Idag har Kristian Krassman och Johan Westerholm ett debattinlägg i Norrtelje Tidning där de gör nummer av att den socialdemokratiska ledamoten i EU-parlamentet, Inger Segelström, deltagit i de ansträngningar som en rad människor nere i Bryssel gjort för att stoppa ett initiativbetänkande från Marianne Mikko (s) vilket gällde registrering m m av bloggare. Det dök upp i min sinnevärld den 26 juni i samband med efterdyningarna efter beslutet om FRA-lagen och blev då underlag till en bloggpost.
Den 3 september gick Inger Segelström ut med ett pressmeddelande i saken, där hon uttalar en förhoppning om stöd från Christoffer Fjellner (m). Själv har jag uppfattat det hela som en del i Telekompaketet, vilket jag bloggade om igår och där är det en annorlunda historiebeskrivning, som vi får oss till livs. I Journalisten.se har jag funnit den krönika, som Per Garthon (mp) refererade till i sin artikel, vilken jag länkade till igår. Det är Kjell Häglund, redaktionschef, Residence & redaktör, Weird Science, som är den ursprungliga källan. Intressant.
Är det verkligen två helt olika ärenden som Krassman-Westerholm skriver om och som jag refererar till? Om inte, är detta en lärande stund om politik långt borta och nära. Men, om det är det, visar det bara att det inte alltid är så lätt att hålla reda på alla tåtar i den snårskog av lagar och förordningar, som parlamentarikerna begåvar oss medborgare med. Det är inte lätt ens för dem själva, det visar Rick Falkvinge, som larmar om att Vänsterpartiet i sin motion missat ett viktigt yrkande. MiNimaliteter understryker det, som Rick kommit fram till. Mark Klamberg vet att FRA-lagstiftningen är komplicerad, varför sånt kan hända om man inte förbereder sig noga. Opassande har också tankar kring detta, men dessutom om en majors synpunkt i SvD. Och MinaModerataKarameller skriver om en i sammanhanget viktig forskningsrapport.
4 kommentarer:
Hej Farmorgun.
Det ser mer och mer ut, som om det håller på och spårar ur totalt.
Det blir dessutom inte bättre, av den nu pågående finansiella krisen, vilken mycket väl kan bli den värsta någonsin.
Värre än krashen 1929, enligt en del bedömmare.
Priser är för mig ytterst bestämda utav köpare - produktionskostnaden spelar mindre roll. Vad köpare är beredda att betala avgör.
Det "luftslott" som är värdering (av företag, bostäder ..) är som bekant känsligt för "gruppmentalitet" eller "flockbeteende". "Titta - kejsaren har ju inga kläder!"
Med ett sådant system är fluktuaktioner högst naturliga.
Frågan är om punkter i ekonomin med hög kapitaldensitet kommer att roffa åt sig än mer i den tillståndsförändring som nu sker? Eller om bergstopparna kommer att jämnas ut?
olof bj.
så länge konjunktur går upp finns alltså stort utrymme för girighet.
Och politikerna "glömmer" att reglera girigheten. Och då leder det till att bubblan förr eller senare spricker.
Och de som mest drabbas av det är de som ligger på de lägsta inkomsterna.
Efter vad jag kan förstå var det våra egna sossar som drog det tyngsta lasset genopm att helt enkelt tala Mikko tillrätta.
Skicka en kommentar