Statens intrång i våra privata liv.

Häromdagen skrev jag om ett liv i FRA-trädets skugga där bland annat inlemmandet av Datalagringsdirektivet i svensk lag fått ytterligare skjuts sedan oppositionen kommit överens om ett införande, vilket MP:s Peter Eriksson berättade om i P1:s Lördagsintervju.

Nyss nåddes jag av nyheten att tyska författningsdomstolen deklarerat att direktivet strider mot den tyska konstitutionen. Jag vet inte om vår svenska grundlag har samma skydd som den tyska konstitutionen, men det är onekligen hoppfullt att Tyskland går före och visar vägen. Sedan kan vi bara hoppas att den omarbetade grundlagen, som riksdagen ska ta ställning till en gång före och en gång efter valet i höst, har stärkts på ett sådant sätt att svenska folket kan börja känna tillit till politikerna igen. Rick Falkvinge , Liberal och långsint, Sidvind, Juristen m fl kommenterar.

Uppdatering: MiNimaliteter med många intressanta länkar. DN som förklarar innebörden i det beslut som författningsdomstolen tagit. Mark Klamberg vill gärna se domen i sin helhet, men har kollat vad Spiegel skriver. SvD skriver att Sverige går vidare trots den tyska författningsdomstolens betänkligheter. Skälet är att man avvaktar polismetodutredningen som kommer i sommar lagomt före valet. Vad annat är att vänta? Det är rätt länge sedan jag sagt till mina goda vänner att detta med Brott och straff kommer att bli ett stort nummer i valet, eftersom det ska legalisera statens intrång i alla svenskars privata liv. Det ska bli intressant se vart detta slutar. Techrisk har funnit ett intressant inlägg om ACTA-avtalet.

Här är det en författningsdomstol som sagt sitt. Länge trodde jag att politikerna i riksdagen var ett fullgott skydd. Men nu vet vi att politiker med civilkurage är en bristvara i Sveriges riksdag. Dagens ledare i Expressen, tar upp den kritik som bland annat Anne-Marie Pålsson riktat mot den modell som riksdagen arbetar efter. ”Anne-Marie Pålsson har ett av demokratins finaste ämbeten. Men upplevelsen att tillhöra ett "transportkompani" ger snarare signaler om ett demokratiskt system på dekis. Det måste vi ändra på”, avslutas ledaren i Expressen.

Ja, låt oss påbörja ett långsiktigt, tålmodigt arbete för att inspirera riksdagens ledamöter att vilja bli de ansvarstagande företrädare för folket som det är tänkt att de ska vara. Nu får jag allt oftare en känsla av att de särintressen, som har maktens öra, har större makt över de olika partigrupperna än väljarna. Detta alldeles oavsett om det är alliansen eller den röd-gröna konstellationen som styr. Mitt engagemang i Piratpartiet har blivit en direkt följd av allt jag lärt mig om hur beslut i Europaparlamentet och riksdagen kan gå till. Jag har insett att det enda språk, som de stora etablerade partierna förstår, det är att rösta med fötterna. När Miljöpartiet kom till makten var det miljöfrågorna, nu är det demokratiska fri- och rättigheter och rättssäkerheten som måste värnas.

Intressant.

EU-val – demokrati i teori och praktiken.

Idag väljer vi vilka politiker som ska företräda oss i EU-parlamentet, sägs det. Men, det är en sanning med modifikation – idag väljer vi de partier, som beslutat vilka politiker, som skött sina kort så att de fått partiledningens förtroende att toppa valsedeln. Låt vara att där finns ett personvalsinslag, men det krävs åtta procent av partiets röster för att rubba den ordning, som ”partimaskineriets kungamakare” bestämt, för att låna ord ur P J Anders Linders krönika i dagens SvD. ”Numera behandlas riksdagsledamöterna som om de satt i riksdagen på uppdrag av sin partiledning snarare än på sina väljares mandat”, skriver han bland annat.

Detta har blivit ännu mera markant sedan personvalsinslaget infördes, eftersom flera partier binder upp sina kandidaterna i enskilda avtal om lojalitet mot partilinjen redan innan valet, där de egentligen avtalar bort sin lagliga rätt att rösta efter det egna samvetet. Anne-Marie Pålsson har för några veckor sedan tagit bladet från munnen och berättat om sina erfarenheter av snart åtta års riksdagsarbete, något som Per T Ohlsson skrev om den 31 maj i Sydsvenskan. ”Riksdagens viktigaste uppgift vid sidan av det löpande lagstiftningsarbetet är att granska och kontrollera den verkställande makten, det vill säga regeringen. Det förutsätter självständiga riksdagsledamöter, utrustade med lämpliga redskap. I Sverige är det si och så med både självständigheten och redskapen”, skriver han.

Kommer riksdagen att råda bot på detta inom ramen för Grundlagsutredningen? Nej, knappast. Den 4:e maj skrev Gunnar Wetterberg en artikel i DN rubricerad ”Färglösa ledamöter förlamar riksdagen” där han menade att Grundlagsutredningen borde få bakläxa eftersom valsystemet lämnats praktiskt taget helt intakt. Hans uppräkning av svagheterna med detta system är värda mer än en omläsning. Och en rejäl debatt. Vis av hur det varit med FRA, Ipred m m måste detta lyftas snarast. När jag läser Anders Widéns reflektion inför dagens val, tänker jag att det är ett härligt exempel på vad debatten på nätet kan leda till.

När vi hanterat våra upplevelser av dagens val med olika rapporter om valfusk (här Leo) och rotat fram när beslutet om resterande lagstiftning kring FRA och signalspaningen läggs på riksdagens bord samt hur förlikningen kring Telekompaketet fortskrider, då är det hög tid att sätta tänderna i ändringarna av Grundlagen, vilka ska läggas på riksdagens bord före nästa val 2010 och ytterligare en gång efter detta. Då kan vi se hur mycket allt prat inför dagens val om skydd för medborgarnas integritet verkligen är värt.

Men om detta bryr sig vissa författare inte ett skvatt. När jag tänker på IB-affären, undrar jag om inte den berömmelse, som den gav, i hög grad var Peter Bratts förtjänst? I den sinnesstämningen överlåter jag ordet åt Olof. Intressant.

Dags för nästa rond?!

Denna Towel day tänker jag orda lite mer om Anne-Marie Pålssons sätt att kasta in handduken. Hon har lämnat en väl underbyggd redogörelse för riksdagens sätt att arbeta och därför är det relevant att ställa frågor om detta är vad statsvetare skulle benämna exempel på ett demokratiskt styrelseskick. Fann kommentarer hos Mårten Schultz, som jag tycker är så intressanta att jag vill återanvända en del av dem här:

”Ska man lyckas som politiker måste man förstå beslutsstrukturen, var och hur besluten fattas. Besluten fattas naturligtvis inte i riksdagen, det är i utskott och över en kaffe i cafeterian. Pålsson har inte lyckats i sitt arbete som politiker, surt sa räven.”

Här vet jag inte om det är menat som satir eller om kommentatorn på fullaste allvar tycker att detta är OK.

”Pålsson hittade inte rätt i den djungeln, trist för henne och kanske trist för medborgarna också. Och förresten, så här är det väl i alla sammanhang vi människor hamnar i. Vi måste förstå beslutsstrukturen och jobba efter den, vi kan inte med en dåres envishet hävda att den verklighet vi trodde oss ha också existerar trots att den inte gör det. Visst, riksdagsledamöterna har liten makt i plenum; so what?”

Visst, riksdagsledamöterna har liten makt i plenum, so what? Med en travestering på detta kan jag i dessa dagar säga: - Visst, ledamöterna i Europaparlamentet har liten makt i plenum, so what?

Sedan förundras politikerna och deras valstrateger över att en hel del av väljarna tycker att det är meningslöst att gå och rösta, varpå det mumlas om röstplikt, vilket medborgarna i Belgien, Grekland, Luxemburg och Cypern har.

Jag har dock gjort min plikt idag och förtidsröstat på Stadsbiblioteket. Där rådde god ordning och alla partiers valsedlar var snyggt och prydligt placerade i ett ställ – lätt tillgängliga. Noterar att Opassande sett vad jag beslutat för min egen del, vilket jag också fått påskrivet om från annat håll. På förekommen anledning meddelas därför att ”Damen i Norrtälje” inte varit medlem i Socialdemokraterna sedan drygt 22 år tillbaka och att hon ser sig själv som socialliberal med humanismen som livshållning. Den i Piratpartiet, som jag kryssade, är en person, som tidigare varit förtroendevald i Folkpartiet – liberalerna och som jag känner förtroende för. Jag har till de i PP, som jublat, markerat ”Sakta i backarna - jag röstar på PP för att alla de andra alternativen är omöjliga mot bakgrund av FRA m m. Jag inser att PP inte hade behövts om de andra partierna vaknat upp och funderat över internets roll i medborgarnas liv något tidigare.” För den som inte kan tänka sig att rösta på Piratpartiet har Lars-Erick ett bra alternativ.

Min uppfattning är att Europaparlamentet kräver kraftmöjliga människor, som kan slå larm till medborgarna när direktiv och annat är på gång, som hotar våra demokratiska fri- och rättigheter samt riskerar att äventyra den enskilde individens integritet och rättssäkerhet. För att inte segla skutan i kvav behövs ett rejält ankare nere i folkdjupet..

Därefter några ord om den respons, som jag fått på mina funderingar kring botnet och DDos-attacker, som en del använder sig av för olika syften. Ett svar är från David med bloggen Det demokratiska verktyget – tack för det! Det var läsvärt. Om jag tolkat David rätt anser han att det behövs folkbildningsinsatser för att vi ska förstå att våra datorer kan användas för andra syften än vad vi själva vill. Men därifrån till att politiker ska se till att det blir lag på att vi måste koppla ur våra datorer – det ställer jag inte upp på.

Sedan är det väl en tillfällighet, som ser ut som en tanke, att en fråga om botnet ställs till mig samma dag, som jag hos Hax får veta att det pågår en verksamhet för att installera spionprogram på våra datorer – i Frankrike arbetas det för högtryck på detta, som kallas Loppsi 2 och här hemma finns ett förslag om hemlig dataavläsning, som ligger på Justitiedepartementets bord. Jag och många med mig undrar: - När ska svenska folket få nog?

Avslutar med att regeringen överlämnat FRA-propositionen till riksdagen, vilket SvD, skriver om och som Mark Klamberg och Mitt i steget är först att kommentera. I det sammanhanget passar det att hänvisa till ett färskt inlägg av chefredaktören för Veckans Affärer Pontus Schultz Uppdrag: Rädda internet.

Intressant

Idag är det handdukens dag.

Det är väl att svära i kyrkan att den här dagen erkänna att jag inte minns så mycket av boken Liftarens guide till galaxen för att förstå varför så många är upprymda över att det idag är Towel Day. Till stor del beror detta på mitt sviktande minne, vilket drabbar alla förr eller senare. Ofta kan jag ta datorn till hjälp för att sopa undan dammet, men den tiden har jag inte just nu, då jag bl a lovat att lämna en text till Pythagoras-Nytt, som ska lämnas till produktion i denna vecka. MinaModerataKarameller bidrar dock till att jag kan dra på munnen, när jag tänker på hur jag firar handdukens dag.

Det gör jag genom att på NT-bloggen skriva om Anne-Marie Pålssons sätt att kasta in handduken. Många av hennes riksdagskollegor, vill säkert att surret kring detta ska lägga sig. Något som jag dock hoppas dröjer, då hon lyfter fram problematiken med riksdagens sätt att arbeta. Ett sätt som förklarar varför vi är där vi är, när det gäller FRA och all den lagstiftning som följer i dess kölvatten. Hur snårigt detta är framgick av DN:s artikel där S-politiker vaknat och vill se över hela detta komplex. Sett i det ljuset måste Anne-Marie Pålssons redovisning ses som en kraftig larmsignal – arbetet i riksdagshuset är i behov av en organisationsöversyn.

Dessutom har nästan en timme gått åt för att per telefon diskutera det hot, som alla våra datorer utgör mot andra anslutna till internet runt om i den stora vida världen, när vi inte använder dem, och om det är sunt att politikerna genom beslut ska tvinga oss att dra ut nätuppkopplingen. Det får jag nog ta mig en funderare på. Intressant.

Demokratins riddare med trasiga sköldar.

Ser att även Expressen har en ledare m a a Anne-Marie Pålssons beslut att tacka för sig, d v s att inte ställa upp för omval. Hennes beslut är väl underbyggt och hennes strategi är att göra sin sorti på ett sätt, som kan göra skillnad. Något som gör att ett antal riddare med krokiga lansar och trasiga sköldar drar ut till försvar för riksdagens arbetsformer, vilket jag bloggat om tidigare idag. Måtte media, som ska analysera den matchen, läsa såväl Johan Linanders som Staffan Danielssons inlägg och ta sig en funderare på vad ett sådant sätt att se på sitt uppdrag leder till i sin förlängning. Dessutom så billigt att göra Anne-Marie Pålssons kritik till något som handlar om henne som person. ”Hon har inte förstått hur man kan påverka”, säger Linander. För egen del läser jag – jag litar på de andra och då litar de på mig och genom att vi byter äpplen mot päron kan jag påverka. Så kommer det sig att det är en liten klick politiker och tjänstmän kan besluta om FRA och alla andra lagar, som folket sedan ska packa och rätta sig efter. Demokratins dynamik och självreglerande kraft kan inte fungera i ett sådant klimat. En av de, som kommenterade DN:s ledare på samma tema; Mårten Schultz, hade ett radikalt förslag, som det verkligen kan vara frestande att ansluta sig till.

Men eftersom jag ännu inte gett upp hoppet om att vårt demokratiska system ska kunna genomgå en renovering, har jag till att börja med bestämt mig för att proteströsta i EU-valet och ge Piratpartiet min röst. Genom att ge de etablerade partierna en spark i baken hoppas jag att huvudet ska börja fungera. I snart ett år har jag på många olika sätt vädjat till de, som vill ha hand om förståndet, men misslyckats. Därför är det nu dags för en annan strategi. Visa upp dessa riddare i sina sorgliga skepnader och sätt min lit till att många goda krafter kommer att verka för en annan tingens ordning. Erik Hultin gör sina tappra försök; Mårtensson har också sina funderingar utifrån ett annat perspektiv; Hanna visar sig också vara tveksam till det kloka i Staffans argumentation. Intressant.