Trygghetsvurm säljer övervakning.

” - De enda uppgifter som myndigheterna inte missbrukar är de uppgifter som myndigheterna inte har tillgång till.” Citatet finns i slutklämmen på artikeln Åklagare och Säpo vill införa nytt tvångsmedel i dator i Dagens Juridik, som för övrigt omgavs med en röd varningstext när den nådde mig via mejl sedan den delats bland vänner på Twitter?! Artikeln speglar skeendet när Svenska Kriminalistföreningen anordnade en debatt i Rosenbad. Den visar bland annat att medlemmar i denna förening, som själva inte ens har en hemsida på nätet, vill gå mycket långt i sin iver att spionera på nätets användare i hopp om att kunna finna bevis som kan styrka deras misstankar om att nätet kryllar av brottslingar. Känner stor tacksamhet gentemot Advokatsamfundets Anne Ramberg, som i sådana sammanhang orkar stå upp för allas vår integritet och rättssäkerhet.

Dessa kriminalister backas upp av säkerhetsbranschens aktörer, som skickligt spelar på människors rädsla och brottsoffers känslor för att öka efterfrågan på varor och tjänster inom Säkerhetsbranschen, en organisation som bildades när den tidigare VD:n Per Edsmar under 2013 lyckades med bedriften att fusionera teknikbolagens organisation Swelarm med bevakningsföretagens Sweguard. Med f d Rikspolischefen Björn Eriksson som ordförande, är kontakten med Justitiedepartementet säkrad. Där är det ingen hemlighet att branschen lobbar för att privata företag ska avlasta Polisen en del arbetsuppgifter, vilket Eriksson framfört i ett brev till Justitieministern. Något som P4 Skaraborg uppmärksammat. Är det valår så är det.

En av dem, som vurmar för övervakningskameror med kontinuerlig inspelning, passar naturligtvis också på och argumenterar i SvD Brännpunkt – i papperstidningen under rubriken Lagen skyddar inte brottsoffer. Naturligtvis ses Datainspektionen som det stora hindret för branschens utveckling eftersom de synar hur kameraövervakningen tillämpas med hänsyn till lagens bestämmelser. När Datainspektionens GD Kristina Svahn Starrsjö i SVD Brännpunkt ger sin syn på saken, bekräftar hon vad många anat – branschen säljer övervakningsutrustning med hjälp av skönmålning – övervakningen sägs gälla trygghet. Underförstått kräver användningen av branschens utrustning därmed att vi ska vara villiga att offra vår grundlagsskyddade rätt till skydd för vår personliga integritet i utbyte mot en ökad känsla av trygghet.

Övervakningskameran har därför begåvats med en alldeles egen dag och kallas då naturligtvis Trygghetskamerans dag – en dag då Datainspektionen nu senast ställdes i skamvrån. Här fanns ingen förståelse för Datainspektionens behov av överprövning i domstol för att praxis skulle kunna uppstå. Redogörelse från den tillställningen kan få varje rättänkande individ att känna skräck. Bland de politiker, som medverkande, fanns Socialdemokraternas Morgan Johansson, tippad Justitieminister om Socialdemokraterna vinner valet. Han säger själv att det inte är någon hemlighet att han vill gå betydligt längre än vad regeringen har gjort. Inför ett sådant hot måste varje rättänkande väljare besinna sig – rösta på Socialdemokraterna och få Morgan Johansson som Justitieminister?!

Som ett extra påbröd kommer dessutom signaler om att Säpo vädrat morgonluft och vill ha möjlighet att infektera misstänkta personers datorer med utrustning för övervakning. Läser dock i Computer Sweden artikeln Polisiära trojaner måste bekämpas som visar att det lyckligtvis finns säkerhetsexperter som tänker längre än näsan räcker. Tomas Djurlings slutkläm lyder ”Om polis och åklagare skulle få rätt att använda denna metod så riskerar de rättssäkerheten för alla i samhället. Det är knappast något någon vill.” 

Det sista vill jag dock låta vara osagt, eftersom medierna svämmar över av upprörda reportage, som till tröst för brottsoffer och deras anhöriga ofta utmynnar i krav på strängare straff. Enligt BRÅ:s Nationella trygghetsundersökning är det personer, som upplever att brottsligheten i samhället ökar kraftigt, som också känner sig otrygga i större utsträckning. Något som borde leda till eftertanke på redaktionerna. Hur och med vad balanseras det nyhetsmaterial, som säljer, men samtidigt inger läsekretsen en ökad känsla av otrygghet? Mot den bakgrunden var frågeställningen i DN:s ledarartikel för några dagar sedan Fler – men inte bättre välgörande klarsynt. Vad hjälper strängare straff om polisen av skilda orsaker inte klarar av att utreda de anmälningar som görs?

Frågan är om det finns hopp om bättre sans och balans under kommande mandatperiod. Den frågan söker jag svar på när jag tar del av EU-kandidaternas svar på Aftonbladets fråga i Valkompassen om ”Inskränkningar i medborgarnas integritet är acceptabla för att bekämpa brottslighet” Där visar det sig att 28 kandidater Tenderar att inte hålla med och 19 kandidater Inte alls håller med. Bland dessa 47 återfinns 10 PP, 10 MP, 9 V, 8 C, 5 FP, 2 KD, 2 M och 1 S. Bland de 34 kandidater som Tenderar att hålla med eller Fullständigt håller med finner vi 3 kandidater (1 FP och 2 M) som Fullständigt håller med och 31 kandidater (10 S D, 6 S, 6 KD, 2 FP, 2 C, och 5 M) som Tenderar att hålla med. Därutöver har vi 7 kandidater (3 S; 2 KD och 2 FP) som svarar varken/eller.

Nog är det intressant att se var åsiktsgemenskapen ser ut att vara som störst och fundera över vad detta bär med sig i framtiden. Att Vänsterpartiets kandidater röstar, som de gör, är inte underligt mot bakgrund av partiets historiska erfarenheter av att finnas på Säpos lista med personer, som hållits under uppsikt. Men att så många socialdemokrater värderar Integritet lika lågt som motsvarande antal hos S D, det hade jag inte väntat mig. Inte undra på att Morgan Johansson tuppar sig. Men, nog är det talade på mer än ett sätt. Samtidigt kan man se vilka partier som haft mest diskussioner om bristen på sans och balans när det gäller medborgarnas rätt till skydd för sin personliga integritet även på nätet. Den som är intresserad av en Rättspolitik präglad av respekt för medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter samt ett robust skydd för den personliga integriteten, måste verkligen prioritera bland frågorna i EU-valet. 

Ingenting kan vara viktigare än att välja ett parti som står upp för att Informations- och Kommunikationstekniken – ICT – ska användas för att skydda medborgarnas mänskliga och konstitutionella fri- och rättigheter. I systemen inbyggd design för användarnas personliga integritet är inte genomförbar om ledande politiker sällar sig till ivrarna för ökad övervakning. Att verka för en teknik i medborgarnas tjänst är det starkaste motivet för mitt engagemang i Piratpartiet.

Intressant?

Vad göra inför all denna information?

Idag har vi i radio, tv och tidningar fått veta att Säpo sökt upp våra internetoperatörer för att pressa dem till att gå med på att bryta mot Lagen om elektronisk kommunikation och lämna ut våra metadata mer eller mindre per automatik. Polisen vill ha en öppen dörr rakt in i systemet, så som Bahnhofs VD Jon Karlung uttryckte det i en intervju. I likhet med HAX undrar jag hur många andra internetoperatörer som gett med sig, eftersom Säpo utlovat sekretess om den saken. Post- och Telestyrelsen (PTS) är enligt artikeln i Ny Teknik beredd att gå halvvägs (trots att rubriken säger något annat) enligt ett förslag från Teliasonera om ett halvautomatiskt system. Teliasonera med sitt agerande i olika öststater inger inte särskilt stort förtroende – ett halvautomatiserat system är det något som deras kunder i öst skulle kunna tänkas acceptera? 

Ny Teknik skriver också att Säpo pressar operatörerna. Där ger Stefan Backman, chefsjurist på Tele2 Sverige, sin bild av situationen. Bahnhofs Jon Karlung sätter allt på ett kort och berättar om besöket i TV4 och riksdagsledamoten Fredrik Federley (C ) kommenterar. Jinge skriver att Säpo tror att alla är bombkastare. Jakob Dalundes och Jakob Dexes artikel ”PTS håll stängt för insyn i datatrafiken” för en månad sedan tål att läsas ännu en gång.

Wilhelm Agrell skriver i Sydsvenskan om Rent mjöl i fel påse och påminner oss om hur snickaren Leander en gång i tiden drabbades för att han råkade vara på rätt plats vid fel tillfälle och tvingades kämpa i åratal för att bli fri från Säpos misstanke att han skulle vara en statens fiende. Det som hände honom kan mycket väl hända igen. Och risken för felaktigheter torde vara större idag med tillgång till så mycket större datamängder.

Medan jag arbetar med detta inlägg ser jag av en händelse att Expressen har en recension av Rasmus Fleischers bok Tapirskrift som rubriceras Utflippat och visionärt och avslutas med orden ”"Tapirskrift" får mig, på trickstervis, att tänka i tvärbanor. Jag vet ännu inte riktigt hur jag ska hantera texternas samtidsanalys, blir rentav en aning rädd, var ska jag gömma mig? Svar: ingenstans. Det är som i det nätbaserade övervakningssamhälle Fleischer målar upp: "Tapirskrift" dränerar alla vattenpölar.”

Vad gör vi med all denna information? Söker efter något att luta mig mot för att känna att det jag gör kan leda mot något, som praktiskt och konkret kan förändra sakernas tillstånd. Klamrar mig fast vid texten i Kapitel 5 i Markus Bylunds bok Personlig integritet på nätet med rubriken Att utveckla IT med hänsyn till personlig integritet. Där har vi alla något att bita i – FRA, Säpo och polisen inte minst. Där borde man väl också fundera på vad det egentligen är, som de ber oss att offra, för att tillfredsställa sina egna krav på arbetsmetoder. Vad händer inom organisationer där ledningen anser sig ha företräde framför varje annat hänsynstagande?

Intressant?

Mejl till stadsnätets bolagsstyrelse om avlyssning m m

Sedan jag lyssnat på radio och läst såväl tidningar som webbnyheter om att Svenska Stadsnätsföreningen håller på och trimmar in ett system för att myndigheter ska kunna komma åt våra data även hos de lokala stadsnäten, d v s datauppgifter även inom landets gränser, kan jag bara använda mig av den lilla makt man kan ha som kund till att försöka ställa lokala politiker till ansvar. Om Tele 2 kan sätta sig på tvären borde det vara möjligt att ställa det politikerstyrda Etanet AB mot väggen när det gäller skyddet för kundernas personliga integritet och rättssäkerhet. Därför har jag sänt detta mejl till styrelsens ledamöter och ersättare samt för kännedom även revisorerna. 

"Som kund hos Etanet AB undrar jag vilken ställning som styrelsen tagit när det gäller Svenska Stadsnäts överenskommelse med företaget Maintrac, som fått i uppdrag att ta fram det gränssnitt som krävs för att EU:s datalagringsdirektiv och lagen om datalagring ska kunna följas. I dag görs det här arbetet av säkerhetsklassad personal hos Maintrac, men över tid så kommer det att automatiseras, säger Mikael Ek, VD i Svenska Stadsnätsföreningen på föreningens hemsida. 

Sveriges Radio och olika media har också rapporterat om saken. Då det är förenat med ett mycket allvarligt hot mot kundernas rätt till skydd för den personliga integriteten och rättssäkerheten måste även lokala politiker ta ställning till om de ska traska patrull eller om de ska påverka arbetet i en riktning där respekten för kundernas integritet och rättssäkerhet upprätthålls. 

Ber om svar så snart som möjligt. 

Vänligen 

Gun Svensson

Kandidat för Piratpartiet i EU-valet 2014" 

Väntar med spänning på deras svar.

När inte bara FRA (som byter data med USA:s NSA) utan även Säpo och Polisen ska få automatiserad tillgång till våra data behöver vi stärka vårt förhållningssätt och göra klart för oss varför det är viktigt att slåss för att respekten för vår personliga integritet och rättssäkerhet upprätthålls. Den uppfattning, som Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg gör sig till tolk för borde vara varje anständig regerings. Istället kan man läsa mellan raderna att hon fått kritik för att hon i kraft av sina kunskaper håller fast vid sitt försvar till stöd för allas våra rättigheter.  

Anna Troberg låter sig inspireras av en katastroffilm från Hollywood när hon konstaterar "Det fina med att betrakta världen omkring sig genom genom konstens brännande lins är att det inger en rejäl dos hopp. Katastroffilmer slutar nästan alltid väl. När det ser som mörkast ut det vänder det alltid. Eller som det hela uttrycks i just “Independence Day”:

It ain’t over until the fat lady sings.

Det inger mod - tack för det!
Intressant?

Det vilar en beslutsamhet över det som pågår.

Håller med Anna Troberg – idag älskar jag Expressens ledarredaktion för deras inlägg Nätcensur där och här. Hon har själv de senaste dagarna gjort en hel del för att lyfta fram det som pågår både här hemma och ute i världen, bl a i SvD under rubriken Makhavarnas iver att kontrollera nätet. När sedan Björn Elmbrant tar till orda i Dagens Arena i ett försök att hantera sossarnas vändning i fråga om alla statliga aktörers krav på övervakning och kontroll av medborgarna, då känns det som något av en islossning. Ny Teknik skriver att riksdagens Konstitutionsutskott nu kallar till sig Post- och Telestyrelsen för att diskutera ”oklarheter” i regeringens förslag om datalagring.

Det var intressant att ta del av Säkerhetstjänstkommissionens betänkande Rikets säkerhet och den personliga integriteten. De svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddade verksamhet sedan år 1945. SOU 2002:87. Publicerad 29 januari 2004. Om detta talas inte idag. Varför? Vill man inte se hur den krassa verkligheten skiljer sig från de ideala förhållanden, som man försöker inbilla oss att man kan uppnå med hjälp av tekniken.

Viktualiebrodern, som önskar sig ett robust system till skydd för den personliga integriteten i förhållande till statens anspråk på intrång, undrar om det inte makthavarnas agerande kan ses som handlingar sprungna ur ett likgiltighetsuppsåt. Mark Klamberg, hoppas (med anledning av SvD:s artikel om det som Cecilia Malmström håller på med) att ”hon kan förklara varför ett system med begränsad tillgång ("pull") inte räcker”. Hax är tydligare och menar att alla tidigare löften nu visar sig vara lögner. Det som sker visar att vi inte kan vara för uppmärksam när det gäller den förvandling som tidigare uppskattade politiker genomgår när makten läggs i deras händer. Tycker därför att Oscar Swartz´ inlägg i samband med Folk och Försvars konferens i Sälen, där han synade Malmströms skrämselpropagande närmare i sömmarna, håller för en omläsning. Hon drar verkligen höga växlar på den popularitet som hon tidigare har byggt upp. När människor ibland tycker sig se att jag börjat visa en cynism, kan det bero på den här sortens transformation.

Annars pågår diskussioner om händelserna i Kairo, sedan Tunisiens folk visat att demonstrationer kan förmå en dålig ledare att fly landet. I Jordanien har kungen möblerat om i ledningen, men frågan är om det hjälper. IDG skriver om hur man i Tunisien försöker stoppa kommunikationen på internet genom att samla in människors inloggningsuppgifter på landsnivå. Men när myndigheter stryper kommunikationen, sporras företag att skapa nya tjänster. Ny Teknik har ställt frågan om något likande skulle kunna hända i Sverige. SvD och många andra rapporterar löpande från det som pågår i Egypten och många följer informationen som kommer från olika håll, vilket ställer krav på möjligheten att kolla sanningshalten. Osäkerheten är stor samtidigt som man inte kan bortse från att militären tar tillfället i akt att träna sin förmåga att förhålla sig till ett folkligt uppror. Ledarna i EU intar en försiktig för att inte säga feg hållning. Sedan kommer ekonominyheter som visar att de, som spekulerar på börsen, nu lämnar detta område, vilket gör att satsade pengar förlorar i värde. Is i magen är uppenbarligen inte riskkapitalisters starka sida.

Genom lyssnandet med ett halvt öra på radion under dagen, fastnar ett och annat. Bland annat ett inslag i Kulturnytt där man berörde tillståndet för kultursponsringen i England. Kulturministern Jeremy Hunt hade ett tips till bankdirektörerna, vars rykte just nu inte är det allra bästa. Med tanke på vår kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths resonemang om att kulturlivet i Sverige skulle kunna få ett lyft med hjälp av sponsring, kopplar min hjärna snabbt ihop det ena med det andra. Håller konservativa krafter i västvärlden nu på att kratta manegen för direktörernas möjlighet att istället för att berika sig själva med hjälp av bonusar istället skaffa sig glans och ära som kulturens mecenater? Ljust och fräscht kan kanske följas av ett ökat engagemang i samhällslivet samtidigt som direktörer och deras medarbetare övar upp sin förmåga att bedöma vad som är värt att stödja. Tidigare har jag lutat åt att det varit bra med arbetsfördelningen mellan näringslivet och politiken, men med det ointresse för ett öppet och transparent politiskt arbete, som politiker visar, har jag börjat tvivla.

Även om SKL gör insatser för att utveckla den demokratiska dialogen, har jag mina tvivel. Den uppmärksamme kan se att det är det korporativa samhället som därmed ska stärkas. Organisationer som t ex de 35 etablerade i Postkodlotteriet, vilka tycker att det är OK att lotteridirektören lyfter en lön på 225.000 kr och en bonus på 250.000 kr – i månaden!!! Även om de inte blir lottlösa med sina 23 – 27 procent av lottköparnas pengar, inser de inte vad de legaliserar genom att leasa ut sina varumärken.

Det är gott att notera att det vilar en beslutsamhet över människors uppror på olika håll i världen.

Intressant.

Är en konstruktiv dialog möjlig?

I söndags försökte jag få ett grepp om varför tongivande media gör så stort nummer av det s k näthatet och tyckte mig se att det rörde sig om hela skalan från enskilda individers oförmåga att tackla sådant som sårar eller provocerar till mediebranschens hantering av de plågor, som blotta existensen av internet och sociala medier ger upphov till. Saker som helt klart påverkar politikernas fotarbete i deras strävan att ligga bra till hos folket. En del av dem odlar gärna egna fördomar om sociala medier mot bakgrund att de fått sina fiskar varma i andra sammanhang. Sedan jag skrev har ämnet diskuterats i Kvällsöppet och andra forum. Idag ser jag att Sam Sundberg tar till orda i sin krönika i SvD under rubriken Näthatare och de som hatar nätet bland annat ”De verkliga näthatarna är de som hatar demokrati och yttrandefrihet. Och det förtjänar att påpekas att möjligheten till anonymitet – som idag ifrågasätts i Sverige – kan vara skillnaden mellan liv och död för politiska aktivister online.”

Han råder både bloggare och tidningar att fundera över hur vi bäst engagerar våra läsare i en konstruktiv dialog. Till skillnad mot Kvällsöppets Lennart Ekdal berör Sam Sundberg de fördomar som Marcus Birro själv gav uttryck för i sin artikel, vilken triggade igång det hela. Vore jag chef på TV4 skulle jag ägna en del möda åt utmaningen att syna forskningen när det gäller brottsligheten över tid och sedan klura ut hur media kan bidra för att slå hål på myterna om de ärliga svenskar kontra de brottsbenägna utlänningarna. Just brottsligheten är ju den nisch där alla politiska partier försöker överträffa varandra bland annat genom att skärpa straffen, vilket tycks vara det enda tänkbara när det gäller att ta itu med problemen. Att det sker på bekostnad av rättssäkerheten, spelar inte längre någon roll. Den rädsla som sprider sig, ofta på grund av okunskap, kan sedan exploateras av mindre nogräknade företag i ”trygghets- och säkerhetsbranschen”, vilket bland annat SVT:s Plus visar i ett av sina program. Undrar hur många andra varor och tjänster som prånglas ut med rädslan som grogrund? Frågor om detta borde kanske vara med i politikernas undersökningar om trygghet och säkerhet.

I övrigt noterar jag att SvD:s Sanna Rayman idag kommenterat idrottsborgarrådet Regina Kevius´ nedskärningar av föreningsstödet i Stockholms stad. Något som jag berörde häromdagen. Sanna Rayman efterlyser en bättre förklaring än en allmän hänvisning till stadens budget. Jag sökte efter en mera ideologisk förklaring, där jag utgick från att Regina Kevius lägger grunden för något, som ännu inte läckt ut vare sig till föreningslivet eller medborgare i allmänhet. Journalisten Dan Persson visar i ett inlägg på SvD:s Brännpunkt att det råder djup okunnighet om skattereglerna för sponsring, vilket inte gör borgarrådets utspel mer begripligt. Mitt intresse handlar om omvärldsbevakning eftersom det som sker i huvudstaden och dess närhet rätt snart inplanteras även här i Norrtälje.

Sedan något om ”nyheten” att Justitieutskottet föreslår riksdagen besluta att Säpo ska få rätt att signalspana, vilket SVT berättade om igår kväll. SvD återger ett TT-meddelande, i likhet med DN, där det framgår att Socialdemokraterna går Alliansen till mötes. ”Regeringspartierna var redan tidigare överens om att Säpo bör kunna beställa signalspaning från FRA, men huruvida det är FRA eller ett fristående organ som ska sköta det är en fråga som utreds. Förslaget ska överlämnas till justitieminister Beatrice Ask (M) i mars”. Det gillas naturligtvis inte av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Ny Teknik gör en resumé av vägen fram till gårdagens beslut. Kan just undra hur många Socialdemokrater som hoppar jämfota av förtjusning? Röda Berget påminner om den ståndpunkt Socialdemokraterna intagit tidigare. Men i den villervalla som råder i det partiet finner de väl alltid ett försvar för att göra höger om marsch. En av partiets kronprinsar menar i Expressen att Socialdemokraternas kritik mot nuvarande lag bland annat berott på att Säpo hittills inte haft samma möjligheter till avlyssning som FRA. Sic!

Andra som skriver är Hax; MinaModerataKarameller; Christian Engström; Viktualiebroder; Sysadminbloggen; Pirat-Jonas; Mark Klamberg; Erica; Polisstaten; Piruetterna från riksdagen i juni 2008 har trots alla krumbukter från Centerpartiets och Folkpartiets sida, gett oss de övervakningslagar som vi redan då befarade. Det var inte så länge sedan som Ny Teknik hade en artikel om FRA:s hantering av datauppgifter, som Mark Klamberg då kommenterade. Själv minns jag att det var omöjligt att få svar på frågor om denna del av FRA:s verksamhet innan riksdagen legaliserade detta genom sitt beslut den 14 oktober 2009.

När det gäller lagen om Datalagring skriver regeringen nu in ett antal gummiparagrafer, som sedan ska fyllas med innehåll genom en förordning, vilken regeringen själv kan besluta om. Fingerfärdigt så det förslår! Det är därför som teleoperatörerna ännu inte vet vad som förväntas av dem. Här ställer Karl Sigfrid en viktig fråga med anledning av att en av dessa kan tänka sig att tillhandahålla anonymiseringstjänster åt sina kunder. Uppdatering: Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén och Tidningsutgivarnas VD Anna Serner kräver att regering och riksdag avvaktar den översyn som är på gång inom EU när det gäller Datalagringsdirektivet. Samtidigt säger de att det bästa vore att skrota lagen helt och hållet.

Hur som helst kommer nu Säpos och polisens behov av att hålla koll på när och vem eller vad vi söker upp via våra mobiler och datorer att fixas antingen genom FRA eller i en annan ordning. Med ett nytt tillskott av en förbudslag mot fotografering i privata miljöer, som Kulturbloggen uppmärksammat, blir det allt mer uppenbart att politikerna passar på att se om sina egna intressen när de säger sig måna om andras. Sedan förvånas dom över att nya partibildningar som Piratpartiet och Liberaldemokraterna växer fram. Hur ska vi medborgare kunna föra en vettig tillitsfull dialog med varandra, när vi inte kan känna tillit till landets lagstiftare – Sveriges riksdag?

Intressant.

Hur hjälpa myndigheterna göra stan säker?

Snart en svensk variant från Myndigheten för Säkerhet och Beredskap hos ICA, Coop och Clas Ohlson? Tipstack till Olofb!

Helt enligt manualen för hur terror fungerar går nu även Socialdemokraterna terrorns ärende. De viker ner sig. FRA-shopen öppnas på nytt och lagklustret kring FRA:s verksamhet med alla dess brister saktioneras. Terrordådet i Sthlm var det som behövdes för att ordningen skulle vara återställd. Eftersom Morgan Johansson (S) framhåller att detta inte har någon koppling till terrordådet, måste vi fråga oss: - Är detta ett mandomsprov inför kröningen av honom som kung i det socialdemokratiska partiet? Vart tar då kritikerna av FRA-lagen inom partiet vägen? Viker ner sig och dunkar rygg eller tar steget in i antingen Liberaldemokraterna eller Miljöpartiet? Det ska bli intressant att följa.

Uppdatering: Ser i dagens Dagens Arena att Morgan Johansson (S) kommit rejält på kant med SSU och S-studenter. Det hade nog varit klokt att lyssna på dem tidigare, eftersom kunskapen om internet är större, procentuellt sett, hos de unga mer nätvana än vi äldre. Internet som infrastruktur är inte lika lätt att övervaka som vägnätet. Riksdagen, regeringen och dess myndigheter borde nog vara mer kritiskt granskande när det gäller övervakningsindustrins försäljningsargument. För att ingen ska få för sig att jag med detta försöker visa på Piratpartiet som ett alternativ säger jag som Beelzebjörn Inga sossar tack! De har lång väg innan de gjort upp med sitt arbetssätt att pracka på människor samhällsförändringar genom att skriva direktiv i EU och driva igenom lagar i Sveriges Riksdag.

Det pågår en rörelse bland de partipolitiska sympatisörerna. Såg att det nystartade partiet Liberaldemokraterna vinner terräng och det vore klokt av dem att välkomna FRA-kritiska Socialdemokrater. Men det framgår av Johan Westerholms inlägg att han inte är beredd att lägga sig platt för Morgan Johanssons maktanspråk. Onekligen har Johan Westerholm ordentligt på fötterna, medan det hos Morgan Johansson nog mera är idéer om att han ska vara mannen som kan tygla internet, eftersom där finns så mycket hemskheter som hotar människan till kropp och själ. Morgan Johansson är rätt lätt att påverka om man slår an de rätta strängarna. Jag minns för min egen del hans agerande när det gällde de apatiska flyktingbarnen, där det var viktigare att hålla en partikollega om ryggen än att ta barnens behandlande läkare på allvar.

Återstår nu att släppa in polisen i FRA-shopen, men där bör nog fokus läggas mer på bättre leverans innan man ger dem nya tvångsmedel. Lars-Erik har ett läsvärt inlägg om den saken. Skrev själv ett inlägg den 22 november i år när just den frågan var på tapeten. Kan just undra om Journalistförbundet nöjer sig med protester på nätet. Om inte är det hög tid att göra något mera kraftfullt.

Många människor har tankar om bomben, och Skivad lime är en av dem. Erik Hultin har naturligtvis noterat att sossarna nu äntligen bekänner färg. Polisstaten tycker det är dags för att vi reser oss upp och skriker ut vad vi tycker. Piratpartiet jobbade på att bli en kanal för det upproret, men det ville sig inte eftersom det var intressantare för media att fokusera på Sverigedemokraterna denna gång. Och inom det partiet gottar man sig åt det som hänt. MinaModerataKarameller har påpassligt återanvänt tidigare argument och rekommenderar även Magnihasa som förklarar att vi, trots tillgång till sociala medier, fortfarande tvingas leva med att inflytandet idag inte är större än vad det varit tidigare.

Ur en säkerhetsmässig synvinkel kan människor, som makten inte vill låna sitt öra, bli rena krutdurkar - farliga både för sig själv och andra. Det var väl det som terrorexperten menade när han talade om vikten att vara observant på människor som inte gör något direkt olagligt, men ändå inte är helt oproblematiska ur hans synvinkel. Men att botemedlet skulle vara att makthavare gav sig tid att lyssna, faller dem inte in. I den tankevärlden är det bara mera övervakning och kontroll som gäller. Aktier i det övervakningsindustriella komplexet? Därför; Tänk tanken om de 349, som folket har valt, skulle gå ut och testa sina idéer till lagförslag i en bred dialog med folket, innan de läggs på riksdagens bord, så skulle nog samhällsklimatet kunna bli bättre. Idag utövas den makt, som riksdagen har, på ett sätt som många av oss upplever som rent maktmissbruk.

Lika väl som det är viktigt att den lokala polisen ingår i länets och landets jakt på terrorister är det viktigt att lokala politiker inser sin roll i den apparat, som ska tjäna utvecklingen av demokratin och därmed ett tryggare samhälle. När jag söker efter information för att se i vilken utsträckning som kommunerna tar sig an uppgiften hamnar jag hos SCB och deras demokratiredovisning. Det är allt annat än uppmuntrande läsning. När SKL ska beskriva vilken kommun som landets säkraste då landar jag i en redovisning av fysiska indikatorer, medan demokratiarbetet brottas med kommunpolitikernas ointresse. Hur ser det ut hemma hos er andra – är fullmäktige verkligen kommunens högsta beslutande organ? Tas initiativ till medborgardialoger och bryr man sig om vad som kommer fram vid dessa? Genomförs kommunernas detaljplaner med hänsyn tagen till förhållanden inom de samhällsområden som anges regionala programmen för en långsiktigt hållbar tillväxt? ”Det inbegriper ekonomiska, ekologiska, sociala och kulturella aspekter och hur dessa förhåller sig till varandra”. Hur är det hemma hos er? Är det markägare och kotteribildningar inom politik och näringsliv som styr utvecklingen eller bryr sig kommunens politiker om det långsiktigt hållbara?

Jag tar inte ifrån enskilda vettvillingar ansvaret för oacceptabla handlingar, när jag tycker att det är helt åt helvete att journalister låter politikerna komma undan ansvaret för den desperation som växer i hägn av det syndrom, som Göteborg ensamt fått bli ett exempel på. När får vi något liknande i en stad nära oss, eller är det så illa att allmänheten inte har förtroende för att meddelarskyddet kan fungera på den lokala nivån? Annars är det just detta att granska makten som är medias viktigaste uppgift, eftersom slapphet på detta område leder till att makthavare tar sig friheter som de bör låta bli. Våra skattepengar ska användas på ett för alla medborgare klokt sätt.

Intressant.

Tillit och kärlek gör man sig förtjänt av.

Eric Sundström hos Dagens Arena är en sansad röst i medias rapportering. Läs även PJ Anders Linder i SvD och Per Wirtén, Espressen/Kultur, som säger det som behöver sägas när mediefloden kokar av försök att tolka det som hänt och pratglada gubbar poppar upp i våra media. Som bakströmmar fungerar därutöver ojanden om hur svårhanterligt allt blir när aktörer på nätet sätter snurr på diskussioner kring orsak och verkan. Bra då att detta blir sagt Goda diplomatiska förbindelser är inte journalistens jobb.

Fick en kommentar från Uno Hansson på föregående inlägg som lockade mig till en utflykt till The Technium Better than free, där jag bland annat kunde läsa följande:

”Detta super-distributionssystem har blivit grunden för vår ekonomi och välstånd. I samma ögonblick reduplikation av data, idéer och media stödjer allt större ekonomiska sektorer i vår ekonomi, särskilt de som sysslar med export - dvs de branscher där USA har en konkurrensfördel. Vårt välstånd vilar på tillgång till en mycket stor mängd enheter som kopierar promiskuöst och ständigt. Medan denna ekonomi tidigare byggdes på att sälja dyrbara exemplar, tenderar det fria flödet av gratisexemplar att undergräva den etablerade ordningen. Om reproduktioner av våra bästa ansträngningar är fria, hur kan vi fortsätta? För att uttrycka det enkelt, hur ska man tjäna pengar på att sälja gratis kopior?

Jag har ett svar. Det enklaste sättet jag kan uttrycka det är därför:

När kopiorna är supermånga, blir de värdelösa.

När kopiorna är supermånga, blir saker som inte kan kopieras sällsynta och värdefulla.

När kopiorna är gratis, måste du sälja saker som inte kan kopieras.”

(Översättningen gjord med hjälp av Google Översätt och Wikipedia).

Sedan ställs frågan ”Well, what can't be copied?” Svaren på den frågan är mycket intressant. Uppräkningen inleds med Trust – Tillit – just den tillgång som jag menar att riksdagsledamöter i Sveriges riksdag, med eller utan vilja att göra det, förlorade i samband med hanteringen av lagklustret kring FRA:s verksamhet. Ta dig gärna tid att läsa resten också . Om inte nu, så unna dig det sedan.

Henrik Brors bjuder på en intervju med Carl Bildt om hans twitter, som vållade en debatt i debatten. Det är klart att i jämförelse med uppståndelsen kring bombdådet är Carl Bildts servering av nyheten till världspressen mitt i natten av mindre betydelse, även om han använde ordet terror, vilket vid den tidpunkten var rätt djärvt. Med tanke på att vi idag har tillgång till information i realtid måste vi vänja oss vid att kommentarer kommer, när någon känner för det och att detta även gäller utrikesministern. Jag tillhörde själv kritikerna eftersom jag tyckte att allvaret krävde en insats av statsministern. Men, där märks min ålder - jag satt nog fast i ett ålderdomligt tänk. När statsministern sedan tog till orda, tog han skickligt loven av Carl Bildts twittrande. Men, när sedan Håkan Juholt gjorde stort nummer av twittret, då avslöjade han i sin tur att han anser att Twitter är en kanal för skvaller. Har han inte kommit längre i synen på sociala medier eller fiskar han i grumligt vatten?

Den där tvisten ledde till att jag blev tvungen att fundera kring ordet Terror. Enligt NE kommer det från latin och betyder Rädsla eller skräck. Den som systematiskt spelar på människors rädsla eller skräck för att tvinga på dem något, som de egentligen inte vill, är terrorist. Det betyder att våra egna politiska ledare utan att rodna uppträder likt terrorister när det passar dem. Därför ser jag mycket allvarligt på att Maud Olofsson nu fått sällskap av Beatrice Ask, i jobbet att promota FRA-lagarna och i dess släptåg datalagringen samt polisens och Säpos tillgång till all den information vi lämnar när vi använder våra telefoner, faxar, datorer, bankkort och allt annat anslutet till nätet, ifall de misstänker oss för smärre brott. Det två senare ligger i pipen. Här har ni förklaringen till min tweet Har totalt förlorat förtroendet för #justitieministern ”Well, what can't be copied?” Svar: Trust.

Uppdatering: Opassande har borrat ännu djupare i Definitionen av terrorism. Mot denna juridiskt definierade betydelse, inser jag att det bara är män och kvinnor av folket som kan betecknas som terrorister. Får klura på vilket begrepp som kan komma till pass när det gäller politiker som spelar på folkets rädsla och skräck.

I tidningskrönikan bjuds på ett urval av kommentarer från media landet runt och där finns, som vanligt utrymme för regeringen att jobba på uppgiften att bygga upp sitt förtroende hos folket. Så länge Maud Olofsson och Beatrice Ask inte kan visa upp evidensbaserad forskning på att lagring och filtrering av våra trafikdata är den rätta vägen för att bekämpa terrorism, kan de inte räkna med att jag ska ha förtroende för dem och deras mantraliknande uttalanden. Och inte känner jag mig lugnare när jag läser en annan terrorexperts debattinlägg på SvD Brännpunkt. Blir du lika förfärad som jag? Jakten på terrorister finns nu nära oss. Med tanke på Olofs analys av polisens prioriteringar undrar jag om vi inte just nu får en effekt hos polisen, som skulle ses som ett allvarligt fel ifall all sjukvårdspersonal på sjukhuset skulle rusa ner till akuten vid en svår trafikolycka? Med terrorexpertens logik undrar jag hur länge jag kan fortsätta att vara kritisk innan jag riskerar att bli klassad som en person "vars beteende, inte är brottsligt, men därför inte helt oproblematiskt".

Efter detta är Anna Trobergs inlägg ett måste. Hon vänder sig både till ”bitterjönsar” och positiva, initiativrika människor. Suger åt mig av både det ena och andra eftersom jag (och jag tror även andra) är så funtad att jag kan vara både det ena och det andra när andan faller på. Men genom att Anna säger det på sitt alldeles eget vägvinnande sätt så kan jag ta att hon trycker på min ömma tå. Jag vet att hon innerst inne vill även bitterjönsen i mig väl och just därför offrar detta krut på mig och andra. I linje med Annas uppmaning om att ge cred till människor som inspirerar bjuder jag här på Gert Frosts insiktsfulla och värmande hyllning till Internet och den sociala webben; Marcus ombord på Livbåten för hans fullkomligt lysande idé; och Copyriot, som gör en hedervärd insats för att sprida ljus över hur privata monopol tack vare upphovsrätten fått ett extra starkt skydd av staten.

För övrigt tänker jag inte köpa någon julskinka i år. Jag bestämde mig för det sedan jag läst om myndigheternas hantering av de hemskheter som Djurrättsalliansen avslöjat. Om opinionsbildning ska fungera som ett mer verksamt vapen än att bränna Scans bilar, kan vi – som gillar skinka – inte längre blunda för det som sker hos grisuppfödarna. Det är naturligtvis synd om en bojkott drabbar även de medlemmar i Sveriges Djurbönder som sköter sig, men utan kundernas reaktion sker inte en välbehövlig självsanering.

Intressant.

Om skiften i tiden och hur vi hanterar dem.

För en tid sedan fick jag en inbjudan av Mab till en föreläsning på Malmö Högskola som handlade om Skiften. Här avhandlades uppkomsten av prosumenter d v s konsumenter som också är producenter. En entusiastisk konsument som går mot att vara en producent. Jag kunde inte följa föreläsningen i realtid, men den har lagts upp på Bambuser, vilket gör att jag och andra kan kolla när det passar oss. Det är nätets styrka. Jag älskar möjligheten att kunna kolla inte bara en gång, utan även repetera det som jag tycker är av särskilt intresse.

Tänk om alla dom, som producerar föreläsningar och inte så sällan bekymrar sig om landets bildningsnivå, insåg hur de skulle kunna dela med sig och därmed bidra till en intressant förändringsprocess. Det är ett faktum att vi, som rör oss här ute på nätet, gillar att ta del av de tips vi får för att se om det kan vara av intresse för vårt eget byggande av kunskap. Tycker vi det, vill vi dela med oss till andra den information, som vi själva just nosat på. Med krav på betalning för att få ta del och att jag dessutom skulle behöva be om lov för att kunna ”göra reklam” för materialet, det skulle rätt effektivt ta död på glädjen i att vara en nätmedborgare med möjlighet att hänga med i utvecklingen.

Det är den här kunskapsprocessen som utgör grunden för mitt ställningstagande när det gäller att avkorta tiden för det tidsbegränsade monopol, som gäller för upphovsrättens ekonomiska del. Det är när denna del köpts upp av företag på marknaden, som den kallas närstående rättigheter. Från början ägd av den som ägde tryckpressen, men sedan 300 år tillbaka är denna ekonomiska del ett tidsbegränsat monopol som kan överlåtas mot betalning. Till att börja med var det sju år som kunde förlängas ytterligare sju år. Men sedan dessa närstående rättigheter skrevs in i Bernkonventionen under 1960-talet har tiden för detta monopol dragits ut först till 25 år för att efter ett EU-direktiv 1993 kunnat förlängas till idag en upphovsmans livstid +70 år.

Det är fullkomligt barockt om man håller i minnet att ursprungliga sju + sju år sattes med hänsyn tagen till att skyddstiden då behövdes med tanke på tiden från produktion till att försäljningsaktiviteter lett till försäljning och därmed genererat en vinst. Man behöver inte vara utrustad med särskilt mycket fantasi för att göra en klok reflektion. Det är den här lagstiftningen, som förpestar livet för oss som vill ha samma rättigheter på nätet som vi har i livet vid sidan av tangentbordet. Vi har inte glömt hur upphovsrätten lett till Ipred-lagen och att den även är en bakomliggande faktor till datalagringsdirektivet, som nu bidrar till att gör livet surt för oss alla. Det senare gäller även den som bara använder sin telefon och mobil för samtal och sms. Lakes Lakonismer skriver bra om detta. Amelia Andersdotter och Mab skrev förra året om effekterna av Ipred-lagen, där krav på ett utlämnande av IP-nummer valsat genom rättsväsendet.

Även om föreläsningen från Malmö högskola hade sitt fokus på modebloggar, är det inte svårt att applicera de rön, som forskarna gjort inom detta område, till andra områden i samhället. Frågestunden visade att åhörarna tänkte i de banorna och ställde frågor med bäring på både människors delaktighet och demokrati. Det gäller att skapa plattformar för konsumenters delaktighet, blev svaret. Vi är ibland konsumenter och ibland producenter, därav begreppet prosumenter. Rätt roligt med dessa kombinationer av ord som nu sker.

Demokratur är ett annat intressant nyligen uppdykande ord. Konsumenterna d v s väljarna lever med sin föreställning om demokrati medan producenterna d v s politikerna lever efter den mer effektiva modellen som bär tydliga drag av diktatur. Wikipedias förklaring är klockren. "I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps." Även om det är en glasklar beskrivning av det som jag själv tycker mig uppleva vill jag just därför fokusera på goda tecken i tiden och då tar jag till en av mina favoritbloggare - Kristina Alexanderson.

Kent Persson, en av moderaternas aktiva bloggare, som ofta tänker längre än näsan räcker, har förstått att det gäller att rätt förvalta det pund, som väljarna gett dem. Klartänkt! För nog har jag gottat mig åt vad landets alla tonåringar kommer att säga om politikerna när de blir medvetna om att regeringen bestämt att vissa trafikuppgifter från deras mejl, sms och samtal till och från mobilerna samt deras positioner kommer att sparas under 6 månader. Detta för att polisen på rätt lösa grunder ska kunna komma åt och rota i detta på jakt efter indicier på brottslighet. Jag har svårt att tro att tonåringarna kommer att vara lika avtrubbade som de äldre. Dom där ni vet, som inte tror att politikerna skulle kunna stifta sådana lagar. Men, som – om så vore – förväntar sig att det i så fall skulle vara stort uppslaget i tidningen och pratas om i radion och på TV.

Josh skriver med svärta och humor om Avsändarlagringsdirektiv och JensO skriver om det som pågår i grannlandet Norge, med bäring på vad som även sker hos oss. När jag läser tänker jag på mina egna funderingar kring det omtalade fusket och den forskning som jag läste om för en tid sedan. Opassande skriver om modeindustrins fria kultur och Intensifier argumenterar så att jag blir allt mer övertygad om att datalagringen kräver åtgärder av oss alla – även av en farmor som hittills trott att det räcker med att offentligt lufta vad man tycker och vara aktiv i Piratpartiet

Ser också att DN och SVT Rapport uppmärksammat de brev och mejl som Säpos sparade material från deras tidigare avlyssning lett till. Jag är en av dem som använt mig av min lagliga rätt att ställa frågor och nu fått svar Dnr 417-2010 ”Kontrollen har inte påvisat några omständigheter som ger anledning att anta att du i strid med lag eller annan författning varit föremål för Säkerhetspolisens personuppgiftsbehandling”. Men inte en bokstav om vilken tidsperiod som kontrollen omfattar. Inte för att jag trott mig vara av något särskilt intresse för Säkerhetspolisen, utan mera för att visa att det finns medborgare som bryr sig.

Avslutar med Oscar Swartz som skriver det som krävs i fråga om Wikileaks efter all uppmärksamhet i bland annat SvD, Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan, UNT och DN .

Intressant.

Allt i tillvaron strävar efter jämvikt.

Det gäller så olika storheter som USA:s spioneri riktad mot individer i Sverige och snacket om Kungaboken, vilka har det gemensamt att något har gått till överdrift och lett till en obalans. Insikten att allt strävar efter jämvikt slog mig när jag läste John Chrispinssons inlägg på SvD Brännpunkt. Chrispinsson är för kungahuset vad politiska reportrar är för Rosenbad. Nära makten har man lättare att bortse från egenheter som andra, som står längre ifrån, kan finna värda att orda om. När det sedan gäller kungaboken kan vi dessutom se alla dem som ordar utifrån sina egna olika intressen.

Redaktionschef Martin Jönsson lyfter i papperstidningen fram att att hovet delvis biter sig i svansen, när de säger sig vilja ha mera fokus på kungahusets ”förpliktelser” samtidigt som man sällan ger media möjlighet till annat än en åskådarplats bland all andra. Den man inte litar på släpper man inte inpå livet. John Chrispinsson kan väl annars ses som en av de journalister, som rätt länge arbetat för att förtjäna kungahusets förtroende och därmed har goda utsikter att komma närmre än många andra. Precis som en del politiska reportrar arbetat för att ta sig in i den politiska maktens korridorer. En av de senare har därför ett gott råd till överheten – stå över skvaller det är sånt som folket kan hålla på med. Men nog skvallras det bland många andra än vanligt folk.

I Gudmundsons rekommendation kan man se en del av Moderaternas informationspolitik – Kungen bör hålla sig för god att ... Men sedan skvallret runnit ut på tidningssidorna, tar även Lena Mellin till orda – Samröre med kriminella är det allvarliga – inte otroheten. Om detta tvistar en del, men allra tydligast blir nog författarnas ambitioner att dra i härnad mot sexköp och männens syn på unga tjejer och utnyttjandet av dem. Och nog kan vi väl vara glada att vår statschef inte har samma möjligheter som Italiens när det börjar gunga under fötterna. Har funderat en hel del på tjejernas roll. De har onekligen låtit sig utnyttjas. Men frågan är om vi hjälper dem genom att vägra inse att de medverkat i det som hänt. - Man kan inte säga att vi var lyxprostituerade eftersom vi inte fick betalt, men de bjöd på allt och förväntade sig att man skulle ställa upp.

Är det verkligen OK med en sådan blåögdhet till tjejernas försvar och att enbart lägga skuld på männen som utnyttjar den makt som pengar och samhällsställning gett dem? Kung eller ofrälse spelar mindre roll. Det handlar om män med makt, pengar och status i samhället. Eftersom kvinnor inte särskilt ofta befinner sig en sådan särställning vet vi inte vad det skulle kunna leda till om förhållandet vore det omvända. Jag ogillar när feminister i bästa välmening gör kvinnor till viljelösa våp eller ljusets riddare.

Tidigare skrev jag själv ett inlägg med bäring på yttrandefrihet och tryckfrihet. Idag är jag helt övertygad om att Kungaboken på gott och ont kommer att påverka den nya lag som just nu diskuteras. Chrispinsson summerade ”När alla dessa krafter samverkar; internet, nymoralism, kommersialism och viljan att få vara med en stund i TV, så släpper de fram en tsunami av skvaller som allt och alla, var och en har ju rätt att påstå vad som helst och bli respekterad för detta. Borde vi inte i alla fall försöka att stävja detta?” Han glömde lägga till porrmotstånd, feminism, kungafjäsk, hämdbegär och en del annat som kan leda till överdrifter. När det gäller spioneri handlar det om makthavares inbillning att en demokrati kan stabiliseras med hjälp av övervakning och kontroll, när det i själva verket handlar om ett mödosamt arbete för att vinna medborgarnas förtroende och tillit.

Nog är det rätt intressant att medan Medievärlden skriver om Förlagsjournalistik, som en utväg för etablerade medier att kringgå pressetiken och låta det skvaller, som växt under decennier, flöda ut i medias olika kanaler, då har John Chrispinsson mage att peka ut internet som en bov i sammanhanget. När ska journalister begripa att internet bara möjliggör för folket att antingen skapa ett eget Speakers Corner i cyberrymden eller att besöka mediehusens webbplatser där deras megafoner bjuder på ett utbud, som vi i sociala medier kan förhålla oss till och orda om. Annars trodde jag att även John Chrispinsson satte värde på möjligheten till interaktion med sina läsare och lyssnare och vill ogärna tro att han blivit så upphöjd att det bara är fjäsk som duger.

Internet möjliggör att snedbalanser synliggörs och att rörelser för att vinna jämvikt också blir synliga. Det innebär att alla medier på ett eller annat sätt verkar i demokratins tjänst mot olika maktfullkomliga som i arrogans tror sig kunna styra världen. Och medan jag sysselsätter mig med att sila det som sker med Kungaboken som filter, pågår en annan minst lika allvarlig debatt om den övervakning som USA sysslat med vid sidan av den övervakning som Säpo och FRA sysslar med. DN har flera artiklar, SVT hakar också på. SvD skriver Avslöjandet förvånar inte. Dennis Töllborg skräder inte orden. Piratpartiet har sänt ut ett pressmeddelande. Bloggare som skriver är Opassande, Sagor från livbåten, Hax, Kent Persson och Scaber Nestor. Lars-Erick skriver att det behövs politiker med patos och lidelse, som motvikt till det som vi nu ser.

Intressant.

Häxbrygder kräver motgift.

Det är svårt att veta vad som driver oss människor till att vilja ändra på andra. Fostra dem så att de blir som vi. I avsaknad av tolerans, det vill säga förmågan att stå ut med sådant som vi ogillar eller inte förstår, är vi tydligen beredda att gå hur långt som helst för att få sista ordet i en sådan förändringsprocess. Ett fenomen vi kan se i stort och smått i den ständiga kampen om makten över våra egna och andras liv både i det lilla men även samhället i stort. Tidigare har jag levt i tron att konstitutionen varit så robust att den skulle vara ett effektivt hinder mot statens möjligheter att missbruka sin makt och succesivt äta sig in i våra privata liv. Men under senare år har jag och många andra blivit smärtsamt medvetna att så är det inte.

Undrar därför om de politiker, som tagit som sin uppgift att skydda oss från allt ont, själva drivs av en egen inre fruktan eller om man använder hoten för att inympa fruktan i oss alla i förhoppning att kunna öka vår förståelse för deras olika insatser, vars nödvändighet någon annan tutat i dom. Därför är det inte bara till regering och riksdag som vi måste ställa den frågan – vi har en växande bransch av säkerhetsföretag, som kan dra nytta av vår ökande rädsla för andra och varandra. Med en sådan samhällsutveckling känner jag mig allt annat än trygg.

Den här bilden har jag i mitt bakhuvud när jag sedan tar del av de braskande nyheterna om terrorhot i Göteborg, som dock enligt Peter på Röda Berget inte satte nån större skräck i stan, vilket dock DN har motsatta åsikter om. Senare utmynnade det hela i ett frisläppande av de misstänkta och en överlämning av utredningen till Säpo, vilket betyder att vi inget får veta om sanningshalten i den nyhetsbomb som briserade för några dagar sedan. Gösta Hultén, talesperson medborgarrättsrörelsen Charta 2008, skriver på SvD Brännpunkt att det är fel av Säpo att mörklägga. Håller med Hax att det som vi nu ser är en effekt av terroristnoja. Ledarskribenten Claes Arvidsson på SvD ser ett samband mellan Afganistan och Nordstan i Göteborg. Jinge ser ett samband mellan polisens agerande och Wikileaks frisläppande av det till dem läckta materialet, som SVT:s Dokument utifrån igår handlade om. Annarkia funderar också kring det som hänt.

Själv undrar jag om det även kan finnas ett samband mellan polisens och Säpos agerande mot bakgrund av deras önskan att regering och riksdag ska fatta beslut om ytterligare tvångsmedel, som innebär att utrymmet för ett privatliv skyddat mot staten krymper ännu mer. Här bara några få av många olika röster Mark Klamberg; MinaModerataKarameller och Markus ”Lake” Berglund.

Efter det ett nedslag i polisens vardagstillvaro, där några av dem tror att riksdagen gett dem makt för att de ska kunna sätta sig på folk. Emil Isberg skriver om datumet för när det rättsliga efterspelet till polisens maktdemonstration vid Hornstulls tunnelbanestation kommer att ske. Uppe i norr håller man på att utreda ett bombhot mot tidningen NSD, där hotet ser ut att komma från polishuset. Och i Umeå väntar Mikael Nordfeldt fortfarande på besked när det gäller hans beslagtagna utrustning. Han har svårt få fram besked.

Innan polisen ges några nya maktmedel, borde Riksrevisionen och JO tillsammans granska hur Polisen använder de maktmedel, som man redan har.

Som motgift till dessa häxbrygder anbefalles artikeln Det som skrämmer mer än tio lasermän av Mustafa Can och Svante Weylers krönika i gårdagens God Morgon Världen, som var och en på sitt sätt hjälper oss ge akt på hur vi beter oss. Det gör även Anna Trobergs inlägg.

Intressant.

Den 17 och 18 juni - Minnesvärda dagar?

Man kan diskutera om dagar, som bär på minnen, vilka förlamar handlingsförmågan, är dagar värda att minnas. Det betyder inte att jag tycker att de ska förbigås med tystnad. Har svårt att i ord klä de känslor, som dagarna 17 och 18 juni river upp, varför jag väljer att lyfta fram andra som klarar av det. Den 17 juni 2008 fick vi uppleva något av partirävarnas triumf då FRA-lagen återremitterades några timmar för att sedan komma tillbaka behängd med diverse krims-krams så att de motspänstiga i Centerpartiet skulle kunna göra en kovändning. Utan att tappa ansiktet – trodde man, vilket var väl optimistiskt. För min egen del gjorde den krumbukten att jag helt tappade förtroendet för Annie Johansson, som jag tidigare sett som en skärpt tjej och frisk fläkt.

Men i valet mellan att spela ett spel eller följa den linje som Centerpartiet gick till val på, valde Annie att spela med i det spel som ansågs vara nödvändigt sedan statsministern gjort omröstningen till en kabinettsfråga. Ytterligare ett beslut i år i en annan hjärtefråga gör att Lakes Lakonismer vill utnämna den här dagen till Partipiskans dag.

Opassande illustrerar sin tillbakablick med en tweet av Josh ”Jag känner mig uppgiven. Orkar inte vara arg längre. Ta vår frihet, men vänligen lobotomera mig så jag slipper veta.” Anna Troberg konstaterar bl a ”Många av dem, som kämpade med näbbar och klor mot FRA-lagen tillsammans med oss, gör nu sitt yttersta för att de politiker som drev igenom FRA-lagen ska få fyra år till på sig att bygga övervakningssamhället och montera ner vår personliga integritet”. Futuriteter ger ordet till en gästbloggare, vars ord dagens moderater ser ut att ha glömt. Drottningssylt undrar Känns det verkligen bra? Svart fredag minns också, liksom Liberal och långsint; Anne Kekki; och Futuriteter. Scaber Nestor har listat de riksdagsledamöter som klubbade igenom lagstiftningen.

Som om inte det, som hände då, vore nog, kommer nu den skrivna deklarationen Smile29, där en majoritet i EU-parlamentet kräver att datalagringsdirektivet ska utvidgas till att även omfatta alla våra sökningar på nätet. Hör i P1 att Lena Ek intervjuas. Vi minns att Lena Ek och Christian Engström, Piratpartiets MEP, gjorde gemensam sak. Hax och Sultan noterar det som händer och Mattias Bjärnemalm skriver om mannen bakom Smile29 och hans avsikter. Hax gillar att Rick ryter, medan jag själv studsar när jag ser illustrationen på Ricks egen blogg. Jag förstår att han vill illustrera vad de mäktiga politikerna utsätter folket för, men jag är rädd för att det kommer att leda till en twist som kommer att vändas mot oss. Sedan kommer jag på mig själv med att jag agerar så som makthavarna vill att vi ska reagera – av rädsla för att råka illa ut, ska vi inte våga ta ut svängarna i den politiska debatten. Juristen skriver om en sorgens vecka. Per Pettersson skriver om en farlig utveckling i EU. Andra som skriver är Emil Isberg, Hanna Dönsberg, Fribrytare och Andreas Froby.

Ombord på Livbåten har Marcus och Göran tagit ett dagsaktuellt massmedialt grepp för att skapa uppmärksamhet kring sin story. Lars-Erick visar med sin fundering kring Joshens inlägg att den senaste tittförbudslagen verkligen är knepig. Själv undrar jag vad det är för knapp hos lagstiftarna som moralpaniken utlöser. Är det för att de själva inte klarar stå upp för några av våra viktigaste demokratiska principer, som de behöver FRA för att hålla koll på hela svenska folket?

Yttrandefriheten har begränsningar i olika länders lagar varför den ständigt måste diskuteras skrev Krister Thelin, lagman i Skånska hovrätten, medlem av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och tidigare bland annat domare i FN:s Krigsförbrytartribunal i Haag intressant om tidigare i veckan. Eftersom vi kan se en trend där makthavare vill kontrollera allt mera av det som delges folket, blir webbplatser som Wikileaks allt viktigare. Frendo skriver om den kampanj som bedrivs mot Wikileaks grundare Julian Assange och här ber Assange Friends of Wikileaks att göra en insats för att stärka webbplatsen runt om i världen. Nätverket Svart Måndag uppmanar oss att stå upp för demokrati och yttrandefrihet.

Avslutar med Lakes samtal med Tomas Tengby i Ring P1 i morse ackompanjerat av snutten i P1 att Säpo lägger ner sina enheter för kontraspionage och kontraterrorism eftersom de enheterna ska ersätts av nya enheter för inhämtning, bearbetning och analys. Sydsvenskan är källan och i deras artikel omnämns även författningsskyddet. Fantastiskt att vi får veta så pass mycket redan före valet. Efter valet kommer väl besked om på vilket sätt det hela kommer att kopplas ihop med FRA:s verksamhet. Om inte folket tydligt visar sin vilja i höstens val. Allra tydligast blir en röst på Piratpartiet.

Intressant.