Redan den 28 oktober 2005 skrev forskare vid ett av EU finansierat projekt vid KTH en artikel i SvD Brännpunkt om det olyckliga kriget mellan fildelare och innehavare av upphovsrätt. Deras projekt drevs i syfte att studera fildelningens påverkan på musikbranschens affärsmodeller, men resultaten skulle bland annat tjäna som underlag för bedömningen av utvecklingen inom andra mediebranscher.
Med stöd av forskningsresultaten vågar de uttala att de som jagar fildelarna ”är företag som inte klarat av, alternativt inte velat, anpassa sig till den nya tekniken”. De är noga med att påpeka att deras inlägg inte är ett upprop mot upphovsrätten, eller mot upphovsmännens rätt att få betalt för det som de skapat. Tvärtom säger de att upphovsrätten skall försvaras. ”Men, samhället kommer enbart att acceptera detta om dess tillämpning åstadkommer vad som uppfattas som en rimlig balans mellan allmänhetens och upphovsmännens intressen. Långsiktigt måste siktet ställas in mot ett innovativt och kreativt samhälle, där teknikutvecklingen kan utnyttjas fullt ut och de som ger oss nya idéer och glädje får rimlig ersättning för sina insatser”. Några veckor senare skriver forskarna på nytt, denna gång i Ny Teknik under rubriken Upphovsrätten måste anpassa sig. Detta i anslutning till en dom i Sollentuna, och samtidigt som Antipiratbyrån hamnade på silverplats i kampen om titeln Årets lobbyist hos tidningen Resumé. Upphovsrättsivrarna flyttar fram positionerna i sitt krig mot fildelningen, skriver de fem forskarna, men framhåller att industrin skulle vinna på att utveckla lagliga former snarare än att försöka utrota fildelningstekniken.
Men uppenbarligen biter företrädare för industrin sig fast i upplägget att jaga livet ur fildelare med udden riktad mot The Pirate Bay. Den 9 juni 2006 hade Ny teknik kommit över ett brev som klart visar att den amerikanska mediaorganisationen MPA tryckte på hos den svenska regeringen att slå till mot fildelningssajten Pirate Bay, vilket dock förnekas av de inblandade. I anslutning till artikeln finns en ruta där kontakterna beskrivs i kronologisk ordning. Tidningen fortsätter att följa den kamp som pågår och redovisar i en artikel den 2 mars 2007 att internets skapare Timothy Berners-Lee varit inbjuden av "Subcommittee on Telecomunications and the Internet", som inför starten av sin tvååriga arbetsperiod ville höra vad Berners-Lee ansåg vara grundvalarna till att nätet blivit en sådan enorm succé. Av artikeln framgår att Berners-Lee poängterade att "varje viktigt verktyg tillåter människor att göra både bra och dåliga saker". Därför varnade han församlingen för att stifta oövertänkta lagar. Intressant.
Man kan avsky eller ta avstånd från The Pirate Bay, men man kan inte ta ifrån dem, som står bakom den tekniska lösningen, att de är kunniga både när det gäller tekniken och lagstiftningen. Enligt vad jag kan förstå är Piratpartiet ett resultat av ett rejält glapp i kommunikationen mellan dessa tekniskt kunniga unga människor och företrädare för de etablerade partierna. Men, om politikerna i Sveriges riksdag tillmäter skaparen av internet och våra egna forskare betydelse i förhållande till en industri, som vägrar att anpassa sig till den tekniska utvecklingen, måste deras lobbyister hållas på mattan, samtidigt som man kan stödja författare, musiker och filmmakare med en utredning, där man klurar ut lösningar som kan underlätta för dem att ta tillvara teknikens landvinningar för sin försörjning, vilket också skulle kunna öka konkurrensen och främja mångfalden. Politikerna måste också göras medvetna om att EG-domstolen har beslutat att medlemsstaterna inte behöver implementera den del av IPRED1 som säger att upphovsrättsindustrin skall få tillgång till misstänkta fildelares identitet.
Andra som bloggar om fildelning och upphovsrätt är bland många andra Opassande, MinaModerataKarameller, Anders Widén, Rick Falkvinge och Jens O.
2 kommentarer:
Behövs ngn som kan hålla byråkarterna stången, se Hans Lindblads senaste.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/hans-lindblad-med-ljugande-byrkrater.html
Men hur skall man få personer-, politiker till att lyssna, när de inte vill?
Det syns klart, när det kommer till Riksdagssvar och i en rad andra frågor.
Vill politiker inte ta debatten, är det svårt att få igenom några förändringar.
De kan inte vara helt omedvetna, om de diskussioner vilket föreligger.
Skicka en kommentar