-->
I dagens AB har riksdagsman Karl Sigfrid (m) redovisat hur politiker världen runt efter att ha blivit utsatt för bl a skivbranschens lobbyister börjat kringgärda internet med lagar, som både kränker medborgarnas integritet och ger olika aktörer befogenheter, vilka i en rättstat ska vara förbehållen rättsväsendet och där föregås av en rättssäker prövning. Karl har mot den bakgrunden en innovativ idé om det framsynta i att Sverige gick i rakt motsatt riktning – såg till att internet i vår del av världen kunde vara en del av det frihetens hav, som nätet är tänkt att vara. Förutom IPRED har han även skrivit om Polismetodutredningen – som IPRED fast tvärtom.
Men med tanke på alla föreställningar om nätet farlighet, som frodas framför allt bland dem som inte använder nätet i sin vardag, är jag rädd för att hans förslag om Sverige som en frizon, kommer att tolkas som att han vill se Sverige som en tummelplats för allt ont. Då kan det vara klokt att förflytta sig och inta ett helikopterperspektiv. Varför har det blivit så här? Ja, vi befinner oss i en brytningstid då vi måste söka ny kunskap för att förstå varför det pågår en kraftmätning mellan de som ser teknikens möjligheter, men inte blundar för dess problem, och alla som inte hängt med i teknikutvecklingen och därför väljer att stirra sig blind på problemen och blundar för teknikens möjligheter.
Resan från att vara helt ovetande om all denna lagstiftning med udden riktad mot oss internetanvändare fram till idag då den, som vill se, upptäcker hur politikerna går ärenden åt en industri, som inte hängt med i svängarna, har varit omskakande. Många har varit frustrerade över att våra lagstiftare d v s riksdagens ledamöter förefaller vara ovilliga att se saken från ett annat håll. Den frustrationen hanteras på olika sätt beroende på var man befinner sig. De, som gett upp hoppet om dagens riksdagsledamöter, har sedan ett antal år startat eget och bildat Piratpartiet. Christian Engström har i sin postning i går gjort en redovisning av den kamp som förts och man kan inte annat än imponeras av all den energi som ligger bakom detta. Andra, som i tro att de olika partierna från höger till vänster är måna om demokrati och folkets personliga integritet, står nu med lång näsa och känner sig mer eller mindre övergivna.
Då kan man göra som Erik Hultin – blåsa nytt liv i Centeruppropet och bredda uppgiften från att gälla enbart FRA till all den integritetskränkande lagstiftning som är på gång. Eller som MinaModerataKarameller ta på sig uppgiften av utbilda dem, som hon röstat på och måna om dem, som har vunnit insikt t ex Karl Sigfrid. Eller Anders Widén, som genom sin kamp för Riksdagssvar med frågor kring FRA, nu sökt kunskap och funnit att IPRED rör oerhört viktiga värden, som kan förskingras, om vi inte klarar att gå från kritik till konstruktion. Intressant.
Under tiden pågår Hearingen i Europaparlamentet om kommissionens förslag att förlänga tiden för copyright för inspelad musik (fonogram) från 50 till 75 år, vilket Hax rapporterar om. Eftersom det är därifrån det mesta kommer blir valet till EU av största betydelse. Anohito har en lista på tänkbara kandidater.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar