Veckans snackis i medievärlden torde kungaboken vara. Redan kvällen innan boksläpp var det diskussion i Kvällsöppet med författarna och en del ”ögonvittnen” på plats samt Elisabeth Tarras-Wahlberg och en del andra som varit i mer eller mindre nära kontakt med kungahuset. Allt efter som programmet fortskred kunde man bara skaka på huvudet – vi har en kung med valspråket ”För Sverige – i tiden” och det borde rimligen betyda att kungen inte ska behöva ta ansvar för vad ”polarna” runt omkring honom ägnar sig åt. Även om man kan förstå att svartklubbsägaren Mille gärna ville sola sig i mediernas spotlights, hade han och den tidigare livvakten vett att markera – gänget kring kungen bjöd ibland på upptåg som kungen inte såg ut att vara riktigt komfortabel med. Någon av kompisarna hade en tid en stående bokning av bord varje måndag, men oftast var kungen själv inte med när det festades. Mest handlar nog boken mera om en del människors lust att på nytt få synas samt kompisgängets liv och leverne än kungens. Det var rätt magstarkt att höra Helene Wellton tala om vår statschef och göra jämförelsen med kungens liv och leverne och Kanal 5:s Kungarna av Tylösand.
Enligt Dagens Media var vi 405.000 som tittade, vilket var ett rejält lyft för TV4:s Kvällsöppet. Rätt coolt att Kungen sätter sin lit till att media ska lämna honom ifred sedan han meddelat att han inte läst, men förstått att innehållet kan ha bäring på något långt tillbaka i tiden, varför han pratat med Drottningen och att de beslutat att vända på det bladet och se framåt. Kan just undra hur många män och kvinnor det finns där ute, som inte önskar att de själva hade en livskamrat med förmåga att sätta sig över skvaller och rykten, som möjligen kan innehålla en del korn av sanning?
Det finns många olika sidor av den här saken. Själv har jag en hel rad frågor. Inte för att jag är större rojalist än många andra, utan därför att situationen gör att vi kan prata om sakens olika sidor och lära oss något av den. Inte minst gäller det alla de människor som lever i mediebranschen, men även vi som mediekonsumenter. Är det OK att vår kung med valspråket ”För Sverige – I tiden” förhåller sig till etik och moral på samma mänskliga sätt som många av de journalister, som nu avkräver honom förklaringar, eller måste han vara ofelbar och höjd över all kritik? Hur sunt är det? Kan vi läsare inse att vårt intresse för skvaller och ryktesspridning kan leda till flera liknande böcker och vilka står i så fall i tur? Har vi alla en plikt att läsa boken med genusglasögonen på? Hur kan boken påverka den framtida Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen?
Den lagstiftningen bygger på principen om frihet under ansvar och är just nu under utredning. En delrapport redovisades för ett par veckor sedan och det ska bli intressant att undersöka möjligheten att sila Kungaboken genom de olika filtren – ansvarsmodellen, verksamhetsmodellen och ändamålsmodellen. Anna Serner, Tidningsutgivarna har en intressant kommentar till det diskussionsunderlaget och tidigare pressombudsman Pär-Arne Jigenius skriver på DN Debatt att kungen saknar medborgarnas rättigheter, vilket man också kan fundera över.
Häromdagen skrev Hans Månsson, Medievärlden, artikeln Förlagsjournalistik som styr nyhetsflödet, med referens till en ledare i danska Politiken, där just detta hur redaktioner kringgår omsorgen om de egna etiska reglerna genom att citera uppgifter ur en bok. Rätt intressant med tanke på att många journalister ondgör sig över bloggosfären och dess påstådda brist på etik och moral. Sedan kan man med rätta fråga sig om boken ingår i en kampanj för republik? Den sista frågan är befogad med tanke på att republikanerna tagit väl vara på möjligheten att höras och synas i den debatt som pågår. Eller om man bara passar på om man säger så. Men det är en rottråd, som jag just nu inte tar mig tid att undersöka, även om republikanerna säljer boken till medlemmar för specialpris.
Av detta framgår att utgivningen av den här boken ger anledning till en diskussion om ambitionen att skapa en teknikneutral Yttrandefrihetsgrundlag och Tryckfrihetsförordning. Det låter sig sägas, men blir svårare att genomföra, om man inte tar hänsyn till medielandskapets mångfald och hur olika långt alla berörda har kommit i sin förståelse för detta. Medier och deras medarbetare ställer inte alltid in sina käpphästar i stallet när det tar sig an en journalistisk uppgift, som hittills satts på pränt på papper, och skribenter som publicerar sina alster digitalt är långt ifrån så samvetslösa som journalister i gammelmedia vill göra gällande. Medan jag skrivit har jag kommit fram till att Piratpartiet och alla skrivkunniga pirater måste ta tillfället i akt och yttra sig över det diskussions-underlag som presenterats.
Har bara samlat en bråkdel av det som skrivits och sagts: Svensk Damtidning; Sydsvenskan; Babelbloggen; SvD; DN, SR P4 Extra; HD; Expressen; NA; SR Dalanytt; SR Studio Ett; SR:s Kungahuset; Göteborgs-Posten; Stockholm News; Politiken, Danmark; TV2, Norge; och en rad andra utländska tidningar. Författarna presenteras också på sina håll - Här AB:s presentation av alla tre och här i NA en intervju med författaren Deanne Rauscher. SVT Kulturnyheterna har intervjuat Thomas Sjöberg.
Lars-Erick ställer frågan – Är kungen en vanlig människa? Och gör en intressant reflektion. Skärvor från skäret säger Heja Kungen!Sedan kan jag inte motstå frestelsen att retas med fullblodsfeministerna – Gubben vid Rämen. Låter sedan William von Pamp få sista ordet.
PS. Missa inte Oscar Swartz´ blogginlägg Du - hot eller möjlighet. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar