Den som är stark måste vara snäll.

Detta Pippi Långstrump-citat far genom mitt huvud när jag tänker på Lars-Erick Forsgrens bloggpost om en ledarskribent på DN som verkar ha fått det mesta om bakfoten när det gäller PP:s frågor. Lars-Erick har återgett vad denne Nicklas Ericsson förde till torgs i DN:s pappersupplaga den 25 juni 2010:

"Pirater utan vind

Fildelning blev 2006 en fråga som skakade Sverige och fick riksdagspartier att krypa för finniga, dataspelande tonåringar. Så sent som 2009 vann Piratpartiet ett mandat i valet till Europaparlamentet.

Men efter ett kritiserat försök till försäljning av sajten The pirate bay har fenomenet tappat sin hjältegloria. Stödet för Piratpartiet viker. Och häromdagen lades lobbyorganisationen Piratbyrån ner.

Så snabbt vänder politikens vindar. Och i det här fallet har de vänt i rätt riktning.

Niclas Ericsson

Som den verkligt demokratiske liberal, som Lars-Erick är, tog han genast tjuren vid hornen och skrev ett blogginlägg. Vid närmare eftertanke är det inte riktigt juste av oss i PP att låta Lars-Erick ensam stå för renhållningen. Därför hoppas jag att flera av oss, som kandiderar för Piratpartiet, kan göra en gemensam insats för att få in ett genmäle framför allt i DN:s pappersutgåva, där drapan utdelades. Eftersom det citerade varken är särskilt snällt eller insiktsfullt undrar jag om det skrivna ska tolkas som att DN:s storhetstid snart är ett minne blott? I så fall är Niclas Ericssons rädsla förståelig. Men det han skriver blir inte mer sant för det - det liknar mest en besvärjelse.

Andra med starka roller är alla tjänstemän med uppgift att serva regering och riksdag. Såg att en ny Riksdagsdirektör har presenterats, och dessutom läste jag i ett nyhetsbrev från Forskning.se att statssekreterare är politiska tjänstmän med stor makt. Det är väl i och för sig något, som många av oss känt till ända sedan den intensiva FRA-debatten, men det har även lyst igenom i debatten om direktiven för det s k Telekom-paketet och en hel del andra beslut i internetrelaterade frågor. Inte heller där har jag lagt märke till någon särskilt bussig attityd. All makt utgår från folket och till vår hjälp att granska makten har vi public service-media. Men, när vi ser hur Niclas Ericsson hos DN använder sin makt, kan vi konstatera att han gärna går maktens ärenden.

En som däremot ser ut att vilja ge en vidare spridning åt det som inte är glasklart är Tobias Olsson i SvD, som lyfter fram P3:s nyhetsinslag om innebörden av den Hovrättsdom som lett till att internetleverantören Black Internet inte vågar göra annat än blockera sina kunders tillgång till The Pirate Bay. Men när man lyssnar på en av Hovrättens domare och Black Internets VD Victor Möller förstår man att det inte är helt enkelt att tolka innebörden av hovrättens beslut. I SvD:s artikel kan man se att Viktor Möller inte låter sig lugnas av det som hovrättsdomaren säger. Han ser fortfarande en risk att företaget kan tvingas betala vitet om kunderna får fortsätta surfa in på fildelningssajten. – Det är just det här som är problemet med hovrättens beslut. De förstår inte konsekvenserna av det beslut de har fattat. Motparten kan vända sig till domstol för att få vitet utdömt och då är frågan hur den processen skulle se ut, säger han. Aftonbladet skriver också och redovisar andra internetleverantörers åsikt i saken.

Rick Falkvinge och Anna Troberg har i en debattartikel på SvD Brännpunkt belyst saken ur internetanvändarnas perspektiv. Av länkar och kommentarer att döma så engagerar saken . Det är ett mycket bra inlägg som sätter fingret på den problematik, som vi nätmedborgare brottas med och som Piratpartiet vill ta itu med. Piratpartiet vill inte ta bort upphovsrätten, men rimligheten i producentföretagens makt måste skärskådas och den kopieringsrätt som gäller i samhället i övrigt måste gälla även på nätet. Andra som bloggat om saken är Hax; Svensk Myndighetskontroll; Opassande; Mårtensson; Henry R; Anna Troberg – så klart :); OlofB; Jinge; Anne K; Ravenna; Zac; Anders S Lindbäck; Värmlandspiraten; Satmaran och Pezster. Den senare är för övrigt riktigt förbannad på journalistkåren som inte anstränger sig för att inse hur vrickade alla dessa lagar och domar, som följer på dem, ter sig för alla dem som kan tekniken.

Avslutar med en eloge till SR:s och SVT:s valpejl som tog till sig att även Piratpartiet bör ges möjlighet att presentera sig i deras databas. Såg tidigare att även Gudrun Schyman var på krigsstigen eftersom även F! åsidosatts. Jag gillar när människor kan se värdet i att inta ett öppet förhållningssätt.

Intressant.

Här flyttas gränsen mellan demokrati och förtryck?

Under det klimatmöte, som pågår i Köpenhamn, pågår ett krig mellan den danska polisen och hitresta miljövänner från när och fjärran. Skrev igår ett inlägg Den som sår vind får skörda storm, då jag tycker mig se att polisen tagit hårdhandskarna på, i takt med att det etablerade samhället signalerar att detta är den enda framkomliga vägen i försvaret av demokratin. Men det är hög tid att diskutera om demokratin bäst försvaras på detta sätt.

DN, SvD och Politiken.se rapporterar. Här hemma frontar Folkbladets politiske redaktör Vidar Andersson med Lymmellagen något för Sverige. Han var tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna åren 1991 – 1998. Andreas twittrar och Anna Troberg anropar på Facebook – läs Elin Grelssons blogginlägg This is what democracy looks like! Hon var med vid EU-toppmötet i Göteborg 2001 och vet hur det känns att bli utsatt för polisens brutalitet och hur det sätter spår. Därför ger hon nu röst åt några av de ungdomar som råkat illa ut i Köpenhamn. Kommentarerna talar sitt tydliga språk – alla demonstranter dras över en kam och ”vän av ordning” tycker att demonstranter – om de vill undvika polisens brutalitet – måste ta ansvar för ordningen bland alla andra demonstranter.

Om dessa ”ordningsmän” menar allvar måste man fråga sig vilken roll polisen ska ha? Igår sydde polisen in en talesperson för en organisation från Tyskland, idag har svenska ungdomar fått smaka på Danmarks modell för försvar av demokratin. Uppenbarligen är taktiken att slå till mot ditresta demonstranter. Igår skrev jag: ”Den som sår vind får skörda storm. Om inte fredliga demonstranter möts med respekt av såväl polis som politiker och press, går vi mot ett mycket hårdare samhällsklimat, där våldet kommer att eskalera. Förstår att politiker tror sig kunna tämja den upprorslusta, som detta föder och göder, men idag är det möjligt att sprida ord och bilder från ”stridszoner”, som gör att Föräldrar mot polisbrutalitet och andra empatiska människors engagemang mot polisbrutaliteten vinner terräng. Inte minst för ordningsmaktens eget bästa, måste de tendenser till hårdare tag, som tidsandan påbjuder, motverkas.” Elin Grelssons blogginlägg är ett exempel på att ord har makt, om den som skriver är trovärdig. Nerd Life Deluxe ser att nya stenkastare skapas just nu och jag förstår inte hur strategerna inom polisen tänker. Isobel är som vanligt skarp i sina iakttagelser. Opassande undrar varför det är så accepterat att vara så fördomsfull när det gäller unga människor. Ja, som vanligt är det tydligen mera intressant att fördöma den lilla klick, som missköter sig (utan tanke på att fråga sig varför), än att uppmärksamma alla klipska och engagerade ungdomar.

Avslutar med en liten runda: MinaModerataKarameller uppmärksammar hur en politikers tankar kan landa i märkliga förslag. Själv såg jag ett eget exempel här hemmavid i går, där helt felaktiga siffror utan källkontroll blivit underlag för en riksdagsmotion. Sagor från livbåten ger oss ett annat exempel. Mark Klamberg har funnit en artikel där det sägs att USA och Ryssland samtalar om internetsäkerhet. Intensifier skriver om datalagring och vad loggfiler kan berätta. Mathias Klang berättar att Mikael Nilsson, StoppaFRAlagen.nu, ikväll föreläser om signalspaning.

Intressant

Vänster – höger – framåt marsch!

Lyssnar på partiledardebatten, som är rätt förutsägbar. Hittills är det bara Maud Olofsson som förvånat genom sin öppenhet gentemot Piratpartiet. Ser att SvD noterar detta. Annars pågår en diskussion inom Näringsdepartementet när det gäller ACTA och Telekompaketet. Patrik Fältström, Cisco jublar idag över uppdraget till PTS att utreda öppenheten på internet. Samtidigt kan den uppmärksamme läsaren se att skivbolagen Virgin och Universal lanserar ett nytt avtal där de erbjuder en prenumeration av ett streamat utbud till sina bredbandskunder. Det är kanske den varianten, som Henrik Pontén hade i åtanke när han talade vid Dreamhack, men undvek att gå närmare in på, varför debattinlägget av Magnus Nordlander måste ses mot bakgrund av situationen i Sverige idag.

Enligt DN och BBC News kommer Virgin och Universal att bekämpa nedladdning av annat material genom att strypa sina kunders bredbandsuppkopplingar. Detta samtidigt som brittiska regeringen förväntas ställa sig bakom en utredning, som förespråkar hårdare tag mot fildelare, vilket DN skrev om igår. Utredningen finns tillgänglig hos forskaren Monica Horten, Iptegrity.com Är det någon som fortfarande tvivlar på upphovsrättslobbyns inflytande över våra lagstiftande församlingar? Som synes är de enda tänkbara lösningar, som skivbolag och filmbolag välsignar, olika paketlösningar liknande kabel-tv-utbudet. Vår oro för internets framtid är således befogad.

Noterar i det sammanhanget att Linus Wretblad och Eva Jarnvall i en Brännpunktsartikel argumenterar för att om möjligt komma åt den polarisering, som nu skett i debatten om upphovsrätt och patenträtt. Om detta kan påverka diskussionen kring ACTA-avtalet mot en helheltssyn, med hänsyn tagen kring behovet av en digital intellektuell allemansrätt, vore det ett genombrott för förnuftet i denna av känslor så totalt genompyrda situation.

Det är rätt intressant att notera hur SCB:s undersökning av partisympatierna presenteras i olika media. De flesta underlåter att berätta om att bortfallet uppgår till drygt 29 procent, vilket naturligtvis är minst lika intressant att känna till som hur sympatierna fördelar sig bland dem, som i maj var säker på vilket parti de skulle ha röstat på om det hade varit ett riksdagsval då. DN och SvD redovisar resultatet, vilket naturligtvis kan tolkas på olika sätt. Själv tillhör jag den stora grupp, som nu ska orientera mig inför nästa års val och jag är intresserad av ett parti och en politik, beredd att ta itu med riksdagens arbetssätt med en synlig maktdelning, som motvikt till dagens system, där en relativt liten klick bestämmer och riksdagen traskar patrull, på sätt som skett i fråga om det kluster av lagar där FRA:s verksamhet används av staten för att filtrera d v s övervaka medborgarnas internettrafik. Anders Widén visar hur man brottas med ett nytänk på vänsterkanten. Ett nytänk, som ser ut att ha stöd i forskningen visar Michael Geist. Efter marknadens uppvisade oförmåga att använda internet på ett konstruktivt sätt, undrar jag hur ett nytänk ser ut bland liberaler.

Det slog mig igår, när jag deltog i bloggfrukosten hos Handelskammaren, att bilderna av vår tillvaro på nätet är olika beroende på var vi befinner oss och vilka ambitioner vi har med vårt engagemang. Personligen avundas jag inte Hax, som i sin roll som framstående bloggare inom det politiska fältet, har det rätt svettigt emellanåt. Att vara kändis på nätet kan säkert ha sina sidor. Något som Anders Mildner skriver om i SvD, men då ur ett annat perspektiv. Andra som deltog i bloggfrukosten var PromeMorian, Sanna Rayman och Christoffer Fjellner. Själv ser jag hur vi bloggare lever i symbios med etablerade media och sprider en del av deras nyheter i en vidare krets och på ett sätt som gör att fler läsare stannar upp och måhända tänker i nya banor kring det som man inte alltid upptäckt på egen hand. Därför har jag svårt att förstå varför en del journalister grinar illa och på olika sätt visar oss sitt förakt. Det omvända finns även i bloggosfären, men då när en journalist fått något om bakfoten och inte är beredd att tillstå det, än mindre visar intresse för en rättelse. Men det är väl med detta, som det är i alla relationer mellan proffs och glada amatörer, både elit och bredd behövs. MinaModerataKarameller har en välgörande avspänd inställning till allt surr om sociala medier.

Hur som helst trivs jag i den krets av bloggare, som jag ofta besöker då de kompletterar bilderna av det, som för dagen intresserar mig. Här Leo, som bland annat funderar kring några politikers sätt att tänka; Lake som tycker att man måste kunna ställa krav på en riksdagsledamot; Sagor från livbåten likaledes; Deepedition ger riksdagsledamoten goda råd (om hon är mottaglig) – annars är de allmängiltiga för alla de politiker, som har svårt att hantera den diskussion, som deras yttranden genererar; Oscar Swartz, som synar spelet kring Telekompaketet; Erik Josefsson, som undrar vem som styr ministerrådets tjänsteman; Infallsvinkel, som också håller koll på vad som händer i olika ö-riken; Josh, som driver med en författare okunnig om internet; Mark Klamberg, som skriver om en läsvärd artikel ”På demokratins bekostnad” där bland annat promemorian Ds2009:17 ”Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism” finns omnämnd; Karl Sigfrid, som insett behovet av en internet-politik; och Det progressiva USA, som skriver om hur Irans demonstranter får hjälp av den teknik, som fördöms här i Sverige. Något som Intensifier också skriver om. Intressant.

Om att ro fanskapet i land m m.

Alla känner vi till fortsättningen på uttrycket ”Har man tagit fan i båten ...”. Men ibland undrar jag om man inte – alla risker i ett rankt fartyg till trots – borde kasta fanskapet tillbaka i sjön. Läser med nöje och avsevärd behållning kolumnen på SvD:s ledarsida. Där skriver Thomas Gür under den träffande rubriken ”Vi klarar trojanerna men inte politikerna” med en glöd som värmer, när FRA-kramarnas arrogans fryser alltför många människors tankeverksamhet till is. Mårtensson har också läst, i likhet med Anohito.

Det är mot den här bakgrunden, som vi måste se statsminister Fredrik Reinfelts ”utbrott” vid frågestunden i torsdags, vilket kändes som att han ställde mig och alla andra som röstat på Piratpartiet i skamvrån. Då rasade han alla pinnarna nerför stegen i min aktning. Även om många tecken i skyn talar för manipulatörernas segertåg, är jag långt ifrån ensam om att vägra släppa tilltron till det öppna demokratiska samhället. Här en bland många andra Erik Hultin. Detta även om politikerna tolkat sitt mandat, som något som folket gett dem att sedan överlåta till partiledarna att förfoga över. Till internets frihet hör möjligheten att på ett mycket enkelt sätt kommunicera med politikerna, även om jag undrar om de, med handen på hjärtat, tycker att det är så bra. Mest hörs en klagolåt och ibland undrar jag om det verkligen inte finns något närmare Bibelns ”om någon slår dig på högra kinden, vänd också den andra mot honom” än David Eberhards ”Ingen tar skit i de lättkränktas land”.

Vad många inte känner till är hur ACTA-avtalet för sin funktion – att beivra intrång i upphovsrätt och patenträtt – kommer att vara beroende av möjligheten att filtrera nätet. Något, som kan komma att åläggas teleoperatörerna, om inte politikerna tydligt sätter stopp för detta i direktiven för Telekompaketet. Intill dess vill jag göra allt jag kan för att göra så många som möjligt medvetna om vad som pågår, bland annat genom att puffa för detta lovvärda initiativ bland operatörerna – Integrity. Ett nyhetsinslag om ACTA fanns så sent, som den 9 juni i SVT Kulturnyheterna (9:51 minuter in i programmet) och där fick vi bland annat veta att statssekreterare Magnus Graner på Justitiedepartementet tidigare inte hört talas om att en lång rad lobbyister fungerar som rådgivare i USA, och har full tillgång till handlingarna, det kan Kulturnyheterna försöka slå i andra, men inte mig.

Dagen efter skrev Centerpartiets Johan Linander, att han sänt ut ett pressmeddelande i saken med bland annat följande: - Sverige måste som ordförandeland i EU ställa högre krav på att ACTA-förhandlingarna görs transparanta. Sekretess som leder till spekulationer om innehållet är enbart av ondo. Väljer något eller några av de andra förhandlande länderna ändå att sätta stopp för öppenhet så måste Sverige och EU allvarligt överväga om förhandlingarna ska avbrytas, avslutar Johan Linander.

Att Magnus Graner skulle vara ovetande låter som en saga, när en bloggande tant, med Ipred i färskt minne, började förstå vartåt landet lutade redan när jag läste artikeln i SvD undertecknad av Karl Sigfrid, Erik Josefsson, Erik Hultin och Erik Laakso den 22 februari 2009. Den 23 mars noterade jag att Jens Holm (V) ställt frågan i Europaparlamentet om ökad transparens kring ACTA och fått följande svar: "Kommissionen leder förhandlingarna i samråd med de behöriga kommittéer som rådet utsett. De frågor som hör till medlemsstaternas behörighetsområde samordnas av ordförandeskapet inom de behöriga förberedande organen före förhandlingarna så att medlemsstaternas åsikter återspeglas i förhandlingarna."

Ett par veckor dessförinnan hade jag visat min irritation över att våra Public Service-media var så sparsmakade ”när det gäller att redaktionellt spegla vilka risker som följer av att politiker låter upphovsrättens hökar skriva våra lagar”. Och nya debattinlägg från Karl Sigfrid m fl kom ett par dagar senare. Att Karl Sigfrid (M) gör gemensam sak med Erik Josefsson (V) kan naturligtvis tolkas som att ”Karl Sigfrid i sitt ungdomliga oförstånd inte begriper bättre”, men vi som deltagit i nätets diskussionssvärmar vet att här bryr vi oss i första hand om den kloka tanken och först i andra hand den politiska kulören. Medan ledande media på många sätt avfärdar alla ansträngningar att väcka de flugor som sover, tillåter man de facto att lobbyister får ett inflytande helt ovärdigt en demokrati.

Svalkar mig med att tänka på P1:s Lördagsintervju med GD Anders Danielsson, Säpo, som tidigare varit polischef i Malmö. Det var välgörande att lyssna på hans svar på Tomas Rambergs frågor. ”Vi ska förebygga allt sorts våld”, säger han och menar att Säpo måste vara aktiva i förebyggande insatser. I samtalet om den rapport, som bygger på uttalanden av anonyma personer verksamma i Rosengård, var han hälsosamt tydlig. Bilden stämde inte som någon beskrivning av allmäntillståndet, utan gällde mera på individnivån i vissa specifika fall. Brott bekämpar man inte med grova generaliseringar, var ett av många förtroendeingivande svar. Det är bara att hoppas att han står pall för trycket från den vulgärdebatt, som en del ledande politiker ägnar sig åt.

Sedan måste jag naturligtvis ta med Karin Thunbergs kolumn ”Framtiden tillhör både Pirater och alla Tanter”. Det är förunderligt att se vilka tankar som genereras när händerna är upptagna med praktiska sysslor som sopsortering. Sedan blir det inte sämre av att jag – en tant som röstat på pirater – får en chans att förfasa mig över att Sverige är så politiskt utarmat att man måste återvinna även gamla politiker. Här passar även en kommentar av William von Pamp.

Avslutar med en liten bloggrunda – Karl Sigfrid, skarpögd som vanligt; Lake, som gläds åt att en tongivande inom Centerpartiet puffar för PP i ALDEs partigrupp; Scaber Nestor om kreativ statistik; Leo om ett intressant radioprogram; Emma om detsamma; Isobel om kulturjournalistikens självvalda frånvaro (fisförnämt så det förslår enligt mitt sätt att se); Copyriot om en diskussion som ännu inte är inledd; Calandrella med sina funderingar under en rolig rubrik; och MinaModerataKarameller om riksdagsmännens uppgift ...

Intressant.

EU-val – demokrati i teori och praktiken.

Idag väljer vi vilka politiker som ska företräda oss i EU-parlamentet, sägs det. Men, det är en sanning med modifikation – idag väljer vi de partier, som beslutat vilka politiker, som skött sina kort så att de fått partiledningens förtroende att toppa valsedeln. Låt vara att där finns ett personvalsinslag, men det krävs åtta procent av partiets röster för att rubba den ordning, som ”partimaskineriets kungamakare” bestämt, för att låna ord ur P J Anders Linders krönika i dagens SvD. ”Numera behandlas riksdagsledamöterna som om de satt i riksdagen på uppdrag av sin partiledning snarare än på sina väljares mandat”, skriver han bland annat.

Detta har blivit ännu mera markant sedan personvalsinslaget infördes, eftersom flera partier binder upp sina kandidaterna i enskilda avtal om lojalitet mot partilinjen redan innan valet, där de egentligen avtalar bort sin lagliga rätt att rösta efter det egna samvetet. Anne-Marie Pålsson har för några veckor sedan tagit bladet från munnen och berättat om sina erfarenheter av snart åtta års riksdagsarbete, något som Per T Ohlsson skrev om den 31 maj i Sydsvenskan. ”Riksdagens viktigaste uppgift vid sidan av det löpande lagstiftningsarbetet är att granska och kontrollera den verkställande makten, det vill säga regeringen. Det förutsätter självständiga riksdagsledamöter, utrustade med lämpliga redskap. I Sverige är det si och så med både självständigheten och redskapen”, skriver han.

Kommer riksdagen att råda bot på detta inom ramen för Grundlagsutredningen? Nej, knappast. Den 4:e maj skrev Gunnar Wetterberg en artikel i DN rubricerad ”Färglösa ledamöter förlamar riksdagen” där han menade att Grundlagsutredningen borde få bakläxa eftersom valsystemet lämnats praktiskt taget helt intakt. Hans uppräkning av svagheterna med detta system är värda mer än en omläsning. Och en rejäl debatt. Vis av hur det varit med FRA, Ipred m m måste detta lyftas snarast. När jag läser Anders Widéns reflektion inför dagens val, tänker jag att det är ett härligt exempel på vad debatten på nätet kan leda till.

När vi hanterat våra upplevelser av dagens val med olika rapporter om valfusk (här Leo) och rotat fram när beslutet om resterande lagstiftning kring FRA och signalspaningen läggs på riksdagens bord samt hur förlikningen kring Telekompaketet fortskrider, då är det hög tid att sätta tänderna i ändringarna av Grundlagen, vilka ska läggas på riksdagens bord före nästa val 2010 och ytterligare en gång efter detta. Då kan vi se hur mycket allt prat inför dagens val om skydd för medborgarnas integritet verkligen är värt.

Men om detta bryr sig vissa författare inte ett skvatt. När jag tänker på IB-affären, undrar jag om inte den berömmelse, som den gav, i hög grad var Peter Bratts förtjänst? I den sinnesstämningen överlåter jag ordet åt Olof. Intressant.

Dags för nästa rond?!

Denna Towel day tänker jag orda lite mer om Anne-Marie Pålssons sätt att kasta in handduken. Hon har lämnat en väl underbyggd redogörelse för riksdagens sätt att arbeta och därför är det relevant att ställa frågor om detta är vad statsvetare skulle benämna exempel på ett demokratiskt styrelseskick. Fann kommentarer hos Mårten Schultz, som jag tycker är så intressanta att jag vill återanvända en del av dem här:

”Ska man lyckas som politiker måste man förstå beslutsstrukturen, var och hur besluten fattas. Besluten fattas naturligtvis inte i riksdagen, det är i utskott och över en kaffe i cafeterian. Pålsson har inte lyckats i sitt arbete som politiker, surt sa räven.”

Här vet jag inte om det är menat som satir eller om kommentatorn på fullaste allvar tycker att detta är OK.

”Pålsson hittade inte rätt i den djungeln, trist för henne och kanske trist för medborgarna också. Och förresten, så här är det väl i alla sammanhang vi människor hamnar i. Vi måste förstå beslutsstrukturen och jobba efter den, vi kan inte med en dåres envishet hävda att den verklighet vi trodde oss ha också existerar trots att den inte gör det. Visst, riksdagsledamöterna har liten makt i plenum; so what?”

Visst, riksdagsledamöterna har liten makt i plenum, so what? Med en travestering på detta kan jag i dessa dagar säga: - Visst, ledamöterna i Europaparlamentet har liten makt i plenum, so what?

Sedan förundras politikerna och deras valstrateger över att en hel del av väljarna tycker att det är meningslöst att gå och rösta, varpå det mumlas om röstplikt, vilket medborgarna i Belgien, Grekland, Luxemburg och Cypern har.

Jag har dock gjort min plikt idag och förtidsröstat på Stadsbiblioteket. Där rådde god ordning och alla partiers valsedlar var snyggt och prydligt placerade i ett ställ – lätt tillgängliga. Noterar att Opassande sett vad jag beslutat för min egen del, vilket jag också fått påskrivet om från annat håll. På förekommen anledning meddelas därför att ”Damen i Norrtälje” inte varit medlem i Socialdemokraterna sedan drygt 22 år tillbaka och att hon ser sig själv som socialliberal med humanismen som livshållning. Den i Piratpartiet, som jag kryssade, är en person, som tidigare varit förtroendevald i Folkpartiet – liberalerna och som jag känner förtroende för. Jag har till de i PP, som jublat, markerat ”Sakta i backarna - jag röstar på PP för att alla de andra alternativen är omöjliga mot bakgrund av FRA m m. Jag inser att PP inte hade behövts om de andra partierna vaknat upp och funderat över internets roll i medborgarnas liv något tidigare.” För den som inte kan tänka sig att rösta på Piratpartiet har Lars-Erick ett bra alternativ.

Min uppfattning är att Europaparlamentet kräver kraftmöjliga människor, som kan slå larm till medborgarna när direktiv och annat är på gång, som hotar våra demokratiska fri- och rättigheter samt riskerar att äventyra den enskilde individens integritet och rättssäkerhet. För att inte segla skutan i kvav behövs ett rejält ankare nere i folkdjupet..

Därefter några ord om den respons, som jag fått på mina funderingar kring botnet och DDos-attacker, som en del använder sig av för olika syften. Ett svar är från David med bloggen Det demokratiska verktyget – tack för det! Det var läsvärt. Om jag tolkat David rätt anser han att det behövs folkbildningsinsatser för att vi ska förstå att våra datorer kan användas för andra syften än vad vi själva vill. Men därifrån till att politiker ska se till att det blir lag på att vi måste koppla ur våra datorer – det ställer jag inte upp på.

Sedan är det väl en tillfällighet, som ser ut som en tanke, att en fråga om botnet ställs till mig samma dag, som jag hos Hax får veta att det pågår en verksamhet för att installera spionprogram på våra datorer – i Frankrike arbetas det för högtryck på detta, som kallas Loppsi 2 och här hemma finns ett förslag om hemlig dataavläsning, som ligger på Justitiedepartementets bord. Jag och många med mig undrar: - När ska svenska folket få nog?

Avslutar med att regeringen överlämnat FRA-propositionen till riksdagen, vilket SvD, skriver om och som Mark Klamberg och Mitt i steget är först att kommentera. I det sammanhanget passar det att hänvisa till ett färskt inlägg av chefredaktören för Veckans Affärer Pontus Schultz Uppdrag: Rädda internet.

Intressant

Tunnelseende hindrar en ordentlig granskning?

Tele 2:s inlägg på SvD:s Brännpunkt visar att företaget är på väg att bli offer för det tunnelseende som blockerar en ordentlig granskning av hela problemet med FRA och Övervakningssamhället. Det återkommer jag till då jag först vill orda om hur roligt det är att MinaModerataKarameller antog den utmaning som låg i min gissning i går, vilket ledde till hennes kommentar:

”Det är ingen fara. Jag tror dock inte på den stora konspirationen. Ingen är tillräckligt smart, det skiter sig alltid. Även om vissa tror sig vara über så stämmer det aldrig. Se nu bara vad som hände med Ipredlagen och datalagrimgsdirektivet, de tar ju ut varandra. Tror inte att någon tänkte på det heller faktiskt. Vi människor är inte annat än småskitar i universum. Så tycker i alla fall jag att man ska se på saken. Men å andra sidan så vet du att jag inte är förtjust i övervakningssamhället precis. Det är mycket dumhet och annat i luften. Förresten vill jag se dig på kaffe snart, ska jag komma till Norrtälje eller du hit till mig? Jag tar lätt bilen och kommer över.”

Jag har inte träffat Mary X tidigare och tar gärna 621:an till Åkersberga, då det vore roligt med miljöombyte även om jag räknar med trevligt sällskap. Svarade henne att hon säkert har rätt i att jag fick ett konspiratoriskt anfall igår. Jag försöker så ihärdigt förstå varför Moderaterna biter sig fast i FRA-eländet och kan bara finna ett enda skäl - man tror på allvar att det är LÖSNINGEN när det gäller att terrorister, mc-gäng, inre och yttre hot mot rikets säkerhet o s v. Men, hur få folkets acceptans? Ja, genom att så många människor ännu inte lärt sig hur internet fungerar, kan man frestas att spela på människors längtan efter enkla lösningar på svåra problem. För mig är ledarskap att hjälpa människor förstå att brottslighet är ett sammansatt problem, som kräver en rad olika lösningar. Idag skriver Mary X att tilltron till den allmänna övervakningen kan invagga oss i en falsk trygghet – det är jag beredd att också skriva under på.

Hur det förhåller sig med ledarskapet när det gäller det ledande allianspartiets satsning på brottsbekämpningen här hemma och i EU, visar sig nog vad det lider. Under tiden kan vi, alldeles oavsett partitillhörighet, stärka vår förmåga till medkänsla genom att läsa barnläkaren och författaren Lars H Gustafssons blogg. På nätet har jag funnit material som visar att han är en mycket aktiv människa med goda idéer om hur skolan utifrån ett hälsoperspektiv kan inspirera lärare och elever att tillsammans skapa en kreativ arbetsmiljö. Den kunskapen används även av fritidsledare, här ett exempel som sprids av Ungdomsstyrelsen. Detta synsätt är något av en grundbult i det brottsförebyggande arbetet.

Så till dagens mycket knepiga fråga: - Hur förmå Public service media och de etablerade tidningarna att skriva om hur de olika delarna FRA, Ipred 1, Ipred 2, Polismetodutredningen med dess starka koppling till Trafikuppgiftsutredningen samt ACTA-avtalet hänger samman och tillsammans utgör Övervakningssamhället?

I stället för att nagla journalister och tidningar vid skampålen vill jag verka för att tankeverksamheten kring dessa för samhället livsviktiga frågor kommer igång och får sin belysning. Inte minst mot bakgrund av att Grundlagsutredningens betänkande En reformerad grundlag (SOU 2008:125) överlämnats till justitieministern och varit ute på remiss fram till den 30 april. Det som sedan blir regeringens förslag ska därefter beslutas dels före och dels efter nästa års riksdagsval.

Läser Intensifiers inlägg om datalagringsdirektivet gång på gång och undrar i vilken utsträckning som alla riksdagens ledamöter har en susning om vad som är på gång? Läser Mark Klambergs inlägg om Polismetodutredningen med dess starka koppling till Trafikuppgiftsutredningen om och om igen och undrar om varje riksdagsledamot kan inse att detta är en del i något mycket större? Kan de stifta alla dessa lagar utan att mötas av tuffa frågor om konsekvenserna av denna övervakning både för den enskilde individen och för samhället i stort? Läser Tele 2-chefens debattinlägg ännu en gång och undrar: - Vilka journalister ställer TeliaSoneras chef mot väggen - varför vill han inte på motsvarande sätt slåss för abonnenternas integritet och rättssäkerhet? Vem/vilka ställer frågan: - Finns det inga andra vägar att beivra brott än att utsätta folket för en allmän övervakning med filtrering och lagring av deras trafikdata? Läser Lars-Ericks inlägg ”FRA igen, uppföljning” och ”Ett tidens tecken” och undrar : - Varför är det ingen synar riksdagens arbetsformer, som idag innebär att de flesta riksdagsledamöter tvingas ”traska patrull” i de allra flesta frågor i utbyte mot att partiledning och regeringskamrater säger Ja när man i det egna utskottet vaskat fram något?! Vilket otroligt kreativt arbetsklimat! Inte undra på att viktiga frågor faller mellan stolarna. Men är det bara jag som undrar: - Är ett sådant beteende värt årsarvodet?

Inarbetandet av datalagringsdirektivet i svensk lag handlar egentligen om att ympa in ytterligare en gren på samma träd – där FRA står för nervsystemet och där inympningar av Ipred 1, Ipred 2, Polismetodutredningen och Trafikuppgiftsutredningen samt ACTA-avtalet redan är på väg att ske. Problemträdet heter Övervakningssamhället! Regeringen borde med hjälp av LFA eller någon annan beprövad metod påbörja projektet Stegen bort från Övervakningssamhället. Som arbetsmaterial finns förutom det som nämnts ovan även Mark Klamberg ”FRA:s signalspaning ur ett rättsligt perspektiv”; Mark Klamberg ”Stoppafralagen.nu recenserar lagrådsremissen om FRA 2.0”; StoppaFRAlagen.nu; Riksdagssvar.se; FRApedia; werebuild.eu/wiki; Erik Josefssons ACTA + Internet = sant; Opassande ”Obekvämt är inte rätta ordet Beatrice Ask” för att bara nämna en del av allt som skrivits.

Återstår att säga några ord om det pågående valet, där jag gör det lätt för mig och länkar Copyriot, som skriver tänkvärt om valproceduren och dess möjliga effekter samt Christian Engström om valdeltagandet och opinionsmätningen, vilket även intresserar Karl Sigfrid. Övriga favoriter: Sagor från livbåten med en viktig text om patenträtt och upphovsrätt; Erik Hultin om Integritet, typ och värdet av harvandet i politiken; Opassande om att komma ut som piratpartist; Ankersjö om att Mats Qviberg kommit ut som Centerpartist; Mårtensson om den senaste opinionsmätningen; och Lake om vallokalen hos ICA i Edsbro.

Sedan jag postat detta inlägg till några journalister i traditionella media anser jag mig vara klar med den hemläxa, som Bloggen Bent kände för att dela ut till oss alla, sedan han lyssnat på TV4:s Kvällsöppet igår, där frågan om skyddet för medborgarnas integritet och rättssäkerhet ägnades några futtiga minuter och då med fokus på fildelning. Bent hade dagen innan skrivit Fildelning är helt irrelevant, det handlar om att avlyssna människor. Det är förvisso sant, men lagar om trålning i våra trafikdata hänger så intimt samman med intrång i upphovsrätt och patenträtt men även bekämpning av andra brott i stort och smått, varför vi måste bredda diskussionen: - Vilka politiska visioner finns och hur kan denna allmänna övervakning leda till att dessa visioner nås? Jag tycker mig se att det för närvarande råder ett tunnelseende, som hindrar media att göra en ordentlig granskning av den politik, som övervakningen ska gynna med hänsyn tagen till alla dess risker.

Intressant.

Fri från FRA och annat i sinnet.

Ser att Knapsu funnit en Företagsam grön moderats goda råd och i samma frejdiga anda kontrar med ett antal råd, som kan göra pinan kort med all sköns otyg i livet. Det är sådant som gör bloggandet så underhållande; Man kan läsa och ta sig för pannan och undra hur i all världen människan tänker, för att i nästa stund upptäcka att någon haft förmågan att se vilken potential, som ligger i just dessa något märkliga tankebanor. Det hjälper mig att se på tillvaron med viss humor. MinaModerataKarameller undrar om den där Örtengren finns på riktigt och Leo funderar på hur den företagsamme mannen tänker. Men nu till något helt annat.

Igår fick jag en del frågor kring min syn på riksdagsledamoten Jan Emanuel Johanssons företagsamhet, vilket jag redovisat på NT-bloggen. Han befinner sig nu i en lärande situation i livets hårda skola och det ska bli intressant se vilken lärdom han och hans parti drar av det. Det blir till att balansera moralpaniken med vad som kan anses höra till god etik i ett företag för stöd åt unga människor. I ett sådant företags filosofi måste ligga att en människa kan bli förlåten om vederbörande visar god vilja att ordna upp det, som man ställt till med. Då gäller att ledning och anställda går före med gott exempel. Det är bara högre makter förunnat att ha fördrag med den, som syndar på nåden. Vi människor ogillar när någon varit smart på vår egen eller andras bekostnad. Vi lever just nu i svallvågorna av en kris iscensatt av alltför smarta aktörer i finansbranschen. Och där finns en annan lagstiftare, men – till skillnad mot Johansson – med tillräckligt goda kontakter för att kunna göra bra affärer. Det förstår jag, när jag ser DN:s artikel om Mats Odells klipp. Intressant.

För att inte bli alltför rabiat i synen på våra politiker kan det vara värt att tänka på några forskningsrön, som valsat runt i våra media, bl a Sydsvenskan, DN och SvD, och handlar om vilka som porrsurfar mest. - Allt strävar efter sin egen jämvikt, tänker jag. Alltför hård mot de mänskliga svagheterna och man faller på eget grepp. Sedan måste jag medge att det blir frestande att undra över vilka undanträngda behov, som de mest inbitna FRA-kramarna dras med ;-)

Ekonominyheter och Mitt i steget skriver om den ekonomiska krisen och redaktör Emanuel Karlsten, tidningen Dagen, funderar kring porrsurfandet. Avslutar med ett glädjeskutt över att en av mina favoriter Gubben vid Rämen börjat blogga igen. Välkommen åter till träsket!

DN:s ”scoop” och Ekots inspel om FRA.

-->

Idag kommer det, som jag väntat på. Ekots Erik Ridderstolpe skriver bl a ”Statsminister Fredrik Reinfeldt säger att det kan bli nödvändigt att ge fler myndigheter möjlighet att hämta information från signalspaning. Statsministern var tveksam redan i höstas när kompromissen om den nya FRA-lagen drevs fram av bland annat en grupp folkpartister.” Där satt den!!! Vi har nått ett backningsläge – inte backa, riva upp och göra om – utan att backa helt eller delvis från kompromissen. I det ljuset ska det bli intressant att se Federleys och andra FRA-kritiska riksdagsledamöters krumbukter. Kommer de att gripa efter det halmstrå, som DN:s artikel kan vara, om ingen synar den i sömmarna. Den kommer ju som från himlen sänd. Intressant.

Efter att ha skummat en del av den upprörda debatt, som pågår efter DN:s ”avslöjande” och ledarkommentar, har jag funnit en berättelse, där man kan se den spik, som DN:s journalister kokat sin soppa på. Det är Per Ankersjö som berättar om hur han var med och etablerade nätverket Borgerligt nej till FRA och då använde sig av kontakter inom PR-branschen. Sedan man läst det, är det inte svårt att förstå resten – i efterdyningarna när alla talat om bloggbävningen och bloggosfären som en ny maktfaktor – blir det alltför frestande för dessa PR-konsulter att skryta och skrodera om sin roll inför ett par alltför okritiska journalister. Andra, vars insatser förminskats i motsvarande grad, blir med all rätt upprörda. Men, det får inte skymma sikten när man vill göra en analys på basis av det som man själv vet något om. Vilka frågor är viktiga att söka bra svar på för att landa hyggligt rätt i slutändan?

Även om journalisterna hade att göra med PR-knuttar sugna på att göra sig själva märkvärdiga, varför valde journalisterna bort andra intervjuades bilder? Det är bara en av de frågor jag sett formuleras. När jag ser tillbaka på min spegling av motståndet mot FRA, var Borgerligt Nej till FRA en rätt marginell företeelse, även om jag blev glad när jag den 6 augusti läste ett debattinlägg av Anders Wijkman (kd), Camilla Lindberg (fp) och Per Ankersjö ( C) i Norrtelje Tidning. Jag tror fortfarande att undertecknarna menade det som de uttryckte i sin artikel och delade med dem besvikelsen över att berörda partier slagit dövörat till. Här hemma hade ju de politiker, som jag röstat på, sagt Ja till eländet. Bland vänner, bekanta och ute på nätet var jag långt ifrån ensam om mitt motstånd och upptäckte rätt snart att motståndet mot FRA-lagarna skar genom alla partipolitiska läger och att där ute på nätet pågick ett gigantiskt grupparbete, där alla bidrog med sitt kunnande för att genomlysa berörda lagar och deras effekter. I den processen växte också nätverket Riksdagssvar fram. I runt 200 inlägg har jag sedan den 9 juni 2008 dokumenterat den kunskapsprocess, som FRA:s anspråk på mina och andras trafikdata i nätets kablar gett upphov till.

Affärsvärldens Per Agerman har vad jag kan bedöma en rätt klar bild av skeendet i den del, som DN blåst upp, men också en ogrumlad blick när det gäller riksdagsledamöternas roll i det hela. Jag håller med honom när han summerar ”Att de lyckats spela upp en majoritet av riksdagsledamöterna på läktaren i en av de mest känsliga frågorna på mycket länge är en realpolitisk bragd. Det betyder inte att utvecklingen är bra för den svenska demokratin.” Med ”de” i citatet avses statsministern och försvarsministern, men jag är rätt säker på att kretsen av spelfördelare varit något större. Dessutom är det naturligtvis lugnare att befinna sig på läktaren, än att delta i spelet, men nog undrar jag vad som sker när svenska folket vid ett kommande val ska bedöma värdet av detta.

Personerna, som tog initiativ till webbplatsen StoppaFRAlagen ger också sin bild när det gäller den roll, som de spelade. Ankersjö har lagt ut en replik till DN på sin blogg. Alla, som vill bidra med sina berättelser om sin roll i motståndet mot FRA-lagen, kan göra det. Läs mer här hos MiNimaliteter. Hax har redan bidragit. Själv grunnar jag på hur jag ska beskriva det som jag har gjort, men det ger sig. Andra som också ställer frågor och söker svar: Opassande, Ting och tankar, Lakes lakonismer, Thomas Hartman, Mårtensson, Mitt i steget, JensO, Anders Widén och Scaber Nestor. Även journalister kan se olika på saken, det visar Sanna Rayman. Men, att DN inte är ensam om att vifta bort det, som vi bloggare gör, det visar ett inlägg hos Newsmill av Dagens Medias nyhetschef Martin Schori.

Avslutar med MinaModerataKarameller som ställer en berättigad fråga m a a den pågående rättegången mot The Pirate Bay.

Debattinlägg om FRA i Norrtelje Tidning

-->

Nu har den debattartikel, som inspirerades av sändningarna i SVT Mittnytt i förra veckan, publicerats i både NT:s papperstidning och på nätet. Där har jag återgett i stora drag vad som sagts samt att Erik Hultin, CenterUppropet och att Anders Widén i nätverket Riksdagssvar, där jag själv ingår, medverkat. Efteråt har jag sett att fler av Mittnytts tittare reagerat.

Igår ställde jag frågan: - Håller förhandsbeskedet om FRA 2.0 och refererade till Frendos analys och en del andra källor. Frendos analys är läsvärd. Jag har en känsla att de kritiker inom riksdagen, som låtit sig nöja med de tillägg som är på gång, de har köpt grisen i säcken.

Ser att Olof puffar för artikeln, vilket gläder mig. Nu hoppas jag att fler tar nya tag när det gäller FRA och den lagstiftning som nu är ute på remiss till den 27 februari. Opassande har också funderingar kring hur det går till i riksdagen.

Fp-kritiker har tystnat - Centeruppropet kommer igen

I SVT:s Mittnytt kunde vi häromdagen se några riksdagskvinnor intervjuas om FRA-lagen, som trätt i kraft. En av dem bosatt i Timrå och den andra i Sundsvall med det gemensamt att de har sina fingrar djupt nere i den syltburk som FRA:s ledande tjänstemän kokat ihop för att kunna serva staten med en total övervakning av alla våra trafikdata på nätet. Där satt Solveig Hellquist, en att de upproriska fp-kvinnorna, som dock lät sig kvittas ut vid omröstningen den 18 juni 2008, när hon hade kunnat göra skillnad. Den andra var Susanne Eberstein, socialdemokraternas ledamot i Signalspaningsnämnden, en skapelse bildad i avvaktan på tillkomsten av en särskild domstol ska ta ställning till statliga organs begäran om spaning med hjälp av FRA. Solveig Hellquist var nu tillfreds med lagen, trots att lagtexten f n är ute på remiss fram till den 27 februari 2009. Djävulen sitter som bekant i detaljerna och därför är det blåögt av Hellqvist att redan nu inordna sig i ledet. Hennes omsvängning redan nu luktar illa lång väg!

Ebersteins svar på reporterns påstående om att motståndet mot FRA-lagstiftningen har tystnat, var under all kritik. Hennes antagande att vi kritiker skulle vara upptagna med fildelning var oförskämt så det förslår. Att en person med så dålig koll och taskigt omdöme ska svara för värnet av min och andras personliga integritet vid tillståndsgivning skrämmer mig! Innan hon blev riksdagsledamot för socialdemokraterna 1994 var hon kammarrättsråd i Västernorrland och numera även ordförande i Polisstyrelsen där. Lagtexten, som ska garantera skyddet för oss medborgare är ute på remiss varför jag undrar på vilka grunder hon kommer att agera!? Är det socialdemokraternas erfarenheter av sådana lagkloka som Susanne Eberstein, som gör att de motsatt sig inrättandet av en Författningsdomstol i den nya grundlagen?

Lyckligtvis finns Erik Hultin i Härnösand, även han i Mittnytts sändningsområde. Och han var inte sen att ge svar på tal. Redan i kvällssändningen kunde vi höra honom, läs även kommentarer med glada tillrop, som finns på hans blogg. TT har uppmärksammat; DN och Sydsvenskan har fört det vidare. Intressant se hur många andra som bryr sig. Om det går som planerat kommer CenterUppropets webbplats att vara uppdaterad senare under dagen dock senast den 11 januari.

Badlands Hyena har som vanligt silat och tagit vara på essensen i samt satt in det hela i ett historiskt perspektiv. Vad vore livet utan ett riktigt gott skratt nu och då. Jag ler när jag ser att bakom den tystnad, som Public Service-media orerar om, finns kritiker inom de etablerade partierna, vilka kämpar för att väcka medlemmar och andra sympatisörer till aktion mot den integritetskränkande lagstiftningen, som deras riksdagsledamöter ser ut att älska eller i vart fall finna ett försvar för, utan att vara särskilt insatt.

Jens O ger exempel när det gäller upphovsrätt och Copyriot visar hur Ordfront, medlem i Föreläggarföreningen, som mycket aktivt stöder IPRED, försöker krypa undan sitt ansvar i det som sker. Men, ju större motstånd, som alla vi aktiva möter desto fler medlemmar och sympatisörer vinner Piratpartiet. Själv befinner jag mig en hårsmån därifrån just nu och därför flaggar jag gärna för det upprop om demonstrationen ”Stoppa övervakningssamhället” i Göteborg, som Christian Engström skriver om. Olof i vårt nätverk Riksdagsssvar.se tänker också vara där och tycker att andra bosatta i Göteborg med omnejd ska göra detsamma.

Piratpartiet – höger eller vänster?

På min runda bland mina favoriter ser jag att Piratpartiet är på tapeten både till höger och vänster. Lars-Erick har hittat en sosse öppen för kommentarer, vilket ger honom en möjlighet att avsluta sin kommentar med rådet ”sluta håna pp för dess uppenbara brister. De finns sannerligen. Men ägna er i stället åt att granska er själva”. För övrigt ett gott råd till många andra partiföreträdare. Opassande funderar hon också kring pp:s partiprogram och namn, vilket visar att aktiva i partiet är mottagliga för synpunkter, men också gör prioriteringar, som inget annat parti. Anders W funderar kring demokratin, som kom av sig och de prioriteringar, som statsministern gör. Inte utan att jag tycker att det ligger en hel del i den bild han valt som illustration. Däremot kan jag tycka att vi behöver både fler poliser men också satsningar på fler sjyssta vuxna i barns och ungdomars fritidsmiljöer. MinaModerataKarameller skriver också på temat med vinkeln att övriga partier tagit alltför lättvindigt på integritetsfrågorna och att det inte håller i längden. Själv ser jag enfrågepartier som en säkerhetsventil för demokratin, när de etablerade partierna blivit för självgoda, vilket jag tycker får stöd i en av Piratpartiet betald Sifo-undersökning, som redovisas bl a i SvD och Sydsvenskan.

En ny påminnelse från mig till nio socialdemokrater, tolv moderater och tre kristdemokrater med samma bön om svar till riksdagssvar.se på våra fem frågor, har inte lett till ett enda nytt svar. De må ursäkta om jag tvivlar på att dessa riksdagsledamöter vill ha en dialog med vanliga medborgare intresserade av att veta hur de resonerar när de förvaltar det uppdrag de fått av svenska folket. Men, ett uteblivet svar är också ett svar och just nu bygger vi ett monument över det demokratiska sinnelaget i vår lagstiftande församling – Sveriges Riksdag. De av oss i nätverket som håller koll på svarsviljan och jämför samstämmigheten i svaren har redovisat det, här Anders W och Josef.

Samtidigt som jag skrivit detta har jag kunnat lyssna på Lars Gullin hos Spotify. De spår, som jag känner speciellt för, lägger jag in i min första spellista med Jazz. Vilket äventyr att kolla vad som finns och göra olika spellistor. Vilken innovation!!! IPRED1 – hör hemma i papperskorgen!

Avslutar med att tillsammans med Daniel Rhodin, Fp i Eslöv, glädja mig åt att MÖD (Miljööverdomstolen) gett det socialdemokratiska styret i Lunds kommun bakläxa när det gäller lokaliseringen av ett nytt kraftvärmeverk, där han refererar till en artikel i Sydsvenskan. Själv skriver han om politiker, som suttit på flera stolar och därmed förefaller ha inbillat sig att det skulle vara lätt som en plätt att driva igenom beslutet. Typiskt att man nu lastar de överklagande grannarna för merkostnader istället för att inse att det varit den egna maktfullkomlighetens nonchalans vad gäller lokaliseringsutredning som ställt till problem. Besvärsrätten är en demokratisk rättighet, för att beslutsfattare inte ska frestas ta sig vilka friheter som helst, men den tanken verkar vara dem främmande.

Folket och dess representanter.

Fuderar på om jag igår var för negativt inställd till SKL:s projekt om medborgarpaneler bl a i Tyresö kommun, som SvD skrivit om. Det kan kanske vara ett av många andra sätt att bända upp de låsta positioner, som våra politiker emellanåt intar. Med tiden blir det väl utvärderat och då får vi se om mina farhågor – att det bara är ett annat sätt att styra och kontrollera folket – kommer på skam. I hd.se/kultur finns andra exempel, vilka berörs i artikeln om Gränslösa Bloggar.

Där har man lagt märke till den diskussion, som pågår på nätet, om behovet av en mer levande demokrati, och där vi gränsöverskridande från höger till vänster diskuterar behovet av ett bättre fungerande styrelseskick. När riksdagsledamöter inte tillåts ha egna åsikter utan blir inpiskade eller utkvittade, för att de inte delar åsikterna med maktens innersta krets, då är det hög tid att finna nya lösningar. Ja, jag vet att jag är tjatig, men det kan inte sägas nog många gånger. Speciellt inte dagen efter att jag fått klart för mig att Camilla Lindberg, som stått upp för värnet av det svenska folkets integritet, blivit flyttat från Justitieutskottet. In kommer partiets inpiskare nr 1 Johan Pehrson – ordningsmannen i den klassen. Mer om det smarta draget i NT-bloggen – länk uppe till vänster.

Lars-Erick, vars inlägg omnämns i Hd.se:s artikel, har skrivit mycket kloka saker under en längre tid och jag länkar ofta till honom. Dessutom länkade jag också till Mårtensson, som inspirerade mig när jag skulle knyta ihop alla trådar i mitt förra inlägg Open Source – modell för politiker.

Den kloka massans kunskap.

De orden dök upp i mina tankar, på väg hem efter att jag lyssnat på bl a Anders Isaksson under den paneldiskussion, som ingick i det framtidsfokus ”Framtidens politiker: Idealist? Teknokrat? Kändis?”, vilket Institutet för Framtidsstudier arrangerade idag i Stockholm. Det var ett kvalificerat gäng som deltog, se programmet här.

Själv fick jag möjlighet att ställa frågan kring deras syn på demokratins funktionssätt, sedan panelen låtit oss förstå att de ansåg det var helt OK med såväl partipiska, som ett utbrett missbruk av riksdagens kvittningssystem. Utifrån ett exempel, som Gustav Fridolin berättade om, där partidemokratin krävt att han röstat mot sin egen övertygelse, fick jag möjlighet att peka på att ledamöter faktiskt har laglig rätt att rösta enligt egen övertygelse och att en ledamot, från tiden före införandet av personvalsinslaget, hade möjlighet att reservera sig mot partimajoriteten och plädera för sin egen sak intill dess att det slutliga beslutet hade fattats. Först därefter var man tvungen att respektera det demokratiskt fattade beslutet. Vid omröstningen den 18 juni tvingades en del att foga sig och andra gavs möjlighet att kvitta ut sig – sedan har riksdagsledamöter mage att komma med ett förslag om att stifta en lag om civilkurage för folket!!! Det sista uppskattades av en stor del av publiken.

När Anders Isaksson påstod att partipiska alltid hade funnits och att kvittningssystemet alltid hade använts som nödutgång, kunde jag replikera med Olle Wästbergs utsago om hur det förhöll sig med den saken, när han var verksam som riksdagsledamot. Dessförinnan hade Anders Isaksson berättat om hur han skulle vilja förändra riksdagens organisation och arbetssätt för att kunna ta tillvara alla ledamöters kunskaper i samband med riksdagens behandling. Men, hur ska man kunna ta tillvara den kloka massans kunskap, när regeringen förväntar sig att riksdagens ledamöter bara ska traska patrull efter en mindre grupp ur försvarsutskottet, för att ta ett aktuellt exempel? Det är en mycket intressant fråga. Så länge jag lever kan ingen övertyga mig om att beslutet den 18 juni var ett demokratiskt beslut, som vi måste respektera. Inför öppen ridå kunde vi se hur demokratin mosades av partiledare och inpiskare.

För övrigt pågår nedräkning inför demonstrationen den 16.9 hos Opassande med Oscar Swartz, som gästbloggare. Själv har jag vidarebefordrat nyhetsbrev från Borgerligt nej till FRA till ett antal lokala politiker, som jag hoppas är intresserad av information. På samma sätt som det finns ett Centerupprop mot lagen, finns idag ett rikstäckande liberalt upprop inom Folkpartiet. Erik Hultin i Centeruppropet skriver om Största motståndets lag och den som är intresserad av att läsa hur riksdagsledamöter besvarar en fråga m a a Marks m fl inlägg på DN Debatt kan besöka Conjoiner. Som en kommentar till debatten om The Pirate Bay och bilderna i Arboga-målet hänvisar jag till Rhodin. Ser att Svensk Myndighetskontroll vill ge försvarsministern råg i ryggen; att författaren Anders Widén skriver om all denna oro som regeringen skapar; och att MinaModerataKarameller ser skarpa hjärnor, där Ja-sägare ser blomkålshuvuden.

Slutar med att påminna om demonstrationen den 16 september, som anordnas av nätverket Svart måndag i samarbete med de politiska ungdomsförbunden och olika partipolitiska grupper som säger Nej till FRA:s anspråk på trafikdata som tillhör oss. Christian Engström berättar om vad han, som enskild medborgare, planerar att göra den dagen.

FRA – Debatten lever i symbios.

Upptäcker sent omsider att Bo Hedin, chefredaktör och ansvarig utgivare för SvD, skrev om Debatten som slog alla rekord i sommar för några dagar sedan. Det är intressant att läsa hans redovisning, men också svaret på några frågor av Susen Schultz. Att vi som bloggar vet att diskussionens vågor går höga bland motståndare till lagen är en sak, men utan ett genuint intresse att vilja ta del av den diskussionen i våra etablerade media, hade bloggarnas diskussion kunnat liknas vid ett surr inne i en jättestor bikupa.

Därför är Mikael Nilssons reaktion intressant. SvD skriver bl a att hans tilltro till de demokratiska institutionerna, de folkvalda politikerna och en fri press, fick sig en knäck. Doktorand i datalogi, kunde han se på lagförslagets tekniska lösning med öppna ögon. Han insåg då att det inte gick att sitta kvar på läktaren längre. Sedan webbplatsen StoppaFRAlagen.nu startades, har den varit något av en Mimers brunn för oss andra, som inte varit så bevandrade i hur tekniken fungerar. Men utan Norrtelje Tidning och Svenska Dagbladet, de tidningar som jag prenumererar på, hade jag inte blivit varse vad som var på färde. Som jag ser det, är det i symbios med varandra som journalister hos etablerade medier och bloggare kan berika varandra och öka kunskapen om hur en företeelse kan se ut från skilda håll.

Förutom att jag ökat mina kunskaper om bloggandet och hur internet fungerar, har jag också lärt mig saker om riksdagsledamöter, som jag inte trodde dem om. Av vår lokale riksdagsledamot Göran Pettersson (m) har jag fått veta att de, som är emot lagen består av en brokig skara av Piratpartister, nyliberaler, drogliberaler, anarkister och paniskt rädda och konspiratoriskt lagda människor. Känner dock inte att jag tillhör någon av dessa grupper.

När Per Ekman och Bo Pellnäs skrev sitt debattinlägg i SvD den 3 augusti, kändes det som att det ändå fanns visst hopp om Sverige – några kunniga personer såg att vi inte litade på myndigheterna och hade en reflektion kring vad som var roten till detta onda. Ett stycke i deras text var förlösande ”Nej, den som är räddast för terror är staten och ”den rådande ordningen”. Se till exempel på de excesser av ”Homeland security” som den amerikanska nationen nu omger sig med. Kanske är det här regeringen finner sin inspiration, för det är väl inte Kina?”. Dagen innan hade jag förstått att vi, som antogs vara paniskt rädda eller konspiratoriskt lagda, hade våra övermän i de, som lobbat fram lagen, och skrev på min blogg ”Mod krävs när rädsla triggar oss”.

Dessutom krävs en rejäl portion realism. Vem kan tro att Fredrik Reinfeldt skulle ta reson, omgiven som han är av militärer i behov av annat att syssla med sedan regering och riksdag lagt ner det ena regementet efter det andra?! Hans närmaste stadssekreterare H G Wessberg, var tidigare statssekreterare hos förre försvarsministern Mikael Odenberg (FRA-lagens gudfar?) och avgick från den posten samtidigt som denne. Intresset ljuger som bekant inte och därför vore det rätt intressant att veta hur många försvarsanställda, som genom åren flyttat in i regeringens och riksdagens environger. Att vi gör klokt i att vänja oss vid både det ena och andra, det skriver Badlands Hyena om på sitt oefterhärmliga sätt. Intressant?

Här ytterligare ett bidrag i beskrivningen av FRA-lagen, som jag sett hos andra, men nu också hos Folkpartiet i Nacka.

Hur många gillar FRA?

Aftonbladet har låtit SIFO undersöka svenska folkets inställning till FRA och redovisar nu resultatet. Ett resultat som även kommenteras av Patrick Krassén i SvD . Det visar bl a att det finns en liten övervikt för dem som är mot FRA-lagen, men det mest intressanta är att motståndet är störst bland unga. Nära sju av tio mellan 18 och 29 år gör tummen ned för FRA-lagen. Rätt självklart eftersom de i högre utsträckning än medelålders och äldre använder nätet för en stor del av sina privata liv. Många äldre odlar hellre myter om att nätet är en tummelplats för allt ont i världen istället för att lära sig att det där, som överallt annars, finns både/och.

Läste nyligen bloggen Ericson i Ubbhult, som skrivs av riksdagsledamoten Jan Ericson (m). Ett tack till Michael G., som satte mig på spåret. Den 4 aug skåpade Ericson i Ubbhult ut Pia Kinhult (m), som var en av de fjorton moderata politiker, vilka protesterade mot lagen på DN Debatt. Dessutom orerade han om att MUF lokalt var mera förstående än MUF centralt. Han gillar nog inte Nils Wykmans blogg! Ericsons vision som politiker är ”att människor måste få bestämma mer över sitt eget liv. Människan måste sättas före systemen, individen före kollektivet!”. Om FRA-lagen skriver han bl a ”Signalspaning är till för att upptäcka yttre hot mot landet. Skall man upptäcka nya hot räcker det ju inte att spana mot redan kända brottslingar! Vem skall förresten avgöra vem/vilka i utlandet som "misstänks vara inblandad i något som är ett yttre hot"? Och hur skall man kunna upptäcka de misstänkta om man inte får spana på dem förrän de är misstänkta?” Ericson har, trots att han har ansvar för lagstiftningen, inte klart för sig att vi lever i en rättsstat, där misstanke måste föreligga innan det är OK att utsätta en individ för en närmare granskning. Genom FRA-lagen blir vi alla misstänkta, tills vi bevisat motsatsen. Om vi överhuvudtaget ges chansen att bevisa det. Intressant.

Sedan försöker statsministern och en rad andra göra troligt att det är sådana ledamöter, som klarar av att värna min och andras integritet, när de i höst ska ordna med övervakare åt övervakarna hos FRA. Tidigare kunde vi bevittna hur en hel rad ledamöter fegade ur inför beslutet om att införa lagen. De klarade inte av att stå upp för sin egen lagliga rösträtt att följa det egna samvetet. De valde att antingen kvitta ut sig för att slippa eller att böja sig för partipiskorna och rösta Ja till FRA-lagen. Endast en kvinna klarade av att säga Nej. Ändå betalar svenska folket rätt rejält för att de ska vara närvarande och då göra det på ett hedervärt sätt.

Systemet med kvittning är skapat för ett annat helt legitimt behov, nämligen att bevara den maktbalans som folket beslutat i val, när en ledamot är sjuk eller frånvarande av andra skäl, än för att dölja ren och skär feghet. Eller snyggare uttryckt inte klarar att utsätta sig för andras spott och spe, då man inte ens i Sveriges riksdag respekterar åsiktsfriheten. Nu är det den lagen, som statsministern hävdar är en i demokratisk ordning antagen lag, som inte kan/ska rivas upp, utan endast kan ändras i vissa delar. Jag kunde inte drömma om att Fredrik Reinfeldt hade så låga anspråk på innebörden i begreppet demokrati.

Ledarskap förpliktar. Den politiske ledare, som slarvar med att upprätthålla respekten för demokratiska beslut, som beslut fattade av en upplyst majoritet, kommer att bli tagen på sängen, när dumheten för sitt intåg! Här har vi nog bara sett början på en utveckling där makt tillintetgör rättrådigheten. Beundrar MinaModerataKarameller, som kämpar på för att ljus ska lysa upp de fördunklade sinnen, som skapat denna lag. För att inte tala om det, som är på G i EU, vilket Hax bloggar om. För att inte förtvivla behövs goda skratt - tack Gubben vid Rämen och Badlands Hyena!