Den politiska maktens hållfasthetslära.

Nyss hemkommen efter julfirande hos goda vänner öppnar jag min dator och kollar av mejl och Facebook. Då nås jag av en rad meddelanden som gör mig nästan lamslagen – några av Wikileaks läckta ambassadtelegram talar sitt tydliga språk och såväl Rick Falkvinge som Hax och Michael Gajditza formulerar sig på ett sätt som gör att jag förfäras – är detta beviset på att Sverige idag är en lydstat till USA? Nyheter24 bidrar genom att belysa det hela. I Expressen ser jag ett upprop till stöd för Wikileaks. Copyriot skriver också och tycker att vi bör vara försiktiga med orden och påminner om att de intressen, som ligger bakom detta, är minst lika starka här hemma i Sverige som de är i USA.

Då gäller det att ha i minnet är det inte är upphovsmännen och dito kvinnor som står i främsta ledet, utan det är de företag, som har vad man brukar tala om ”närstående rättigheter”, som oftast står i frontlinjen. Det betyder att de köpt upp den ekonomiska delen av upphovsrätten, Deras intressen fanns inte med i Bernkonventionen förrän de, som medlemmar i WIPO, hade lobbat sig in där under 1960-talet och sedermera stärkt sitt inflytande sedan WIPO lobbats in under FN:s beskydd 1974. Detta borde det talas mycket, mycket högt om. Det är nämligen där och då som snedbalansen till nackdel för våra d v s allmänhetens intressen uppstår.

De, som hängt med, vet vad i den tekniska utvecklingen, som föranledde WIPO att verka för att stärka de närstående rättigheterna under just dessa årtionden. Vad jag kan se är alla dom, som äger de ideella rättigheterna, helt i händerna på de företag, som köpt upp den ekonomiska delen av deras upphovsrätt. Det är dessa företags företrädare som nu missunnar mig och andra möjligheten att i likhet med tidigare ta del av olika verk och prata med varandra om dem - innan vi bestämt oss för om det vi hört och sett kan vara värt att äga och betala för.

Det är naturligtvis förmätet av mig och andra att inbilla oss att vi skulle vara dom som kan vrida denna obalans mera i samklang med den allmänna rättsuppfattningen – att allmänheten ska ha möjlighet att ta del och prata om värdet av ett utbud innan ett köp kan bli av och då i en form som passar oss som kunder. Men, innan man tillmötesgått oss som enskilda kunder, är regeringen och branschen nu inne på en modell med avtalslicenser, som främst gynnar kollektiva lösningar. En teknik, som är väl lämpad för individuella lösningar, blir med regeringens goda minne kapad av företag med intressen i kollektiva paketerbjudanden.

Dagens läsning sönderfaller i minst två olika delar – dels bekräftelsen att Sverige slagit sina påsar ihop med USA, vilket jag hittills värjt mig mot och dels bekräftelsen att det öppna och fria internet är på väg att paketeras för att passa upphovsrättsindustrins intressen och att våra internetleverantörer ska göras ansvariga för trafikens innehåll. Såväl budbärarimmuniteten som nätneutraliteten är i allvarlig fara.

Är detta verkligen i hela folkets intresse? Var är alla de media, som har folkets uppdrag att granska makten? Är deras journalister själva så involverade i upphovsrättssaken att de inte klarar att reda ut begreppen för alla oss andra? Ja, jag måste medge att frågorna snurrar runt i mitt arma huvud och att jag just nu inte ser någon utväg. Inte blir det lättare att hänga med när jag läser Emma Opassande. Samtidigt kan det naturligtvis vara klargörande att inta regeringens ståndpunkt och syna saken även från det hållet. Men, nog tycker jag att regering och riksdag borde fråga sig vad som kommer att utvecklas hos ett folk när upphovsrätten med dess närstående rättigheter tillåts lägga sig som en våt filt över allt modernt samhällsliv. Om Moderaterna tror att de kan abdikera från sitt ansvar för en samhällsutveckling i takt med tiden, bara för att Piratpartiet inte kom in i riksdagen, tar de gruvligt miste. Arrogans och ignorans är för ett samhällsbygge vad brist på kunskap om hållfasthetslära är för vilket husbygge som helst. Socialdemokraterna håller på att lära sig detta den hårda vägen. Undrar hur länge det dröjer innan Moderaterna inser att den saken även angår dem? Övriga som skriver är Alliansfritt Sverige; Kulturbloggen; Anna Troberg; och avslutningsvis Badlands Hyena. SVT rapporterar och SvD skriver om att Julian Assange tecknat ett kontrakt på en bok för att få råd med sitt försvar och att hålla Wikileaks på rätt köl.

Intressant.

Journalister - Kaospiloter eller bromsklossar?

Nyss hemkommen från presentationen hos Sveriges Radio av den virtuella boken ”Journalistik 3.0 Medieormen ömsar skinn” som påbörjats av Mats Svegfors och Cilla Benkö interaktivt på SR:s webbplats, brinner jag av lust att läsa och ta vara på möjligheten att komma med input i de delar där jag tycker att något saknats eller återgetts ur ett alltför snävt och måhända ett något ”fisförnämt” upphöjt journalistiskt perspektiv. Men det senare ska jag kanske låta vara osagt, eftersom jag hittills bara ögnat i det pappersexemplar, som delades ut.

Det är ett mycket gott initiativ som förtjänar att mötas på ett seriöst och sakligt sätt utifrån det behov av interaktion, som jag och andra nätmedborgare har, i en tid då starka krafter arbetar för att snäva in våra möjligheter att vara och göra saker på nätet. Sådant som vi kan vara och göra utan att fråga någon om lov när vi inte är uppkopplade. Det ska verkligen bli intressant att följa Medieormens ömsning av skinn fram till ”färdig” produkt. Med tanke på min egen resa från att vara en bloggande farmor med skrivarlust till att bli en nätaktivist och vinnare av Stora Bloggpriset 2009 samt politiskt engagerad i Piratpartiet med uppgift att bland annat verka för rejält avkortade skyddstider för upphovsrätten, var det intressant höra Mats Svegfors öppet deklarera att han idag lärt sig så mycket mer att han inte står kvar där han åsiktsmässigt befann sig innan han gav sig in i det här projektet. Den journalist som vågar se nätets möjligheter utan att bortse från att vi människor även där skapar en del problem, den vidgar sitt synfält.

En tillfällighet som ser ut som en tanke är att jag hemma igen genast möts av FaceBook-uppdateringar om ett inlägg i SvD där en doktorand i immateriell rätt vid Stockholms Universitet refererar till en rapport, som skrivits av honom själv på uppdrag av lobbyisterna Netopia, som nu kräver att en utredning ska tillsättas. En utredning för att ta reda på hur man med juridikens hjälp ska kunna göra teleoperatörerna ansvariga för innehållet i det som transporteras på nätet. Budbärarimmuniteten ska sättas ur spel därför att branschen har misslyckats med de inlåsningsanordningar och pekpinnar, som de hittills valt att utsätta oss för istället för att utveckla sina affärslösningar. Scaber Nestor skrev redan i början av månaden ett inlägg under rubriken ECPAT + Netopia = Slutet för budbärarimmuniteten. Det var i samband med deras frukostseminarium och lanseringen av doktorandens rapport om mellanhandsansvar på Internet. Andra som skriver är HAX; Oscar Swartz; Copyriot; Polisstaten; Ravenna; Badlands Hyena; Strötankar; och Intensifier. Magnihasa kontrar med att begära en utredning om Postväsendet.

Det är en kapplöpning med tiden då vi, som vill leva i en fredlig värld håller på att lära oss mera om våra demokratiska fri- och rättigheter för att kunna kräva skydd för dem även när vi vistas på nätet och sprida information om systemet med Creative Commons licenser för att alla som tror att världen blir bättre om vi redan från början bestämmer formerna för hur vi kan dela med oss det vi kan och vet till varandra, utan att i varje ögonblick tänka på att sätta ett pris på det. Ibland kan det löna sig att dela med sig för att skapa en efterfrågan. Mycket av det samspelet är egentligen obetalbart, som t ex initiativet här ovan av M Svegfors – C Benkö. Här måste det viktiga vara att skapa ett forum för utvecklande samtal, inte att göra sig en hacka på något, som andra också gett input till. Går projektet med vinst hoppas jag att Creative Commons.org blir ihågkommen med en donation :)

Avslutar med några inlägg som kan förklara varför regeringen behöver Datalagring m m – Lars-Erick; Frendo; Anders Widén; Magnihasa; Lars-Erick; Anna Troberg och Aliansfritt Sverige. Själv tycker jag att det är hög tid att public service-media granskar förslaget rejält i sömmarna – en del av det jobbet har gjorts av andra, som tyvärr inte har tillräckligt rejäla megafoner. Detta att det i framtiden ska räcka med en förordning för att utvidga lagens räckvidd när det gäller vad som ska lagras är inte OK. Bara för att ta ett exempel. Journalistik 3.0 förutsätter en större lyhördhet bland de etablerade journalisterna i mediehusen inför det arbete som skribenterna i bloggosfären lägger ner. Det är med respekt som med kärlek – Bara genom att ge kan man få.

Intressant.

Den som är stark måste vara snäll.

Detta Pippi Långstrump-citat far genom mitt huvud när jag tänker på Lars-Erick Forsgrens bloggpost om en ledarskribent på DN som verkar ha fått det mesta om bakfoten när det gäller PP:s frågor. Lars-Erick har återgett vad denne Nicklas Ericsson förde till torgs i DN:s pappersupplaga den 25 juni 2010:

"Pirater utan vind

Fildelning blev 2006 en fråga som skakade Sverige och fick riksdagspartier att krypa för finniga, dataspelande tonåringar. Så sent som 2009 vann Piratpartiet ett mandat i valet till Europaparlamentet.

Men efter ett kritiserat försök till försäljning av sajten The pirate bay har fenomenet tappat sin hjältegloria. Stödet för Piratpartiet viker. Och häromdagen lades lobbyorganisationen Piratbyrån ner.

Så snabbt vänder politikens vindar. Och i det här fallet har de vänt i rätt riktning.

Niclas Ericsson

Som den verkligt demokratiske liberal, som Lars-Erick är, tog han genast tjuren vid hornen och skrev ett blogginlägg. Vid närmare eftertanke är det inte riktigt juste av oss i PP att låta Lars-Erick ensam stå för renhållningen. Därför hoppas jag att flera av oss, som kandiderar för Piratpartiet, kan göra en gemensam insats för att få in ett genmäle framför allt i DN:s pappersutgåva, där drapan utdelades. Eftersom det citerade varken är särskilt snällt eller insiktsfullt undrar jag om det skrivna ska tolkas som att DN:s storhetstid snart är ett minne blott? I så fall är Niclas Ericssons rädsla förståelig. Men det han skriver blir inte mer sant för det - det liknar mest en besvärjelse.

Andra med starka roller är alla tjänstemän med uppgift att serva regering och riksdag. Såg att en ny Riksdagsdirektör har presenterats, och dessutom läste jag i ett nyhetsbrev från Forskning.se att statssekreterare är politiska tjänstmän med stor makt. Det är väl i och för sig något, som många av oss känt till ända sedan den intensiva FRA-debatten, men det har även lyst igenom i debatten om direktiven för det s k Telekom-paketet och en hel del andra beslut i internetrelaterade frågor. Inte heller där har jag lagt märke till någon särskilt bussig attityd. All makt utgår från folket och till vår hjälp att granska makten har vi public service-media. Men, när vi ser hur Niclas Ericsson hos DN använder sin makt, kan vi konstatera att han gärna går maktens ärenden.

En som däremot ser ut att vilja ge en vidare spridning åt det som inte är glasklart är Tobias Olsson i SvD, som lyfter fram P3:s nyhetsinslag om innebörden av den Hovrättsdom som lett till att internetleverantören Black Internet inte vågar göra annat än blockera sina kunders tillgång till The Pirate Bay. Men när man lyssnar på en av Hovrättens domare och Black Internets VD Victor Möller förstår man att det inte är helt enkelt att tolka innebörden av hovrättens beslut. I SvD:s artikel kan man se att Viktor Möller inte låter sig lugnas av det som hovrättsdomaren säger. Han ser fortfarande en risk att företaget kan tvingas betala vitet om kunderna får fortsätta surfa in på fildelningssajten. – Det är just det här som är problemet med hovrättens beslut. De förstår inte konsekvenserna av det beslut de har fattat. Motparten kan vända sig till domstol för att få vitet utdömt och då är frågan hur den processen skulle se ut, säger han. Aftonbladet skriver också och redovisar andra internetleverantörers åsikt i saken.

Rick Falkvinge och Anna Troberg har i en debattartikel på SvD Brännpunkt belyst saken ur internetanvändarnas perspektiv. Av länkar och kommentarer att döma så engagerar saken . Det är ett mycket bra inlägg som sätter fingret på den problematik, som vi nätmedborgare brottas med och som Piratpartiet vill ta itu med. Piratpartiet vill inte ta bort upphovsrätten, men rimligheten i producentföretagens makt måste skärskådas och den kopieringsrätt som gäller i samhället i övrigt måste gälla även på nätet. Andra som bloggat om saken är Hax; Svensk Myndighetskontroll; Opassande; Mårtensson; Henry R; Anna Troberg – så klart :); OlofB; Jinge; Anne K; Ravenna; Zac; Anders S Lindbäck; Värmlandspiraten; Satmaran och Pezster. Den senare är för övrigt riktigt förbannad på journalistkåren som inte anstränger sig för att inse hur vrickade alla dessa lagar och domar, som följer på dem, ter sig för alla dem som kan tekniken.

Avslutar med en eloge till SR:s och SVT:s valpejl som tog till sig att även Piratpartiet bör ges möjlighet att presentera sig i deras databas. Såg tidigare att även Gudrun Schyman var på krigsstigen eftersom även F! åsidosatts. Jag gillar när människor kan se värdet i att inta ett öppet förhållningssätt.

Intressant.

Tolkning och tillämpning av snårig lagstiftning.

Helt uppenbart är tolkningen och tillämpningen av lagar som rör trafiken på internet helt obegripliga för alla oss som lever delar av våra liv där. Det visar inlägg med anledning av Expressens TT-artikel om Svea Hovrätt domar mot några internetleverantörer. Kan verkligen detta sakernas tillstånd bara förklaras med att det är vi som är korkade? Eller kan det ligga något i det som sägs i blogginlägg med åtföljande kommentarer hos Rick Falkvinge; Peter Karlberg; Svensk Myndighetskontroll; och Satmaran. Juristen, lägger till ytterligare en fråga: - Vad ska vi göra med våra lögnaktiga domstolar?

Rosemari hos Kulturbloggen bjuder förutom några tankar kring frihet och censur dessutom på en inblick i en del KD-ledamöters tankevärld om bloggar och twitter. Vore jag rik skulle jag omedelbart donera en uppsättning av Politik 2.0, men å andra sidan tjänar riksdagens ledamöter så bra att de borde ha råd att investera i sin kunskapsutveckling på egen hand.

När jag tänker på hur våra nuvarande riksdagsledamöter förhåller sig till internet ser jag mycket tydligt hur ideal om Upplysning och Kunskap satts på undantag och Moralism och Moralpanik gjort entré i släptåg med alla dessa lagar för brottsbekämpning som ska göra oss tryggare, men som skapar så mycket känslor kring hot av olika slag. Vi människor är så sinnrikt konstruerade att det som vi sätter fokus får vi mera av. Själv föredrar jag att sätta fokus på allt det goda som jag finner, när jag tillbringar en stor del av min dag där ute. Stärkt av detta ska jag snart ta bussen till Sthlm och Geek Girls meetup.

Intressant.

FRA-bölden plåstras om.

Läser i SvD, där Tobias Brandel bjuder på utdrag ur olika register om sin egen person, att alliansens rättstalespersoner nu tänkt ut ett sätt att plåstra om den böld på rättssystemet om de tillsammans är upphov till – lagklustret kring FRA:s verksamhet och allt som följer i dess spår. Men alla vet att en böld måste punkteras för att kunna läka ut. Ser hos Opponent.se att det finns en sammanställning av texter samlade i en pdf-fil med titeln Noteringar från övervakningssamhället 2005 – 2009. Allt som gör att vi kan hålla i minnet vad statsmakterna utsätter oss medborgare för, är bra. Särskilt ett valår när de riksdagsledamöter, som varit tillskyndare av det hela, förväntar sig att vi ska ge dem ett förnyat förtroende.

Låt oss också hålla i minnet att de krafter, som ligger bakom tanken att teleoperatörerna ska göras ansvariga för innehållet i telekablarna, nu arbetar ännu ivrigare på sin lösning i samband med ACTA-avtalet. Men om budbärarimmuniteten sätts ur spel, blir det med tiden fritt fram för övervakning och filtrering d v s censur av internet med hänsyn till annat innehåll som någon annan grupp från tid till annan ivrar för. När nu en del av detta innehåll släppts, tycker jag att SvD och DN låter sig nöja med en rätt ytlig analys. I den senare finns artikeln i tidningens Kulturdel medan ett handelsavtal borde vara intressant för en analys ur näringslivssynpunkt, eftersom upphovsrättslobbyn tycks anse att det är teleoperatörerna och därmed vi telekunder som ska betala för deras senfärdighet att anpassa sin verksamhet till en ny tid. I vilken annan näringsgren kan produktionsföretagen kräva anordningar för att hindra en modernisering av sin bransch? I brist på ett sådant intresse här hemma bjuder jag än en gång på ledarkommentaren i The Economist. Kunskapen om upphovsrättens historiska bakgrund och hur balansen har snedvridits till nackdel för den publika domänen, finns det alldeles för dålig kunskap om. Som bekant jobbar man just nu inom EU:s ministerråd för en förlängning av upphovsrätten för skivinspelningar från 50 till 70 år. Det är knappast till nytta varken för kreativiteten eller för samhället i stort att ensidigt se till upphovsrättslobbyns intressen.

Det är ett svårgenomträngligt dokument som EU-kommissionen gjort offentligt, skriver Computer Sweden. Michael Geist bjuder på länkar till analyser från olika håll, vilket kommer att ta sin tid att gå igenom. Kan bara hålla med Anna Troberg – Nu sätter vi P för ACTA. På lördag ses vi inne i Stockholm på Medborgarplatsen, tr mot Medborgarhuset, kl 15.00 och visar vad vi i Piratpartiet tycker.

Intressant.

Håll dig ajour med ACTA-rundan

Michael Geist, Professor i Juridik, bosatt i Canada är insatt i saken och har skrivit en hel del om ACTA-avtalet - här del 3 av hans genomgång. Om flera moderater vore lika insiktsfull som Karl Sigfrid hade mycket varit vunnet. Men som Hax uppmärksammat finns andra tongångar, som det ska bli intressant att se genomslagskraften av i detta val. Ordförandelandet Spanien försöker bidra med kluriga lösningar, vilket Rick skriver om. Mer sådant och ingen behöver undra över varför Piratpartiet finns och att jag är en av partiets riksdagskandidater.

Opassande försöker förklara för den som inte lever med internet. Själv har jag ännu inte kvalat in i den ligan, men antar att jag nog blir tvungen att mecka ihop de olika kanalerna för att bättre kunna hänga med.

Lära i skolan för livet.

Läser artikeln Dagens kunskapssyn är förlegad i IDG.se och blir varm i hjärtat, eftersom jag sedan barnsben präglats med uttrycket ”kunskap är makt” och idag upptäckt internet som kunskapskälla. En kunskapskälla, som allt fler vill filtrera för att ”folk” inte ska få i sig ”olämpliga” saker, medan jag tycker att just detta att lära sig hur man själv bedömer vad som har ett värde, är roten till en gedigen kunskap.

Artikeln är en värdefull motvikt till den svartsyn som många har i förhållande till internet, där olika grupper har olika mer eller mindre ömmande skäl för ropet på förbud, granskning och filtrering som i sin förlängning leder till att internetleverantörer måste övervaka allt i sina nät för att inte själva råka illa ut, vilket i sin tur leder till att människor stängs av från användningen utan att de får veta varför. Igår fick jag höra att en av mina piratvänner Carl-Johan Rehbinder inte kunde komma in på sitt Facebook-konto – det var avaktiverat. Han vet inte varför. Men, att det sker utan förvarning reser naturligtvis en hel del frågor, vilket Calle tar upp i sitt blogginlägg om saken.

Förutom att kämpa för bibehållandet av ”budbärarimmunitet” d v s att en internetleverantör inte ska göras ansvarig för innehållet i trafiken på nätet, måste vi bevaka nätneutraliteten. DN på plats i Bryssel rapporterar från förhöret igår med den blivande EU-kommissionären Neeli Kroes, som var ovanligt tydlig på den punkten. Det finns hopp för framtiden tydligen, men vi får inte slappna av.

Till sist måste jag säga några ord om det som Brit Stakston twittrade om för en stund sedan – dagens talkshow hos JMW Kommunikation, där jag inbjudits att medverka. Pirrigt! Men, också intressant – och en utmaning. När jag fick frågan att vara med i JMW:s talkshow med sändning på nätet, tänkte jag att det kan vara ett bra sätt att tackla den scenskräck eller om det är prestationsångest, som jag kan känna i sammanhang när en viktig sak kräver att jag gör mitt bästa. Samtidigt kan jag ju inte göra en insats om jag väljer att fly när tillfälle ges. Läste också för en stund sedan Brit Stakstons goda råd till politiker i samband med IDG-artikeln och där är punkt 1 Var dig själv. Det tar jag fasta på och resten ger sig. Jag kommer ju att vara hos proffs på kommunikation! Den, som gillar internet, kan inte banga ur inför risken att göra bort sig. Skulle det hända får jag vädja till Göran Widham och Facebook-gruppen ”Shit happens – stödgrupp för politiker” att göra en insats :-) Hur som helst – håll tummarna!

Intressant.

Fråga om du vill veta.

När jag såg att även Erik Josefsson, assistent till MEP:er i Europaparlamentet, tycks ha problem med att få fram information, blev det nödvändigt att göra det lilla jag kan – skicka ett mejl till våra folkvalda: - Hej! Är intresserad av att få veta om Du känner till namnet på de som ingår i förlikningskommittén för Telekompaketet. Tacksam för svar snarast möjligt.

Jag tänker: - Om 18 folkvalda frågar sina respektive partigrupper vilka som deltar bör det vara möjligt att få klarhet. Den, som inte klarar av en sådan enkel uppgift, berättar något om sig själv, som kan hjälpa mig att förstå det spel som pågår bakom kulisserna. Det är hög tid att vi uppmärksammar att ”betalväggar” (conditions limiting access) kan ställa till problem för oss, som vill kunna länka till något som vi läst och vill referera till. Just nu avhandlas idéer om att ta betalt för nättidningar i en artikelserie i Svenska Dagbladet med start för några dagar sedan och fortsättning idag samt varje dag veckan ut.

Tidningsutgivarnas VD Anna Serner har dessutom ett inlägg på dagens Brännpunkt. Därtill har en bloggstafett startat. Det ska bli intressant att följa, eftersom jag hade några inlägg i saken redan den 7 – 8 juli då det tidningshus, som äger Norrtelje Tidning, hade flaggat för en inlåsning. Den enda nytta, som jag just nu kan se med detta är att den kärlek till bevakning av upphovsrätten i form av copyright, vilken finns i journalistkretsar, blir synligt och lobbyn för musik- och filmindustrin får sällskap av en hittills dold men inte desto mindre mäktig aktör. Samtidigt i en annan del av medievärlden pågår experiment, som kan undergräva tilltron till journalistiken, vilket DN skriver om. Därtill visar Copyriot på en annan del av ordsnickeribranschen och dess oförmåga att förstå värdet av att leva i samspel med läsekretsen.

Budbärarimmuniteten förefaller vara viktigare än någonsin att slå vakt om. Stöd den insamling, som pågår till stöd för teleoperatörers möjligheter att rättsligt pröva de sakliga grunderna för avstängning från nätet. Det betyder att vi måste jaga MEP:erna med blåslampa både när det gäller att värna ”mere conduit” - budbärarimmuniteten och rättssäkerheten för oss kunder d v s att det ska krävas en domstols beslut innan någon kan stängas av (tillägg 138). Det var ett jättejobb före EU-valet att väcka MEP:er till insikt och handling och kräver nya insatser idag, då många ledamöter är nyvalda.

Men, innan jag tog mig an frågan till MEP:erna hade Olof inspirerat mig att skriva till riksdagsledamöterna i Stockholms län:

- Hej! Med hjälp av en länk till Olof Bjarnarsons blogg (som klargör vad som avses med trafikdata) vill jag be dig att med handen på hjärtat berätta för mig hur du ser på det lagkluster som finns idag och som är på väg när det gäller FRA:s verksamhet: - Tycker du att det är något som svenska folket måste vänja sig vid och tvingas leva med? Tacksam för ett uppriktigt svar.

Har nu lagt upp en MEP-mapp och en Politiker-mapp för att inte tappa bort frågor och svar i mängden av input, som jag får från många av mina bloggvänner.

Går sedan min vanliga runda och plockar in sådant med bäring på innehållet i min egen bloggpost. Startar med Opassande som noterar Kontrollsamhället vilar inte, så det kan inte vi heller göra; Henrik Alexandersson, som ger oss syn för sägen - Indect; Badlands Hyena, som ser oanade möjligheter i detta; Mark Klamberg, som bidrar till ökat vetande om FRA; Mary XJ, som också läst Olofs blogg; Intensifier, som också efterlyser de 27; Oscar Fredriksson, som skriver om en ideologisk nytändning inom Centerpartiet; och Karl Sigfrid, som efter att ha läst Rasmus Fleischers debattinlägg i Expressen konstaterar att kulturen styrs av en helt annan logik än den fria marknadens.

Avslutar med Sänd mina rötter regn, som visar vikten av att kolla sina källor.

Intressant.