Feminismen och Evolutionen, del 3.

Inleder med en kortversion av syndafallet i Edens lustgård, omnämnt i del 2: Eva, lockad av Ormen, frestade Adam att tillsammans med henne äta av den förbjudna frukten, vilket gjorde att de såg att de var nakna och i skam skylde de sig med fikonlöv. Gud dömde Eva att föda sina barn i smärta, medan Adam, som lagt skulden på Eva för sitt syndafall, sågs av Gud, som en större syndare och bägge två förvisas ut ur paradiset. Detta tar Jordan B Peterson (JBP) till intäkt för sina teorier om mannens tillkortakommanden när det gäller att göra vad som är gott mot honom själv. Men, jag ser nog detta mera som en berättelse skapad av prästerskapet för att förmå människor att hålla sig på den smala vägen. Men, inget ont i det – berättelser är ofta mera fängslande och fastnar lättare i minnet än stentavlor, även om de flesta budorden har stått sig, som människors rättesnöre genom årtusenden och fortfarande går som en röd tråd genom vår lagstiftning.

Här slår det mig att JBP påminner sig själv om den styrka, som ligger i begränsningen, eftersom han han gjort försök att koka ner sitt eget mycket digra material till 12 livsregler. Men trots alla sina ansträngningar har han förirrat sig i alltför många snår av egna slutsatser, som kan ifrågasättas – även om han helgarderat sig genom att påstå att Naturen är konservativ (sic!). Värt att ta fasta på i allt detta är självklart resonemanget om individer, som grundbultar i samhället, försedd med ett begränsat antal levnads- regler, vilka enligt min mening måste baseras på kunskap om bland annat betydelsen av måttfullhet för balans mellan ordning och kaos. Något alla kan ha nytta av att lära sig från tidig ålder. Själv är jag mycket tacksam för att min pappa lärde mig – då fem år – självbehärskning. Något egentligen ganska enkelt, som medel att undgå retstickor eller plågoandar, vilka endast berättar något om sig själva med sitt beteende. En insikt, som gör att man inte behöver ta åt sig! Senare lärde jag mig, när jag tolkade Kahlil Gibrans visdomsord, att man bjuds på ett tillfälle att fostra sig själv, varje gång gemena typer kommer i ens väg!

När feminister uppfattar JBP som ett otäckt kryp, hemmahörande under en sten, är det inte en dag för tidigt att de själva skaffar sig kunskap om måttfullhet och dess betydelse för ett hållbart resultat. Utgivningen år 2018 av hans bok, som översatts till svenska och ett besök i Sverige samma år, sker inte av en slump. Tvärtom – det är en tydlig signal att feminismens härförare är blind för vikten av måttfullhet i sina anspråk, när de med statsunderstödda direktiv påbjuder feminism inom samhällets alla områden. Men, de inbillar sig nog att ett bakslag bara kan bero på att jag och andra, som tvivlar på den statliga feminismens välsignelse, är okunniga och inte vet vårt eget och landets bästa.

Men, just därför har jag läst boken med kritisk blick och funnit att även om JBP:s referenser är omfattande, kan jag inte veta – utan att själv ha brottats med dem alla – ifall JBP har täckning för det, som han påstår. Men, med hans uppfattning ”Naturen är konservativ” och hans tilltro mera till effekterna av Bibelns skapelseberättelser än Darwins evolutionslära, tror jag att JBP gör sina egna tolkningar av referensmaterialet. Något, som dock inte bevisar att de, som ivrar för feminism, använder sig av försvarbara arbetsmetoder. Känner att jag är klar med Jordan B Peterson, eftersom hans regler vilar på ett tankegods, som på goda grunder kan anses stå för en konservativ politik, vilken jag inte delar. Vid Regel 5 ger jag upp projektet med JBP – Föräldrars kärlek till barn är för hans del villkorad LÅT INTE DINA BARN GÖRA NÅGOT SOM FÅR DIG ATT TYCKA ILLA OM DEM. Tycka illa om dem?! Det är något helt annat än att tycka illa om deras handlingar.

Söker därför en tredje väg mellan Jordan B Peterson och Margot Wallström med flera feminister. På den tredje vägen kommer kvinnorna till insikt om nödvändigheten av att med eller utan fackets hjälp lära sig hantera lagar och avtal som redan gäller – både för det systematiska arbetsmiljöarbetet och individuella löner. Det senare med adress framförallt till aktivisterna i metoo-kampanjen.

Avslutningsvis: Vi är alla var och en delaktiga i det som sker runt omkring oss. Jordan B Peterson är en människa, som med argument för sin sak, ger oss alla en möjlighet att pröva grunderna för våra egna ståndpunkter. Hade inte tagit mig tid att sätta mig in i hans tankevärld om han inte hade stämplats, som en charlatan inom ett forskningsfält, som enligt min mening är minerat av feministiska aktivister. Men, han har i vart fall presenterat en rad referenser som han baserar sina ståndpunkter på. Så har även Susan Faludi i sin bok Ställd – Förräderiet mot mannen. Jag saknar en forskningsrapport där kunskap inom samtliga berörda forskningsområden finner en balans mellan ordning och kaos för en hållbar samhällsutveckling.

PS. Gläder mig åt att vinnaren av Diamantbollen Nilla Fischer använde ordet Jämställdhet i sitt kraftfulla tacktal. Jämställdhet, som vilar på Alla människors lika värde, kan knappast uppröra. Det är metoderna för att nå målet, som behöver bearbetas, eftersom aktivister ostört har tagit sig an saken på entreprenad och alltför länge tillåtits använda kampanjer för genomförandet i ett land, som säger sig stå för en liberal demokrati. DS. 

Feminismen och Evolutionen, del 2.

Idag har jag verkligen brottats med Jordan B Peterson (JBP) Inlägget i torsdags var bara en förövning inför det, som väntade mig, sedan jag bestämt mig för att läsa hans 12 Livsregler och att skriva ner tankar, som kommit och gått, under utflykten in i hans tankevärld steg för steg. Där nämnde jag helt kort att författaren i inledningen till Regel 1 Stå rak i ryggen Skjut bak axlarna bland annat refererade till forskning baserad på humrars reaktion på grund av kemiska reaktioner i hjärnan. Reaktioner, som är varandras motsatser vid seger respektive nederlag. 

Läser detta än en gång och noterar att Hög serotoninnivå/Låg oktopaminnivå utmärker segraren och omvänt gäller för förloraren. ”The winner takes it all” gäller både bland humrar och människor påstår JBP. Som klinisk psykolog torde han vara väl förtrogen med vad människans upplevelse av personliga nederlag i livets olika skeden , kan ställa till med. Självklart av värde för den, som vill förmå drabbade människor att hjälpa sig själva. Den, som vet något om varför vi reagerar, så som vi gör vid seger och nederlag, den har antagligen större möjligheter att använda sin kunskap för att vara en god människa både i förhållande till sig själv och andra. Men också till dess motsats.

Kemins betydelse för hjärnans funktion i pressade lägen, har jag inga problem att ta in, men … så kommer jag till texten rubricerat Principen om ojämn fördelning på sidan 8. Läser och häpnar! Får en stark känsla av att detta handlar om en välbeställd elits försvarstal för att döva samvetets röst inför sin girighet. Så bekvämt om Price´s Law skulle kunna försvaras med den konservativa Naturen med sin dominanshierarki; Evolutionen med dess naturliga urval; samt den gudomliga handen i det hela.

Vilken skillnad i förhållande till den levnadsvisdom, som filosofen Kahlil Gibran erbjuder oss i ett av sina många litterära verk - The Prophet - på svenska Profeten, första gången utgiven 1923 i USA och i Sverige ett flertal gånger av Proprius förlag sedan 1977. Har utgåvan från 2004 i översättning av Carl-Gustaf Rosén och Johan Wretman, som jag kan rekommendera. Gibran kommer här till sin rätt i sin omsorg att med ordens hjälp intressera oss för att försöka förstå människan i allmänhet och hennes uppgift att fostra sig själv - i synnerhet. 

Hans syn på människan, framträder tydligast, enligt min mening, i kapitlet om Brott och straff - ”Om människan inom er skall jag nu tala. Ty det är hon och inte ert gudajag och inte dvärgen i dimman , som känner brottet och straffet”. Det är en kärleksfull bild, som säger mycket om människan; hennes möjligheter och begränsningar. Med detta sagt utgår jag från att JBP vill göra gott med sina ansträngningar att förmå oss att begripa vad han menar med det, som han tycker sig ha funnit genom sina rön.

Går vidare till JBP:s Regel 2 Behandla Dig själv som en person Du är skyldig att hjälpa. Inleds med konstaterandet att mannen alltför ofta underlåter att göra vad som är gott mot honom själv. Varför? Svaret söker han i de äldsta berättelserna om skapelsen och hur världen är inrättad, efter en dröm. Dessa berättelser, menar han, är sammanvävda i Första Moseboken. Men, varför väljer den, som säger sig vara en vetenskapsman, att referera till Bibelns berättelser? Här kan jag bara gissa att det hänger samman med att människor genom historien och fram till i mitten av 1800-talet trodde på religionernas skapelseberättelser. Tror att det var först med Charles Darwin (född 1809), som människor kom i kontakt med evolutionsläran. Darwins bok ”Arternas uppkomst” utgavs 1859 och endast sjutton år dessförinnan hade Folkskolan införts i vårt land. Före 1842 var det oftast kyrkan, som svarade för barnens undervisning.

Mot den bakgrunden finner jag det naturligt att JBP använder sig av dessa berättelser, då de kan ses som betydelsefulla i den evolutionära utvecklingen – människan är medskapande i sin miljö och den påverkar henne. Men, det betyder inte att jag köper hans betoning av syndafallet med dess förvisning ur Edens lustgård, som grund för skillnaden mellan könen och människans tillkortakommanden. Ska återkomma till det i Feminismen och Evolutionen, del 3.

Feminismen och Evolutionen, del 1

Feminister ser ut att ha stora problem med biologin i människans evolutionära utveckling, vilket bland annat synliggjordes när Peterson var Skavlans gäst. Men jag är inte helt på det klara med om det även gäller dem, som själva är "riktiga biologer" i motsats till Jordan B Peterson, klinisk psykolog och professor i psykologi vid Torontos Universitet i Kanada och författare till boken ”12 Livsregler Ett motgift mot kaos.” Har för några dagar sedan påbörjat läsningen av den omtalade boken med pennan i hand för att markera de stycken, som jag tycker mig behöva läsa om igen senare för att kolla om jag rätt tolkat dess innebörd.

Förordet var intressant och sa mig att Jordan B Peterson är en person som inte lämnar ifrån sig ett hafsverk, även om jag redan i inledningen, som han rubricerat Ouvertyr, har svårt att hänga med i hans resonemang även om jag i min tankevärld också kommit fram till att det kan vara möjligt ”att sträcka sig bortom ett slaviskt fasthållande vid gruppen och dess doktriner och samtidigt undvika fallgroparna hos dess motsatta ytterlighet nihilism.”. Men, det sker inte utan att individerna kommer till insikt om sitt eget ansvar, när till exempel olika grupper ägnar sig åt kampanjer (som alltför många människor är omedvetna om) för att få ett övertag för sin ordning i omdaningen av samhället. En omdaning, som bäddar för motreaktioner, vilka inte alltid gynnar en fredlig samvaro och utveckling. Säger bara #metoo.

Idag inbillar sig alltför många att de själva inte har något som helst eget ansvar för den utveckling, som mänskligheten genomgår just nu, trots att vi behöver en ordning, som inte går till överdrift på sätt som skett i fråga om till exempel företagens immateriella rättigheter och de krav, som nu ställs i EU på övervakningsåtgärder. Ett resultat av fega och/eller okunniga politiker, som under ett helt decennium valde att gå ärenden åt underhållningsindustrin, trots att innovativa unga människor försökte bevisa att deras plattform (som möjliggjorde för användarna att genom samarbete kolla ifall industrins utbud var värt pengarna) skulle höja publikens intresse för såväl inköp av CD´s och DVD`s samt bio- och teaterbesök liksom olika aktörers liveframträdanden. Sådant agerande från politikernas sida inger inte förtroende för dem som ordningsskapare.

Men då även ordning kräver balans för att inte omvandlas till kaos tycker jag att Jordan B Petersons bok är intressant. Därför vill jag testa om jag orkar att gå igenom alla de 12 reglerna. I inledningen till Regel 1 nämner Peterson att serotoninet reduceras påtagligt i situationer då människan i likhet med humrar möts av personliga nederlag. Noterade spontant i marginalen ”Jmfr Ställd - förräderiet mot mannen av Susan Faludi”. Faludi är feminist, författare och journalist, som jag läste om vid utgivningen av hennes bok på svenska hos Ordfronts förlag år 2000. Då uppfattade jag att männens problem främst kunde förklaras med hjälp av psykologi, även om jag redan i mitten av 1970-talet genom flitiga självstudier, bland annat verk av René Dubos, fick mig till livs att människan är en komplex biologisk, social och skapande varelse. Då uppfattade jag och tror fortfarande att Dubos kan räknas till gruppen tillförlitliga forskare. Undrar också nu som då om inte Dubos har helt rätt i sina iakttagelser att människans behov av ”en tro på en högre makt” också ligger nedärvt i generna? 

Tycker mig se att för många gudsförnekare har politiken blivit ett substitut, men det är väl att svära i den partipolitiska kyrkan ;-)  Även om vi svenska infödingar ser oss själva som sekulära eller helt avkristnade, är det uppenbart att vi får uppenbara problem, när vi inser att det finns både svenskar, flyktingar och invandrare, som drar in religionen i politiken. I en ordväxling på nätet lekte jag med tanken att det kunde ha varit intressant ifall Jordan B Peterson och Susan Faludi hade slagit sina kloka huvuden ihop och komnit till oss med något gemensamt. Men i väntan på en sådan dialog tänker jag gå igenom Petersons Regler steg för steg, eftersom jag delar hans uppfattning att vi behöver väl balanserade regler för att kunna skapa en fredlig värld i balans mellan ordning och kaos. Ber således att få återkomma i takt med att jag betar av de tolv stegen.

Förvriden bild av statens roll i våra sexliv.

Den 8 juli skrev advokat Elisabeth Massi Fritz i SvD Brännpunkt under rubriken Förvriden bild av fallet Assange. Där berättar hon hur hon, som försvarsadvokat, ser på saken. Där blir det tydligt att det är hennes tolkning av vad som förevarit, som ska gälla. På annat sätt kan jag inte förstå varför hon helt bortser från den risk Julian Assange löper ifall han skulle medverka vid ett förhör här i Sverige. Just där blottar hon sin syn på den i de berörda kvinnornas krets tidigare så beundrade mannen Julian Assange: Hon ser honom som den stora stygga vargen i ett par oskuldsfulla kvinnors liv. Ordningen med speciella kvinnliga åklagare i dylika mål gör att vi måste fråga oss hur de som arbetar inom rättsväsendet tänker och hur detta stämmer överens med kravet på rättssäkerhet för de berörda parterna. 

Rätt klart är att åklagaren Marianne Ny och advokaten Elisabeth Massi Fritz är så uppfyllda av sina föreställningar om kvinnor, som värnlösa offer och så illa behandlade av rättsväsendet, att det bara är med hjälp av dem själva, som rättvisa kan skipas. Genast infinner sig frågan: - Inom vilka andra rättsområden anser hon att rättssäkerheten skulle vinna på speciella kvinnliga åklagare och dito advokater?

Assanges försvarsadvokater förklarar sin syn på saken i en replik den 12 juli med rubriken Dödläget ovärdigt Sverige. När vi vet hur USA agerar mot andra, som avslöjat vad som pågår i skydd av speciella lagar kringgärdade med sekretess, är det inte särskilt svårt att räkna ut vad som skulle hända Julian Assange om USA fick honom utlämnad. När det från tid till annan framhållits att Assange förklarat sig beredd att avge sina vittnesmål på Ecuadors ambassad i London har detta ignorerats. Mest troligt av ren prestige. Det visar vidden av dessa kvinnors mission att till varje pris klämma åt en man, som inte i tid insåg att de kvinnor i Sverige, som lätt tappar huvudet inför en massmedial kändis, kan användas av svenska feminister i kampen för en lagstiftning där staten ska ges rätt att snoka i det mest intima i våra liv – vår sexualitet. 

.

Just nu handlar det om opinionsbildning för krav på en samtyckeslag. För att en man ska kunna vara på den säkra sidan torde det då krävas en tydlig överenskommelse om: 1. Förutsättningar, som måste vara uppfyllda innan ett eventuellt sexuellt umgänge kan ske; 2. Redogörelse för vad som är förbjudet under a) förspel b) den sexuella akten och c) efterspel samt 3.Skyddsåtgärder mot könssmitta och/eller oönskad graviditet.

Sedan all känslomässig berusning på detta sätt blivit bannlyst, finns här utrymme för en affärsidé, som en kreativ kodare kan ta sig an: - Vad sägs om en juste blankett i en app, som kan signeras elektroniskt? Detta är särskilt viktigt då tongivande kvinnor idag förefaller ha svårt för att skilja på Upplevd olust på grund av egna missbedömningar av den valda partnerns förmåga att motsvara förväntningarna från Sexuellt tvång eller våldtäkt. När det gäller situationer då man bäddar för ett sex, som av skilda skäl ångras i efterhand, är det väl knappast något som staten ska lägga sig i. Om det inte handlar om brott mot ingånget avtal, förstås ;-)

När jag och mina medsystrar, som var unga då i slutet av 50-talet och i början av 60-talet, frigjorde oss från dåtidens syn på ”ärbara” kvinnors sexualitet och våra mödrars prägling om sex enbart för gifta kvinnor, kunde vi inte föreställa oss att vi drygt femtio år senare skulle få vara med om att kvinnor med lagens hjälp skulle kunna fly från sitt ansvar för sin del i ett spel, som lett till ett mindre lustfyllt sex. Och dessutom få andra kvinnors hjälp att måla upp bilden av sig själv som ett offer för ett patriarkalt förtryck. Något eget ansvar måste väl ändå normalt begåvade kvinnor kunna ta? Misstag på detta område skiljer sig väl inte från misstag i många andra sammanhang och något vi måste lära oss att leva med?! Men, det finns inte på kartan, när dessa numera högljudda kvinnor ”pratar om det”.

I samband med att rättssaken mot Julian Assange drogs igång, inledde kulturjournalisten Johanna Koljonen en medial aktivitet, som taggades #prataomdet och utlöste en ström av vittnesmål till en samlingsvolym, där den, som orkade, fick sig en lektion i ett ämne, som det tidigare inte pratats högt om, och Johanna Koljonen fick Stora Journalistpriset. Hennes artikel i DN Kultur är välgörande öppen i alla detaljer, men hur jag än vänder och vrider på orden i hennes berättelse, kan jag bara se bilden av en kvinnas obearbetade upplevelse med brist på insikt om sitt eget ansvar. Något som sedan bara råkar poppa upp i samband med rättssaken mot Assange. Bortträngda minnen eller ej, det är ändå svårt att förstå, varför hon inte kan se, det jag och andra ser, att hon hade sin del i det som skedde och måste stå för det?! Inte ta det som en förevändning att rida till storms mot Julian Assange.

Denna rättssak och kravet på en samtyckeslag är sannerligen en förvriden bild av vad som kan anses vara statens angelägenhet i det sexuella spelet människor emellan. När jag tagit del av hur de partipolitiska vindarna blåst kring sexualbrottslagstiftningen under det senaste tio åren går det inte längre blunda för att det behövs en översyn av sexualbrottslagen med en jämställd syn på kvinnor och män och ett robust skydd för rättssäkerheten för alla inblandade parter. Mp:s Peter Eriksson har i alla fall noterat "...överfallsvåldtäkter är inte det vanliga och dominerande typfallet som kommer in till polisen. Det handlar idag mer om sexbrott mellan personer som redan tidigare är kända för varandra”. Det borde stämma till eftertanke. Men vad jag förstår tar detta sin tid. Aktuellt för tillfället är att i morgon onsdag med egna ögon och öron bevittna inledningen till skådespelet kring Julian Assange, som kan gå in i en mer konstruktiv fas. Torde inte vara ensam om att intressera mig för den saken.

Individens ansvar kontra Statens.

Inför våra ögon har medias bevakning av årets event i Almedalen varit till fördel för dem som förklarar allt ont med de samhälleliga strukturernas inflytande. Minsta lilla knyst om att individer därmed tillåts fly från det egna personliga ansvaret för det som sker, ses som ett utslag av nyliberalism. Nya svenskar, som inte vill sjunga den på vänsterkanten gängse melodin får finna sig i att ses som förrädare av sin grupps intressen. Det vittnar bland andra Halif Balif (M) om.

Inom det område, som är vårt mest intima och privata – vår sexualitet – kämpar nu Facebookgruppen #fattanu för att människor ska uttrycka sin mening genom att bland annat avsäga sig rätten att utsätta medmänniskor för allt från våldtäkt till förförelse. Den rätten finns inte inskriven i någon lagbok. Bakom detta initiativ döljer sig några aktivisters perversa lust att bestämma att allt sexuellt umgänge måste föregås av en juridisk hållbar överenskommelse, vilket kravet på den s k samtyckeslagen förutsätter. När jag ser mina Facebookvänner hänga på, blir jag djupt nedstämd. Detta naturligtvis mot bakgrund av att jag ser att jag själv och många andra skulle gå miste om den förförelsens magi, som ligger i det oväntade intima mötet, ifall vi skulle behöva förhandla och skriva ett kontrakt först.

Bland alla Fatta.nus avsägelser finns bland annat denna ”Jag avsäger mig rätten att ha sex med någon som sover för att jag vid ett tidigare tillfälle fått tillåtelse att smeka personen när hen sov ” och jag konstaterar att den som myntat detta måste ha en urusel föreställningsförmåga om var gränsen bör gå mellan individers och statens ansvar för det som sker i det sexuella spelet människor emellan. Men, när vi känner till att rättssaken mot Julian Assange bland annat rymmer en anklagelse om just detta, då blir den formuleringen begriplig. Just nu är häktningsfrågan i fallet Julian Assange aktuell för prövning. SvD skriver Fallet Assange kan inte dras ut i det oändliga.

Feministernas framfart med krav på statliga ingripanden inom en rad olika områden, har gett mig huvudbry – vad händer i ett samhälle där vuxna individer inte behöver ta ett eget ansvar, när de utsätter sig för situationer, som kan leda till oönskade konsekvenser? Vad händer med individer, när samhället förutsätter att kvinnor inte är kapabla att undvika situationer där de riskerar att råka illa ut? För det kan väl inte vara så att vänstersidan överlåter allt som gör oss till ansvarstagande individer åt partier på högerkanten? I så fall måste väljarna till vänster ta sig en rejäl funderare – är detta en utveckling som de vill vara en del av. Civilkurage kommer som bekant inte ur tomma intet.

Många talar om konfliktytan höger vs vänster medan jag tycker mig se att det handlar om en gränsdragning mellan individens och statens ansvar när konflikter uppstår människor emellan. Något som livet är fyllt av. De bekännande feministerna är inne på samma linje, som många andra ivrare för renlevnad älskar – de kräver att alla ska avstå från ett icke avtalsbundet sex främst av medkänsla med dem, som inte klarar av att undvika situationer där de utsätter sig för risker eller inte kan freda sig i problematiska lägen. I förlängningen ska väl den, som nyttjar alkohol, avstå detta bruk av solidaritet med den som inte kan avhålla sig från missbruk o s v. Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket är ett gammalt ordstäv, som de bekännande feministerna borde fundera på innebörden av.

Jag tillhör inte de bekännande feministerna utan kämpar för Jämställdhet och Mänskliga rättigheter på mitt sätt. Detta sagt då jag tidigare blivit beskylld för att vara antifeminist eller Misogyn när jag inte delat de vänsterorienterade feministernas åsikter. Ska villigt erkänna att jag en längre tid har haft problem med politiska diskussioner där man måste vara antingen höger eller vänster. Därför blev jag upprymd när jag läste Christian Engströms och Emma Opassandes blogginlägg om ytterligare en dimension Frihetlig – Auktoritär eller Frihet – Kontroll. Testade politicalcompass.org och fick ett kvitto, som jag gillade – Rejält Frihetlig och något till Vänster.

Ett annat glädjeämne denna dag var nyheten att Hax efter åren som assistent i Bryssel kommer att verka från plattformen 5July.org, som tagit på sig uppgiften att skydda den virtuella miljön och Internets ekologi med utgångspunkt från artikel 19 i FN:s deklaration för de mänskliga rättigheterna. På deras webbplats har jag tagit del av deras manifest innehållande bland annat artikel 19:s lydelse "Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet; Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och oberoende av gränser." samt hänvisningen till den "resolution om främjande, skydd och åtnjutande av mänskliga rättigheter på Internet" som FN:s råd för mänskliga rättigheter beslutade om den 5 juli 2012. Då undertecknade 71 medlemsländer en text som "bekräftar att samma rättigheter som människor har offline också måste skyddas på nätet, särskilt yttrandefriheten, som är tillämplig oberoende av territoriella gränser och genom alla medier av ens val, i enlighet med artiklarna 19 i allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter; ". När jag tar del av de senaste rapporterna om NSA:s övervakning känns det gott att veta att Hax och många, många andra kämpar vidare för att freda våra mänskliga rättigheter även på nätet. Intressant?

Fas 3 – konsten att utnyttja människors underläge.

Försöker få en bild av nyhetsmedias kommentarer till Uppdrag gransknings program om arbetsmarknadsåtgärden Fas 3. Att den saken är starkt partipolitiserat blir klart när jag läser Expressens artikel om att ABF i likhet med Medborgarskolan (som omnämndes i programmet) utnyttjat åtgärden för att dra in pengar till sin verksamhet. I övrigt har Expressen endast en TT-notis om granskningen. Även om man därmed visar att de båda studieförbunden, som står S och M nära, är lika goda kålsupare vill jag gärna tro att studieförbunden vill göra en god gärning, men det är svårt att veta vilket intresse som väger tyngst – stålarna eller den goda gärningen? Västerbottens Folkblad efterlyser ”högerns riktiga jobb”. Aftonbladets Björn Fridén har på Ledarbloggen gjort ett nedslag hos olika media landet runt. DN hade en artikel veckan efter att Uppdrag granskning aviserat sin granskning. Göteborgs-Posten talar klarspråk – det handlar om att ”subventionera fram meningsfulla arbetsuppgifter åt långtidsarbetslösa som är chanslösa eller näst intill chanslösa på den öppna arbetsmarknaden”.

Naturligtvis är det en himmelsvid skillnad på samhällets ansvar när människor frivilligt låter sig lockas in i tvivelaktiga verksamheter, som i fallet med lågkalorisopporna, än när de tvingas delta i aktiviteter, där regeringen låter företagare tjäna pengar på deras utsatta situation. Även om det i bägge fallen ser ut att vara ett företagande, som främst är till för ägarens egen nytta. Rebecka Åhlund skrev i sin krönika Knivskarpt om bantningsindustrin och slog huvudet på spiken när hon konstaterade Och samtidigt som man granskar ett inte olagligt, men inte helt etiskt försvarbart, företags business, berättar man något om tiden vi lever i.”

Detta tål att upprepas, inte minst efter Uppdrag gransknings senaste program, där jag, som följt diskussionen på nätet, kan se att redaktionen tassar fram. De väljer att ställa Arbetsförmedlingens chef mot väggen, utan att redovisa att staten med hennes goda minne legaliserat att miljontals kronor förts över till anordnare, som kan dra fördel av att människor tvingas att stå till deras förfogande. I och för sig var det väl en klok strategi eftersom det är hon som är ansvarig för det som frodas i hägnet av Fas 3. Det är flera veckor sedan som vi kunde läsa om att SVT påbörjat en granskning av Fas 3. Ett sök på nätet och jag fick del av Jobbfabrikens koncept och att det redan gett många sköna miljoner i ägarens ficka. Jag läser också om att medias granskning lett till att ägaren riggat ett eget filmteam som dokumenterar de intervjuer som sker. Hos Tant Gredelin läser jag om SVT:s besök, där hon intar ett mellanläge – hon ogillar Fas 3 men gillar Jobbfabrikens projekt. Frågan är hur fri hon känner sig att säga något annat?

Fann även en nyanserad berättelse av Anders Abrahamsson, som arbetat som handledare i Jobbfabriken Norrköping. Den visar att förutsättningarna för att lyckas kunde vara bättre. Men vad som är systemets fel och vad som kan ses som alltför stor optimism eller förslagenhet från företagsledningens sida är svårt att avgöra. Undrar hur många i Fas 3, som vet hur man kan använda en blogg för att upplysa andra, utan att riskera bli anmäld för förtal av anordnaren? Att några deltagare i deras projekt blivit anmäld för förtal visar att det är en sak att klaga på myndigheten, men något helt annat när det gäller ett företag. Vi har nu en regering som förnyat Arbetsförmedlingens roll med Arbetsförmedlingen som beställare och olika anordnare som utförare.

Om Hillevi Engström menar allvar med sina uttalanden är det hög tid att följa upp verksamheten och se över hur kvaliteten kan mätas så att utsatta människor inte blir objekt för andras egenintresse. När Af-chefen, som det framkom i programmet, lägger ansvaret för att se till att regelverket följs på den svagaste parten – då måste man ställa frågan hur hon tänker.

Själv undrar jag om inte känslan av att vara utnyttjad av andra – att vara objekt för andras sysselsättning – var minst lika utbredd år 2000 och det alldeles oavsett hos vem och var man som arbetslös hamnade. Då som nu mera av en slump än som ett steg i en plan där individen i process med andra getts möjlighet finna sin egen framgångsrika väg. Det – om något – visar att det torde saknas en medveten pedagogik i såväl Fas 1 som Fas 2, vilket leder till olika mer eller mindre genomtänkta experiment i Fas 3. Pedagogik för människor, som känner sig förtryckta, är något annat än entusiastiskt säljprat för att sälja in en optimistisk modell där handledare är korttidsanställda och ges oklara förutsättningar. Undrar för övrigt hur etablerat facket är hos dessa privata anordnare. För den som ser verksamheten ur ett fackligt perspektiv blir det något av ett moment 22. Självklart undrar jag varför inte länsmuséet Jamtli, som behöver dessa människors insatser, kan få ett statligt eller regionalt bidrag för att kunna anställa dem.

Om man som jag brinner för mänskliga rättigheter och rättssäkerhet ser jag det som lika viktigt att företagare tar ett socialt ansvar som att stat och kommun gör det. Särskilt idag när företagarna kräver lägre skatter och avgifter. Tidigare levde vi med en fördelning av arbetsuppgifterna, där offentlig sektor mot företagens och de anställdas skatter och avgifter svarade för en rad samhälleliga verksamheter i egen regi, medan företagarna ägnade sig åt affärsverksamhet på den fria marknaden. Idag upphandlas en hel del av offentliga sektorns verksamheter och utförs av företag och deras anställda. Tanken är att konkurrensen ska resultera i bra tjänster till vettiga priser. Men för att nå dit måste vi fråga oss om vi är inne på rätt väg när de som ska göra jobbet måste kontrolleras på längden och tvären av olika kontrollorgan för att inte sko sig på skattebetalarnas pengar.

Även om jag ogillar sättet att dra fördel av andras brist på insikt, som i fallet med lågkalorisopporna, lutar jag åt det goda i att vi skaffar oss kunskap genom våra misstag. Det är nämligen sånt vi minns för lång tid framöver, varför det förr kallades ”lärpengar”. Om vi tror oss kunna komma undan genom att lägga skulden enbart på andra, då missar vi ett dyrköpt tillfälle att lära något både om oss själva och andra, vilket vi har av nytta av hela livet. Men för att vara rustad att gå i clinch med såväl Arbetsförmedlingen som anordnare, då krävs inneboende resurser av ett slag, som – om dessa fanns – vore människorna inte i behov av Fas 3.

Uppdatering: Bloggen Yrkesfolk för arbete gör sitt för att visa att det är politiker som ytterst är ansvariga för det som pågår. Han har en poäng i att debattörer med ett välsmort munläder som t ex Johan Ingerö gör det väl lätt för sig, när han inbillar sig att hans oförblommerade ignorans gör saken lättare att hantera för den som är i underläge. Empati verkar inte vara Ingerös starkaste gren även om han har rätt i att redaktionen för SVT:s Debatt gör klokt i att tänka igenom sitt koncept ännu en gång.

Även om Piratpartiet engagerar sig i andra frågor än arbetsmarknadspolitiken, tycker jag att arbetsmarknadsminister Hillevi Engström ska bita huvudet av skammen och radikalt förändra denna verksamhet. Detta av kärlek till dessa sina medmänniskor. Att samhället rasar utför visar inte minst Socialstyrelsens rapport från sin tillsyn av vård, omsorg samt stöd och service till personer med funktionsnedsättning. Det är i sanning skrämmande läsning.

Intressant.

In med ljus och frisk luft i alla slutna rum.

Sedan jag läst om Joakim Jardenbergs upprördhet när han upptäckt att hans Iphone, utan hans vetskap, hade loggat hans rörelser, gjorde jag mitt för att sprida länkar om saken bland mina vänner och följare på Fb och Twitter. Det är en sak att man som användare känner till vad den tekniska utrustningen kan ha programmerats att redovisa och något helt annat om detta sker i lönndom. Jockes vrede är förståelig eftersom han riskerat skada andra människor genom att ovetande bära omkring den informationen i länder, där han kunde ha blivit utsatt för visitering. Fredrik Wass skriver bland annat ”Det är en helt annan sak att få ens beteenden hemligt registrerade av ett företag, dessutom utan krypteringar eller varningsmeddelanden, som berättar för användarna vad som är i görningen”. Det är väl använd tid att kolla in det YouTube-klipp, där de som upptäckte det hela – Alasdair Allan och Pete Warden – berättar om sin upptäckt och att de försökt få en förklaring från Apple. Nikke tycker att det rent ut sagt är för djävligt. Vi har således kommit därhän att staten och kapitalet sitter i samma båt. Apple säljer prylar som aldrig förr och en del människor är så rädda för att de själva eller deras anhöriga ska råka illa ut att man tycker att det är helt i sin ordning att staten och tillverkaren av kommunikationsverktyget kan hålla koll på dem varje sekund av livet.

Det handlar om rädslans makt som allt fler politiker och företagare tror sig kunna investera i utan att det får allvarliga konsekvenser. En kreativ människa i ett demokratiskt land borde inte behöva fundera över vad information i fel händer skulle kunna ställa till med. Något jag tänkt på när jag läst Deepedition och den av PiratpartiSt remixade texten. Vad är det för människosyn som fått fäste inom samhällets styrande skikt och våra myndigheter samt företag inom övervakningsindustrin? Rädda och ängsliga människor bygger ingen välfärd – tvärtom.

När det gäller Informations- och Kommunikationstekniken har människor med pengar mer makt än den som besitter kunskap. Med hjälp av juridiken och politiken skaffar sig den ekonomiskt starke ett övertag över den som driven av sin tilltro till den kloka massans kunskap utvecklar programkod till mjukvara fri att använda och utveckla till nytta och glädje för alla och envar. Den, som inte har en uppsjö av pengar och kan ta strid när anklagelser om patentintrång kommer, är som i forna tider ”slagen till slant och kan aldrig bli en daler”. En av de få i riksdagen, som förstått varför detta spel pågår och vilka konsekvenser det får, är Karl Sigfrid (M). Här berättar han om ett företag i USA som anser sig ha patent på en del av den programkod som Googles använt sig av. Eftersom den programkoden ingår i Linux kärna kan många användare i USA komma att drabbas av krav på licenser om domstolen ger detta stenåldersföretag rätt. Om moderaterna menade allvar med sin tilltro att goda krafter driver näringslivet och ville stärka dessa, då borde Karl vara i gott sällskap. Men tyvärr ... Vad värre är – det som finns i USA tränger förr eller senare in i huvudet på politikerna inom EU. Här gäller det att regeringen, riksdagen och politikerna i Europaparlamentet är på sin vakt.

Sedan måste jag dela med mig av Juristens goda råd när det gäller det juridiken och ansvaret för de kommentarer som publiceras på våra bloggar. Klart läsvärt och viktigt att hålla i minnet, eftersom man inte kommer undan ansvar med att säga att man inte kände till vilka regler som gäller. Därifrån glider tankarna med lätthet över till mina funderingar när jag läser om den jävssituation som växt till en böld inom Piratpartiet. Där diskuteras principer, som borde ha varit utklarade för flera år sedan när partiet ingick ett låneavtal med en finansiär, som idag sitter i PP:s styrelse. Utan att påvisa att långivaren ifråga agerat på att sätt som skadat partiet, gör en del medlemmar idag stor sak av att långivaren har en plats i styrelsen. En del har iallafall den goda smaken att erkänna att det dessutom ligger en gammal hund begraven här.

Då jag för min del anser att det finns ett tidigare ingånget avtal mellan PP och Christian Engström, som ska hållas intill dess att en omförhandling skett, mår jag uppriktigt sagt illa. Avtalslagen är mycket tydlig – avtal ska hållas och kan inte ensidigt ändras av endera parten. Hur ska någon kunna lita på ett parti, som tar så lätt på tidigare avtal? Principer är bra som rättesnöre, men när man tidigare ansett sig ha skäl att frångå dem, då måste PP laga efter läge. Även om de, som ingick avtalet, skulle lämna styrelsen. Sedan några frågor för att vädra ut den stinkande hunden: - Fanns det ett lojalitetsavtal mellan Rick Falkvinge och Jan Lindgren, som Jan i en kritisk situation lät Rick tolka och tillämpa utan inblandning av styrelsen? Vad gjorde styrelsen åt det? Vilket ansvar tar de, som var inblandade då, för det som varit, när de idag fortsätter att rida på principer satta ur spel långt tidigare? Det är inte juste att medlemmarna ska behöva dras med denna infekterade böld. Bara genom att blottlägga en problematik, går det att klura ut lösningar.

Med detta vill jag önska pirater och alla andra en riktigt Glad Påsk!

Intressant.

Frihet under ansvar - i riksdagen.

Idag har SvD en artikel, som visar att riksdagspartierna inte är helt bortom all räddning när det gäller synen på behovet av tvångströjor. Men det visade sig inte förrän de själva var i en situation där en rad experter larmade om hur korruptionen brer ut sig i landet och krav restes på att riksdagens ledamöter måste föregå med gott exempel. Så gick det som det gick – Arkelsten och Sahlin granskades och åklagaren fann att där inte fanns något skäl till åtgärd. Det kan naturligtvis tolkas som att det därmed är fritt fram för politiker att göra det som folket inte kan låna sig till. Men, så är det naturligtvis inte. Ordningsmannen Johan Pehrson (FP) pekade på att partierna har egna etiska regler, vilket jag tolkar som en frihet under ansvar. Diskussionen kan nog tjäna som en rejäl uppvärmning inför beslut om Mutbrottsutredningens förslag.

När politikerna gick till sig själv, då insåg man värdet av just förhållningssättet ”frihet under ansvar” istället för en tvingande reglering. Lagar och regler kräver som bekant regler om påföljd d v s straff om man bryter mot dem. Handen på hjärtat – nog har vi väl en uppsjö av lagar och regler, som oftast bara är till glädje för regelryttare. Under senare år har det dessutom utvecklats ett beteende, där politiker (för att visa folket handlingskraft) stiftar allt fler lagar eller skärpt straffen, utan att först ta reda på effekterna av dittills gjorda insatser. Riksrevisionen har som bekant haft en hel del synpunkter på dessa förhållanden. Riksdagen tycks inte bry sig om att ställa krav på resultat i kriminalvården, innan de visar handlingskraft i form av skärpta straff, som om det är den enda verksamma åtgärden. Därför gillar jag att de, när det inte är så svårt att sätta sig in i situationen, väljer den effektivare linjen – frihet under ansvar, vilket jag tolkat att Mutbrottsutredningens begrepp Uppförandekod handlar om. Såg att Eva-Lena Jansson (S) twittrade om att hon funderade på en funktion på sin riksdagssida där hon kunde lägga ut uppgifter om besök, möten och resor som hon gör. Eva-Lena säger sig gilla öppenhet och transparens. Mera sånt.

Revisionen är ju den funktion som ska kolla om pengarna använts för att nå målen med den inriktning, omfattning och kvalitet som politikerna anvisat i budgeten. Medan man ägnar dagar och veckor åt budgeten som är en planering, kan en revisionsberättelse utan större åthävor läggas till handlingarna. Finanskrisen har lett till att EU-kommissionen vill genomföra en omreglering av hela revisionsmarknaden. SvD Näringsliv har granskat hur det står till i Sverige och vår nya finansmarknadsminister Peter Norman har kallat till sig företrädare för de fyra stora revisionsfirmorna för ett samtal. Fortsatt frihet under ansvar eller förändrad lagstiftning?

För samhällsmoralen är det viktigt att riksdagen inser värdet av principen Likhet inför lagen vilket vanliga medborgare har haft anledning att undra över när de rika kunnat komma undan med höga bonusar och fiffig skatteplanering, medan svårt sjuka jagats med blåslampa. Även om man kan se det grävarbete som Dagens Arena & Dagens Arbete redovisade häromdagen, som något av ett inspel från vänster, finns där uppgifter som är värda att kolla sanningshalten i. De ideologiska skygglapparna är lika skadliga för samhället, när de verkar inom Alliansen, som de tidigare har gjort bland socialdemokrater. Helt sjukt om fusk och fel är värd mer än en bloggpost, varför jag återkommer.

Sedan kryddas det hela av att det var två själar om samma tanke; När jag twittrade om gårdagens bloggpost med hashtaggarna #Försäkringskassan #fusk #FRA upptäckte jag Emma Opassandes tweet med en länk till inlägget här ovan med hashtaggarna #generationsfusk #fk #svpol Tar det som det tillfälligheternas spel, som här gav mig en idé om ett svärmarbete under rubriken Informationspolitik i praktiken – en insats för att visa på nyttan av Piratpartiets vurm för öppenhet och transparens. Vad är sant respektive falskt i artikeln Helt sjukt om fusk och fel? Måste kolla om Emma Opassande känner för att vara med. Nu hög tid att posta detta – sedan dags att kolla busstider och annat inför avfärd till Handelskammarens bloggträff kl 18.00. Den ser jag fram emot.

Intressant.

Riksdagen går på i ullstrumporna.

Igår beslutade riksdagen att ändra en viktig princip när det gäller skadeståndsansvar för vårdnadshavare. Advokatsamfundet har i sitt yttrande (pdf-fil) pekat på att detta sker utan något empiriskt stöd eller annat utredningsunderlag för att styrka antagandet att ett skadeståndsansvar för föräldrar skulle innebära att föräldrar engagerar sig mer i sina barn och att ett ekonomiskt ansvar för barnets handlande därmed skulle avhålla barn från att begå brott. I andra sammanhang hör man rätt ofta att ”föräldrar vet vad som är bäst för deras barn” och att ”makten ska flyttas till köksbordet”, vilket måste tolkas som att det finns olika sorters föräldrar – de som tar sitt ansvar och vars barn och ungdomar sköter sig och de som inte inser sitt ansvar, utan behöver pappa staten som ska lära dem genom att ålägga dem en straffavgift för att deras barn begått brott. Efter att ha lyssnat på Justitieministern Beatrice Asks argumentation kan man undra om ansvarskännande föräldrarna behöver argumentet att det kan kosta mamma och pappa pengar ifall barnen inte sköter sig. Att känna och ta ansvar handlar väl mera om vad man har sitt samvete till. Om det inte sträcker sig längre än till föräldrarnas plånbok kan man ju undra vart samhället bär hän. Det är den ena sidan av saken.

Den andra sidan och minst lika betydelsefull är sättet på vilket man idag stiftar lagar, vilket borde väckt rejäl uppmärksamhet i media. Men när jag söker på DN.se finner jag en artikel den 5 oktober 2009 och en signerad ledare av Johannes Åman den 13 februari 2010. Inte en enda stort uppslagen artikel där man ställer frågor till olika sakkunniga både när det gäller kvaliteten på underlag för politiska beslut samt föräldrars och andra vuxnas roll vad gäller barns och ungdomars ansvarstagande. Hos SvD är denna fråga enbart en fråga för ledarsidan d v s partipolitiken, där det finns en kommentar den 6 oktober 2009. Bland många andra som bloggade om saken finns Mårten Schultz som gjort en bra genomgång i flera inlägg med många intressanta kommentarer och länkar till flera läsvärda inlägg.

Ytterligare ett exempel på en lag som hafsats fram är den nya plan- och bygglagen, som blir offentlig den 8 juni och enligt tidplanen ska beslutas i kammaren den 21 juni. Av en artikel i Dagens samhälle (DS) idag framgår att Stadsbyggnadscheferna i Stockholm, Göteborg och Malmö kräver att lagen stoppas, då den är för dåligt genomarbetad och inte hänger ihop. Tidningen skriver ”Regeringens ambition är att förenkla och förtydliga lagstiftningen – och det efter många års utredande. Men de tre cheferna anser att det blivit tvärtom och att de ändringar som gjorts efter hand inte är avstämda mot varandra.” Miljödepartementets Andreas Carlgren (C ) driver på och rättschefen Egon Abresparr föreslår departementets ledning ”att samla ihop frågan om den urholkade byggrätten och andra uppkomna problem i en kompletteringsproposition som läggs fram i höst”, skriver DS. Det stuket känner vi inom Piratpartiet igen från FRA-omröstningen – blir det kritik, då hänger vi på litet krusiduller och utlovar kompletteringar senare.

Kan tyvärr inte länka till artikeln då den inte finns ute på nätet. Trist att en tidning som i så hög grad existerar med hjälp av skattemedel är så sparsam med länkar till sina nyheter på nätet. Bara det faktum att ett antal kommunala chefer vågar ifrågasätta politiken är idag så uppseendeväckande, att det borde väcka upp alla de medier som berömmer sig av att vara public service-media. Men väl att märka att detta ”mod” bara sträcker sig till den egna ”branschtidningen” Dagens Samhälle. Ett sök på SvD:s och DN:s webbplater visar att detta för samhället viktiga lagförslag ägnats en kort TT-notis och ett rätt stort antal artiklar som handlar om stora vindkraftverk där lagen nämns i förbigående. Att en lag, som ska uppfylla olika kvaliteter för den miljö som omger oss, har rönt så ringa medieintresse säger något intressant om dagens media. Med tanke på att vi människor skapar vår miljö och att den formar oss (med allt vad det innebär) borde politikernas och tjänstmännens hantering av planering och byggande synas mera i sömmarna.

Land ska med lag byggas har länge varit ett hedrat begrepp inom myndighets-Sverige. Men det härstammar från den tid då landet hade ämbetsmän med ett gediget kunnande och en riksdag som inte slarvade ifrån sig uppgiften att stifta lag. Idag är politiken så angelägen om att visa vem det är som bestämmer att precis vad som helst går an. Känner att jag sitter och eldar upp mig över att det blir allt mer av ett allmänt tyckande som läggs till grund för lagstiftningen. Ett annat exempel, som jag gärna upprepar, är idén om censur av internet, vilket Christian Engström skriver om på Europaportalen som en kommentar till tidigare inlägg av ECPAT:s David Lagerlöf med anledning av Cecilia Malmströms förslag om ett direktiv i denna riktning för hela EU.

Måste spy ur mig detta för att ha någon chans att komma i rätt sinnesstämning för ett inlägg på veckans bloggtema om kärlek oss bloggare emellan. Till det återkommer jag.

Intressant.

Kan ojuste beteende könsbestämmas?

Läser SvD:s artikel Vuxna blinda för nätmobbing och funderar en del kring efterspelet till Uppdrag gransknings program Den andra våldtäkten. Men också de likheter som finns när det gäller Justitieministern Beatrice Asks och andra genusfixerades problem att se varför hennes uttalanden skapat en så kraftig reaktion. Det gemensamma är polariseringen kring det laddade ämnet sex, där könsstereotyperna beskriver män som förövare och kvinnor som offer. Blotta tanken på att försöka problematisera denna grundmurade föreställning i kvinnornas föreställningsvärld kräver att jag övervinner min rädsla för att hamna vid en medial skampåle. All heder åt Elza Dunkels som tar itu med föreställningen att internet är boven. Tänker vi så, slipper vi rannsaka oss själva och vår barnuppfostran, påpekar hon. Men, när jag läste inlägget på hennes blogg såg jag att problematiken förenklades genom att genusglasögonen sattes på näsan och allt kunde förklaras med patriarkatets makt.

Så enögd skulle jag kunna börja undra över om det ligger i de kvinnliga generna att bära omkring och elda under skvaller i bekantskapskretsen, mot bakgrund av det som beskrevs i Uppdrag granskning. Och en del annat som leder till funderingar ifall tjejer i skydd av lagstiftningen blivit så fredade från konsekvenserna av ett ojuste sexuellt spel att alla grabbar gör klokt i att vara på sin vakt eftersom gränsen mellan frivilligt sex och våldtäkt kan vara hårfin för att inte säga gå från det ena till det andra i en efterhandskonstruktion. Något som kan försvåra eller rent av omöjliggöra anhörigas förmåga att inse att en son eller bror kan vara sexualbrottsling. Överhuvudtaget undrar jag om ojusta beteenden människor emellan kan könsbestämmas.

På SvD:s Brännpunkt skriver Rädda Barnens Sverigechef Lars Carlsson och Försäkringsbolaget If:s kommunikationschef Katarina Mohlin under rubriken Vuxna sviker unga på nätet och även här är fokus att ungdomar behöver vaktas mot den ondska som finns där ute på nätet. Detta medan jag funderar kring hur man skulle kunna använda tekniken för att stärka alla goda krafter då informations- och kommunikationstekniken naturligtvis kan användas för att motverka den okunskap och de förenklingar som är en förutsättning för att ett drev ska få näring. Medan SvD:s journalister lutar sig mot ett par kvinnliga forskare återkopplar jag till de män som jag refererade till igår - Techrisk och ”Med eller utan filter” (tacktips till MMN-o) samt Julia Skotts krönika. Intressant se att det finns politiker som inser skolans viktiga roll när det gäller den process som gör oss till hyggliga människor. Jag kan bara hoppas att en sådan IT-strategi tar fasta på både kvinnliga och manliga forskares rön, men framförallt Knight-kommissionens rön om att informationen måste vara fri i ett friskt demokratiskt samhälle.

Sett i detta ljus är det möjligt att se varför Beatrice Ask med genusglasögonen på näsan tycker sig se att vi, som reagerar på hennes uttalanden om skuld och skam med anledning av sexköpslagen, uteslutande är motståndare till lagen. Inte att det är grundbulten – detta att ses som oskyldig intill dess en domstol bevisat en människas skuld – som hotades av hennes idéer om färggranna kuvert och delgivning i hemmet. Sagor från livbåten ger oss en sammanfattning. Expressens ledare häromdagen har knölat till saken ytterligare. A-C Marteus verkar vara av den uppfattningen att inför just denna publik gör justitieministern rätt när hon tycker att sexbrottsmisstänkta ska hängas ut. Jag och många med mig menar att det är precis tvärtom – inför denna publik är det särskilt viktigt att förklara grundbultarna i lagstifningen, eftersom lusten att ta till hårdare tag är större bland dem som odlar sin enögdhet.

Opassande hjälper som vanligt till att skingra känslodimmorna, så att det blir lättare att se att livet är en ständig balansgång, där detta att ta sitt eget personliga ansvar är centralt. Konsekvenserna blir annars ett odrägligt samhälle att leva i. Svensk Myndighetskontroll lägger ihop det som förklarar varför justitieministern ligger risigt till. Jag kan inte se att det har med hennes kön att göra. Sedan kan man naturligtvis inte komma ifrån att sexköpslagen ligger som ett fördunklande filter över det hela och här gör Liberati en insats för att hjälpa oss se var de olika partipolitiska konstellationerna står. Samtidigt tar Cecilia Malmström, ny EU-kommissionär ett första steg mot censur på internet och som vanligt är det barnporren som används som murbräcka. Än en gång är det Tyskland med sina erfarenheter som sätter sig på tvären – tack och lov! Men nog vore det roligare om Sverige gick i bräschen för internet som bärare av fri information i ett friskt demokratiskt samhälle. Där har Liberati något att bita i!

Avslutningsvis litet om det senaste om FRA, som bjöd in de politiska ungdomsförbunden i fredags, vilket MiNimaliteter och Mark Klamberg, skrivit om.

Intressant.

Italiensk lag, makt och moral m m?

IDG.se skriver om ett nytt lagförslag på gång i Italien, vilket innebär att landets invånare måste ansöka om tillstånd från landets myndigheter för att ladda upp videoklipp på internet. Tanken är att skydda personer från att hängas ut på t ex Youtube utan att de getts en möjlighet att försvara sig. Spontant kan man undra om det är Silvio Berlusconi själv, som känt behov av att kunna stoppa sådant kring sin egen person som han ogillar. Ett Googlesök och antalet träffar talar sitt tydliga språk – denne man är uppenbarligen en mycket aktiv linslus. Jag har varken tid eller lust att kolla vad man kan anta att han eller hans stab haft behov av att lägga ut för att upprätthålla bilden av en statsman och vad kritiker anser vara en sannare bild av denne man och som också bör visas. Till det kommer alla dem, som kan se det komiska i olika situationer och lockas att remixa videoklipp och skapa inslag som kan roa andra. Detta är Silvio Berlusconi inte ensam om. Badlands Hyena ger som vanligt politikerna kloka råd. Eftersom många politiker kan råka ut för att bli uthängd vore det nog klokare att öva upp förmågan att kunna skratta åt sig själv och se den egna reaktionen på nidbilder, som ett gyllene tillfälle att lära sig något – inte minst om sig själv. Det är en klart bättre strategi än att kräva att alla användare av nätet ska ansöka om tillstånd för att lägga upp sitt material.

Lyssnar sedan på inslaget om Makt och moral från Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen som hölls igår. Fann länken till sändningen hos Mark Klamberg. Efter ett anförande av Säpo-chefen Anders Danielsson, som gjorde sitt bästa för att vara förtroendeingivande, följde ett panelsamtal om makt – moral – ansvarstagande. I det senare bidrog Barbro Hedvall på ett förtjänstfullt sätt med sina reflektioner kring kopplingen mellan bristande tillit till politiker och avsaknaden av konsekvenser när allvarliga brister uppdagas. Senare fick såväl Ärkebiskopen som Säpo-chefen och ÖB svara på frågan i vilken situation de skulle vara beredda att avgå för att visa sitt ansvarstagande. Ytterligare en klurig fråga kom senare ifall det idag finns någon viktig fråga, som behöver diskuteras för att bevara till tron till demokratin. Istället för att jag gör mig till tolk för innehållet rekommenderar jag att du kollar in det hela. Inslaget tar 40 minuter och är väl använd tid då det är viktigt att vi håller oss ajour med hur överheten resonerar.

Går sedan en runda och ser hos Sagor från livbåten att en av PP:s riksdagskandidater, råkat ut för ett ”säkerhetsingripande” från Umeå-polisens sida som beslagtagit hans dator på mycket oklara grunder; By á Bladet, som har sin syn på det som Scaber Nestor och många andra orerat om – min syn på saken har jag redovisat hos den senare; Techrisk filosoferar kring fusk; Christian Engström puffar för pocketupplagan av ”Piraterna” som innehåller ett helt nytt kapitel om EU-valet; Mark Klamberg uppmärksammar att MSB släppt en rapport där myndigheten föreslår ett nytt center för att möta växande it-hot. Avslutar med Anders Widén, som skriver om Den stora val- och civilisationsfrågan. Den tål att grunna på en stund mot bakgrund av en del andra läsvärda funderingar som Marcus Fridholm delat med sig av.

Intressant.

Individen och samhället – kommunicerande kärl.

Var det bara en tidsfråga innan det, som hände Therese Johansson Rojo, hade kunnat hända en tjej på party i ett skogsparti nära dig och mig. Eller ska det ses som ett tragiskt undantagsfall oss andra till lärdom? Annika Marklund tycker sig se en kärlek som övergår i besatthet. Antifeministen Zac ser det som hänt, som ett resultat av en svag pojke under inflytande av en ondskefull kvinna. Emma skriver vad många andra tänker – det är sjukt att döda på grund av svartsjuka. Ida Ilona ser det sjuka i att utöva sådan makt över en annan människa. Krönikören Kerstin Nilsson i Aftonbladet kommer fram till att det handlar om en hel del annat, men inte kärlek.

Själv frågar jag mig hur det kommer sig att flickan, som utövade påtryckningen, saknar förmågan att inse sin roll i det som hänt. Efterhandskonstruktionen (?) är att hon försökte göra slut med grabben genom att ställa ett krav, som hon inte trodde att han skulle klara av! Snacka om krokiga vägar för att slippa ta ansvar. Sedan har vi grabbens roll. Även om han kan ses som hennes redskap, kan man inte ta ifrån honom hans ansvar för sin del i det som hänt. Det är helt klart att vi här har att göra med unga människor i avsaknad av den inre kompass, som de flesta ungdomar använder sig av för att gå vidare i livet efter att ha upplevt förälskelse, svek och svartsjuka. Allt tillsammans nödvändiga erfarenheter för ett bra vuxenliv. Även om media fokuserar på extraordinära händelser, får vi läsare inte glömma alla de ungdomar, som klarar av att leva sig igenom denna utvecklingsfas i livet, utan att ta till sådana ytterligheter. Eller ska vi lockas tro att ungdomars mobbning av varandra idag är så utbredd att det, som vi ser, bara är toppen på ett isberg? I så fall visar det följderna av att skolan fokuserar alltför mycket på symtom på ohälsan istället för att fråga sig: - Vilka faktorer gör att elever gillar att lära sig saker – på egen hand och i samverkan med andra? - Samarbetar lärare, förskollärare, fritidspedagoger och elevvården kring dessa friskfaktorer? Lusten att lära och leva med andra stimuleras inte med repressiva åtgärder.

Olof Risberg, psykolog och psykoterapeut, hos Rädda Barnen, intervjuas av Aftonbladet och visar att det inte finns några enkla svar på de frågor, som man kan ställa sig. Däremot pekar han på det nödvändiga i att unga förövare inte tillåts smita undan sitt eget ansvar när något går snett. Med det har ingen sagt att det är en enkel process att komma dit hän, speciellt som andras pekpinnar försvårar en människas möjligheter att komma till insikt. En hjort kan inte lära en sköldpadda springa, som Kahlil Gibran har uttryckt saken.

Medan jag skrivit har jag funderat på om den nu förda politiken för förskolan, skolan, fritiden, kulturen, socialtjänsten och polisen gynnar den samhällsutveckling, som Marcus och Göran gjorde sig till tolk för, i sin reaktion på ett av mina inlägg. Ett meningsutbyte som jag gärna vill fortsätta då detta – ett samhälle i balans – inte ser ut att vara politikens mål just nu. I en kort kommentar innan jag åkte till goda vänner, bad jag att få återkomma, vilket jag gör på detta sätt. Jag tycker mig se att vi har en offentlig sektor styrd av politiker där de anställda hukar eller gör sitt bästa för att hänga med i alla turer och krumsprång. I det sammanhanget vill jag påminna om kommunalrådet Göran Holm (M) i Vellinge, som inför något tidigare val fick frågan varför han inte gick till val på att privatisera förskolan och då förklarade att han hade frågat föräldrarna hur de ville ha det. Med det vill jag ha sagt att det är användarna av en offentlig tjänst, som borde ges möjlighet att värdera den på ett juste sätt.

Idag är Göran Holm borgmästare m m i en kommun där Moderaterna har 35 av 49 mandat i fullmäktige. Men för övrigt vet jag inte om Vellinge är mera välmående med mindre brottslighet än andra kommuner. Har förstått att Brå:s forskning inte tillmäts någon större tillförlitlighet, när det gäller gjorda analyser av orsak och verkan. Men, om det beror på att Brå säger det, som allianspartiernas rättstalespersoner, poliser och åklagare inte vill höra, eller om Brå i sak har fel, det vet jag alldeles för litet om. Samtidigt undrar jag om inte Isobel Hadley-Kamptz just nu visar prov på det mod, som krävs, för att social-liberala krafter inom alliansen ska våga ta itu med övervakningshysterin utifrån ett solidariskt perspektiv, istället för att snegla på möjligheten att vinna röster på ren populism. Sätter även värde på Lars-Erick, som också efterlyser social-liberaler i politiken. Jag tror inte att vi svenskar är skyddsympade, även om vi talar om att inte glömma Förintelsen. Det började inte med Förintelsen, varför den viktigaste lärdomen ligger i att reflektera över de faktorer, som gjorde utrotningslägren möjliga. Idag är det FRA, ASBO, Lokator och annat som växer fram ur omtanken om folkets säkerhet och trygghet. Uppdatering: Läs även Scaber Nestors inlägg om Tvångsmedel i förebyggande syfte.

Intressant.

På internet transporteras ettor och nollor.

Det är intressant studera hur Justitieminister Beatrice Ask och ledamoten Hans Wallmark, tjänstledig redaktör/publicist, som sitter i Kulturutskottet och Konstitutionsutskottet, väljer att angripa en del väljares intresse att tackla den brist på respekt för medborgerliga fri- och rättigheter, som Moderaterna har visat när det gäller såväl lagstiftningen kring FRA:s signalspaning för allsköns ändamål och Ipred samt införandet av datalagringsdirektivet i svensk lag. Som vanligt buntas vi ihop med pedofiler, knarklangare och skurkar, som antingen använder nätet för att lura människor att göra dåliga affärer eller de mentala dvärgar, som vill hämnas eller vara taskiga så där i största allmänhet och därför sprider bilder och material på nätet i avsikt att skada andras goda namn och rykte.

Uppenbarligen lever Ask och Wallmark med föreställningen att allt kan lösa sig och vändas till det bästa om staten och dess olika myndigheter ges tillgång till ett fiskafänge i den trafikflod, som alla medborgare bidrar med. Intressant.

Såg en kort spontan kommentar tidigare idag av MaryXJ på Twitter: Internet är inte farligt. Vill man komma åt knark ska man stänga Posten, öppna 4 polisstationer på Plattan. Jag tolkar det som att hon med detta vill sätta fingret på att mycket av ondo kommer till/från Sverige per post för att inte tala om transporter på vägar och järnvägar. Organiserade kriminella nätverk och ligor, som gör stora pengar på andras missbruk och olycka, finns mitt ibland oss, vare sig vi använder oss av internet eller aktivt väljer att ställa oss vid sidan om. Det var inte så länge sedan vi kunde läsa om kommuner, som betalade stora summor till en del av dessa gäng för att de skulle dra vidare till andra kommuner. Projektet ”Owergrow”, där nätverk planterar cannabis i kommunala planteringar eller på skyddade platser i glesbygd är en annan företeelse, som varje år får sina efterföljare. För att komma åt detta behöver vi flera utbildade poliser i polisstationer nära människorna.

Det är en illusion tro att vi kan komma åt missbruket med mera direktiv och regler på EU-nivå. Först gäller det att redan idag samarbeta samt lära sig hur man kan kartlägga kriminell verksamhet med hjälp av öppna källor på nätet. Därutöver kan mycket mera göras i förebyggande syfte, när det gäller barns och ungdomars uppväxtförhållanden. Den nolltolerans, som Ask & Co förefaller vara så nöjd med, växte fram under en tidsperiod då politiker satsade på en organiserad samverkan mellan socialarbetare, poliser, fritidsledare och skolpersonal, som i sin tur etablerade lokala nätverk, vilka då utgjorde basen i Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle. Genom att ta avstånd från drogen men samtidigt bearbeta orsakerna till missbruket kan efterfrågan hållas nere, var filosofin. Även om det är mer än ett decennium sedan jag själv var engagerad i detta arbete, tror jag att orsakerna bakom ett missbruk är desamma. De orsakerna kommer vi inte tillrätta med genom att låta FRA tråla i svenska folkets trafikdata. Om Moderaterna vill vara Nya Moderaterna även inom detta område, håller det inte att bara satsa på repressiva åtgärder. Det är jag rätt säker på att man i ledande ställning är fullt på det klara med, men just nu har patenträtt och upphovsrätt högre prioritet, vilket en artikel i SvD ger besked om. Där satt den!

Slutligen några ord om den föreställning om Piratpartiet, som odlas inom Alliansen och därmed även hos Moderaterna. Av det, som jag kunnat läsa mig till, finns hela skalan av liberala värderingar inom Piratpartiet, men det betyder inte att den frihet, som eftersträvas, är en frihet totalt utan gränser. Genom att människor anses vara kapabla att ta ansvar och sätta gränser för vad man kan tillåta sig om man vill leva i en gemenskap, stärks den enskilde individen och därigenom samhället. Det är en idealistisk syn på människan, men klart bättre än den människosyn, där man förutsätter att alla måste övervakas för att förmå en mindre del att hålla sig på mattan. ”Utan gränser, inget hav”, skrev Gunnar Ekelöf så träffsäkert i en av sina dikter. Det vet alla människor som tänker efter.

Medan Ask och Wallmark ser nätet som något av ett avloppsdike, ser Karl Sigfrid dess möjligheter för människors friska växt och en rad nyttiga verksamheter, varför han oroas av vad Ipred och datalagringsdirektivets inordning i svensk lag kan leda till. Calandrella skriver Google är inte din vän ... inte datalagring heller.

Lagligt eller olagligt – rätt eller fel: Tankar kring detta sysselsätter dagligen oss människor i stort och smått. Mårtensson undrar om ärlighet är en bristvara hos Motormännen. Stenudd filosoferar om innebörden i Fru Justitias bindel för ögonen. Erik Hultin skriver så tangenterna glöder och tycker att det är dags att dra i nödbromsen när det gäller FRA-lagen. Bloggen Bent avslöjar den historierevision som pågår i valrörelsen under rubriken Lita inte på riksdagspartierna om friheten. Missa inte detta!

Avslutar med Scaber Nestor: Släpp fram kandidaterna i den offentliga debatten! Det är en gåta att SVT och TV4 fokuserar på partiledarna – de ska ju inte sändas till Bryssel!

Var det värt att strejka?

Kollar mediabilden av den i kväll avslutade sjuksköterskestrejken. I Aftonbladet ser jag att Vårdförbundets förhandlingschef Margareta Öhberg var nöjd när hon mötte media och såg stora möjligheter med det avtal som träffats. Detta medan arbetsgivarens Ingela Gardner Sundström (m) också är nöjd, eftersom hon säger sig inte se någon större skillnad mellan detta medlarbud och det som man sagt ja till tidigare. Avtalskongressen ombud var som väntat inte eninga och vid omröstningen var 150 för och 48 emot. En kvalificerad majoritet alltså, men ändå lyfter olika media fram de sjuksköterskor, som är kritiska mot den egna fackliga organisationen. Intressant!

Av artikeln i DN framgår att man på lokal nivå inte är lika förhoppningsfull som centrala fackliga företrädare, när det gäller att kunna ta ut mera i de lokala förhandlingarna. Det förstår jag, men istället för att gnöla, skulle det lokala facket starta utbildning i konsten att föra justa lönesamtal med sin chef. Om var och en av dem blundade en stund och tänkte på sin chef, skulle de snart inse att de skulle klara av att lära sig hur man fixar konstruktiva sådana samtal, men också hur man gör när man har att göra med en chef, som saknar förmåga att förhandla. Eller inte har mandat fullt ut av sin överordnade.

SvD konstaterar helt sakligt att strejken är över, men av det stora antalet kommentarer att döma finns det ett uppdämt behov hos läsekretsen att lufta sina känslor. Dessutom finns på annan plats en artikel, där sjuksköterskan Fatma Aslan, som var med och startade Löneupproret, spyr sin galla över förbundet. Det senare visar att det är lätt att dra igång ett uppror, men svårare att hantera besvikelsen när man inte nådde dit man ville.

På Vårdförbundets hemsida säger ordföranden: - Med vårt nya avtal förstärks de centrala parternas ansvar att stödja det lokala arbetet, som nu tar vid, och att noga följa utvecklingen så att lönesättningen följer nivån på värderingen av vår kunskap. Bland annat ska vi gemensamt inventera lokala erfarenheter och undersöka vilka faktorer som bidrar till en framgångsrik lokal löneprocess. Det är starkt om förbundet har fått detta inskrivet i avtalet.