onsdag 3 november 2010

Se tillbaka för att kunna blicka framåt.

Skriver inte detta för att fylla någon tråkighetskvot, i vart fall om det kommer an på mig att avgöra. De som följt mig sedan jag började blogga, minns möjligen alla de försök jag gjorde under hösten 2007 för att försöka få fram den undersökningsrapport som låg bakom boken Plan B: den dolda jakten på välfärd av Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv och Fredrik Bergström, Handelns Utredningsinstitut (HUI). Där pekades 95 procent av det svenska folket ut som fuskare. Efter åtskilliga mejl till undersökningens beställare Fredrik Bergström och flera av hans anställda, som aldrig ledde till något svar från VD:n gav jag upp. Vad jag ville veta var om det var möjligt att få del av rapporten från undersökningsföretaget Cint och vad den i så fall kostade. Varför fick jag inget svar? Varför såg jag ingen annan vara intresserad av bokens faktaunderlag? På vänsterkanten räckte det med att näringslivet var avsändare, för att gå i taket. Medan jag ville veta på vilka fakta som de grundande sina påståenden. Att endast 5 procent av det svenska folket fortsatt skulle vara av det hederliga slaget, var i mina ögon ett märkligt konstaterande. Kan det vara så att boken fick stå som ”sanningssägare” eftersom det är så vanligt att ”ljuga” med hjälp av den här typen av undersökningar att ingen journalist tyckte det vara mödan lönt att ta reda på om boken baserades på någon form av fakta?! Vad säger det i så fall om opinionsundersökare?


Att jag återvänt till dessa hågkomster beror på att några Facebook-vänner idag påminde mig och andra om den hjärtskärande berättelsen om hur det är att återhämta sig efter en stroke och samtidigt bli ifrågasatt av Försäkringskassans handläggare. Det var journalisten Kurt Lundgren, som den 29 september 2005 († 19.3.2009) berättade om sina kontakter med FK i Kalmar län. Vid den här tiden var Erik Kärnekull chef där, värvad från näringslivet redan 2003. I arkiven kan vi läsa om hur herr Kärnekull redan från start bestämde sig för att kolla upp påståenden om fusk med sjukförsäkringen. År 2004 gav det resultat – sju fall av uppsåtligt och kriminellt fusk, som det står på Uppdrag gransknings webb. De sände sitt program 25 januari 2005. Det är lätt att tro att Kurt Lundgren föll offer för de nya tuffare tagen under Kärnekulls ledning. Vem är då denne handlingskraftige Erik Kärnekull?


I Västerviks-Tidningen 13 juni 2005 får vi i en artikel om en ny enhet inom FK i Västervik i förbifarten veta att Länsdirektören Erik Kärnekull ska gå vidare till ett nytt jobb. Jag citerar: ”Länsdirektören Erik Kärnekull ska gå vidare till nya arbetsuppgifter inom försäkringskassan. Han är inte orolig för att chefsbytet ska sätta käppar i hjulet för den nya enheten i Västervik.” Av artikeln framgår att FK i länet är under omorganisation, varför jag antar att det var jobbet att leda detta arbete som Kärnekull sedan gick till, innan han i september 2006 värvades till en chefsbefattning hos FRA. Något som tidningen Östran hade en artikel om och Barometern skrev en hel del om i sin ledare 27 augusti 2008 med uppdatering 12 september samma år. Jag minns att jag var rätt upprörd över hans arroganta attityd i förhållande till oss kritiker.


Mikael Nilsson skrev 26 mars 2010 på sin blogg om ett möte med Erik Kärnekull i hans jobb inom FRA. Michael skriver bland annat att Erik Kärnekull under mötet var ”en mycket öppen, trevlig, saklig och framåt person”. Sedan Mikael lagt ut sitt referat av mötet, blev han dock tvungen att ändra den första mycket betydelsefulla punkten sedan Erik Kärnekull hade hört av sig. Det Mikael noterat ger mig intrycket att han hade att göra med en man, som var angelägen om ett klanderfritt resultat av mötet. Naturligtvis kunde det inte få komma ut att FRA-shopen öppnats för Säpo bakvägen via regeringen, efter det att den reguljära vägen hade stängts på grund av alla turer med det lagkluster som ofta går under samlingsnamnet FRA-lagen. Mer finns att läsa hos Stoppa FRAlagen.nu.


Den 19 oktober 2010 skrev Computer Sweden en kort artikel där det meddelades att Erik Kärnekull nu fullgjort sin mission inom FRA och slutade där den 30 oktober 2010. Ny Teknik hade en längre artikel en vecka senare, som ger sken av att riksdagens beslut satte en del käppar i FRA-hjulet. Vem kan tro det? Tidningen refererar till initierade källor, som gissar att den tidigare chefsjuristen vid Säpo och nuvarande generaldirektören på Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, Helena Lindberg, kommer att bli den nya chefen. Hon var för övrigt en av regeringens tjänstemän bakom utformningen av signalspaningslagen. Det hela liknar mera schack än Fia med knuff.


Med modell från en dokusåpa ställer jag mig en rad frågor: - Kommer vi nånsin att få veta om uppgifterna i näringslivets sponsrade bok Plan B om svenska folkets fusk stämde överens med Cints rapport? - Har Erik Kärnekulls jakt på fuskare något samband med tillkomsten av denna bok? - Kommer Uppdrag granskning att fråga sig om de omedvetet deltog i en plan med avsikt att förändra sjukförsäkringssystemet? - Har Mikael Nilsson verkligen så dåligt minne? - Kommer Erik Kärnekull snart att få ett nytt uppdrag i rikets tjänst? - Kommer vi nånsin få veta var karriärvägen in till hemliga jobb i rikets tjänst har sin början?


Se där vad man kan lockas lägga ut texten om, efter ett tips om en gripande artikel skriven av en drabbad man, lyckligtvis med skrivförmågan i behåll. När jag sökte för att om möjligt få veta ”Hur gick det sen?”, stötte jag på hans blogg och såg att han avled förra hösten. Frid över hans minne. Han var väl känd som en journalist och bloggare som tyckte till rejält om sådant som fångade hans intresse. Sanna Rayman skrev, sedan hon nåtts av nyheten att han hade gått bort Hej då, Kurt Lundgren och noterade att vi nu är en grinig gubbe fattigare. Det ligger mycket värme och uppskattning i de orden.


Och medan jag sysslat med detta har en rad andra saker dragit förbi. Lyckligtvis finns nätet, varför jag lätt kan samla ihop några länkar, som verkar vara värda att läsa med eftertanke: Intensifier, om hur högt uppsatta män med makt i USA mullrar om åtgärder mot Island för att komma åt landets informationspolitik i allmänhet och Wikileaks i synnerhet; Anders Mildners krönika i SvD, Tråkighetsluckan är idag ... som tål att tänkas på; Anna Troberg, som funderat över Mildners krönika och delar med sig av sina tankar; Mike, som undrar Vem är det som tittar på riksdagsdebatterna? och jag ler när jag genast tänker ”tråkighetslucka”; Johnny, som öppnat en annan lucka bakom vilken han samlat tankar om sitt bloggande – gott för oss andra när han låter en del av sina funderingar rinna ut. Tack för det!


Intressant.


Inga kommentarer: