Ur detta växer något nytt

Har själv varit där och vet hur det är att upptäcka att ledningen för det parti man i stort sett vigt sitt liv åt går åt ett håll, som man måste ifrågasätta utifrån ett i demokratiskt perspektiv. Efter år av tappra försök till en intern konstruktiv debatt återstår till sist bara att rösta med fötterna. Därför rörs jag i djupet av mitt hjärta när jag läser Hultins tankegång, Lars-Ericks blogg och Anders Widén, som alla brottas med att de partier de röstat på har ledare som visar att de tycker att det är OK att på olika sätt kränka människors integritet på nätet. Andra tar steget fullt ut och lämnar parti och politiska uppdrag på direkten, vilket UNT berättade om strax före jul. Det handlar om moderaten Kristian Persson i Tobo, som har en gräns för vad han kan tolerera. Karl Sigfrid kommenterar detta och argumenterar för att kritiska moderater gör mest nytta som opinionsbildare inom partiet inför allt som är på gång runt om i världen. Det tror också MinaModerataKarameller som håller fast vid sin kritik och hoppas att partisekreteraren ska lära sig något av den interna kritiken. Alla visar på sitt sätt att det är en konst att hitta ett förhållningssätt, där man kan leva med inre tankar trots att de skaver mot upplevelser av ledande politikers syn på tillvaron. Men, då detta är skapandets drivkraft kommer ur detta något nytt att växa fram.

Noterar att Mitt i steget varit på resande fot och då fått pröva på den censur, som Egypten tillämpar mot Blogger med adress blogspot.com, sedan opposionella skribenter använt sig av detta verktyg. Säkert en nyttig erfarenhet. FRA-debatten har synliggjort att det i alla partier finns människor, som inte längre känner sig väl till mods sedan de synat den egna partiledningens bevekelsegrunder för ett Ja till GD Åkessons ”säkerhetsshop” och reflekterat kring dess effekter. I dess spår följer nu EU:s datalagringsdirektiv och IPRED, där korten blandats bort så att viktiga principer om rättssäkerhet kommer till korta i infekterade diskussioner om påstådda men högst fiktiva ekonomiska förluster på grund av fildelning. Tycker att Rhodin har fångat detta på ett bra sätt.

Sedan kan man naturligtvis undra om någon partiledare tycker att detta är något större problem så länge som det på en och annan politiskt medvetna medborgare går ett stort antal, som föredrar att sysselsätta sig med annat. Alltför världsfrånvända kan de ju alltid ”tillrättaföras” med hjälp av censur i olika former. Fick i en kommentar till ett inlägg en länk till en artikel från The Independent där Englands kulturminister med stort allvar berättar om planerna att införa åldersgräns på nätet. Och det som finns i ett enskilt EU-land är snart här hos oss via ett EU-direktiv – var så säker. Därför är det viktigt att vi röstar på upplysta politiker i EU-valet om ett halvår.

En julklapp från regeringen – FRA-lagen på remiss.

Som många andra bl a MinaModerataKarameller och Anders Widén har jag noterat att lagtexten nu gått ut på remiss fram till den 27 februari 2009. Kan dock inte uppamma den kraft som krävs för en genomgång före jul, utan låter det bli en uppgift under dagar som kommer. Mark Klamberg har dock påbörjat en granskning där han kollar in vad som inte har ändrats – vilket kan vara nog så intressant.

En tillfällighet som ser ut som en tanke är att fyra tungviktare ur organisationspress och fackföreningsvärlden tar till orda på SvD:s Brännpunkt under rubriken FRA-domstolen hotar integriteten. Undrar dock i mitt stilla sinne hur mycket dessa män tänkte på enskilda individers integritet under de för dem själva gyllene åren, då ledare inom partiet och facket hade tolkningsföreträde på det mesta i samhällslivet. Det är möjligt att jag är hård när jag drar dem alla över samma kam, men jag är så naiv att jag tror på det gamla ordspråket – som man bäddar får man ligga. Detta är i likhet med mycket annat ett tecken på att kampen om lagstiftningen kring FRA handlar om ett tjyv- och rackarspel mellan s och alliansen. Hade s haft någon högre etik och moral i fråga om medborgarnas integritet hade detta missfoster till lag utretts på ett professionellt sätt redan från början. Men bara för att den ene klantat sig, kan inte nuvarande regering samt riksdagen komma undan sitt ansvar för att vi alla nu sitter rejält i klistret.

Med detta vill jag önska alla mina vänner i bloggosfären en riktigt god Jul!

På väg mot självcensur i ett repressivt samhälle

Nio dagar kvar till dess riksdagens legalisering av FRA:s integritetskränkande verksamhet tar sin början och i luften hänger en rad löften om kontrollåtgärder till skydd för vår integritet. Men vågar vi lita på att en statlig myndighet, som med ledande politikers dolda support varit så kåt på att kunna komma över alla våra trafikdata, ska kunna respektera eventuella begränsningar? Vågar vi lita på att politikerna i dessa kontrollorgan kommer att förhindra ändamålsglidning i sin utövning? Vågar vi lita på FRA, när en nyanställd chef uttalar sig så som skedde den Barometern den 27 augusti med resultat att ledarskribenten drog följande slutsats ”Antingen har vi signalspaning och då kan integriteten i undantagsfall kränkas. Eller har vi ingen signalspaning och låter buset härja fritt i cyberrymd, via telefon och fax. Det är bara för politikerna att välja åt oss som röstat på dem.”.

Jag måste erkänna att jag, sedan fjällen föll från mina ögon i början av juni månad, har tvingats omvärdera min syn på våra folkvalda – en och en kan de vara sjyssta, men i grupp verkar de allra flesta gripas av maktberusning eller maktbegär. Utsätts de för frågor sluter de sig samman och markerar vem som bestämmer genom att vara ignoranta eller arroganta. Jag förstår Anders Widén, som börjat tänka i självcensurens banor och själv undrar jag om riksdagen är vuxen uppgiften att handha lagstiftningsmakten med den arbetsdelning, som de själva genomfört utan tanke på hur detta urholkar demokratin, då det i realiteten innebär att en mycket begränsad klick bestämmer i enskilda frågor. Partipiska och utkvittning gör att systemets säkerhetsventiler inte fungerar. Ser att Lars-Erick också fångats av Anders funderingar och anser att riksdagen gjort sig skyldig till mord på den fria tanken. Även om det är väl drastiskt uttryckt, är jag benägen att hålla med även honom, då jag vet hur jag själv tänkt mig för, både nu och då.

Sanna Rayman i SvD undrar också kring utvecklingen där integritet är på utdöende till förmån för övervakning. Mårten Schultz kommenterar och tydliggör skillnaden mellan statens intrång i vår privata sfär och det som vi frivilligt lämnar ifrån oss. Utifrån sitt resonemang kring detta menar han att detta gör ”integritetsskyddet till ett samtidens lackmustest för liberaler, långt viktigare än frågan om fria finansmarknader eller rätten att få dö”. Och fortsätter ”Det har synts tydligt i diskussionen om datalagringsdirektivet där liberala debattörer hej vilt blandat ihop frågan om offentligt tvång med det accepterade intrånget. Om man inte kan hålla tungan rätt i mun när det gäller att skilja statens allt mer långtgående möjligheter att samla på sig information om oss genom tvångsmakt och företags möjligheter att samla på sig information om oss genom civilrättsligt bindande överenskommelser mellan rättskapabla personer så har den liberala kompassen gått sönder. Rejält.” Intressant.

Avslutar med Gubbens julsaga och ger i dagens anledning en länk till Pumlans Vänner.

Piratpartiet – höger eller vänster?

På min runda bland mina favoriter ser jag att Piratpartiet är på tapeten både till höger och vänster. Lars-Erick har hittat en sosse öppen för kommentarer, vilket ger honom en möjlighet att avsluta sin kommentar med rådet ”sluta håna pp för dess uppenbara brister. De finns sannerligen. Men ägna er i stället åt att granska er själva”. För övrigt ett gott råd till många andra partiföreträdare. Opassande funderar hon också kring pp:s partiprogram och namn, vilket visar att aktiva i partiet är mottagliga för synpunkter, men också gör prioriteringar, som inget annat parti. Anders W funderar kring demokratin, som kom av sig och de prioriteringar, som statsministern gör. Inte utan att jag tycker att det ligger en hel del i den bild han valt som illustration. Däremot kan jag tycka att vi behöver både fler poliser men också satsningar på fler sjyssta vuxna i barns och ungdomars fritidsmiljöer. MinaModerataKarameller skriver också på temat med vinkeln att övriga partier tagit alltför lättvindigt på integritetsfrågorna och att det inte håller i längden. Själv ser jag enfrågepartier som en säkerhetsventil för demokratin, när de etablerade partierna blivit för självgoda, vilket jag tycker får stöd i en av Piratpartiet betald Sifo-undersökning, som redovisas bl a i SvD och Sydsvenskan.

En ny påminnelse från mig till nio socialdemokrater, tolv moderater och tre kristdemokrater med samma bön om svar till riksdagssvar.se på våra fem frågor, har inte lett till ett enda nytt svar. De må ursäkta om jag tvivlar på att dessa riksdagsledamöter vill ha en dialog med vanliga medborgare intresserade av att veta hur de resonerar när de förvaltar det uppdrag de fått av svenska folket. Men, ett uteblivet svar är också ett svar och just nu bygger vi ett monument över det demokratiska sinnelaget i vår lagstiftande församling – Sveriges Riksdag. De av oss i nätverket som håller koll på svarsviljan och jämför samstämmigheten i svaren har redovisat det, här Anders W och Josef.

Samtidigt som jag skrivit detta har jag kunnat lyssna på Lars Gullin hos Spotify. De spår, som jag känner speciellt för, lägger jag in i min första spellista med Jazz. Vilket äventyr att kolla vad som finns och göra olika spellistor. Vilken innovation!!! IPRED1 – hör hemma i papperskorgen!

Avslutar med att tillsammans med Daniel Rhodin, Fp i Eslöv, glädja mig åt att MÖD (Miljööverdomstolen) gett det socialdemokratiska styret i Lunds kommun bakläxa när det gäller lokaliseringen av ett nytt kraftvärmeverk, där han refererar till en artikel i Sydsvenskan. Själv skriver han om politiker, som suttit på flera stolar och därmed förefaller ha inbillat sig att det skulle vara lätt som en plätt att driva igenom beslutet. Typiskt att man nu lastar de överklagande grannarna för merkostnader istället för att inse att det varit den egna maktfullkomlighetens nonchalans vad gäller lokaliseringsutredning som ställt till problem. Besvärsrätten är en demokratisk rättighet, för att beslutsfattare inte ska frestas ta sig vilka friheter som helst, men den tanken verkar vara dem främmande.

Om vår tids rädsla och upplopp

Fann hos Opassande en artikel i Norrköpings Tidningar rubricerad Vår tids flytande rädsla, skriven av Johan Wilhelmsson, som har läst ett antal författare, vilka analyserar det som sker i vår tid. Han resonerar med utgångspunkt från Zygmunt Baumans ”Flytande rädsla” och gör jämförelser med Naomi Kleins ”Chockdoktrinen” och Johan Norberg & Boris Benulic´s ”Allt om Naomi Kleins nakenchock” och noterar att rädslan i vår tid är påtaglig och funderar kring dess orsaker. En mycket läsvärd artikel värd ytterligare spridning.

Därifrån ligger det nära till hands att ägna upploppen i Rosengård en del tankar, vilket SvD, DN, AB och Sydsvenskan skriver om. Vad jag kan förstå handlar det om många unga människors frustrationer, vilka utnyttjas av en del militanta uppviglare, som anser att uppror är det enda rätta i dagens samhällsklimat. Men nu, som tidigare under det demokratiska samhällets framväxt, gäller att det måste finnas kloka individer, som förmår att kanalisera människors reaktioner i en mera konstruktiv riktning. Nu spelar dessa upproriska anförare bara den repressiva makten i händerna, något som endast huliganer kan ha någon glädje av. De som bor i Rosengård ogillar starkt att deras bostadsområde görs till ett slagfält.

Jag vill inte påstå att MinaModerataKarameller är förespråkare av repressalier, utan ser mera hennes åsikter i saken som allmängiltiga för de flesta svenskar. Var och varannan dag hör jag äldre människor tala om de ouppfostrade ungdomarna, även om de på en direkt fråga inte själva har några direkta erfarenheter. Men deras rädsla för att råka illa ut, får näring av allt som skrivs om våldet bland ungdomar. En och annan har mötts av glåpord, men deras eget uppträdande är så respektlöst att jag inte finner ungdomarnas bemötande det minsta underligt, även om jag inte vill försvara dåligt uppförande. Därför går statsministerns jultal hem i stugorna. Själv tror jag på en kombination av poliser aktiva ute bland barn och ungdomar och socialt engagerade sjyssta tydliga vuxna i föreningar och på fritidsgårdar, som kan vara kompetenta bollplank under den period i livet när ungdomar normalt frigör sig från sina föräldrar. Hårda tag föder oftast mera våld, varför det är alla dem, som vill ha hand om förståndet, som måste göra gemensam sak för att bryta den onda cirkeln.

Avslutningsvis något om IPRED där jag låter andra tala, när jag själv tömt mitt ordförråd: IDG – Ipred - det politiska vägskälet, Lakes Lakonismer, Copyriot och xor the pirate. Själv har jag just fått en inbjudan med en länk till Spotify, vilket ska bli mycket intressant att prova på. När jag läser ledaren i senaste Musikermagasinet blir jag nyfiken på tidningens Noterat special, som sägs handla om Spotify ur musikerperspektiv. Det blir till att komma ihåg vid nästa besök i Pressbyråns butik.

Våra grundlagsskyddade rättigheter

Under det senaste halvåret, har vi haft anledning att fundera över varför skyddet för våra mänskliga rättigheter är så lätt att bortse från, när regeringen vill ha möjlighet att göra intrång i vår privata sfär och bereda sig tillgång till allt det vi sysslar med på nätet. I bästa välmening tycker man sig ha rätt att övervaka oss alla ifall någon av oss skulle visa sig vara ohederlig. Borta är förhållningssättet att bara syna den i sömmarna, som på goda grunder misstänks göra eller ha gjort sig skyldig till mycket grova brott. Många är vi som undrat om lagar som den om FRA och signalspaning, IPRED1 och Datalagring verkligen är förenliga med vår grundlag. Mera om datalagring skriver jag på NT-bloggen, där även Morfar Gunnar luftar sina åsikter i saken.

Tycker därför att det ska bli intressant att ta del av Grundlagsutredningens förslag som presenterades igår och som många tidningar och andra media kommenterar idag, bl a Maria Abrahamsson i SvD, som säger sig vara imponerad medan ledarskribenten i NWT skriver om förändringar på marginalen, medan Sydsvenskan skriver ”Försiktigt, rent av fegt”. I DN:s huvudledare liknas resultatet med pyttipanna, medan Expressen tycker att det är starkt jobbat, men NWT talar om marginella förändringar. Ola Nordemo, V-K, noterar en kompromiss och saknar en friskare debatt, medan Gustaf Blomberg i Norrbottens-Kuriren gläds åt att domstolarna getts ett eget kapitel där bl a utnämningen ska bli mera öppen och ske i en särskild nämnd samt att kravet på att en konflikt mellan lag och grundlag ska vara uppenbar för att prövas i domstol tagits bort. Det senare fick naturligtvis allianspartierna i utbyte mot att de frångick sitt krav på Författningsdomstol, vilket naturligtvis var nödvändigt för att nå enighet i utredningen. Nu återstår att se om riksdagens alla ledamöter kommer att traska patrull eller om vi verkligen kan få en uppfriskande debatt om lagförslaget under remissomgången. UNT skriver om omvälvningen som uteblev och tippar att det som kommer att dra till sig störst uppmärksamhet blir sänkningen av spärren vid personval från åtta till fem procent; att valdagen flyttas; att EU-medlemskapet skrivs in i Regeringsformen och att kommunerna får möjlighet att ordna nyval. Intressant.

Bland bloggarna noterar jag Dick Erixon, Pär Ström, Jakob Heidbrink, Mårten Schultz och Hax. Den sistnämnde ser en möjlighet att efter den 1 januari 2011 komma till rätta med en rad integritetskränkande lagar – eja vore vi där.

Hur vi upplever situation spänner mellan galghumoristiskt som t ex Anders Widén eller mera analyserande som MinaModerataKarameller.

FRA bäddar för förment rättrådigas tilltag

Lyssnar vid lunchtid på P1:s Publicerat som inleds med ett referat från Tidningsutgivarnas FRA-debatt med fokus på tystnadsplikten. Där säger statssekreteraren Håkan Jewrell något, som gör att jag måste lyssna på TU:s debatt ännu en gång för att kolla om detta verkligen kom fram under debatten eller om detta är något som yttrats exklusivt för Åke Pettersson, programledare för Publicerat, antingen i ett anfall av uppriktighet eller i tro att detta bara når en relativt begränsad krets av P1-lyssnare.

En omlyssning på nätet rekommenderas då det i och för sig synliggör allt mer behovet av vad Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén kallar medborgarutbildning och jag själv vant mig vid att se som folkbildning. Dit hör även att någon ännu så länge trovärdig part kunde klargöra det spel, som den moderata och socialdemokratiska partitoppen ägnat sig åt vid denna och andra integritetskränkande lagars tillkomst. Munhuggningen dem emellan är verkligen tröttsam. Väntar de sig verkligen att vi ska tro på deras olika versioner? Nils Funcke, chefredaktör för Riksdag & Departement, gav exempel och visade genom tillgång till ett internt FRA-material att det verkligen finns saker att klara ut. Mats Johansson, nu riksdagsman för Moderaterna och tidigare bland annat VD i tankesmedjan Timbro samt informationschef hos Moderaterna, ställde en provocerande fråga huruvida paneldeltagarna överhuvudtaget ser de 15 punkterna som en förbättring, vilket ledde till att bl a Anne Ramberg betonade att vi väntar på att ta del av lagförslaget för att se hur det utformats, innan man uttalar sig.

Så till P1:s Publicerat, eftersom det som jag hörde där inte framkom under själva debatten.

Inslaget inleds med konstaterandet att regeringen inte vill göra undantag för yrkesgrupper med tystnadsplikt, som nu riskerar att komma med vid FRA:s spaning, varefter vi hör Håkan Jewrell förklara: - Även om den absoluta majoriteten av läkare, journalister och alla andra är mycket hederliga och har ett gott syfte, så runt om i världen finns det faktiskt läkare, journalister, advokater som har andra syften. I sanning ett avslöjande påstående. Det är således en liten grupps brottslighet här hemma och skumma individers förehavanden runt om i världen som motiverar tillkomsten av den för FRA så nödvändiga signalspaningslagen och till den hörande annan lagstiftning. Det är således inte enbart yttre hot mot Sveriges säkerhet, utan att det bland alla hederliga människor kan finnas människor med skumma avsikter. Under debatten hos TU var det omaket att upprätta register över alla läkare, journalister, advokater och präster, som Försvarsdepartementet såg som en omöjlighet, varför ett undantag var ogörligt. Den, som söker, finner de verkliga motiven.

Det passar naturligtvis som hand i handske med tanke på den förändring som sker vid årsskiftet då Räddningsverket, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar har sammanförts i en helt ny, sammanhållen myndighet; Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Den myndigheten kommer att ansvara för ett sammanhållet arbete med skydd mot olyckor, krisberedskap samt civilt försvar. Vill minnas att GD Helena Lindberg var med vid ett seminarium för att bistå statssekreteraren vid Försvarsdepartementet med försvar för FRA-lagens nödvändighet. Självklart har MSB:s GD räknat med att vara kund i Åkessons FRA-shop. Spontant undrar jag om det inte borde höra till det civila försvaret att motverka all den skrämselpropaganda om nätets farlighet, som frodas i okunnighetens och fördomarnas kölvatten och där övervakningsindustrin och lobbyisterna inom skiv- , musik- och bokindustrin kan göra sig goda förtjänster. Tanken med regeringens 125 miljoner till IT-forskning är väl inte tänkt för att göra Sverige till en isolerad ITC-ö i ett globalt nätverk?!

Andra som funderar över det som pågår är Opassande, Lars-Erick, Anohito, Anders Widén och MinaModerataKarameller, för att bara nämna några. Intressant.

I kölvattnet av statens övervakning av oss alla som tänkbara brottslingar, föds tilltag som Mårten Schultz skriver om m a a artikeln i SvD om företeelsen att hänga ut människor som antingen misstänks för brott, eller som den som skriver menar är misstänkta för brott, eller rörande personer som redan är dömda för brott. Aftonbladet skriver också om detta och där anser drygt 14.000 av drygt 18.000 röstande läsare att det är OK att hänga ut dömda personer offentligt. Inte utan att man kan avundas Ögonblick i norr – insnöad och utan ström – med datorns batteri på upphällningen. Önskar att jag kunde dra täcket över huvudet och somna om för att vakna någon gång i vår och konstatera att all denna integritetskränkande lagstiftning och folkets oreflekterade acceptans av brott mot våra mänskliga rättigheter bara varit onda drömmar.

Datalagring – vad finns kvar att säga?

När alla argument om kränkningen av svenska folkets integritet slagit slint, då får vi veta att vi ska betala både som kunder hos nätoperatörer och skattebetalare – i runda slängar 1 miljard, enligt uppgifter till SvDs reportrar!!! Vi får själva betala för kränkningen konstaterar Maria Abrahamsson på Ledarbloggen. Något som i vart fall 94 procent av SvD:s 3 600 röstande läsare sagt nej till idag. Göran Eriksson bidrar med upplysningen att Ask inför Bodströmsamhället, trots att moderaterna tidigare i opposition varit starkt kritiska när Thomas Bodström agerade för att datalagringen skulle införlivas i svensk lag med hjälp av ett EU-direktiv. Under detta tvång, som genomförts genom operation övertalning på högsta EU-nivå av den förre justitieministern Thomas Bodström, vill dock moderaterna gå längre än nödvändigt – lagring ett år istället för miniminivån på 6 månader. Eftersom de etablerade politiska partierna bestämt sig för att strunta i de vakna väljarnas synpunkter, när det gäller övervakning av alla våra förehavanden på nätet, återstår endast att vända dem ryggen eller rösta med fötterna, som det heter. Vid EU- valet nästa år har vi möjlighet att visa vad vi tycker. Intressant.

Före beslutet om FRA var Piratpartiet något helt otänkbart för min del, men efter FRA, IPRED1 och datalagring verkar detta parti vara det enda som utan av sväva på målet värnar våra mänskliga rättigheter även när vi använder internet.

Ur spår – Rädslan för terror sätter förnuftet ur spel!

Så är det då dags för införlivandet av EU:s datalagringsdirektiv i svensk lag. SvD berättar 1. om bakgrunden där Thomas Bodström, tidigare justitieminister, varit en mycket aktiv tillskyndare; 2. hur resonemanget går inom Alliansregeringen; och 3. Advokatsamfundets syn att detta strider mot grundlagen. Tidigare har tidningen rapporterat om att Säpo vill ha en lagringstid på två år samt bidragit med en analys av Göran Eriksson.

Mark Klamberg uppmärksammar brister i Lagen om elektronisk kommunikation och förordar att riksdagen nöjer sig med de minimikrav som EU-direktivet rymmer och skärper kraven på en rättssäker hantering. Mårtensson säger vad många av oss andra tänker och lutar åt att det behövs en Integritetsbalk. Copyriot reagerar på att media i allt för hög grad köper politikernas tolkning av EU-direktivets räckvidd. Jag kan bara instämma och sucka djupt över att rädslan för terror sätter förnuftet ur spel. Politikerna är det svagaste skyddet för vår demokrati. Riksdagen må ha beslutat om FRA, IPRED1 och fortsätta på den vägen med en rad andra integritetskränkande lagar, men jag vågar påstå att debatten bara är i sin linda. Noterar till min glädje att Karin Rebas i Västerbottens-Kuriren är inne på samma spår och att debatten går vidare i många olika sammanhang, vilket bl a Intensifier och Anders Widén vittnar om.

Allt eftersom folket får klart för sig hur en del ledande politiker agerar i Bryssel för att driva igenom en liten klicks vilja att genom direktiv tvinga fram svenska lagar mot folkets vilja, kommer allt fler att ställa sig frågan: - Lever vi fortfarande i en demokratiskt styrd stat? Om politikerna, så fort de blir rädda, kan ropa Ur spår och sätta vårt integritetsskydd ur spel, då är det demokratiska styrelseskicket i så dålig kondition att det krävs en ny folkrörelse för att bota sjukan.

Men, till att börja kan vi ju lära oss mera om hur det går till när lag blir till, med hjälp av EU-direktiv. Sedan Karl Sigfrid (m) undersökt hur EU-kommissionen fick mandat att förhandla fram ACTA-avtalet om en skärpt upphovsrättslagstiftning, redovisar han vad han fått fram. Går det till på detta sätt i flera andra frågor, är det inte alls underligt att folket förlorar tilltron till de politiker, som accepterar men också drar fördel av detta odemokratiska system. Erik Josefsson (v) är också på alerten och berättar om hur EU:s Talmanskonferens förändrat spelreglerna, vilket innebär ännu större svårigheter att påverka besluten innan de klubbas igenom i de mest oväntade sammanhang. Christian Engström har tidigare skrivit om att all denna lagstiftning triggat honom – han vill till Bryssel för att kunna påverka – och meddelar att han kandiderar för Piratpartiet. Det är dags för en folkbildningskampanj inför EU-valet, där vi med gemensamma krafter måste se till att vi oavsett partifärg röstar fram politiker med en stark patos för ett transparent och demokratiskt beslutsfattande, där folket – inte bara välbetalda lobbyister – har möjlighet att påverka. Något att tänka på inför valet till EU-parlamentet i juni nästa år.

Till sist: Utöver Norrtelje Tidning har Tidningsutgivarna nu lagt ut debatten den 9 december om FRA, där företrädare för yrkesgrupper beroende av källskydd och sekretess krävde att ett undantag måste göras för att staten inte skulle undergräva tilliten till lagstiftningen i övrigt.

Mycket ska man höra ...

... innan öronen trillar av, sa min mamma, när hon tyckte att något var helt uppåt väggarna. Sedan jag läst artikeln av Carl Bildt i Aftonbladet, något Josef tipsade mig om, vill jag utbrista: - Mycket ska man läsa innan ögonen trillar ur huvudet!

I en hyllning m a a av att FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna fyller 60 år skriver han bland annat ”Det är ingen djärv gissning att en allt större del av framtidens kamp för friheten kommer att röra de klassiska frågorna om rätten att fritt få sprida och ta del av information. Vi ser redan i dag hur i vissa länder bloggarna förföljs, servrar stängs ner, internetsidor censureras eller tillgången till datorer begränsas. Här ska Sverige stå i främsta ledet för att slå vakt om informationsfriheten. Jag har därför i dag satt igång ett arbete inom UD att inför det svenska ordförandeskapet ta fram förslag om hur Sverige kan verka för att stärka Europeiska unionens insatser till försvar för yttrande- och informationsfriheten på internet”.

Detta skriver landets utrikesminister samtidigt som Sveriges riksdag stiftar lagar i avsikt att hindra människor utnyttja de tekniska framsteg som görs och göra sitt till för att internet ska bli nationella öar i det globala nätet genom att stadga skyldigheter för nätoperatörer att lämna ut kunduppgifter till privata företags indrivningsverksamhet och kunders trafikdata till staten för övervakning och registrering. Jag säger bara IPRED1 och FRA och tar mig för pannan! Att flera reagerar visar bl a Blogge Bloggelito och Tankar i gryningens ljus. Hur det känns när den allians, som man röstat på, visat sig vara digitala analfabeter, det vittnade Josef om häromdagen. Erik Josefsson skriver om vad som pågår på EU-nivån om IPRED2 och ACTA – förhandlingarna om en ökad insyn i detta börjar i morgon. Intressant.

Som den positiva människa MinaModerataKarameller är, vill hon gärna tolka Bildts artikel som att han står för en annan inställning, när det gäller nätets frihet, än partiledningen och som bekant är hoppet det sista som överger en människa. Hon verkar ha en vän i Breki Tomasson, som läst in viss kritik i Bildts artikel. Den tolkningen borde leda till ett riktigt scoop, varför jag söker i DN vad man där skrivit om Carl Bildt i dagens anledning, men där handlar det om Carl Bildt, som kändis med en egen blogg. Där skriver han själv om Frihet och Nobel.

FRA – IPRED1 och Piratpartiet

Igår skrev jag på NT-bloggen om TU:s (Tidningsutgivarna) debatt om FRA-lagstiftningen med fokus på yrkesgrupper med tystnadsplikt. Morfar Gunnar skrev också. Tidningen Ny Teknik följde också debatten och noterade att FRA kan få friare regler för spaning. Är någon förvånad? Senare blev jag uppringd av journalisten Patrik Ekström, som ville ställa några frågor. Ur störtfloden av synpunkter har han lyckats vaska fram det väsentligaste, vilket redovisas i NT:s webbupplaga. Inte illa. Där finns även en möjlighet att se och höra debatten i repris. All heder åt Norrtelje Tidning, som insett att detta inte på långa vägar är färdigdiskuterat. Aftonbladets Eva Franchell, som också lyssnat på debatten slår fast att rätten till integritet självklart gäller alla generationer och alla grupper i samhället.

Annars är det väl spekulationerna om i vilken utsträckning som Piratpartiet kan dra fördel av debaclet kring FRA och IPRED1 i kommande val till EU-parlamentet, som blivit något av en snackis bland politiskt intresserade. SvD skriver i en artikel att valforskare tror att det är möjligt för dem att dra fördel av främst unga människors syn på IPRED1 den s k fildeningslagen. Som bloggande farmor kan jag dock se att den principiella synen på den lagens konstruktion, där rättssäkerheten åsidosätts, innebär att allt flera äldre, som sätter sig in i hur det hela fungerar i andra länder (där liknande lagstiftning finns), höjt rösten och krävt ett omtänk. De som är kunniga i informations- och kommunikationstekniken häpnar över den okunskap som branschens lobbyister gör sig skyldiga till. Att lobbyisternas fotfolk är bisittare när Justitieministern presenterar en ny lag är direkt anstötligt. Efter det leker jag själv med tanken att rösta på Piratpartiet i EU-valet, även om de inte har ett heltäckande partiprogram. Integritetsfrågorna behöver ett rejält lyft inte minst inom EU:s olika organ. Mårtensson och Lars-Erick kommenterar. Den senare har tidigare erbjudit en länk till en debattartikel i Piteå-Tidningen och efterlyser fler artiklar i lokala tidningar landet runt. Tål att tänka på, men överdrifterna i det material som branschen skickat ut till sina lokala aktörer är så osakligt att det skulle kräva ett antal studiecirklar i ämnet för att skapa en sannare bild av sakernas tillstånd. Och folkbildning om folkets rättigheter enligt grundlagen står inte på dagens politiska agenda. Notera att Grundlagsutredningen ska redovisa sitt arbete onsdagen den 17 december kl 09.00 med presskonferens kl 10.00. Intressant.

Läste också i AB och gläds åt nyheten om att André Richardsson tänker erbjuda gratis rådgivning till personer som råkar illa ut p g a IPRED1. Det kallar jag hjältemod och känner för att börja upprätta en egen lista över Rättssäkerhetens hjältar. En annan, som platsar där är journalisten Lars Ohlson, som för några år sedan hjälpte människor vilka drabbades av dålig finansiell rådgivning. Något han skrivit en rad böcker om, bl a Skambankerna. Svensk Myndighetskontroll undrar om Richardssons initiativ ska ses som en början till ett civilt uppror mot klåfingrigt och okänsligt lagstiftande?

Vem har upphovsrätt till mitt tankegods?

Även om jag inser att det är kört när det gäller mina förhoppningar om att förnuftet ska segra i strid med alla de känslor, som uppvisats i debatten om IPRED-lagen, kan jag inte låta bli att till det bittra slutet samla glödande kol på Justitieminister Beatrice Asks huvud. Hennes samröre med branschens lobbyister är inte OK för mig. Och hennes framträdande i gårdagens Agenda visade att hon i likhet med många andra snöat in på jämförelsen med att fildelning kan ses som stöld och samtidigt tycker hon att det är hederligt att vrida det hela till en fråga som ska lösas mellan en upphovsrättsinnehavare och enskilda internetanvändare den civilrättsliga vägen utan inblandning av polis och åklagare. LUF:s Frida Johansson-Metso framstod som ett under av klarhet, när hon redogjorde för skillnaderna i förhållande till straffrätten, som gäller vid stöld.

Hos andra har jag funnit en del godbitar, som jag gärna delar med mig av. Opassande bjuder bl a på ett par länkar till artiklar av Kjell Häglund, filmkritiker och redaktionschef på Residence m m. I den ena går han i polemik med DN:s filmkritiker Mårten Blomkvist och i den andra är det Jan Guillou, som får känna av hans skarpa penna. Noterar också att MinaModerataKarameller fortfarande hoppas på en förnuftets seger. Mårtensson rådbråkar en enda paragraf och försöker se hur den kan gynna kreativiteten och länkar till Anders Widén, som också läst och försökt förstå hur lagen ska kunna gynna den kreativitet som växer ur tankar och idéer, vilka bitvis vilar på vad många andra tänkt och tyckt före oss utan att vi kan referera till någon speciell upphovsman. När jag införlivar något, som någon annan gett uttryck för och dessutom omformar det till mitt eget tankegods eller ser det som en inspirationskälla, utan att ständigt ange källan, då använder jag mig av någon annans upphovsrätt utan tanke på att jag stulit något från någon med denna rätt.

Omvänt skulle man kunna påstå att alla som i en rapport eller bok skriver om sina erfarenheter byggd på vad andra människor gjort, tyckt och tänkt parasiterar på andras skapande. I många arbetsinsatser, där man interagerar med andra människor, finns det många som gör vad deras praktik och dess teoretiska överbyggnad säger dem vara framgångsrikt, men det är först när de förmår att beskriva detta arbete i en artikel, rapport eller bok, som de kan ses som skapare av ett verk med upphovsrätt. Spontant tänker jag på var utvecklingen av världen skulle hade varit om t ex Paolo Freire hade jagat och krävt betalning av alla människor, som efter honom använt sig av hans tankegångar om den särskilda pedagogik, som med framgång använts när människor, vilka befinner sig i en för dem förtryckande situation, väcks till insikt om sin förmåga att tillsammans med andra förändra sin situation?

Avslutar med en puff för Norrtelje Tidnings sändning av Tidningsutgivarnas FRA-debatt i morgonbitti kl 8.30.

MUF Roslagen vågar ifrågasätta Göran Pettersson.

Läser SvD och ser att Sanna Rayman gett upp sin intellektuellt hederliga argumentation i fråga om IPRED1 och lutar sig mot vad som är politiskt korrekt. Ser dessutom i Norrtelje Tidning att MUF Roslagen står på sig när det gäller MUF:s ståndpunkt. – Sverige är ålagda att införa vissa lagar och om vi inte gör det kommer vi att dömas vid EU-domstolen, säger Göran Pettersson i artikelns slutkläm, men vad han talar tyst om är att det svenska lagförslaget går längre än vad direktivet från EU stadgar. Hax har på sin blogg lagt ut ett dokument som bevisar den saken. Läste där ett annat inlägg om hur justitieminister Beatrice Ask sågar MUF:s ordförande Niklas Wykman, där hon (i likhet med Göran Pettersson) talar i kraft av sin ålder och vägrar inse att ny teknik bäddar för nya lösningar. Intressant att finna dessa båda i samma läger som kulturdebattören Mikael Timm. När jag hörde honom i SR:s Kulturnyheterna idag vid lunchtid, tänkte jag att det är talande att människor inom kultureliten så envist stirrar sig blinda på de former för försäljning av deras alster, som hittills varit förhärskande och att de gör allt för att även i fortsättningen vara beroende av alla dessa mellanhänder, som tar sin beskärda del och mer därtill av den skapande artistens produktion. Vill minnas att Timm talade om lagens motståndare som historielösa, medan min bild är den rakt motsatta.

Med kunskap om den historiska utvecklingen står de unga upp för de förändringar som tekniken möjliggör. Ett exempel bland många är t ex detta inlägg från Copyriot och här ett inlägg, som visar att det handlar om kunskap inte ålder – MinaModerataKarameller. Jag blir jag alldeles matt av att ta del av det tyckande som Göran Pettersson, Beatrice Ask, Mikael Timm och många andra uppvisar. Land ska med lag byggas och då göras så att rättssäkerhet garanteras, vilket bland andra Mårten Schultz argumenterar för. Per Ankersjö argumenterar för röstning efter den egna uppfattningen när frågan kommer upp i riksdagen. Andra som skriver är Anders Widén, Jens O, Scaber Nestor, Opassande och Det progressiva USA för att bara nämna några. Intressant.

Demokrati är inget te-party!

Försöker komma igång efter en hjärtinfarkt, som drabbade mig minuterna innan Institutet för Framtidsstudiers arrangemang på Piperska Muren i Stockholm den 13 november, där jag var i sällskap med Margareta Spång, BalticFem. Lyckligtvis var dagens moderator Monika Starendal, känd vetenskapsjournalist, kunnig i hjärt- och lungräddning och hon räddade mig åter till livet genom att hålla igång hjärt-lungfunktionen i avvaktan på ambulanstransport till St Görans sjukhus, där proffsiga människor såg till att jag några timmar senare hade genomgått en livsnödvändig behandling. Efter tre dygn transport hem till Norrtälje sjukhus. Jag är mycket glad och tacksam för att Monika, Margareta och alla jag mött inom sjukvården tagit väl hand om mig och gett mig en chans att leva vidare. Bland annat därför att jag är så naiv att jag inbillar mig att jag behövs i den debatt, som förhoppningsvis ger avtryck i form av ett mer demokratiskt samhälle.

Rubrikens ord, uttalade av Salman Rushdie, har etsat sig fast, sedan jag såg SVT24:s sändning från Svenska Akademiens arrangemang "Det fria ordet och det laglösa våldet", där Rushdie och Roberto Saviano berättade om sina erfarenheter av att vara förföljda för sina böcker. Att synliggöra det likartade i förhållningssättet hos religiösa fanatiker och maffian gjorde det lätt att inse hur viktigt det är att stå upp för yttrandefriheten, men det gäller även att uppmärksamma den förändring som sker runt omkring oss. Kaj Schueler skrev i SvD igår en intressant kommentar, där han noterar Salman Rushdies dystra syn på det fria ordets ställning även i demokratier, där inte bara kriminella gäng utan även privata intressen och organisationer vill snäva in betydelsen. Allt oftare vill man lägga tillrätta och kontrollera utifrån en föreställning att man besitter den enda sanna bilden av verkligheten. Till detta bidrar en förskjutning av betydelsen i begreppet respekt. ”Tidigare innebar det en vilja att lyssna till någon annans idéer och sedan engagerat gå in i en diskussion, eventuellt med en avvikande uppfattning. Idag innebär respekt att om någon företräder en idé skall du hålla med.” Intressant.

Utan några andra jämförelser, ser jag i ljuset av detta att många ledamöter i Sveriges Riksdag intar ståndpunkten att folkliga aktiviteter, som inte initierats inom deras partier, är något de kan strunta i. Aktiviteten Riksdagssvar.se är ett exempel på detta. Här är det dock intressant se att ett par av de mindre partierna ser en möjlighet att visa större frimodighet. Eller är det så att de har lättare att känna ödmjukhet inför den makt som folket gett dem? De stora – s och m – kostar på sig att vara ignoranta. Det visar bl a Anders Widén, Opassande och Josef. Ett annat exempel, som visar på lusten att snäva in och lägga tillrätta visas i vår kommun där Allmänhetens frågestund, som inleder varje fullmäktigesammanträde, ska ersättas med s k Medborgarkafé – demokrati är en kaka till kaffet i Norrtälje. Något som även Jan-Emanuel Johansson (s) reagerat på i dagens Norrtelje Tidning.

Samtidigt visar Politikerbloggen och Sydsvenskan att det finns krafter i vårt samhälle, som allvarligt hotar de politiker, som vill leva i samklang med sina ideal. Idag gäller det en kd-politiker, verksam i moderatstyrda Vellinge kommun, där man hittills vägrat ta emot flyktingar. Sedan han för ett och ett halvt år sedan föreslog att kommunen skulle undersöka möjligheterna att ta emot ensamkommande flyktingbarn, har han blivit utsatt för hot och trakasserier. Även om han fått viss något tafatt uppbackning av sitt parti, har han nu beslutat sig för att lämna sina politiska uppdrag och göra en polisanmälan. Heder åt en sådan politiker, men otroligt trist att han väljer bort sitt politiska arbete. I ett inlägg i SR:s Ekot skyller Kommunstyrelsens ordförande i Vellinge på samhällsklimatet, där den minsta lilla fritidspolitiker ses som en allmän spottkopp, och därmed värjer han sig mot att han själv kan ha bidragit genom att vara ansvarig för kommunens förhållningssätt när det gäller flyktingmottagandet.

Till sist några rader om IPRED1 – sanktionsdirektivet eller privatpolislagen/antipiratlagen (beroende på ståndpunkt), där lobbyisternas anstormning mot riksdagens ledamöter torde vara av en helt annan kaliber än den som vi bloggosfären kan erbjuda. Här gör jag det enkelt för mig och länkar till MinaModerataKarameller, som har en sund inställning i saken, och Lars-Erick, som uppmärksammat att det finns kloka politiker, som vågar ifrågasätta.

En sann bild av skivindustrins motiv?

Läser Göran Eriksson analys i SvD och ett par andra artiklar (SvD II, SvD III) samt AB I , II och III med bäring på IPRED1, vilka handlar om upphovsrättslobbyns krav på lagstöd för att själva få bedriva jakt på fildelare samt en Brännpunktsartikel, där Anders Mildner förklarar varför vi bloggare går igång och svårigheten för partierna att hantera denna opinion. Själv förundras jag över att det sitter så långt inne, innan en seriös tidning visar någon som helst lust att lyfta blicken bortom skivindustrins piratjakt för att se vad det verkligen handlar om – att industrin vill låsa in kulturella aktörer i gamla produktions- och försäljningsmönster. Utöver detta är det helt uppenbart att dessa lobbyister drar nytta av den motsättning, som finns mellan alliansens ledare och ledare för piratpartiet, vilka tidigare var med i moderaterna och folkpartiet.

När jag la märke till att det fanns riksdagsledamöter, som i likhet med upphovsrättslobbyn, försökt göra IPRED1 till en sak för eller emot Piratpartiet, förstod jag att jag själv måste skaffa mig mera kunskap. När jag läste att upphovsrättslobbyn var samlad i Antipiratbyrån, som korades till Årets lobbyist 2005, insåg jag att jag var på rätt väg. I åtskilliga inlägg, bl a igår, har jag redogjort för den forskning som bedrivits vid Forum för Småföretagsforskning (FSF), KTH och SOM-instituet. En forskning, som på olika sätt visar att lobbyisterna inom Ifpi och andra sammanslutningar borde tänka på en omstrukturering av sin verksamhet istället för att gå på i ullstrumporna med jakt på fildelare. Varför ska dessa näringar hållas mera under armarna än t ex skoindustrin, beklädnadsindustrin, varvsindustrin och idag bilindustrin?

Bland SvD:s artiklar finns denna om hur motsvarande lagstiftning fungerat i Danmark. Idag läser jag hos Christian Engström, sekreterare i Piratpartiet, en annan story ur verkliga livet om hur Stim går tillväga för att tvinga in en musiker i deras gamla produktionsmönster. Det är en riktig rysare för den som är anhängare av fri konkurrens och marknadsekonomi. Med högst tvivelaktiga metoder gentemot både konsumenter och producenter försöker de hålla ihop sina gamla imperier. Tvångsanslutning modell näringslivet?

Sedan promemorian passerat lagrådet är den nu på väg att bli en proposition d v s ett regeringsförslag, som regeringen enligt SvD just nu filar på. Självklart far då lobbyisterna och deras indoktrinerade fotfolk runt som skållade troll för att övertyga om deras rätt till denna lagstiftning. Jag kan bara hoppas att det finns riksdagsledamöter, som också låter sig påverkas av MinaModerataKarameller och Lars-Erick, vilka båda skriver insiktsfullt i denna sak. Olof tror dock att det krävs annonsering i DN och andra media med större spridning av krav på mer genomlysta och därmed mer demokratiska beslut i regering och riksdag och har därför en idé.

Öppna för en ”bättre balans”.

Idag skriver SvD att moderaterna är öppna för att hitta en "bättre balans" i det lagförslag som ska avslöja illegala fildelare på internet. Det säger moderaternas partisekreterare Per Schlingmann. En öppning, som vi i bloggosfären måste hantera, som en invit till dialog. Själv har jag i en rad blogginlägg bland annat här, här, här och i NT-bloggen lyft fram att vi lever i en ny tid som kräver nya lösningar på anordningar, som kan hindra samhällets utveckling. Som utgångspunkt har jag haft allt jag lärt mig om vilken möjlighet till utveckling, som ligger i att den kloka massans kunskap tas till vara för en utveckling. I tillvaron på nätet går den öppenheten under benämningen Open Source. Genom att alla bidrar utifrån sina kunskaper och erfarenheter – utan tanke på upphovsrätt – kan en programvara, en applikation eller en verksamhet bli mycket bättre till större nytta för såväl individer som samhället i stort. Ett bra exempel är den kunskapsutveckling kring olika frågor, som vi sett när det gäller FRA, IPRED1, Telekompaketet o s v.

Mina ModerataKarameller har idag, som så många gånger förr, kunnat förklara så att min gamla mamma, hade kunnat förstå även om hon under sin livstid inte var i närheten av en dator. Alltså utgår jag från att våra lagstiftare ska klara av att tänka längre än vad lobbyisterna inom film-, musik- och bokbranschen vill. De senare slår naturligtvis vakt om sina intressen, men jag begär att lagstiftarna ska tänka ett snäpp längre. Själv har jag botaniserat i olika rapporter författade av olika forskare och förutom de, som jag tidigare länkat till, har jag funnit ännu en hos Forum för Småföretagsforskning (FSF) ”Patent- och Copyright behövs det?” av Karl-Henrik Pettersson, som kan laddas ner och är ett utdrag från boken "Det nya företagets samhälle" (SNS Förlag).

Därtill kommer ett samtal, som jag hade på Stockholmsbussen härom dagen med en känd skådespelare, vars far var en omtyckt författare, som salig i åminnelse lämnade efter sig en upphovsrätt, vilken 70 år efter hans död nu förvaltas av sonen. För sonens personliga del kunde man skippa upphovsrätten, vilket skulle kunna ge honom själv bättre betalt vid varje tillfälle han anlitades av ett företag för en insats. Nu var det alltid ett snack om en tänkbar kommande användning av alstret d v s ett fiktivt värde, som också skulle värderas vid prissättningen av den första insatsen. Väl värt att tänka på.

Utifrån detta är jag idag beredd att föreslå att riksdagen initierar en översyn av upphovsrätten och i avvaktan på den översynen rensar bort alla krav från industrins lobbyister i IPRED1 samt Telekompaketet.

Rhodin, skribent hos Folkpartiet i Eslöv, deklarerade redan den 25 oktober sin inställning till IPRED1 eller Sanktionsdirektivet/privatpolislagen/piratjägarlagen beroende på var man står i sakfrågan. Andra som skriver är bl a Hanna Wagenius, Opassande, ProjektPåRiktigt, och Copyriot. Därtill kommer att Josef säger sitt om risken för ett stängt internet, Ipv6 (vad det nu är för något), Federley och FRA samt IPRED1. Mark Klamberg klargör en del frågor kring Telekompaketets behandling av Sveriges företrädare i EU där upphovsrättslobbyn också stökar till det. Olof morrar m a a trögheten hos våra riksdagsledamöter, när det gäller Riksdagssvar, vilket jag skriver under på. Men, om de tror att vi tänker ge upp har de räknat fel. Med tiden har vi något att berätta om hur det står till med demokratin i Sverige hösten-vintern 2008/2009. Intressant.

Lars-Erick, skriver om hur det känns att ha bidragit till valet av de politiker, som vi nu brottas med. Det är inte utan att jag känner igen mig i hans resonemang.

Sol och vår i projektvärlden?

När jag i går morse tog del av SvD:s artiklar om hur Kvinnoforums initiativtagare Bam Björling lyckats hålla igång en verksamhet, som naturligtvis skapat en hel del gott för olika projekts målgrupper men även för henne själv och hennes familj, kunde jag inte låta bli att dra visa paralleller med andra individer genom historien, vilka charmat sin omgivning och därigenom berikat sig själva. Det är helt otroligt att en styrelse med meriterade människor ur svenskt näringsliv kunnat svälja en lösning, där skutan hållits flytande under senare år genom att VD kunnat ta upp ett AVSLAG till fortsatt bidrag från staten, som en kundfodran i bokföringen. Rätt fräckt har VD:n försökt dra fördel av motsättningen mellan den förra socialdemokratiska regeringen och nuvarande alliansregering samt gjort gällande att den senare skulle vara skyldig att reglera den tidigare regeringens ”skuld”. Visserligen inlindat genom att i ett mejl referera till informella samtal och göra sken av att där funnits ett löfte innebärande att den nuvarande regeringen skulle reglera den ”skuld”, som uppstått genom en konflikt med den förra. Intressant.

Det är verkligen intressant att detta kunnat fortgå, utan att någon har haft kraft att sätta ner foten. Nu förefaller det vara ett antal s k ”whistleblowers”, som fått nog och tagit bladet från munnen. På den hemsida, som Bam Björling köpt loss från konkursboet, kan man ta del av hennes ”försvarstal”. Ett försvar, som hon inte var beredd att presentera genom att delta i TV4:s Kalla fakta. Däremot har hon lämnat ett skriftligt svar på frågorna, vilket redovisas i SvD. Hon får dock rådet av Annika Bryn att sätta sig i olika TV-soffor och rida ut stormen. I likhet med Gudrun Schyman på sin tid. Annika ser det som hänt, som ett resultat av mediernas behov av en häxa. Själv undrar jag om det inte är just detta synsätt – att en del kvinnor görs till ikoner – som bidrar till att de själva inte lägger märke till när de går över gränsen. Då ändamålet kan anses helga medlen istället för att se ändamålet som så viktigt att man inte kan låna sig till sånt, som kan äventyra arbetet. När det gäller risken att drabbas av hybris verkar det inte finnas någon skillnad mellan män och kvinnor.

Programmet har självklart väckt uppmärksamhet även i bloggosfären. Där skriver bl a Belinda Olsson om att det är hemskt att se hur en organisation av betydelse för många gör bort sig; Staffan Strömbäck, som skriver om ett tungt men rättvist bakslag; Rörmok´s weblog, som i egenskap av indirekt bidragsgivare ställer en hel rad relevanta frågor; Per Westberg, som också undrar över ett och annat och hoppas att de grävande journalisterna har rejält på fötterna när de går ut med detta; Leif Gripenstam, tidigare politisk sekreterare hos borgarrådet vid socialroteln i Stockholm och med egna hågkomster av Bam Björlings insamlingsförmåga, försöker göra det inträffade till partipolitik; Fredrik Federley, som tror att avslöjandet kommer att skaka om många bidragsberoende organisationer; samt Jinge, som anser att saken bör bli föremål för en polisutredning och om inget oegentligt skett borde Stockholms stad ändå se över sin rutiner för bidragsgivning. Idag ser jag i SvD och SvT/ABC att Stockholms stad och Sida ska låta utreda Kvinnoforums affärer. Det är bra.

Självklart kommer det som hänt att utnyttjas av dem som ogillar genusforskning och särskilda insatser för att bryta kvinnors underläge i olika sammanhang – inte minst när det gäller en rättvisare fördelning av samhällets resurser, där verksamheter som bedrivs av män fortfarande är de största bidragsmottagarna. Bloggen Neo, som själv gjort ett försökt att belysa det som pågått inom Kvinnoforum två år tidigare, är inte sen att slå till och Pär Ström försitter inte heller ett tillfälle att både lufta sitt missnöje med att det finns krav på att statliga verksamheter ska granskas ur ett genusperspektiv och att kräva en kommission för att granska hela det feministiska bidragsträsket, som han uttrycker det. Självklart kommer alla, som ogillat att manliga politiker sagt sig vara feminister när F! gjorde entré i politiken, att nu vädra morgonluft. Det är väl känt att korpar och hyenor dras till platser där ett jaktbyte har fällts. Här bli det särskilt dramatiskt eftersom bytet trott sig vara oantastligt i hägn av jämställdheten.

Fara i resans riktning

Efter att ha skrivit om FRA och lagstiftningen kring denna verksamhet, praktiskt taget varje dag, kan man undra om det finns något att tillägga. Och det gör det. Men man behöver inte alltid formulera egna ord. Genom att sammanställa andras, kan man visa på det egendomliga spelet, som fortgår under statsministerns ledning. Idag publicerar SvD, ett TT-meddelande med anledning av GD Åkessons uttalande i Ekot. Ett uttalande som självklart utmanar. Börjar med Mitt i steget, som ser att FRA är utanför det politiska ledarskapets räckhåll och att FRA påbörjat en glidning i en riktning som Mitt i steget inte är övertygad om har uppfattats av det politiska ledarskapet; Mark Klamberg, som noterar att vi är tillbaka till den 18 juni; Kanaljen, som innerligt hoppas på ett internt uppror i alliansen; MinaModerataKarameller, som suckar över sorgebarnet FRA-lagen; samt Opassande, som också kommenterar detta.

När jag på jakt efter en kommentar i DN upptäcker Mats Bergstrands inlägg Bakom debatten med rubriken Så stoppas ett scoop, undrar jag hur vanligt förekommande det kan vara i vår del av världen. Själv önskar jag mig ett antal journalister med intresse att skapa en hel artikelserie, som kunde spegla långt flera riksdagsledamöters argument för och emot Författningsdomstol än de ledande i några berörda utskott, och göra detta innan partiernas positioner blivit totalt låsta i Sveriges riksdag? Hur stor sannolikhet finns det för att det, som sossarna hyser sådan rädsla inför, skulle kunna hända? Samtidigt är det väl ett fattigdomsbevis ifall alliansen inte finner lösningar för att förhindra ett sådant scenarium? Varför anstränger man sig inte? En tråd, som varken Politikerbloggen eller andra journalister börjat dra i trots att FRA-lagen och dess hantering har visat att folket verkligen behöver ett förstärkt skydd mot statens anspråk på intrång i våra privata liv. Och vad värre är – det finns mer att vänta av samma sort, det visar film- och musiklobbyns arbete till stöd för sanktionsdirektivet IPRED1 i riksdagen och att tilläggen till skydd för internetanvändare i Telekompaketet håller på att dribblas bort av Åsa Torstenssson och hennes sakkunnige sekreterare nere i Bryssel, vilket Hax skrivit om och där bloggkommentarerna är minst lika intressanta som inlägget. Här har lobbyn fått draghjälp av ett nytt nätverk etablerat inom Folkpartiet, som kallar sig Liberati. Josef säger en del om detta och ställer frågan: - Vem anser du ha mest förtroendekompetens i nätfrågor och nätförståelse - en doktorand i datavetenskap eller en popstjärna som blivit politiker...?

Kompletterar med Widar Anderssons söndagskrönika i Folkbladet, där han gör en rätt intressant reflektion efter att han lyssnat på Jonas Sjöstedts resonemang i SVT:s gästsoffa, om USA-valet och Barack Obama. Det som gav upphov till Widars funderingar var Sjöstedts uttalande att han såg Obama, som någon slags ”folkpartist”. Tankegången avslutas med ett konstaterande att de nya moderaterna är på väg att bli det som folkpartiet aldrig blev. Jag vet inte om det är detta, som Anders Widén ser, när han granskat hur trovärdigt moderaterna lever upp till sitt tal om att vara ett lyssnande parti. Lars-Erick har läst vad Anders skriver och beskriver den frustration han känner över sakernas tillstånd. En annan som funderat över svårigheten att få igång en dialog mellan medborgare och riksdagsledamöter är Olof, som fått en feberhet idé om en Medborgartuta. Alla dessa tankar och idéer är sprungna ur samma känsla av det hopplösa i att få föra ett samtal i en fråga där vi, som medborgare, kan avgöra när saken är färdigdiskuterad. Just turerna kring en uppdatering av grundlagen visar att riksdagen själv kan hålla på att tröska en fråga i decennier utan att nå fram, när det handlar om hur en maktdelning ska kunna ske för att motverka ett missbruk av riksdagens lagstiftningsmakt. Istället har makten förskjutits från riksdagen till regeringens kabinett, vilka infört partipiskor och tvångsutkvittning för att hålla ihop den makt, som utskotten besitter i kraft av den arbetsfördelning som skett. Intressant?

Lagar vilar på den upplysta majoritets beslut?

Ser och hör i SvD I och II och SVT att Grundlagsutredningen nu är i mål, men frågan om Författningsdomstol och personvalet fortfarande är olösta knutar. Alliansen och mp har vikt sig för motståndet från socialdemokraterna och vänstern i fråga om Författningsdomstol. Spelet kring FRA-lagen har annars tydligt visat behovet av en Författningsdomstol, men det tycker uppenbarligen inte s och v. Sedan försöker de göra troligt att de kommer att riva upp FRA-lagen om de kommer till makten efter nästa val. Det är något som inte stämmer.

Personvalet är en annan fråga, där man kan se att politikerna inte vågar släppa kontrollen till förmån för ett aktivare folk. Handlar det om dåligt självförtroende, eller ...? Det är i så fall väldigt sorgligt, eftersom det är hemligheten till framgång i relation till väljarna. Till grundlagsutredningens förslag får vi säkert anledning att återkomma, eftersom vi är många, som blivit rejält ”lack” när vi upptäckt att en liten klick i regering och riksdag kan köra över våra medborgerliga fri- och rättigheter utan en rejäl ”demokratibävning” i riksdagshuset. Där råder det jesuitiska förhållningssättet att ändamålet helgar medlet.

Därför har vi ett nytt uppror under uppsegling – det gäller sanktionsdirektivet IPRED1 där lobbyister för film-, musik- och bokindustrin dolda bakom beteckningen Antipiratbyrån nu fått fart på sina frontsoldater i form av biografägare, filmare, artister och författare. De har blivit vad man brukar se som nödvändiga i en lyckad kampanj d v s ”nyttiga idioter” för en industri, som inte vill anpassa sin produktion och distribution till det nya medielandskapet. Även om det finns positiva signaler om att Motståndet växer mot fildelarlagen, vilket SvD och Expressen skriver om, är det svårt att tro att Socialdemokraterna och Centern klarar av den pedagogiska utmaning, som ligger i att förklara för Våra Gårdar och Folkets Hus bio att deras information om fildelningen, som förklaring till en eventuell nedgång i antalet besök, inte stämmer med den forskning som finns.

Andra som skriver om IPRED1 utifrån ett helt nytt perspektiv är MinaModerataKarameller; som upptäckt att engagemang i Folkpartiets nya grupp Liberati med Alexander Bard i spetsen är att engagera sig för IPRED1, varför Mary hoppat av istället för att vänta på att bli utslängd, vilket hänt Oscar; MiNimaliteter, som delger oss sin mejlväxling med Alexander Bard – något i mitt tycke oerhört intressant att få ta del av, samtidigt som jag undrar om Liberati verkligen är ett snilledrag. Sett i det ljuset tar jag del av Alexanders debattinlägg i SVT Opinion; Olof, som tycker att det är tråkigt att Camilla blivit insnärjd i detta spektakel, vilket jag instämmer i; Jens O, som bl a skriver om upprättslobbyns attityder till anhängare av Open Source och nyttjare av fildelning för att sprida sina egna verk; Andra sidan, som undrar om inte fildelning är en sund reaktion mot lagar som går upphovsrättsmaffians ärenden; samt Svensk Myndighetskontroll, som noterar att det finns och alltid kommer att finnas de som med näbbar och klor försvarar det som är och det som har varit istället för att se framåt och tänka, vad kan det bli!? Det är min ingång i denna sak och dessutom håller jag med Michael att det är helt fel att upphovsrättslobbyn ska få laglig rätt att sköta rättsväsendets sak. Där kan jag se att Alexander Bard inte biter den hand som föder honom - att profilera sig som en progressiv kraft i politiken är inte svårt för en kändis, som både politiker och mediamänniskor vill frottera sig med. Intressant.

Äkta dialog eller en dålig kopia?

Läser i Metro artikeln om de svenska partiernas intresse att ”göra som Obama”, men upptäcker raskt att de talar om bloggosfären och andra sociala media som en viktig kanal, för det av partierna färdigstöpta innehållet, medan min bild av sociala mediers styrka ligger i möjligheten för många att stöta och blöta olika idéer innan man landar i något som flera vill engagera sig helhjärtat för. Just nu känner jag starkt att vi är en rätt stor grupp som filar på Political Open Source-dialoger i bloggarnas kommentarsfält, utifrån ett konkret projekt riksdagssvar.se Där gör vi i en mindre grupp allt vad vi kan för att förmå våra folkvalda i riksdagen att besvara fem frågor med fokus på den så kallade FRA-lagen och därmed sammanhängade ändringar och tillägg i andra lagar. Den bild vi har av politikernas attityd i förhållande till oss bloggare är den diamentralt motsatta – de gör allt för att sluta sig inom sitt skal eller rättare sagt huka i skydd av partibunkern. Det gäller framförallt politikerna i alliansen och socialdemokraterna.

Att Vänstern och Miljöpartiet utgör undantag föder olika funderingar. Något vi nog återkommer till längre fram. Men, eftersom vi i gruppen gör detta som ett medborgerligt projekt för att vitalisera demokratin, är vi fast beslutna att jobba på. Vi skapar en modern virtuell runsten, som berättar något om demokratin i Sverige åren 2008 - 2010. Därför är även artikeln ”Forskare: En enorm potentiell politisk opinion” intressant. Iakttagelsen att bloggarna lever i symbios med andra media utesluter inte att det skapas ett tryck i bloggosfären, som övriga media inte kan negligera. Egentligen är Metros särskilda avdelning för bloggosfären ett framsynt grepp, som det ska bli roligt att följa. Intressant.

Rick Falkvinge, ledare för det parti som tidigare än andra insett nätets betydelse, gör en genomgång och kommer med goda råd; Lars-Erick skriver om skillnaden mellan monolog och dialog; Anders Widén, som noterat att det är den politiska framgången man vill komma åt och funderar kring Makten och människan; Beta Alfa, som har sina tvivel om det ärliga uppsåtet; samt Erik Laakso I På Uppstuds, som också reflekterar kring Metros artiklar. Han har också ett läsvärt inlägg om lagar mot bakgrund av bl a FRA och IPRED1. Där fick jag en osökt möjlighet att byta spår till IPRED1 och filmlobbyns pågående hjärntvätt av riksdagens ledamöter och biografägarna, vilka är grenar på samma träd – Internet, som roten till allt ont i alltför många politikers sinnevärld. Börjar med Opassande, som till min stora glädje uppmärksammar en riksdagsledamot, som är klok nog att genomskåda vad han är utsatt för; MinaModerataKarameller, som tycker att fildelningslagen verkligen är en dum idé; och Mårtensson (en gång till) för det välformulerade inlägget Du döms härmed till fördumning.

Slutar med Josef som noterar att Åsa Torstensson gett ett glasklart svar till Max Andersson i fråga om Telekompaketet. Jag önskar att vi verkligen kunde känna tillit till detta. Men, som bekant – Bränt barn ...

I väntan på vadå?

En tacksamhetens tanke till Opassande, som hjälper till att höja kunskapsnivån i fråga om den desinformation, som Våra Gårdar och Folkets Hus i egenskap av biografägare lånar sig till. Att detta kan ske visar hur sorgligt eftersatt folkbildningen är inom de så kallade folkrörelserna. Kan man något om idéproduktion, tankesmedjor och Konsten att sälja en ideologi så är begreppet ”nyttiga idioter” en nödvändig beståndsdel. Den kunskapen borde bärare av den tradition, som kallas folkbildning, ha blivit skyddsympad med hjälp av. Men alls icke. Häromdagen fick jag något av en chock, när jag såg biografägarnas upprop och senare tog del av organisationen Sveriges Konsumenters tidning Konsumentmakt nr 3 om ny teknik. Som konsument förväntas jag delta i ett försvar för industrins ointresse att möta kundernas önskemål om kombinationsmöjligheter i ett nytt medielandskap.

Därför blir jag rent ut sagt lyrisk när jag läser den artikel i FilmNyheterna, som Emma länkat till. Förutom möjlighet att läsa om initiativet med biografägarnas helsidesannons i DN i söndags, finns där en helt suveränt skriven krönika av Kjell Häglund, filmkritiker och skribent, Redaktionschef på Residence, Krönikör i bland annat Magazine Café, Journalisten och Dagens Media, TV-skribent i Dagens Nyheter och Axess. Jag har i tidigare bloggposter skrivit om mina mejl till länets riksdagsledamöter med en vädjan att förhindra piratjägarlagen/privatpolislagen d v s sanktionsdirektivet IPRED1. Jag kan bara hoppas att riksdagsledamöterna är beredda att ta till sig det som Kjell Häglund och Daniel Åberg delar med sig av, istället för blunda för att vi lever i en ny tid där kunskap om ett kritiskt granskande förhållningssätt dukat under för den mytbildning, som vi begåvats med tack vare välavlönade lobbyister och deras eminenta förmåga att slå blå dunster i folkets ögon. Intressant.

Men mitt i bedrövelsen, när jag börjat leka med tanken att engagera mig i Piratpartiet – inte minst sedan jag läst Christian Engströms Tankarna bakom Piratpartiet – nås jag dock av uppmuntrande tillrop från Lars-Erick, som berättar att Camilla Lindberg kommer att bli Folkpartiets talesperson i IT-frågor. Han gör också sitt bästa för att pröva argumenten kring den politiska utvecklingen i FRA-lagens och annan integritetskränkande lagstiftnings kölvatten i inlägget ”Sorry, jag får inte ihop det, detta med piratpartiet”. Problematiserar med fokus på svårigheterna att åstadkomma något i ett vågmästarparti, som kanske inte kan bli vågmästare; men landar till sist i följande: ”Ändå - partisystemet måste reformeras! Riksdagens arbetssätt måste reformeras. Riksdagen måste bli en folkrepresentanternas forum för kontroll av makten! Frågan är "bara" hur.”.

Just det, Lars-Erick! Partiledare och partisekreterare är just nu lyriska över hur sociala medier kom till användning i Obamas valkampanj. Lyckligtvis finns det nyktra iakttagare som Anders Mildner, här i SvD. Något, som även Mitt-i-steget uppmärksammar och drar egna slutsatser av. Slutsatser, som jag – en av de aktiva i riksdagssvar.se – verkligen kan skriva under på. I Sverige tilltalas riksdagens stora partier av möjligheten att använda nätet som en kraftig megafon för meddelanden till oss, men verkar vara oförmögna att kommunicera med oss. Om det inte sker på deras villkor. Här ett smakprov hos Anders Widén.

ProjektPåRiktigt har i vart fall bestämt sig; Josef säger... Det kokar fortfarande; Jens O skriver om Telekompaketet i skuggan av Obama; Rohdin avslöjar sina obskyra åsikter kring IPRED1; och Satmaran avslöjar att hon gjort slut med fp och satsar på pp.