Vad vet vi om datalagringen?

Rätt intressant att en sökning på nätet efter begriplig information om datalagringsdirektivet, visar att mest information kan man finna i Norge. En sökning på Övervakning visar att människor i Tyskland också gjort sitt bästa för att förklara vad det är frågan om. Med erfarenheter av att folket i ett demokratiskt val röstade fram Hitler och att de allra flesta medborgare sedan inte brydde sig om vad som hände med judar, zigenare, handikappade och tyskar med andra politiska åsikter, vet man där att en demokrati kan avskaffas av demokratiskt valda politiker. Många tyska medborgare har dessutom erfarenhet av Stasis övervakning och kan därför lätt göra sig föreställningar om hur denna övervakning påverkar oss människor.

Därför bidrar de (som behärskar tekniken) att med hjälp av begripliga bilder förklara hur det kan komma sig att Tyskland på nytt är på väg mot en övervakning, som inte hör hemma i en demokrati. Men här i Sverige, där vi saknar dessa erfarenheter, hjälper det inte att vi, som befinner oss på nätet, tror oss om att kunna skaka liv i ointresserade medborgare. Står detta, som vi talar om, inte i tidningen och hör eller ser man det inte på nyheterna i radio och TV, då finns det inte. Därför är det en mycket ojämn kamp, som vi för.

Självklart har jag börjat undra över min egen fattningsförmåga, när väldigt få tycks bry sig om att regering och riksdag beslutar om den ena tvivelaktiga lagen efter den andra. Men, tack vare internet kan jag se att jag är i gott sällskap. Runt om i Europa och världen i övrigt pågår en liknande kamp för rätten att få vara medborgare med samma demokratiska fri- och rättigheter när vi befinner oss ute på nätet, som vi har i den del av verkligheten, där papperstidningarna gör anspråk på att vara exklusiva bärare av Sanningen.

Opassande fångar på ett bra sätt den stämning som råder bland människor som bryr sig. Där får vi bland annat veta att det talas om en översyn inom EU, eftersom nuvarande direktiv är dåligt underbyggt. Något som kan tala för att Sverige borde fortsätta förhala ett lagförslag. Fredrik Kjellberg är en oberoende liberal som visar hur frihet och personligt ansvar hänger ihop och hur fel det blir med en generell och allmän övervakning. Karl Sigfrid (M) och Maria Abrahamsson (M) (se länk i kommentar här nedan) visar att det även bland moderater finns ett motstånd när det gäller förslaget i polismetodutredningen, där man diskuterar att låta polisen få vidgade möjligheter att kunna ta del av lagrade data även i de fall när man misstänker annan brottslighet än den grova kriminalitet, som man hittills talat om. Ett bra exempel på den ändamålsglidning, som inträffar så snart man slagit hål på en viktig princip. Det som händer här är också av intresse i andra länder. Av info på Advokatsamfundets hemsida här och här kan man se att rättssäkerheten är i fara. Anna Troberg (PP) skriver om vikten att fokusera på rätt saker. Mot bakgrund av de bilder, som jag här har förmedlat ställer jag sedan de frågor som Anna menar att vi bör prata med andra om:

1. Vad är personlig integritet och är det något varje människa har rätt till?

2. Har den personliga integriteten ett egenvärde?

3. Bör man skydda den personliga integriteten och i så fall varför?

4. Var går gränsen för när det är rimligt att kränka en medborgares integritet?

5. Vilket ansvar har staten för att skydda medborgarnas integritet?

Sedan kan man få kraft genom att lyssna på de politiker, som idag har ett ansvar för att vi drabbas av detta. Ett stort tack till Joakim Jardenberg som lagt ut den inspelning, som han gjorde under Internetdagarna på sin blogg. Dessutom finns som vanligt intressant info på nätet om hur framgångsrikt det kan vara att satsa på övervakning, här Full Mental Straight Jacket.

Intressant.

Framtiden: Politisk arrogans värre i verkligheten.

Igår bjöd Internetdagarna på bland annat en programpunkt under rubriken Framtiden: Bättre än verkligheten, där vi bjöds på smakprov av en del tekniklösningar som är på G. Det som slog mig var att exemplen samtidigt var goda exempel på vad som fascinerar män. Sedan fick vi lyssna på EU-kommissionären Cecilia Malmström och då slog det mig att kvinnor förefaller vara lättare att skrämma upp och tuta i att politikerna måste besluta om direktiv och stifta lagar för att komma åt brottslighet genom att kolla in allas vår kommunikation och då blir datalagring Universalverktyget. Säkerhetsbranschen måste gnugga händerna av förtjusning. Hon har gått från att vara en riktigt frejdig tjej till att bli en riktigt, riktigt, riktigt trå-å-å-kig Fru Dysterkvist, som inte orkar stå upp för vår integritet och rättssäkerhet.

Därför tack till Oscar Swartz som gjort ett bra inlägg om hennes anförande och vilka tankar det födde hos honom och som jag kan känna igen mig i. Joakim Jardenberg sände idag programpunkten om Datalagringsdirektivet direkt på sin blogg. En av de mest effektiva instrument som polisen behöver, hävdade Folkpartiets talesperson. Hur kommer den effektiviteten att mätas? Och redovisas? För övrigt ansåg Alliansens företrädare med Johan Linander i spetsen att vi borde ha protesterat nere i Bryssel redan 2004. Därutöver undrade företrädare för teleoperatörerna varför branschen (kunderna) ska betala för polisiära uppgifter. Sammantaget visade alla utom Vänsterpartiets Jens Holm en förfärande brist på respekt för alla oss som sköter oss. I jakten på en del rötägg, gör de oss alla till ägg, som kan tänkas vara rötägg. Vad händer inom oss människor, när politiker och polisen struntar i vår integritet och rättssäkerhet?

När valet nu är över, får vi vara med om rena ketchup-effekten vad gäller integritets-kränkande lagstiftning. DN1, DN2, SR och SvD1, SvD2 berättar om Datalagringsdirektivet och Polismetodutredningen Opassande funderar kring att vi människor har svårt att föreställa oss vilka effekter datalagringen kan få. Scaber Nestor ställer en berättigad fråga när det gäller kostnaderna. Christopher Kullenberg och Mark Klamberg var rätt snabbt ute med sina kommentarer. Rejdnell skriver om FRA, Del 2. Andra som kommenterar är; Anna Troberg; Rick Falkvinge; MiNimaliteter; Anders S Lindbäck; Camilla Lindberg; Daniel Gustafsson; Ipse Cogita; och Full Mental Straight Jacket. Markus ”Lake” Berglund har ringt och ger oss en länk till Ring P1. För den som vill delta i den opinionsbildning, som pågår finns även en FB-grupp, att bjuda in sina vänner till. Anna Troberg skriver även i AB Debatt.

För övrigt har vi nu några månader på oss att tycka till om Yttrandefrihetsgrundlagen, som diskuterades idag under Internetdagarna. Utredningens sekreterare Nils Funcke medverkande tillsammans med Rick Falkvinge, PP:s partiledare, och Mats Svegfors, ordförande i Sveriges Radio, vilka gavs tillfälle lufta sin syn på det diskussionsunderlag som presenterats. Intressant höra hur man avsåg att hantera de tre olika förslagen för att slutligen landa i en proposition. Rick var resonerande och skicklig i sin argumentation, där den springande punkten är svårigheten att förena anonymitet med ansvar. Sedan var det verkligen befriande att höra Mats Svegfors och hans funderingar kring den omstöpning som pågår i mediesamhället. Allt talar för ... är ett uttryck som han ogillar. Han såg det som nu pågår som slutet på början av en viktig diskussion. Nils Funcke påminde om att allt inte är tillåtet att publicera i skydd av tryckfriheten. Intressant diskussion kring Wikileaks. Mats Svegfors berörde även hur barnpornografi slagit hål i en viktig princip.

Sedan återstår att bearbeta mina intryck av ”Nästa generation internetanvändare” där vi fick en lektion i hur Medierådet kan fråga och använda diverse svar för att legitimera sin existens. Kände behov av att kräkas när det påstods att barn på nätet inte interagerar med andra. Det är verkligen frapperande att den som vill ses som expert inte begriper att ett barn kan vara social genom att kombinera en aktivitet vid datorn med ett samtal i telefon till dess man kan hantera en chatfunktion. Inte så sällan har man en kompis bredvid samtidigt som man håller kontakt med andra. Kristina Alexandersson, var beundransvärd, som kunde ta det arroganta uttrycket ”Miljöstörda föräldrar” i ett inlägg från Medierådets företrädare, sedan hon inledningsvis gett intressanta exempel på hur hon och hennes barn använder datorn. Sedan fanns där också en publikfråga där en man påstod att ”barn hann bli förstörda av internet” innan de började i skolan och då kunde få lära sig om vikten av källkritik. Det är verkligen skrämmande att vi inte kommit längre.

Fick verkligen ett intryck av att Medierådets företrädare krattade i manegen inför inrättandet av den nya statliga myndigheten Statens Medieråd, som är tänkt att ersätta den nuvarande kommittén. Om jag fick bestämma skulle pengarna istället läggas på den utveckling som pågår för att ta tillvara internets möjligheter i skolan. Allt det där förfärliga, som internet påstås leda till, det klarar politikerna att hålla liv i helt på egen hand. Det visade Cecilia Malmström med all önskvärd tydlighet.

Intressant.

Myglas det i maktens korridorer?

Inleder med ett blogginlägg av Emma Opassande, som det osar om. Det ger mig anledning att ta en titt på vad som hänt när det gäller Polismetodutredningen. I januari 2009 kommenterade bland andra DN:s ledarsida det vid denna tid presenterade delbetänkandet av denna utrening. Den startade i december 2007 med ett särskilt uppdrag till särskilde utredaren chefsrådman Stefan Reimer (pdf-fil) som slutligt skulle redovisas senast den 31 maj 2009. Saken gällde att göra övervägangen om vissa straffprocessuella och polisrättsliga frågor angången de brottsbekämpande myndigheternas dolda spanings- och utredningsverksamhet. I det senare inryms hemlig teleavlyssning d v s signalspaning. Den 5 mars 2009 kunde vi höra att FRA:s Ingvar Åkesson protestera mot att SÄPO skulle bedriva en egen spaningsverksamhet. I juli 2009 överlämnade den särskilde utredaren Anders Eriksson betänkandet Signalspaning för polisiära behov (SOU 2009:66) (pdf). Efter överlämnandet framkom att justitieminister Beatrice Ask inte var nöjd med resultatet, vilket bland andra SvD skrev om.

Advokatsamfundets Anne Ramberg skrev i tidningen Advokaten om sitt sommarlov 2009 och berör där spelet kring den hemliga avlyssningen och ger oss sin syn så saken.

Dessförinnan hade regeringen i ett tilläggsdirektiv beslutat att flytta fram tidpunkten för en redovisning av Polismetodutredningens slutbetänkandet till den 31 maj 2010.

Den minnesgode kommer ihåg vad som sedan hände Anders Eriksson och den 3 mars 2010 skrev bland andra Mark Klamberg om att regeringen tillsatt en ny enmansutredning. Sveriges Radios Ekot har berört saken vid några tillfällen. Den 5 maj 2010 skrev R&D att den tidsbegränsade lagen om buggning förlängts t o m 2012. Emma Opassande m fl gjorde under juli-augusti 2010 ett svärmarbete; redovisat i Översikt av övervakningslagar.

Av delbetänkandet i januari 2009 framgår att det finns skillnader i dagens lagstifning mellan Rättegångsbalken (RB) och Lagen om Elektronisk kommunikation (LEK).

Förutsättningarna för hemlig teleövervakning enligt 27 kap. 19−21 §§ RB är följande.

1. Det ska finnas en skäligen misstänkt person.

2. Misstanken ska röra

a) brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader (även anstiftan och medhjälp),

b) dataintrång, barnpornografibrott som inte är ringa, narkoti-kabrott eller narkotikasmuggling, eller

c) försök, förberedelse eller stämpling till brott under a) och b).

3. Åtgärden ska vara av synnerlig vikt för utredningen.

4. Åtgärden ska avse uppgifter om telemeddelanden som befordras eller har befordrats till eller från teleadresser med viss anknyt-ning till den misstänkte.

5. Åtgärden ska beslutas av domstol.

Förutsättningarna för att de brottsbekämpande myndigheterna ska få tillgång till uppgifter enligt 6 kap. 22 § första stycket 3 LEK är följande (i jämförelse med rättegångsbalken).

1. Det ska vara fråga om misstanke om brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än två års fängelse (även anstiftan och medhjälp omfattas men inte försöks-, förberedelse- och stämplingsbrott).

2. Det behöver inte finnas en skäligen misstänkt person.

3. Åtgärden behöver inte vara av synnerlig vikt för utredningen.

4. Åtgärden är inte begränsad till vissa teleadresser.

5. Åtgärden beslutas av den brottsbekämpande myndigheten.

För att de brottsbekämpande myndigheterna ska få uppgifter om abonnemang från leverantörerna, t.ex. namn, adress, hemliga tele-fonnummer och IP-nummer, fordras inte samma svårhetsgrad rörande den misstänkta brottsligheten. I sådana fall är det enligt 6 kap. 22 § första stycket 2 LEK tillräckligt att det för brottet är föreskrivet fängelse och att det i det enskilda fallet kan bli fråga om annan påföljd än böter.

LEK, som bygger på EG-reglering, gäller sedan den 25 juli 2003. Rätt intressant att där finns ett par propositioner, 2006/07:119 och 2008/09:159 som ser ut att ha gått upp i rök. Varför? Har dessa förslag tillgodosetts på annat sätt. Eller kan det tänkas att de kommer att finnas med på ett hörn i slutbetänkandet, som enligt tilläggsdirektiv den 19 mars 2010 fått tiden för slutredovisning framflyttad till den 31 december 2010.

Det verkar minst sagt rörigt och en väldigt körigt i maktens boningar. Här kan det passa med en återkoppling till den DN-ledare som jag refererade till inledningsvis ”Förutom allt detta måste man tala i termer av rationalitet. 45 minuters presentation av ett tvåhundra sidor långt delbetänkande och inte ett ord om effektivitet. Siffror över hur många gånger olika tvångsmedel använts, men inga siffror över antalet fällande domar eller identifierade gärningsmän, eller hur många oskyldiga som i onödan utsatts för granskning. De flesta kan säkert acceptera att vissa arbetsmetoder för rättsskipning har ett pris. Men då vill man gärna vet det. Sedan kan man diskutera om man är beredd att betala det”.

Själv undrar jag: - Vilka resonemang förs inom regeringskansliet och de berörda myndigheterna när det gäller synen på internet och vi som vistas här? Minns att riksdagsman Karl Sigfrid (M) skrev att utredaren vid sin föredragning nämnde brott mot upphovsrättslagen som skäl för den nya lagen. Ska framflyttandet tolkas som att regeringen inte ville utmana folkopinionen med en slutredovisning före valet den 19 september? I så fall pågår ett kvalificerat mygel i maktens korridorer.

Håller med Anna Troberg – Kickstarta evolutionen i riksdagen med en röst på Piratpartiet!

Intressant.

Europadagen – på gott och ont.

En dag som denna, kan det vara på sin plats att tänka efter hur politiker här hemmavid agerar när de har en möjlighet att påverka våra lagar genom direktiv i Bryssel. Cecilia Malmström är den senaste i raden med sina förslag till direktiv. Rick Falkvinge , Hax och Magnihasa skriver mer om detta. Badlands Hyena skruvar till det på sitt oefterhärmliga sätt. Efter det passar det bra med Karl Sigfrid (M), som idag skriver på sin blogg om European Evidence Warrant (EEW) den så kallade Europeiska bevisinhämtningsordern. Den finns redan i dag, men som en följd av det program som Sverige tog fram under sitt ordförandeskap – Stockholmprogrammet – kan befogenheterna vidgas. Karl har snappat upp att Torys rättspolitiske talesman lyfte fram detta i slutet av den brittiska valrörelsen.

”Det är inte rimligt att andra stater, som vi som svenskar saknar demokratiska möjligheter att ställa till svars, får rätten att avlyssna eller kräva DNA-prover från svenska medborgare”, skriver Karl. Man kan tycka att Karl har alla chanser att driva sin uppfattning inom Moderaterna, eftersom detta parti besitter såväl Statsminister-, Justitieminister-, Utrikes- och Försvarsministerposten, men alla som följt de senare årens politiska debatt vet att politikerna står sig slätt gentemot den krets inom de olika departementen, som anser sig vara oförmögna att göra ett bra jobb om de inte ges långtgående möjligheter att använda metoder, där medborgarnas rättssäkerhet hänger på en skör tråd. Händelsen i Hornstulls T-banespärr talar sitt tydliga språk, vilket jag skrev om den 19 februari i år. Metoder som kan missbrukas, kommer att missbrukas och därför borde regering och riksdag en gång för alla sätta ner foten. DNA-registret, som inrättades i forskningssyfte, används för ett helt annat ändamål. Det som är tekniskt möjligt blir politiskt lämpligt och vi befinner oss på ett sluttande plan. Precis som vi förespådde när det gäller lagklustret kring FRA:s verksamhet.

Igår fick jag möjlighet att för Sollentunas medborgare berätta om min väg från att vara en omedveten pensionär till att bli riksdagskandidat för Piratpartiet. Det handlar om tiden före och efter den 9 juni 2008, då jag fick klart för mig att FRA-lagen var på väg att antas i riksdagen. Den kamp som då påbörjades för att påverka alliansens riksdagsledamöter och mitt sökande efter information och kunskap om lagstiftningens konsekvenser, gjorde att jag kom i kontakt med andra aktiva individer med partisympatier på hela skalan från höger till vänster. Då fick jag klart för mig att snacket om att freda folket mot terrorister, kunde vara en förevändning för att använda tekniken för helt andra ändamål. Precis som när upphovsrättsindustrin för flera år sedan bestämde sig för att använda barnporr och pedofili för att övertyga politiker om det kloka i att möjliggöra filtrering och blockering av visst innehåll i nätet. Efter barnporr och pedofiler väntar upphovsrättsskyddat material, som internetleverantörerna ska göras ansvariga för genom ACTA-avtalet. För att skydda sitt eget skinn kommer de att tvingas skriva om sina användarvillkor, vilket gör att vi som medborgare kommer att ha ett sämre skydd mot anklagelser om olagligheter på nätet än i livet vid sidan av tangentbordet. Men det kommer väl Polismetodutredningen att råda bot på eftersom rättssäkerheten kommer att försämras även där :(. Detta visar att det inte spelar någon större roll om det är alliansen eller de röd-gröna som regerar.

Rättsprinciper om att skydda individer mot statens intrång i privatlivet kan med hänvisning till terrorism, barnporr och pedofili överges i ett nafs. För mig har processen, där jag steg för steg, insett att de etablerade politikerna inte kan komma till besinning förrän Piratpartiet kommit in i riksdagen, varit en helt följdriktig utveckling. Ju mer man lär sig om vilka krafter som ligger bakom attackerna mot det fria internet, desto viktigare blir det att väljarna använder sin röst i höstens val. Det språk som politiker förstår är när folket röstar med fötterna. Alla som känner sig svikna av de etablerade partierna, när det gäller demokratiska fri- och rättigheter på internet, har nu ett alternativ att rösta på - Piratpartiet. Det håller inte att lägga sig på sofflocket – bara genom att rösta kan man visa vad man tycker. Dessutom ger det oss väljare rätt att lägga oss i det politiska spel som pågår. På sofflocket lämnar väljaren walk over och låter övervakningsivrarna få fritt spelrum. Fram till dess gäller det att fokusera på positiva tecken i tiden. MEP Christian Engström skriver om ett sådant. Intressant.

Sverige behöver en starkare grundlag.

Inledningsvis helt kort DN:s huvudledare där bokbranschen, i nuvarande form, förutspås vara nästa krisbransch. Det är väl i så fall ett resultat av obenägenheten att anpassa sig till den utveckling som allt flera författare börjat uppfatta. Samtidigt av en tillfällighet, som ser ut som en tanke, skriver upphovsrättslobbyn i sin nya förklädnad Netopia om e-böcker. Något som Anna Troberg (PP), själv med erfarenhet från branschen, kommenterar i ett inlägg om litteraturens verkliga problem. Läsvärt. Det ska bli intressant ta del av Techrisk tankar efter dagens seminarium.

Annars är väl ”nyheten” om den nya utredningen om Säpos behov av signalspaning, som väcker mitt intresse. Här i SR och Aftonbladet, Till det kommer datalagringsdirektivet och polisens intresse av att kunna kolla innehållet i det som sker på internet, vilket ska presenteras i polismetodutredningen före sommaren. Ett utspel i valrörelsen? (Kan just undra om det inte ligger en ”marknadsundersökning” till grund för detta, men det får väl framtiden utvisa om någon är intresserad av att forska om saken.) Nu sammanfaller öppnandet av FRA-shopen för Säpo med polisens önskan om en egen ingång för att slippa be teleoperatörerna om hjälp efter ett domstolsutslag. Dessutom, som om detta inte vore nog, har vi ACTA-avtalet där upphovsrättsindustrin med Sony & Co vill få bort budbärarimmuniteten och göra teleoperatörerna ansvariga för kablarnas innehåll. Med påföljd att de måste formulera användarvillkor som gör att de kan klara skinnet vid krav på skadestånd för påstått visat ointresse inför upphovsrättsintrång. Katten på råttan, råttan på repet ...

I den här diskussionen rör man sig med begrepp som ISP:er (Internet Service Providers) eller internetleverantörer, medan jag använder begreppet teleoperatörer för att alla, även dom som inte använder nätet för mejl mm, ska få klart för sig att avlyssningen och övervakningen gäller oss alla med telefon, mobil, fax, mejl, besökta webbsidor o s v. Och att risken är uppenbar att vi på rätt lösa boliner kan bli föremål för kartläggning. Men värst av allt är det som händer inom de människor som tvingas leva i skuggan av detta. Skälet till att Tyskland har en mer stringent konstitution eller grundlag till skydd för sina medborgare, har sin förklaring – en stor del av landets befolkning vet hur det är att tvingas leva under övervakning och kontroll.

Även om MP och V enligt SvD backar om datalagringsdirektivet, räcker det inte långt, även om vi kan se en liknande rörelse inom Centerpartiet. Så länge som Alliansens partier håller fast vid FRA-shopen (med dess vidsträckta möjligheter den dag hela operationen med Säpo och polisen är klar) är det väl inte någon större bravad att i nuläget motsätta sig datalagringen?! Mark Klamberg pekar på intressanta skillnader mellan FRA:s, Säpo:s och polisens behov när det gäller vem som ska möjliggöra tillgång till telekunders uppgifter. Men, vem bryr sig? Här hjälper nog bara att tillräckligt många av alliansens anhängare inser att de måste rösta med fötterna och ge PP en möjlighet till inflytande.

Lars-Erick grattar PP till regeringens inspel. Intensifier visar också på PP som en möjlighet. Själv undrar jag hur de riksdagsledamöter, som skroderat om att de fick till en acceptabel förändring av lagklustret kring FRA, känner sig en dag som denna. Ja, inte Centerpartiets Annie Johansson så klart, hon spelar med i spelet – Nej till datalagringen men Ja till FRA med särskild PUL, utveckling av sociogram i superdatorn Titan och mörkläggningsgardiner i form av politiker som hon själv i olika ”kontrollorgan”. Bah! Beelzebjörn talar om Ändamålsglidning och påminner om spelet hittills. Jag har börjat undra om det var så att Thomas Bodström såg datalagringsdirektivet som ett alternativ till den av Thage G. Peterson omhuldade skapelse FRA. Men i samma stund blev FRA fritt att adoptera av övervakningsivrarna hos Moderaterna. Märkligt nog är det inte någon större skillnad mellan vänster och höger när det kommer an på intresset att snoka i andras liv. Månne om vi någonsin kommer att få reda på hur det gick till när socialdemokraten Thage G. Petersons FRA blev moderaten Sten Tolgfors´ FRA?

Rick Falkvinge och MiNimaliteter försöker klara ut läget kring datalagringen; Svensk Myndighetskontroll noterar Centerpartiets skrammel; Lake har läst och gör en bra analys; Opassande funderar kring datalagring, språkbruk och FRA-shopen; Karl Sigfrid påminner om att tysk lag inte gäller i Sverige; MinaModerataKarameller noterar FRA-lagen åter i fokus; Erik Hultin talar klarspråk; Den Nya Medborgarrättsrörelsen talar om urvattning och tillbaka till ruta ett; Scaber Nestor säger vad många tänker; Integritet och frihet noterar att staten och företagen lever i symbios; Calandrella analyserar och kommer fram till att PP är det enda raka; Upphovsträtan skriver om datalagring och ACTA; och Christian Engström skriver om en ny läcka från de hemliga ACTA-förhandlingarna. Man kan bli trött för mindre! Men, det är alltid för tidigt att ge upp.

Intressant.

Om misstro och tillit – globalt och lokalt.

Noterar inledningsvis att det pågår en animerad diskussion mellan Mikael Nilsson och aktiva inom Miljöpartiet och Vänsterpartiet samt Piratpartiet om datalagringsdirektivet. SvD skrev häromdagen att Sverige fälls för att direktivet ännu inte är implementerat i svensk lag. Naturligtvis leder detta till spekulationer. Jag blir inte riktigt klok på var MP och V står i saken. Regeringen säger sig behöva invänta Polismetodutredningen och Opassande funderar bland annat kring detta. Karl Sigfrid gör ett inspel och undrar om Thomas Bodström överlever kravet på implementering av direktivet. Mark Klamberg ser sambandet mellan direktivet och polismetodutredningen, men jag tycker nog att dröjsmålet med både det ena och det andra bäddar för antaganden att varken M eller S vill föra fram varken det ena eller det andra före valet – det skulle vara att göra självmål i matchen mot Piratpartiet. Felten sätter in det hela i ett större sammanhang och tycker sig se vad som väntar. Enligt en del sakkunniga är kampen om kunskapen den stora valfrågan. Jag tycker mig se att det handlar om vem som kan framstå som mest trovärdig, vilket nödvändigtvis inte är samma sak. Tack till Stefan Flod för den länken.

Tillit är en bristvara, vilket gör världen allt osäkrare. Men, världens ledande män och kvinnor är inne på en farlig väg, när man tror att man råder bot på detta med mera övervakning och kontroll. OlofB skriver tänkvärt om övervakning och kontroll av flöden på global nivå och Johan Westerholm reflekterar kring detta på individuell nivå. Osökt kommer jag att tänka på något jag läst eller hört tidigare: - Bättre riskera bli sviken gång på gång än att gå misstänksam genom livet. Misstänksamhet och misstro fräter sönder alla goda relationer.

Men när jag lyfter blicken och tänker på Anders Mildners funderingar i SvD häromdagen om mediernas fokus, undrar jag om det inte finns en koppling mellan det som jag ser pågå i det lilla här hemma i Norrtälje, som medierna inte lyfter fram i dagsljuset, och det som sker i den stora vida världen. En liten klick makthavare, som tror sig om att veta bäst, och en bred allmänhet som undrar: - Voffö´gör di på dette vise´? Men, om flera ska kunna känna en större tillit håller inte detta i längden. Tänker också på att Nicklas Lundblad ska lämna Stockholms Handelskammare för ett flytta till Googles högkvarter i Mountain View, Kalifornien. Undrar om han kan ingjuta mer av tillit och mindre av misstänksamhet i det företaget, om det skulle visa sig att de inte inser att ett samröre med NSA kan skapa fler problem än det löser. IDG.se hade en artikel om detta samröre häromdagen. Maktdelning är bra i många andra sammanhang än i EU. Det kan vara sprunget ur en misstro, men måste ses som en säkerhetsåtgärd, när vi ser hur åtgärder med övervakning och kontroll växer, djupt in i det lokala samhället. Här skrivs det om Sveriges roll i den övervakning som sker runt om i världen: Anders Widén; Svensk Myndighetskontroll; Minimaliteter; och Lars-Erick.

Sagor från livbåten kommenterar uppgifterna om att studenter vid Lunds universitet måste skriva på ett avtal om att inte blogga om religion och politik. Detta utifrån det uppdrag, som de tio studenterna fått av universitetet. I den marknadsföring, som de ägnar sig åt med hjälp av bloggen, vill universitet att studenterna undviker den typen av innehåll, som så lätt tar fyr och likt skogsbränder kan förgöra mycket i sin väg. Scaber, Kulturbloggen och många andra kommenterar. Jag är böjd hålla med Göran, som äntrade livbåten för ett år sedan – hipp, hipp, hurra! Här bjuder Marcus, ombord på samma livbåt, på goda råd när det gäller öppenhet, transparens, kritik och vanligt folkvett.

För övrigt suger jag fortfarande på den goda karamellen Stora Bloggpriset och tackar Pirat-Janne för hans länksamling samt MinaModerataKarameller, Mårtensson och Deeped för deras generösa support. Det känns bra som motvikt till en och annan syrlig kommentar. Bland annat från dem som tror att det är Aftonbladet, som – utifrån att vara politiskt korrekt – gjort urvalet. Men, först var det ju ett hundratal bloggare, som valde fem finalister i varje kategori, och sedan var det läsare på nätet, som röstade fram den slutliga segraren. Jag själv blev verkligen överrumplad, men inte för ett ögonblick tror jag att valet av mig skulle vara riggat. Hoppas jag kommit ihåg att tacka alla, som gratulerat via kommentarer, Facebook, Twitter och mejl. Men, om jag missat någon sänder jag här ännu ett TACK! Har också besökt Kenzas blogg (hon yngst och jag äldst bland vinnarna) och ser att vi i den politiska sfären kan slänga oss i väggen – hundratals kommentarer på varje inlägg verkar där vara mera regel än undantag. Även om Kenza satsar krut på att se läcker ut i olika sammanhang, tycker jag att hon verkar vara en tjej, som står med bägge fötterna på jorden.

Intressant.

Hur ta oss ur detta klister?

Kommer höger- eller vänsterpartierna i politiken att äta upp Piratpartiet? Det tänker jag efter att ha läst Erik Laaksos inlägg igår. Erik har varit med ett tag, så han vet deltagandets villkor, i det politiska klimat som råder, sedan lång tid tillbaka. Nu för tiden bygger man antingen personliga allianser och kompromissar eller så försvinner man. Idag skriver Erik om inlägg i bl a Eskilstuna-Kuriren, med rubriken Piratpartiet borde inte behövas. Han har helt rätt.

Att det förefaller finnas en majoritet i Sveriges Riksdag, som vill ha en inkoppling av internets kablar till FRA vid så kallade samverkanspunkter, det är inget mindre än en SKANDAL. Därför är vi många idag, som anser att de etablerade partierna behöver utsättas för konkurrens för att kunna ta sig ur de djupa och invanda hjulspår, där de hittar alltför lättköpta argument för ett förhållande, som de kallar regeringsduglighet.

Tänk om de skulle våga göra en sanningsenlig SWOT-analys med fokus på den stuprörsmodell med olika utskott, som i realiteten bestämmer hur de enskilda politikerna ska rösta. Det är ett dyrt system, som stelnat i sina former, medan allt fler väljare tappar tilltron till det effektiva i att sätta ett kryss för någon som de facto inte får särskilt stort inflytande.

Tänk vilken injektion för det demokratiska systemet om de etablerade partierna ville ta in det som Maria Abrahamsson och Lotta Gröning försökte få Göran Hägg att förstå – att Piratpartiet står för något mycket mer än en översyn av upphovsrätten. Något jag skrev om i fredags. Något Morfar Gunnar skrev om i sin blogg i Norrtelje Tidning. Då gällde det hur FRA skulle kunna utföra uppdrag åt Säpo och Rikskrim genom avlyssningen av den teletrafik, som går över landets gräns, medan polismetodutredningen kan göra det möjligt för polisen att få motsvarande möjligheter för avlyssning av trafiken inom landet. Ser att regeringen den 4 juni gett ett utredningsuppdrag till rektorn för polishögskolan i Stockholm Ebba Sverne Arvill, som ska se om förutsättningarna till förundersökningsbegränsning i brottmål bör utökas.

För att belysa att det handlar om integritet och rättssäkerhet samt att polisen kan komma att få tillstånd att bedriva teleavlyssning, även i fiberkablarna, har jag och andra skrivit en rad inlägg om polismetodutredningen. Jens O. har också funderat kring all denna lagstiftning och lyfter fram mediernas roll för att lagarnas konsekvenser ska bli synliggjorda innan riksdagen beslutar. Nu sitter vi riktigt ordentligt i FRA-klistret – kablarna ska kopplas in den 1 december 2009.

Samtidigt måste vi hålla oss ajour med vad som händer kring Telekompaketet i EU, vilket Hax hjälper oss med. För att visa hur långt borta makten är, när det gäller demokratiska fri- och rättigheter på internet har Skellefteåbon Johan Lundström tagit sig hela vägen till Bryssel på ett ovanligt sätt. Västerbottens Folkblad skriver och han berättar själv på sin blogg. När jag läser Karl Sigfrids inlägg om det digitala skräckväldet i Hull, tänker jag att vi har en uppgift att lyfta fram de människor, som på olika sätt visar på det, som pågår med stöd av lagar, som inte stöts och blöts ordentligt och offentligt. Här spelar upphovsrätten en central roll, men Upphovsrätten är inte en naturlag, skrev Mymlan för tio dagar sedan, då hon deltog i en en minikonferens arrangerad av Media Mötesplats Malmö i samband med Hultsfredfestivalen. Hon ställer avslutningsvis en rad intressanta frågor och vill veta vad de berörda tycker. Bra att den debatten är igång, men hur få med de motsträviga, som hellre ser tekniska begränsningar? Månne om Anna Trobergs sommarprat hos Newsmill kan bidra till det? Hör just nu ett annat prat i SR:s P1 där prästen Olle Carlsson samlat några personer vid sitt köksbord i ett samtal om stöld. Skådespelaren Pia Johansson visar att hon, som många andra inom kultursektorn, fastnat i tugget att intrång i upphovsrätten är stöld. Sorgligt.

Avslutar med en länk till en hänförande bild av fotografen Stefan Olsson, som jag försökt påverka att släppa någon bild under Creative Common License för att jag och andra skulle kunna visa upp att här finns en fotograf, som kan fånga och frysa underbara ögonblick. Men icke sa Nicke – en sådan kommentar har inte fått någon respons. Trist, men jag är inte den, som är den. Jjag länkar för att visa en bild, som jag gillar och hoppas att han har förmåga att uppskatta gesten och inte ropar på polis.

Intressant.

Vilket ben ska FRA stå på?

Efter att ha kollat webbutsändningen från Rosenbad ytterligare en gång och lyssnat på SVT Aktuellt i går kväll blev det svårt att sova. Signalspaning för polisiära behov gäller trafik, som går över landsgränsen – bl a min e-post – och Polismetodutredningen, som gäller signalspaning för polisiära behov inom landet, d v s all annan teletrafik inklusive en utvecklingsverksamhet där bland annat sociogram skapas över misstänkta personers sökvanor och umgängeskrets. Signalspaning eller teleavlyssning? Det är bara i Sverige vi rör oss med två olika begrepp. I andra länder har man ett enda begrepp – teleavlyssning.

För att skingra tankarna lyssnade jag på P1 och råkade få in Vetenskapsradions repris ”Säkrare samhälle med hjälp av Darwin” i mina hörlurar. Det var ett av dessa tillfällen då jag för några sekunder tänker att det kanske ligger något i detta som kallas synkronisitet. Vanligtvis vet mitt förståndiga jag att det handlar om tillfälligheternas spel d v s slumpen. Hur som helst med den saken, det var ett intressant radioprogram, som rekommenderas alla så kallade säkerhetsexperter!!! Tänkte att det blir bra att använda, när jag bearbetar tankar och känslor vid fortsatt läsning av utredningen.

Men dessförinnan läser jag som vanligt mina morgontidningar och den första nyhet jag fastnar för i Svenskan är en helsida med artikeln För få misstänkta DNA-testas. Medan jag läser tänker jag "nog är det rätt intressant att polisen, som inte klarar av att använda den lagstiftning, som redan finns, enligt polismetodutredningen fortsatt vill ha möjligheter till teleavlyssning även där det inte finns någon misstänkt gärningsperson". Vill minnas att jag skrev om detta tidigare och då bland annat refererade till Advokatsamfundets yttrande över Polismetodutredningen. En koll och jag finner att det var den 9 juni, då jag (efter inledande tankar kring EU-valet) skrev om den bilaga, som fanns med i Svenskan den dagen med Advokatsamfundet som avsändare. Där finns ett citat ur bilagans text, skriven av samfundets generalsekreterare advokaten Anne Ramberg, värt att läsa om igen.

Så låt oss läsa både utredningen Signalspaning för polisiära behov, som handlar om teleavlyssning av trafik, som passerar över landets gränser och Polismetodutredningen, som gäller teleavlyssning av trafik inom Sveriges gränser och göra en bedömning om det, som där föreslås, är kännetecknande för en rättssäker demokrati. Frendo har den 3 juni gjort en bra sammanställning med utdrag ur olika yttranden över den senare. Mark Klamberg har kollat både och, bland annat här och här. Lägg därtill datalagringen som ännu inte beslutats i riksdagen. I det sammanhanget är det intressant läsa ett inlägg av Karl Sigfrid.

Sammantaget har utredaren Anders Eriksson ansett det vara rationellt att FRA sköter all teleavlyssning, så som avsett var från början – de har utrustning och utbildad personal. Sedan gäller det att hitta en rättssäker lösning för att utfärda tillstånd för trålning samt en kontrollfunktion, som medborgarna kan känna förtroende för. Vid redovisningen betonade han att uppdraget gällde att utreda hur Säpo och Rikskrim skulle kunna få sina behov av teleavlyssning tillfredsställda inte om. Några alternativ presenterades inte då de bedömts vara för kostsamma, vilket dock Camilla Lindberg (FP) fann märkligt att utredaren skulle avgöra. Genast infinner sig frågan: - Hur sköts den saken idag?

Expressen tycker sig se att protesterna förra sommaren gett resultat. Av SvD:s ledare framgår att Annie Johansson ( C) känt behov av att förklara sig, dock utan att göra något inlägg om detta på sin blogg. I DN finns idag ett signerat inlägg av Johannes Åman, som avslutningsvis förbryllar mig. ”Villkoren för att få underrättelser via FRA blir snarast striktare än för telefonavlyssning. Och så bör det vara.” Hm, uppenbarligen har Johannes Åman inte sett kopplingen till Polismetodutredningen, där teleavlyssning föreslås, som metod även i de fall när det inte finns någon misstänkt för en viss gärning. Eller kan det vara så att denna utredning ska bana väg för en skärpning av den andra? Även om jag tycker att Anders Eriksson är förtroendeingivande, så kan jag inte komma ifrån att det måste vara något fundamentalt fel, när alla människor i behov av information och kommunikation via internet förväntas finna sig i att bli hanterade som tänkbara brottslingar. Det ska verkligen bli intressant att se hur partierna kommer att använda detta, när valrörelsen tar fart i höst.

Sedan några andra som bloggat om saken: Jens O; MinaModerataKarameller; Mitt i steget; Niklas Frykman och Hax. Men, även Opassande, som hälsas välkommen åter efter en välbehövlig vila. Sedan som extra bonus en skön och tänkvärd text av Anders Widén, som verkligen varit en kämpe för våra demokratiska fri- och rättigheter på nätet.

Intressant.

Avlyssning för Säpos och Rikskrims räkning.

Lyssnade på regeringens webbutsändning när utredaren Anders Eriksson redovisade Signalspaning för polisiära behov 2009:66, som han nu överlämnat till Beatrice Ask. Eftersändning här. Jag har lyssnat på honom vid tidigare debatter om FRA och signalspaning och tycker att han är mycket klar och saklig i sin argumentation och det var han även idag. DN, SvD, SR SVT och Corren med flera rapporterar.

Hos Hax har jag funnit länkar till utredningen och instämmer – nu är det dags att läsa in sig, men några funderingar dock redan nu. Det gäller den referensgrupp, bestående av sju riksdagsledamöter, som bistått utredaren. Det framgick av redovisningen att man i vissa delar inte varit helt ense, men jag uppfattade dock inte varför, vilket naturligtvis bara de som inte instämt i utredarens förslag kan svara på. Men vilka det är har jag inte kunnat klura ut, men det visar sig nog. Positivt var att Eriksson tillämpat ett stramt förhållningssätt och funnit att tillståndsgivningen måste handhas av en domstol med kompetenta domare samt att efterhandskontrollen ska skötas av Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden (SIN) istället för Försvarets Underrättelsenämnd. En rätt kul detalj var att vi nu kan åberopa en statlig utredning för att slå fast att signalspaning och teleavlyssning är samma sak. Nu återstår att se vad som blir kvar av detta när det ska vägas av mot Polismetodutredningen och vad Säpos och Rikskrims men också Polisens ledning anser. En hint om detta ger Justitieministern, som redan har uttalat att hon inte är helt nöjd med utredningens slutsatser. - Jag skulle vilja ha mer kött på benen när det gäller alternativ till att FRA ska signalspana för polisens ändamål, sade hon efter Anders Erikssons presskonferens, enligt TT.

Sanna Rayman ger på SvD:s ledarblogg uttryck för vad många av oss spontant känner, men jag är också intresserad av vad Mark Klamberg med sina tränade ögon och kunskaper kan bidra med. Andra som skriver är Mitt i steget och Hd-Ledarbloggen.

Avslutar med Deepedition som kommenterar Karl Sigfrids m fl debattartikel om ACTA, som jag skrev om tidigare idag.

Intressant.

Undrens tid eller en försöksballong?

Rötmånadshistoria tänke jag när jag först såg dagens ledare i DN med rubriken Lämna oss ifred. När jag sedan läste ingressen ”Med orden säkerhet, miljö och hälsa motiveras offentliga insteg i medborgarnas liv. Mycket få gånger är integritetskränkningarna befogade”, då föll hakan ner – jag bara gapade. Fick nypa mig i armen för att kolla om jag var vaken, innan jag läste vidare. Minsann – något av ett under har hänt. Det finns någon hos den stora draken med rätt att skriva ledare, som inser vartåt det barkar hän, och vågar sätta det på pränt. En semestervikarie? Men, sedan slår cynismen till – naturligtvis är det en ”försöksballong”?

Men innerst inne gror hoppet om att det ska ses som ett tecken på att en tillnyktring är på G. För samtidigt startar DN en artikelserie Du, Jag och Internet med: Forskningsprojektet som spårade ur; med bakgrund och fakta – Om internet; Minnesvärda datum i nätets historia; och Bevingade internetcitat. Hoppas att läsarna av papperstidningen får sig en och annan tankeställare. Nåväl, hur det blir med den saken får vi snart se prov på, kanske redan i morgon. Mark Klamberg gör oss uppmärksamma på att utredaren Anders Eriksson imorgon kl. 12.30 överlämnar slutbetänkandet Signalspaning för polisiära behov (SOU 2009:66) till justitieminister Beatrice Ask och att presskonferensen kommer att sändas på riksdagens webb. Intressant.

För övrigt har jag läst en artikel i SvD, som har viss bäring på Jakob Heidbrinks inlägg med anledning av DN:s ledare ovan och en anteckning, som jag gjorde i kommentarstråden hos Jakob. Efter att ha läst om de hemlösa sims, som en kille skapat i tv-spelet The Sims 3 och håller liv i för att sedan blogga om, inställer sig frågan: - Vad lär vi oss av att detta blir en nyhet i media? Det tål att tänka på, men det får bli senare eller en annan dag.

Går sedan en runda och kollar vad andra tycker är värt att skriva om: Göran Pettersson – Ett annat valsystem; Norrtelje Tidnings ledare; Mitt i steget – Om att byta fötter; Lars H Gustafsson – Sommarmusik; MinaModerataKarameller – Spikmattor och Storytelling; Bloggen Bent – Det är lätt att ta betalt på nätet ...; och Hax – Secondhandförsäljningen av skivor stryps. Samtidigt skriver DN att Digital Beethoven ger klirr i kassan. En mycket blandad kompott som synes. Så kan det också bli efter några timmars utflykt på nätet.

Vår demokrati blir diktatur med IT?

Blir glad när jag läser dagens inlägg på DN Opinion. Det är gruppen bakom Borgerligt nej till FRA, som visar att deras engagemang inte bara var ett tomtebloss. Men regeringen räddade kompromissen genom att tillsätta en utredning kring Säpos behov, varför de nu kan hävda att överenskommelsen är uppfylld. Det var en enkel manöver med tanke på den då pågående Polismetodutredningen, men sedan denna nu presenterat ett förslag, där undersökningsledaren och åklagaren ska kunna besluta om hemlig teleövervakning även i de fall när det saknas en skäligen misstänkt, går det att dra paralleller när det gäller synen på rättssäkerheten både i det ena och det andra sammanhanget. Vilken balans finns i det maktutövandet? Eller finns det en högre vision som i Kina, vilket Ola Wong skriver om i SvD med slutklämmen ”Men även om Green Dam bara blir en ineffektiv parentes har uppståndelsen återigen påmint Kinas 300 miljoner nätanvändare att de är under uppsikt, och på så sätt har den tjänat sitt syfte. För i slutändan är känslan att vara övervakad ett viktigare kontrollinstrument än någon teknisk finess”. Jag trodde inte att det var ett sådant samhälle, som politiker i Sveriges riksdag ville bygga. Samtidigt dyker en hädisk tanke upp i mitt huvud ”månne om Ericsson hade nytta av Sveriges satsning på FRA:s verksamhet när företaget fick uppdraget att förse miljoner av kineser med bredband?”. En affär som Computer Sweden skrev om för några dagar sedan.

Att debatten, när det gäller att reglera FRA:s verksamhet, hålls vid liv är bra och därför är det roligt se att även SvD, uppmärksammar sina läsare på debattinlägget. Och att bloggare håller ångan uppe – här några länkar till Lakes Lakonismer; Peace, Love and Capitalism; och Zac´s åsikter... Håller för övrigt helt med Erik Hultin Handling – inte ord är det som nu krävs.

Intressant.

Eftersnack och nya tag med bl a FRA.

Dagens ledare i DN spinner på konstaterandet att hela EU har ett demokratiproblem. Det behöver vi tala om. Det låga valdeltagandet undergräver unionens legitimitet även om valutslaget visar att de, som deltog, blivit mer positiva. Drygt 43 procents deltagande i Sverige är en ökning och något över genomsnittet i EU, men ändå ett klart underbetyg. Det är rätt intressant att lyssna på alla, som försöker förklara valutgången och samtidigt tro sig ha nytta av vad man själv tycker sig se. Sanna Rayman skriver kort och kärnfullt – jag instämmer till 100 procent. DN:s Barbro Hedvall kommenterar i ett videoinslag.

Just nu är det dock fördelningen av personrösterna som intresserar, DN och SvD. Medan detta pågår tonar en rätt entydig bild fram – människor sätter sin tilltro till den, som man vet något om och känner tillit till. Drygt 68 procent av Folkpartiets röster är personröster och där har i nuläget nästan 3/4-delar kryssat Marit Paulsen. I Centerpartiet var drygt 58,5 procent personröster och där har Lena Ek i skrivande stund 63 procent av dessa. Drygt 75 procent av Kristdemokraternas röster är personröster och där har för närvarande Alf Svensson fått uppemot 50 procent, medan Ella Bohlin får litet drygt 25 procent och Christina Doctare runt 10 procent. 65 av F!:s 67 procent personröster, d v s 97 procent har tillfallit Gudrun Schyman! Sedan vet vi att samtliga dessa partier förlorade ungdomsväljarna som gick till Miljöpartiet och Piratpartiet. Vad jag kan se spelar det större roll bland de äldre att de känner till den person, som de röstar på, medan de yngre valt parti för miljön och en bättre it-politik med respekt för demokratiska fri- och rättigheter med skydd för den personliga integriteten och rättssäkerheten. Det senare en bristvara hos de etablerade partierna. Ute i Europa är det de främlingsfientliga partierna som gått framåt, vilket måste ses som en reaktion på den oro, som många människor känner idag, när brottsligheten brer ut sig i arbetslöshetens spår.

Karl Sigfrid (M) skriver i ett inlägg på SvD Brännpunkt under rubriken Moderaternas internetpolitik måste förnyas bl a ”För att en moderat arbetsgrupp ska nå goda resultat måste vi vara ödmjuka och medge att andra har tänkt betydligt längre än vi kring framtidens internetlagstiftning. Därför – och för att arbetet inte ska bli en intern övning i att rättfärdiga tidigare ställningstaganden – bör vi knyta till oss externa aktörer”. Det sista gäller i stort sett inom alla partier inom alliansen, men också hos Socialdemokraterna. I morgon den 10 juni anordnar DN Utrikesdagen i Stockholms Konserthus. Det finns inga platser kvar till de olika programpunkterna, men man har chans att lägga förslag om vilka frågor som Sverige ska driva i EU. Scaber Nestor och Olof har ställt frågor – gå in och ställ frågor eller rösta fram någon av de andras.

Med dagens SvD följer tematidningen Advokaten idag utgiven av Advokatsamfundet. Den, som inte har tidningen, bör skaffa sig den – enbart för att kunna läsa artikeln av Anne Ramberg rubricerad Kan vi lita på det goda samhället. Där sägs under mellanrubriken Lång tradition att försvara bland annat ”Den såpopera med lagstiftnig på signalspaningens område som handling och som förra året spelades på olika mediescener, har i dagarna resulterat i en proposition. Den tondövhet som med rätta, enligt regeringen, kännetecknar vissa beslut inom näringslivet är dock högst närvarande även hos regeringen när det gäller FRA och signalspaning. Låt mig säga att Sverige behöver signalspaning, såväl i kabel som i etern. Debatten handlar inte om det. Den handlar om vad som händer när beredningen av och innehållet i lagstiftningen inte längre passar in i det goda samhället.”

Under mellanrubriken Må ryktet om tidigare SÄPOchefens förslag vara fel skriver hon bland annat ”Nu ryktas det att den tidigare SÄPO-chefen, som var en av de hårdaste kritikerna till denna lag, kommer att föreslå att såväl kriminalpolisen som SÄPO skall få signalspana i sin brottsbekämpande verksamhet. Jag hoppas att ryktet är fel. Om vi skulle införa en sådan ordning är vi det första land, möjligen någon avlägsen diktatur undantaget, som tillåter detta. Vårt rykte som rättsstat och väktare av fri- och rättigheter kommer då att allvarligt skadas. Inte ens under Bush-administrationen tilläts denna oordning. En annan sak är att SÄPO givetvis skall delges relevant information som framkommer till följd av signalspaning och som utgör ett allvarligt hot. Det finns länder i vår närhet som har genomtänkta löösningar för hur signalspaning ska få äga rum.” Som underlag antar jag att hon har samfundets yttrande över den s k Polismetodutredningen.

Om regeringen förmår att tolka valutslaget, som en tydlig protest mot bl a debaclet kring det kluster av lagar, som för närvarande omger FRA:s verksamhet och som är på väg att komplettera denna snåriga lagstiftning, då hoppas jag att man inser att man måste ta den samstämmiga kritiken på allvar. Karl Sigfrids ord ”Därför – och för att arbetet inte ska bli en intern övning i att rättfärdiga tidigare ställningstaganden – bör vi knyta till oss externa aktörer”, det gäller i hög grad även här.

För övrigt noterar jag att arbetet med Telekompaketet fortsätter och att Erik Josefsson inte låter valförlusten dämpa arbetstakten. Det som pågår ingår i EU:s beslutsprocess och följer Medbeslutandeförfarandet på vars särskilda webbplats man ska kunna följa processen. Problemet är att endast den första sidan är på svenska, för övrigt är det engelska och franska som gäller. Men så mycket fattar jag att en majoritet i parlamentet har makten att syna såväl kommissionens som ministerrådets förslag ordentligt i sömmarna. De, som valts till Europaparlamentet, måste därför ha allierade i parlamentet, men också vara väl förankrade bland sina väljare samt hålla dem underrättade om det som pågår, för att ha en motvikt – en köl på farkosten.

Att det pågår ett krig i Europa och världen runt mellan upphovsrättslobbyn och fildelare understryks bl a av det som Bloggen Bent skriver – Fransk militär slog till mot torrentsajt. Ett tack till honom för länken till norska Aftenposten, som visar att man i Norge går motsatt väg. Jens O manar Fredrik Reinfelt att lystra; Lakes Lakonismer, som med en travestering på Karl Sigfrids ord, skulle kunna tolkas som följer – för att analysen inte ska bli en intern övning i att rättfärdiga tidigare ställningstaganden bör Centerpartiet knyta tilll sig externa aktörer för att göra en bra valanalys; Mitt i steget har modet att visa sina funderingar kring individens roll i kollektivet – månne om detta är ett förebud om något riktigt (S)tort i hans parti, vilket Dagens Arena förstått kräver en riktig bredsida; och sist men inte minst Opassande, som visar att det råder bråda tider i Piratpartiet. Innan man installerat sig i EU-parlamentet har man börjat tänka på nästa års val här hemmavid. En it-politik värd namnet med respekt för demokratiska fri- och rättigheter samt skydd för den personliga integriteten och rättssäkerheten behövs även här hemma, varför de etablerade partierna behöver känna trycket. Rick Falkvinge har drabbats av medieöverbelastning. Jag hoppas att han pallar med journalister, som SVT:s Lennart Persson, vilka verkar ha fastnat i fildelningsspåret. Intressant.

Valrörelsen och annat från min horisont.

-->

Läser mina mejl och upptäcker att jag fått en ny vän på Facebook – Sheila i Kansas City, USA. Facebook har haft låg prio, då jag varit fullt upptagen med kampen för ett fritt internet, vilket för min del dominerar, när jag väljer vilken kandidat jag ska kryssa för i valet till EU:s parlament. Ser också att jag missat att svara andra som hört av sig – ber om eftergift, ska försöka skärpa mig, men jag hoppas att ni alla förstår att just nu är detta med politikernas hantering av internet prio ett.

Kollar DN:s EU-bevakning och ser att Vänsterpartiets Erik Josefsson och Jens Holm varit ute på Mynttorget och visat upp den pärm, som Jens samlat de censurerade handlingarna i som han som parlamentsledamot fått ut när han velat skaffa sig information om ACTA-avtalet – ett handelsavtal, som enligt vad som läckt ut kommer att innebära ytterligare tryck på en integritetskränkande lagstiftning i linje med vad lobbyn för upphovsrätt och patenträtt vill. Jens och Erik berättar också på sina bloggar. Intressant se om Sverige kan arbeta för mer öppenhet eller om det rent av är så att vår offentlighetsprincip gör att våra ledande politiker innerst inne föredrar det hemlighetsmakeri, som pågår inom EU och sägs vara nödvändigt av hänsyn till andra stater och affärsintressen. Annars pågår analyser av vilka effekter som Europaparlamentets beslut vid den andra behandlingen av Telekompaketet kommer att få i den slutliga hanteringen, här och här forskaren Monica Horten, Iptegrity.com. Här hemmavid är det främst Erik Josefsson (V) och Gunnar Hökmark (M) som strider om innebörden av kompromissen, som föll, och de tillägg som en majoritet av parlamentet valde att stödja. Undrar just vilka MEP:er som kommer att ingå i förliknings-kommittén och vilken inställning de har?

Avbryts av en av Olof, en av mina vänner i Riksdagssvar.se som ger mig feedback på min fråga om det gruppsvar, som jag fått från Socialdemokraternas Direktsvar, ska läggas ut på samtliga socialdemokrater, som ännu inte svarat, eller endast noteras som svar från dom jag sände den senaste påminnelsen. Olof skriver: Vi har ju fått in svar från ett antal sossar, bl.a. Bodström, så varför kan inte de andra svara? Det känns som partiledningen ”hindrar” utbildning av övriga ledamöter genom att "svara åt dem". Sedan föreslår han att vi besöker dem och andra, som ännu inte svarat, på deras bloggar och påminner om våra frågor parallellt med nya påminnelsemejl. Olof har på det sättet frått in en del svar och trägen vinner. Tycker att Olof är genialisk och ska ta nya tag med en kombination av blogg-besök och The Gandhi Way d v s att vänligt påminna om att vi vill ha svar.

Undrar dock i mitt stilla sinne om det inte finns ett samband mellan de stora partiernas attityder gentemot vår undersökning och det som nu senast Anne-Marie Pålsson (M) gett uttryck för när hon nu meddelat att hon inte ställer upp till omval. Hennes artikel hos Newsmill.se och DN kommenteras av Centerpartiets rättspolitiske talesperson Johan Linander och där i kommentarsfältet pågår ett samtal om riksdagens arbetsformer, som våra etablerade media speglat bara så där i förbifarten när någon ”hoppat av” och då får man som läsare lätt uppfattningen att det är den enskilde ledamoten, som är den felande länken. Att frågorna intresserar får jag ett kvitto på när redaktionen för Second Opinion bett att få publicera den del av gårdagens inlägg, som handlar om de frågor som poppat upp när jag funnit att det råder ett tunnelseende, som hindrar etablerade medier att ta ett samlat grepp och beskriva hur all denna lagstiftning samverkar och möjliggör skapandet av ett övervakningssamhälle.

Olofs idé att hälsa på hos riksdagsledamöterna via deras bloggar har, förutom påhälsning hos Johan Linander, även drabbat Annie Johansson ( C) i samband med att hon lyft fram Mere Conduitprincipen, på sin blogg. Den principen innebär att det företag, som endast tillhandahåller infrastrukturen för överföring av innehåll inte ska kunna göras ansvariga för innehållet i den information de för över, skriver Annie. Men av kommentarerna kan vi se att Annies tilltro till den principen väger lätt då e-handelsdirektivet, det s k infosoc-direktivet, upphovsrättslagen, trafikuppgiftsutredningen och polismetodutredningen talar ett annat språk. Intressant.

-->

Noterar i övrigt att Jens O kommenterar hur valfunktionärer medverkar till fusk; Sagor från Livbåten har ett tips hur man gör något åt detta; Opassande undrar vem som har ansvaret för att det går rätt till; Daniel Rhodin Fp i Eslöv gör ett nytt mycket välkommet inlägg mot övervakningssamhället; Erik Hultin för ett intressant resonemang om riksdagens arbetsformer; Mitt i steget, vill visa att det, trots tongivande skribenters misstro, skett en förändring även inom (S); Lars-Erick, vill syna hur långt Socialdemokraterna vill gå för att i handling visa detta; och MinaModerataKarameller utgår från fenomenet Falkvinge och talar sig varm för deltagandet vilket internet medger.

Tunnelseende hindrar en ordentlig granskning?

Tele 2:s inlägg på SvD:s Brännpunkt visar att företaget är på väg att bli offer för det tunnelseende som blockerar en ordentlig granskning av hela problemet med FRA och Övervakningssamhället. Det återkommer jag till då jag först vill orda om hur roligt det är att MinaModerataKarameller antog den utmaning som låg i min gissning i går, vilket ledde till hennes kommentar:

”Det är ingen fara. Jag tror dock inte på den stora konspirationen. Ingen är tillräckligt smart, det skiter sig alltid. Även om vissa tror sig vara über så stämmer det aldrig. Se nu bara vad som hände med Ipredlagen och datalagrimgsdirektivet, de tar ju ut varandra. Tror inte att någon tänkte på det heller faktiskt. Vi människor är inte annat än småskitar i universum. Så tycker i alla fall jag att man ska se på saken. Men å andra sidan så vet du att jag inte är förtjust i övervakningssamhället precis. Det är mycket dumhet och annat i luften. Förresten vill jag se dig på kaffe snart, ska jag komma till Norrtälje eller du hit till mig? Jag tar lätt bilen och kommer över.”

Jag har inte träffat Mary X tidigare och tar gärna 621:an till Åkersberga, då det vore roligt med miljöombyte även om jag räknar med trevligt sällskap. Svarade henne att hon säkert har rätt i att jag fick ett konspiratoriskt anfall igår. Jag försöker så ihärdigt förstå varför Moderaterna biter sig fast i FRA-eländet och kan bara finna ett enda skäl - man tror på allvar att det är LÖSNINGEN när det gäller att terrorister, mc-gäng, inre och yttre hot mot rikets säkerhet o s v. Men, hur få folkets acceptans? Ja, genom att så många människor ännu inte lärt sig hur internet fungerar, kan man frestas att spela på människors längtan efter enkla lösningar på svåra problem. För mig är ledarskap att hjälpa människor förstå att brottslighet är ett sammansatt problem, som kräver en rad olika lösningar. Idag skriver Mary X att tilltron till den allmänna övervakningen kan invagga oss i en falsk trygghet – det är jag beredd att också skriva under på.

Hur det förhåller sig med ledarskapet när det gäller det ledande allianspartiets satsning på brottsbekämpningen här hemma och i EU, visar sig nog vad det lider. Under tiden kan vi, alldeles oavsett partitillhörighet, stärka vår förmåga till medkänsla genom att läsa barnläkaren och författaren Lars H Gustafssons blogg. På nätet har jag funnit material som visar att han är en mycket aktiv människa med goda idéer om hur skolan utifrån ett hälsoperspektiv kan inspirera lärare och elever att tillsammans skapa en kreativ arbetsmiljö. Den kunskapen används även av fritidsledare, här ett exempel som sprids av Ungdomsstyrelsen. Detta synsätt är något av en grundbult i det brottsförebyggande arbetet.

Så till dagens mycket knepiga fråga: - Hur förmå Public service media och de etablerade tidningarna att skriva om hur de olika delarna FRA, Ipred 1, Ipred 2, Polismetodutredningen med dess starka koppling till Trafikuppgiftsutredningen samt ACTA-avtalet hänger samman och tillsammans utgör Övervakningssamhället?

I stället för att nagla journalister och tidningar vid skampålen vill jag verka för att tankeverksamheten kring dessa för samhället livsviktiga frågor kommer igång och får sin belysning. Inte minst mot bakgrund av att Grundlagsutredningens betänkande En reformerad grundlag (SOU 2008:125) överlämnats till justitieministern och varit ute på remiss fram till den 30 april. Det som sedan blir regeringens förslag ska därefter beslutas dels före och dels efter nästa års riksdagsval.

Läser Intensifiers inlägg om datalagringsdirektivet gång på gång och undrar i vilken utsträckning som alla riksdagens ledamöter har en susning om vad som är på gång? Läser Mark Klambergs inlägg om Polismetodutredningen med dess starka koppling till Trafikuppgiftsutredningen om och om igen och undrar om varje riksdagsledamot kan inse att detta är en del i något mycket större? Kan de stifta alla dessa lagar utan att mötas av tuffa frågor om konsekvenserna av denna övervakning både för den enskilde individen och för samhället i stort? Läser Tele 2-chefens debattinlägg ännu en gång och undrar: - Vilka journalister ställer TeliaSoneras chef mot väggen - varför vill han inte på motsvarande sätt slåss för abonnenternas integritet och rättssäkerhet? Vem/vilka ställer frågan: - Finns det inga andra vägar att beivra brott än att utsätta folket för en allmän övervakning med filtrering och lagring av deras trafikdata? Läser Lars-Ericks inlägg ”FRA igen, uppföljning” och ”Ett tidens tecken” och undrar : - Varför är det ingen synar riksdagens arbetsformer, som idag innebär att de flesta riksdagsledamöter tvingas ”traska patrull” i de allra flesta frågor i utbyte mot att partiledning och regeringskamrater säger Ja när man i det egna utskottet vaskat fram något?! Vilket otroligt kreativt arbetsklimat! Inte undra på att viktiga frågor faller mellan stolarna. Men är det bara jag som undrar: - Är ett sådant beteende värt årsarvodet?

Inarbetandet av datalagringsdirektivet i svensk lag handlar egentligen om att ympa in ytterligare en gren på samma träd – där FRA står för nervsystemet och där inympningar av Ipred 1, Ipred 2, Polismetodutredningen och Trafikuppgiftsutredningen samt ACTA-avtalet redan är på väg att ske. Problemträdet heter Övervakningssamhället! Regeringen borde med hjälp av LFA eller någon annan beprövad metod påbörja projektet Stegen bort från Övervakningssamhället. Som arbetsmaterial finns förutom det som nämnts ovan även Mark Klamberg ”FRA:s signalspaning ur ett rättsligt perspektiv”; Mark Klamberg ”Stoppafralagen.nu recenserar lagrådsremissen om FRA 2.0”; StoppaFRAlagen.nu; Riksdagssvar.se; FRApedia; werebuild.eu/wiki; Erik Josefssons ACTA + Internet = sant; Opassande ”Obekvämt är inte rätta ordet Beatrice Ask” för att bara nämna en del av allt som skrivits.

Återstår att säga några ord om det pågående valet, där jag gör det lätt för mig och länkar Copyriot, som skriver tänkvärt om valproceduren och dess möjliga effekter samt Christian Engström om valdeltagandet och opinionsmätningen, vilket även intresserar Karl Sigfrid. Övriga favoriter: Sagor från livbåten med en viktig text om patenträtt och upphovsrätt; Erik Hultin om Integritet, typ och värdet av harvandet i politiken; Opassande om att komma ut som piratpartist; Ankersjö om att Mats Qviberg kommit ut som Centerpartist; Mårtensson om den senaste opinionsmätningen; och Lake om vallokalen hos ICA i Edsbro.

Sedan jag postat detta inlägg till några journalister i traditionella media anser jag mig vara klar med den hemläxa, som Bloggen Bent kände för att dela ut till oss alla, sedan han lyssnat på TV4:s Kvällsöppet igår, där frågan om skyddet för medborgarnas integritet och rättssäkerhet ägnades några futtiga minuter och då med fokus på fildelning. Bent hade dagen innan skrivit Fildelning är helt irrelevant, det handlar om att avlyssna människor. Det är förvisso sant, men lagar om trålning i våra trafikdata hänger så intimt samman med intrång i upphovsrätt och patenträtt men även bekämpning av andra brott i stort och smått, varför vi måste bredda diskussionen: - Vilka politiska visioner finns och hur kan denna allmänna övervakning leda till att dessa visioner nås? Jag tycker mig se att det för närvarande råder ett tunnelseende, som hindrar media att göra en ordentlig granskning av den politik, som övervakningen ska gynna med hänsyn tagen till alla dess risker.

Intressant.