FRA-lagen – rond 3.

Såg igår att olika aktörer i bloggosfären börjat analysera innehållet i överenskommelsen, som Camilla Lindberg och andra kritiker i Folkpartiet ansåg vara helt OK. Även om Mark Klamberg vill vänta tills han får se lagtexten, finns det andra, som bestämt sig för att kolla om de 15 punkterna är värda ens papperet som de står på. Själv börjar jag förstå att det nya egentligen inte är någon större skillnad mot tidigare, annat än att kundkretsen hos Ingvars Kabelverk smalnat av till försvaret och regeringskansliet. Men all trafik i kablarna ska även i fortsättningen levereras till FRA:s filter vid samverkanspunkterna – dock med den skillnaden att nu ska en specialdomstol pröva en begäran om fiske i vissa trafikstråk. Specialdomstol? Känns det tryggt? Motbilder har lyckats bena ut vad trafikstråk kan betyda sedan Sofia Könberg, politisk sekreterare hos Carl B Hamilton, svarat på en fråga om vad som menas med detta nyord.

Christian Engström berättar om ett samtal med en riksdagsledamot och Anna Troberg talar om att slå in kilar i alliansfasaden. Jens O. tycker att behovet av upplysning bland riksdagens ledamöter är skriande och bidrar själv med en hel del intressant material. Sagor från livbåten har en tänkvärd betraktelse om säkerheten som en chimär med FRA. Rick Falkvinge, bidrar med vad han klurat ut och Hax förklarar att vi nu har ett tvåfrontskrig. Dick Erixon undrar om S ska rädda den dåliga FRA-lagen och Lars-Erick har funderingar om FRA-lagen, Rond 3... och sedan...? Folkpartiet i Nacka funderar kring liberalismens ställning och Niklas Frykman skriver om att han på fredag ska åka till folkpartiets partiråd, som fått en betydligt viktigare roll i folkpartiet än tidigare då de avgör viktiga frågor mellan landsmötena, Folkpartiets kongress.

Det sista var intressant, undrar vilka som är med vid partirådets möten. Själv skrev jag tidigare i en kommentar till Maria Abrahamssons ledarstick i SvD något i stil med att det är naturligt att den, som dagligen sysslar med analyser av det politiska spelet, funderar kring regeringens och oppositionens svängrum i frågan. Men, jag och andra, som sett sättet att driva igenom lagen, som så diktatoriskt att lagen enbart av det skälet borde rivas upp, värjer oss mot statens totala intrång i vår privata sfär. Idag talar alla om hur bräckligt skyddet för vår integritet är på nätet, varför FRA:s massinsamling inte skulle spela någon roll. Men, det är skillnad när allt om oss samlas in på ett och samma ställe och FRA dessutom har sin egen variant av PuL, som ger dem rätt att registrera sådant som annars är förbjudet. Vi medborgare måste stålla oss frågan varför GD och anställda hos FRA tillåts vara så otroligt bekväma att de inte ens behöver redovisa några andra alternativ än att beröva oss förtroendet för nätet. Det begär man att vi kritiker ska komma med!!! Det visar bara politikens kapitulation inför administrationen. Jag bryr mig inte om vem som gör vad, jag begär bara att de politiker, som oavsett kulör anser sig själva vara förståndiga, sväljer prestigen och visar prov på detta förstånd i denna sak.”

Avslutar med en tänkvärd text med strofer värdiga en elegi över demokratin och alla dessa ord om värdet av ett aktivt folk författad av Fragment.