Allt i tillvaron strävar efter jämvikt.

Det gäller så olika storheter som USA:s spioneri riktad mot individer i Sverige och snacket om Kungaboken, vilka har det gemensamt att något har gått till överdrift och lett till en obalans. Insikten att allt strävar efter jämvikt slog mig när jag läste John Chrispinssons inlägg på SvD Brännpunkt. Chrispinsson är för kungahuset vad politiska reportrar är för Rosenbad. Nära makten har man lättare att bortse från egenheter som andra, som står längre ifrån, kan finna värda att orda om. När det sedan gäller kungaboken kan vi dessutom se alla dem som ordar utifrån sina egna olika intressen.

Redaktionschef Martin Jönsson lyfter i papperstidningen fram att att hovet delvis biter sig i svansen, när de säger sig vilja ha mera fokus på kungahusets ”förpliktelser” samtidigt som man sällan ger media möjlighet till annat än en åskådarplats bland all andra. Den man inte litar på släpper man inte inpå livet. John Chrispinsson kan väl annars ses som en av de journalister, som rätt länge arbetat för att förtjäna kungahusets förtroende och därmed har goda utsikter att komma närmre än många andra. Precis som en del politiska reportrar arbetat för att ta sig in i den politiska maktens korridorer. En av de senare har därför ett gott råd till överheten – stå över skvaller det är sånt som folket kan hålla på med. Men nog skvallras det bland många andra än vanligt folk.

I Gudmundsons rekommendation kan man se en del av Moderaternas informationspolitik – Kungen bör hålla sig för god att ... Men sedan skvallret runnit ut på tidningssidorna, tar även Lena Mellin till orda – Samröre med kriminella är det allvarliga – inte otroheten. Om detta tvistar en del, men allra tydligast blir nog författarnas ambitioner att dra i härnad mot sexköp och männens syn på unga tjejer och utnyttjandet av dem. Och nog kan vi väl vara glada att vår statschef inte har samma möjligheter som Italiens när det börjar gunga under fötterna. Har funderat en hel del på tjejernas roll. De har onekligen låtit sig utnyttjas. Men frågan är om vi hjälper dem genom att vägra inse att de medverkat i det som hänt. - Man kan inte säga att vi var lyxprostituerade eftersom vi inte fick betalt, men de bjöd på allt och förväntade sig att man skulle ställa upp.

Är det verkligen OK med en sådan blåögdhet till tjejernas försvar och att enbart lägga skuld på männen som utnyttjar den makt som pengar och samhällsställning gett dem? Kung eller ofrälse spelar mindre roll. Det handlar om män med makt, pengar och status i samhället. Eftersom kvinnor inte särskilt ofta befinner sig en sådan särställning vet vi inte vad det skulle kunna leda till om förhållandet vore det omvända. Jag ogillar när feminister i bästa välmening gör kvinnor till viljelösa våp eller ljusets riddare.

Tidigare skrev jag själv ett inlägg med bäring på yttrandefrihet och tryckfrihet. Idag är jag helt övertygad om att Kungaboken på gott och ont kommer att påverka den nya lag som just nu diskuteras. Chrispinsson summerade ”När alla dessa krafter samverkar; internet, nymoralism, kommersialism och viljan att få vara med en stund i TV, så släpper de fram en tsunami av skvaller som allt och alla, var och en har ju rätt att påstå vad som helst och bli respekterad för detta. Borde vi inte i alla fall försöka att stävja detta?” Han glömde lägga till porrmotstånd, feminism, kungafjäsk, hämdbegär och en del annat som kan leda till överdrifter. När det gäller spioneri handlar det om makthavares inbillning att en demokrati kan stabiliseras med hjälp av övervakning och kontroll, när det i själva verket handlar om ett mödosamt arbete för att vinna medborgarnas förtroende och tillit.

Nog är det rätt intressant att medan Medievärlden skriver om Förlagsjournalistik, som en utväg för etablerade medier att kringgå pressetiken och låta det skvaller, som växt under decennier, flöda ut i medias olika kanaler, då har John Chrispinsson mage att peka ut internet som en bov i sammanhanget. När ska journalister begripa att internet bara möjliggör för folket att antingen skapa ett eget Speakers Corner i cyberrymden eller att besöka mediehusens webbplatser där deras megafoner bjuder på ett utbud, som vi i sociala medier kan förhålla oss till och orda om. Annars trodde jag att även John Chrispinsson satte värde på möjligheten till interaktion med sina läsare och lyssnare och vill ogärna tro att han blivit så upphöjd att det bara är fjäsk som duger.

Internet möjliggör att snedbalanser synliggörs och att rörelser för att vinna jämvikt också blir synliga. Det innebär att alla medier på ett eller annat sätt verkar i demokratins tjänst mot olika maktfullkomliga som i arrogans tror sig kunna styra världen. Och medan jag sysselsätter mig med att sila det som sker med Kungaboken som filter, pågår en annan minst lika allvarlig debatt om den övervakning som USA sysslat med vid sidan av den övervakning som Säpo och FRA sysslar med. DN har flera artiklar, SVT hakar också på. SvD skriver Avslöjandet förvånar inte. Dennis Töllborg skräder inte orden. Piratpartiet har sänt ut ett pressmeddelande. Bloggare som skriver är Opassande, Sagor från livbåten, Hax, Kent Persson och Scaber Nestor. Lars-Erick skriver att det behövs politiker med patos och lidelse, som motvikt till det som vi nu ser.

Intressant.