Vad lär vi oss av finanskrisen?

Den intressanta frågan ställde Ekonomikommentarer för ett par dagar sedan. Sedan dess har vi fått vara med om att USA:s kongress röstat nej till det räddningspaket som under några dygn processats fram med bland ledare i politik och administration. Mitt i steget bidrar med ytterligare pusselbitar. SvD redogör för varför kongressen röstade nej. Mats Hallgren SvD gör en analys av läget i Europa. Nils-Olof Ollevik skriver Ingen kris för svenska banker – än. SvD skriver också om en av USA:s mäktigaste kvinnor just nu, Sheila Bair. Som chef för ”bankakuten” är hennes främsta jobb att bromsa paniken bland nerviga bankkunder. Själv noterar jag att när girigheten firat triumfer bland mäktiga män får kvinnorna höga positioner i städpatrullen ;-)

DN Ekonomi skriver om ett haveri för ledarskapet i världen och intervjuar i en annan artikel Erik Åsard, professor vid Nordamerikainstitutet vid engelska institutionen i Uppsala, som inte är förvånad. Han noterar bland annat att förtroende för den avgående presidenten George W Bush är lågt även bland de egna anhängarna. Han har blivit en lam anka, som det kallas.

Och i bloggosfären liksom i andra media går diskussionens vågor höga mellan höger- och vänsteranhängare och medan de träter om sina olika bilder av just detta bergs olika sidor, undrar vi vanliga dödliga med stigande oro, hur det ska gå för våra nära och kära, som tyngs av stigande räntor på bostadslån och höjda matpriser med risken för arbetslöshet om hörnet på grund av vikande efterfrågan på varor och tjänster. Personligen tycker jag att det är hög tid att gräva ner stridsyxorna och mera nyktert se på vad som hänt och vad som måste göras för att mildra smällen för alla och då framförallt för alla barnfamiljer med små marginaler. I kinesiskan finns det två tecken för ordet kris, det ena står för fara - det andra för möjlighet. Om de mäktiga vill se, finns således en möjlighet att restaurera ett system, som fungerat så illa. Intressant.