Den kloka massans kunskap.

De orden dök upp i mina tankar, på väg hem efter att jag lyssnat på bl a Anders Isaksson under den paneldiskussion, som ingick i det framtidsfokus ”Framtidens politiker: Idealist? Teknokrat? Kändis?”, vilket Institutet för Framtidsstudier arrangerade idag i Stockholm. Det var ett kvalificerat gäng som deltog, se programmet här.

Själv fick jag möjlighet att ställa frågan kring deras syn på demokratins funktionssätt, sedan panelen låtit oss förstå att de ansåg det var helt OK med såväl partipiska, som ett utbrett missbruk av riksdagens kvittningssystem. Utifrån ett exempel, som Gustav Fridolin berättade om, där partidemokratin krävt att han röstat mot sin egen övertygelse, fick jag möjlighet att peka på att ledamöter faktiskt har laglig rätt att rösta enligt egen övertygelse och att en ledamot, från tiden före införandet av personvalsinslaget, hade möjlighet att reservera sig mot partimajoriteten och plädera för sin egen sak intill dess att det slutliga beslutet hade fattats. Först därefter var man tvungen att respektera det demokratiskt fattade beslutet. Vid omröstningen den 18 juni tvingades en del att foga sig och andra gavs möjlighet att kvitta ut sig – sedan har riksdagsledamöter mage att komma med ett förslag om att stifta en lag om civilkurage för folket!!! Det sista uppskattades av en stor del av publiken.

När Anders Isaksson påstod att partipiska alltid hade funnits och att kvittningssystemet alltid hade använts som nödutgång, kunde jag replikera med Olle Wästbergs utsago om hur det förhöll sig med den saken, när han var verksam som riksdagsledamot. Dessförinnan hade Anders Isaksson berättat om hur han skulle vilja förändra riksdagens organisation och arbetssätt för att kunna ta tillvara alla ledamöters kunskaper i samband med riksdagens behandling. Men, hur ska man kunna ta tillvara den kloka massans kunskap, när regeringen förväntar sig att riksdagens ledamöter bara ska traska patrull efter en mindre grupp ur försvarsutskottet, för att ta ett aktuellt exempel? Det är en mycket intressant fråga. Så länge jag lever kan ingen övertyga mig om att beslutet den 18 juni var ett demokratiskt beslut, som vi måste respektera. Inför öppen ridå kunde vi se hur demokratin mosades av partiledare och inpiskare.

För övrigt pågår nedräkning inför demonstrationen den 16.9 hos Opassande med Oscar Swartz, som gästbloggare. Själv har jag vidarebefordrat nyhetsbrev från Borgerligt nej till FRA till ett antal lokala politiker, som jag hoppas är intresserad av information. På samma sätt som det finns ett Centerupprop mot lagen, finns idag ett rikstäckande liberalt upprop inom Folkpartiet. Erik Hultin i Centeruppropet skriver om Största motståndets lag och den som är intresserad av att läsa hur riksdagsledamöter besvarar en fråga m a a Marks m fl inlägg på DN Debatt kan besöka Conjoiner. Som en kommentar till debatten om The Pirate Bay och bilderna i Arboga-målet hänvisar jag till Rhodin. Ser att Svensk Myndighetskontroll vill ge försvarsministern råg i ryggen; att författaren Anders Widén skriver om all denna oro som regeringen skapar; och att MinaModerataKarameller ser skarpa hjärnor, där Ja-sägare ser blomkålshuvuden.

Slutar med att påminna om demonstrationen den 16 september, som anordnas av nätverket Svart måndag i samarbete med de politiska ungdomsförbunden och olika partipolitiska grupper som säger Nej till FRA:s anspråk på trafikdata som tillhör oss. Christian Engström berättar om vad han, som enskild medborgare, planerar att göra den dagen.