lördag 28 februari 2009

ACTA i ett vidare perspektiv.

Det hedrar SvD att man försöker dyrka upp det kassaskåp, som förhandlingsunderlag till ACTA-avtalet förvaras i. Aftonbladet har också uppmärksammat saken. Nu vet vi att svenska politiker i Näringsutskottet har fått ta del av det material som finns. Med tanke på att det är samma politiker som sa Ja till IPRED-lagen, känner jag och många med mig stor oro för vad det kan leda till denna gång. Behovet av satir för att uthärda det som sker, säger en hel del. Just nu är det Anders Widén och Badlands Hyena som bjuder lisa för själen.

I en tidigare dialog i kommentarsfältet hos CUF:s Magnus Andersson skrev Per Larsson bl a ”FAKTA: Förslaget har arbetats fram av förtroendevalda riksdagsledamöter. FAKTA: Förslaget har röstats fram av förtroendevalda riksdagsledamöter.”

Med en travestering på detta: Hur gör vi för att få politikerna att se vad det är som oroar oss när det gäller ACTA-avtalet? Skapar opinion, brukar svaret bli. Enskilda individer väger dock lätt i mötet med rikspolitikerna, hur goda argument man än har. Deras akilleshäl är dock den rädsla de känner inför att bli bortröstad vid nästa val.

För oss som enskilda individer är vår enda tillgång vår röst och bara genom att gå samman med andra, som tycker att riksdagens nuvarande ledamöter drar åt fel håll, kan vi rida spärr mot utvecklingen, där tendensen är likartad oavsett om det är alliansen eller socialdemokraterna som talar. Det är tydligt att de säljer ut våra demokratiska fri- och rättigheter till förmån för korporativa och/eller branschers intressen. Att ändra på det genom ett internt arbete inom de etablerade partierna, låter sig sägas men knappast göras. Sorry, Mitt i steget och andra s-motionärer, men jag tvivlar på att ni rår på de korporativa intressen, som ni har i era led. Inte för att jag vill vara elak, men ABF:s kurser i konsten att sticka och virka leder inte till nya insikter om effekterna av en utbredd och stärkt upphovs- och patenträtt i en global värld.

Vi, som tror på individers möjligheter att göra skillnad, kan inte heller räkna med draghjälp av de traditionella s k Public service media, eftersom många av dem befolkas av individer, som själva har ett intresse av att slå vakt om upphovsrätten i dess nuvarande form. Eller som rent av vill stärka den. Därför kan vi bara hoppas att vi når enskilda yrkesverksamma, som – i likhet med oss – vill reformera denna rätt med tanke på dess konsekvenser för samhällets sociala och kulturella utveckling, när information och kommunikation utvecklas genom teknikens landvinningar lokalt och globalt.

Det verktyg vi har för att samla de individer, som inser vilka skadeverkningar en oproportionellt utformad upphovs- och patenträtt kan leda till, det är de sociala medier, som finns tack vare den teknik, som samhällets elit vill strypa på olika sätt. Andelen politiker, som inser betydelsen av ett demokratiskt förhållningssätt visavi dessa sociala medier och deras möjligheter till interaktion på nätet, måste bli flera. Därför gäller det att klargöra vilka kandidater, som med stöd av flera röster kan göra skillnad. Sedan jag själv insett att de partier, som jag tidigare röstat på, är mer angelägna om att slå vakt om olika korporativa och ekonomiska intressen än mina och andras demokratiska fri- och rättigheter, är jag beredd att dra mitt strå till stacken. Hur? Ja, det växer nog fram i dialogen med andra här på nätet.

Sociala medier kommenteras i SvD Kultur, nu senast av Marie Demker, som bl a skriver att det är interaktionen mellan gamla och nya medier, som ger verkligt kraftfull påverkan. Eja vore vi där, när det gäller en samsyn kring behovet av en reformation i fråga om upphovsrätten!

Andra som bloggar om ACTA är Karl Sigfrid, Erik Laakso, Deepedition och Scaber Nestor. Om sociala medier bl a Input, Niclas Strandh och Doktor Spinn.
Intressant.

fredag 27 februari 2009

Hur okunnig får en välbetald VD vara?

Allra först måste jag ge en eloge till författaren Anders Widén, som fullkomligt lysande tecknar bilden av kulturelitens kamp mot teknikutvecklingen. Sedan måste jag orda om dagens Brännpunkt med SVT:s VD Eva Hamiltons debattinlägg och häpnar. Efter att ha luftat sin besvikelse över att ett lagförslag ser ut att ha ”frusit inne”, ber hon Beatrice Ask sätta fart på detta arbete. Om inte – och här kommer den kvalificerade okunskapen i dagen ”Utan sådana förutsättningar kommer Pirate Bay och den illegala nedladdningen att kunna fortsätta lura skådespelare, artister och manusförfattare på både pengar och rätten till deras verk”. Att VD:n för ett av våra medieföretag, som säger sig stå i allmänhetens tjänst, visar sig vara så okunnig att hon kan påstå att en teknisk plattform, som möjliggör fildelning av material oavsett om detta är upphovsrättsskyddat eller inte, skulle ha till uppgift ”att lura skådespelare, artister och manusförfattare på både pengar och rätten till deras verk”, är så befängt att jag undrar om det inte finns några datatekniker i företaget, som kan undervisa sin chef. Det fattas flera koppar i det skåpet.


Att branscher, som inte hänger med i den tekniska utvecklingen och ligger i dödsryckningar, i ett sista desperat försök lägger tid, energi och pengar på en rättegång mot The Pirate Bay, det kan jag förstå. Men att VD:n för ett av våra viktigaste Public Service-företag är så okunnig är inget mindre än en katastrof. Inte undra på att svenska folket får kämpa som djur för att skaffa sig kunskap om hur detta med upphovsrätt fungerar och hur illa den lagstiftning, som vi har idag, passar den publika allmänning, som sedan ett antal år flyttat ut på nätet. Karl Sigfrid skrev för drygt en vecka sedan att SVT borde öppna sina arkiv. Intressant.


Under tiden som SVT:s Eva Hamilton blottar sin okunnighet rullar rättegången vidare. Här en artikel i SvD, där Kristoffer Schollin, lektor med specialisering i IT-rätt och immaterielrätt vid Göteborgs universitet, tände ett och annat ljus i det mörker som råder när den ”kultureliten” möter informations- och kommunikationstekniken. Annars var det igår medieforskaren Roger Wallis tur att bli kraftigt ifrågasatt av branschens jurister. De gjorde sitt bästa för att ifrågasätta både hans CV och sakkunskap i fråga om sambandet mellan fildelning och vikande försäljning. Författaren Stefan Stenudd skriver Mycket är unket i rättegången mot The Pirate Bay. Roger Wallis vann dock lyssnarnas hjärtan, vilket visade sig när han på åklagarens fråga om ersättning svarade att rätten gärna fick sända blommor till hans hustru. Han fick dessutom ett mejl med uppmaningen ”Stå på dig” från artisten Timbuktu. Och blomberget växer skriver SvD.


Sydsvenskan skriver att en dom i målet kan dra ut på tiden om rätten går på försvarets linje och inhämtar ett förhandsavgörande från EG-domstolen. Niclas Qvarnström skriver att åtalet mot The Pirate Bay också handlar om politik. Dessutom börjar en del av dem som Antipiratbyrån jobbar för att känna sig obekväma med att de tidigare gett juristen Henrik Pontén fullmakt att föra deras talan i domstol, vilket DN skriver om. I Aftonbladet funderar Eva Franchell över effekterna av det, som pågår och Lena Sundström går till storms mot skenheligheten: ”Att gömma sig bakom ungdomars syn på upphovsrätt eller bristande känsla för rätt och fel så fort vi skall diskutera den här frågan är fegt och ohederligt. Jag känner mig till och med frestad att ta till sådana överord som att det finns en ”risk för att nya generationers respekt för rättsstaten urholkas”, skriver hon i en skarp slutkläm. Som de gamla sjunga kvittra de unga, hette det förr. Men nog visar debatten att det är dags för en rejäl översyn av upphovsrätten. I annat fall börjar jag tro att kultureliten gaddat ihop sig för att stoppa teknikutvecklingen. Det är ju inte utan att man kan höra hur de sätter en ära i att klara sig nätet förutan.


En del andra som bloggar: Mårtensson, Opassande, Badlands Hyena, Svensk Myndighetskontroll och Lakes Lakonismer.


torsdag 26 februari 2009

Kultureliten tågade till riksdagen.

Ett ljus i mörkret är att ledarskribenten i Norrtelje Tidning har modet att se IPRED-lagen, som det missfoster till rättsordning som lagen faktiskt är. Att det finns Public Service-media, som vågar utmana den s k kultureliten, gläder mig. Detta som motvikt till inslaget om IPRED-lagen i SVT:s Kulturnyheterna i går kväll. När jag såg detta, häpnade jag över bristen på saklighet. Inte ett ljud om att fram till dess IPRED-lagen träder ikraft gäller den vanliga rättsordningen med polisanmälan, förundersökning, rättegång och dom. En grupp inom den s k kultureliten tågade symboliskt till riksdagen, vars ledamöter dessförinnan sedan länge hade uppvaktats av dessa författare och/eller deras bokförlag, vilka finns med i Antipiratbyrån, som är branschens paraplyorganisation för att stödja upphovsrätten. Dess jurist var inbjuden till programmet för att få uttrycka sin glädje. Det var vämjeligt att se en anställd hos SVT vara så underdånig. Ser att författaren Anders Widén haft svårt att komma till tals i sin lokaltidning och känner sig rätt frustrerad, men noterar att Socialdemokratiska studentförbundet delar hans uppfattning att hans parti borde ha sagt nej. Den situationen delar han med aktiva demokrati- och frihetskämpar i andra partier t ex Erik Hultin (C) – Magnus Andersson (CUF). Intressant.


Anders Mildner, Sydsvenskan, skrev redan igår om denna sorgens dag. Där är även kommentarsfältet intressant. Leo luftar sina känslor och har funnit flera systrar och bröder i olyckan. Opassande bearbetar också det som hänt. Svensk Myndighetskontroll menar att vi förlorade det här slaget, men kommer att vinna kriget och tycker att vi därför ska ta nya tag. Något som Sagor från livbåten också är inne på. Och rättegången, som dragits igång med stöd i den nuvarande lagen om upphovsrätten, och där The Pirate Bay sitter på de anklagades bänk, rullar vidare.


Medan huvudparten av de etablerade partiernas riksdagsledamöter gör sitt bästa för att sälja ut vår integritet för att alla dessa branschers lobbyister ska gilla dem och deras jobb, kan Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge trösta sig med att hans parti ökar i medlemsantal. Det visar han med en talande grafik. När inga andra argument hjälper, då är detta ett språk, som politikerna förstår.


onsdag 25 februari 2009

FRA och IPRED påverkar oss.

Att norrtäljeborna är företagsamma tar sig många olika uttryck. Ett är att vi idag ståtar med tre riksdagsledamöter från tre olika partier – Göran Pettersson (M), Per Lodenius (C) och (sedan Pär Nuder kastat in handduken) Jan-Emanuel Johansson (S). Två av dem, Göran och Jan-Emanuel, bloggar även i Norrtelje Tidning. Den senare har idag ett inlägg, som gjorde mig så intresserad att jag sände honom en kommentar: ”I det mentala klimat där FRA-lagstiftningen varit möjlig att driva igenom är det inte underligt att människor, som befunnit sig i maktens närhet, påverkats. Att du lämnar ut din väns reaktion till allmän beskådan är intressant och gör mig undrande. Betyder det att du värjer dig mot eller bagatelliserar den påverkan som den ökande övervakningen leder till i människors sinnen?” Det ska bli intressant att läsa hans svar.


Själv har jag både ett debattinlägg i papperstidningen m a a Karin Pilsäters (FP) inlägg om IPRED-lagen i förra veckan och ett blogginlägg. Tyvärr finns det ingen länk till mitt debattinlägg, men den som följt den här bloggen vet vad jag tycker om att riksdagen idag klubbat igenom IPRED-lagen och därmed öppnat för privatpersoner att få ut kunduppgifter från teleoperatörer och att göra husrannsakan. Men också vad jag anser om lagar, som kriminaliserar människors interaktion med varandra om detta rymmer inslag av musik, film och spel. Utan möjlighet till interaktion med vad andra sagt och skrivit skulle vi inte ha mycket till samhällsdebatt och således skulle vi vara berövade väsentliga delar i vår demokrati. Det är rimligt att ställa sig frågan: - Vad händer i ett samhälle där varje enskild individs uppvisande av sådant, som ligger till grund för deras uppfattning eller upplevelse av musik, film och spel, ska ses som kriminellt? I NT-bloggen refererar jag till artikeln i Nyheter24, där Alexander Bard berättar om sitt projekt att med hjälp av en för ändamålet värvad elit förändra Folkpartiet, vilket gör det lätt för mig att ta min Mats ur den skolan.


DN redogör för de politiska partiernas ståndpunkter när det gäller IPRED-lagen och att det finns en oenighet. Där finns också en artikel, som visar att Datainspektionens chef betonar att allt står och faller med domstolens bedömning. SvD och Aftonbladet skriver också. Rättegången mot The Pirate Bay, är en förövning inför vad som komma skall. Här har åklagaren biträde av ombud för musik-, film och spelbranschen och ska inför domstolen bevisa att de åtalade ägnat sig åt medhjälp till tillgängliggörande av upphovsrättsskyddade verk genom att datoranvändare haft tillgång till deras tracker, som är en utrustning för fildelning oavsett om det gäller laglig eller olaglig sådan.


Andra som bloggar om IPRED och The Pirate Bay-rättegången – Anohito; Opassande; Mårtensson; Svensk Myndighetskontroll; Scaber-Nestor; Jens O; Sagor från livbåten; MinaModerataKarameller; Thomas Hartman; Erik Hultin; och Rick Falkvinge. Rick berättar att det även i denna omröstning finns ledamöter, som valt att kvitta ut sig och som denna gång bloggat om det. Med tanke på politikernas intellektuellt ohederliga argumentation till stöd för beslutet om IPRED ger jag ordet till Badlands Hyena. Ett gott skratt förlänger livet. Och som en extra liten knorr avslutar jag, som jag började, med att påminna om att debatten om FRA fortgår – här yttrande från Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet som jag fann hos Mark Klamberg. Här Pär Ström med Datainspektionens yttrande.


tisdag 24 februari 2009

Alla dessa lagar för branschers skull

En dag återstår och allt hopp är ute när det gäller ett vettigt ställningstagande i Sveriges riksdag i fråga om implementeringen av IPRED i svensk lag. För att ligga bra till i EU-kretsar går politikerna längre än nödvändigt. I Sverige förbjuder man i princip den teknik, som The Pirate Bay erbjuder sina användare, då den kan användas för att (som det heter i lagtexten) tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material. Hur är det möjligt?


Ja, uppenbarligen finns det en bred politisk samsyn om att på alla sätt motarbeta Piratpartiet och den idé om internets frihet, som främst frodas bland alla oss som gillar internet, för dess möjligheter till fritt meningsutbyte och inhämtning av information samt socialt och skapande utbyte med andra människor. Istället för att fokusera på nätets möjligheter ägnar politikerna allt mer tid åt att se alla dess faror. Tidigare fanns de ledade företrädarna i Piratpartiet, som medlemmar och sympatisörer i de etablerade partierna. Men, i takt med att tekniken kringgärdats med allt mer svåröverskådlig tvångslagstiftning har dessa engagerade människor tagit steget från etablissemanget och startat eget . Ett eget parti, som – namnet till trots – får allt fler medlemmar och sympatisörer.


Det senaste exemplet på politiska åtgärder, som är på gång, är avlyssningen av Skype, vilket Hax skriver om. Synen på internet, som laglöst land, odlas främst inom Försvars- och säkerhetsbranschen, som lever och utvecklas i snabb takt, då de blivit allt skickligare på att exploatera människornas och då framförallt politikernas rädsla för hot av skilda slag. FRA med dess lagstiftning var ju tänkt att vara det ultimata verktyget för den ihopknådade Myndigheten för säkerhet och beredskap (MSB). Men i den lagstiftningen har man trasslat in sig rejält. Eller kört i diket, som Mitt i steget vill likna det vid.


Att Piratpartiet växer kan vem som helst inse, när man läser den genomgång som partiets vice ordförande Christian Engström gjort av alla turer, som förevarit bara det senaste året. Det är en utveckling som talar för sig själv. Behöver jag säga att Christian tidigare varit med i Folkpartiet. Det är inte utan att jag förstår hans ställningstagande. Ibland räcker det inte med all världens argument för att ruska om Folkpartiet eller andra partier tillhörande det politiska etablissemanget – man måste helt enkelt skrämma skiten ur dom. Hur? Ja, det som skrämmer allra mest är naturligtvis att väljarna ska satsa på ett annat parti. Detta i kombination med att människor, som inte vill byta parti, kryssar de kandidater, som har en vettigare syn på internet. Även om det senare innebär en risk att de inte står pall när de blir utsatta för partipiskan. Första bästa chans kommer vid EU-valet den 7 juni.


Vid närmare eftertanke så finns inget ont, som inte har något gott med sig. Istället för att vara frustrerad gäller det således att ta nya, kraftfullare tag. Men jag har full förståelse för Emma, som idag ber industrin ifråga dra åt helvete. Dock gäller det att snabbt ta fasta på glädjeämnen och just nu gläds jag åt att ledarskribenten i Unt kräver öppenhet kring ACTA-avtalet. Erik Hultin, aktiv i CenterUppropet, har också noterat det och håller ett tal till riksdagen på mina och andras vägnar. Bravo!


Sedan tycker jag att det är rätt skoj att läsa ProjO´s blog. Hon har tidigare berättat att åklagarens målsägarbitäde Monique Wadstedt letar författare för några slagkraftiga referenser i sin slutpläddering i rättegången mot The Pirate Bay. Nu berättar ProjO fortsättningen på denna story. Intressant. Enligt min humla finns andra beteenden som Monique Wadstedt ägnat sig åt, vilket lockar mig att le. Calandrella summerar: Hon tror inte på mirakel, laddar för att utöva sin makt i kommande val och tänker pröva liveblogga från rättegången, som fortsätter i eftermiddag.

måndag 23 februari 2009

IPRED - Tillgängliggörande blir olagligt 1 april.

Om två dagar klubbar riksdagen igenom IPRED-lagen, som ger upphovsrättsindustrin rätt att själva göra det jobb som åklagare och polis normalt gör. På nätet har diskussionens vågor gått höga med tanke på att rättssäkerheten är minimal då ett ip-nummer och en skärmdump inte är något hållbart bevis på att en nerladdning skett. Det vet industrin, som lobbat fram denna lag, och därför har politikerna gått dem till mötes och ger dem rätt att göra husrannsakan och beslagta datorer för undersökning. Att det är så har jag förstått när jag läst vad den f d it-brottsutredaren André Rickardsson skrivit bl a hos Newsmill. Där finns för övrigt flera intressanta artiklar som rör fildelning och upphovsrätt, bl a en där Centerpartiets rättspolitiske talesman Johan Linander beskriver hur det kommer sig att lagförslaget ser ut som det gör. Där framgår bl a ”det kommer att krävas mer än enstaka nedladdningar för att abonnentuppgifter ska lämnas ut. Däremot anses tillgängliggörande av upphovsrättsligt skyddat material vara av det slaget att uppgifter ska lämnas ut även för enstaka verk”. Tillgängliggörande – var har vi hört det ordet tidigare?


Just det, i rättegången mot The Pirate Bay! När EU backat och lagt Medina-rapporten åt sidan, då skriver Sverige själv in en dom mot den teknik, som The Pirate Bay använder, i en lag som ska träda ikraft den 1 april 2009! Önskar jag kunde ta det som ett april-skämt, men tyvärr ...


Att det inte är helt oproblematiskt att hantera dagens upphovsrätt i det nya digitala landskapet med hjälp av en alltför fyrkantig lagstiftning visar ett debattinlägg i dagens DN.se av rättssociologerna Håkan Hydén, Stefan Larsson och Måns Svensson vid Lunds Universitet. Men, det är inget som stör den rättvisa som nu har sin gång. Att åklagarens bisittare laddar för att göra bra ifrån sig, läser jag på projO´s blog. Här visar hon hur Carina Rydberg i gruppen ”Författare” på Facebook vädjar om hjälp till sin väninna Monique Wadstedt, som letar framträdande författares snärtiga ord till sin slutplädering i rättegången mot The Pirate Bay. Vi är många som tycker att detta är intressant bl a Nicklas Lundblad på sin blogg Kommenterat. Här dock en författare, som ser ut att ha tänkt igenom saken – Stefan Stenudd, men det passar kanske inte in i upplägget.


Andra som bloggar om ämnet är Mårtensson, Annie Johansson, Opassande, Mitt i steget, Det progressiva USA, Sagor från livbåten och Skiften för att bara nämna några. Avslutar med Badlands Hyena, som så ofta kan locka till goda skratt.


PS. Ser att Mitt i steget och In your face har en artikel i dagens Norrtelje Tidning om den motion som de skrivit tillsammans med fyra andra bloggande socialdemokrater. Alla lever inte delar av sina liv på nätet, varför nätdebatten måste föras ut även i den vanliga papperstidningen. I skiftet mellan det gamla och det nya är det viktigt att den finns och därför prenumererar jag. DS.


söndag 22 februari 2009

Upphovsrätten - Inför EU-valet, del II.

Idag finns i SvD ett inlägg undertecknat av fyra människor med politisk hemvist på bägge sidor om blockgränsen. De ställer krav på att ACTA-avtalet måste ut på remiss före ett bindande beslut. Det handlar om ett handelsavtal om åtgärder mot piratkopiering och varumärkesförfalskning, som förhandlas på global nivå med deltagande av företrädare inom EU inklusive Sverige. I en faktapromemoria kan man se att regeringen anser att bestämmelserna i avtalet måste vara proportionella, rättssäkra och väl avvägda med hänsyn till integritetsaspekter. Det kan kännas förtroendeingivande, men på onsdag ska regeringens förslag om IPRED-lagen klubbas igenom i riksdagen och där vill regeringen ge innehavare av upphovsrätt laglig rätt att utkräva datorers ip-nummer för att kunna ägna sig åt utpressning. Om detta är regeringens syn på vad som är proportionellt, rättssäkert och väl avvägt förstår jag mer än väl kravet på att ACTA-avtalet måste ut på remiss.


För fem dagar sedan skrev jag själv ett mejl till Sveriges EU-ambassadör med bäring på detta avtal och frågade vilka åtgärder, som vidtagits för att göra det möjligt för Jens Holm, ledamot i EU-parlamentet, att få ställa de frågor, som han redovisat att han har i denna sak. I mitt blogginlägg den dagen förklarade jag också varför jag ser det som nödvändigt att vi ägnar uppmärksamhet åt de kandidater, som söker stöd hos svenska folket i detta val. Hax skrev i början av året ett inlägg, som jag läst mer än en gång. Efter en skarp genomgång av sakernas tillstånd i EU:s labyrinter avslutar Hax med att påstå att det är själva kärnvirket i den svenska staten som är ruttet och att det inte kan rättas till genom att bara lappa lite på systemet.


Jag vill nog inte gå riktigt så långt, som att påstå att själva kärnvirket är ruttet, men kan nog se att arbetet i riksdagen inte är organiserat så att integritet och rättssäkerhet fått bästa tänkbara skydd och att besluten har brister när det gäller anpassningen av lagar till det liv som många av oss lever på nätet. De korporativa intressenas anspråk på makt blir särskilt tydliga när det gäller internet. Socialdemokraternas idé i samband med beslut om IPRED, att innehavare av upphovsrätt ska samlas i en ny gemensam organisation med uppgift att bevaka dessa intressen, är ett tydligt exempel. När politikerna inte klarar av att hålla särintressena kort, med hänvisning till enskilda medborgares rätt till skydd för sin integritet och en rimlig avvägning mellan ett nyttjande för en social och skapande interaktion och ett intrång för ekonomisk vinning, då blir bildandet av en ännu kraftfullare organisation svaret. Till detta kommer byråkratins maktanspråk, vilket demonstreras när akademiker gör inspel till statsministern med förslag om en begränsning av riksdagens möjligheter att ställa frågor, vilket Mitt i steget har synpunkter på.


Andra som skriver om ACTA och upphovsrättsindustrin är Mårtensson, Anohito, Skiften, Hultins tankegångar, Erik Laakso, Karl Sigfrid, Mitt i steget, Jens O, Leo och Scaber Nestor. Avslutar med Opassande och MinaModerataKarameller. Opassande tycker sig se att lobbyverksamhet bedrivs via tingsrätten. Mary bjuder på en frejdig gästbloggare och en länk till PC för allas artikel ”Musikpirater hyllas på film men stäms i verkligheten”. Allt med tanke på den koppling som finns mellan ACTA, IPRED och rättegången mot The Pirate Bay. Intressant.


lördag 21 februari 2009

Våra liv på nätet är hotade.

I dagens Expressen skriver Isobel Hadley-Kamp en ledare som det ångar om. Jag önskar att jag vore fyrtio år yngre och kunde delta i den folkresning, som krävs för att politikerna ska förstå vad det är, som de håller på att ställa till med, när de gör upphovsrätten till en helig princip höjd över alla diskussioner om krav på anpassning med hänsyn tagen till att vi blir allt fler som ser nätet som en naturlig del i vår verklighet. Upphovsrätt? Självklart, men det måste finnas någon rimlighet i vad som kan anses vara ett olagligt intrång med tanke på annan rättighetslagstiftning. Jag förstår varför Anders Widén och de andra sex skrivit sin motion till socialdemokraternas partikongress, men det räcker inte!!! Mårtensson bidrar också med en motion till Centerns riksstämma, men då rlm Annie Johansson talat om en ändring först 2030, finns även där en rejäl uppförsbacke. Med bilder ur livet gör MinaModerataKarameller vad hon kan för att synliggöra det horribla i att kriminalisera all användning, som sker utan upphovsrättshavarens tillåtelse. Det behövs flera sådana exempel.


I måndags skrev SvD en artikel i anslutning till rapporteringen från rättegången mot The Pirate Bay, som handlade om Medina-rapporten. Detta mot bakgrund av att rapporten innehöll formuleringar, som direkt pekade ut The Pirate Bay, som en olaglig verksamhet och det innan rättegången ens påbörjats. Senare samma dag uttalade sig Christofer Fjellner (M), ledamot i EU-parlamentet, kritiskt i Aktuellt mot de planer, som utskottet för juridiska frågor haft för att driva igenom Medina-rapporten och att detta skulle ske före Telekom-paketet, där ett par tillägg, som EU-parlamentet beslutat om vid en första läsning, varit på väg att myglas bort inför den andra avgörande omröstningen. Erik Josefsson (V) har skrivit om hur Datatillsynsmannen uppmanat beslutsfattarna att på nytt införa Eva-Britt Svenssons och Guy Bonos ändringsförslag 166 och 138 i telekompaketet.


Igår skrev Erik Josefsson ”Sekretariatet för JURI, utskottet för rättsliga frågor, bekräftar att omröstningen om Medina-rapporten är flyttad till nästa mandatperiod. Datum är ej bestämt. Både PSE och EPP har låtit förstå att man vill skjuta på rapporten”. PSE står för ”Parliamentary Group of Socialist, Social Democratic and Labour Parties” och EPP-ED ”Group of the European People's Party (Christian Democrats) and European Democrats”. Den senare gruppen är den största partigruppen. Hax noterar också vad som hänt samt tackar alla som på olika sätt bidragit till denna utveckling av saken.


Med tanke på mina egna aktiviteter i saken gläds jag naturligtvis, men tänker samtidigt med häpnad: – Jösses, det betyder att Sverige får Medina-rapporten i knäet under Sveriges ordförandeperiod d v s efter valet till EU-parlamentet den 7 juni. Och då vädjar regeringen om politisk borgfred här hemma i Sverige enligt en artikel häromdagen i SvD. Innebär det att oppositionen inte kan stå upp för en mera pragmatisk syn på vad som ska ses som olagligt intrång i upphovsrätten och ta en fight när det gäller just Medina-rapporten?


Påminner om den pågående ”3 week global media-boycot” genom en länk till Scaber Nestor och avslutar med några reflektioner med bäring på rättegången; Christian Engström, som ser en kultur-krock; Svensson, som håller öppet för att detta är en politisk rättegång; Staffan Malmgren, som ser sig själv mera som katt än hund och försöker reda ut skillnaden mellan juridik och politik; Deepedition med länkar till sina artiklar i Newsmill och Resumé – läs dem; Opassande, som påtalar att fildelningsteknologin inte är olaglig; Bloggtidningen, som har ett radikalt förslag till branschen; Jens O, som tar diskussionen kring industrins beteende; Sagor från livbåten, som ser striden mellan det nya och gamla; samt Calandrella som bjuder på en del intressanta länkar. Intressant?


onsdag 18 februari 2009

Riksdagsledmot för upphovsrättslobbyn.

I dagens NT tar riksdagsledamoten Karin Pilsäter (FP) till orda för att rättfärdiga att Näringsutskottet sagt ja till IPRED-lagen, som ska möjliggöra för ett antal stora aktörer i skiv-, film- och spelbranschen att ta lagen i egna händer, när de tror sig veta att en viss person gjort sig skyldig till kopiering av de verk, som de köpt rättigheterna till. Problemet är att en skärmdump inte duger som bevis på att ett intrång skett och att en dators ip-nummer inte kan knytas tilll en viss person. Vid annan brottslighet är man oskyldig tills en åklagare inför en domstol bevisat att man gjort sig skyldig till ett brott och fram till domstolens prövning är det polisen, som hjälper till med en förundersökning där både det som talar för respektive mot den anklagade ska redovisas. Här vill regeringen ge branschen möjlighet att själva leka poliser och ägna sig åt utpressning, vilket skett i andra länder där man har en liknande lagstiftning.


Rättsäkerheten är i fara när en lagstiftning baseras på särintressens önskan att få en befogenhet att utkräva uppgifter från teleoperatörer, som inte ens polisen har idag, då det kräver ett beslut i en domstol. Visserligen har regeringen på gång ny lagstiftning, där man föreslår att polisen ska få samma rätt med hänvisning just till IPRED-lagen, men det är långt ifrån avgjort att det blir så. Det är den ena sidan av saken.


Den andra sidan, som Karin Pilsäter gör stort nummer av, gäller upphovsrätten. Här drar hon, i likhet med upphovsrättslobbyn, ett likhetstecken mellan upphovsrätt och äganderätt, vilket inte låter sig göras. När jag tagit en kopia av en artikel tryckt i en papperstidning för mitt eget personliga bruk, har jag inte stulit den ursprungliga artikeln. Använder jag den som underlag i en debatt i papperstidningen, måste jag ange vad som utgör grund för mitt inlägg genom att hänvisa till den aktuella artikeln. Detta för att andra ska förstå varför jag vill debattera saken och detta gör jag utan att fråga någon om lov. Sak samma när jag länkar till artiklar i olika media, som jag bygger mitt bloggande på. Här sker en interaktion, som förhoppningsvis leder till nya tankar och en utveckling av den ständigt pågående samhällsdebatten, där olika medier verkar i interaktion med oss som läser och lyssnar. På samma sätt sker en interaktion bland de som är intresserade av musik, film och spel. En interaktion, som för utvecklingen framåt. Utmaningen som dessa verksamheters branscher står inför är inte att stoppa den tekniska utvecklingen, utan att utveckla affärsmodeller med hjälp av denna. Det senaste decenniet har man dock ägnat mest energi och pengar åt att ondgöra sig över fildelning och The Pirate Bay, istället för att hänga med i utvecklingen. När Spotify dök upp och erbjöd kunderna möjlighet att lyssna på musik på nätet, dröjde det inte länge förrän branschen såg till att de blev tvungna att begränsa sitt utbud. Istället för att bejaka denna utveckling bekämpades den! Det blev för mig en signal att gå med i Facebookgruppen ”3 week global media-boycot”. Där står jag medan MinaModerataKarameller har kommit ett steg längre, vilket säger en hel del om hennes kreativa förmåga på samhällsdebattens område. Intressant.


Riksdagsledamoten Karl Sigfrid (M) skrev i förrgår en intressant artikel på SVT Opinion, som visar branschens beteende i mötet med teknikens framsteg. Idag har Deepedition ett intressant inlägg, som visar varför Karin Pilsäter gör sig skyldig till argumentationsfel, när hon påstår att upphovsrätt är detsamma som äganderätt. Om hennes ställningstagande är giltigt för hela Folkpartiets riksdagsgrupp, är jag en för evigt förlorad väljare.


tisdag 17 februari 2009

Striden i rätten angår oss.

Inleder med Aftonbladets artikel Åklagaren backar, där vi får någon slags förklaring till att Håkan Roswall ändrade gärningsbeskrivningen för de åtalade. Går vidare till Andra dagen i rätten, där vi får veta att rättegången beräknas pågå under 13 dagar – idag gjordes dock ett väl tidigt uppehåll redan på eftermiddagen. Lotta Gröning skriver på sin blogg ”Problemet för rättsstaten är att den har mycket svårt att få tag i de skyldiga och därför angrips de som tillhandahåller verktygen för nedladdning. Men det hela blir ju lite löjligt.”. Hon verkar förstå det som t ex Peter Kadhammar och för den delen Björn Ulvaeus på Newsmill har svårt att ta in – vi lever i en ny tid, som kräver nya lösningar på distribution av musik till en stor del av kunderna. Om jag minns rätt startade Piratbyrån som ett svar på Antipiratbyråns d v s upphovsrättslobbyns verksamhet.


När denna industri ställde till så att Spotify blev tvungna att reducera en del av sitt utbud, då blev jag, ”gamla mänskan”, en aktivist, som gick med i Facebook-gruppem ”3 week global medie-boycot” för att visa dessa producenter vad jag tycker om det, som de håller på med. Sent skall syndaren vakna, tänker jag när jag ser att VD Kenth Muldin, Stim, nu försöker slå in en kil mellan mig och andra, som börjat fatta vad grabbarna bakom The Pirate Bay och Piratpartiet jobbar för. Läs och begrunda hans inlägg i Sydsvenskan ”Piraterna är inte representativa”. Intressant.


Expressen skriver också om att åklagaren ändrade sin talan och att han just nu inte vill motivera varför. Det som de åtalade ser som tekniska missförstånd i hans föredragning, gick han inte närmare in på, utan här hänvisade han till kommande förhör med tekniska experter. Lars Lindström ställer i sin krönika en rad frågor, som känns mycket relevanta i sammanhanget. Men, om inte industrin redogör för vad deras lobbyverksamhet och jakt på pirater kostar dem och deras artister, är det inte särskilt intressant att veta vad The Pirate Bay lagt ner på den utrustning, som krävs för att hålla verksamheten igång. Lake har också hittat en del intressanta saker om The Pirate Bay. Hos SVT Opinion skriver Johanna initierat om bakgrunden till rättegången.


Efter detta en stunds betraktelse kring Näringsutskottets Ja till IPRED-lagen. Om detta skriver nu bl a SvD, Aftonbladet och Expressen. Mårtensson konstaterar att det blir en sorgens dag den 25 februari då riksdagen klubbar igenom denna lag. Tycker i likhet med MinaModerataKarameller Kan man inte vänta med IPRED-lagen!? Instämmer också i Erik Laaksos slutkläm på Newsmill: ”Det finns många saker som oroar i frånvaron av politiker i diskussionen om öppenhet, fildelning, kultur och mediaindustri. Rädslan att öppenheten ska förändra deras egen situation och plattform är förståelig men obefogad eftersom det kallas demokrati. Mer oroväckande är om frånvaron beror på okunskap om ämnet och ett för stort öra för lobbygrupperna som snart ges polisbefogenheter. Då är det riktigt illa”. Hax tycker att alliansens företrädare borde ta sig en rejäl funderare på sitt förhållande till rättssäkerheten och Opassande reflekterar kring hur rättegången och Ipred-lagen kommer att påverka oss.

Inför EU-valet 7 juni 2009, del I.

Den lagstiftning som möjliggör FRA:s övervakning samt allt det som skett och sker inom EU vad gällerTelekom-paketet, datalagringsdirektivet, ACTA, IPRED, Medina-rapporten och allt vad dessa åtgärder heter, vilka upphovsrättslobbyn och andra förbudsivrare anser oss internetanvändare vara i behov av, har gjort att vi måste engagera oss allt mer i valet av personer, som ska företräda oss i EU.


När vi nu vet hur mäktig upphovsrättslobbyn blivit i sina ansträngningar att kringgärda sina organisations- produktions- och distributionsmodeller med åtgärder, som aktivt hindrar den sociala och kulturella utvecklingen bland människor, som valt nätet för sin interaktion med andra, måste vi agera aktivt för en större öppenhet och ett ökat demokratiskt inflytande i det som pågår inom EU. Vi måste också satsa på politiker, som är beredd att ta en kamp för att öka genomskinligheten innan ett ärende lett till en politisk överenskommelse i rådet. Efter är det för sent att påverka.


Hittills har jag lärt mig att Christofer Fjellner (M) är på alerten och att Eva-Britt Svensson (V), lägger manken till när det gäller. I fråga om ACTA-avtalet agerar Jens Holm (V) för att avtalstexten ska bli offentlig innan det lett till en politisk överenskommelse i rådet. Men vad jag förstått av Erik Josefssons inlägg, är det inte alls säkert att Jens Holms frågor kommer att ställas till rådet. Därför har jag sänt ett mejl till EU-ambassadör Christian Danielsson med följande lydelse:


Som väljare med intresse för öppenhet och ett demokratiskt inflytande även i perioder mellan valen, har jag försökt sätta mig in i hur beslutsprocessen går till inom EU, främst med tanke på att internet är på väg att kringgärdas med allsköns bevakningsåtgärder och restriktioner, delvis under tryck av olika särintressen men också på grund av okunskap om teknikens möjligheter och begränsningar. Mest aktuellt just nu är ACTA-avtalet samt Telekom-paketet och Medina-rapporten där upphovsrättslobbyn fått osedvanligt starkt inflytande då mycket sker bakom stängda dörrar. När det gäller ACTA-avtalet har jag fått information om att ledamoten i EU-parlamentet Jens Holm (v) meddelat att han vill ställa ett antal viktiga frågor till rådet. Nu undrar jag vilka åtgärder som vidtagits för att möjliggöra detta? Varmt tack på förhand! Gun Svensson


Det ska bli intressant att se om jag får svar och i så fall redovisar jag det i ett nytt inlägg.


Andra som skriver om ACTA är Sagor från livbåten, Karl Sigfrid, ProjO´s blog och Calandrella.


För övrigt ser jag hos Eva-Lena Jansson att Näringsutskottet vid dagens möte kommer att justera Betänkande med anledning av proposition 2008/09:67 om civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område. ”Det som alla andra kallar IPRED eller fildelningslagen. Nästa vecka, den 25/2, fattar riksdagen beslut i ärendet” skriver hon. Uppdatering: Näringsutskottet sa Ja till förslaget.


Thomas Hartman försöker ta kål på myten om fildelningen, som ett hot mot artisters brödföda, vilket verkar vara ett hopplöst företag i det egna partiet. Scaber Nestor har däremot fyndat – hittat en kristdemokrat som förstått att fildening ger ökade inkomster – även han på Hartmans breddgrader. Månne om de båda kan göra gemensam sak och undervisa kommunalrådet Holmlund, som torde vara en viktig opinionsbildare? Jag är beredd att dela ut en tapperhetsmedalj till Anders Widén och de andra sex socialdemokraterna som tror att det går att vända S-skutan i en vettigare riktning. Avslutar med Pär Ström, som funnit en artikel där en tidigare chef för den brittiska underrättelsetjänsten MI5 varnar för att politiker håller på att skapa en polisstat.


måndag 16 februari 2009

Juridik och politik i alliansen.

Domstolsförhandlingarna har börjat och åklagaren redogjorde för på vilka grunder som han ansåg att ägarna till The Pirate Bay ska dömas för medhjälp. Hans genomgång visade att Ifpi – en av aktörerna i Antipiratbyrån – själv laddat ner och delat ut filfragment i tro att man därmed ska kunna bevisa att The Pirate Bay, som tillhandahållit tekniken, gjort sig skyldig till medhjälp i brott mot upphovsrättslagen. Ibland angav han vilka andra datorers Ip-nummer, som varit delaktiga i operationen, ibland inte. Medan jag lyssnade på SVT24 Direkts ljud med ett halvt öra, där åklagaren räknade upp det ena exemplet efter det andra med en rad olika detaljer, kollade jag på riksdagsledamoten Karl Sigfrids debattartikel i SvD. Den handlar om svårigheten att leva och verka på nätet, som laglydig aktör, med tanke på nuvarande lagstiftning. Med rätta pläderar han för att material, som betalats av oss alla även skulle vara tillgängligt med hjälp av Creative Common-licens.


Karl Sigfrid (M) gör dessutom ett inlägg i Expressen om ACTA-avtalet, som visar hemlighetsmakeriet i EU där upphovsrättslobbyn har en insyn och en möjlighet att påverka, som medborgare och riksdagsledamöter i Sverige saknar. Han påtalar med skärpa att Sverige har alla möjligheter att påverka detta, eftersom EU:s ministerråd måste vara helt ense för att anta ACTA-avtalet. Riksdagen måste dessutom godkänna avtalet enligt bestämmelser i Regeringsformen, skriver Sigfrid. Jag delar hans uppfattning att ett avtal inom EU, som påtvingar Sverige nya lagar kommer att väcka en omfattande inrikespolitisk debatt. Svensk Myndighetskontroll kommenterar. Det ska bli intressant se om inte detta bäddar för Piratpartiet att ta sig in i EU-parlamentet vid valet den 7 juni.


Rättegången följs med stort intresse. Scaber Nestor listar en del av alla de internationella medier som följer den. Opassande noterade vid lunchtid att tekniken på sina håll inte orkade hänga med. Hennes gästbloggare Mika Sjöman berättar om ett paradoxalt, men icke desto mindre intressant, sammanträffande. Andra är bl a MinaModerataKarameller, som pläderar för ett fritt internet; Hax, som bl a noterar att åklagaren friskt blandar olika uttryck; Intensifier, som reflekterar kring experter och deras sfär; Thomas Hartman, som reflekterar över politikernas prioriteringar; samt imike, som berättar om att Ifpi i Norge går hårt åt Telenor, vilka fått 14 dagar på sig att stänga av The Pirate Bay. Intressant.


Vid sidan av rättegången är dagens snackis att Anders Björck hoppat av som ordförande i Försvarets Underrättelsenämnd (FUN, vilket bl a SvD och Expressen skriver om. Mårtensson ger Anders Björk cred; Lars-Erick tycker att oavsett motiven för avhoppet är Anders Björck värd att hedras; Sagor från livbåten noterar att det finns en politiker, som avgår med hedern i behåll; Anders Widén, med Björck som fiende i själ och hjärta, ger också en eloge. Ovana, som vi är, att en ledande moderat kritiserar lagstiftningen kring FRA, drabbas vi av ett slags glädjefnatt. Även om jag inte riktigt är klar över vad Björcks reaktion står för.


fredag 13 februari 2009

I väntan på rättegången mot The Pirate Bay.

Med all rätt väcker denna rättegång stort intresse utifrån olika utgångspunkter. Nyheter24 hade en artikel häromdagen med en intervju av författarna till boken Piraterna, som Nicklas Lundblad recenserade i SvD, vilket jag skrev om här. DN Kultur berörde saken med utgångspunkt från musikjournalisten Tony Ernsts bok ”6 miljoner sätt att jaga en älg på”. Idag skriver DN att Mattias Lövkvist från skivbolagskollektivet Swedish Model tror att rättegången blir ett slag i luften, vilket Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge inte håller med om. Inte heller medieindustrins advokat Monique Wadsted.


Medan medieindustrin ägnat det senaste decenniet åt att jaga fildelare, har informations- och kommunikationstekniken utvecklats. Med tanke på medieindustrins sätt att reagera på dessa nya landvinningar kan man utan överdrift hävda att företrädare för denna industri är bakåtsträvare, ibland rent ut sagt teknikfientliga. Men paradoxalt nog har detta drivit på den tekniska utvecklingen. Den slutsatsen, som några kom fram till vid gårdagens träff hos FORES, kändes hoppingivande. Debatten sändes direkt på nätet via Bambuser och idag finns en länk för att kunna se och höra den i repris. Det är väl använd tid. Centerpartiets Annie Johansson var där och ger på sin blogg en inblick i hur hon ser på saken. Karl Sigfrid var också där och lovade att vara mycket uppmärksam under EU-nämndens sammanträde idag – där kan annars saker passera som i nästa steg leder till tvingande lagstiftning här i Sverige. Intressant.


Låsningarna i sakfrågan rör synen på upphovsrätten, där industrin hävdar att de och deras upphovsmän gör stora ekonomiska förluster, medan anhängarna av tekniken, som möjliggör fildelning, hävdar att detta är antaganden som inte kan bevisas eftersom en nerladdning inte är detsamma som ett tänkbart sålt exemplar utan mera kan jämföras med en koll av utbudet, som underlag för en interaktion med vänner. Den interaktionen leder sedan till både biobesök och konserter, inköp av dvd-filmer och nyttjande av tjänster som erbjuder streamad musik på nätet. Men för att det senare ska fungera måste industrin överge sin rabiata hållning gentemot fildelning, vilken drivit fram bl a IPRED och vissa skrivningar i Telekom-paketet samt möjliggjort den senaste styggelsen Medina-rapporten.


Såg ett inlägg på Nicklas Lundblads blogg, som visar att det finns direktörer som sent omsider kommit på andra tankar. Det är dags att sluta göra sig allt mer osams med de kunder, som artisterna är beroende av. Själv ingår jag sedan några dagar i bojkotten mot denna industri, sedan de ställt till så att Spotify tvingats begränsa sitt utbud. Nyheter24 skrev när bojkotten startade i måndags. 70+ kan jag väl knappast anklagas för att vara en snorunge, som inte har vett att göra rätt för mig?! De politiska ungdomsförbunden har bättre känsla för vad som är gångbart i det nya medielandskapet och har följdriktigt kommit fram till att kopiering för icke kommersiellt bruk måste vara tillåtet även på nätet. Varför denna skiljelinje mellan unga och mera etablerade politiker?


Ja, inte är det så enkelt som att ungdomarna är bortskämda med att allt ska vara gratis? Utan det handlar mera om att den frihet, som finns i det verkliga livet, där man tar del av andras tankar, texter och verk för att sätta in dem i ett eget sammanhang, där de prövas och stöps om men också hänvisas till, måste gälla även på nätet. Om alla skulle hävda upphovsrätt till allt som skrivs på nätet skulle det inte kunna fungera, som hela samhällets rika källa till fritt tankeutbyte. MinaModerataKarameller har tagit del av Monique Wadsteds, uttalande i dagens DN och har invändningar, som jag känner igen mig i. Scaber Nestor fortsätter oförtrutet att puffa för 3-veckorsbojkotten, som riskerar att hamna i medieskugga med tanke på Tpb-rättegången. Själv leker jag med tanken att denna tvärtom gör att allt fler förstår varför. Men jag kan ha fel. Hur som helst har vi gentemot denna industri ingen annan makt än den vi har som konsumenter.


torsdag 12 februari 2009

Bromsa – folket ska inte köras över.

Vem kunde tro att jurister i Norge skulle komma till vår hjälp när det gäller att granska om datalagringsdirektivet bryter mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Något som både SvD och DN skriver om. Detta sker samtidigt som regeringen traskar vidare på den inslagna vägen – nu genom att besluta om direktiv till den parlamentariska kommitté, som ska övervaka den så kallade FRA-lagens följder för den personliga integriteten, samt för Datainspektionens uppdrag.


Sju socialdemokrater från sex olika arbetarekommuner har efter alla diskussioner i bloggosfären gått samman och skrivit en motion till Partikongressen. Där kräver man ett stopp på alla integritetskränkande lagar och direktiv i avvaktan på att riksdagen vidtagit åtgärder för att förbättra lagstiftningsprocessen. De sju motionärerna finns i bloggosfären och har alla deltagit i den dialog, som varit möjlig när alla sett mera till det som förenar än det som skiljer, eftersom saken – våra demokratiska fri- och rättigheter – varit den bärande konstruktionen. Det är Johan Westerholm, Thomas Hartman, Anders Widén, Kristian Krassman, Ulrika Sandberg, Erik Laakso och Ann-Catrin Brockman


Det är klokt tänkt. Debatten om hur lagstiftning går till, måste föras i ett bredare forum än i de olika riksdagsgrupperna. Men, jag har mina tvivel. Klarar S verkligen att se på det egna riksdagsarbetet med kritiska ögon och därmed öppna för ett tänk i nya banor? På Newsmill kan vi se att de sju, som skrivit motionen, villigt erkänner att partiet varit alldeles för svagt i både FRA och IPRED-debatterna, vilket är en god början.


Samtidigt kan man undra om det krävs ett rejält valnederlag för att en sådan hälsosam självprövning ska komma till stånd? Vi vet att många, mest yngre väljare och sympatisörer reagerar över politikernas oförmåga att ta in att vi lever i en ny tid, där inte minst tekniken för information och kommunikation kräver ett nytt sätt att se på hittills stiftade lagar. Idag hänger många av riksdagens ledamöter inte med i utvecklingen och tenderar att se på internet och dess teknik som något odelat ont, där allsköns brottslighet döljer sig. Eftersom en stor del av de äldre i landets befolkning inte är berörd av den integritetskränkande lagstiftning, som har udden riktad mot internets användare, har det varit enkelt för riksdagens majoritet att gå på i ullstrumporna. På något annat sätt kan man inte förklara den iver med vilken riksdagen kränker oss som gillar att vara ute på nätet. Det har gått så långt att Datainspektionen funnit att det nödvändigt att göra en sammanställning som visar att över 20 lagförslag påverkade integriteten under 2008. Men detta kommer att straffa sig – så tolkade jag debatten hos FORES tidigare i kväll. Men mer om det i morgon.


MinaModerataKarameller har en träffsäker metafor för beteendet – ute på hal is kan man välja mellan att vara en del i det som sker eller att hålla sig i sargen. Det är inte svårt att inse vilket beteende som lönar sig i längden. Mark Klamberg skriver om den debatt som pågår hos S, men verkar för egen del ha gett upp hoppet om riksdagen som beskyddare av den personliga integriteten och rätten till privatliv. Lars-Erick, den liberale rebellen, noterar att här råder ingen upphovsrättsnoja. MinaModerataKarameller kommenterar och ställer frågan: Ska vi ge bort den här frågan till oppositionen? Frågan är i sanning berättigad med tanke på att idéerna om att något radikalt måste göras är minst lika het bland allianspartiernas medlemmar, väljare och sympatisörer. Scaber Nestor funderar kring övervakarnas övervakare; Svensk Myndighetskontroll visar upp en dialog med en kritiker, som tycker att dessa sossar drabbats av hybris; Jens O. skriver om detta, men också om bojkotten mot musik- och filmbranschen. Så, sant den måste vi också jobba för att sprida kännedom om.

onsdag 11 februari 2009

De´ e´ mycke´ nu för oss undersåtar.

Ser att artikeln i går i SvD om EU:s datalagringsdirektiv, följs av ännu en artikel där det finns idéer om hur Sveriges riksdag bör hantera frågan för att få den rejält prövad. I kommentarerna igår fäste jag mig särskilt vid vad Mark Klamberg skrev på sin blogg – allt är läsvärt, men här citerar jag det som jag ser som mest intressant.


EG-domstolen har endast tagit ställning till om direktivet är antaget på korrekt laglig grund, inte om det är förenligt med Europakonventionens skydd för familjeliv, privatliv, hem och korrespondens (artikel 8). Det finns ett mål vid Tysklands författningsdomstol som ska ta upp den senare aspekten. Domstolen har i ett intermistiskt beslut (tillfälligt beslut tills vidare) begränsat tyska myndigheters tillgång till den sparade informationen. Med andra ord, bara för att EG-domstolen nu godkänt trafikdatalagringsdirektivet så är inte diskussionen avslutad”.


IDG skriver också. Om jag förstått saken rätt är den lagliga grunden det rör sig om ett handelsdirektiv, där det inte krävs enighet bland länderna inom EU för giltighet. Att Sverige skulle göra, som den norska advokaten Jon Wessel-Aas förordar – tvinga EU-kommissionen att dra ärendet inför EG-domstolen – är helt otänkbart. Sverige ska ta över som ordförandeland och i EU vill Sverige vara bäst i klassen när det gäller denna typ av lagstiftning! Statsministern ska nu visa sig på den styva linan. Sorgligt men sant. Jag har hittills varit positivt inställd till EU, men ju mera jag ser av hur det går till, desto svårare får jag att ha fördrag med denna församling, där tjänstemän och ytterst få politiker har den verkliga makten. När jag dessutom börjat inse att politikerna, som arbetat fram förslaget om en ny grundlag skrivit ihop sig om att överlåta rättigheter i grundlagen till denna slutna beslutapparat, blir jag närmast uppgiven. En ny överklass växer fram kring lagstiftningsmakten.


Jag håller med Pär Ström, som skriver – stoppa undersåtefieringen – förhala direktivet! Och vi två är inte dom enda, som fått nog. Nemokrati sätter sitt hopp till Tysklands domare; Angie Roger, som skymtar Stasi-samhället; Ett otygs funderingar, som hoppas att Piratpartiet kommer in i EU; Liberal och långsint, som ställer detta i relation till den uppmärksamhet som ägnas energipolitiken; Jakob Heidbrink, som inte vill veta av att Sverige skyller på EU; MinaModerataKarameller, som funderar kring undersökningen att 6 av 10 vill ha vanliga brev på posten och hur det sammanfaller med synen på internet; Mitt i steget, som är en varm Europavän, men undrar hur detta är tänkt; Frihet, fildelning och Feminism, som pekar på att direktivet är antaget som ett handelsdirektiv och inte rör rättsområdet; Att dricka liberalt, som tycker att man får bita i det sura äpplet för att sedan arbeta för en avveckling; Mårtensson, som tvivlar på att samhället blir säkrare när storebror staten vet allt mer om oss, men är rätt säker på att medborgarnas tillit tar skada; Sidvind, som tycker att det räcker med 6 månaders lagringstid om vi inte kommer undan lagen helt; Ett hus liv och lustar, som undrar varför Datainspektionen finns; Opponent, som noterar att beteendet går mot en förändring; och Opassande, som skriver om den svåra konsten att hålla sig uppdaterad.


måndag 9 februari 2009

En ovanlig måndag – jag är med i en bojkott.

Solen lyser. Men, inte bara det. I SVD Kultur recenserar Niclas Lundblad boken Piraterna av Sam Sundberg och Anders Rydell. Lundblad noterar att spänningen mellan teknik och regler kring upphovsrätt är en av de spännande konfliktytorna i boken, vilket leder till nya frågor: - Går det att stoppa den tekniska utvecklingen med rättsliga medel, eller kanske i alla fall styra den så att den jämkar sig med gällande rätt? För att finna svaret på den frågan, måste man förstå vad det är som driver piraterna att lägga ner så mycket tid och arbete på sin övertygelse. Sundberg och Rydell ger ett svar när de konstaterar att det finns en passion för fri spridning av information och kultur. Inte gratis, skriver Lundblad, utan fri – som i öppen eller utan kontroll. Till det kommer att många av de intervjuade användarna upplever att de gör motstånd mot en ansiktslös industri, som stämmer sina kunder och allierar sig med makten. Här finns ytterligare en problematik, som boken rör vid men inte gräver i, konstaterar Lundblad, och lyfter fram att detta inte bara är ett spel mellan pirater och antipirater, utan här finns också upphovsmännen, som skyms av förlag och andra kommersiella aktörer. Att stå upp för upphovsmännen, när den hand som föder dem också örfilar upp de människor, som de vill nå, är inte lätt, menar han. Lundblad ser att den kommande rättegången är en del av ett större historiskt mönster, där varje seger för upphovsrättens vänner vänds i en grotesk förlust och där det kanske börjar bli dags att fundera på vad själva striden kostar samhället – rättsligt, ekonomiskt och ideologiskt. En mycket klok slutsats. När ska våra politiker inse det?


Själv har jag gått från att vara rätt fördomsfull gentemot dessa pirater till att börja förstå ett och annat. Ju mera jag satt mig in i vad musik- och filmindustrin sysslat med, istället för att hänga med i den tekniska utvecklingen, desto större förståelse har jag fått för piraterna, som använder sig av den teknik som finns hos The Pirate Bay. Före förra valet insåg de behovet av ett eget parti – Piratpartiet och det var då som Fredrik Reinfeldt talade om det förkastliga i att jaga en hel ungdomsgeneration för fildelning. Sedan vet vi hur det blev med den saken. När lagstiftarna jagar dem på grund av deras tekniska kunskaper med nya och skarpare lagar, måste de naturligtvis själva ta plats i dessa församlingar för att i kraft av sin ideologi om fri information och samhällets kulturella utveckling kunna dela med sig av sina kunskaper i fråga om teknikens och nätets möjligheter.


När Spotify drabbades av musikindustrins aggressiva förhållningssätt, som ledde till att de tvingades begränsa sitt utbud, blev det för mig lätt, som en plätt, att gå med i Facebook-gruppen ”3 week global media-boycot”, som startar idag den 9 februari. Facebook är annars inte min grej och jag kan inte minnas när jag deltog i en bojkott senast. Nu på torsdag hade jag hoppats kunna åka in och lyssna på debattörerna vid FORES-träffen, men var alldeles för sen i vändningarna. Ämnet: ”Vem tjänar på gratis kultur på nätet?” med deltagarna: Rasmus Fleischer, Nicklas Lundblad, Anders Rydell, Eric Schüldt och Jonas Andersson är rykande aktuellt och naturligtvis är det nu fullbokat. Men är vid gott mod – den sänds på nätet. Intressant.


Andra som skriver om det som pågår är Copyriot; Mårtensson; Anders Widén (med en intressant länk till Charles Leadbeaters föredrag om ”The rise of the amateur professional”); Thomas Hartman; Svensk Myndighetskontroll; Scaber Nestor; Deepedition; Opassande; Traditio et renevatio; Sagor från livbåten; I Hell-mans värld; och sist men inte minst Stjärnkikarna, som tipsar om “Copyright - Copyleft, en guide om upphovsrätt och licenser på nätet”.


Avslutar med Leo, som vill inspirera sina läsare till att skriva berättelser om det, som vi just nu är med om. Det blir en samling dokument om vår tid. Pris i form av böcker utlovas, bl a den bok som Lundblad recenserat.


söndag 8 februari 2009

Kriget mot kunderna eskalerar...

... med politikernas hjälp, förefaller det. Läser med visst nöje Anders Mildners artikel i Sydsvenskan. Och SvD. Skivbolagen lägger hellre all kraft på lobbyverksamhet i EU och USA än att utveckla sin verksamhet med hänsyn tagen till teknikutvecklingen. Samtidigt gör de allt för att hindra att andra gör något – tänk på vad som hänt Spotify, vilket var en tjänst med stor potential. Visa vad du tycker och delta i den bojkott, som proklamerats av bl a Svensk Myndighetskontroll och Scaber Nestor. Den startar i morgon den 9 februari och pågår under tre veckor. Att illegala nedladdare betalar för sig, vilket DN skriver om, behöver lyftas fram.


Efter att jag skrivit till Sveriges politiker i EU-parlamentet har jag trängt in i det Betänkande som Utskottet för rättsfrågor inom EU formulerat på basis av Medina-rapporten och Yttrande från Utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Den resolution som EU-parlamentet förslås besluta om betr. utsikter på upphovsrättsområdet inom Europeiska unionen utfärdas med beaktande av en lång räcka direktiv och resolutioner med bäring på upphovsrätten och närstående rättigheter. Redan här inser man att denna fråga inte kan vara riktigt frisk i alla dess delar. När jag sedan tar del av yttranden från Utskottet för industrifrågor, forskning och energi ser jag att där finns stöd för en mera framtidsinriktad attityd.


Utskottet inleder i den första punkt, som man vill ha med i det slutliga betänkandet, på följande sätt:


Europaparlamentet upprepar att informationssamhället är en mycket viktig pelare i Lissabonstrategin, baserad på tillgång till kunskap och skydd av digitalt innehåll med hjälp av ett strängt och effektivt skyddssystem för upphovsrätt och närliggande rättigheter, och att detta skydd måste främja innovation, vara teknikneutralt och ta hänsyn till laglydiga konsumenters och Internettjänsteleverantörers legitima intressen.


Vidare framhåller man i punkt 4:


Europaparlamentet konstaterar att informationstekniken skapar ett behov av en modern utformning av upphovsrätten och närstående rättigheter och att skyddet av dessa rättigheter måste tryggas, med en tydlig uppdelning mellan de offentliga myndigheter som säkerställer efterlevnaden och de aktörer som verkar inom ramen för den gällande lagstiftningen.


I punkt 5 visar utskottet att man inser hur tekniken bidrar till utvecklingen:


Europaparlamentet påminner om den snabba ökningen av användarskapat innehåll på Internet och dess bidrag till kreativiteten och framhåller att detta är en sektor med stadigt ökande värde. En förutsättning för detta är dock informationsutbyte, något som måste beaktas. Parlamentet erinrar därför om att upphovsrättsskyddet i och för sig främjar investeringar och skapande av innehåll men att det samtidigt är lika viktigt med väl underbyggda undantag för att trygga tillgången till kunskap, skapande och innovation.


Enligt vad jag kan bedöma syns inget eller väldigt litet av detta i det slutliga betänkandet, som mera ser ut att vara ett beställningsjobb utfört på uppdrag av den industri, som om en vecka påbörjar rättegången mot The Pirate Bay. Hade Utskottet för rättsfrågor varit angelägen om att se till behovet av en uppgradering med hänsyn tagen till en tekniska utvecklingen skulle en lagstiftning på detta område inrymma alla varianter av upphovsrätt som utvecklats med hjälp av Creative Common-licenser och Open Source. Sandrability skriver initierat om det senare. Medina borde få bakläxa av parlamentet – återremiss – Gör om och gör rätt! Intressant.


Andra som bloggar om det som stundar är Opassande; Tommy K Johansson; BetaAlfa, MinaModerataKarameller; Satmaran; David Hylander; Joakim Andersson; Jardenberg; Rick Falkvinge (givetvis); Nätkoll; Bisonblog; Mårtensson; Mitt i steget; Frihet, fildelning och Feminism samt Jens O.