Information och kommunikation på dagordningen.

Denna måndag kan vi tala om att Internet och digital delaktighet lyfts fram. Kände att jag fick ny energi efter de senaste dagarnas funderingar kring medierna och den digitala klyftan. Först kom DN.se med sin lansering av sitt projekt Vårt internet som redaktionschefen Björn Hedensjö kommenterat på Ledarbloggen. Mot bakgrund av regeringens ambitioner att under 2011 presentera en Digital agenda för Sverige har nättidningen intervjuat IT-minister Anna-Karin Hatt, som för övrigt medverkade under 45 minuter i en chatt med läsarna. Det var många som utnyttjande den möjligheten. Själv ställde jag frågan: I vilken egenskap ser du mig och andra it-användare som mest värdefull - som konsument eller medborgare? Hon svarade: Både och. Allra viktigast är att vi kan få till en utveckling där vi fokuserar mer på användar- och medborgarperspektivet och hur tekniken kan göra så stor nytta som möjligt i människors vardag, snarare än att fortsätta den utveckling som hittills framför allt varit väldigt teknikdriven. På andras frågor om övervakning och kontroll samt datalagring upprepade hon bara vad vi har hört till leda från andra ledande personer inom regeringen.

Från DN.se gick Anna-Karin Hatt vidare till ett av regeringens Rundabordssamtal, denna gång om IT i skola och utbildning, som sändes på nätet, Dessa rundabordssamtal ingår i regeringens arbete med Sveriges digitala agenda. Tycker skolpolitiker och alla andra med intresse för skolans utveckling borde offra tid och kolla in detta. Där sas en hel del bra saker om nödvändigheten av kommunala prioriteringar och ledningens kompetens när det gäller förmågan att se möjligheterna i användningen av tekniken. Det som fastnat hos mig var berättelserna från Falkenberg och Västerås samt eleven Joar i Nacka, som talade klarspråk om hoten mot det entreprenöriella i undervisningen som kan uppträda om det skapas gemensamma verktyg. Hans idéer om ett samspel mellan lärare och elever med hjälp av tekniken tilltalade mig. Gillade också KTH:s intresse av lärarutbildningar och deras önskan om en commynity för eldsjälar för att kunna dela med sig till skolledare samt forskning om vad detta lärande betyder för eleverna. Vem eller vilka är intresserade av att satsa pengar på detta? Bland läromedelsföretagen var det vad jag kunde uppfatta bara Natur och Kultur, som insåg att skolmiljön är förpackad för en mainstreamverksamhet, vilket även läromedlen anpassats till. Idag handlar det om elevernas individuella utveckling för att nå uppsatta mål, vilket kräver nytt tänk när det gäller läromedel. Andra företrädare för branschen verkade sitta fast i samma tänk som musik-, film- och spelindustrin tidigare visat upp med hänvisning till upphovsrätten.

Debatten väckte i vart fall mitt intresse för såväl Datorn i Utbildningen som Framtidens lärande. En fråga, som infinner sig, är naturligtvis hur utbildningsanordnare kan kombinera behovet av samverkan inom kompetensutvecklingen med statens krav på konkurrens när det gäller genomförandet. Tänker på situationen under 1970-talet när den ansvarige chefen för Fritidsgårdsverksamheten i Stockholms stad gjorde sig extra inkomster genom att ge ut läroböcker, som användes inom folkhögskolornas utbildning av fritidsledare. Vad han gjorde var att beskriva de metoder, som ledare och ungdomar utvecklade i verksamheten för att göra den mer demokratisk utifrån ungdomarnas perspektiv. Minns att både ledare och ungdomar reagerade på att den som inte satte sin egen spade i jorden, kunde vara med och dela på frukten ;) Därför hoppas jag att Kristina Alexanderson vinner framgång i sitt arbete – bland annat med att lära ut användningen av Creative Commons licenser så att frukten av det kollektiva arbetet kommer alla till del.

Medan jag ägnat dagen åt detta har andra dragit en lans för internet och dess frihet på annat sätt: Intensifier, som skrivit om flödande bistånd där han synliggör makthavares resonemang om internets goda och dåliga flöden; Anna Troberg, som hunnit med att uppmärksamma både Intensifiers och IT-minister Anna Karin Hatts aktiviteter. Därutöver fångas jag av Mark Klamberg som förklarar skillnaden mellan folkmord och brott mot den egna befolkning, vilket Libyens diktator anser sig ha makt att ägna sig åt - ostört. Samtidigt här hemmavid beskyddar Emil Isberg en kulturupplevelse och uppmanar fler att följa hans exempel. Är själv en varm anhängare av att det finns välbevarade miljöer som möjliggör för dagens människor att berätta något om människors villkor under den förändring som skett.

Till sist: SSBD, som på ett bra sätt sammanfattat veckan som gick och Thomas Hartman, som ger oss ett annat exempel på tillståndet i tidningsvärlden, där vi tydligen måste gå till en annan källa för att få veta vad som hänt. Krishantering istället för att sopa problemen under mattan blir allt viktigare, när taskiga chefer inte längre kan hemlighålla hur de uppför sig. Paul Ronge skriver om detta mot bakgrund av Dokument inifråns reportage igår. Intressant.

En presentation och tankar om ansvar.

Häromdagen skrev jag om den Valpejl som SR och SVT håller på att rigga inför valet. Ingen kan vara förvånad över att vi i Piratpartiet reagerar. Men även andra. Med två mandat av tjugo i Europaparlamentet tycker vi inte om att bli utvisade av de tunga public service-aktörerna SR och SVT innan matchen börjat. Därför agerar vi med att presentera oss per mejl till dem och på nätet inför er alla andra. Ett särskilt tack till Lars-Erick, som reagerat och sänt ett mejl till de ansvariga. Lars-Erick har även synpunkter på DN:s ledarskribent Niclas Ericssons arroganta attityd. Så agerar i sanning en sann vän av demokrati och yttrandefrihet. Nu till min egen presentation.

Presentera dig själv:

Gun Svensson, även känd som Farmor Gun med bloggen Farmor Gun i Norrtälje, är 72 snart 73 år, änka sedan tio år tillbaka och farmor till två underbara barnbarn 14 och 10 år gamla. Efter ett aktivt arbetsliv bland unga människor och med ett engagemang i en hel rad olika föreningar är jag idag förtroendevald revisor i två organisationer med säte i Norrtälje.

Varför ska man rösta på dig?

För att jag lyckats med att gå från att vara en fördomsfull tant till att vara en insiktsfull medborgare som står upp för att demokrati och mänskliga rättigheter ska råda även när vi befinner oss ute på internet.

Vilka tre politiska frågor är de viktigaste för dig att driva?

1. Ett fritt och öppet internet då det är ett verktyg för min och andras delaktighet i den samhällspolitiska debatten samt våra möjligheter att kommunicera med andra och skaffa oss den kunskap vi behöver för att kunna delta i samhället på ett jämlikt och insiktsfullt sätt;

2. ett rättssäkert skydd för min egen och andras personliga integritet var vi än befinner oss;

3. en översyn av upphovsrätten för att åstadkomma en rimligare balans mellan producentbolagens krav på skydd för sina ekonomiska rättigheter och samhällets behov av en öppen digital domän för medborgarnas inspiration och kulturella utveckling.

Var någonstans skulle du placera dig själv på en politisk vänster – högerskala?

Jag har tidvis varit en mycket aktiv socialdemokrat under åren 1952 – 1986, men har sedan dess vågat gå över till den andra sidan och upptäckt att de problem med maktfullkomlighet som jag fann hos S, i lika hög grad är närvarande på alliansens sida. Mot detta finns bara ett botemedel – transparens och öppenhet. För övrigt anser jag att vänster-höger.perspektivet är förlegat – då det hindrar insiktsfulla människor på ömse sidor att utveckla samhället i en positiv och konstruktiv riktning.

Vem är din politiska förebild?

Hjalmar Branting med sin tolkning ”Demokrati är den upplysta majoritetens beslut” har länge väglett mig. Sedan jag lämnade Socialdemokraterna har Georg Henrik von Wrigt, Rollo May och en del andra filosofer hjälpt mig att komma vidare. Människans sökande efter vägledning för ett rikare liv, i ett annat än materiellt avseeende, är universiellt och till min hjälp att vända synen på det som triggar igång mina negativa reaktioner har jag bland annat tagit Kahlil Gibrans ”Profeten”. Karl-Gustaf Rosén och Johan Wretman har gjort Gibrans ord tillgängliga på svenska och även om jag inte är en troende, som går i kyrkan på söndagarna, eller tror att kristendomen är den enda sanna läran, fångas jag av Gibrans förmåga att förmedla kraften i att tjäna en högre makt som tror människan om förmåga att se och göra vad gott är. Att tolka hans ord om Brott och straff är verkligen en utmaning värdig människan i vår tid.

Om du var aktiv i ett annat parti, vilket skulle det vara?

Eftersom dagens politik handlar om ett vänster-högerperspektiv finns idag inget annat parti. Dagens politiska strid triggar ofta igång de allra sämsta sidorna hos människor, medan jag söker ett parti där man inspirerar människor att vilja ta ansvar för ett liv i frihet istället för att se alla människor som tänkbara förbrytare i behov av övervakning och kontroll. Ett parti där man inser att kopiering är nödvändigt för vår utveckling som kulturella varelser. Ett parti med en informationspolitik där ett öppet och fritt internet ses som ett viktigt verktyg för byggandet av kunskap och därmed skapandet av kunskapssamhället.

Finns det en fråga där du ändrat ståndpunkt inom politiken?

Fildelningen. Inledningsvis trodde jag på argumenten att fildelare sysslade med stöld av annans egendom. Nu sedan jag skaffat mig kunskap om Bern-konventionen och WIPO, vet jag att producentföretagen (inte så sällan till nackdel för de verkliga upphovsmännen) fått ett osedvanligt starkt övertag i den skärpning som skett sedan 1960-talet och att detta lett till nackdelar för allemansrätten på det digitala området.

Om du får en riksdagsplats kan du då tänka dig att rösta emot ditt parti, i en för dig mycket viktig fråga?

Jag är medveten om att Piratpartiet fokuserar på vissa frågor för att kunna få genomslag i en vågmästarroll. Jag har getts tillfälle att ta ställning till detta och har – sedan jag föreställt mig Piratpartiets riksdagsgrupp som ett informellt Medborgarutskott – lovat dem och mig själv att helhjärtat avstå från att rösta mot vår regeringspartner i alla andra frågor, d v s prioritera Piratpartiets frågor. Vi lever i en situation, där det är en minoritet i de olika utskotten i riksdagen som bestämmer, medan alla andra i rikdagens majoritet traskar patrull. Det kan man verkligen ha synpunkter på, men till dess att de ledande partierna inser att detta arbetssätt är kontraproduktivt, tvingas jag följa det nuvarande spelets regler.

Bedriver du en personvalskampanj?

Ja, i den meningen att jag gör vad jag kan för att väljare ska förstå varför jag engagerar mig för Piratpartiet och att partiet verkligen är värd en röst. Om väljarna sedan väljer att kryssa mig blir det en extra bonus.

- - -

Min vandring från att vara en fördomsfull tant till att bli en mer insiktsfull medborgare, har varit en otrolig resa med många motlut. Där har jag haft stor nytta av det utbyte och samarbete, som finns i det dagliga livet på nätet. Samtidigt har mina erfarenheter av ett yrkesliv bland unga människor hjälpt mig att se och förstå hur kriget mellan advokater hos producentföretagen och datatekniskt kunniga och filosofiskt intresserade unga människor har kunnat eskalera så som skett. Givetvis har jag också haft nytta av mina erfarenheter av mitt tidigare partipolitiska engagemang i Socialdemokraterna. Idag kan jag se att det, som då gjorde mig så besviken, blivit värdefulla erfarenheter.

Mer än två decennier, som politisk hoppjerka, har lärt mig att det som jag ogillade då är sådant som frodas i alla partier, när ledarna fått en maktposition, som de och deras rådgivare vill slå vakt om. Redan de gamla grekerna varnade för hybris och gudarnas straff av de övermodiga. Romerska härskare, som tvivlade men inte helt ville bortse från möjligheten att högmod går före fall, höll sig med en slav på triumfvagnen med en enda uppgift – att viska i härskarens öra: - Kom ihåg att du är dödlig. Lyckligtvis är Piratpartiet ännu inte i den positionen, men under vägs kan partiet behöva den vaksamhet mot olater, som mina tidigare erfarenheter begåvat mig med.

Andra som presenterat sig Anna Troberg, Jan Lindgren, Emil Isberg; och Richie. Beelzebjörn kommenterar saken ur ett mera allmänt perspektiv. Opassande markerar Gong-gongen har inte slagit än... och Christian Engström önskar Bert Karlsson och alla pirater en glad midsommar. Jag önskar Christian detsamma även om midsommarafton nu hunnit bli midsommardag.

Göran ombord på Livbåten klargör att det är människornas användning av internet som skapar nätets betydelse och där överväger allt det goda som människor är kapabla till. Carl Johan Rehbinder undrar om en kommande lag om Fotograferingsförbud verkligen kommit till för integritetens skull. Han ser det som jag ser – att staten tror sig om att kunna hindra en ojuste användning av privata kameror genom lagstiftning. Det säger en hel del om statens misstro mot alla oss föräldrar, far- och morföräldrar, lärare, ledare, tränare o s v. Medan man låter näringslivet komma undan samhällsåtaganden med ”hot” om lagstiftning, har regeringen inga tvivel om lagstiftningens effekter när det gäller statens övertagande av det civila lokala samhällets ansvar för en juste socialisation av dess invånare. Avslutar med ett tack till Josef Boberg för länken till The Money Masters – How International Bankers Gained Control of America – tre timmar och 35 minuter senare är mitt intresse väckt. Men, just nu har jag varken tid eller ork att göra mera än att ta del och lägga informationen i minnet. Som vanligt vill jag kolla upp andra bilder av det historiska skeende som beskrivs i videon. Jag kan förstå om Josef förväntar sig mera, men... sorry Josef, just nu har jag framförallt valet 2010 och Piratpartiets äntring av riksdagen i fokus.

Intressant.

På internet transporteras ettor och nollor.

Det är intressant studera hur Justitieminister Beatrice Ask och ledamoten Hans Wallmark, tjänstledig redaktör/publicist, som sitter i Kulturutskottet och Konstitutionsutskottet, väljer att angripa en del väljares intresse att tackla den brist på respekt för medborgerliga fri- och rättigheter, som Moderaterna har visat när det gäller såväl lagstiftningen kring FRA:s signalspaning för allsköns ändamål och Ipred samt införandet av datalagringsdirektivet i svensk lag. Som vanligt buntas vi ihop med pedofiler, knarklangare och skurkar, som antingen använder nätet för att lura människor att göra dåliga affärer eller de mentala dvärgar, som vill hämnas eller vara taskiga så där i största allmänhet och därför sprider bilder och material på nätet i avsikt att skada andras goda namn och rykte.

Uppenbarligen lever Ask och Wallmark med föreställningen att allt kan lösa sig och vändas till det bästa om staten och dess olika myndigheter ges tillgång till ett fiskafänge i den trafikflod, som alla medborgare bidrar med. Intressant.

Såg en kort spontan kommentar tidigare idag av MaryXJ på Twitter: Internet är inte farligt. Vill man komma åt knark ska man stänga Posten, öppna 4 polisstationer på Plattan. Jag tolkar det som att hon med detta vill sätta fingret på att mycket av ondo kommer till/från Sverige per post för att inte tala om transporter på vägar och järnvägar. Organiserade kriminella nätverk och ligor, som gör stora pengar på andras missbruk och olycka, finns mitt ibland oss, vare sig vi använder oss av internet eller aktivt väljer att ställa oss vid sidan om. Det var inte så länge sedan vi kunde läsa om kommuner, som betalade stora summor till en del av dessa gäng för att de skulle dra vidare till andra kommuner. Projektet ”Owergrow”, där nätverk planterar cannabis i kommunala planteringar eller på skyddade platser i glesbygd är en annan företeelse, som varje år får sina efterföljare. För att komma åt detta behöver vi flera utbildade poliser i polisstationer nära människorna.

Det är en illusion tro att vi kan komma åt missbruket med mera direktiv och regler på EU-nivå. Först gäller det att redan idag samarbeta samt lära sig hur man kan kartlägga kriminell verksamhet med hjälp av öppna källor på nätet. Därutöver kan mycket mera göras i förebyggande syfte, när det gäller barns och ungdomars uppväxtförhållanden. Den nolltolerans, som Ask & Co förefaller vara så nöjd med, växte fram under en tidsperiod då politiker satsade på en organiserad samverkan mellan socialarbetare, poliser, fritidsledare och skolpersonal, som i sin tur etablerade lokala nätverk, vilka då utgjorde basen i Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle. Genom att ta avstånd från drogen men samtidigt bearbeta orsakerna till missbruket kan efterfrågan hållas nere, var filosofin. Även om det är mer än ett decennium sedan jag själv var engagerad i detta arbete, tror jag att orsakerna bakom ett missbruk är desamma. De orsakerna kommer vi inte tillrätta med genom att låta FRA tråla i svenska folkets trafikdata. Om Moderaterna vill vara Nya Moderaterna även inom detta område, håller det inte att bara satsa på repressiva åtgärder. Det är jag rätt säker på att man i ledande ställning är fullt på det klara med, men just nu har patenträtt och upphovsrätt högre prioritet, vilket en artikel i SvD ger besked om. Där satt den!

Slutligen några ord om den föreställning om Piratpartiet, som odlas inom Alliansen och därmed även hos Moderaterna. Av det, som jag kunnat läsa mig till, finns hela skalan av liberala värderingar inom Piratpartiet, men det betyder inte att den frihet, som eftersträvas, är en frihet totalt utan gränser. Genom att människor anses vara kapabla att ta ansvar och sätta gränser för vad man kan tillåta sig om man vill leva i en gemenskap, stärks den enskilde individen och därigenom samhället. Det är en idealistisk syn på människan, men klart bättre än den människosyn, där man förutsätter att alla måste övervakas för att förmå en mindre del att hålla sig på mattan. ”Utan gränser, inget hav”, skrev Gunnar Ekelöf så träffsäkert i en av sina dikter. Det vet alla människor som tänker efter.

Medan Ask och Wallmark ser nätet som något av ett avloppsdike, ser Karl Sigfrid dess möjligheter för människors friska växt och en rad nyttiga verksamheter, varför han oroas av vad Ipred och datalagringsdirektivets inordning i svensk lag kan leda till. Calandrella skriver Google är inte din vän ... inte datalagring heller.

Lagligt eller olagligt – rätt eller fel: Tankar kring detta sysselsätter dagligen oss människor i stort och smått. Mårtensson undrar om ärlighet är en bristvara hos Motormännen. Stenudd filosoferar om innebörden i Fru Justitias bindel för ögonen. Erik Hultin skriver så tangenterna glöder och tycker att det är dags att dra i nödbromsen när det gäller FRA-lagen. Bloggen Bent avslöjar den historierevision som pågår i valrörelsen under rubriken Lita inte på riksdagspartierna om friheten. Missa inte detta!

Avslutar med Scaber Nestor: Släpp fram kandidaterna i den offentliga debatten! Det är en gåta att SVT och TV4 fokuserar på partiledarna – de ska ju inte sändas till Bryssel!

Nätmedborgare – det ordet gillar jag!

Som ni förstår har jag undrat mer än en gång om det är riktigt klokt att ställa upp på att vikas ut i DN, som bloggande farmor. Men nu när jag ser det färdiga resultatet, så känns det faktiskt riktigt bra. Bilden av oss bloggare som fjuniga fjortonåringar torde nu ha fått sig en allvarlig knäck :-). En fluga gör ingen sommar, säger den obotfärdige, men jag vet att jag är i gott sällskap, när jag framhärdar att vi är i alla åldrar och att det är just det som är så givande. Ett tack till Hasse Rosén, som lyckades koka ner mitt surrande till något som jag kunde känna igen mig i. Ett tack också till alla som gjort inlägg på sina bloggar och sänt mig mejl med glada tillrop – ni är alla på olika sätt delaktiga i att jag vågade.

Sedan raskt över till DN Debatt om FRA och kommentarerna till debatten i gårdagens SVT Agenda. SOM-institutet har undersökt engagemanget för FRA-saken och DN:s debattredaktör har satt rubriken över inlägget, som författats av statsvetarna Ulf Bjereld och Henrik Oscarsson. Även om rubriken hade kunnat vara mera rättvisande till fördel för motståndet mot lagkomplexet, tycker jag att debattinlägget innehåller tolkningar av vitalt intresse för alla oss som bryr oss om våra demokratiska fri- och rättigheter samt skyddet för vår integritet, när vi vistas ute på nätet. Jag citerar ”Våra analyser bekräftar att det finns en påfallande stark åsiktssammanhållning i sakfrågor som rör övervakning och integritet – en åsiktssammanhållning som anstår en ny politisk konfliktdimension. Piratpartiet är kanske inte mer av ett enfrågeparti än vad våra etablerade partier uppfattades vara när de en gång bildades.” Det tycker jag är en intressant iakttagelse. Liksom följande ”Piratpartiet har gynnats av att de etablerade partierna har sovit och inte förstått sprängkraften i de nya politiska sakfrågor om integritet och rätten till kunskap/information som följer i den kommunikationsteknologiska utvecklingens spår. Det är en anmärkningsvärd kollektiv brist på lyhördhet från partiorganisationer som har till huvuduppgift att artikulera och kanalisera medborgarnas önskningar och behov.” Intressant.

Alla, som engagerat sig för att påvisa EU:s roll i det som sker här hemmavid och vill uppmärksamma andra på hur viktigt det är att svenska folket gör ett medvetet val av kandidat genom ett aktivt kryss på valsedeln, blev nog rätt långa i ansiktet under SVT:s Agenda-debatt. En något besynnerlig tillställning, då den mera rörde inrikespolitiska meningsskiljaktligheter än EU-frågor. Det enda av värde var att vi kunde dra slutsatsen att väljarna måste ta ansvar för att spänningarna mellan partierna i de båda blocken hålls intakt och inte skapar obalans, då hamnar regeringsbildarna i trångmål. Något, som redan skett genom flera EU-direktiv och en integritetskräkande nationell lagstiftning, där alla användare av internet ses som tänkbara brottslingar, vilka måste övervakas. Den saken berördes enbart med en koppling till upphovsrätten och Ipred-lagen, där bara V och MP var riktigt tydliga. Där saknades för övrigt flera av de partier som ställer upp i EU-valet.

Den mest aktuella debatten inom EU på åratal handlar om medborgarperspektivet i frågor som rör internet och den verkar våra Public Service-media inte kunna greppa. Här tips om en tråd att börja nysta i – varför inte IT-politiska debatter!? Ett tack till Erik Josefsson för den länken. Opassande tycker också att rubriceringen och inledningen av debattinlägget var märklig, men om man betänker att den ene statsvetaren kan ha svårt att lägga av sig sina ”socialdemokratiska glasögon” blir det kanske lättare att förstå. Då är SVT Agendas ”inrikesdebatt” svårare att förstå sig på, när det finns flera direktiv på gång och en del, som är väg att bli lag i Sverige; t ex teledatalagringen, som Hax, Erik, Intensifier och många andra försökt skapa ett intresse kring hos de media, som når ut även till de mindre flitiga internetanvändarna, vilka saken också angår. Till detta kommer ACTA-avtalet, där tips på intressanta länkar droppar in – här Michael Geist, som funnit en intressant rapport om läget i förhandlingarna. Därutöver har vi Polismetodutredningen, som med all säkerhet är ett resultat av ett lagarbete inom EU; Mark Klamberg har synat den närmare i sömmarna. Mark har för övrigt en artikel om FRA-lagstiftningen, som inte heller går av för hackor.

Sanna Rayman SvD skriver ”Jämn fajt. SVT förlorade”, vilket jag är beredd att skriva under på. Att ta upp frågan om demokratiska fri- och rättigheter och skyddet av vår integritet i förhållande till statsmakternas intresse av att vilja kontrollera medborgarna och belysa detta ur både de enskilda ländernas nationella perspektiv och ur ett europeiskt perspektiv och möjligen göra detta bara några dagar före valet, är med förlov sagt uruselt. Här finns en möjlighet att lära det svenska folket något om den bevakningsindustri, som skär guld med täljknivar både i Bryssel och här hemmavid, samtidigt som media skulle kunna bringa klarhet i varför det blivit så mycket farligare att leva i vårt land. En farlighet som berättigar staten att ägna sig åt all denna integritetskränkande övervakning samtidigt som partiledarna slipper riktigt tuffa frågor om vad ett sådant förhållningssätt kan leda till för samhälle i sin förlängning. I avvakan på det får jag nöja mig med att Karl Sigfrid gör ett försök att värja sig mot de värsta nidbilderna, vilka frodas inom den s k kultureliten. I hopp om att någon av dem läser här bjuder jag på ett kanonbra inlägg hos Ting och tankar.

Grattis Alexey från Vitryssland . . .

. . . som vann Junior Eurovision Song Contest 2007. Det sägs att idrotten förbrödrar, men jag vill tro att musiken bidrar till att föra oss människor ännu närmare varandra. Detta även om jag vet att diskussionens vågor kan gå höga mellan den som gillar opera och den som gillar hårdrock. Men den svenska rockgruppen Europe visade att det gick att smälta samman olika musikstilar till ett vinnande koncept. Därför gillar jag samarbetet mellan Unicef och Junior Eurovision Song Contest, vilket bland annat innebär att alla inkomster från telefonomröstningen går till Unicef. Ett välkommet tillskott till Unicefs viktiga verksamhet.

Jag vet att mina barnbarn håller sig ajour med vad som händer i denna tävling och förmodligen har andra favoriter än farmor, men det är av underordnad betydelse. Det viktiga är att vi gillar att barn i Europa fått en egen arena, där de kan få pröva sin förmåga - även om det är mycket ojämlika förutsättningar. Alla barn med talang har inte samma möjligheter att göra sig gällande i detta sammanhang. Men, det är något som vi och andra kan - om vi vill - förändra. Begåvning eller talang är något som varenda samhälle behöver för utveckling. Barnens intresse för en karriär i rampljuset är en utmaning för ledare inom alla andra samhällsområden.

Flopp eller orealistiska förväntningar?

Igår talades i DN om "Baksmälla i Bloggosfären" och idag får vi i SvD läsa om att bloggarna utmanar skråtänkandet under rubriken "Nätet förvirrar etablissemanget", medan en sannare bild av detta kommunikationsverktyg förmodligen ligger någonstans mitt emellan dessa uttalanden. Eftersom saken gäller skrivna ord, som kan läsas av flera, uppstår genast den spänning mellan proffs och glada amatörer, som uppträder på alla andra områden där amatörer öppet visar sitt intresse. Men, vad de skrivande proffs, vilka känner ett behov av att förringa amatörernas intåg, oftast inte tänker på det är att deras syn på oss säger mera om dom själva än oss.

För mig är skrivandet en process, som bland annat hjälper mig att skapa en känsla av sammanhang i en tillvaro då jag själv och livet omkring mig genomgår förändring. Under de årtionden, som förflutit sedan jag lämnade det socialdemokratiska partiet, har livet lärt mig att det finns fasta tuvor i det politiska träsket och att dessa tuvor kan vara av de mest skiftande politiska kulörer. Olyckligtvis har den humanistiska livshållning, som binder oss samman, svårt att göra sig gällande i ett samhälle, som så starkt präglats av det trettioåriga ordkriget mellan höger och vänster och där vapenarsenalen blivit allt mer sofistikerad med resultat att samhällets resurssvaga lätt blir "nyttiga idioter" för de mest skrämmande politiska strömningar. Att ett samhälles elit har särskilda förpliktelser verkar vara glömt idag. Skulle jag utöver värdet av skrivprocessen nå flera själsfränder där ute i bloggosfären blir det bara en extra bonus.