Denna Towel day tänker jag orda lite mer om Anne-Marie Pålssons sätt att kasta in handduken. Hon har lämnat en väl underbyggd redogörelse för riksdagens sätt att arbeta och därför är det relevant att ställa frågor om detta är vad statsvetare skulle benämna exempel på ett demokratiskt styrelseskick. Fann kommentarer hos Mårten Schultz, som jag tycker är så intressanta att jag vill återanvända en del av dem här:
”Ska man lyckas som politiker måste man förstå beslutsstrukturen, var och hur besluten fattas. Besluten fattas naturligtvis inte i riksdagen, det är i utskott och över en kaffe i cafeterian. Pålsson har inte lyckats i sitt arbete som politiker, surt sa räven.”
Här vet jag inte om det är menat som satir eller om kommentatorn på fullaste allvar tycker att detta är OK.
”Pålsson hittade inte rätt i den djungeln, trist för henne och kanske trist för medborgarna också. Och förresten, så här är det väl i alla sammanhang vi människor hamnar i. Vi måste förstå beslutsstrukturen och jobba efter den, vi kan inte med en dåres envishet hävda att den verklighet vi trodde oss ha också existerar trots att den inte gör det. Visst, riksdagsledamöterna har liten makt i plenum; so what?”
Visst, riksdagsledamöterna har liten makt i plenum, so what? Med en travestering på detta kan jag i dessa dagar säga: - Visst, ledamöterna i Europaparlamentet har liten makt i plenum, so what?
Sedan förundras politikerna och deras valstrateger över att en hel del av väljarna tycker att det är meningslöst att gå och rösta, varpå det mumlas om röstplikt, vilket medborgarna i Belgien, Grekland, Luxemburg och Cypern har.
Jag har dock gjort min plikt idag och förtidsröstat på Stadsbiblioteket. Där rådde god ordning och alla partiers valsedlar var snyggt och prydligt placerade i ett ställ – lätt tillgängliga. Noterar att Opassande sett vad jag beslutat för min egen del, vilket jag också fått påskrivet om från annat håll. På förekommen anledning meddelas därför att ”Damen i Norrtälje” inte varit medlem i Socialdemokraterna sedan drygt 22 år tillbaka och att hon ser sig själv som socialliberal med humanismen som livshållning. Den i Piratpartiet, som jag kryssade, är en person, som tidigare varit förtroendevald i Folkpartiet – liberalerna och som jag känner förtroende för. Jag har till de i PP, som jublat, markerat ”Sakta i backarna - jag röstar på PP för att alla de andra alternativen är omöjliga mot bakgrund av FRA m m. Jag inser att PP inte hade behövts om de andra partierna vaknat upp och funderat över internets roll i medborgarnas liv något tidigare.” För den som inte kan tänka sig att rösta på Piratpartiet har Lars-Erick ett bra alternativ.
Min uppfattning är att Europaparlamentet kräver kraftmöjliga människor, som kan slå larm till medborgarna när direktiv och annat är på gång, som hotar våra demokratiska fri- och rättigheter samt riskerar att äventyra den enskilde individens integritet och rättssäkerhet. För att inte segla skutan i kvav behövs ett rejält ankare nere i folkdjupet..
Därefter några ord om den respons, som jag fått på mina funderingar kring botnet och DDos-attacker, som en del använder sig av för olika syften. Ett svar är från David med bloggen Det demokratiska verktyget – tack för det! Det var läsvärt. Om jag tolkat David rätt anser han att det behövs folkbildningsinsatser för att vi ska förstå att våra datorer kan användas för andra syften än vad vi själva vill. Men därifrån till att politiker ska se till att det blir lag på att vi måste koppla ur våra datorer – det ställer jag inte upp på.
Sedan är det väl en tillfällighet, som ser ut som en tanke, att en fråga om botnet ställs till mig samma dag, som jag hos Hax får veta att det pågår en verksamhet för att installera spionprogram på våra datorer – i Frankrike arbetas det för högtryck på detta, som kallas Loppsi 2 och här hemma finns ett förslag om hemlig dataavläsning, som ligger på Justitiedepartementets bord. Jag och många med mig undrar: - När ska svenska folket få nog?
Avslutar med att regeringen överlämnat FRA-propositionen till riksdagen, vilket SvD, skriver om och som Mark Klamberg och Mitt i steget är först att kommentera. I det sammanhanget passar det att hänvisa till ett färskt inlägg av chefredaktören för Veckans Affärer Pontus Schultz Uppdrag: Rädda internet.
