veckan” där Berglins figurer, som vanligt lockar till ett riktigt gott skratt. Sedan tre härliga uppslag med Simpsons som firar 20-årsjubileum. Vilket söndagsgodis med ett härligt yttrande av Jouni Paakinen: – Min favoritkaraktär brukade vara Homer, innan han blev knäpp runt säsong 10 och förvandlades från en älskvärd drummel till en irriterande idiot. Så vänder jag på bladet, och vad hittar jag väl där ...

Jo, en artikel om modeskapare utan gränser. - Jag hoppas nätet kan komma att betyda lika mycket för mindre modemärken som de gjort för oetablerade musikskapare, säger modeskaparen Ulrika Sandström, som nyligen lanserat en egen webbutik för sitt märke. Intressant att modeskapare kan synas i etablerade media och få lyfta fram värdet av kommunikation och försäljning via nätet, medan upphovsrättslobbyn skriker i högan sky när oberoende musiker säger samma sak. Intressant.

Sedan kommer jag till den kolumn som föranledde rubriken till detta inlägg. Det är Kaj Schueler, som påstår att lagbrytarna har initiativet när det gäller nätets inbrytningar i den icke-virtuella världen. ”Nätets inbrytningar i den icke-virtuella världen”, smaka på den formuleringen. I Kaj Schuelers värld är uppenbarligen ord, som transporteras tryckta på papper verkligare än ord som transporteras med hjälp av nollor och ettor på nätet. Här måste jag stanna upp – hur tänker han? Är han en modern variant av ludditen? Neej, då i början av 1800-talet var det arbetare, som ogillade de tekniska framstegen. De förstod väl inte bättre, obildade som de var, kan man tänka. Idag är det kultureliten, som går till storms mot internet, där gemene man kan få komma till tals.

I en nyhetsförmedling som professionell process, ”där en text bedöms och rannsakas efter värde, etiska regler och ansvar”, finns inget utrymme för vad andra proffs får lov att dras med, nämligen glada amatörer. I denna värld ses bloggare som outvecklade kräldjur i bloggträsket. Uppenbart är Kaj Schueler oförmögen att se att sociala medier fyller många olika funktioner. Jag vill inte förhäva mig, men jag vågar påstå att Kaj Schueler, Horace Engdahl, Jan Guillou med flera beter sig som de gamla grekerna – parnassen är till för dem med de ädla tankarna - de som tillhör den bildade klassen. Arbete var på den tiden något för slavar, som inte var fullvärdiga medborgare.

När nu slavarna fått rösträtt och emellanåt äntrar parnassen för att visa att vi finns och att vi har ett liv där vi finner nöje i att länka till eller använda oss av kopior av upphovsrättsskyddade verk, då får det stora tänkarna spader. När vi dessutom börjar ifrågasätta med vilken rätt kultureliten ska få låsa in vårt kulturarv, då önskar sig Kaj Schueler en kvalificerad jurist som ny ledamot i Akademien. En ledamot, ”som i detalj kan tolka och analysera frågor inom bland annat upphovsrätt, tryck- och yttrandefrihet”. Han tvivlar på politikernas handlag, då hanteringen av FRA-lagen lämnar en del att önska. Detta tvivel delar han med många av oss, som dragit ett lass för att synliggöra det storverket. "Det behövs balans och en motståndsrörelse mot motståndsrörelsen, organisationer och individer som på ett innovativt sätt – med nätets alla möjligheter – kan ta tillbaka initiativet", skriver Kaj Schueler.

Själv tycker jag att det är helt galet att internetanvändare ska behöva fundera på hur man kan fortsätta vara anonym på nätet, vilket Opassande skriver om. Det om något är ett resultat av en välbetald upphovsrättslobbys aktiviteter. Min förhoppning är att kultureliten ska besinna sig och se att ett sunt samhällklimat kräver en dialog och inte mer av applåder åt upphovsrättshökarna. Jag anser att det behövs en tredje väg, där eliten bör tänka på att den parnass, där de vandrar i sin upphöjdhet, har byggts upp av tidigare folkliga ledare, som räknade med att folket skulle kunna lyfta sig själva ur okunskap, fattigdom och elände – om man betrodde dem. Det blev grunden till den folkbildning, som betytt så mycket för vårt land. Vi är tillräckligt många, som minns och insett värdet av det och tycker att det är helt OK att kräva en digital intellektuell allemansrätt på nätet och där det går att ifrågasätta det rimliga i en del patent, som detta exempel ur International Herald Tribune i oktober 2006 men också Microsofts attack mot företaget TomTom. ACTA-avtalet kan innebära att upphovsrätts- och patentlobbyisterna bakvägen tvingar på oss lagar, som på både kort och lång sikt blir kontraproduktiva när det gäller människors skapande. Det måste vi sätta P för!

Sedan jag skrivit detta går mina tankar till Författarförbundets seminarium om ”Google-avtalet i ett nordiskt perspektiv” vilket jag bloggade om i fredags. Undrar vad man kom fram till? Undrar om Googles åtgärd att klassa vissa sektioner hos The Pirate Bay, som farliga, vilket Tommy k Johansson bloggar om, kan ha något med detta att göra? Rundar av med Mårtensson, som noterar att Ifpi lobbar fram orimliga skyddstider.