Internet är en kloak ...

... och vi användare dess råttor, som måste hållas efter med alla till buds stående medel! Råttjägarna spelar på svårigheten för våra politiker i riksdagen att sätta sig in i hur tekniken fungerar, samtidigt som de hejas på av författare och musiker, vilka gjort sig beroende av en industri, som inte längre hänger med i utvecklingen. Om landets regering hade agerat på samma sätt vid den omstrukturering av andra branscher som pågått sedan drygt ett sekel tillbaka, kan man undra var vi hade befunnit oss på för utvecklingsnivå.

Det senaste påfundet kan vi läsa om i SvD, DN och AB under rubriken Grönt ljus och handlar om den s k antipiratlagen, som film-, musik- och bokbranschen lobbat fram med hjälp av författare och andra kreatörer, vilka är beroende av företagen i branschen. Karl Sigfrid har läst såväl lagförslaget som lagrådets yttrande och lyfter fram den bristfälliga analysen av medborgarnas intregritetsskydd samt noterar att det ytterst är våra valda politiker, som väger olika samhällsintressen mot varandra. De kan inte klara sig undan med att luta sig mot lagrådet, som trots allt pekat på bristerna. Mark Klamberg gör en mera ingående genomgång. Hur lagförslaget eller propositionen, kommer att utformas är fortfarande en öppen fråga. Rick Falkvinge berättar att vi inte har särskilt lång tid på oss att visa vad vi tycker. Resistence Open Source Movement anbefalles. Christian Engström ger oss en första hint om hur vi kan påverka innan det är försent. Ibland undrar jag varför forskarsamhället är så tysta – de behöver också tillgång till Open Archive och att politiker verkar för Open Access. En tanke så där i förbigående.

Opassande har som vanligt kollat runt och bl a upptäckt att Ungdomsminister Nyamko Sabuni, inte känner till ett skvatt om detta lagförslag, trots att det riskerar att ställa till problem för ungdomar, som ser fildelning ungefär som att byta vilka andra grejer med varandra. MinaModerataKarameller skrev redan igår om saken och citerade bl a en mycket läsvärd text, där essensen är ”Den litteratur som inte överlever utan att omges av advokater, beväpnade vakter, uniformerad polis och taggtrådsstängsel, den litteraturen är inte värd att födas. Kulturen spirar inte ur en gevärspipa; ur den spirar endast död och förintelse. Det är skam, det är en fläck på kulturens banér, att yttranderätt heter batonger!”

Idag skriver Mary att det är dags att bojkotta en hel industri. Hon visar hur uppbragd man kan vara, när den ena integritetskränkande lagen efter den andra trumfas igenom inom ett område, som i högtidstalen sägs vara en framtidsindustri, men, som lagstiftarna är så okunniga om att de går med på vilka galenskaper, som helst. Allt för att hindra en utvecklande användning av den. Anna Troberg – själv kreatör – tycker att lagen grundar sig på ett föråldrat tänk och Intensifier sätter ord på den frustration, som många av oss känner när han skriver: Några av våra medborgerliga friheter våldtogs idag. Samtidigt flaggar han för att han sporras att göra en insats.

Varför blir det så tungt? Ja, det handlar om den sorg man kan känna över att de partier, som man gett sin röst, anser sig ha fått mandat att sälja ut vår rätt till personlig integritet, utan att ge oss något av värde i utbyte. Dexion sätter fingret på det med dessa rader: ”Det som är grundproblemet i denna fråga är inte av sakpolitisk sort, vad som behöver diskuteras är grunden för politiken. Politik handlar om att företräda andra människor i en beslutsprocess. Att likna det vid en juridisk fullmakt är en bra liknelse tycker jag.”

I opposition behöver man inte dras med denna barlast, men man är ändå upprörda över det som pågår och lever i tron att det skulle ha varit annorlunda med deras partier vid makten: Arvid Falk, Jinge och Svensson får ge röst åt vad man där tycker och tänker. På den kanten fann jag också en intressant blogg om bloggandet i politiken Thomas Hartman I In The Pendent.