In med ljus och frisk luft i alla slutna rum.

Sedan jag läst om Joakim Jardenbergs upprördhet när han upptäckt att hans Iphone, utan hans vetskap, hade loggat hans rörelser, gjorde jag mitt för att sprida länkar om saken bland mina vänner och följare på Fb och Twitter. Det är en sak att man som användare känner till vad den tekniska utrustningen kan ha programmerats att redovisa och något helt annat om detta sker i lönndom. Jockes vrede är förståelig eftersom han riskerat skada andra människor genom att ovetande bära omkring den informationen i länder, där han kunde ha blivit utsatt för visitering. Fredrik Wass skriver bland annat ”Det är en helt annan sak att få ens beteenden hemligt registrerade av ett företag, dessutom utan krypteringar eller varningsmeddelanden, som berättar för användarna vad som är i görningen”. Det är väl använd tid att kolla in det YouTube-klipp, där de som upptäckte det hela – Alasdair Allan och Pete Warden – berättar om sin upptäckt och att de försökt få en förklaring från Apple. Nikke tycker att det rent ut sagt är för djävligt. Vi har således kommit därhän att staten och kapitalet sitter i samma båt. Apple säljer prylar som aldrig förr och en del människor är så rädda för att de själva eller deras anhöriga ska råka illa ut att man tycker att det är helt i sin ordning att staten och tillverkaren av kommunikationsverktyget kan hålla koll på dem varje sekund av livet.

Det handlar om rädslans makt som allt fler politiker och företagare tror sig kunna investera i utan att det får allvarliga konsekvenser. En kreativ människa i ett demokratiskt land borde inte behöva fundera över vad information i fel händer skulle kunna ställa till med. Något jag tänkt på när jag läst Deepedition och den av PiratpartiSt remixade texten. Vad är det för människosyn som fått fäste inom samhällets styrande skikt och våra myndigheter samt företag inom övervakningsindustrin? Rädda och ängsliga människor bygger ingen välfärd – tvärtom.

När det gäller Informations- och Kommunikationstekniken har människor med pengar mer makt än den som besitter kunskap. Med hjälp av juridiken och politiken skaffar sig den ekonomiskt starke ett övertag över den som driven av sin tilltro till den kloka massans kunskap utvecklar programkod till mjukvara fri att använda och utveckla till nytta och glädje för alla och envar. Den, som inte har en uppsjö av pengar och kan ta strid när anklagelser om patentintrång kommer, är som i forna tider ”slagen till slant och kan aldrig bli en daler”. En av de få i riksdagen, som förstått varför detta spel pågår och vilka konsekvenser det får, är Karl Sigfrid (M). Här berättar han om ett företag i USA som anser sig ha patent på en del av den programkod som Googles använt sig av. Eftersom den programkoden ingår i Linux kärna kan många användare i USA komma att drabbas av krav på licenser om domstolen ger detta stenåldersföretag rätt. Om moderaterna menade allvar med sin tilltro att goda krafter driver näringslivet och ville stärka dessa, då borde Karl vara i gott sällskap. Men tyvärr ... Vad värre är – det som finns i USA tränger förr eller senare in i huvudet på politikerna inom EU. Här gäller det att regeringen, riksdagen och politikerna i Europaparlamentet är på sin vakt.

Sedan måste jag dela med mig av Juristens goda råd när det gäller det juridiken och ansvaret för de kommentarer som publiceras på våra bloggar. Klart läsvärt och viktigt att hålla i minnet, eftersom man inte kommer undan ansvar med att säga att man inte kände till vilka regler som gäller. Därifrån glider tankarna med lätthet över till mina funderingar när jag läser om den jävssituation som växt till en böld inom Piratpartiet. Där diskuteras principer, som borde ha varit utklarade för flera år sedan när partiet ingick ett låneavtal med en finansiär, som idag sitter i PP:s styrelse. Utan att påvisa att långivaren ifråga agerat på att sätt som skadat partiet, gör en del medlemmar idag stor sak av att långivaren har en plats i styrelsen. En del har iallafall den goda smaken att erkänna att det dessutom ligger en gammal hund begraven här.

Då jag för min del anser att det finns ett tidigare ingånget avtal mellan PP och Christian Engström, som ska hållas intill dess att en omförhandling skett, mår jag uppriktigt sagt illa. Avtalslagen är mycket tydlig – avtal ska hållas och kan inte ensidigt ändras av endera parten. Hur ska någon kunna lita på ett parti, som tar så lätt på tidigare avtal? Principer är bra som rättesnöre, men när man tidigare ansett sig ha skäl att frångå dem, då måste PP laga efter läge. Även om de, som ingick avtalet, skulle lämna styrelsen. Sedan några frågor för att vädra ut den stinkande hunden: - Fanns det ett lojalitetsavtal mellan Rick Falkvinge och Jan Lindgren, som Jan i en kritisk situation lät Rick tolka och tillämpa utan inblandning av styrelsen? Vad gjorde styrelsen åt det? Vilket ansvar tar de, som var inblandade då, för det som varit, när de idag fortsätter att rida på principer satta ur spel långt tidigare? Det är inte juste att medlemmarna ska behöva dras med denna infekterade böld. Bara genom att blottlägga en problematik, går det att klura ut lösningar.

Med detta vill jag önska pirater och alla andra en riktigt Glad Påsk!

Intressant.

Sex dagar kvar - Från medborgare ...

... till avlyssnad undersåte. Igår skrev jag att riksdagens majoritet är på väg att beröva mig ett fullvärdigt medborgarskap. Överdrifter tyckte en omtänksam person, som hörde av sig igår, varför jag fick fundera en hel del över de känslor, som jag har inför det, som för närvarande pågår inom landets lagstiftande församling – riksdagen. Innan jag somnade kunde jag sätta ord på det, som jag ser att riksdagen är på väg att göra. Vi - folket görs till avlyssnade undersåtar! Minimaliteter gör vad han kan för att klargöra omfattningen och vilka förhållanden som råder. Olof B är en annan tekniskt kunnig människa som illusterat och kommenterat vad det är frågan om. Att detta kan ske med hjälp av en lagstiftning genomdriven av de, som har till uppgift att granska och balansera regeringsmakten, borde leda till en folkstorm. Men få om ens någon tycks se att kritikerna inom alliansen blev dragen vid näsan av de i politiskt spel mera bevandrade och därför sitter de nu rävsaxen – säga Ja den 14 oktober eller sitta med Svarte Petter i form av en ännu sämre lagstiftning eftersom det inte är mentalt möjligt att gå oppositionen till mötes.

Effekterna av detta kan vi bara spekulera om. Men i den valrörelse, som pågår, lär det nog visa sig. Nya lagförslag kommer på löpande band. Eftersom jag, till skillnad mot Marita Ulvskog, anser att vi behöver juridiken för att värja oss mot avarterna i politiken, blir jag glad när jag läser Mårten Schultz inlägg under de senaste dagarna. När det gäller sättet på vilket media lockar till sig läsare, tänker jag på det som Hans Perkiö, reporter på Dagens Samhälle, avslutar sin krönika Rädslans makt är stor i bilagan Vård & Hälsa: - Är det fel att vara rädd då? Inte alltid, det är en överlevnadsinstinkt, aktiverar sympatiska nervsystemet, ”fright, fight, flight”. Men ett överstimulerar nervsystem leder till stress och utmattning. Och det har vi nog av i dagens samhälle. Så hur hantera den nya influensan? Tvätta händerna, nys i armvecket, vaccinera dig. Även mot löpsedlarna. Finns tyvärr inte tillgänglig på nätet, vad jag kunnat se.

Andra som har synpunkter på medias rapportering är ett par moderata riksdagsledamöter vilka skrivit en motion, som ger obehagliga vibbar. Expressen uppmärksammar saken och Mitt i steget kommenterar. Ett skrämskott för att åstadkomma självcensur eller ett ärligt menat försök att gå samma väg som Italiens Silvio Berlusconi, återstår att se. Att den senare nu ser ut att ha gått för långt bör stämma till eftertanke – Aftonbladets Wolfgang Hansson analyserar. Stenudd ger mera kött på benen. All heder åt Kent Persson (M), som inte räds att ta på sig den interna renhållningen.

Avrundar med: Mark Klamberg, som listar de media och journalister som förtjänstfullt belyst frågorna kring FRA-lagstiftningen: Leo Erlandsson (Välkommen åter efter bröllopsresan!), som kommenterar integritetskrisen ; Mark Klamberg, som berömmer politiska meningsmotståndare; Opassande, som också håller på med en nedräkning; Karl Sigfrid och Christian Engström, som håller oss ajour med spelet om Telekompaketet; samt sist men inte minst Badlands Hyena, som bättre än de flesta kan skruva till saker så att vi kan se hur vår egen rädsla hindrar oss att tänka klokt.

Intressant.

I rikets tjänst på olika sätt.

Läser med stigande oro Kjell Häglunds artikel i DN om vicepresident Joe Bidens grepp om USA:s politik på immaterialrättens område, där jurister, som tidigare varit lobbyister till stöd för upphovsrätten, idag har anställts med tjänstgöring på Justitiedepartementet. När jag första gången läste om detta, strax efter det att Barack Obama tillträtt som ny president, var min tanke ”Hm, kanske inte så dumt om han vill komma åt det skräckvälde, som denna industri skaffat sig med hjälp av juridiken”. Men, här verkar det som att det är det motsatta som gäller – en förkrossande seger för de krafter, som vill stänga ute internetanvändare från möjligheten att vara och göra samma saker på nätet, som i det analoga livet vid sidan av tangentbordet. Det är således i det ljuset vi ska se Jammie Thomas-Rasset, som DN:s Ossi Carp skrev om för några dagar sedan. ”Närmare bestämt landade skadeståndet på 80.000 dollar per låt, det vill säga totalt 1,92 miljoner. De flesta som accepterat en förlikning har betalat mellan 3.000 och 5.000 dollar, motsvarande 24.000 till 39.000 svenska kronor”. Idag noterar även SvD saken. Helt sjukt.

Ibland undrar jag om inte juridiken i likhet med politiken blivit en födkrok fullt i klass med all annan prostitution, men inte ens en sådan möjlig utveckling kan få mig att tycka att det är OK med den övervakning, som FRA förväntas bidra med. Jag ser dock att det ena intresset drar fördel av det andra och att bägge vinner kortsiktigt en del poäng, men att inget av dem tar ansvar för vad som följer i det långa loppet. Kan det vara mot den bakgrunden jag ska förstå KD:s nymornade intresse för svenska folkets krav på integritet, vilket SvD skriver om. Kan det vara så att även KD har insett att Piratpartiets framgång inte kan förklaras enbart i termer av ungas vurm för fildelning?

Kan det också vara mot den bakgrunden jag ska tolka Björn Elmbrants inlägg i Dagens Arena om Skitfrågornas tyranni. Hans iakttagelseförmåga är som vanligt god, men jag vet inte om det är det statliga partistödet, som behöver ökas och öronmärkas. Mig förefaller det vara viktigare med en folkbildningsinsats värd namnet och då även med hjälp av internet. Grundlagsutredningen borde ha varit ett givet ämne för en folklig studie på bred front. Efter att ha läst inlägget i Expressen om Flytande rädsla och folkhemsnostalgi betror jag inte partierna den viktiga uppgiften att tänka längre än till nästa års val. Även om Svend Dahl inte kan göra anspråk på att ha funnit roten till sakernas tillstånd, kan man ana att han kommit något på spåren värt att titta närmare på. Jag har länge tyckt att politikerna är ansvarslösa på gränsen till kriminella när de utnyttjar människors rädsla för att stärka sina positioner.

Vi styrs av pedofiler, terrorister och RIAA skrev Erik Hultin häromdagen – mitt i prick som vanligt. Jag kan glädja honom med att vi här har Norrtelje Tidning med en chefredaktör, som fortfarande står upp för sin åsikt. Dagens ledare avslutas ”Regeringen lade i maj sitt förslag till förbättrat integritetsskydd i FRA-lagen, och detta förslag skall riksdagen besluta om i höst. Här borde dock EU-valet har givit allianspartierna en tankeställare. De borde ha förstått hur viktig denna fråga är, inte minst för många ungdomsväljare. De borde därför riva upp hela FRA-lagen och skicka hela frågan till en ny utredning.”. Kan bara instämma. Ser att Mårtensson har hopp om att integritetsfrågorna får betydelse i nästa års val. Under tiden kan det vara uppfriskande att se vad som händer i Tyskland när staten går för långt – här förmedlat av Hax.

Kan sedan inte undgå att notera intresset för det som händer i Iran och hur olika nätaktivister försöker göra nytta. Vill gärna tro att det handlar om en allmän nytta till stöd för en demokratisk utveckling, men känner samtidigt en oro för att en del aktörer i eget intresse vill visa internets möjligheter och samtidigt bidrar till att göra ont värre. Läser Intensifier och försöker förstå. Men det visar väl bara att jag är okunnig om vilka offer en process för frihet kräver. Är nog en fegis innerst inne. I en tidigare bloggpost skriver Christopher bland annat ”Werebuild.eu bidrar inte till protesten som sådan, utan jobbar för att skapa ett fritt internet. (hur dessa två sedan hänger ihop är en fråga som återstår att besvara)”. För den med bättre kunskap och mod i barm skriver Gustav Nipe, gästbloggare hos Opassande. Bloggen Bent gör sina jämförelser och de utfaller till regeringens nackdel. Vet inte om Badlands Hyena lyckas göra mig klokare, men definitivt gladare.

Avslutar med att puffa för Mark Klambergs medverkan vid ett panelsamtal i Köpenhamn under den internationella konferensen ”ICT and Privacy” den 23 – 24 september då han hoppas att alla som bor i södra landsändan passar på - ”Konferensen är öppen för allmänheten. Det är kostnadsfritt och arrangörerna bjuder på lunch”, skriver Mark bl a.

Intressant.

EU-parlamentet som medlagstiftare m m.

Sedan jag börjat fundera över förutsättningarna för förlikningen i fråga om Telekompaketet finner jag att det krävs forsatta studier kring ännu ett kursbrev, som Erik Josefsson (V) erbjuder alla, som vill ta del. I Eriks ögon är Tobias Olsson SvD den journalist som kommit längst när det gäller att förstå det som pågår. Jag kan alldeles för litet för att kunna göra en sådan bedömning, men hur som helst tilldelas han epitetet EU-folkbildaren, vilket måste ses som ett gott betyg. Sedan jag övervunnit min tveksamhet i fråga om överstatligheten, eftersom internet är något mer än 27 nationella nät, måste jag fortsätta verka för att skyddet för våra demokratiska fri- och rättigheter hålls intakt samt att kravet på rättssäkerhet i händelse av anklagelser om brott mot lagar och förordningar tydliggörs. Eriks hänvisning till skriften FÖRLIKNING OCH MEDBESLUTANDE med undertiteln ”Parlamentet som medlagstiftare – en handbok” är verkligen värd en vidare spridning, då den säger något av betydelse för den process som nu pågår.

Med detta, som grund, borde det vara möjligt att känna infrastrukturminister Torstensson på pulsen: - Vill regeringen gå upphovsrättsindustrins ärenden, medan man värjer sig mot att värna om medborgarnas integritet och rättssäkerhet? Det som idag avslöjats, när det gäller avstängningen av ett antal studenter från universitetens SUNET, enbart baserat på att upphovsrättsindustrin rest krav på det, måste väl ändå ses som något av en skandal. Sedan jag hört detta undrar jag om inte även vår politiska ledning måste göra upp med sitt eget samröre med upphovsrättslobbyn och sluta gömma sig bakom Frankrikes Sarkozy i Ministerrådet. Något jag berörde tidigare idag på NT-bloggen. Nu sprids nyheten om detta i Aftonbladet, DN, SvD och andra medier. Sveriges Förenade Studentkårer har protesterat, då studenter inte ska kunna stängas av utan en rättssäker prövning.

Annars började dagen med läsningen av Agneta Plejels mycket starka Att vilja se om hur Sverige utan några större åthävor kan avvisa människor i behov av skydd – här en ung människa utan hopp, som nu ligger apatisk i en slags terapeutisk grav, där vederbörande hålls vid liv med hjälp av sondmatning för att sedan kunna packas ihop och avvisas, när Migrationsverket funnit att familjen inte uppfyller kraven för asyl. Det är verkligen en omskakande läsning. På närmare håll har vi Rafael Samedov, som idag tvingades lämna Hallstavik och sin fru och sin lilla dotter för att åter i Azerbadjan kunna ansöka om uppehållstillstånd i Sverige. NT skriver och jag instämmer i Lennart Rohdins korthuggna ”Utvisa Migrationsverket”.

Avslutar med Lars-Ericks inlägg, där han spinner vidare på den tråd om rädsla, som jag berörde i gårdagens inlägg. Helt klart är det rädslan för det okända, som gör oss svenskar så reserverade mot människor av annat ursprung än svenskt. En försvarsmekanism, som gynnade möjligheterna till överlevnad på stenåldern, men idag hindrar oss att vidga våra vyer och skaffa oss egna erfarenheter av en samvaro med människor av annat ursprung, istället för att odla våra fördomar om andra och göda vår rädsla för varandra. Något, som en del politiker inte drar sig för att spela på för att vinna röster. Men frågan är: - Skulle detta bli bättre med ett nytt liberalt parti? Lars-Erick spinner vidare m a a att en del mäls ut ur de etablerade partier, som finns idag.

Intressant.

Om vår tids rädsla och upplopp

Fann hos Opassande en artikel i Norrköpings Tidningar rubricerad Vår tids flytande rädsla, skriven av Johan Wilhelmsson, som har läst ett antal författare, vilka analyserar det som sker i vår tid. Han resonerar med utgångspunkt från Zygmunt Baumans ”Flytande rädsla” och gör jämförelser med Naomi Kleins ”Chockdoktrinen” och Johan Norberg & Boris Benulic´s ”Allt om Naomi Kleins nakenchock” och noterar att rädslan i vår tid är påtaglig och funderar kring dess orsaker. En mycket läsvärd artikel värd ytterligare spridning.

Därifrån ligger det nära till hands att ägna upploppen i Rosengård en del tankar, vilket SvD, DN, AB och Sydsvenskan skriver om. Vad jag kan förstå handlar det om många unga människors frustrationer, vilka utnyttjas av en del militanta uppviglare, som anser att uppror är det enda rätta i dagens samhällsklimat. Men nu, som tidigare under det demokratiska samhällets framväxt, gäller att det måste finnas kloka individer, som förmår att kanalisera människors reaktioner i en mera konstruktiv riktning. Nu spelar dessa upproriska anförare bara den repressiva makten i händerna, något som endast huliganer kan ha någon glädje av. De som bor i Rosengård ogillar starkt att deras bostadsområde görs till ett slagfält.

Jag vill inte påstå att MinaModerataKarameller är förespråkare av repressalier, utan ser mera hennes åsikter i saken som allmängiltiga för de flesta svenskar. Var och varannan dag hör jag äldre människor tala om de ouppfostrade ungdomarna, även om de på en direkt fråga inte själva har några direkta erfarenheter. Men deras rädsla för att råka illa ut, får näring av allt som skrivs om våldet bland ungdomar. En och annan har mötts av glåpord, men deras eget uppträdande är så respektlöst att jag inte finner ungdomarnas bemötande det minsta underligt, även om jag inte vill försvara dåligt uppförande. Därför går statsministerns jultal hem i stugorna. Själv tror jag på en kombination av poliser aktiva ute bland barn och ungdomar och socialt engagerade sjyssta tydliga vuxna i föreningar och på fritidsgårdar, som kan vara kompetenta bollplank under den period i livet när ungdomar normalt frigör sig från sina föräldrar. Hårda tag föder oftast mera våld, varför det är alla dem, som vill ha hand om förståndet, som måste göra gemensam sak för att bryta den onda cirkeln.

Avslutningsvis något om IPRED där jag låter andra tala, när jag själv tömt mitt ordförråd: IDG – Ipred - det politiska vägskälet, Lakes Lakonismer, Copyriot och xor the pirate. Själv har jag just fått en inbjudan med en länk till Spotify, vilket ska bli mycket intressant att prova på. När jag läser ledaren i senaste Musikermagasinet blir jag nyfiken på tidningens Noterat special, som sägs handla om Spotify ur musikerperspektiv. Det blir till att komma ihåg vid nästa besök i Pressbyråns butik.

Nine Eleven – den elfte september, del 1.

Vissa datum naglar sig fast i människors medvetande – den 11 september är en sådan dag – och åter fylls media av artiklar. Även om DN talar om att minnet av tragedin bleknar, är det ändå den skräck, som detta illdåd år 2001 skapade, främst i USA, men också i världen i stort, som bildar bakgrund till FRA-lagen och all annan övervakning. Rädslan för allt ont, som andra människor kan tillfoga oss, kan exploateras av en industri, som livnär sig på den, samt ängsliga eller cyniska politiker. Här hemma är det utrikesminister Anna Lindhs död den 11 september 2003, som gripit tag i oss. SvD skriver om ett besök vid hennes grav, som cyniska betraktare ser som en partipolitisk exploatering av en omtyckt utrikesministers död. Men alldeles oavsett partipolitisk tillhörighet minns vi med vilken förfäran vi den 10 september fick veta att hon råkat ut för en galen människas knivattack under en shoppingrunda i en galleria i Stockholm.

Psykiskt labila människor, som inte får den vård de behöver, utgör ett tänkbart hot mot sin omgivning, men vi kan för den skull inte betrakta alla som potentiella mördare. Ett sådant beteende kan i sig jaga upp en rädsla, som skapar fler problem än vad vi ser ut att vara kapabla att lösa. Med hjälp av tekniken kan all sköns berättelser om mänsklig ondska spridas på nolltid över hela världen – en del av större sanningshalt än andra. Därför krävs det omdömesgilla ledare och en sansad bevakning i våra media. En rad händelser den senaste tiden visar att det är litet si och så med den saken och att journalister lika litet som dagens utbildningsminister är vaccinerade mot överdrifter.

Men, jag hade inte väntat mig att Björn Elmbrant, Dagens Arena, skulle sälla sig till skaran, som ryckts med i skallet på The Pirate Bay på grund av att Tingrätten i Arboga, år 2008, verkar vara så okunnig om dagens spridningspotential att de sumpade möjligheten att med stöd av sekretesslagen hemligstämpla bilderna av de två ihjälslagna barnen. Varken journalister med sina pressetik eller människor i allmänhet behöver dessa bilder för att granska hur domstolen sköter sin sak. Därför kan jag inte låta bli att se det inträffade som en medveten provokation i avsikt att åstadkomma lagändringar riktade mot just denna princip. Om det var ett olycksfall i arbetet, saknas inte ”fingerfärdiga”, som använt och använder detta för sina egna syften. Vem/vilka andra tjänar på att allmänheten tror att The Pirate Bay är den stora boven i detta spinn?

Det behöver jag ta mig en funderare på, varför jag återkommer i en ny post, del 2. Men till dess bjuder jag på den nedräkning som pågår hos Opassande.

Mod krävs när rädsla triggar oss

Igår fick jag ett mindre utbrott sedan jag noterat att det ingår i Ja-röstarnas strategi att på alla sätt misstänkliggöra våra motiv och vår mentala status, varför jag i en kommentar till några meningsfränder utbrast:

”Det är klart att det finns ett och annat som "Hemliga klubben" inte vill att vi ska veta. Och de får gärna vara hur hemliga som helst och hur länge de vill för mig, bara de ger f-n i vad jag och andra gör på nätet!!! - - - Om det inte finns något som kan hållas för heligt, då går det åt h-vete med detta land. Vi befinner oss på ett sluttande plan. Civilkuragelag - jag skrattar på mig! Rädslan för allt och alla är snart var mans egendom och ur rädslan växer sådant som jag skulle vilja beskriva som en inre terror. Vi behöver inga terrorister utifrån eftersom vi är så duktiga på att skapa egna inre. Själv har jag slutat att läsa Göran Petterssons blogg eftersom jag inte vill att hans hjärnspöken ska tränga in i mitt huvud. Det betyder inte att jag slår dövörat till för världen utanför. Men, jag väljer vad jag vill ägna mig åt - inte han.”

Sedan har jag sovit på saken. Dagens första tanke gällde just detta – att det finns rädda människor, som mer eller mindre medvetet spelar på andras rädsla för att nå sina syften. Sedan talar de om andra som paranoida med förföljelseidéer. ”Den, som sa det den var det” brukar barn säga. Vi vuxna använder uttrycket ”Genom sig själv, känner man andra”. Eftersom det finns så många flitiga bävrar, som gräver fram saker kring FRA och deras kompisar i andra länder och de avtal som regeringen slutit om informationsutbyte m m, eskalerar det verbala kriget mellan de som varit och är FRA-lagens tillskyndare och oss som är dess motståndare. Och då drar man sig inte för någonting. Men, var och en bestämmer själv vad man vill sätta sin lit till, d v s vad man tar in som eget tankegods. Det krävs mod att ifrågasätta även sig själv.

Medan dom tror sig veta hur jag och andra är funtade, så har jag börjat fundera över hur det står till hos dom. Är det inte något speciellt med människor, som sysslar med den här typen av hemlighetsmakeri? Ja, det är det, men det stör mig inte så länge dom inte går för långt. När de gör anspråk på att allt, som finns i det interaktiva liv jag lever på nätet, ska levereras in genom FRA:s filter, då har det banne mig gått alldeles för långt och jag har all anledning att säga stopp och belägg. Och jag är i gott sällskap. Jag har något att dölja, du också... skriver MinaModerataKarameller och den, som tänker längre än näsan räcker, kan göra sitt för att debatten ska hålla sig till saken.

En som sakligt håller sig till vad som står i lag och förordning – och som inte kan snackas bort är Rhodin, som synat de lagar som gäller för FRA:s nuvarande och kommande verksamhet om FRA-lagen ligger fast. Ett försök till nyansering III tar upp till granskning den speciella personuppgiftslag som gäller sedan den 1 juli 2007 för FRA. Det är skrämmande läsning mot bakgrund av riksdagens beslut den 18 juni 2008. Rhodin har tidigare skrivit Ett försök till nyansering I och II – allt lika läsvärt. Intressant.