torsdag 31 december 2009

ACTA-avtalet leder åt galet håll.

Barnbarnens julklapp gav mig ett riktigt gott skratt.

Såg gårdagens Aktuellt-sändning där Karl Sigfrid drygt 7 minuter in i programmet, intervjuades om hemlighetsmakeriet kring ACTA-avtalet. Det märkliga är att detta avtal sägs vara ett handelsavtal, som behövs därför att de industrialiserade länderna inte kan komma vidare genom TRIPS-avtalet. Information om det, som läckt ut, har samlats här. Runt om i världen har människor engagerat sig för att förmå politikerna att förhålla sig kritiska tilI att låta branschspecifika önskemål gå före budbärarimmuniteten och folkets intresse av en världsordning där demokrati och rättssäkerhet råder. När jag hör Karin Pilsäter (FP), ordförande i Näringsutskottet, tala om ansträngningar att få in den digitala världen i den reala världen, försöker jag förstå vad hon menar. Det blir att ställa frågor.


För mig går året 2009 till historien, som det år, när mitt intresse för politikens roll i samhällets utveckling gick från att vara den kritiska iakttagarens till att bli ett engagemang för frågor som rör internets roll i ett demokratiskt informations- och kunskapssamhälle. Vem kunde för ett år sedan tro att jag skulle bli en medlem i Piratpartiet och sedan vara en av dem som aspirerar på att bli en av partiets kandidater i valet till Sveriges Riksdag 2010? Men, ju mera jag lärt om den digitala utvecklingen och hur rädsla och kontrollbehov hotar utvecklingen, desto viktigare har kampen för ett öppet och fritt internet blivit. Piratpartiets framgång i valet till Europaparlamentet måste därför följas av ett rejält arbete för att partiet ska kunna ta plats i Sveriges Riksdag. Enstaka riksdagsledamöter som t ex Karl Sigfrid (M) kan inte göra någon större skillnad. Att Mary X Jensen av Moderaternas medlemmar inte lyftes fram, som en helt nödvändig kandidat, visar med all önskvärd tydlighet att Moderaterna uppenbarligen ännu inte insett nätets betydelse för det samhällsliv som levs och utvecklas vid sidan av affärslivet.


All den lagstiftning, som kringgärdar internet eller ligger i resans riktning, förefaller gå i en klart negativ riktnining, även om Moderaterna säger sig vara på väg åt ett mera positivt och konstruktivt håll. Därför är det helt klart att Piratpartiet behövs som pådrivare även i fortsättningen. Egentligen på samma sätt som när Miljöpartiet en gång i tiden gjorde miljöfrågorna till något som alla andra partier måste förhålla sig till. Därför känns det naturligt att det är De Gröna som främst insett värdet av att ha Piratpartiets MEP Christian Engström med i sin grupp. I SvD:s artikel kan man se att andra partier försöker förringa Christians insatser, men det säger egentligen mera om dem än Christian. Att politik bedrivs mera utanför än i plena visar gårdagens artikel. DN har gjort en resumé av 00-talets strider i rättssalarna.


Sedan en runda i all hast till en del av mina favoriter: Opassande; Jens O; Kulturbloggen; Sagor från livbåten; Calandrella; Christian Engström; Sidvind; MMK; Tiberg; Mitt i steget; SSBD; samt sist men inte minst Badlands Hyena.


Avslutar 2009 års bloggande med att rikta ett tack till alla som på olika sätt bidragit med den input, som jag behövt, för att kunna förstå mig på EU:s organiserade maktdelning, där våra MEP:er i parlamentet tvingas förhandla med Ministerrådet och kommissionen, och den svenska mera diffusa, där Riksdagens beslut de facto tas i ett eller ett par av riksdagens utskott, vilket fått till följd att de flesta av riksdagens 349 ledamöter för det mesta ses traska patrull. Intressant se på vilket sätt Piratpartiets inträde kan göra skillnad.


Önskar er alla Ett riktigt Gott Nytt År och en bra inledning på ett nytt decennium, där Nyårsdagen firas som Public Domain Day. Det senare uppmärksammas även av Techrisk.



måndag 21 december 2009

Pumlornas afton

Som traditionen bjuder är farmor och mormor idag bjudna till barnbarnen för att vara med om julgranens utsmyckning, det som jag brukar kalla pumlornas afton. För den oinvigde kan ett besök hos Pumlans vänner förklara saken. Själv har jag bott i Luleå några år under 1950-talet och tycker att denna hemsidas skapare gör en kulturgärning genom att sprida kunskapen om pumlorna vidare över landet. Som en tribut till denna norrländska stad bjuder jag på en länk till en av mina tidigare bloggvänner, som återvänt till bloggosfären efter ett längre uppehåll.


Med detta vill jag också ha sagt att jag inte har tid att sitta här och filosofera kring det som rör sig i tidningsvärlden och bloggosfären. Men, då somt av det, som jag redan hunnit läsa, börjat leva ett eget liv i mitt inre känner jag för att bara droppa två intressanta postningar – Sagor från livbåten och veckobrevet från SSBD. Och önska er alla en mycket trevlig och berikande läsupplevelse.

Intressant.

söndag 20 december 2009

Bättre sent än aldrig?

Sedan barnbarnet och hennes tre tjejkompisar återvänt hem, har jag sovit ut och börjat återvända till livet på nätet. Har just gett upp tanken på att kolla vad som hänt på FB och Twitter sedan sist. Däremot måste jag kolla in Moderaternas inlägg på DN Opinion i torsdags och se vad de menar med att de ska jobba för en dynamisk upphovsrätt. Det talas om kursändring och det kan det nog vara för merparten av dem, som ofta talat om kopiering som stöld och inte haft en susning om Creative Commons License tidigare. Men för oss med förmåga att se bortom ordmassan, står det klart att det spårbyte som skett varit möjligt därför att Spotify och Voddler gör det möjligt att bevara den gamla modellen med en rad företag, organisationer och advokater, som ska ha sin del av kakan, medan en mindre del tillkommer artister och kreatörer.


PP:s Rick Falkvinge gör sitt bästa här och här för att vrida perspektivet i rätt riktning. Anna Troberg och Sagor från livbåten likaså. Noterar att Mårten Schultz är positivt överraskad, när det gäller den insikt, som sent omsider tycks ha sjunkit in i ledarskiktet – upphovsrätt är något annat än äganderätt. Nicklas Lundblad, som det alltid varit intressant att lyssna till och läsa inlägg av, tycker att det är en positiv artikel på flera olika sätt och förtydligar i ett särskilt inlägg poängen med avsägelse av upphovsrätten.


Det senare visar att tänkarmössan varit på och vridits åtskilliga varv med en avvägning mellan det som är önskvärt och det som kan antas vara möjligt. Det är väl kring just detta senare som striden stått det senaste året. Otåliga internetanvändare, många idag medlemmar i Piratpartiet, har en vision av ett helt nytt digitalt samhälle, vilket i åratal motarbetats på det grövsta av såväl politiker som upphovsrättsindustrin med dess advokater. Nicklas Lundblad förefaller vara en pragmatiskt lagd person, som med sina erfarenheter av it-världen, söker efter öppningar och möjligheter. Men, frågan är om det inte är för sent påkommet av Moderaterna, främst med tanke på den bild av laglöst land, som byggts upp av alliansens ledare och deras vapendragare i samband med tillkomsten av FRA-lagstiftningen och IPRED. Detta i motsats till det internet, som många användare har en vision av.


Johan ”Mitt i steget” Westerholm kommenterar, men anser sig ha för begränsade kunskaper om upphovsrätten för att kunna värdera om Moderaternas intresse i saken har något värde. Utifrån egna erfarenheter tillmäter han Piratpartiet betydelse, när det gäller att inse frågans vidd och sedan han bland annat läst Rick Falkvinges kommentarer återkommer Johan i saken och ger i förbifarten Kent Persson (M) en törn. Inledningsvis tror Kent att detta utspel kan rubba Piratpartiets möjligheter att samla de krafter, som vill se ett fritt internet, men Kent är inte sen att bolla tillbaka. Noterar att de båda från var sitt håll betonar Piratpartiets betydelse för övriga partiers ökade kunskaper. Men, jag är rädd för att det intresse, som S och M visar, kan bli till intet förpliktande munväder ifall detta inte får ett genomslag i valet 2010 genom Piratpartiets inträde i riksdagen. Mark Klamberg skriver om att FP :s landsmöte beslutat verka för en utredning om en ny upphovsrättslag och välkomnar M:s inspel. Även om alla andra partier sent omsider visat intresse för en mer positiv syn på internet, har jag en stark känsla av att de trots allt ligger på ett avsevärt avstånd från Piratpartiets. Men jag kan hålla med Mathias Klang - innan vi kommer dit är det tid för en kort paus för att slås med häpnad att förändring faktiskt håller på att ske här och nu.


Kan naturligtvis förstå MinaModerataKarameller och Karl Sigfrid, som verkligen baxat sitt parti i den här riktningen – självklart har de anledning att vara glada. Först har det suttit fast, sedan har det suttit ännu fastare och sedan har det ... Och helt plötsligt lossnar det. Sedan får den som lever se hur långt det håller. Mattias Andersson ger röst åt många pirater, när han skriver att detta utspel handlar om populism. Själv tror jag att merparten av moderaternas arbetsgrupp har ”rent mjöl i påsen”, men med tanke på var många moderater står i frågan, ser jag att de har ett styvt jobb framför sig att först övertyga sina egna partivänner och därefter sina väljare. Piratpartiet har fördelen av att ha legat på rätt kurs redan från start.

Intressant.

onsdag 16 december 2009

Här flyttas gränsen mellan demokrati och förtryck?

Under det klimatmöte, som pågår i Köpenhamn, pågår ett krig mellan den danska polisen och hitresta miljövänner från när och fjärran. Skrev igår ett inlägg Den som sår vind får skörda storm, då jag tycker mig se att polisen tagit hårdhandskarna på, i takt med att det etablerade samhället signalerar att detta är den enda framkomliga vägen i försvaret av demokratin. Men det är hög tid att diskutera om demokratin bäst försvaras på detta sätt.


DN, SvD och Politiken.se rapporterar. Här hemma frontar Folkbladets politiske redaktör Vidar Andersson med Lymmellagen något för Sverige. Han var tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna åren 1991 – 1998. Andreas twittrar och Anna Troberg anropar på Facebook – läs Elin Grelssons blogginlägg This is what democracy looks like! Hon var med vid EU-toppmötet i Göteborg 2001 och vet hur det känns att bli utsatt för polisens brutalitet och hur det sätter spår. Därför ger hon nu röst åt några av de ungdomar som råkat illa ut i Köpenhamn. Kommentarerna talar sitt tydliga språk – alla demonstranter dras över en kam och ”vän av ordning” tycker att demonstranter – om de vill undvika polisens brutalitet – måste ta ansvar för ordningen bland alla andra demonstranter.


Om dessa ”ordningsmän” menar allvar måste man fråga sig vilken roll polisen ska ha? Igår sydde polisen in en talesperson för en organisation från Tyskland, idag har svenska ungdomar fått smaka på Danmarks modell för försvar av demokratin. Uppenbarligen är taktiken att slå till mot ditresta demonstranter. Igår skrev jag: ”Den som sår vind får skörda storm. Om inte fredliga demonstranter möts med respekt av såväl polis som politiker och press, går vi mot ett mycket hårdare samhällsklimat, där våldet kommer att eskalera. Förstår att politiker tror sig kunna tämja den upprorslusta, som detta föder och göder, men idag är det möjligt att sprida ord och bilder från ”stridszoner”, som gör att Föräldrar mot polisbrutalitet och andra empatiska människors engagemang mot polisbrutaliteten vinner terräng. Inte minst för ordningsmaktens eget bästa, måste de tendenser till hårdare tag, som tidsandan påbjuder, motverkas.” Elin Grelssons blogginlägg är ett exempel på att ord har makt, om den som skriver är trovärdig. Nerd Life Deluxe ser att nya stenkastare skapas just nu och jag förstår inte hur strategerna inom polisen tänker. Isobel är som vanligt skarp i sina iakttagelser. Opassande undrar varför det är så accepterat att vara så fördomsfull när det gäller unga människor. Ja, som vanligt är det tydligen mera intressant att fördöma den lilla klick, som missköter sig (utan tanke på att fråga sig varför), än att uppmärksamma alla klipska och engagerade ungdomar.


Avslutar med en liten runda: MinaModerataKarameller uppmärksammar hur en politikers tankar kan landa i märkliga förslag. Själv såg jag ett eget exempel här hemmavid i går, där helt felaktiga siffror utan källkontroll blivit underlag för en riksdagsmotion. Sagor från livbåten ger oss ett annat exempel. Mark Klamberg har funnit en artikel där det sägs att USA och Ryssland samtalar om internetsäkerhet. Intensifier skriver om datalagring och vad loggfiler kan berätta. Mathias Klang berättar att Mikael Nilsson, StoppaFRAlagen.nu, ikväll föreläser om signalspaning.


Intressant

Jag vill inte heller se och höra.

Många är vi i bloggosfären som prövats av Kraxpelax då han tidvis har en benägenhet att antingen göra långa inlägg eller lägga länkar i kommentarstrådarna på våra inlägg. Jag brukar för det mesta radera och meddela att kommentaren inte hör hemma på min blogg. Tänker samtidigt att det är trist att han saknar kanal för sina texter och dikter på flera olika bloggarfrämmande språk. Har också en musikblogg.


Sedan jag tagit mig tid att ta del av hans länkar, kan jag se att den här mannen ser ut att må dåligt när han efter utskrivning förväntas klara en egenvård med hjälp av mediciner, som han upplever tar knäcken på honom. Den fråga jag ställer mig är ”Ska jag taga vara på min broder?” eller vilken annan hjälp finns att få, eftersom jag inte är beredd att ägna tid och kraft d v s engagemang åt psykvården.


När han skriver på Newsmill om konstnären Anna Odells projekt, förstår jag att han är ute i ett angeläget ärende, men frågan är om någon lyssnar. Jag värjer mig ju också och vill inte heller se och höra! Är det legitimt att vara engagerad i Piratpartiet och aspirera på att vara kandidat i valet till riksdagen i september 2010, samtidigt som jag slår dövörat till när en medmänniska tycker att jag borde visa engagemang i denna sak? Den frågan har jag brottats med under en tid och nu kommit fram till att det är OK om jag kan ha någon idé om vem jag kan bolla saken till. Jag har rätt att säga tack, men nej tack till den här mannens envetna försök att påkalla min uppmärksamhet. Sigtunastiftelsens temakväll kan vara en bra början. Lika väl som debatten om Anna Odells projekt inom konsten behöver ett patientperspektiv, behöver en temakväll hos denna humanistiska stiftelse detsamma. Detta ger jag honom som ett tips, sedan är det hans sak att avgöra om det är intressant.


Undrar om inte människor med psykiska handikapp behöver mellanformer av vårdinsatser mellan institutioner och att bli lämnad ensam i ett eget boende? Den frågan ställer jag till alla som brinner för insatser inom psykvården, utan att invänta något svar då jag har mitt fokus riktat åt annat håll.

tisdag 15 december 2009

Den som sår vind får skörda storm.

Har funderat sedan jag såg i DN.se att det idag finns en organisation, som heter Föräldrar mot polisbrutalitet. Det säger något om tiden, som om inget görs kan ta en ände med förskräckelse. Dagens Arena sätter fingret på problematiken:


Självklart ska polis ingripa mot demonstranter som brukar våld, men att skippa "finsorteringen" och gripa slumpvis utvalda människor i tusental, och/eller hindra dem redan vid gränsen, är inte bara ett allvarligt hot mot demokratin och en spark i magen på alla de som fortfarande tror att det går att förändra och påverka världen utan att använda våld. Det är också att sätta rättsäkerheten helt ur spel.

Principen som säger att alla är oskyldiga till dess att motsatsen bevisats har förvisso befunnit sig på en allt snabbare glidande skala sedan terrorattackerna mot USA den 11 september 2001. Den danska polisens ökade befogenheter, och beteende, ingår i en större samhällelig utveckling. "Illegala kombattanter" har gripits runt om i världen, förts till Guantánamo och spärrats in i år utan att ett enda bevis lagts fram rörande deras eventuella skuld.”

Den som sår vind får skörda storm. Om inte fredliga demonstranter möts med respekt av såväl polis som politiker och press, går vi mot ett mycket hårdare samhällsklimat där våldet kommer att eskalera. Förstår att politiker tror sig kunna tämja den upprorslusta, som detta föder och göder, men idag är det möjligt att sprida ord och bilder från ”stridszoner”, som gör att Föräldrar mot polisbrutalitet och andra empatiska människors engagemang mot polisbrutaliteten vinner terräng. Inte minst för ordningsmaktens eget bästa, måste de tendenser till hårdare tag, som tidsandan påbjuder, motverkas. Svensson är en av många bloggare, som följer det som pågår.


Mycket kan göras om politikerna intar en annan hållning till internet än den, som man för tillfället hemfaller åt. Intressant att synen på internet är påfallande lika alldeles oavsett på vilken nivå vi rör oss. Genom SvDItintegritets twitter tipsas om ett par intressanta artiklar ur NYT, den ena speglar läget i Frankrike och den andra handlar om Italien. För oss, som försöker skaffa oss sannare bilder om sakernas tillstånd, är public service-medias rapporter ovärderliga. Men det är en sanning som gäller fram till dess att vi upptäcker att vi på goda grunder måste ifrågasätta varifrån de hämtar sina fakta. Än värre blir det när vi börjat undra om de överhuvud taget ägnar tid åt det.


Något som jag undrar över är uppgiften, som jag hörde drottning Silvia nämna i en trailer i SVT inför insamlingen till Världens Barn. Det handlade om påståendet att ”över 750 000 pedofiler, varje minut besöker barnporrsajter”. Dessförinnan hade jag bland annat läst en bloggpost hos Oscar Swartz, där han redovisade hur han synat detta påstående, som sägs komma från en FN-rapport . När jag hörde Drottning Silvia blev jag rent ut sagt förbannad. Det må vara att sektliknande organisationer typ ECPAT och NCMEC överdriver för att vinna genomslag, men när dessa uppgifter läggs i drottningens mun, då går skam på torra land. Det enda jag tyckte mig kunna göra var att skicka ett mejl till redaktionerna för SVT:s Rapport och Aktuellt och säga vad jag tyckte om den saken. Ser att inslaget ligger kvar på SVT:s hemsida – stackars drottning Silvia, som inte förstår vilken nyttig idiot dessa krafter gjort henne till.


Och som om detta inte vore nog, ser jag att en riksdagsledamot använt uppgifterna för att skriva en motion med kravet ”Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna att ålägga Internetoperatörer innehållsansvar.” Lyckligtvis föreslås att motionen avslås nu på torsdag den 16 december, men att den överhuvud taget har väckts är ett fattigdomsbevis för Sveriges Riksdag. Kan dock förstå att en riksdagsledamot, som naturligtvis inte kan tänka sig att osanna uppgifter läggs i drottningens mun. Men, en riksdagsledamot borde inse att det inte är internets fel att tekniken kan användas för både ont och gott. Jag tror att om politikerna slutade se tekniken, som problemet, vore mycket vunnet. Vad tekniken synliggör är det mänskliga livet i all sin otillräcklighet. Istället för att förfasa sig och tro sig om att kunna bli av med det, som man inte vill se, genom att ta till bannbullor, borde man fundera över hur tekniken kunde användas för att finna lösningar – varför inte börja med att rigga ett antal tillförlitliga databaser i allmänhetens tjänst?

Intressant.

söndag 13 december 2009

FRA – dagens ljusbärare?

Idag följer SvD upp sin tidigare artikel om en kommande snabbutredning av vem, som ska få utföra signalspaning/avlyssning för polisens räkning. Det ger Thomas Bodström (S), Justitieutskottets ordförande, en möjlighet att påstå att regeringen försatt Sverige i en situation där vi har en mer rättsosäker lag samtidigt som Säpo, som har till uppgift att skydda oss från terror, inte har tillgång till nödvändig information.

Detta är väl magstarkt av den politiker, som gett namn åt Oscar Swartz rapport Bodströmsamhället, vilket sedermera inspirerat hr Bodström att namnge sin blogg till just detta ”Bodströmsamhället”. Det goda med det, som nu sker är att vi öppet får veta att det sedan gammalt råder en rivalitet mellan Justitiedepartementet och Försvarsdepartementet. Något som SvD visar är okänt för den breda allmänheten genom att i papperstidningen bland annat citera meningen ”Alldeles uppenbart pågår ett spel som vi bara fått veta brottstycken av och därför har svårt att finna logiken i.” ur ”Piratpartistbloggen Farmorgun”. Citatet är hämtat ur gårdagens inlägg Är det någon kvar på karusellen?, där jag ställer några frågor, som jag hoppas att våra Public Service-media är lika intresserade av att söka svar på, som jag.

Thomas Bodström anser att Justitieminister Beatrice Ask helt lagt sig och att Försvarsdepartementet vunnit matchen mot Justitiedepartementet med 10 – 0. Det är inte alls underligt med Johan Pehrson (FP) i Justitiedepartementets lagledning. I artikeln ser han ut att ha gjort upp om en ”läggmatch” bakom ryggen på biträdande lagledare i Alliansens Justitieutskott, något som dock förnekas av Johan Linander, Centerns rättstalesperson, men kommenteras på ett motsägelsefull sätt av Annie Johansson (C ) Nog undrar jag och många med mig, vad SvD:s journalist kan tjäna på att fara fram med osanning?

Andra som har synpunkter på det hela är Oscar Swartz; Mark Klamberg 1; Mark Klamberg 2; Mårtensson; Frendo; Opassande; Scaber Nestor; Jens O 1; Jens O 2; MinaModerataKarameller; Sagor från livbåten; och Anders Widén.

Avslutar med Isobel Hadley-Kamptz i Expressen, som klarar av att sätta ord på alla de tankar och känslor, som rumlar runt i många medborgares innersta inför allt som pågår inom alliansen, där avlyssningen av svenska folket ser ut att ha blivit viktigare än att upprätthålla rättssäkerheten och värna om integriteten.

Intressant.

lördag 12 december 2009

Är det nån kvar på karusellen?

Alldeles uppenbart pågår ett spel som vi bara får veta brottstycken av och därför har svårt att finna logiken i. Mindre än en månad efter det att lagklustret kring FRA:s verksamhet syddes ihop med ett beslut i riksdagen, kommer uppgifter om en ny snabbutredning om nya befogenheter, som ska svara på om avlyssning för Säpos behov ska skötas av en ny fristående avdelning inom FRA eller om detta ska skötas av ett från FRA helt fristående organ. Hur mycket är egentligen kvar av Federleys och Annie Johanssons hjältedåd? Hur mår de FP-kvinnor, som tvingats krypa till korset och som man inbillat både det ena och andra? Hur många är kvar på karusellen? Börjar tycka att ”hjärntrusten” bakom FRA-lagstiftningen behandlar svenska folket som vore vi dumt fôlk.


Håll dig uppdaterad – Frendo; StoppaFRAlagen.nu; och Johan Westerholm. Scaber Nestor och Händelsehorisont kommenterar. Jag räcker upp handen och erkänner mig skyldig till att Alliansen regerar, men avsäger mig inte rösträtten. Jag har istället tagit steget in i ett politiskt parti, efter mer än 20 år i frivillig karantän, och hoppas få kandidera för Piratpartiet i valet 2010. Det är det minsta jag kan göra för att reparera skadan.


MinaModerataKarameller skriver klokt om Att vara den som vågar säga ifrån.

Intressant.

fredag 11 december 2009

Sitta fast i det gamla eller tänka nytt?

Först några ord om bloggträffen hos Stockholms Handelskammare. Kvällens tema var Innovation och som inspiratör fungerade Spotifys CTO Andreas Ehn. Han berättade om hur det hela startade och om företagets idé att ge alla legal tillgång till musik var man än befinner sig. Till det, som tagit tid att fixa, hör att förhandla fram olika uppgörelser med de företag som köpt rättigheterna av upphovsmännen. Detta eftersom det finns skillnader i lagstiftning och branschförhållanden runt om i världen. I de samtal, som kom igång på grund av de frågor som ställdes, kom en del därför att handla om upphovsrätten och den lagstiftning, som finns. Ett mycket intressant och givande meningsutbyte, där jag kände att jag med den kunskap om upphovsrätten, som jag skaffat mig det senaste året, ligger rätt när jag anser att den måste reformeras. Igår föll den sista pusselbiten på plats – upphovsrätt handlar om att ge upphovsrättens innehavare ett tidsbegränsat monopol på sin skapelse. Ingen kan likt Gud säga ”varde” och det vart – alla andra mänskliga skapare är i mer eller mindre hög grad påverkade av vad många andra tyckt, tänkt, sagt, skrivit och skapat före dem. För den som kan skapa något nytt och unikt av allt detta är det rimligt med ett tidsbegränsat monopol, men de ska inte ha rätt att muta in delar av den publika domänen i den omfattning som sker idag.


Sedan är det en helt annan sak om politikerna inser detta. Men, då det är så vist ordnat att folket har möjlighet att gå samman och välja de politiker, som vill arbeta för en sådan förändring. Detta ligger i resans riktning. Det är ju av det skälet som Piratpartiet bildats.


Hos Intensifier pågår också en intressant tankeprocess på grund av Nätaktivism, ACTA, FRA och diskussionen kring Telia-Spotify. Att ACTA-avtalet kommer att bestämma framtidens spelregler torde vara helt klart och därför måste framförallt de som trodde på Lissabonfördraget – att det skulle öka möjligheterna att påverka i EU – ta tag i detta med förnyad styrka, menar Hax. Jag tror att alla, som kämpar för ett öppet världsomspännande internet, måste föra denna strid på flera fronter – mot ACTA-insnärjda politiker, mot medieindustrins glupande aptit på världsherravälde över internet, men också mot argumentationsfelet som används i samtalet med väljarna, där immateriella rättigheter jämställs med äganderätt.


Jag tycker om att Opassande tycker om både det ena och andra. Det kan jag känna igen mig i. Men, är inte av den sorten, som klarar av att hålla en massa bollar i luften och därför gillar jag att Piratpartiet fokuserar på Delad kultur, Fri kunskap och Skyddat privatliv. Där finns en bra plattform för att ta matchen med alla dessa av upphovsrättsindustrins advokater insnärjda politiker. En dag som denna borde man tänka till ordentligt – det är inte enbart i skolan och på forskningsfronten som det krävs ett nytt tänk. Om jag, 72 år gammal, har fattat att vi behöver tänka i nya banor för att ta vara på de möjligheter som informations- och kommunikationstekniken erbjuder, då borde landets lagstiftande församling också kunna komma loss. Nicklas Lundblad har också intressanta funderingar kring olika sätt att tolka utvecklingen, som bör intressera.


Så till detta med medieindustrins omåttliga aptit på att sätta åt internetanvändare med sina ohemula skadeståndsanspråk. Här visar Josh exempel på artister som har fått nog. Om detta må vi berätta. Andra som drar sitt strå till stacken, så här i juletid, och följer OlofB:s exempel är Sagor från livbåten; Scaber Nestor; Jens O; Nätverket Svart Måndag; Amanda Brihed; DNMR; Yami och pandorna; och jag själv. Det finns även ett upprop i form av ett event på FaceBook Inga plattor under granen, som pågår fram till Juldagen. Sprid detta till dina vänner. Tanken är att gynna aktiviteter där olika aktörer får mer av kakan till nackdel för upphovsrättsindustrins alla jurister. Här exempel på en författare som vill pröva nya vägar.


Allt detta är intressant för den som gillar ett öppet världsomspännande internet. Till vilken nytta undrar naturligtvis dom, som ännu inte insett att digitaliseringen ger oss redskap till en öppenhet och transparens som kan stärka demokratin. Även om det finns de som ser faror innan människor lärt sig att hantera och agera i förhållande till digitala medier – här Jonas Linds recension av en bok på det temat. Mot det ställer jag Jardenbergs exempel på öppenhet med teknikens hjälp, när det gäller skattemedels användning. Avslutar med Ting och tankar, som visar hur hon använder den kunskapens källa som nätet utgör. Jag tror på de goda exemplens makt.

Intressant.


onsdag 9 december 2009

Tänk efter före innan du köper julklappar.

Igår skrev jag i mitt inlägg bland annat följande: Men, till dess regering, riksdag och marknad förstår värdet av medborgarmakt får vi väl pröva hur långt vår makt som konsumenter når. Idag är det dags att skrida till verket.


Läser hos Olof och Scaber Nestor en uppmaning om att vi måste visa upphovsrättslobbyn var vi står inför deras framfart. Det är jag med på och jag hoppas kunna påverka alla mina vänner att också tänka sig för – bättre biljetter till olika kulturevenemang än att köpa de produkter, som gör att vi fått IPRED och är på väg att drabbas av ACTA. Eftersom vi inte ser ut att ha någon talan som medborgare får vi pröva hur långt makten som konsument sträcker sig. De branscher som förklarat krig mot sina kunder måste förmås att tänka om och då återstår bara att rösta med fötterna – lägg julklappspengarna på annat!


Noterar med tillfredsställelse att prövningstillstånd beviljats (DN) för prövning om jäv (SvD) förekom vid domslut mot The Pirate Bay. Expressen noterar också den saken, liksom Aftonbladet. Bra att det utreds!

Intressant.

tisdag 8 december 2009

Internet med fokus på kommers.

Ser att Computer Sweden tycker att det är dags att betygssätta Infrastrukturminister Åsa Torstensson. Hon får godkänt med ett nödrop, skriver ledarskribenten, och argumenterar för att Sverige behöver en ny it-minister. Dessutom har tongivande företrädare inom telekombranschen ombetts avge sitt omdöme. Min spontana tanke medan jag läser är att Åsa Torstensson förefaller vara mindre väl insatt i vad internet betyder för medborgarnas möjligheter att med hjälp av tekniken skaffa sig kunskap inom en mängd ämnesområden och kunna vara engagerade medborgare även när arbete och familjeliv kräver sitt.


Det är inte utan att jag får en känsla av att hon är i händerna på de krafter, som anser att internet enbart ska ses som handelsvägar för e-handel och paketerad mediekonsumtion. Den digitala allemansrätten sträcker sig, i Åsa T:s värld, till bredband med användarvillkor, som ger den globala underhållningsindustrin ett orättmätigt stort övertag i förhållande till den enskilde användaren. Något som jag berört vid ett par tillfällen. Som bekant tillhör jag den del av svenska folket, som anser att all den kommunikation och allt surfande, som vi gör för att vara med i meningsskapande demokratiska processer eller göra något bara för skojs skull, är minst lika viktigt som kommersen. I valet mellan att vara kund eller medborgare föredrar jag och många med mig det senare, vilket naturligtvis ställer en del krav på staten. För som Hax skriver Informationssamhället väntar inte. Tylko Rover ger oss en bra förklaring till sakernas tillstånd. Men, till dess regering, riksdag och marknad förstår värdet av medborgarmakt får vi väl pröva hur långt vår konsumentmakt når.


Önskar att jag vore minst 20 år yngre och behörig att söka till den kurs som Göteborgs Universitet anordnar kvällstid med den intressanta rubriken Perspektiv på ägande . Mattias Klang twittrade om sitt blogginlägg om saken. Underbart och ett gott tecken att de, som ser behov av kunskap kring detta med ägandet (vilket behöver problematiseras), tar tag i saken och erbjuder utbildning. Så ska en slipsten dras i en nation som vill ligga på framkant!


Apropå detta att ligga på framkant; Läste Kinga Sandéns artikel på Newsmill, som hon skrev sedan hon tilldelats Stora Journalistpriset 2009. Tycker att det är toppen att hon talar högt om hur omedvetenheten bland journalister kan ta sig uttryck detta nådens år 2009. Eftersom det kreativa klimatet gynnas av input från olika håll med skilda perspektiv, hoppas jag att Stefan Mehr tar till sig och lär av det som hände. Det är bra när en framstående journalist själv hamnar i en belägenhet, då vederbörande kan visa på det, som många invandrare kan känna igen sig i. Många svenska kvinnor vill naturligtvis se det, som hände, som något relaterat till Kinga i hennes egenskap av kvinna, men den som vågat vidga sina vyer kan här se hur intersektionaliteten fungerar – en rad samverkande faktorer och en aningslös diskriminering sker. Att bli klappad på huvudet som kvinna är inte värre än att bli klappad på huvudet som invandrare.


Annars gläds jag åt Malin Siwes iakttagelser Kränksjukan: Även politiker smittade. Min iakttagelse är att just ”kränksjukan” är roten till att politikerna blivit livrädda för folket, sedan man börjat tolka det som sägs i stridens hetta b o k s t a v l i g t. Hade min pappa levt idag, hade han blivit inburad. Han hade en benägenhet att utbrista: - Det skjuts för litet i det här landet! när han tyckte att någon politiker eller näringslivsföreträdare kommit med något i hans öron alldeles åt h-vete. Alla, som kände honom, visste att han inte menade detta bokstavligen, utan att det var ett sätt att markera och hantera att han fått nog av sånt som han tyckte var korkat. Idag gäller att vi måste hålla tand för tunga. Det är för övrigt inte så många år sedan, som en facklig företrädare i Norrtälje kommun blev polisanmäld, sedan han hotat med att ta en förhandling vidare upp på förbundsnivå. Manövern gjorde att förvaltningschefen, som idag stigit i graderna, kunde fortsätta förhandlingen med en medgörligare medarbetare, eftersom den, som var under polisutredning, därigenom blev förhindrad. Behöver jag säga att förundersökningen las ner?


Ja, sätten är många när makten räds ansvar. Men, nu är det hög tid för en runda bland mina favoriter. Intressant se vad som rör sig hos dem. Inleder med Sagor från livbåten, som eldar under kritiken mot socialförsäkringssystemet. Amanda Brihed gör sammalunda och Lars-Erick undrar om Fk drabbats av dödlig cancer. Infallsvinkel tar redan helg, sedan han delat ut en smocka till Rupert Murdoch. Zac tolkar historien om Tigern och hustrun Elin på sitt sätt. Maloki skriver om ”nätstrumpor” och tjejsnack i Piratpartiet. Opassande undrar varför Ifpi ogillar ungdomsgårdar. Josh ställer ännu fler frågor. Leo flaggar för Piratpartiet inför nästa års val. Mårtensson funderar kring föreningen Öppen skärgård, Olof slår ett slag för SVT Play om världens konflikter och Badlands Hyena spånar om Guds gåvor.


Avslutar med MinaModerataKarameller, som skriver om att hon fått veta att hon har en inflytelserik blogg. En koll hos inflytande.se och jag ser att hon idag ligger på plats 27 av 14 108 bloggar och leder med flera hästlängder framför mig, som ligger på plats 75. Inte illa pinkat av en trähäst, tänker jag, som inte ens vet hur man gör för att installera Politometern, som Mary gjort. Annars följer jag naturligtvis debatten om reklam via Facebook och Twitter, något som etablerade media har delade meningar om. Tror att jag kan parera, men inser att det inte är helt enkelt. Länkar till Anders Mildner och taggar med reklam för att jag ska kunna se och lära. Här en kommentar av Nils Holmlöv.

Intressant.


söndag 6 december 2009

Sankt Nickolaus och CSR.

Så här års vädjar många om extra gåvor till olika behjärtansvärda ändamål. Samtidigt talas allt oftare om CSR d v s Corporate Social Responsibility antingen i det stora eller i det ännu större eller som här i Handelskammartidningen i det lilla sammanhanget. Men det är med mycket blandade känslor, som jag tar del av allt detta. Det handlar om hur vi i ett kapitalistiskt samhällssystem ska ta ett socialt ansvar i stort och smått.


Idag den 6 december har Nickolaus namnsdag. I min barndom tog socknens kyrkoherde till vana att åka runt till fattiga barnfamiljer på Nickolaus-dagen och dela ut äpplen, skänkta av omtänksamma människor söderöver, där klimatet tillät fruktodling. Det var i samband med en sån äppelutdelning, som jag tidigt lärde mig att jag och mina syskon var ”fattiga norrlandsbarn”. Det som sedan följde gör att jag vet hur det känns att vara ett barn och föremål för andras välgörenhet.


Därför på enträgen begäran av mina vänner ska jag nu, som motvikt till Tomas Bodströms julsaga, berätta ”sagan om dasspälsen”, som hade sin upprinnelse i prästens leverans av en låda äpplen till vår familj för mer än 60 år sedan. (Här dock i en kort version). Tidigare år hade tillgången på äpplen inte varit så riklig, varför vi hade fått hålla tillgodo med några kilo per unge. Men, nu fick vi en hel låda och därmed även tillgång till ett brev från givaren, som var en kvinna från Insjön i Dalarna. Innan mamma gifte sig hade hon varit jungfru hos en officersfamilj i Umeå och där hade hon lärt sig att både läsa och skriva, men också att förstå värdet av frukt och grönsaker i hushållet. Redan samma dag skrev mamma och tackade. Det var krigsvinter och ransoneringstider och därför var det särskilt välkommet.


Strax före Lucia kom ett brunt tjockt kuvert från "äppeltanten" i Dalarna. Hon berättade att hon i åratal hade skänkt äpplen till de fattiga norrlandsbarnen, men att det nu var första gången, som någon skrivit och tackat. Just den meningen slog rot i mitt barnsliga sinne och satte vår pappas förmåga att förklara på prov. I övrigt innehöll brevet en postorderkatalog med uppmaningen att vi fyra barn och våra föräldrar skulle få önska oss saker till ett värde av 200 kronor, vilket då var en mindre förmögenhet. Om önskelistan skickades dagen därpå, skulle vi hinna få sakerna före julafton. Det blev ett intensivt räknande för att kunna få ut mesta möjliga av den summa, som våra föräldrar fördelade till var och en av oss efter ålder. Sakerna vi önskade oss kom i tid till jul och det blev en julafton att minnas - länge. Jag minns fortfarande att min yngre bror sov i ryggsäcken, som han önskat sig, på julaftonsnatten.


Detta var vår första kontakt med företaget Clas Ohlson & Co i Insjön. Givaren hette Margareta och var gift med Clas, grundaren av företaget, vars historia bevarats i ett eget museum. Äppellådan och julklapparna blev inledningen till en brevväxling, som fick sin särskilda relief någon månad senare. Då kom ett – i våra ögon – jättepaket till mamma. Gapande av förvåning kunde vi se mamma packa upp en riktigt fin brun päls, som hon tog på sig och ”mannekängade” i fram och tillbaka över torpets köksgolv. Det var verkligen en uppenbarelse – vår vackra mamma klädd i en underbar päls denna kalla snörika vinter! Vilken otroligt snäll tant, tyckte vi. Men, mamma tog av sig pälsen och sa resolut: - Den måste jag skicka tillbaka. När sjutton skulle jag kunna gå ut med den här? Gjorde jag det, skulle de andra torparkäringarna hacka ögonen ur mig. När min bror såg att hon menade allvar, tog han tag i pälsen. - Nää mamma, jag vet, vi vänn´ en avi´ och häng´ en på en krok bak´ farstudörr´n, se´n kan vi ha´n när vi går på dass! Och så blev det. Men, jag tror inte att mamma berättade för Margareta om den fina pälsens öde.


Det var som sagt osedvanligt kallt. – 35 upp till 40 grader var inte ovanligt, och då var den för oss barn fotsida pälsen skön att svepa om sig, när vi måste ut till dasset. Kontakten mellan min mamma och Margareta höll dock i sig och när jag några år senare började på läroverket i Umeå, var mamma glad åt de avlagda kläder, som kom i paket nu och då från Insjön. Jag kände mig dock ”utklädd” och ”främmande” i dessa ”lånta fjädrar” och jag tror att det var den känslan, som eldade under mitt engagemang, när jag senare i livet aktivt deltog i SSU:s och Socialdemokraternas reformation av samhället.

Det är en otroligt skillnad mellan att ha en medborgerlig rätt till något och att vara beroende av andras välvilja! Den skillnaden är så påtaglig att jag kan känna en smärta i mina benhinnor på smalbenen, när jag idag möter den sortens välgörare, som ser utsatta människor, som objekt för sina egna goda hjärtan. För att inte tala om när de blir föremål för en "affärsidé".


Därför är jag mycket ambivalent inför näringslivets ambitioner att vilja skära ner skatter för att i gengäld ägna sig åt välgörenhet. Och där, som i allt annat, finns det mellanhänder, som livnär sig på andras olyckor och tillkortakommanden. Om detta inte sker med en pedagogik, där de berörda människornas egen kraft mobiliseras, kan jag inte se detta som en del av vår välfärd. Inget ont om Margareta Ohlson, som gjorde sitt bästa för fattiga familjer under krigsåren. Men, nog undrar jag varför dagens näringsliv och samhälle ser en vinst i att lägga sociala insatser på företagare och motivera det med att de därmed kan få ett starkare varumärke och en bättre sammanhållning i företaget. Varför inte betala skatt och låta i yrket kunniga människor sköta vård och omsorg? Det ger väl mer tid åt det egna företagandet? Skomakare bliv vid din läst. Är skatt verkligen så förhatligt att alla företagare är beredda att förpassa behövande till ett system byggt på den egna och andra företagares goda vilja? Försöker förstå hur behovet av kontinuitet tillgodoses där.


För inte så länge sedan kunde vi i DN läsa om en forskningsrapport där det betonades att människor, som lever i samhällen, där de kan räkna med hjälp från samhället i besvärliga situationer, mår bättre och lever längre. Och att det inte är så enkelt att förena krav på lönsamhet med socialt ansvar visar ett aktuellt inlägg i DN Opinion, där grundaren av Diena, Lettlands främsta tidning, ger oss en inblick.

Intressant.

fredag 4 december 2009

Varför ett fritt internet - del 1?



För oss i Piratpartiet, som ser internet som verktyg i byggandet av Kunskapssamhället, gäller det att förklara internets storhet och värde. När människor inser detta, då förstår de också varför det är viktigt att vi kan vara medborgare med demokratiska fri- och rättighether när vi vistas där.

Idag försöker många politiker och en del internetleverantörer begränsa vår rörelsefrihet genom att se oss enbart som konsumenter. Konsument eller medborgare - vilket föredrar du att vara?

Ett tack till Jakob Dexe m fl för You Tube-klippet.

Intressant.

torsdag 3 december 2009

PP lok för en bättre informationspolitik?

Läser hos statsvetaren Henrik Oscarsson att SCB nu släppt sin sedvanliga redovisning av valdeltagandet i EU-valet. Rubriken PP lokomotiv för högt valdeltagande säger det mesta, men inte allt. Som många trott fick PP de flesta rösterna bland väljare under 30 år. Men samtidigt visar ålderssammansättningen av PP:s väljare att omkring hälften är äldre än 30 år, vilket betyder att PP bidrog till högre valdeltagande även bland de äldre.


PP:s partiledare Rick Falkvinge kan vara nöjd så här långt, men inför 2010 års val har vi en pedagogisk uppgift att förklara varför Piratpartiets frågor är så viktiga att vi anser det vara hugget som stucket vilket av blocken vi ger vårt stöd i alla övriga frågor i utbyte mot en acceptans för våra frågor. Ja, grundbulten är naturligtvis all den övervakning, som vän av ordning och rädda politiker samt övervaknings- och bevakningsindustrin begåvat oss med under det senaste decenniet och som tydligast kommit till uttryck genom lagklustret kring FRA:s verksamhet samt Ipred och Datalagringsdirektivet. Nicklas noterar och visar att det går att tolka det som följer i lagstiftningens spår på flera olika sätt – återgång eller utveckling?


Dessutom har det genom de etablerade partiernas legalisering av ”krigen” mot terrorism och pedofiler dykt upp många andra, som vädrat morgonluft och sett en möjlighet att kräva teknikens användning för att komma till rätta med sådant som de starkt ogillar. Toleransen sitter trångt i Sverige 2009. Längst har nog upphovsrätts- och patentindustrin kommit, det visar de hemliga turerna i förhandlingarna om ACTA, men även det finstilta i fiberägarnas användarvillkor. Medan de etablerade partiernas företrädare fallit undan för lobbyisternas och renlighetsivrarnas krav har motståndet växt och nu formerat sig i Piratpartiet.


Till skillnad mot alla dem som ser internet, som brottslighetens tummelplats nr 1, ser internets vänner teknikens möjligheter när det gäller att bygga Kunskapssamhället. I Radio Sthlms intervju i måndags talade jag om mitt liv på nätet och att jag genom datorn fått tillgång till all världens kunskap. Med handen på hjärtat kan jag säga att nätet är mitt universitet. Det är för att försvara internets frihet, rättssäkerheten, kunskapsutvecklingen och därmed tilliten människor emellan, som jag engagerat mig i Piratpartiet.


Åsa Torstensson är i USA för att delge presidentens handelsrådgivare och andra intresserade sina erfarenheter från EU:s horisont och samtidigt påtala behovet av öppenhet i ACTA- förhandlingarna. Via Michael Geist har jag tagit del av ett meningsutbyte mellan MP Charlie Angus och Canadas industriminister Tony Clement. Nöjesindustrins lobby har varit framgångsrik och ser ut att vara allestädes närvarande. Därför är Intensifiers och alla andras arbete för Werebuild.eu så viktigt och därför är Stockholms Tingsrätts dom i Portlane-saken så värdefull, vilket Jardenberg noterat. Funderar på om något i detta går att förena med aktiviteter och idéer inom Nätverket Svart Måndag och #Bitfear?


Ser också att Google ser ut att ha vikit ner sig i kraftmätningen med Murdoch och andra tidningsmoguler. Men, möjligen har någon tänkt till – somliga kan bara lära sig den hårda vägen. Känner för att applådera Sydsvenskan som tagit tag i kommentarerna till artiklar om de ensamkommande flyktingbarnen och synat sanningshalten. Ett lysande initiativ, som andra medier borde ta efter. Istället för att ojja sig över det farliga i att låta vanligt folk komma till tals i kommentarstrådarna – ta dem på allvar och syna argumenten!


Att folk är förbannade kan bero på att där ute pågår en kamp om livsutrymme åt alla. Många känner sig klämda mellan omöjliga förväntningar från omgivningen. Anders Widén gör sig till tolk för detta. I myndigheternas krig mot de som anses ligga samhället till last är tydligen allt tillåtet – här ger Mattias Klang exempel på hur Facebook kan användas i det sammanhanget. Är det dags att ställa frågor om detta även i vårt land?

Intressant.

onsdag 2 december 2009

En bild av det verkliga livet på nätet



Vet inte om detta var det första tillfället i världshistorien som Facebooks närvaro förevigades inför en präst av ett brudpar, men jag ser det som en humoristiskt inslag i den diskussion som pågår om Sociala medier. Inte minst därför att prästen har en sinnesnärvaro, som visar att han är med sin tid. Ett tack till Opassande som twittrade!

tisdag 1 december 2009

En dag då fabror Staten vill lugna oss...

... och statsministern öppnar första luckan i adventskalendern. Denna öppning av dagens inlägg är en uppdatering sedan det twittrats om Zackrissons inlägg på VA.se.

Här min fortsättning:

Nu börjar storebror att jobba, lyder rubriken på Aftonbladets artikel i dagens anledning. DN skrev om detta igår i likhet SvD som också skrev om våra nordiska grannars oro och hotet mot Sveriges konkurrenskraft i telekombranschen. Dagarna strax innan hade M gjort sitt integritetsutspel, vilket Sanna Rayman synade. Jag är glad att Sanna fortfarande har udd kvar i pennan när det gäller FRA och det myndighetstänk som ligger bakom. Det är inte utan att det framgår i valet av ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen. Även om inkopplingen ännu inte fungerar fullt ut, vilket Ny teknik också skriver om, så är det uppenbart att myndigheter nu arbetar för högtryck med uppgiften att invagga svenska folket i en ny törnrosasömn, bland annat genom att låta kanslichefen för SIUN, Ulf Håkansson, tala om beställningsverksamheten.


Men minst lika intressant eller rent av intressantare för det övervakade svenska folket är FRA:s utvecklingsverksamhet. Den senare torde dock journalister akta sig för att beröra, eftersom denna del handlar om hemligheter, som de etablerade medierna inte bör lyfta fram i ljuset, om man fortsatt vill ha tillträde till maktens boningar och FRA:s tillskyndare. Det är inte utan att jag blir yr i mössan av att försöka orientera mig i det virr varr som omger den här verksamheten.


I brist på insyn i utvecklingsverksamheten, rekommenderar jag en recension i DN av Björn Sandmark. Den gäller boken ”Angriff auf die Freiheit. Sicherheitswahn, Überwachungsstaat und der A” av Ilija Trojanow och Juli Zeh. Den anbefalles till läsning om och om och om igen av den som ännu inte insett varför det som nu sker är helt åt fanders. Som piratpartist borde jag väl gnugga händerna av förtjusning – vilken grej att få vara med och upplysa folk på gator och torg om detta. Men, mest känner jag sorg över att våra styresmän och -kvinnor svikit folket i tro att de gjort något gott för landet.


De borde ha sett det som vi andra kan se - medan vi medborgare blir allt genomskinligare, vill den politiska makten dölja det som de sysslar med. Ett citat ur recensionen, som jag bär med mig idag,” Men Zeh och Trojanow är inte bara pessimistiska, trots att Lissabonfördraget nu öppnar för elektroniska pass och centraldatabanker i Bryssel över EU:s medborgare. Som den pamflett boken är uppmanar den till handling och rekommenderar att vi alla ska stryka frasen ”Jag har ju inget att dölja” ur vokabulären. Ty den som inte har något att dölja har redan förlorat allt.”



Andra som skriver är Sagor från livbåten; Scaber Nestor; MinaModerataKarameller; Lake, Oscar Fredriksson, Opassande och många många fler. Det finns dock ljusglimtar i decembermörkret. Medan regering och riksdag gör allt för att internet ska stämplas, som ett veritabelt tillhåll för terrorister, pedofiler och all sköns slödder – allt för att legitimera sitt snokande – finns det bibliotekarier som arbetar med Internet för alla (tack Ann Markström för tips och länk).


För övrigt tycker jag att FN ska fira 30-årsjubileet av sin deklaration om mänskliga rättiheter med att flytta från Geneve efter folkomröstningen i Schweiz om minareter. Ett tack till Paki för denna input! Religionsfrihet tillhör de mänskliga rättigheterna och mänskliga rättigheter är inte något, som upplysta politiker i ett upplyst land startar folkomröstningar om. Namninsamlingars legitima innehåll måste också kunna ges en remissomgång. Allt annat är ren lättja.


Uppdatering 2: Sent omsider läser jag dagens DN Opinion rubricerad " `Muslimskt våld´ är alltid värre än svenska fylleristers" och i skrivande stund har detta inlägg dragit till sig 446 kommentarer och 37 blogginlägg - det säger väl något om ämnets sprängkraft.

Intressant.