En girig hydra med många huvuden.

Läste nyss i Svd ”Sent på onsdag kväll, när delegaterna är utmattade efter många timmars förhandlingar, ska EU-parlamentet ta ställning till ett lagförslag som förberetts av den irländske kommissionären Charlie McCreevy. Med fyra stora skivbolag och penningstarka lobbyister i ryggen kämpar han och landsmannen Brian Crowley för att utöka skyddstiden från nuvarande 50 år till 95 år för musikers och andra utövande konstnärers medialt bevarade prestationer”.

Anders Widén skriver som vanligt engagerat och själv har jag nyss postat inlägget ”Rädda 138:an i Telekompaketet m m”. Tänk vilken skillnad mellan denne författares resonemang och t ex Dick Harrysson, som i sitt av samhället betalda arbetet byggt upp de kunskaper, som han sedan paketerat i läromedel och vill ha betalt för en gång till. Intressant.

Har sagt det förut och säger det igen – det finns ett samband mellan det som händer i EU i trianguleringen om Telekompaketet och att Ebay planerar att knoppa av Skype, men om detta sägs inte ett ljud på Ekonomisidorna. Telekompaketet behandlas i IMCO (utskottet för inre marknad och industri) och ITRE (utskottet för industrifrågor, forskning och energi) är det på kultursidorna som det skrivs och då med fokus på att internetoperatörerna ska beivra intrång i upphovsrätten. Att det finns engelska MEP:er som jobbar för skrivningar som ska göra det möjligt för enskilda länder att införa en ordning där konkurrerensen mellan telebolagen om kunderna ska ske med paketlösningar modell kabel-tv, det ordas det heller inte om, trots att det kommer att begränska kundernas möjligheter att välja programvara efter eget huvud. Om Skype inte finns i leverantörens utbud, ska skrivningar göra det möjligt att snabbt byta leverantör. Den frihet att göra egna individuella val, som vi gör idag, blir ett minne blott om detta går igenom. Det världsomspännande internationella nätet trasas sönder. I Telekompaketet kan vi se girighetens hydra i all sin glans - Copyrightförslaget är bara ett av alla dess huvuden. Där finns fler särintressen förborgade.

Alla dessa lagar för branschers skull

En dag återstår och allt hopp är ute när det gäller ett vettigt ställningstagande i Sveriges riksdag i fråga om implementeringen av IPRED i svensk lag. För att ligga bra till i EU-kretsar går politikerna längre än nödvändigt. I Sverige förbjuder man i princip den teknik, som The Pirate Bay erbjuder sina användare, då den kan användas för att (som det heter i lagtexten) tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material. Hur är det möjligt?

Ja, uppenbarligen finns det en bred politisk samsyn om att på alla sätt motarbeta Piratpartiet och den idé om internets frihet, som främst frodas bland alla oss som gillar internet, för dess möjligheter till fritt meningsutbyte och inhämtning av information samt socialt och skapande utbyte med andra människor. Istället för att fokusera på nätets möjligheter ägnar politikerna allt mer tid åt att se alla dess faror. Tidigare fanns de ledade företrädarna i Piratpartiet, som medlemmar och sympatisörer i de etablerade partierna. Men, i takt med att tekniken kringgärdats med allt mer svåröverskådlig tvångslagstiftning har dessa engagerade människor tagit steget från etablissemanget och startat eget . Ett eget parti, som – namnet till trots – får allt fler medlemmar och sympatisörer.

Det senaste exemplet på politiska åtgärder, som är på gång, är avlyssningen av Skype, vilket Hax skriver om. Synen på internet, som laglöst land, odlas främst inom Försvars- och säkerhetsbranschen, som lever och utvecklas i snabb takt, då de blivit allt skickligare på att exploatera människornas och då framförallt politikernas rädsla för hot av skilda slag. FRA med dess lagstiftning var ju tänkt att vara det ultimata verktyget för den ihopknådade Myndigheten för säkerhet och beredskap (MSB). Men i den lagstiftningen har man trasslat in sig rejält. Eller kört i diket, som Mitt i steget vill likna det vid.

Att Piratpartiet växer kan vem som helst inse, när man läser den genomgång som partiets vice ordförande Christian Engström gjort av alla turer, som förevarit bara det senaste året. Det är en utveckling som talar för sig själv. Behöver jag säga att Christian tidigare varit med i Folkpartiet. Det är inte utan att jag förstår hans ställningstagande. Ibland räcker det inte med all världens argument för att ruska om Folkpartiet eller andra partier tillhörande det politiska etablissemanget – man måste helt enkelt skrämma skiten ur dom. Hur? Ja, det som skrämmer allra mest är naturligtvis att väljarna ska satsa på ett annat parti. Detta i kombination med att människor, som inte vill byta parti, kryssar de kandidater, som har en vettigare syn på internet. Även om det senare innebär en risk att de inte står pall när de blir utsatta för partipiskan. Första bästa chans kommer vid EU-valet den 7 juni.

Vid närmare eftertanke så finns inget ont, som inte har något gott med sig. Istället för att vara frustrerad gäller det således att ta nya, kraftfullare tag. Men jag har full förståelse för Emma, som idag ber industrin ifråga dra åt helvete. Dock gäller det att snabbt ta fasta på glädjeämnen och just nu gläds jag åt att ledarskribenten i Unt kräver öppenhet kring ACTA-avtalet. Erik Hultin, aktiv i CenterUppropet, har också noterat det och håller ett tal till riksdagen på mina och andras vägnar. Bravo!

Sedan tycker jag att det är rätt skoj att läsa ProjO´s blog. Hon har tidigare berättat att åklagarens målsägarbitäde Monique Wadstedt letar författare för några slagkraftiga referenser i sin slutpläddering i rättegången mot The Pirate Bay. Nu berättar ProjO fortsättningen på denna story. Intressant. Enligt min humla finns andra beteenden som Monique Wadstedt ägnat sig åt, vilket lockar mig att le. Calandrella summerar: Hon tror inte på mirakel, laddar för att utöva sin makt i kommande val och tänker pröva liveblogga från rättegången, som fortsätter i eftermiddag.