Bob Dylans insats för vår mänskliga rätt.

I december gick det inte att ta miste - Bob Dylan var överraskad av Svenska Akademiens val av honom som Nobelpristagare i litteratur. Citat ur hans tacktal översatt till svenska "Men som Shakespeare är jag också ofta upptagen med sökandet efter mina kreativa ansträngningar och behandlar alla aspekter av livets vardagliga frågor. "Vilka är de bästa musikerna för dessa låtar?" "Spelar jag in i rätt studio?" "Är den här låten i rätt tonart?" Vissa saker ändras aldrig, inte ens under 400 år." Inte en enda gång har jag någonsin haft tid att fråga mig själv: "Är mina låtar litteratur?" Så jag tackar Svenska Akademin, för att ha ägnat tid åt att överväga den här frågan, och i sista hand för att komma med ett så underbart besked."

I inspelningen av det tal, som han sedan sent omsider, har levererat, gör han ingen hemlighet av att det står var och en fritt att själv tolka en text. "Våra sånger lever i de levandes land. Men sånger är inte som litteratur. De är menade att sjungas, inte läsas. Orden i Shakespeares pjäser var menade att framföras på scen, precis som sångtexter är menade att sjungas, inte läsas på en sida. Och jag hoppas att några av er får möjligheten att lyssna till dessa texter på det sätt som de var avsedda att höras: i en konsert eller på en skiva eller hur nu folk lyssnar på sånger i våra dagar. Jag återvänder till Homeros, som säger: "Sjung, o gudinna, i mig och låt så historien berättas.".

Den slutklämmen blev sedan underlag till rubriken i Expressens recension Blygsamt skryt i Bob Dylans Nobeltal.

I väntan på om Dylan skulle leverera detta tal till Svenska Akademien, eller om prispengarna skulle frysa inne spekulerades det en hel del. Och idag, efter alla lovord i media i början av juni månad, har vi nu nåtts av uppgiften att Dylan snott/lånat avsnitt. Där han refererar till några litterära klassiker, sägs han ha lånat ord från en läxhjälpssajt för skolelever. GP skrev om det under rubriken Dylans tal lånat från läxhjälpssajt. Något, som det även talades om och raljerades kring i SVT:s Gomorron-soffa den 15 juni med DN:s kulturchef Björn Wiman och SvD Kultur/Söndagsmagasins Erika Hallhagen, som var inbjudna att komma med synpunkter.

Trodde inte mina öron. I vanliga fall skulle indignationen över ett sådant tilltag varit pompöst. Själv tänker jag att just detta grepp, när Dylan med referenser till några klassiker visar en - som jag tolkar det - artighet gentemot den kulturella eliten i Svenska Akademien - samtidigt som han håller sig till sin egen känsla för vad situationen kräver, när han lånar ord från en läxhjälpssajt, det är i sanning genialt!!!

Efter alla år, sedan tryckpressen kom i bruk, borde vi under 2000-talet ha varit kapabla att reda ut vilka som har rätt att göra anspråk på att äga innehållet i vår allmänna kulturdomän? Samt klara ut de marknadsmässiga skäl för ett tillfälligt monopol, som kan finnas under en viss begränsad tid för vissa verk med en tydlig och vettig balans med hänsyn tagen till den allmänna kulturdomänens behov tillskott av material även i modern tid. En kulturdomän, som behöver det tillskott, som idag förvägras mänskligheten med stöd av Upphovsrättslagens skyddstider på en kreatörs livstid +70 år. Den, som kan räkna, inser lätt det absurda i denna ordning.

Ansvariga politiker har hittills låtit företagen med närstående rättigheter, insamlingsorganisationers kanslier och ledare för kreatörernas intresseorganisationer i samverkan att - uteslutande av eget intresse - lägga beslag på rätten att använda sig av modernt material inom en helt groteskt lång tid. Samt förhindra en användning av material i kommunikationen på nätet enligt God sed på det sätt som är möjligt i vår analoga tillvaro. De misstankar om missbruk, som därmed visas oss nätanvändare, eroderar möjligheterna att vinna den respekt som goda relationer och en sund laglydnad vilar på.

Frågan är vad vi kan göra åt det? Hittills har näringslivets lobbyister tillåtits förvrida huvudet på våra politiker både här hemma i Sverige och i Europa, ja, rent ut sagt i hela världen, vilket lett till en Copyright-lagstiftning, som är helt absurd främst för att monopoltiden i vårt land nu utsträckts till en absurditet.

Genom sitt tal tog Bob Dylan hem stålarna och har råd att anlita advokater i händelse av åtal för brott mot upphovsrätten. Lysande! Men det lär knappast ske, för det vore naturligtvis att riskera utmana människors förmåga att komma till en djupare insikt om detta förhållande. Därför lobbar branschen istället för att det ska bli lag på att Internetleverantören ska tvingas att skicka ut meddelanden till sina kunder med påståenden om upphovsrättsintrång och med krav på ersättning för att undvika att bli ställd inför en domstol med allt vad det kostar av tid, pengar och obehag. Något, som leder till missbruk och som förmodligen kommer att segla upp som en valfråga i Canada, vilket Michael Geist, Professor of Law; Canada Research Chair in Internet and E-commerce Law, University of Ottawa skriver om på sin blogg i inlägget Copyright Misuse Emerges as a Political Issue. 

Undrar verkligen om det som nu pågår i namn av en Digital inre marknad i Europa är en fair tolkning av Europastadgan och FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. Intressant?

Inget skydd för copyright i modeindustrin.

En intressant föreläsning om varför det inte existerar något copyright-skydd i modeindustrin. Där finns endast skydd för varumärken. Varför? Ja, det är värt att studera mot bakgrund av den övervakningsiver, som ligger till grund för en rad olika lagar och avtal, initierade och genomdrivna av producentföretag inom den industri som står för kultur och nöje. Samtidigt vet vi att ACTA-avtalet också gäller produkter, där företag snyltar på varumärken och här är det tänkt att kunderna/köparna ska straffas. Samtidigt vet vi att kopiorna inte håller samma kvalitet som orginalen och att den som prålar i dessa lånta fjädrar bara gör reklam för den äkta varan, som många bara kan drömma om på grund av priset. Den som köper och bär omkring en kopia av ett märkesplagg är en sandwichman/-kvinna som gör gratisreklam, varken mer eller mindre. Det borde inte vara straffbart, eftersom modeindustrin inte kan anses förlora några pengar. Kunderna som köper kopior tillhör helt enkelt inte deras kundkrets. Och den kräsne kunden, som är beredd att betala för orginalet, har säkert koll på kvalitet m m.

Upphovsrätten och kopplingen till barnporr.

Kollade på Kunskapskanalen idag på en rad föreläsningar inom ramen för UR Samtidens program om Offentlighet och upphovsrätt där jag framförallt fastnade för föredraget av Katarina Renman Claesson, forskare i rättsinformatik och immateriell rätt vid Stockholms Universitet. Äntligen någon som talar högt om den snedbalans som råder mellan olika intressen där framförallt medborgarnas eller användarnas intresse fått stryka på foten för producentintresset, som inte ska ses som liktydigt med upphovsrättsinnehavarens intresse. Det är väl använd tid att lyssna på hennes föredrag. Inte minst då hon även förklarar viktiga förändringar på grund av Lissabonfördragets inverkan på EU.

Anna Troberg skriver om de som jobbar i Bryssel och Opassande hade tidigare en guide till datalagringen, där hon reder ut begreppen. Lakes Lakonismer bjuder på en hel del läsvärda länktips. Hos Hax briserar nyheten att en jävsskandal är under uppsegling i Holland, vilket kan vara en ögonöppnare och bana väg för Piratpartiet där. Scaber Nestor gör sitt för att få de etablerade partierna att förstå hur det som sker banar väg för PP. Svensk Myndighetskontroll uppmärksammar också saken och tror att rättsväsendet i Holland har en mera rättskaffens syn på saken än vad vi varit tvungna att vänja oss vid här hemma.

Alf Svensson (KD) och andra som skriver under Förklaringen Smile29 (där de kräver att datalagringsdirektivet ska utvidgas och omfatta även alla de sidor som vi söker oss till på nätet), gör detta i tro att de kan stoppa pedofilers intresse för barnpornografi. Något som många reagerade kraftigt mot i fredags. Eftersom upphovsrättsindustrin haft som stragegi att stödja kampanjen mot barnporr, då detta förväntas öppna dörrarna för blockering och filtrering av upphovsrättsskyddat material, är det mycket betydelsefullt att vi gör vad vi kan för att sprida info både om snedbalansen kring upphovsrätt/copyright och vad Smile29 är och hur det hänger samman med de aktiviteter, som producentintressenas lobby ägnar sig åt för att bevara medborgarnas/användarnas underläge, när det gäller tillgången till digitaliserat material. Karl Sigfrid (M) håller stilen och uppmanar de som skrivit under att dra tillbaka sina namnunderskrifter.

Upphovsträtan skriver intressant om den diskussion som pågår i USA. Ser hos Erik Hultin att Scaber gett honom en välbehövligt knuff så att han kommit igång med bloggandet igen. Det är välkommet då alla goda krafter till försvar för integritet och rättssäkerhet måste uppbringas. Lars-Erick reagerar på att KD:s angreppssätt – falsk marknadsföring? Anders S Lindbäck bidrar med sin syn på saken.

Intressant.

Nya mejl till MEP:er och riksdagsledamöter.

Ärende: Hur ser du på Acta-avtalet m m

Bästa MEP:er och riksdagsledamöter i Stockholms län! Idag och imorgon ska EU under Sveriges ledning ta fram en strategi för EU:s it-politik.

För några dagar sedan avslutades förhandlingarna kring ACTA-avtalet i Seoul. Handlingar, som läckt ut, visar att den oro, som vi känt för att en intressegrupps intressen skulle tillgodoses i högre utsträckning än alla andra legitima samhällsintressen tillsammans, i högsta grad är befogad. Till att börja med undrar jag om ni politiker väljer att gå avtalsvägen istället för lagvägen för att slippa medborgarnas insyn? Är ni medvetna om att ingånga avtal kan vara svårare att ändra än en lag? ”Ingånget avtal skall hållas och kan inte ensidigt ändras av endera part”, som grundbulten i alla avtal lyder. Det i sin tur innebär att en nödvändig översyn och anpassning av upphovsrätten – en copyright för den digitala tidsåldern – inte låter sig göras i brådrasket. Om jag förstått Mark Klamberg rätt ska avtalet godkännas i EU-parlamentet.

För att visa att jag inte är ensam om att känna stor olust inför det som pågår bakom ryggen på oss alla, länkar jag till Sagor från livbåten, som sätter ord på det som många av oss tänker. För att ni ska förstå hur världsomspännande diskussionen är när det gäller behovet av en översyn av copyright/upphovsrätten delar jag med mig av rapporter, som jag själv brottas med med hjälp av Google Översätt – Moral Panics and the Copyright Wars; Knight-kommissionens rapport The Information Needs of Communities in a Demokracy; rapporten A Strategy for Copyright in the Digital Age utgiven av den brittiska regeringens Intellectual Property Office (förstår dock inte varför de vill bekämpa tekniken P2P, som kan användas för helt lagliga ändamål) Här i Sverige finns bland andra Juliagruppen och D2D-gruppen. Detta förutom Michael Geist, som Marcus Fridholm refererade till i sitt blogginlägg, som jag länkade till här ovan.

På vilket sätt förkovrar sig MEP:s och riksdagsledamöter i dessa frågor? Vad gör du för att öka öppenheten och transparensen, så att vi medborgare slipper spekulera?

Med vänlig hälsning

- - -

Ett särskilt tack till Marcus Fridholm, som inspirerade mig med sitt inlägg Acta en studie i självförvållad maktlöshet! Och till Mark Klamberg som tolkat var makten att besluta i saken ligger, nu när Lissabonfördraget gäller. Efter alla ansträngningar att försöka förstå vad vi medborgare har försummat, när det gäller dialogen med dem, som vi valt för uppgiften att företräda oss, fylls jag nu av frågor; frågor som bara de kan svara på. Med reportaget i Svenska Dagbladet i färskt minne, är jag intresserad av på vilket sätt den lagstiftande församlingens ledamöter skaffar sig kunskap, när det gäller en konstruktiv lagstiftning för informations- och kunskapssamhällets utveckling. En riksdagsledamot Karl Sigfrid; (M) noterar också läckan om ACTA-avtalet. Jardenberg rapporterar från Visbyagenda där grunden för EU:s it-politik nu läggs. Där finns en länk till Torstenssons anförande. DN Europa 2009 har en informativ artikel.

Uppdatering: Opassande har ett mycket läsvärt inlägg, som jag missat tidigare - Acta, eller hur man stryper innovation och internet i ett svep.

Avslutar med Intensifiers tankar utifrån frågan Vad är internet? Metaforen med havet och sjöfarten gör det lätt att följa med i hans resonemang. ”Precis som med sjöfarten är det idag upp till oss att framhäva de goda sidorna av Internet och minimera de dåliga. Vi kan och bör alltså lära oss av tidigare kommunikationsrevolutioner. Vilka är nätets nya kolonisatörer, och hur påverkar internet våra liv? En av de första webbläsarna hette Netscape Navigator, en annan Internet Explorer och en tredje Safari. Upptäcktsfärden har med andra ord bara börjat. Det är här som nätpolitiken träder fram”.

Intressant.

Mitt första steg för PP mot riksdagen.

Så nu var det gjort – kandidatanmälan är nu ifylld på PirateWeb. En tacksamhetens tanke sänder jag till alla, som peppat mig. Den första utmaningen var att skriva en reklamtext på 300 tecken för kampanjandet internt inom Piratpartiet. 300 tecken!!! Så här blev det:

Aaargh!

Otroligt att Farmor Gun, 72 år – en yrvaken medborgare i juni 2008 – idag kandiderar till riksdagen för Piratpartiet. Sedan dess har jag lärt mig mycket, som kan komma till nytta. ”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv” (S. Kierkegaard).

Efter kandideringsperioden följer en tid för internt kampanjande. Den sträcker sig ytterligare tre veckor framåt i tiden och då får alla kandidater göra reklam för sin kandidatur på det sätt de själva vill. Uppdatering: Medlemsomröstningen pågår fr o m den 14 december 2009 fram till kl 24.00 den 17 januari 2010.

Varje medlem får under den tiden sätta samman sin egen favoritvalsedel med (upp till) 22 namn och därefter vägs alla dessa röstsedlar samman enligt moderna metoder; den som kommer högst upp på en medlems röstsedel får flest poäng i slutresultatet. Därefter könskvoteras för att se till att det blir en bra balans i den kommande riksdagsgruppen. Kvoteringen sker på en nivå, som minimerar ingreppen i röstresultatet och ändå ger ett bra slutresultat i riksdagsgruppen.

PP går till val med sex valsedlar som heter Väst, Öst, Syd, Stockholm, Mitt och Norr. Det är samma indelning som distrikt i partiet, med undantag för norra distriktet, som är indelat i valsedlarna Norr (Norrbotten och Västerbotten) och Mitt (Dalarna-Gävleborg-Jämtland-Västernorrland). De tio namn, som får flest medlemsröster i hela landet, kommer att stå på uddapositioner 1-19 på alla sex valsedlar. Därefter får de namn, som har bäst resultat i respektive valsedelsområde, de jämna platserna 2 och framåt på respektive valsedel.

- - -

Onekligen ett förfaringssätt, som det ska bli intressant att följa. Öppenheten och transparensen är så här långt föredömlig. Som kandidat gör jag gemensam sak med andra som gått med i gruppen Sharing is caring - tillsammans mot riksdagen! på FaceBook.

Förresten är jag glad att min son gillade mitt beslut. Han ser hellre en aktiv mamma, än en mamma, som bekymrar sig för att liemannen ska komma och hämta henne. Detta sagt då jag tidigare varit tveksam med hänsyn till min hälsa. Måste dock bli mer disciplinerad när det gäller den dagliga motionen. Inte minst viktigt för att jag ska orka läsa in mig på alla intressanta tips jag får – här bloggen Moral Panics and the Copyright Wars som skrivs av William Patry, – ett tack till Gagarin för tipset! Till det kommer Nätverket D2D:s rapporter och Knight-kommissionens rapport och den rapport som Anaïs tipsade om häromdagen. Allt för att kunna sätta in tekniken i ett större informationspolitiskt sammanhang, där även P2P-fildelningen ska kunna försvara sin plats som ett gott verktyg i mänsklighetens tjänst.

Ja, sedan var det ACTA-avtalet, som måste fram i ljuset och frågor som måste ställas till våra MEP:er och till regeringen – väljer ni avtalsvägen för att slippa besvärande insyn? Är ni klara över att ett ingånget avtal kan vara svårare att ändra än en lag? ”Ingånget avtal skall hållas och kan inte ensidigt ändras av endera part”, vilket betyder att en nödvändig översyn och anpassning av upphovsrätten – en copyright för den digitala tidsåldern inte låter sig göras i brådrasket. Är det undanhållandet av detta som gör att Åsa Torstensson och Lena Ek blir svåra att tolka?

Intressant.

Eftersnack och larm på stora trumman.

Ser hos MEP Christian Engström en kommentar till snacket efter förhandlingen om telekompaketet, där en bild säger mer än tusen ord. Mikael Elmlund har verkligen lyckats fånga situationen, som den kan uppfattas sedan MEP Lena Ek och Infrastrukturminister Åsa Torstensson uttalat sig i media. Håller med Lake ”Vem är det som bör känna sig lurad? Åsa eller Lena? Jag hoppas på att Lena har rätt, men tror att Åsa har dragit det långa stråt i detta fall.” Själv såg jag det som ett genombrott för folkviljan, men började undra när jag lyssnat på och läst om de olika bilder, som finns hos dem som deltog. Ser dock att DN:s Malin Siwe, som brukar vara uppmärksam, noterar att folket haft en möjlighet att komma till tals, vilket inte alltid gäller här hemma. Men, för många av oss, som är vana vid att det är parlamentet som bestämmer, kan det till att börja med vara svårt att se fördelar med den maktdelning, som finns inbyggd där. Sedan får väl den juridiska tillämpningen med tiden visa vad det hela var värt. Hos IDG.se kan vi läsa den slutliga texten.

Känner en mycket större oro för det som kan ha hänt i förhandlingarna om ACTA-avtalet. Oscar Swartz ser i de dokument, som läckt ut, att politiker, administration och lobbyister inom upphovsrättsindustrin, vill tvinga teleoperatörerna att ta in bestämmelser i sina kundavtal, som skulle leda till att vi den vägen får in bestämmelser, som dödar den hittills gällande budbärarimmuniteten, om operatörerna inte tar in möjligheten till avstängning i sina kundavtal. Att en del politiker gillar avtal mer än lag, beror på att avtal kommer till i slutna rum bakom stängda dörrar i en mindre krets, och är svårare att förändra, medan risken finns att medborgare kan lägga sig i hur lagarna ska utformas.

Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge med länk till MiNimaliteter slår på stora larmtrumman. Nu gäller det att göra klart för oss vad det är, som de sitter och kommer överens om i ACTA-avtalet bakom ryggen på oss.?! Hos Keionline kan vi se att Vita Huset delat med sig information till 42 insiders. Var sjutton är alla kloka individer, som kan se teknikens potential i det samhälle, som vi talat om så länge – informationssamhället. För att inte tala om Kunskapssamhället. Hur kommer det sig att professorernas copyright har blivit viktigare att slå vakt om, än spridandet av den kunskap, som de är avlönade för att delge våra studenter? Ja, det är bara en av många frågor som pockar och tränger på. Mark Klamberg, som har en mera positiv syn på Lissabonfördragets betydelse i detta sammanhang, tycker sig se att den typen av avtal måste godkännas av EU-parlamentet. Och då är vi tillbaka till Lena Ek och Åsa Torstensson. Tycker de att avtal är ett viktigare instrument för utvecklingen av informations- och kunskapssamhället än lag? Lake har här en uppgift.

Jens O skriver om hur det är att vara bloggare på Cuba och i Tunisien, men att politik blivit en så trist verksamhet att en syster inte vill ”adda” sin politiskt intresserade bror på FB. Det senare ser jag nog mer som att systern tror att hon lever i den bästa av världar. Förstöra internet? Det kan dom väl inte göra? Jag behöver bara gå till mig själv – det tog flera dygn innan jag i juni 2008 fattade att riksdagen var på väg att besluta att en kopia av trafikdata från allt det jag gör på nätet ska levereras till FRA för deras verksamhet. Men varje gång någon ifrågasätter mitt engagemang i just den saken, ser jag det som ett tillfälle att förklara. Jag startar själv väldigt ofta min lärprocess med ett ifrågasättande.

Och mellan varven undrar jag vad en poet som Nils Ferlin (1898 -1961) skulle ha sagt i dagens debatt. Han visste i vart fall att sätta ord på samhällsutvecklingen ”Vi upptäckte mer och mer och jorden blev större och större. Upptäckte ändå mer och jorden blev bara en prick, en liten leksaksballong i oändligheten.” Tack vare internet når vi varandra på nolltid kors och tvärs över klotet! Spännande.

Intressant.

Ännu ett mejl till Europaparlamentets svenskar

Har nyss sänt ett mejl med följande innehåll:

Läste Svenska Dagbladet och såg till min förfäran att beslutet om förlängd Copyright för inspelad musik ska kuppas igenom i Europaparlamentet på onsdag den 22 april. Tänker du säga Ja till det förslaget? Isåfall vill jag att du ägnar några minuter av din tid att lyssna i drygt 7 minuter på professor Pekka Gronows tal vid the Sound Copyright conference i EU Parlamentet den 27 janurari 2009. Sedan hoppas jag att du betänker ditt ansvar inför kommande generationer och säger Nej. Om parlamentet vill engagera medborgarna i det kommande valet, duger det inte att försvåra anpassningen till internet i närtid. På tisdag ska ITRE-utskottet behandla Telekompaketet och i kommentarsfältet till mitt blogginlägg ”Rädda 138:an i Telekompaketet m m” har en besökare tipsat mig om Erik Josefssons föreläsning vid ett seminarium på Chalmers i Göteborg i lördags den 18 april. Här länkar till 10 minuter långa klipp:

I Del 1 förklaras Sarkozys Hadopi-lag och berörs 166:an och delvis 138:an;

I Del 2 går han närmare in på 138:an och vikten av att ITRE röstar för 138:an i sin ursprungliga form då det är viktigt med prövning i en domstol och ingen annan mera rättsosäker institution:

I Del 3 tar han upp skrivningar som påverkar innehållet i de civilrättsliga avtalen där upphovsrättslobbyn vill ha med skrivningar som ålägger leverantören ansvar för innehållet i transporten samt sanktion i händelse av intrång i upphovsrätten;

I Del 4 berör han idén med uppdelningen av internet i paketerbjudanden modell kabel-tv, vilket innebär en helt ny arkitektur för nätet – ett skifte där internet går över i telefonstrukturen utan föregående debatt hos allmänheten (IPRED 1 antogs i december 2005 och debatten kom igång här 2008/2009) samt IPRED 2 med de straffsrättsliga åtgärder;

I Del 5 ställer publiken frågor, som leder från IPRED2 till ACTA-avtalet och effekter ifall 138:an blir antaget av parlamentet samt försvagade skrivningar för ansvarig myndighets roll vid konflikter där konkurrenslagstiftningen förväntas lösa saken vilket är att stå på telebolagens sida i förhållande till användare; samt

I Del 6, som är 4 minuter lång, en del publikfrågor om beslutsprocedurerna i parlamentet.

Med vänliga hälsningar/Gun Svensson

Med vändande post fick jag följande svar från politiskt sakkunnige hos Inger Segelström:

"Hej Gun, håller väl inte riktigt med dig om att Crowley-rapporten kuppas igenom, då de lyfte av den av dagordningen för att förhandla fram en position med rådet för att det skulle kunna bli en förstaläsningsöverenskommelse, jag håller dock med dig om att det är en olycklig rapport. Jag är väl insatt i frågan, och det är även jag som handlägger frågan inför omröstningen. Jag är tacksam för dina åsikter och jag skall lugna dig, jag tänker råda mina ledamöter att rösta emot förslaget. Jag tänker råda dem att rösta på de ändringsförslag som de gröna och Kommunisterna lagt, var för sig, som handlar om att förändra upphovsrätten, så att ingen skall kunna bli av med rätten under sin levnadstid. Ett av ändringsförslagen handlar om att förkasta hela förslaget till ändringsdirektiv. Jag tror inte att detta kommer att gå vägen, därför kommer vi också att rösta för de andra ändringsförslagen som de gröna och vänstern också lagt som förändrar direktivet, vilket ger mer rättigheter till musikern och mindre till musikindustrin".

Andreas Sjölander.

Blev helt matt och vände tillbaka med följande:

"Tack för svar! I alla sammanhang där upphovsrätt diskuteras borde möjligheten med Creative Commons license tas med som ett alternativ för de kreatörer, som behöver få information om den möjligheten att dela utan att förlora sin rätt att bestämma över sitt verk. Såg att regeringens broschyr "Asks lilla gula" som framställts till gymnasieeleverna inte innehåller en enda rad om denna möjlighet, vilket är nog så viktigt för balansens skull."

Sedan inser jag att jag nog måste tipsa andra, som sliter med att övertala de sina om en bättre anpassning av upphovsrätten till den digitaliserade värld vi lever i, så att de blir varse vad som pågår. Den utredning som regeringen tillsatt med ordföranden i Svenska föreningen för upphovsrätt vid rodret blir sedan bara en bekräftelse av vad som beslutas i Europaparlamentet i övermorgon.

Och medan de etablerade partierna slår vakt om upphovsrätten i dess nuvarande form och ser ut att vilja förstöra internet med hjälp av skrivningar i Telekompaketet, går Piratpartiet och deras ungdomsförbund Ung Pirat som tåget, enligt DN. Partiets sekreterare Christian Engström tillika kandidat till Europaparlamentet, sticker inte under stol med att partiet räknar med att attityderna mot The Pirat Bay från kulturelitens och det etablerade samhällets sida kommer att ge en extra draghjälp åt Piratpartiets kandidater till Europaparlamentet. På Newsmill talar han om att domen är startskottet för deras valrörelse. Det inte utan att jag tycker att man under tio års tid bäddat väl för det som nu sker både i Bryssel och här hemmavid.Har en känsla att jag inte är ensam om den uppfattningen. La Qadratur du Net sänder ut ett nödrop och jag börjar ställa mig frågan: - Har folket verkligen gjort sig förtjänt av de politiker, som idag håller på att förstöra internet?

Så en runda bland några av mina bloggfavoriter: MinaModerataKarameller; Anna Troberg; Folkpartiet i Eslöv; Anders Widén; Olof; Hanna Wagenius; Leo; Badlands Hyena; Sagor från livbåten; Mitt i steget; Det progressiva USA; Opassande; Scaber Nestor; Lars-Erick; och Svensk Myndighetkontroll med en röst ur folkdjupet. Intressant. Avslutar med Annie Johansson, som skriver om unga kandidater, vilka vill sänka medelåldern i Europaparlamentet - idag 55 år. Själv snart 72 har jag lärt mig att internet är en kunskapsfråga inte en fråga som handlar om ålder, varför jag tänker satsa på en kandidat som bryr sig om medborgarrätten i internetpolitiken. Det trodde jag tidigare att flera partier inom alliansen gjorde, men ack vad jag ångrar att jag inte tog bättre reda på den saken före valet. Sedan vet jag att en del medlemmar i t ex Centerpartiet, som varit med och beslutat om ett sådant skydd, känner sig riktigt rejält svikna - men det är ingen tröst.

En girig hydra med många huvuden.

Läste nyss i Svd ”Sent på onsdag kväll, när delegaterna är utmattade efter många timmars förhandlingar, ska EU-parlamentet ta ställning till ett lagförslag som förberetts av den irländske kommissionären Charlie McCreevy. Med fyra stora skivbolag och penningstarka lobbyister i ryggen kämpar han och landsmannen Brian Crowley för att utöka skyddstiden från nuvarande 50 år till 95 år för musikers och andra utövande konstnärers medialt bevarade prestationer”.

Anders Widén skriver som vanligt engagerat och själv har jag nyss postat inlägget ”Rädda 138:an i Telekompaketet m m”. Tänk vilken skillnad mellan denne författares resonemang och t ex Dick Harrysson, som i sitt av samhället betalda arbetet byggt upp de kunskaper, som han sedan paketerat i läromedel och vill ha betalt för en gång till. Intressant.

Har sagt det förut och säger det igen – det finns ett samband mellan det som händer i EU i trianguleringen om Telekompaketet och att Ebay planerar att knoppa av Skype, men om detta sägs inte ett ljud på Ekonomisidorna. Telekompaketet behandlas i IMCO (utskottet för inre marknad och industri) och ITRE (utskottet för industrifrågor, forskning och energi) är det på kultursidorna som det skrivs och då med fokus på att internetoperatörerna ska beivra intrång i upphovsrätten. Att det finns engelska MEP:er som jobbar för skrivningar som ska göra det möjligt för enskilda länder att införa en ordning där konkurrerensen mellan telebolagen om kunderna ska ske med paketlösningar modell kabel-tv, det ordas det heller inte om, trots att det kommer att begränska kundernas möjligheter att välja programvara efter eget huvud. Om Skype inte finns i leverantörens utbud, ska skrivningar göra det möjligt att snabbt byta leverantör. Den frihet att göra egna individuella val, som vi gör idag, blir ett minne blott om detta går igenom. Det världsomspännande internationella nätet trasas sönder. I Telekompaketet kan vi se girighetens hydra i all sin glans - Copyrightförslaget är bara ett av alla dess huvuden. Där finns fler särintressen förborgade.

En ovanlig måndag – jag är med i en bojkott.

Solen lyser. Men, inte bara det. I SVD Kultur recenserar Niclas Lundblad boken Piraterna av Sam Sundberg och Anders Rydell. Lundblad noterar att spänningen mellan teknik och regler kring upphovsrätt är en av de spännande konfliktytorna i boken, vilket leder till nya frågor: - Går det att stoppa den tekniska utvecklingen med rättsliga medel, eller kanske i alla fall styra den så att den jämkar sig med gällande rätt? För att finna svaret på den frågan, måste man förstå vad det är som driver piraterna att lägga ner så mycket tid och arbete på sin övertygelse. Sundberg och Rydell ger ett svar när de konstaterar att det finns en passion för fri spridning av information och kultur. Inte gratis, skriver Lundblad, utan fri – som i öppen eller utan kontroll. Till det kommer att många av de intervjuade användarna upplever att de gör motstånd mot en ansiktslös industri, som stämmer sina kunder och allierar sig med makten. Här finns ytterligare en problematik, som boken rör vid men inte gräver i, konstaterar Lundblad, och lyfter fram att detta inte bara är ett spel mellan pirater och antipirater, utan här finns också upphovsmännen, som skyms av förlag och andra kommersiella aktörer. Att stå upp för upphovsmännen, när den hand som föder dem också örfilar upp de människor, som de vill nå, är inte lätt, menar han. Lundblad ser att den kommande rättegången är en del av ett större historiskt mönster, där varje seger för upphovsrättens vänner vänds i en grotesk förlust och där det kanske börjar bli dags att fundera på vad själva striden kostar samhället – rättsligt, ekonomiskt och ideologiskt. En mycket klok slutsats. När ska våra politiker inse det?

Själv har jag gått från att vara rätt fördomsfull gentemot dessa pirater till att börja förstå ett och annat. Ju mera jag satt mig in i vad musik- och filmindustrin sysslat med, istället för att hänga med i den tekniska utvecklingen, desto större förståelse har jag fått för piraterna, som använder sig av den teknik som finns hos The Pirate Bay. Före förra valet insåg de behovet av ett eget parti – Piratpartiet och det var då som Fredrik Reinfeldt talade om det förkastliga i att jaga en hel ungdomsgeneration för fildelning. Sedan vet vi hur det blev med den saken. När lagstiftarna jagar dem på grund av deras tekniska kunskaper med nya och skarpare lagar, måste de naturligtvis själva ta plats i dessa församlingar för att i kraft av sin ideologi om fri information och samhällets kulturella utveckling kunna dela med sig av sina kunskaper i fråga om teknikens och nätets möjligheter.

När Spotify drabbades av musikindustrins aggressiva förhållningssätt, som ledde till att de tvingades begränsa sitt utbud, blev det för mig lätt, som en plätt, att gå med i Facebook-gruppen ”3 week global media-boycot”, som startar idag den 9 februari. Facebook är annars inte min grej och jag kan inte minnas när jag deltog i en bojkott senast. Nu på torsdag hade jag hoppats kunna åka in och lyssna på debattörerna vid FORES-träffen, men var alldeles för sen i vändningarna. Ämnet: ”Vem tjänar på gratis kultur på nätet?” med deltagarna: Rasmus Fleischer, Nicklas Lundblad, Anders Rydell, Eric Schüldt och Jonas Andersson är rykande aktuellt och naturligtvis är det nu fullbokat. Men är vid gott mod – den sänds på nätet. Intressant.

Andra som skriver om det som pågår är Copyriot; Mårtensson; Anders Widén (med en intressant länk till Charles Leadbeaters föredrag om ”The rise of the amateur professional”); Thomas Hartman; Svensk Myndighetskontroll; Scaber Nestor; Deepedition; Opassande; Traditio et renevatio; Sagor från livbåten; I Hell-mans värld; och sist men inte minst Stjärnkikarna, som tipsar om “Copyright - Copyleft, en guide om upphovsrätt och licenser på nätet”.

Avslutar med Leo, som vill inspirera sina läsare till att skriva berättelser om det, som vi just nu är med om. Det blir en samling dokument om vår tid. Pris i form av böcker utlovas, bl a den bok som Lundblad recenserat.

Kräver rättsligt skydd mot intrång i min dator.

-->

I dagens AB har riksdagsman Karl Sigfrid (m) redovisat hur politiker världen runt efter att ha blivit utsatt för bl a skivbranschens lobbyister börjat kringgärda internet med lagar, som både kränker medborgarnas integritet och ger olika aktörer befogenheter, vilka i en rättstat ska vara förbehållen rättsväsendet och där föregås av en rättssäker prövning. Karl har mot den bakgrunden en innovativ idé om det framsynta i att Sverige gick i rakt motsatt riktning – såg till att internet i vår del av världen kunde vara en del av det frihetens hav, som nätet är tänkt att vara. Förutom IPRED har han även skrivit om Polismetodutredningen – som IPRED fast tvärtom.

Men med tanke på alla föreställningar om nätet farlighet, som frodas framför allt bland dem som inte använder nätet i sin vardag, är jag rädd för att hans förslag om Sverige som en frizon, kommer att tolkas som att han vill se Sverige som en tummelplats för allt ont. Då kan det vara klokt att förflytta sig och inta ett helikopterperspektiv. Varför har det blivit så här? Ja, vi befinner oss i en brytningstid då vi måste söka ny kunskap för att förstå varför det pågår en kraftmätning mellan de som ser teknikens möjligheter, men inte blundar för dess problem, och alla som inte hängt med i teknikutvecklingen och därför väljer att stirra sig blind på problemen och blundar för teknikens möjligheter.

Resan från att vara helt ovetande om all denna lagstiftning med udden riktad mot oss internetanvändare fram till idag då den, som vill se, upptäcker hur politikerna går ärenden åt en industri, som inte hängt med i svängarna, har varit omskakande. Många har varit frustrerade över att våra lagstiftare d v s riksdagens ledamöter förefaller vara ovilliga att se saken från ett annat håll. Den frustrationen hanteras på olika sätt beroende på var man befinner sig. De, som gett upp hoppet om dagens riksdagsledamöter, har sedan ett antal år startat eget och bildat Piratpartiet. Christian Engström har i sin postning i går gjort en redovisning av den kamp som förts och man kan inte annat än imponeras av all den energi som ligger bakom detta. Andra, som i tro att de olika partierna från höger till vänster är måna om demokrati och folkets personliga integritet, står nu med lång näsa och känner sig mer eller mindre övergivna.

Då kan man göra som Erik Hultin – blåsa nytt liv i Centeruppropet och bredda uppgiften från att gälla enbart FRA till all den integritetskränkande lagstiftning som är på gång. Eller som MinaModerataKarameller ta på sig uppgiften av utbilda dem, som hon röstat på och måna om dem, som har vunnit insikt t ex Karl Sigfrid. Eller Anders Widén, som genom sin kamp för Riksdagssvar med frågor kring FRA, nu sökt kunskap och funnit att IPRED rör oerhört viktiga värden, som kan förskingras, om vi inte klarar att gå från kritik till konstruktion. Intressant.

Under tiden pågår Hearingen i Europaparlamentet om kommissionens förslag att förlänga tiden för copyright för inspelad musik (fonogram) från 50 till 75 år, vilket Hax rapporterar om. Eftersom det är därifrån det mesta kommer blir valet till EU av största betydelse. Anohito har en lista på tänkbara kandidater.