Med de bästa avsikter kan vi gå för långt.

Idag ger jag en guldstjärna till Per Gudmundson i SvD Politik är som brännvin – svårt att låta bli, där han mot bakgrund av den debatt som pågår i England gör ett nedslag i vårt eget land och Riksrevisionens granskning av statens satsningar på åtgärder mot fylleriet bland unga. DN skriver något mer om artikeln i The Lancet. Samtidigt publicerar SvD ett inlägg under Brännpunkt där utredaren Gerhard Larsson i korthet redovisar resultatet av Missbruksutredningen. Missbruket kostar 150 miljarder lyder rubriken.

Men botemedlet kan inte vara mer av det som vi sett hittills. Carl-Johan Rehbinder har delat med sig av en åtta år gammal artikel, som förtjänar en vidare spridning. Den är skriven 2002-12-09 av Magnus Linton, då chefredaktör för tidskriften Arena, under rubriken Den nationella baksmällan. Den är skriven med en oerhört vass penna och kan vara en mycket plågsam läsning för alla, som i likhet med mig på olika sätt anammat och varit delaktiga i genomförandet av de politiska propåerna. Men för den, som i likhet med mig öppnat ögonen och vill se sanningen i vitögat, är läsningen ytterligare ett blad i livets lärobok. Den visar hur ett folk kan fångas i tron på den enda sanna och rätta vägen, vilket gör att man försvarar hart när vilka tvångsåtgärder som helst. Utredaren Larsson skriver ”När tvång tillgrips måste det ske på ett mer rättssäkert sätt än i dag”. Det låter sig sägas i en tid då lagstiftningen gått överstyr och i olika delar kan ses som rättsvidrig.

När jag söker på nätet finner jag att jag inte är ensam om uppfattningen att den starka kopplingen mellan staten och olika intresseorganisationers arbete (korporativism) har lett till att de som har makten inte klarar att se upp – kan det vara så att vi är på villovägar? Den frågan borde ha varit intressant att ställa i samband med Missbruksutredningen. Med det sagt, måste jag medge att jag fortfarande har kvar att bearbeta idéer om att legalisera cannabis med försäljning på Apoteket eller vissa andra försäljningsställen. Helt klart kan jag se fördelar med en sådan ordning i förhållande till den langning som sker idag. Men mina gamla minnesbilder av ungdomar som stannat i den mentala växten på grund av cannabismissbruk, är svåra att övervinna. Men att läsa om att alkoholbruket bland unga har minskat och samtidigt se att verkligheten är en annan vid en kvällspromenad på stan fredag eller lördag, undrar jag: - Kan det vara så att de engelska forskarna har rätt när de påstår att Alkohol rent medicinskt är skadligare än Cannabis?

Hur som helst kan det vara intressant att studera skeendet från den goda viljan till att kräva allt fler tvångsåtgärder, där detta att avkräva kissprov av minderåriga bakom föräldrars rygg bara är ett exempel. Nog går det väl att se att detta skeende kan ses som ett skolexempel på en utveckling som vi måste se upp med även inom andra områden. Brinner som jag gör för det som intresserar mig finns det all anledning att se upp. Men, min inblick i informationsproblematiken, vilken jag blivit medveten om sedan jag började vistas på Internet och hur upphovsrätten, barnporr och annat kittlar beskäftiga politikers lust till censur, är av rätt färskt datum. Dessutom kämpar jag i en rejäl motvind varför jag knappast riskerar att drabbas av den överdrivna beskäftigheten ännu på ett tag.

En tillfällighet, som ser ut som en tanke, gör att SR P1 (under tiden som jag skriver) sänder Hälsodiktatur och tyst musik – där hälsofascism är på tapeten mot bakgrund av tyska författaren Juli Zehs roman Corpus Delicti, där året är 2058 och det är en plikt att leva hälsosamt. Allt i bästa välmening kan man tänka, om man inte sätter in det i ett större maktpolitiskt sammanhang.

Intressant.

På internet transporteras ettor och nollor.

Det är intressant studera hur Justitieminister Beatrice Ask och ledamoten Hans Wallmark, tjänstledig redaktör/publicist, som sitter i Kulturutskottet och Konstitutionsutskottet, väljer att angripa en del väljares intresse att tackla den brist på respekt för medborgerliga fri- och rättigheter, som Moderaterna har visat när det gäller såväl lagstiftningen kring FRA:s signalspaning för allsköns ändamål och Ipred samt införandet av datalagringsdirektivet i svensk lag. Som vanligt buntas vi ihop med pedofiler, knarklangare och skurkar, som antingen använder nätet för att lura människor att göra dåliga affärer eller de mentala dvärgar, som vill hämnas eller vara taskiga så där i största allmänhet och därför sprider bilder och material på nätet i avsikt att skada andras goda namn och rykte.

Uppenbarligen lever Ask och Wallmark med föreställningen att allt kan lösa sig och vändas till det bästa om staten och dess olika myndigheter ges tillgång till ett fiskafänge i den trafikflod, som alla medborgare bidrar med. Intressant.

Såg en kort spontan kommentar tidigare idag av MaryXJ på Twitter: Internet är inte farligt. Vill man komma åt knark ska man stänga Posten, öppna 4 polisstationer på Plattan. Jag tolkar det som att hon med detta vill sätta fingret på att mycket av ondo kommer till/från Sverige per post för att inte tala om transporter på vägar och järnvägar. Organiserade kriminella nätverk och ligor, som gör stora pengar på andras missbruk och olycka, finns mitt ibland oss, vare sig vi använder oss av internet eller aktivt väljer att ställa oss vid sidan om. Det var inte så länge sedan vi kunde läsa om kommuner, som betalade stora summor till en del av dessa gäng för att de skulle dra vidare till andra kommuner. Projektet ”Owergrow”, där nätverk planterar cannabis i kommunala planteringar eller på skyddade platser i glesbygd är en annan företeelse, som varje år får sina efterföljare. För att komma åt detta behöver vi flera utbildade poliser i polisstationer nära människorna.

Det är en illusion tro att vi kan komma åt missbruket med mera direktiv och regler på EU-nivå. Först gäller det att redan idag samarbeta samt lära sig hur man kan kartlägga kriminell verksamhet med hjälp av öppna källor på nätet. Därutöver kan mycket mera göras i förebyggande syfte, när det gäller barns och ungdomars uppväxtförhållanden. Den nolltolerans, som Ask & Co förefaller vara så nöjd med, växte fram under en tidsperiod då politiker satsade på en organiserad samverkan mellan socialarbetare, poliser, fritidsledare och skolpersonal, som i sin tur etablerade lokala nätverk, vilka då utgjorde basen i Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle. Genom att ta avstånd från drogen men samtidigt bearbeta orsakerna till missbruket kan efterfrågan hållas nere, var filosofin. Även om det är mer än ett decennium sedan jag själv var engagerad i detta arbete, tror jag att orsakerna bakom ett missbruk är desamma. De orsakerna kommer vi inte tillrätta med genom att låta FRA tråla i svenska folkets trafikdata. Om Moderaterna vill vara Nya Moderaterna även inom detta område, håller det inte att bara satsa på repressiva åtgärder. Det är jag rätt säker på att man i ledande ställning är fullt på det klara med, men just nu har patenträtt och upphovsrätt högre prioritet, vilket en artikel i SvD ger besked om. Där satt den!

Slutligen några ord om den föreställning om Piratpartiet, som odlas inom Alliansen och därmed även hos Moderaterna. Av det, som jag kunnat läsa mig till, finns hela skalan av liberala värderingar inom Piratpartiet, men det betyder inte att den frihet, som eftersträvas, är en frihet totalt utan gränser. Genom att människor anses vara kapabla att ta ansvar och sätta gränser för vad man kan tillåta sig om man vill leva i en gemenskap, stärks den enskilde individen och därigenom samhället. Det är en idealistisk syn på människan, men klart bättre än den människosyn, där man förutsätter att alla måste övervakas för att förmå en mindre del att hålla sig på mattan. ”Utan gränser, inget hav”, skrev Gunnar Ekelöf så träffsäkert i en av sina dikter. Det vet alla människor som tänker efter.

Medan Ask och Wallmark ser nätet som något av ett avloppsdike, ser Karl Sigfrid dess möjligheter för människors friska växt och en rad nyttiga verksamheter, varför han oroas av vad Ipred och datalagringsdirektivets inordning i svensk lag kan leda till. Calandrella skriver Google är inte din vän ... inte datalagring heller.

Lagligt eller olagligt – rätt eller fel: Tankar kring detta sysselsätter dagligen oss människor i stort och smått. Mårtensson undrar om ärlighet är en bristvara hos Motormännen. Stenudd filosoferar om innebörden i Fru Justitias bindel för ögonen. Erik Hultin skriver så tangenterna glöder och tycker att det är dags att dra i nödbromsen när det gäller FRA-lagen. Bloggen Bent avslöjar den historierevision som pågår i valrörelsen under rubriken Lita inte på riksdagspartierna om friheten. Missa inte detta!

Avslutar med Scaber Nestor: Släpp fram kandidaterna i den offentliga debatten! Det är en gåta att SVT och TV4 fokuserar på partiledarna – de ska ju inte sändas till Bryssel!