onsdag 10 september 2008

Den kloka massans kunskap.

De orden dök upp i mina tankar, på väg hem efter att jag lyssnat på bl a Anders Isaksson under den paneldiskussion, som ingick i det framtidsfokus ”Framtidens politiker: Idealist? Teknokrat? Kändis?”, vilket Institutet för Framtidsstudier arrangerade idag i Stockholm. Det var ett kvalificerat gäng som deltog, se programmet här.

Själv fick jag möjlighet att ställa frågan kring deras syn på demokratins funktionssätt, sedan panelen låtit oss förstå att de ansåg det var helt OK med såväl partipiska, som ett utbrett missbruk av riksdagens kvittningssystem. Utifrån ett exempel, som Gustav Fridolin berättade om, där partidemokratin krävt att han röstat mot sin egen övertygelse, fick jag möjlighet att peka på att ledamöter faktiskt har laglig rätt att rösta enligt egen övertygelse och att en ledamot, från tiden före införandet av personvalsinslaget, hade möjlighet att reservera sig mot partimajoriteten och plädera för sin egen sak intill dess att det slutliga beslutet hade fattats. Först därefter var man tvungen att respektera det demokratiskt fattade beslutet. Vid omröstningen den 18 juni tvingades en del att foga sig och andra gavs möjlighet att kvitta ut sig – sedan har riksdagsledamöter mage att komma med ett förslag om att stifta en lag om civilkurage för folket!!! Det sista uppskattades av en stor del av publiken.

När Anders Isaksson påstod att partipiska alltid hade funnits och att kvittningssystemet alltid hade använts som nödutgång, kunde jag replikera med Olle Wästbergs utsago om hur det förhöll sig med den saken, när han var verksam som riksdagsledamot. Dessförinnan hade Anders Isaksson berättat om hur han skulle vilja förändra riksdagens organisation och arbetssätt för att kunna ta tillvara alla ledamöters kunskaper i samband med riksdagens behandling. Men, hur ska man kunna ta tillvara den kloka massans kunskap, när regeringen förväntar sig att riksdagens ledamöter bara ska traska patrull efter en mindre grupp ur försvarsutskottet, för att ta ett aktuellt exempel? Det är en mycket intressant fråga. Så länge jag lever kan ingen övertyga mig om att beslutet den 18 juni var ett demokratiskt beslut, som vi måste respektera. Inför öppen ridå kunde vi se hur demokratin mosades av partiledare och inpiskare.

För övrigt pågår nedräkning inför demonstrationen den 16.9 hos Opassande med Oscar Swartz, som gästbloggare. Själv har jag vidarebefordrat nyhetsbrev från Borgerligt nej till FRA till ett antal lokala politiker, som jag hoppas är intresserad av information. På samma sätt som det finns ett Centerupprop mot lagen, finns idag ett rikstäckande liberalt upprop inom Folkpartiet. Erik Hultin i Centeruppropet skriver om Största motståndets lag och den som är intresserad av att läsa hur riksdagsledamöter besvarar en fråga m a a Marks m fl inlägg på DN Debatt kan besöka Conjoiner. Som en kommentar till debatten om The Pirate Bay och bilderna i Arboga-målet hänvisar jag till Rhodin. Ser att Svensk Myndighetskontroll vill ge försvarsministern råg i ryggen; att författaren Anders Widén skriver om all denna oro som regeringen skapar; och att MinaModerataKarameller ser skarpa hjärnor, där Ja-sägare ser blomkålshuvuden.

Slutar med att påminna om demonstrationen den 16 september, som anordnas av nätverket Svart måndag i samarbete med de politiska ungdomsförbunden och olika partipolitiska grupper som säger Nej till FRA:s anspråk på trafikdata som tillhör oss. Christian Engström berättar om vad han, som enskild medborgare, planerar att göra den dagen.

5 kommentarer:

Anders sa...

Helvete farmorgurun. När jag läser din text fattar jag saker.
Jag fattar att min magkänsla har rätt i sak.
Jag fattar att jag har massor att lära om den parlamentariska gången i riksdagen.
Lär jag mig det kan jag skriva bättre, precisare. Kanske till och med elakare, när det behövs.

Vi kämpar just nu mot en sorts kompakt dumhet.

För jag hoppas verkligen inte att det är något annat...

Lars-Erick Forsgren sa...

Makten är dumsmart. Det är en livsfarlig kombination.
Dum, smart och maktberusad.

Makt korrumperar, en evig sanning.

Makt skall ALLTID kontrolleras. Finns det inget oberoende kontrollorgan eller ngn balanserande funktion blir det vi små som måste göra det!

Gun Svensson sa...

Bloggaren: Ja, det kommer mera - förutom telekompaketet som beslutas i EU i början på nästa vecka är det grundlagsberedningens förslag som ska presenteras senast under december månad. Men just nu är det FRA-lagen som måste rivas upp. Påverka lokala politiker om du kan. De vill ju vinna valet nästa gång ;-).

Lars-Erick: Jag lutar åt att vi behöver en författningsdomstol med mera skärpta jurister än de som satt i lagrådet när FRA lotsades igenom. Vem bestämmer egentligen vilka som ska ingå i lagrådet? Regeringen? Jag håller med Rhodin i hans senaste bloggpost - Det räcker nu Jan!

Anders sa...

Lars-erick.
Jag har ju källforskat kring världens värsta envåldshärskare, Djingis Khan de senaste 14 åren.

En väldigt märkligt bild träder fram. Han gjorde visst förfärliga saker. Men han verkar vara undantaget till regeln. Makten korrumperade honom inte. Han drevs av en sorts altruism till sitt folk - och byggde faktiskt det största imperiet världen skådat. Och när han krigat klart för att befästa imperiet, varade det en bättre fred över ett större landområde än någonsin tidigare eller senare...

Farmorgurun.
Jag letar efter mitt röstläge i det här. Jag är ingen detaljpetare, där får jag ta stöd av sådana som dig.
Jag är författare och generalist, och bör hitta en form där jag kan göra bra, korrekta, men ändå känslomässiga små berättelser kring det som sker.
Idag försökte jag skärpa mig lite på bloggen. JAg skrev Akbar, Regeringskansliet, i förhoppning att med tiden hitta ett tonläge som blir bra.
Må väl.

Gun Svensson sa...

Bloggaren: Som sagt du har en mycket bra början som du säkert kan utveckla. OM DU HAR TID MED DET ;-)Makten behöver häcklas alldeles oavsett vilken färg den har. I drygt 30 år som sosse, kunde jag se från insidan hur makten blev fullkomlig genom att knytas till en handfull personer, som var PARTIET och då trodde jag att detta var ett sossesyndrom. Sedan har jag i drygt 20 år, som politisk vilde, lärt mig att detta syndrom inte har med politisk färg att göra utan att det är makten i sig, som härskare har svårt att hantera. Idag har jag lärt mig att det finns fasta tuvor i det politiska träsket och de kan ha de mest oväntade kulörer. Den som aldrig har haft makt, har ingen erfarenhet av just maktmissbruk, däremot - om de tänker efter - finns det andra svek, som man lånar sig till och därmed kan man få ett nytt perspektiv. Makthavare behöver en barlast av tillit till reell demokrati, som inte kräver tjyv- och rackarspel, och mänskliga fri- och rättigheter för att inte segla vilse genom alla de frestelser som makten utsätter en politiker för - samt en och annan narr eller häcklare som påminner om att härskaren är dödlig.