Biblioteken - digitala noder för demokrati?

Rubriken stod klar för mig när jag läste Biblioteksföreningens intervju med Julia Reda, ledamot i Europaparlamentet och flera av utskotten samt rapportör och lots för arbetet med Info-soc-direktivet inom arbetet med en reformerad upphovsrätt. Då effekterna av det som pågår i EU påverkar oss alla när det gäller den framtida utvecklingen och medborgarnas mänskliga rättigheter vid tillkomsten av En Digital Inre Marknad i Europa, där direktiv och lagar för närvarande riggas i Bryssel och här hemma i Regeringen och Riksdagen.

Därför har jag översatt intervjun till svenska så att så många som möjligt ska kunna ta del av vad som pågår och som kommer att påverka oss och vårt land under många år framöver.

Reformerad upphovsrätt - intervju med Julia Reda.

Varför är en upphovsrättsreform betydelsefull?

- EU:s upphovsrättsdirektiv är över 15 år gammalt. Det var skrivet innan teknologier som e-lån eller text- och datautvinning blev vanliga och innan online-publicering blev tillgänglig för alla. Upphovsrättsskyddet behöver en uppdatering för att återspegla dessa förändrade omständigheter, så att det inte hindrar kulturinstitutioner och forskare från att göra sitt jobb och som stör människors vardagliga uttryckssätt online. Den rättsliga ramen måste också harmoniseras ytterligare i hela EU för att återspegla den ökade efterfrågan på gränsöverskridande tillgång till verk skyddade av upphovsrätt.

Hur påverkas bibliotekets och bibliotekets användare av Kommissionens förslag?

- Det är ett vattendelande ögonblick: Situationen kan bli mycket bättre - eller mycket värre. Undantag från Upphovsrättsdirektiv för undervisning, bevarande och text- och datamining (TDM) kommer sannolikt att bli obligatorisk i hela Europa. Men vart och ett av dessa kan sluta med en så snäv definition att bibliotek och deras användare skulle bli lidande:

• Kommissionen vill begränsa TDM-undantaget till "forskningsinstitut", vilket gör det oklart i vilken utsträckning bibliotek kan dra nytta av det.
• Kommissionen torde tillåta medlemsländerna att i många fall överväga utbildningsundantaget: Inte bara när det finns utökad kollektiv licensiering utan även när det finns en individuell licens tillgänglig på marknaden. Detta riskerar att skapa en hög administrativ kostnad för att faktiskt kunna använda sig av undantaget. Förslaget är också oklart i fråga om biblioteken ingår bland förmånstagarna. Om undantaget antas så är undervisningsundantaget endast tillämpligt på utbildningsinstitutionens lokaler eller över ett slutet nätverk, vilket kan vara ett steg tillbaka jämfört med status quo i vissa medlemsstater. Det måste klargöras att utbildningsanvändning via Internet är täckt.
• Kommissionen föreslog att begränsa undantaget för bevarandet av verk som är "permanent i samlingen" inom ett bibliotek, med undantag för de som är långfristiga lån eller offentligt tillgängliga på nätet (webbskörd). Undantagets användbarhet kan också begränsas om det inte klargörs att kulturarvsinstitutioner kan söka partners hjälp att göra bevarandekopior, eftersom inte alla bibliotek har resurser att göra det själv.

Europaparlamentets ledamöter har lämnat in ändringsförslag som föreslår ett antal andra förbättringar som kommer att läggas till en omröstning:

• Obligatoriska undantag för e-lån och dokumentleverans över gränserna
• Att ta bort "dedikerade terminals" -bestämmelser som gör det svårt för bibliotek att tillgängliggöra arbeten i deras lokaler idag
• Att skapa ett undantag för att tillgängliggöra out-of-commerce-verk som fungerar när det inte finns något samlarsällskap som kan erbjuda en förlängd kollektiv licens
• Tillåta kringgående av tekniska skyddsåtgärder när detta är nödvändigt för att dra nytta av ett undantag, såsom bevarande.

Dessutom kan bibliotek också hitta egna online-erbjudanden som påverkas av de mest omtvistade punkterna i upphovsrättsförslaget - en extra upphovsrätt till nyhetssajter och en skyldighet för internetplattformar att filtrera alla uppladdningar.

Vad händer i Europaparlamentet för tillfället och vilka är de viktigaste frågorna?

- Den avgörande omröstningen om reformförslaget i Europaparlamentets rättsliga utskott har skjutits upp flera gånger efter det att föredraganden - parlamentsledamoten med ansvar för att lotsa förslaget genom parlamentet - ersattes. Det kommer nu att ske i slutet av november eller början av december.

De mest omtvistade punkterna i kommissionens planer är införandet av en extra upphovsrätt till nyhetssajter, vilket skulle göra länkande till nyhetsinnehåll med ett utdrag (t.ex. rubriken, ett kort utdrag eller en miniatyrbild) kräver en licens och en ny skyldighet för internetplattformar att filtrera sina användares uppladdningar som upphovsrättsintrång, skapa "censurmaskiner" och därmed motarbeta utvecklingen av europeiska plattformar.

Debatten om de nya undantagen, som kommer att påverka biblioteken mest , får mindre av allmänhetens uppmärksamhet. Medan den nya föredraganden ledamot Axel Voss (PPE-gruppen / den konservativa partigruppen) försöker gummistämpla kommissionens smala definitioner, andra begär att de utvidgas.

Ministerrådet, som representerar medlemsstaternas regeringar, förhandlar om dessa frågor parallellt. Flera länder, inklusive Finland, har ifrågasatt huruvida uppladdningsfiltrer är kompatibla med grundläggande rättigheter. Den svenska regeringen däremot verkar inte ha haft någon stark position hittills.

Vilka är dina förhoppningar om det slutliga resultatet?

- Vi måste bredda de föreslagna undantagen och besegra den extra upphovsrätten till nyhetssajter och uppladdningsfiltret. Detta kommer att kräva att det öppna kunskapssamhället intar ett mer strategiskt angreppssätt och inte bara lobbar för egen räkning, utan på uppdrag av öppen kunskap i en bredare bemärkelse: Biblioteken måste förespråka att undantagen inte bara täcker dem själva utan erbjuder möjligheter till många människor och institutioner. De måste också ta ställning till de mest diskuterade punkterna. 

Ett bra exempel gavs nyligen av det öppna vetenskapssamfundet, som bildade en bred koalition för att uttrycka sin oro över förslaget (vilket Svensk biblioteksförening ställt sig bakom, reds. anm).

Intressant?

Som man ropar i skogen ...

... får man svar, är ett gammalt ordspråk, som mycket väl kan användas när olika intressen använder opinionsmätningar för att bevisa den tes som frågeställaren har. När jag såg dagens inlägg i SvD Brännpunkt tänkte jag direkt på vad jag lärde mig, när jag i november 2007 försökte få ta del av frågeformulär och rapport som låg till grund för en bok om det fuskande svenska folket, som det puffades för i en debattartikel av några höjdare inom Svenskt Näringsliv. Det var helt omöjligt att få svar från den som beställt undersökningen ifall jag mot ersättning kunde få ta del av det undersökande företagets rapport. Efter detta tvivlar jag på den ”sanning” som beställaren av en undersökning presenterar. Intresset ljuger inte, som bekant. Branchtidningen Resumé skrev igår om denna nya lobbygrupp. Nyheter24.se skriver en del om resultatet av undersökningen.

Det som gör undersökningen och dagens Brännpunktsartikel intressant är de intressenter, som ingår i lobbygruppen Kulturskaparna – alla uppenbarligen med ett intresse av att upphovsrätten ska bestå under livstid och 70 år. Med detta inlägg lierar dom sig med Sony och de övriga företagen inom upphovsrättsindustrin och deras krav att internetleverantörer (ISP:er) ska göras ansvariga för innehållet i kablarna. Något som redan lett till att ISP:erna för att klara sina skinn, tagit in regler i sina användarvillkor, som åsidosätter användarnas intresse av demokratiska fri- och rättigheter byggd på en rättssäker grund. Ipred-lagen är ett mycket bra exempel på en lag, där internets användare gjorts beroende av att en ISP vågar ta strid till förmån för sina kunders rättssäkerhet. Detta eftersom riksdagen i sitt lagstiftningsarbete varit mer intresserad av att gå lobbyns ärenden än att se till medborgarnas rättssäkerhet.

Vi som börjat ifrågasätta det rimliga i att bibehålla upphovsrätten under livstid och 70 år, förväntas nu av bland annat Journalistförbundets ordförande finna oss i en utveckling där ISP:er ska ta ansvar för kablarnas innehåll, vilket antingen leder till att budbärarens immunitet går upp i rök eller att en storskalig betalmodell tvingas på både dem och oss användare. I den ena modellen blir användarnas rättssäkerhet beroende av ISP:ers rättskänsla och dessutom riskerar den utveckling som informations- och kommunikationstekniken erbjuder att gå i stå på grund av en inlåsning i den gamla struktur som Sony & Co samt denna nya gren av upphovsrättslobbyn förespråkar. I den andra ska innehållet i kablarna paketeras och säljas via ISP:erna, ungefär som Kabel-TV. Uppenbarligen är de rädda för att kritikerna mot dagens upphovsrätt ska lyckas i sina strävanden att förkorta tiden för detta monopol och därför vill man binda så mycket som möjligt av sin produktion i licenser med stöd av dagens lagstiftning.

Bevare oss för den dag då Telia och andra ISP:er ska erbjuda oss paket med innehåll lagliggjort med hjälp av licenser! Om regering och riksdag vore intresserad av att studera den hämsko på utvecklingen av kunskapssamhället, som alla dessa licenser ställer till med, kunde de väl studera de verksamheter där denna snåriga djungel, redan idag försvårar produktion och -distribution på ett sätt, som starkt kan ifrågasättas. Unni Drougge reflekterar över hur lätt en medlem i författarförbundet kan halka in i ett icke önskvärt sammanhang och ställer en rad bra frågor. Oscar Swartz gör en intressant analys och klarar ut varför resonemanget inte håller vid en närmare granskning.

Igår läste jag en understreckare av Karl-Erik Tallmo Upphovsrätten en 200-årig lag i förvandling. Nog är det väl intressant att vi så sent som 1996 fick en förlängning av skyddstiden från 50 till 70 år efter en kreatörs livstid. Det om något visar väl att rädslan hos Sony & Co, men också hos alla andra elefanter, som livnär sig på denna verksamhet, har fått råda. Man kan undra hur länge detta ska få fortgå. Blogge sätter skickligt ord på vad många av oss tänker. Lakes Lakonismer skrev redan igår och har uppdaterat idag. Jag tolkar det som att jag inte är ensam som studsat inför upptäkten att Journalistförbundet genom dess ordförande ingår i en riggad kampanj till stöd för dagens upphovsrätt?! Emma Opassande tar fasta på det positiva i utspelet, men ger inte mycket för förslaget att nätoperatörerna (eller teleoperatörerna eller ISP:erna – vad man nu ska kalla dem) ska fixa betalmodellen. Det senare är tydligen en modell, som vuxit fram sedan EU-parlamentets folkvalda fått upp ögonen för nackdelarna med Frankrikes Hadopi-lag och det handelsavtal, som det pågår hemliga förhandlingar om – ACTA-avtalet. Som bekant tycker Sony & Co:s företrädare att ISP-erna ska ta ansvar för kablarnas innehåll, vilket betyder att Kulturskaparna och Sony sitter i samma båt.

När det gäller hemlighetsmakeriet kring ACTA-avtalet har EU-parlamentet idag satt ner foten, vilket såväl SvD som DN och Nyheter24.se berättar om. Hax; Svensk Myndighetskontroll; Ravenna; Annarkia; Liberal och långsint och många andra kommenterar. MEP Christian Engström noterar att parlamentet i och med detta visat att man inte är en dörrmatta och i ett pressmeddelande säger Piratpartiets företrädare att Piratpartiet kommer att ta strid för ”den personliga integriteten, internets frihet, rättssäkerheten och ett fritt och öppet samhälle”. Om det ska vara möjligt måste Piratpartiet i Sverige och övriga Europa ta sig in i respektive lands parlament. Att EU-parlamentet röstat för öppenhet kring ACTA-avtalet betyder inte att kampen för ett öppet och fritt internet är vunnen. Hela vägen in i kaklet, d v s fram till valet i september 2010, måste vi i Piratpartiet värva röster för vår sak. Mot oss har vi nu bland många andra journalisternas fackliga ordförande. Det är väl intressant?

Varför ett fritt internet - del 1?

För oss i Piratpartiet, som ser internet som verktyg i byggandet av Kunskapssamhället, gäller det att förklara internets storhet och värde. När människor inser detta, då förstår de också varför det är viktigt att vi kan vara medborgare med demokratiska fri- och rättighether när vi vistas där.

Idag försöker många politiker och en del internetleverantörer begränsa vår rörelsefrihet genom att se oss enbart som konsumenter. Konsument eller medborgare - vilket föredrar du att vara?

Ett tack till Jakob Dexe m fl för You Tube-klippet.

Intressant.