Statens intrång i våra privata liv.

Häromdagen skrev jag om ett liv i FRA-trädets skugga där bland annat inlemmandet av Datalagringsdirektivet i svensk lag fått ytterligare skjuts sedan oppositionen kommit överens om ett införande, vilket MP:s Peter Eriksson berättade om i P1:s Lördagsintervju.

Nyss nåddes jag av nyheten att tyska författningsdomstolen deklarerat att direktivet strider mot den tyska konstitutionen. Jag vet inte om vår svenska grundlag har samma skydd som den tyska konstitutionen, men det är onekligen hoppfullt att Tyskland går före och visar vägen. Sedan kan vi bara hoppas att den omarbetade grundlagen, som riksdagen ska ta ställning till en gång före och en gång efter valet i höst, har stärkts på ett sådant sätt att svenska folket kan börja känna tillit till politikerna igen. Rick Falkvinge , Liberal och långsint, Sidvind, Juristen m fl kommenterar.

Uppdatering: MiNimaliteter med många intressanta länkar. DN som förklarar innebörden i det beslut som författningsdomstolen tagit. Mark Klamberg vill gärna se domen i sin helhet, men har kollat vad Spiegel skriver. SvD skriver att Sverige går vidare trots den tyska författningsdomstolens betänkligheter. Skälet är att man avvaktar polismetodutredningen som kommer i sommar lagomt före valet. Vad annat är att vänta? Det är rätt länge sedan jag sagt till mina goda vänner att detta med Brott och straff kommer att bli ett stort nummer i valet, eftersom det ska legalisera statens intrång i alla svenskars privata liv. Det ska bli intressant se vart detta slutar. Techrisk har funnit ett intressant inlägg om ACTA-avtalet.

Här är det en författningsdomstol som sagt sitt. Länge trodde jag att politikerna i riksdagen var ett fullgott skydd. Men nu vet vi att politiker med civilkurage är en bristvara i Sveriges riksdag. Dagens ledare i Expressen, tar upp den kritik som bland annat Anne-Marie Pålsson riktat mot den modell som riksdagen arbetar efter. ”Anne-Marie Pålsson har ett av demokratins finaste ämbeten. Men upplevelsen att tillhöra ett "transportkompani" ger snarare signaler om ett demokratiskt system på dekis. Det måste vi ändra på”, avslutas ledaren i Expressen.

Ja, låt oss påbörja ett långsiktigt, tålmodigt arbete för att inspirera riksdagens ledamöter att vilja bli de ansvarstagande företrädare för folket som det är tänkt att de ska vara. Nu får jag allt oftare en känsla av att de särintressen, som har maktens öra, har större makt över de olika partigrupperna än väljarna. Detta alldeles oavsett om det är alliansen eller den röd-gröna konstellationen som styr. Mitt engagemang i Piratpartiet har blivit en direkt följd av allt jag lärt mig om hur beslut i Europaparlamentet och riksdagen kan gå till. Jag har insett att det enda språk, som de stora etablerade partierna förstår, det är att rösta med fötterna. När Miljöpartiet kom till makten var det miljöfrågorna, nu är det demokratiska fri- och rättigheter och rättssäkerheten som måste värnas.

Intressant.

Integritet rör individer – inte MSB

Läste en lång kommentar hos MinaModerataKarameller som modererats bort hos Eva Rundkvist a k a Käringen mot strömmen. Den som skrivit kommentaren är en person, som uttryckligen vill vara anonym, varför jag inte kan ställa frågan om det är OK att jag bearbetar texten och gör om den till ett blogginlägg här. Men arbetet med att stoppa FRA-lagen har varit ett lagarbete där vi alla delat med oss, varför jag tänker ta mig friheten att göra så.

Men först något om Datainspektionens sammanställning över de 20 lagförslag, som påverkade integriteten under 2008. Det är intressant läsning, som jag kan tipsa Käringen mot strömmen om, eftersom hon undrar varför vi inte reagerar inför övervakningen med kameror i skolorna. Det gör Datainspektionen, som ännu så länge är en myndighet där man tar sitt uppdrag på allvar. Nu upplyser man oss om läget – riksdagen har drabbats av kontrolliver. Karl Sigfrid har läst och ser ut att kunna dra nytta av rapporten; Opassande, som har en intressant länk till Christian Rudolf med fokus på den nya Lagen mot Hemlig dataavläsning; samt MinaModerataKarameller som i detta inlägg har en rad mycket intressanta länkar, men också kommentaren, som jag ville bearbeta, återgiven i sin helhet. Finemang – då kan ni ju jämföra. Men missa inte min slutsats både vad gäller anställda hos MSB och vårt behov av en robust grundlag.

Så till inlägget med adress till alla dem som anser sig ha som uppgift att svara för samhällsskydd och beredskap dit även värnet om demokratin måste räknas:

Integritet är något personligt. När det gäller signalspaningen, är det privat kommunikation det handlar om, varför varje avvägning måste företas i det enskilda fallet, inte kollektivt. Före FRA-lagen, hade vi en lagstiftning som överensstämde med detta, och därmed fanns grundläggande fri- och rättigheter. För att bli avlyssnad, måste den enskilde vara skäligen misstänkt för brott rätt högt på straffskalan. Det var en bedömning i det enskilda fallet. Nu ska allt, som jag gör på nätet, levereras till samverkanspunkterna, eftersom jag använder Google och deras gmail, vars servrar står någon annanstans än i Sverige. Många FRA-kramare har sagt att e-post är att jämföra med vykort. Men den jämförelsen haltar rejält. En brevbärare får inte ens till polisen avslöja vad som står på ett vykort, utan en åklagares bedömning. Idag är elektronisk kommunikation mindre privat än vykort, då avsändaren av ett vykort fortfarande kan vara fullständigt anonym, även om innehållet inte är förtroligt i samma utsträckning som i ett brev.

Så småningom kommer detta att gå upp för folk, och då ändras kommunikationvanorna utifrån vad en utomstående övervakare kan tänkas göra för bedömning. Det sker en anpassning till vad man tänker att någon annan skall tro. Det hittills privata måste ses som något som ska delges utomstående. Då förändras förutsättningarna för min tillvaro på ett radikalt sätt. Min och andras grundlagsfästa fria åsiktsbildning och våra möjligheter att skapa opinion, vilket är grundläggande för demokratin, har tagit skada. Samhällsskyddet för våra demokratiska fri- och rättigheter har nu blivit beroende av några få handplockade politikers goda vilja. Det om något borde den, som arbetar vid den nya Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) inse allvaret i, och också uppbåda all sin kraft och alla medel för att bekämpa. Denna nya myndighet borde inte avlöna individer, som ser FRA-lagen som en förutsättning för ett gott arbete. I så fall kan vi verkligen tala om ett reellt hot mot samhället och dess förmåga att utvecklas.

Hade inte anonymitet tillåtits och privat kommunikation varit skyddad, så hade med all säkerhet homosexualitet och hädelse fortfarande varit brottsligt. De informella nätverk, som rev ner de gamla murarna, hade inte kunnat bildas. Tänk efter.. skulle en brottsling kommunicera med sina vänner om han/hon visste att de var avlyssnade och därmed riskera att dra in dem. Knappast. Detta är ett bra exempel på en utveckling där den fria åsiktsbildningen varit viktig och utifrån detta kan man också förstå hur samhället kan påverkas negativt när det personliga inte tillåts vara strikt privat. Denna generella massavlyssning kommer att få oöverskådliga socialpsykologiska konsekvenser med svårläkta sår i samhällskroppen som följd. Människor som levt i stater med övervakning kan vittna om hur hela deras sätt att vara påverkades av att de visste om att de var övervakade. Själv har jag outplånliga minnen från besök hos ungdomsvänner i Öst-Berlin året innan muren byggdes.

Allt detta dras vi nu in i på grund av FRA-lagstiftningen, där myndigheter sägs skydda oss från yttre hot, men i förlängningen vet vi att politiker kommer att vilja använda FRA för att spåra annan typ av brottslighet. Allt efter som vi människor finner utvägar med hjälp av anonymiseringstjänster kommer dessa att bli olagliga. Det finns politiker som inte kommer att dra sig för att exploatera människors rädsla på ett sådant sätt att de kan få stöd för vad som helst. Därför behöver vi en robust grundlag och en fristående Författningsdomstol. Men till dess må vi gissla alla dem som ställt till det för oss.

Första bästa tillfälle blir EU-valet den 7 juni – hos Scaber Nestor har jag funnit en redovisning av hur dagens EU-parlamentariker agerat i för internet viktiga frågor. Själv väntar jag med spänning på resultatet av deras agerande m a a Medina-rapporten och Telekom-paketet. Det vägleder mig i mitt val av kandidat.

Fp-kritiker har tystnat - Centeruppropet kommer igen

I SVT:s Mittnytt kunde vi häromdagen se några riksdagskvinnor intervjuas om FRA-lagen, som trätt i kraft. En av dem bosatt i Timrå och den andra i Sundsvall med det gemensamt att de har sina fingrar djupt nere i den syltburk som FRA:s ledande tjänstemän kokat ihop för att kunna serva staten med en total övervakning av alla våra trafikdata på nätet. Där satt Solveig Hellquist, en att de upproriska fp-kvinnorna, som dock lät sig kvittas ut vid omröstningen den 18 juni 2008, när hon hade kunnat göra skillnad. Den andra var Susanne Eberstein, socialdemokraternas ledamot i Signalspaningsnämnden, en skapelse bildad i avvaktan på tillkomsten av en särskild domstol ska ta ställning till statliga organs begäran om spaning med hjälp av FRA. Solveig Hellquist var nu tillfreds med lagen, trots att lagtexten f n är ute på remiss fram till den 27 februari 2009. Djävulen sitter som bekant i detaljerna och därför är det blåögt av Hellqvist att redan nu inordna sig i ledet. Hennes omsvängning redan nu luktar illa lång väg!

Ebersteins svar på reporterns påstående om att motståndet mot FRA-lagstiftningen har tystnat, var under all kritik. Hennes antagande att vi kritiker skulle vara upptagna med fildelning var oförskämt så det förslår. Att en person med så dålig koll och taskigt omdöme ska svara för värnet av min och andras personliga integritet vid tillståndsgivning skrämmer mig! Innan hon blev riksdagsledamot för socialdemokraterna 1994 var hon kammarrättsråd i Västernorrland och numera även ordförande i Polisstyrelsen där. Lagtexten, som ska garantera skyddet för oss medborgare är ute på remiss varför jag undrar på vilka grunder hon kommer att agera!? Är det socialdemokraternas erfarenheter av sådana lagkloka som Susanne Eberstein, som gör att de motsatt sig inrättandet av en Författningsdomstol i den nya grundlagen?

Lyckligtvis finns Erik Hultin i Härnösand, även han i Mittnytts sändningsområde. Och han var inte sen att ge svar på tal. Redan i kvällssändningen kunde vi höra honom, läs även kommentarer med glada tillrop, som finns på hans blogg. TT har uppmärksammat; DN och Sydsvenskan har fört det vidare. Intressant se hur många andra som bryr sig. Om det går som planerat kommer CenterUppropets webbplats att vara uppdaterad senare under dagen dock senast den 11 januari.

Badlands Hyena har som vanligt silat och tagit vara på essensen i samt satt in det hela i ett historiskt perspektiv. Vad vore livet utan ett riktigt gott skratt nu och då. Jag ler när jag ser att bakom den tystnad, som Public Service-media orerar om, finns kritiker inom de etablerade partierna, vilka kämpar för att väcka medlemmar och andra sympatisörer till aktion mot den integritetskränkande lagstiftningen, som deras riksdagsledamöter ser ut att älska eller i vart fall finna ett försvar för, utan att vara särskilt insatt.

Jens O ger exempel när det gäller upphovsrätt och Copyriot visar hur Ordfront, medlem i Föreläggarföreningen, som mycket aktivt stöder IPRED, försöker krypa undan sitt ansvar i det som sker. Men, ju större motstånd, som alla vi aktiva möter desto fler medlemmar och sympatisörer vinner Piratpartiet. Själv befinner jag mig en hårsmån därifrån just nu och därför flaggar jag gärna för det upprop om demonstrationen ”Stoppa övervakningssamhället” i Göteborg, som Christian Engström skriver om. Olof i vårt nätverk Riksdagsssvar.se tänker också vara där och tycker att andra bosatta i Göteborg med omnejd ska göra detsamma.

Fara i resans riktning

Efter att ha skrivit om FRA och lagstiftningen kring denna verksamhet, praktiskt taget varje dag, kan man undra om det finns något att tillägga. Och det gör det. Men man behöver inte alltid formulera egna ord. Genom att sammanställa andras, kan man visa på det egendomliga spelet, som fortgår under statsministerns ledning. Idag publicerar SvD, ett TT-meddelande med anledning av GD Åkessons uttalande i Ekot. Ett uttalande som självklart utmanar. Börjar med Mitt i steget, som ser att FRA är utanför det politiska ledarskapets räckhåll och att FRA påbörjat en glidning i en riktning som Mitt i steget inte är övertygad om har uppfattats av det politiska ledarskapet; Mark Klamberg, som noterar att vi är tillbaka till den 18 juni; Kanaljen, som innerligt hoppas på ett internt uppror i alliansen; MinaModerataKarameller, som suckar över sorgebarnet FRA-lagen; samt Opassande, som också kommenterar detta.

När jag på jakt efter en kommentar i DN upptäcker Mats Bergstrands inlägg Bakom debatten med rubriken Så stoppas ett scoop, undrar jag hur vanligt förekommande det kan vara i vår del av världen. Själv önskar jag mig ett antal journalister med intresse att skapa en hel artikelserie, som kunde spegla långt flera riksdagsledamöters argument för och emot Författningsdomstol än de ledande i några berörda utskott, och göra detta innan partiernas positioner blivit totalt låsta i Sveriges riksdag? Hur stor sannolikhet finns det för att det, som sossarna hyser sådan rädsla inför, skulle kunna hända? Samtidigt är det väl ett fattigdomsbevis ifall alliansen inte finner lösningar för att förhindra ett sådant scenarium? Varför anstränger man sig inte? En tråd, som varken Politikerbloggen eller andra journalister börjat dra i trots att FRA-lagen och dess hantering har visat att folket verkligen behöver ett förstärkt skydd mot statens anspråk på intrång i våra privata liv. Och vad värre är – det finns mer att vänta av samma sort, det visar film- och musiklobbyns arbete till stöd för sanktionsdirektivet IPRED1 i riksdagen och att tilläggen till skydd för internetanvändare i Telekompaketet håller på att dribblas bort av Åsa Torstenssson och hennes sakkunnige sekreterare nere i Bryssel, vilket Hax skrivit om och där bloggkommentarerna är minst lika intressanta som inlägget. Här har lobbyn fått draghjälp av ett nytt nätverk etablerat inom Folkpartiet, som kallar sig Liberati. Josef säger en del om detta och ställer frågan: - Vem anser du ha mest förtroendekompetens i nätfrågor och nätförståelse - en doktorand i datavetenskap eller en popstjärna som blivit politiker...?

Kompletterar med Widar Anderssons söndagskrönika i Folkbladet, där han gör en rätt intressant reflektion efter att han lyssnat på Jonas Sjöstedts resonemang i SVT:s gästsoffa, om USA-valet och Barack Obama. Det som gav upphov till Widars funderingar var Sjöstedts uttalande att han såg Obama, som någon slags ”folkpartist”. Tankegången avslutas med ett konstaterande att de nya moderaterna är på väg att bli det som folkpartiet aldrig blev. Jag vet inte om det är detta, som Anders Widén ser, när han granskat hur trovärdigt moderaterna lever upp till sitt tal om att vara ett lyssnande parti. Lars-Erick har läst vad Anders skriver och beskriver den frustration han känner över sakernas tillstånd. En annan som funderat över svårigheten att få igång en dialog mellan medborgare och riksdagsledamöter är Olof, som fått en feberhet idé om en Medborgartuta. Alla dessa tankar och idéer är sprungna ur samma känsla av det hopplösa i att få föra ett samtal i en fråga där vi, som medborgare, kan avgöra när saken är färdigdiskuterad. Just turerna kring en uppdatering av grundlagen visar att riksdagen själv kan hålla på att tröska en fråga i decennier utan att nå fram, när det handlar om hur en maktdelning ska kunna ske för att motverka ett missbruk av riksdagens lagstiftningsmakt. Istället har makten förskjutits från riksdagen till regeringens kabinett, vilka infört partipiskor och tvångsutkvittning för att hålla ihop den makt, som utskotten besitter i kraft av den arbetsfördelning som skett. Intressant?

Lagar vilar på den upplysta majoritets beslut?

Ser och hör i SvD I och II och SVT att Grundlagsutredningen nu är i mål, men frågan om Författningsdomstol och personvalet fortfarande är olösta knutar. Alliansen och mp har vikt sig för motståndet från socialdemokraterna och vänstern i fråga om Författningsdomstol. Spelet kring FRA-lagen har annars tydligt visat behovet av en Författningsdomstol, men det tycker uppenbarligen inte s och v. Sedan försöker de göra troligt att de kommer att riva upp FRA-lagen om de kommer till makten efter nästa val. Det är något som inte stämmer.

Personvalet är en annan fråga, där man kan se att politikerna inte vågar släppa kontrollen till förmån för ett aktivare folk. Handlar det om dåligt självförtroende, eller ...? Det är i så fall väldigt sorgligt, eftersom det är hemligheten till framgång i relation till väljarna. Till grundlagsutredningens förslag får vi säkert anledning att återkomma, eftersom vi är många, som blivit rejält ”lack” när vi upptäckt att en liten klick i regering och riksdag kan köra över våra medborgerliga fri- och rättigheter utan en rejäl ”demokratibävning” i riksdagshuset. Där råder det jesuitiska förhållningssättet att ändamålet helgar medlet.

Därför har vi ett nytt uppror under uppsegling – det gäller sanktionsdirektivet IPRED1 där lobbyister för film-, musik- och bokindustrin dolda bakom beteckningen Antipiratbyrån nu fått fart på sina frontsoldater i form av biografägare, filmare, artister och författare. De har blivit vad man brukar se som nödvändiga i en lyckad kampanj d v s ”nyttiga idioter” för en industri, som inte vill anpassa sin produktion och distribution till det nya medielandskapet. Även om det finns positiva signaler om att Motståndet växer mot fildelarlagen, vilket SvD och Expressen skriver om, är det svårt att tro att Socialdemokraterna och Centern klarar av den pedagogiska utmaning, som ligger i att förklara för Våra Gårdar och Folkets Hus bio att deras information om fildelningen, som förklaring till en eventuell nedgång i antalet besök, inte stämmer med den forskning som finns.

Andra som skriver om IPRED1 utifrån ett helt nytt perspektiv är MinaModerataKarameller; som upptäckt att engagemang i Folkpartiets nya grupp Liberati med Alexander Bard i spetsen är att engagera sig för IPRED1, varför Mary hoppat av istället för att vänta på att bli utslängd, vilket hänt Oscar; MiNimaliteter, som delger oss sin mejlväxling med Alexander Bard – något i mitt tycke oerhört intressant att få ta del av, samtidigt som jag undrar om Liberati verkligen är ett snilledrag. Sett i det ljuset tar jag del av Alexanders debattinlägg i SVT Opinion; Olof, som tycker att det är tråkigt att Camilla blivit insnärjd i detta spektakel, vilket jag instämmer i; Jens O, som bl a skriver om upprättslobbyns attityder till anhängare av Open Source och nyttjare av fildelning för att sprida sina egna verk; Andra sidan, som undrar om inte fildelning är en sund reaktion mot lagar som går upphovsrättsmaffians ärenden; samt Svensk Myndighetskontroll, som noterar att det finns och alltid kommer att finnas de som med näbbar och klor försvarar det som är och det som har varit istället för att se framåt och tänka, vad kan det bli!? Det är min ingång i denna sak och dessutom håller jag med Michael att det är helt fel att upphovsrättslobbyn ska få laglig rätt att sköta rättsväsendets sak. Där kan jag se att Alexander Bard inte biter den hand som föder honom - att profilera sig som en progressiv kraft i politiken är inte svårt för en kändis, som både politiker och mediamänniskor vill frottera sig med. Intressant.

Kan vi lära något av IB-affären?

Igår hade jag nöjet att delta i ett samtal mellan Peter Bratt och Martin Ådahl, i FORES´ lokaler Bellmansgatan 10, Stockholm. En enastående stadsmiljö, även om uppförsbacken från Mariatorgets T-banestn nästan tog knäcken på mig. Flåset är inte det bästa, om man säger så. FORES är en grön liberal tankesmedja, som Centerpartiet investerat pengar i sedan man 2005 sålde bl a Norrtelje Tidning till VLT AB. Jag har deltagit vid flera av deras arrangemang. Nåväl, detta var också en intressant kväll, som inte är lätt att sammanfatta. Men, helt kort kan jag säga att Peter Bratt tillfrågades om vilka jämförelser man kan göra mellan IB då och den verksamhet, som FRA-lagen och därmed sammanhängande andra lagar är tänkt att reglera. För den som till äventyrs inte vet vem Peter Bratt är kan jag säga att han är journalist, författare, försvarsvän och varm anhängare av en underrättelseverksamhet och var den, som avslöjade den olagliga Informationsbyrån (IB), vilket senare blev en skandal kallad IB-affären.

Det samtal som lagts ut på FORES´ sajt är ett video-klipp på drygt tio minuter, vilket är en kort sammanfattning. Peter Bratt betonade vikten av att all makt måste balanseras. Här med kontroll och insyn samt att alla som verkar i verksamheten ska vara tvungna att inför granskare uttala sig under ed. Dessa granskare måste i sin tur vara fristående och ha folkets förtroende, vilket innebär en genomtänkt sammansättning av personer, som inte låter sig avtrubbas vad gäller uppdraget – att granska verksamhetens utövare! Intressant.

Finns dom människorna? Ja, det kan man undra, eftersom inte ens riksdagens ledamöter – de som stiftar våra lagar – klarade av att stå upp för sin lagliga rätt att rösta efter sin egen övertygelse, utan kunde falla offer för partipiskan eller tvingades missbruka kvittningssystemet och kvitta ut sig från beslutet om FRA-verksamheten. Det sägs att flera av dem, var nya i riksdagen och i så fall säger det väl något om den kultur som råder i Riksdagshuset. Spelet om FRA kunde vi bland annat läsa om i Fokus. Vilken balans råder det i sådant spel? Mest liknar det en dragkamp, med olika vinnare från tid till annan och det är ytterst tveksamt om detta i längden gagnar folket. Jag har tidigare haft mina dubier i fråga om Författningsdomstol, men nu undrar jag om det inte är dags.

Andra som bloggar om IB-affären är Opassande, Pär Ström, Mårten Schultz och Jens O; om författningsdomstol Lars-Erick, Svensk Myndighetskontroll, A. Mikael Eriksson och Dick Erixon .