Är allas vårt sociala och kulturella behov kriminellt?

Tänk tanken att du, jag och andra bara kan ha synpunkter på material, som vi har betalat för. Skulle det leda till att vi (för att kunna delta i ett samtal om innehållet) genast rusade iväg för att köpa in materialet ifråga? Jag tvivlar och undrar vad det skulle det betyda för vårt sociala och kulturella liv? Dessa båda frågor rann upp i mitt huvud under en intervju med en reporter från Norrtelje Tidning, som naturligtvis var intresserad av att få svar på sina frågor både om Hovrättens prövning av domen mot The Pirate Bay och valutgången. När det gäller det senare berättade jag att en utvärdering pågår och att jag själv inte haft den ork som krävdes för att få ut material i brevlådorna. När det sedan gäller rättegången som inleddes idag, utgick jag från artikeln under Brännpunkt i SvD av Pelle Snickars, som lyfter fram behovet av en offensiv nätpolitik. Snickars ser det som medieindustrin vägrar inse. - Det handlar om en rättsprocess mot ett socialt beteende.

Efter några foton framför en av Stadsbibliotekets datorer blev det ett samtal om hur skyddstiden för upphovsrätten förlängts när tekniken för produktion, marknadsföring och försäljning tvärtom talat för en förkortning och att detta främst inträffat sedan uppköparnas ekonomiska rättigheter skrevs in i Bern-konventionen så sent som 1967 efter det att kassettbandspelaren gjort entré. Sedan var det en smal sak för lobbyn att förmå EU:s ministerråd, kommission och parlament att 1993 ställa sig bakom ett direktiv om en skyddstid på livstid +70 år. Under samtalet gjorde jag en tillbakablick när det gäller kopiering med exempel ur mitt eget liv, där kopiering för eget bruk, som underlag för ett socialt och kulturellt utbyte med andra, varit något fullkomligt självklart. Att fråga alla berörda om lov att få använda deras verk som underlag vid olika samtal och diskussioner har inte föresvävat mig. Förutom problem med att kunna leva ett normalt liv på nätet tillkommer att dessa uppköpare också ställer krav på politikerna att de ska göra telekomföretagen ansvariga för innehållet i trafiken på nätet. Det mesta pekar mot en utveckling mot allt mer övervakning och kontroll av oss alla. Vad detta får för effekter på utvecklingen av vårt samhälle talas det inte om. Själv tycker jag att det är trist att se att statens agerande leder till att kreativa människors tid och förmåga går åt till att finna lösningar för att kringgå eller undgå all denna övervakning och kontroll.

Ser att Rick Falkvinge i Aftonbladet gör en tillbakablick till tiden innan tryckpressen kom i bruk fram till våra dagar. I flera hundra år var det den som ägde tryckpressen, som drog ekonomisk nytta av möjligheten att kopiera och därmed framställa flera exemplar. Senare ändrades detta men producenternas makt har succesivt stärkts och idag måste vi ställa oss frågan om lagen bara ska vara till för att ta tillvara producenternas intressen. Det fann jag anledning att fråga mig i juni i år när jag hade tagit del av UR Samtidens program i Kunskapskanalen. Några dagar senare kunde jag konstatera att politikerna försummat ”den möjlighet, som Bernkonventionen gav lagstiftarna, nämligen att begränsa upphovsrätten med hänsyn till samhällets behov och andra demokratiska rättigheter”. Att detta förhållande inte granskats på ett sätt som utvecklingen krävt, kan man ha olika teorier om. Själv har jag landat i att det beror på att journalister har ett eget intresse av att saken inte granskas även ur ett medborgarperspektiv.

Just nu avfyras lobbymissiler, som Anna Troberg bestämt sig för att ta itu med. Det ska bli intressant att läsa hennes genmäle. Magnihasa har också läst och gjort en analys av argumentationstekniken i lobbyistens utspel. Vidde funderar i dagens anledning kring lagligt och olagligt på nätet. Annarkia skriver att det är mer än fildelning som står på spel. MinaModerataKarameller fixar en härlig ”pyspunka” på lobbyns uppblåsta argumentation. I det sammanhanget kan det vara intressant att läsa samma lobbyists intervju med Cecilia Wikström (FP), som – enligt egen utsago – är den mest kunnig i fråga om upphovsrätten bland svenska EU-parlamentariker. Dra mig på en tallpinnevagn!!! Ska vi se den här egenproducerade nyheten som att media inte alltid går hans ärenden och då får han gå ärendet själv. I så fall kan vi skönja att ett uppvaknande är på gång. Hax rapport från omröstningen i EU-parlamentet kan stå som motbild.

Avslutar med Copyriot som skriver mycket intressant under rubriken Piratrörelsen har aldrig funnits. För mig som varit engagerad i Piratpartiet knappt ett år är detta av intresse. Alla dessa olika bilder skapar tillsammans en helhetsbild av nätmedborgarnas brokiga skara. Det som syns speglar hur komplex tillvaron är och att uppköparnas jurister och lobbyister för närvarande har ett mycket stort övertag, eftersom politikerna idag tillmäter egennyttan långt större betydelse för samhällets utveckling än värnet av en allemansrätt på det digitala området. För att vidga perspektivet länkar jag sedan till Cybernormer, där Piratpartiets Amelia Andersdotter gästbloggar under rubriken När näträttigheter blir globala.

Intressant.

Trycket från upphovsrättsindustrin ökar i Europa.

Läser i engelska Telegraph.co.uk som skriver idag om hur en samarbetskommitté för organisationer, vars medlemmar är innehavare av upphovsrätter, the European Audiovisual Social Dialogue Committee, (EASD), som inkluderar bland andra International Federation of Film Producers Associations och Association of Commercial Television i Europa, vill ha förbättringar av EU:s rättsliga ramverk för att möjliggöra införandet av en specifik lagstiftning för att skydda innehavare av upphovsrätter, d v s de företag som köpt upp rätten att använda en skapares verk i sin affärsverksamhet, vilket inte per automatik leder till goda inkomster för den som skapat verket i fråga.

Då jag vet att jag har läsare, som ogillar att jag länkar till engelska texter, tar jag mig friheten att fortsättningsvis översätta hela artikeln till svenska, vilket Google Översätt hjälper till med.

EASD vill också öka trycket på ISP:er (Internet Service Providers) det vill säga internetleverantörerna för att de ska delta i kampen mot olaglig fildelning över deras nät. Dessutom efterlyser gruppen mer forskning inriktad på de ekonomiska konsekvenserna av olaglig fildelning och hur det sedan kan kopplas till förlorade arbetstillfällen.

Bildandet av gruppen följer på publiceringen av The Digital Economy Bill i november 2009, som hade en stark fokusering på de åtgärder, som den brittiska regeringen planerar att införa för att stävja illegal fildelning.

Rapporten, som syftade till att förverkliga de flesta av de åtaganden, som anges i The Digital Britain White Paper, som offentliggjordes i juni 2009, sade att det första steget mot att minska piratkopiering med 70 procent kommer att inträffa när Internet Service Providers (ISPs), såsom Sky eller Virgin, skickar ut varningsbrev till de som upptäcks syssla med fildelning på deras nät.

Rättighetshavaren, vars material blivit piratkopierat, t.ex. en musiketikett som Universal Music, kommer att betala en fast avgift, som fastställs av mediaregulatorn Ofcom, (motsvarar vårt PTS) för att täcka ISP:s kostnader för att skicka skrivelsen. Stephen Timms, ministern för The Digital Britain, trodde att man med denna metod skulle lyckas komma tillrätta med merparten av problemet.

Men om Ofcom upptäcker att minst 70 procent av illegal fildelning inte har upphört, har Lord Mandelson, statssekreterare, rätt att hos parlamentet ansöka om ytterligare lagstiftning för att tvinga Internetleverantörerna att införa tekniska åtgärder, såsom avstängning av Internetuppkopplingar. Ofcom har mätt nivåerna av illegal nedladdning sedan i november 2009, men har inte angett något datum då regeringen förväntar sig att ha uppnått en 70-procentig minskad piratkopiering. Regeringen avvaktar med att göra det till ett brott.

Herr Timms har betonat att sådana tekniska åtgärder är "en allra sista utväg" och hoppas att Internetleverantörer och andra ägare av innehåll, kan skapa mer tilltalande juridiska tjänster. Andra tekniska åtgärder omfattar införande av ett tak för bandbredd och införande av en daglig gräns för överföring.

”Den obehöriga fildelningen av skyddade verk och prestationer - liksom behovet av att alla rättighetshavare att kunna dra konkret nytta av exploateringen av deras arbete - är viktiga frågor som behöver bli bättre bekräftade av Europeiska kommissionen och andra EU-institutioner”, sade The European Audiovisual Social Dialogue Committee i ett gemensamt uttalande.

Den i Storbritannien, som - mer än många andra - skrivit om attackerna mot Internet och hoten mot nätet, som en öppen plattform för information och kunskap, är Monica Horten. Hennes webbsida Iptegrity.com är fylld av info för den vetgirige. Med hjälp av Google Översätt kan man förstå det mesta även om skillnaden i grammatik kan skapa en del svårförståeliga meningar. Markera, kopiera och klistra in text du vill ha översatt – upptäck världen!

Hos henne läser jag vad hon tror om det kommande decenniet när det gäller Internet. Hon skriver bland annat:

”Blickar jag framåt för resten av decenniet, om denna utveckling fortsätter kan vi förutskicka att 2020 kommer att se Deep Packet Inspection (DPI) som norm för att övervaka användares kommunikation. "Tekniska åtgärder" kan införas för att skydda varumärken, barn och människors goda rykte med ärekränkning och förtal i lag, och antiterroristlagen, som slår mot Internet-användare, bloggare, webbhotell och webbplats redaktörer. Webbplatser kan tvingas vara licensierade. Rädda Internetleverantörer, kommer under hot om skadeståndsansvar, blockera allt, som kan riskera att de hamnar i domstol - eller tar fel väg. De stora medieföretagen kommer ”mysa till det” och erbjuda användare olika premie-tjänster. Responsen från användarna kommer att bli en ökning av krypterad trafik, men de kommer också att betala premier för privilegiet att få tillgång till ett standardiserat innehåll. Som en följd av detta kommer den digitala klyftan blivit en avgrund. Endast de med teknisk kunskap eller pengar kommer att ha tillgång till informationssamhället. De utan pengar kommer att endast ha tillgång till statliga och andra offentliga sidor samt handelsplatser.”

Vilken dystopi för alla politiker, som ser internet som ett verktyg för att bygga ett gott informations- och kunskapssamhälle?! Sedan finns det fortfarande de som inte förstår varför jag kandiderar i Piratpartiets primärval för att om möjligt platsa som en av deras kandidater i riksdagsvalet 2010.

Nåväl – igår skrev jag till ledamöter och ersättare i Näringsutskottet om ACTA. Lägger upp svar vartefter de flyter in. Ännu så länge är det bara Agneta Berliners dator, som meddelat att hon är ”Out of office” på grund av resa till den 18 januari. Johan Linander har tagit semester och befinner sig på Tenerife – det är honom väl unnat. Medan jag väntar läser jag med visst nöje Badlands Hyena, som också spanat in i framtiden.

Sedan en runda för att se vad som fångat andras intresse: Oscar Swartz om missförstånd kring FRA-lagen; Hultin friskar också upp våra kunskaper om FRA; OlofB gillar också inlägget av Sagor från livbåten, som jag använde i mitt mejl till Näringsutskottets ledamöter och ersättare igår – det är bra och tål att läsas mer än en gång; Anders Widén om Airporn som ett led i maktutövningen; Calandrella funderar Och de ska stoppa terrorister... ; Rick skriver om Demokrati och Mänskliga rättigheter, vilket skapat en debatt där; Kompletteras här av Sagor från livbåten – Votering är begärd och ska verkställas... ; Anna Troberg vill att vi berättar om våra visioner av Piratpartiets närvaro i riksdagen; Johanna Ögren puffar för att vi bör rösta på en tjejteknik-sajt i finalomgånten i Stora Bloggpriset – och där finns även tre pirater att rösta på i kategorin Politik och samhälle;-) ; Rosemari, som skriver på Kulturbloggen, är enligt min mening också värd en röst om dagen. Avslutar med Johan Westerholm, som bjuder på en låt med ett återuppståndet Kebnekajse 2009. Har själv ett bestående minne från en konsert här i Norrtälje – den elförstärkta fiolen och närheten till en högtalarlåda pallade inte mitt högra öra riktigt med. Men vad gör det om hundra år?!

Intressant.

Stort och smått i livet.

Väcktes av sopbilen, som backade in mot hyreshusets rum för hushållssopor. Har sovit länge då jag kom hem sent efter fullgjord farmorsdag. Farmorsdagar är dagar då barnbarnen går före allt annat. Oftast handlar det om att göra ett inhopp då mamma eller pappa har svårt att få ihop pusslet, men det kan också vara att delta i och dela glädje och fest, när någon fyller år, eller skola, fritids, dans- och teaterledare ordnar särskilda arrangemang för föräldrar och anhöriga.

I bussen på väg hem tänkte jag på Thomas Bodströms (S) ord i samband med att M ordat om datalagringsdirektivet d v s skyldighet för teleoperatörer att under en tid spara uppgifter om vem som kontaktar vem, hur länge och om vad. - Hur i alla glödheta tänker kar´n? Menar han på fullt allvar att det skulle bli svårare för Hells Angels att dölja sin brottslighet och lättare för brottsoffer att slippa bli utsatta om dessa uppgifter lagras under längre tid? Märkligt att den, som tidigare varit justitieminister och dessutom är jurist är så okritisk mot dem som sjunger dataminingens lov. Men inte bara det, inte ser ut att ha en tanke om vilket klimat all denna övervakning och avlyssning skapar i samhället. Är han bara korkad eller spekulerar han grovt i att den typen av resonemang ska köpas av ett folk, som beskrivs som sovande? Erinrar mig i skrivande stund att Mårtensson skrivit om att Tysklands författningsdomstol är på väg att pröva om direktivet strider mot artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Ett i övrigt läsvärt inlägg. Hur som helst kunde jag inte få ro att sova förrän jag skrivit om saken. Därför behovet av sovmorgon.

Men nu några ord om dagens lokala nyheter. Nyheten om att Norrtälje enskilda gymnasium gått i graven sedan skolan köpts upp av RHS-gymnasiet, vilket i sin tur ingår i utbildningskoncernen EUC Education AB. Skriver nog om det i NT-bloggen. Noterar vidare att landshövding Per Unckel, som ordförande i den nybildade Skärgårdsrådets exekutivkommittén, kommer att arbeta tillsammans med bland andra Norrtälje kommuns kommunalråd Kjell Jansson (M) för bättre och snabbare resultat i nära dialog med skärgårdsborna. Tänker genast på första sidan av DS, där rubriken Strandväktare och en bild på bygglovchefen i Värmdö kommun, puffar för artikeln inne i tidningen om dragkampen mellan friluftslivet och dem som vill bygga på strandtomter ständigt pågår i Värmdö. Därför har man utarbetat en lokal strandskyddspolicy. Undrar om det finns något liknande i vår kommun?

Ser också ett intressant debattinlägg i DS ”Håll distansen till lobbyorganisationer”. Det är Per-Olof Åberg, kommunpolitiker (MP) i Bollnäs, som skriver om Svenskt Näringslivs enkät, vilken ligger till grund för deras mätning av företagsklimatet i landets kommuner. Efter att ha varit i kontakt med Svenskt Näringsliv skriver Per-Olof Åberg bland annat ”Det går emellertid inte att hävda att Svenskt Näringslivs ”undersökning” av ”företagsklimatet” verkligen mäter vad undersökningen avser att mäta eller att resultaten är tillförlitliga. Kommunerna tävlar om att komma högt på denna lista. Säkert ingår nu Svenskt Näringslivs nyckelbegrepp i det lokala planarbetet i fler kommuner och regioner än min. Min uppfattning är att politiker och tjänstemän borde upprätthålla nödvändig distans och integritet gentemot olika lobbyorganisationer”. Intressant.

Det senare påminner mig om det utbyte jag haft i kommentarsfältet om Sifos väljarundersökning, vilket landat att att jag också måste gå till källan och ställa frågor om hur denna mätning går till och dess främsta nytta. Men, nu måste jag först och främst tänka på dagens viktigaste övning – hjärtgympa. Den gör mig verkligen gott och dessutom är det tryggt med kroppsansträngningar under sakkunnig ledning.

EU:s roll och ACTA speglat i media?

Lena Ek, EU-parlamentariker och kandidat för Centerpartiet skriver idag i Expressen om att hon ska slåss för den enskilde inom EU. Det låter bra, men kan vi tro på det, när vi har FRA-lagen med sitt efterspel i färskt minne. Lyckligtvis händer saker i Bryssel, som gör att vi kan syna EU-kandidaterna i sömmarna före EU-valet. Nu närmast Telekompaketet och spelet kring ACTA-avtalet.

Igår fick vi i Kulturnyheterna ännu en glimt av ACTA-avtalet i de media, som Jan Guillou, Bo Rothstein och några till inom Sveriges intelligensia ser som ”riktiga media”. ACTA står för Anti-Counterfeiting Trade Agreement och om detta har DN haft en artikel för åtta dagar sedan i samband med att IPRED-lagen hade röstats igenom i riksdagen och en artikel för tre dagar sedan, då DN berättade att Obama uppmanats tala ut om hemlighetsmakeriet kring ACTA.

I artiklarna finns en stark koppling mellan illegal fildelning av upphovsrättsskyddat material med fokus på rättegången mot The Pirate Bay, men ytterst litet om det stora hotet mot oss alla och envar, som lever delar av våra liv på nätet och där nuvarande upphovsrättslag inte tar hänsyn till behovet av en immateriell allemansrätt för att vi ska kunna utbyta tankar och på olika sätt gestalta våra upplevelser med koppling till olika verk. Något som Stefan Mårtensson försöker råda bot på genom att starta en namninsamling med krav på en lag för införandet av en intellektuell allemansrätt.

SvD hade en artikel Under strecket den 21 januari författad av Niklas Lundblad och en Brännpunktsartikel den 22 februari undertecknad av Erik Josefsson, kandidat, V, till Europaparlamentet, Karl Sigfrid, riksdagsledamot, M, Erik Laakso, socialdemokratisk debattör, Erik Hultin, CenterUppropet. Här kommer internetanvändare till tals och Niklas Lundblad, som ingår i regeringens IT-råd, skriver initierat om saken ”Lawrence Lessig, professor i juridik och välkänd upphovsrättskritiker, tillhör de i och för sig kritiska upphovsrättsdebattörer som om och om igen påpekat att immaterialrättshökarnas alltmer konfrontativa attityd leder till en situation där man öppnar ett utrymme för ett radikalt motstånd mot immaterialrätten, vilket på sikt kan vara förödande för den värdefulla roll som en avvägd immaterialrätt kan spela”.

Som synes har de två mest etablerade av våra traditionella media varit synnerligen sparsmakad när det gäller att redaktionellt spegla vilka risker som följer av att politiker låter upphovsrättens hökar skriva våra lagar. Regeringen har tillsatt en utredning om upphovsrätt och där har uppdraget som enmansutredare gått till Jan Rosén, ordförande i Svenska föreningen för upphovsrätt. Som kuriosa kan nämnas att advokat Danowsky, känd från rättegången mot The Pirate Bay, sitter i samma styrelse. Anders Widén tycker att vi ska låta dom veta att vi ser. Det tycker jag också. Undrar just hur Beatrice Ask tänkt när hon utsåg honom?

Isobel har också gjort ett fynd när det gäller dessa medias spegling av det som sker. För nog kan man väl räkna Nyheter24.se till de medier, där en nyhet blir hanterad av riktiga journalister. Sedan jag läst en del bloggar samt artikeln i International Herald Tribune, där det berättas att USA-lobbyister uppvaktar politikerna i Bryssel, har jag sänt ett nytt mejl till Sveriges politiker där. Vad jag kan förstå pågår en kraftmätning mellan upphovsrättshökar och de nätaktörer, som arbetar för en neutral lagstiftning kring internet. Att rapporteringen därifrån är mager i traditionella media bekräftas i en utblick från hd.se, som Opassande funnit. Tommy K Johansson ställer frågan vilken modell för att betala för nedladdad musik, som vi föredrar, vilket är en bra fråga i sammanhanget. När vi betänker vad det kan kosta, om man hamnar i klorna på upphovsrättshökarna, vilket Svensk Myndighetskontroll bloggar om, kan det vara idé att både hjälpa industrin med tips om affärsmodeller och att engagera sig i namninsamlingen, som Mårtensson dragit igång. MiNimaliteter fortsätter att samla bidrag till FRAntologin.

Avslutar med Badlands Hyena som i god satirisk anda ger sin syn på debatten om riktiga media, bloggosfären, upphovsrätt, The Pirate Bay. Intressant.

Mejl till politikerna i Bryssel.

Hej igen!

Sedan jag sett/hört i SVT:s Kulturnyheterna igår och läst i Herald Tribune om USA-lobbyisterna i Bryssel, som försöker motverka en neutral lagstiftning när det gäller internet i Telekompaketet och ACTA-avtalet, undrar jag vilket ståndpunkt du och ditt parti intagit i saken. Inför EU-valet håller jag på att ta reda på vilka politiska partier och kandidater, som vill verka för ett internet, där vi användare inte behandlas som presumtiva brottslingar och där starka affärsintressen inte kan göra sig breda på bekostnad av våra mänskliga rättigheter. Tacksam för en redogörelse för om du kandiderar och i så fall din syn på saken.

Jag har i ett tidigare mejl den 4 februari ställt frågor och sedan dess fått svar från Eva-Britt Svensson (V), Jens Holm (V) och Carl Schlyter (MP) med en redogörelse vad de avsåg att göra. Inger Segelström (S) svarade ”Min partigrupp ska ha en första diskussion ikväll med omröstning i mars enligt nuvarande planering”. Häromdagen kom sedan ett svar från Jan Andersson (S) via politiskt sakunnige Joakim Edhborg: ”Bästa Gun Svensson, Tack för Dina e-postmeddelanden om Medina Ortegas rapport om upphovsrätt. Rapporten har dragits tillbaka, åtminstone för tillfället, och kommer inte att tas upp vid sessionen i Strasbourg i nästa vecka.”

Eftersom han inte säger något om Telekompaketet har jag sänt honom ett nytt mejl. Väntar med spänning på hans svar, men också på en respons från er, som företräder partier i alliansen, vilka jag tidigare röstat på.

Med vänlig hälsning

Gun Svensson

Intressant?

Mejlet ovan, avsänt idag, har inspirerats av inslaget i SVT Kulturnyheterna och artikeln i Herald Tribune samt många som bloggat i saken: Scaber Nestor, Erik Josefsson, Karl Sigfrid, Hax, Olof och Erik Hultin. I mitt nästa inlägg visar jag hur några av de största inom s k riktiga media speglat saken.

Mårtensson inspirerar när han nu samlar namnunderskrifter till stöd för en lag om en intellektuell allemansrätt. Anders Widén har tidigare argumenterat för denna allemansrätt i samband med IPRED-debatten och funderar idag, när en del besökare av hans blogg ska visa var de står. Alla har på olika sätt bidragit till att jag igår formulerade vad Sverige förhandlare borde säga till dem, som driver ACTA-förhandlingarna: - Rensa i snårskogen sådant, som är ämnat att tvinga på EU:s länder en amerikansk lagstiftning om upphovs- och patenträtt, annars säger vi nej. EU, som är en del av världen med ett betydligt äldre kulturarv än USA, måste ha möjlighet att utreda och stifta lagar som passar oss här. Om en nation säger nej faller avtalet.

Mitt i steget skriver, utifrån en italiensk filosofs teorier, om tankar kring det permanenta undantagstillståndet och hjälper oss att se hur den praktiska tillämpningen av rådande politiska teorier nu drivits in absurdum. Om inte annat, är det en naturlag att sånt inte håller i längden. Är det något liknande vi kan se när det gäller världsekonomin?

Striden i rätten angår oss.

Inleder med Aftonbladets artikel Åklagaren backar, där vi får någon slags förklaring till att Håkan Roswall ändrade gärningsbeskrivningen för de åtalade. Går vidare till Andra dagen i rätten, där vi får veta att rättegången beräknas pågå under 13 dagar – idag gjordes dock ett väl tidigt uppehåll redan på eftermiddagen. Lotta Gröning skriver på sin blogg ”Problemet för rättsstaten är att den har mycket svårt att få tag i de skyldiga och därför angrips de som tillhandahåller verktygen för nedladdning. Men det hela blir ju lite löjligt.”. Hon verkar förstå det som t ex Peter Kadhammar och för den delen Björn Ulvaeus på Newsmill har svårt att ta in – vi lever i en ny tid, som kräver nya lösningar på distribution av musik till en stor del av kunderna. Om jag minns rätt startade Piratbyrån som ett svar på Antipiratbyråns d v s upphovsrättslobbyns verksamhet.

När denna industri ställde till så att Spotify blev tvungna att reducera en del av sitt utbud, då blev jag, ”gamla mänskan”, en aktivist, som gick med i Facebook-gruppem ”3 week global medie-boycot” för att visa dessa producenter vad jag tycker om det, som de håller på med. Sent skall syndaren vakna, tänker jag när jag ser att VD Kenth Muldin, Stim, nu försöker slå in en kil mellan mig och andra, som börjat fatta vad grabbarna bakom The Pirate Bay och Piratpartiet jobbar för. Läs och begrunda hans inlägg i Sydsvenskan ”Piraterna är inte representativa”. Intressant.

Expressen skriver också om att åklagaren ändrade sin talan och att han just nu inte vill motivera varför. Det som de åtalade ser som tekniska missförstånd i hans föredragning, gick han inte närmare in på, utan här hänvisade han till kommande förhör med tekniska experter. Lars Lindström ställer i sin krönika en rad frågor, som känns mycket relevanta i sammanhanget. Men, om inte industrin redogör för vad deras lobbyverksamhet och jakt på pirater kostar dem och deras artister, är det inte särskilt intressant att veta vad The Pirate Bay lagt ner på den utrustning, som krävs för att hålla verksamheten igång. Lake har också hittat en del intressanta saker om The Pirate Bay. Hos SVT Opinion skriver Johanna initierat om bakgrunden till rättegången.

Efter detta en stunds betraktelse kring Näringsutskottets Ja till IPRED-lagen. Om detta skriver nu bl a SvD, Aftonbladet och Expressen. Mårtensson konstaterar att det blir en sorgens dag den 25 februari då riksdagen klubbar igenom denna lag. Tycker i likhet med MinaModerataKarameller Kan man inte vänta med IPRED-lagen!? Instämmer också i Erik Laaksos slutkläm på Newsmill: ”Det finns många saker som oroar i frånvaron av politiker i diskussionen om öppenhet, fildelning, kultur och mediaindustri. Rädslan att öppenheten ska förändra deras egen situation och plattform är förståelig men obefogad eftersom det kallas demokrati. Mer oroväckande är om frånvaron beror på okunskap om ämnet och ett för stort öra för lobbygrupperna som snart ges polisbefogenheter. Då är det riktigt illa”. Hax tycker att alliansens företrädare borde ta sig en rejäl funderare på sitt förhållande till rättssäkerheten och Opassande reflekterar kring hur rättegången och Ipred-lagen kommer att påverka oss.

Tankar kring rättegången mot The Pirate Bay.

Isobel Hadley-Kamp problematiserar i Expressen diskussionen om upphovsrätten, vilken är orsak till rättegången här i Sverige mot The Pirate Bay, som startar i Stockholms Tingsrätt den 16 februari. Hon noterar även vad som är på gång i EU-parlamentet. Aftonbladet skriver under rubriken Piratkoden om varför rättegången mot The Pirate Bay är en politisk rättegång. I en faktaruta intill redogörs också för den frihetsrörelse, vars filosofi skaparna av The Pirate Bay verkat för här hemma och internationellt. Rörelsen agerar i form av ideella organisationer, vilka kämpar för en modernisering av upphovsrätten och erbjuder kreatörer att redan från början bestämma vilken grad av frihet verket ska ha för andra användare genom användningen av en Creative Common-license. En annan gren är Open Source, som gäller programvara med öppen källkod, vilken gör det möjligt för användare att fritt använda program samt modifiera, kopiera och förbättra dem.

Idéerna om hur kultur och nya idéer skapas i en fri interaktion med andra i det verkliga livet, där andras verk inspirerar eller gnisslar i kontakt med egna och andras idéer och ger upphov till nya idéer eller verk, är den filosofi som ligger bakom den teknik för fildelning, som grabbarna bakom The Pirate Bay utvecklat. Eftersom tekniken är uppbyggd för att ge en användare möjlighet att sätta upp ett anslag om vilket material, som finns tillgängligt för andra användare att hämta hos denne, anser grammofon- och filmindustrin (som ingår i Antipiratbyrån) att The Pirate Bay gjort sig skyldig till medhjälp till upphovsrättsbrott. Fildelningen, som sådan, är ingen brottslig handling, utan det är användarnas sätt att använda den, som kan vara det. Men den stora frågan är om man kan döma dem, som tillhandahåller tekniken, för medhjälp till brott?

Precis på samma sätt som vi ställde oss frågan: - Ska vi döma The Pirate Bay för att Tingsrätten i Arboga inte tänkte på att sekretessbelägga bilderna i Arboga-rättegången, vilket gjorde det möjligt för någon att sprida dem med hjälp av ett anslag på The Pirate Bay och den extra ”marknadsföring” detta fick genom nyhetsinslag i TV4? För mig är det självklart – Ansvaret för vad jag, som användare av internet gör, kan inte ligga hos Telia eller Google! I en rättsstat är varje individ ett rättssubjekt, som ska betraktas som oskyldig intill dess att en domstol under rättssäkra former funnit att vederbörande gjort sig skyldig till brott.

Men att det inte är så solklart, det visar den lobbyverksamhet som pågår i Bryssel och här hemma, där grammofon- och filmindustrin ligger på politikerna för att få till stånd lagar som tvingar teleoperatörer att stänga av användare från nätet eller att ge industrins aktörer rätt att själva jaga fildelare genom att hos teleoperatörer begära ut uppgifter om datorernas IP-nummer. Jag hoppas att Isobel har rätt när hon konstaterar ”Den kommer inte att lyckas.” Samtidigt undrar hon ”hur mycket de kan förstöra på vägen och varför alla politiker tycker att en viss branschs slumpmässigt hävdvunna villkor är viktigare än hela samhällets bästa”. Det undrar jag också. Därför känns det rätt bra att åtminstone ha skrivit till EU-parlamentets svenska politiker i saken. Nu avvaktar jag med spänning vad dessa politiker kan göra för att återupprätta tilltron till dem, som värnare av rättssäkerheten. Om vi lever i en rättsstat ska inte lobbyister i Bryssel kunna använda politikerna i Bryssel för att påverka Tingsrätten i Stockholm!

Andra som bloggar om detta är Leo; Opassande; MinaModerataKarameller; Deepedition; Mårtensson; T-9 dagar; Axels blogg och Varför inte?, för att bara nämna några. Utsikt från höjden skriver om Sydsvenskans användning av The Pirate Bay för att dela ut en specialbilaga om upphovsrätt och fildelning. Globetrotter funderar kring skapandets lust och villkor.

Hyllning av en hjälte och fortsatt kamp.

Går en runda bland mina favoriter och ser till min stora glädje att Jonas den tappre af Westerås hedras av Svensk Myndighetskontroll, Calandrella och Jens O för sitt motstånd mot lagstiftningen, som legitimerar FRA:s trålning i trafikfloden på internet. Själv skriver Jonas på bloggen Trapprotest v 2-5.

Calandrella är en skärpt trettonåring, som visar att hon tänker ett snäpp längre än vad många i riksdagen klarar av. Detta är bara början på det nya skriver Jens O och jag är böjd att hålla med. Kampen för nätets frihet och rätten till vår integritet har bara börjat.

Ser att Lars-Erick gjort ett tillägg i bloggnamnet – en liberal rebell och påminner om liberalismens historia. Ett gott avstamp, sedan gäller det att vi hittar politiker att rösta på, först i EU-valet och sedan vid valet 2010. När jag hos Copyriot läst om det mycket fula spel som bedrivs i Bryssel, lutar jag åt att jag måste jobba mycket aktivt för att flera ledamöter, som inte går upphovsrättsindustrins ärenden, kommer in i EU-parlamentet.

Knappt hade jag hunnit glädja mig åt Spotify, ett lagligt sätt att lyssna på musik över nätet, förrän jag nås av upplysningen att tillgången till låtar kommer att begränsas. Jag håller med MinaModerataKarameller ”Det kunde man gett sig fan på...” Här fanns ett bra sätt att distribuera musik, men det kom väl olägligt med tanke på den stora gråt- och snyftvals som Ifpi och Antipiratbyrån riggat upp inför all den lagstiftning, som de vill omge sig med för att slippa hänga med i tidens utveckling. Jag förstår varför Copyriot och andra lägger ihop två och två och får svaret att politikerna håller på att utsättas för en kupp riggad av upphovsrättsindustrins lobbyister. Den verksamheten är inte gratis, varför man kan förstå varför de så gärna vill ha IPRED-lagens möjligheter att utan inblandning av domstol mjölka lättskrämda ungdomar och deras föräldrar på pengar. Jag lutar åt att Michael G:s idé om en bojkott är värd att jobba på. Intressant.

Kräver rättsligt skydd mot intrång i min dator.

-->

I dagens AB har riksdagsman Karl Sigfrid (m) redovisat hur politiker världen runt efter att ha blivit utsatt för bl a skivbranschens lobbyister börjat kringgärda internet med lagar, som både kränker medborgarnas integritet och ger olika aktörer befogenheter, vilka i en rättstat ska vara förbehållen rättsväsendet och där föregås av en rättssäker prövning. Karl har mot den bakgrunden en innovativ idé om det framsynta i att Sverige gick i rakt motsatt riktning – såg till att internet i vår del av världen kunde vara en del av det frihetens hav, som nätet är tänkt att vara. Förutom IPRED har han även skrivit om Polismetodutredningen – som IPRED fast tvärtom.

Men med tanke på alla föreställningar om nätet farlighet, som frodas framför allt bland dem som inte använder nätet i sin vardag, är jag rädd för att hans förslag om Sverige som en frizon, kommer att tolkas som att han vill se Sverige som en tummelplats för allt ont. Då kan det vara klokt att förflytta sig och inta ett helikopterperspektiv. Varför har det blivit så här? Ja, vi befinner oss i en brytningstid då vi måste söka ny kunskap för att förstå varför det pågår en kraftmätning mellan de som ser teknikens möjligheter, men inte blundar för dess problem, och alla som inte hängt med i teknikutvecklingen och därför väljer att stirra sig blind på problemen och blundar för teknikens möjligheter.

Resan från att vara helt ovetande om all denna lagstiftning med udden riktad mot oss internetanvändare fram till idag då den, som vill se, upptäcker hur politikerna går ärenden åt en industri, som inte hängt med i svängarna, har varit omskakande. Många har varit frustrerade över att våra lagstiftare d v s riksdagens ledamöter förefaller vara ovilliga att se saken från ett annat håll. Den frustrationen hanteras på olika sätt beroende på var man befinner sig. De, som gett upp hoppet om dagens riksdagsledamöter, har sedan ett antal år startat eget och bildat Piratpartiet. Christian Engström har i sin postning i går gjort en redovisning av den kamp som förts och man kan inte annat än imponeras av all den energi som ligger bakom detta. Andra, som i tro att de olika partierna från höger till vänster är måna om demokrati och folkets personliga integritet, står nu med lång näsa och känner sig mer eller mindre övergivna.

Då kan man göra som Erik Hultin – blåsa nytt liv i Centeruppropet och bredda uppgiften från att gälla enbart FRA till all den integritetskränkande lagstiftning som är på gång. Eller som MinaModerataKarameller ta på sig uppgiften av utbilda dem, som hon röstat på och måna om dem, som har vunnit insikt t ex Karl Sigfrid. Eller Anders Widén, som genom sin kamp för Riksdagssvar med frågor kring FRA, nu sökt kunskap och funnit att IPRED rör oerhört viktiga värden, som kan förskingras, om vi inte klarar att gå från kritik till konstruktion. Intressant.

Under tiden pågår Hearingen i Europaparlamentet om kommissionens förslag att förlänga tiden för copyright för inspelad musik (fonogram) från 50 till 75 år, vilket Hax rapporterar om. Eftersom det är därifrån det mesta kommer blir valet till EU av största betydelse. Anohito har en lista på tänkbara kandidater.

Går advokater f d kunders ärenden?

Ser hos Opassande att SvD uppmärksammat den nye presidenten Obamas val av två medarbetare i justitiedepartement. De två advokaterna har tidigare arbetat åt skivindustrin i deras kamp mot fildelare. Samtidigt vet tidningen berätta att Piratpartiet overthere stödde Obama innan valet och utgår nu från att piraterna kommer att bli besvikna. Men, jag undrar om det är så säkert att ett par yrkesskickliga advokater kommer att gå sina tidigare kunders ärenden i sin roll som Obamas medarbetare? I så fall måste vi titta närmare på vilka som arbetar i här i Justitiedepartementet och vilka de tidigare har tjänat.

Fastnar sedan hos Olof som funnit ett intressant meningsutbyte bland kommentarerna hos Anders Widén, där sossarnas energiske IPRED-kramare Minata bemöts av Rikard på ett mycket klarläggande sätt. Citerar en del av deras dialog:

Rikard:

@minata "Problemet i dag är att det är mycket svårt att för en rättighetshavare driva upphovsrättsintrång vidare i en domstol. Därför är IPRED välkommet bland rättighetshavarna och industrin runt detta."

Så genom att göra det lättare att driva fall, om än i civilmål, på bekostnad av rättssäkerheten, grundläggande krav på balans, med hjälp av lättfabricerade bevis, utan starka skäl att tro att innehavaren av ett abonnemang är samma som utfört själva kopieringen med flera stora brister för demokratin och rättsstaten, så löser vi exakt vilket problem och vilka problem skapar vi?

Konsekvenserna är att folk utan möjlighet till rättsskydd vid första instansen med krav på informationsföreläggande där industrin ensidigt får lägga fram "bevis" får sina personuppgifter utlämnade för att deras abonnemangs IP-nummer setts fildela skyddade verk. Detta upptäcker de när de får "an offer they can't refuse" med hot om höga skadestånd i civilmål.

Låt mig bara kontrollera att jag förstått dig rätt, detta är bra för samhället, relationerna mellan kunder och kulturindustrierna, rättsuppfattningen, kulturbranschen, demokratin och vad mer?

Det blir allt tydligare för mig att ni som är för IPRED vill ge vilka galna möjligheter för kulturindustrin som helst till vilket pris som helst bara för att ni inte gillar fildelning. Det är sanslöst i min mening. IPRED handlar INTE om upphovsrätt i den bemärkelsen du vill påskina. Om det visar sig att fildelningen som verkar vara din huvudfiende och då får antas enligt dig och andra är ett stort problem för samhället - lagar är som bekant till för samhället och inte enskilda industrier - inte minskar pga IPRED exakt hur långt är du beredd att gå i nästa steg för att stoppa fildelningen?

Du bemöter inte problemen med rättssäkerheten och bevisningen i IPRED med ett ord. Du bara upprepar att den är välkommen och att det handlar om upphovsrätt. Jag tolkar det som att upphovsrätten är så viktig att alla demokratiska principer då kan offras på dess altare.

Det citerade visar varför IPRED-kramare och IPRED-kritiker pratar förbi varandra – fildelning har med grumliga motiv gjorts liktydigt med olaglig nedladdning av upphovsskyddat material. Kunniga i it-branschen vet att fildelning är en teknik, som är användbar i många andra sammanhang. Ska politiker i Sveriges riksdag verkligen stifta lagar på en så tvivelaktig grund? Ja, efter debaclet med FRA-lagen är det mesta gångbart.

Den som tror att det material som är ute på remiss skyddar oss ombeds läsa Fredos analys. Svensk Myndighetskontroll har läst och vädrar sina åsikter. Leo har snappat upp att Vägverket påverkats av debatten kring FRA – det är bra, men långt bättre om det varit Justitieministern. Fast det är klart – bilister är en stark lobbygrupp. Intressant.