En brygd av moralism och populism.

Idag har en rad talare i Sveriges riksdag förklarat att ett av staten oreglerat liv inte är önskvärt. Sedan hade talespersonerna mer eller mindre klara motiv för att vilja reglera medborgarnas liv. Dessförinnan hade Miljöpartiets Maria Ferm och Vänsterpartiets Jens Holm på SVT Debatt förklarat varför de kämpar för en bordläggning av beslutet om en implementering av datalagringsdirektivet i Sverige. Folkpartiets Johan Pehrson, som annars ondgör sig över obalanserade yttranden och ett torftigt språk när han och andra viktigpettrar utsätts för kritik, sluggade i stor stil och kan inte svära sig fri från sitt ansvar för att människor i sin ilska kommer att kräva hans huvud på ett fat. Men ännu tristare var det att lyssna på en del riksdagskvinnor t ex Kristdemokraternas Caroline Szyber, som med hänvisning till polisens behov av att kunna sätta dit våldtäktsmän och pedofiler, tycker att det är försvarbart att utsätta hela svenska folket för en lag där teleoperatörerna ska tvingas lagra alla våra trafikdata.

Våldtäkter och pedofilers övergrepp på barn är mycket allvarliga brott som givetsvis ska vara föremål för rättsväsendets rättssäkra åtgärder. Här blev det åter igen mycket tydligt – kvinnor i och utanför riksdagen förstår inte att en rättsstat måste ha andra grunder för lagstiftningen än ett moraliskt signalerande i än den ena, än det andra frågan. Detta säger jag utifrån erfarenheten att det är i tolkning och tillämpning av lag som signalbehovet kan vägas in. När så inte sker tränger sig moraliska synpunkter på och tar plats på ett mycket oroväckande sätt i riksdagens lagstiftning. I det läget blir det allt viktigare att media bygger upp skyddade kanaler för läckor. När riksdagen åsidosätter sitt ansvar för medborgarnas skydd mot ett otillbörligt statligt intrång i medborgarnas liv, är vi verkligen illa ute.

Som valda företrädare för Sveriges folk borde riksdagsledamöterna stålsätta sig och hävda den övergripande grundlagens principer. När så inte sker ökar populismen och cynismen breder ut sig. Politik blir ett smutsigt spel som hederligt folk tappar förtroendet för. Det var om dessa övergripande principer som dagens debatt borde ha handlat. Nu användes tiden till att föregripa behandlingen av propositionen om polisens behov av avlyssning och till ett försvar för Åklagarmyndighetens och polisens tillgång till lagrade uppgifter om hela svenska folkets liv och leverne.

Lyckligtvis fanns en möjlighet att bordlägga beslutet under ett år, vilket V, MP kämpat för men S D gärna hade bifallit idag ifall datalagringen omfattat ett helt år istället för 6 månader och med lagring inom Sveriges gränser. Nu gör alliansens talespersoner stort nummer av att det kommer att kosta en massa pengar, men som Josh twittrade Frihet är inte gratis – den kostar. Mikael Persson förklarar vad bordläggningen innebär i praktiken och retas med vår gode vän Mary X Jensen a k a MinaModerataKarameller. Som den kloka människa hon är hoppas hon att tiden arbetar för bättre lösningar. Hoppas hon har rätt, annars talar mycket för att tjurskalligheten träder in i dessa lägen. När jag tyckte att TT:s telegram om datalagringen var väl torftigt, tipsade Lars-Erick om en fullödig redogörelse i Riksdag & Departement. Tack för det!

Markus Lake Berglund visade tidigare i sitt inlägg hur Centerpartiets rättstalesperson Johan Linander gömmer sig bakom EU och Thomas Bodström (S) för att slippa ta ett eget ansvar. Han ska inte kunna komma undan med det. Jag antar att han som ledamot i Justitieutskottet inte vågar utsätta sig för kritik från de militanta inom rättsväsendet, som tror att en allmän insamling av folkets trafikdata ska göra polisen effektivare. Är det inte möjligt att ställa krav på en effektivare organisation för att få fram ett bättre resultat för medborgarnas skattepengar?

I fråga om hanteringen av sexualbrott, har olikheter i hanteringen landet runt lett till att Åklagarmyndigheten skapat ett antal Utvecklingscentra för att förundersökningarna och åtalen ska bli bättre underbyggda. Polisens arbete är en del i detta. Men, detta arbete sköts inte alltid bäst vid datorerna. I likhet med all annan av medborgarna finansierad verksamhet måste polisen vara effektiv och visa resultat. Det är bland annat denna nya arbetsordning som skapat förvirring i målet mot Julian Assange, där en åklagaren i Stockholm får finna sig i att en åklagare vid UC i Göteborg gör en annan bedömning och vill pröva om saken håller för ett allmänt åtal. Men frågan är om en utvecklingsenhet, som är befolkad av åklagare med förutfattade meningar om kvinnor som offer och män som förövare, leder till en hyggligt väl underbyggd rättssak? Eller om arrangemanget i fråga leder till ett ökat förtroende för rättsväsendet hos allmänheten?

Men, åter till datalagringen, där Anders S Lindbäck både i Ny teknik och på sin blogg pekar på hur riksdagens med sitt beslut motverkar utvecklingen. Skivad lime klarar att sätta ord på hur det känns att argumentera mot de övervakningsfixerade ledamöterna i Sveriges riksdag. Liberaldemokraternas Michael Gajditza gör ett försök i elfte timmen att påverka Johan Pehrson FP, vilket jag skulle bedöma som lönlöst. Badlands Hyena skruvar som vanligt till det. När makten inte längre lyssnar, då är satiren ett vapen. För att behålla förståndet hjälper det människor att kunna se tillvaron ur ett mer skruvat perspektiv. Fram till nästa holmgång när myndigheter vill ha mer övervakning och kontroll gäller det också att vi, i likhet med Viktualiebrodern, inser att det finns ett samband mellan dessa omättliga krav och upphovsrättslagstiftningen, där de närstående rättigheterna, som företag inom media- och nöjesindustrin förfogar över, ställer till det för oss alla.

Till detta kommer alla intressen i säkerhetsbranschen, som även växer inom IT. Den enes död den andres bröd, är ett gammalt ordstäv som fortfarande gäller. Undrar när IDG.se och andra media gör sig besväret att uppmärksamma det och i vilken riktning samhället är på väg? Demokrati är den upplysta majoritetens beslut, lärde jag mig en gång i mitten av 1950-talet, då folkbildning hyllades som vägen till demokrati och inflytande. Idag räcker det att riksdagens ledamöter traskar patrull efter en grupp av sina partivänner i några utskott. Det lärde jag mig genom att delta i aktiviteten Riksdagssvar.se under FRA-debaclet.

Intressant.

Sjökort för fortsatt seglats.

I dagens SvD kan vi läsa TT:s notis om Piratpartiets valfrågor, vilka blev offentliga vid midnatt. Dessutom har DN en artikel med kommentarer av partiledaren Rick Falkvinge kring de tre fokusområdena integritet – kultur – kunskap finns där en särskild artikel om att PP vill göra barnporrlagen till en het valfråga. Det är rätt intressant att DN väljer att låta politiker, ansvariga för dagens lagstiftning, slippa undan besvärande frågor. Istället blir det, precis som när det gällde FRA-lagstiftningen, tjänstmän som sätts att försvara en lag som verkligen kan ifrågasättas. Nu som då ska vi som opponerar oss mötas av tjänstemän som klappar oss på huvudet och talar om att vi är helt fel ute. I Christian Engströms inlägg finns bland annat länkar till sjökorten. Opassande visar att det inte är utan rädsla för att bli påklistrad andra åsikter än dem som man verkligen står för, som gör att flera av oss i Piratpartiet, ändå bestämt oss för att någon måste våga om inte rättssamhället helt ska gå i putten. Civilkurage kallas det.

Socialdemokraternas Kristian Krassman med bloggen In Your Face har kollat in våra sjökort och dömer ut dem, som om de vore gjorda av Sjöfartsverket utan markering av grynnor eller grund. Jag är dock rätt säker på att den gode Kristian ägnar sig åt önsketänkande när han redan räknar ut oss med hänvisning till att väljarna kommer att välja GPS framför sjökort. Jag undrar förstås om GPS vore användbart utan kartor och sjökort som utgångspunkt. Att socialdemokraterna alltid satt kollektivets väl och ve framför individens och att detta straffar sig sedan en tid tillbaka tycks inte deras GPS vara utrustad att varna för. I Piratpartiet vet vi att kollektivet inte är starkare än den svagaste länken och att vi just därför måste stå upp för demokratiska fri- och rättigheter samt rättssäkerheten.

För att få igång en lokal diskussion kring barnporrhysterin, som redan satt rättssäkerheten ur spel, hade jag antagit Anders Widéns uppmaning att uppmärksamma vilka bilder och avbildningar som finns i det offentliga rummet och som kan misstänkas vara olagliga att titta på. När jag tagit del av vad som drabbat den s k Mangamannen i Uppsala tycker jag att det är märkligt att inte Kristian Krassman och andra rättskaffens personer inte gjort sin röst hörd i den saken. Undrar just hur reaktionen blivit om Krassman varit den som blivit utsatt för den husrannsakan med beslagtagen datautrustning som föregick domen om dagsböter för innehav av ett antal seriebilder och förverkad utrustning?

Till att börja med hade jag tänkt ta bilder på den statyn Tummelisa i Roslagsparken. Idag fick jag dock se i Norrtelje Tidning att statyn är borta. Undangömd d v s censurerad av moralens väktare eller bortrövad av en pedofil, det är frågan. Om vandaler varit framme skulle statyn ha varit krossad. Enligt entreprenören som sköter om kommunens parker försvann den någon gång mellan den 28 och 30 juli. Genom att synliggöra att tolkningen av en bild ligger i betraktarens öga vill Piratpartiet uppmärksamma väljarna på att vi dels har en skärpt lagstiftning från den 1 juli 2010, som bland annat förbjuder människor att titta på vissa bilder och att den nya Grundlagen, som ska antas av riksdagen en andra omgång efter valet, kan innehålla ändringar som stödjer denna lag. Här kan det vara lämpligt att klippa in vad som där sägs:

- - -

Förutsättningar för begränsningar av fri- och rättigheter

20 § Följande fri- och rättigheter får, i den utsträckning som medges i 21–24 §§, begränsas genom lag:

1. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten (1 § första stycket 1–5),

2. skyddet mot annat kroppsligt ingrepp än som avses i 4 och 5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot intrång i förtroliga försändelser och meddelanden (6 §),

3. rörelsefriheten (8 §), och

4. offentligheten vid domstolsförhandling (11 § andra stycket andra meningen).

Efter bemyndigande i lag får de i första stycket angivna fri- och rättigheterna begränsas genom annan författning i de fall som anges i 8 kap. 5 § och i fråga om förbud att röja sådant som någon fått kännedom om i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt. I samma ordning får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 24 § första stycket andra meningen.

21 § Begränsningar enligt 20 § får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

22 § Ett förslag till lag enligt 20 § ska, om det inte avslås av riksdagen, på yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare. Riksdagen får dock anta förslaget direkt, om minst fem sjättedelar av de röstande enas om beslutet. Första stycket gäller inte förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år av lag. Det gäller inte heller förslag till lag som enbart rör

1. förbud att röja sådant som någon har fått kännedom om i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är nödvändigt med hänsyn till något av de intressen som anges i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen,

2. husrannsakan eller liknande intrång, eller

3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.

Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens del om första stycket är tillämpligt i fråga om ett visst lagförslag.

23 § Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras med stöd av första stycket ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

Att meddela föreskrifter som utan avseende på yttrandens innehåll närmare reglerar ett visst sätt att sprida eller ta emot yttranden anses inte som en begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten.

24 § Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas av hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken. I övrigt får dessa friheter begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet eller för att motverka farsot.

Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.

- - -

Som synes är vi helt beroende av att vi har politiker i riksdagen som står pall d v s vågar utsätta sig för beskyllningar om en lägre moral än andra, annars är det relativt enkelt för riksdagen att begränsa våra demokratiska fri- och rättigheter.

En politik värdig en demokrati, där informationen måste vara fri, kräver riksdagsledamöter med civilkurage, utan en särskild civilkuragelag. När Krassman och andra vill göra gällande att det är avgörande om man röstar på de röd-gröna istället för alliansen, är det svårt att se vad som i så fall gör den skillnaden så stor. När inte företag, kyrkor och organisationer vill eller kan göra en insats för den individ, som inte passar in i olika samhällsnormer, ser jag inte mycket att hurra för varken från det ena eller andra hållet. Jag kan tänka mig att kraven på avdragsrätt för välgörenhet har större chans att falla Verklighetens folk på läppen än skattehöjningar för att finansiera samhällsinsatser, som den arbetsoförmögne skulle kunna uppleva som en rättighet i ett välfärdssamhälle. Att det är en himmelsvid skillnad mellan en allmosa och en rättighet det vet den som har prövat på. Att vi nått dit hän har inte så mycket med vänster eller höger att göra, som att politikerna – vårt nya frälse – sedan länge levt långt ifrån den verklighet där människor måste vända på slantarna varenda dag för att få debet och kredit att gå ihop. Bördorna bärs med jämnmod om de delas lika. Det gäller i lika hög grad idag som det gjorde i min barndom.

Med tanke på att PP saknar de resurser som de etablerade partierna besitter både när det gäller pengar och anställda så tycker jag att det finns en hel del bra som vi kan ta fasta på i det som presenterats. Men vi gör klokt i att räkna med kritik både från pirater och våra motståndare. Genom att ta tillvara den kritiken på ett konstruktivt sätt kan vi bli ännu bättre.

Intressant.

Statens intrång i våra privata liv.

Häromdagen skrev jag om ett liv i FRA-trädets skugga där bland annat inlemmandet av Datalagringsdirektivet i svensk lag fått ytterligare skjuts sedan oppositionen kommit överens om ett införande, vilket MP:s Peter Eriksson berättade om i P1:s Lördagsintervju.

Nyss nåddes jag av nyheten att tyska författningsdomstolen deklarerat att direktivet strider mot den tyska konstitutionen. Jag vet inte om vår svenska grundlag har samma skydd som den tyska konstitutionen, men det är onekligen hoppfullt att Tyskland går före och visar vägen. Sedan kan vi bara hoppas att den omarbetade grundlagen, som riksdagen ska ta ställning till en gång före och en gång efter valet i höst, har stärkts på ett sådant sätt att svenska folket kan börja känna tillit till politikerna igen. Rick Falkvinge , Liberal och långsint, Sidvind, Juristen m fl kommenterar.

Uppdatering: MiNimaliteter med många intressanta länkar. DN som förklarar innebörden i det beslut som författningsdomstolen tagit. Mark Klamberg vill gärna se domen i sin helhet, men har kollat vad Spiegel skriver. SvD skriver att Sverige går vidare trots den tyska författningsdomstolens betänkligheter. Skälet är att man avvaktar polismetodutredningen som kommer i sommar lagomt före valet. Vad annat är att vänta? Det är rätt länge sedan jag sagt till mina goda vänner att detta med Brott och straff kommer att bli ett stort nummer i valet, eftersom det ska legalisera statens intrång i alla svenskars privata liv. Det ska bli intressant se vart detta slutar. Techrisk har funnit ett intressant inlägg om ACTA-avtalet.

Här är det en författningsdomstol som sagt sitt. Länge trodde jag att politikerna i riksdagen var ett fullgott skydd. Men nu vet vi att politiker med civilkurage är en bristvara i Sveriges riksdag. Dagens ledare i Expressen, tar upp den kritik som bland annat Anne-Marie Pålsson riktat mot den modell som riksdagen arbetar efter. ”Anne-Marie Pålsson har ett av demokratins finaste ämbeten. Men upplevelsen att tillhöra ett "transportkompani" ger snarare signaler om ett demokratiskt system på dekis. Det måste vi ändra på”, avslutas ledaren i Expressen.

Ja, låt oss påbörja ett långsiktigt, tålmodigt arbete för att inspirera riksdagens ledamöter att vilja bli de ansvarstagande företrädare för folket som det är tänkt att de ska vara. Nu får jag allt oftare en känsla av att de särintressen, som har maktens öra, har större makt över de olika partigrupperna än väljarna. Detta alldeles oavsett om det är alliansen eller den röd-gröna konstellationen som styr. Mitt engagemang i Piratpartiet har blivit en direkt följd av allt jag lärt mig om hur beslut i Europaparlamentet och riksdagen kan gå till. Jag har insett att det enda språk, som de stora etablerade partierna förstår, det är att rösta med fötterna. När Miljöpartiet kom till makten var det miljöfrågorna, nu är det demokratiska fri- och rättigheter och rättssäkerheten som måste värnas.

Intressant.

Dags för semester från politiken?

Läser PJ Anders Linders Stå upp mot övervakningsstaten och undrar varför det bara är den konservative David Cameron i Storbritannien, som ser det som händer, när politiker i bästa välmening traskat allt längre in i övervakningens förlovade land?! Om det är sant som PJ skriver att klassretoriken ska komma till heders igen i oppositionens strategi inför nästa års val, hoppas jag att Mona Sahlin & Co har läst kapitlen i historieboken om de upplysta män och kvinnor ur överklassen, som betrodde arbetarklassens kvinnor och män om förmåga att med hjälp av folkbildningen ta sig ur fattigdom och elände med metoder som var framgångsrika när välfärden byggdes upp. Som allt annat har denna uppbyggnad haft en avigsida. Frågan är om Socialdemokraterna och Landsorganisationen klarar att se denna avigsida, än mindre klarar att formulera en politik för nästa språng då det gäller att använda metoder som inspirerar människorna att vilja vara kompetenta att ta ansvar för sitt eget liv och kunna göra en rimlig bedömning av vad som är den enskilde individens uppgift och vad som är samhällets.

Bloggen Bent skriver ett mycket läsvärt inlägg För makten, statusen eller idealen? Där han med referens till den tjeckiske presidenten Vaclav Havels tal när han tog emot Sonning Prize i maj 1991. För att hjälpa de folkvalda att hålla sig på den smala vägen, d v s när de valts för att stå upp för de ideal de sagt sig vilja företräda, är det viktigt att partierna inte kan kringgärda sina företrädare med skrivna eller oskrivna regler, som hindrar dem att rösta efter sitt eget samvete. I en demokrati måste en juste ledare klara att hantera den eller de, som har goda argument för att inta en annan hållning än majoritetens och samtidigt klara att upprätthålla majoritetens respekt för minoritetens rätt att fortsätta argumentera för sin sak. Enligt vad jag kan se är det partipiskan och utkvittningen, som i sin förlängning leder till att tilltron till politiker och därmed demokratins fundament eroderar. Med möjligheten att verka i det stuprör, som utskotten utgör, och i övrigt traska patrull med andra utan någon annan reflektion att det krävs för att man själv ska kunna driva sina egna hjärtefrågor, får vi en samhällsutveckling där helheten går förlorad. Egendomligt att normalt kloka riksdagsledamöter inte ser nackdelarna i nuvarande arbetssätt. De har på senare tid fått hjälp från olika håll, bland andra riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson på Newsmill.

Vad jag kan förstå är också den stopp-motion (pdf), som ett antal arbetarkommuner lämnat vidare till Socialdemokraternas kongress, också ett resultat av diskussioner om det ohållbara i riksdagens arbetssätt, vilket skapat och skapar en ogenomtränglig snårskog av lagar, där olika intressen utifrån sina behjärtansvärda engagemang anser sig ha rätt att ta FRA:s filtrering av trafiken på internet i anspråk.

Det ska bli intressant att se om den hälsosamma kritik som riktats mot regering och riksdag i samband med den lagstiftning, där övervakning ges förtur framför individens rätt till demokratiska fri- och rättigheter, väcker något intresse under årets Almedalsvecka. Påminner om FORES seminarium, som även sänds på nätet. Signifikant dock att frågan reducerats till en fråga om Fred efter Pirate Bay – om upphovsrätt och affärsmodeller, när frågan om filtrering/censur av internet är en oerhört viktig fråga, inte minst när det gäller översynen av grundlagen inför nästa års riksdagsval. Stockholms universitet har också ett seminarium med fokus på fildelning.

Går sedan en bloggrunda och ler när jag ser att MinaModerataKarameller skriver om sin ständigt återkommande dröm. Hax har inga större förhoppningar att Fredrik Reinfelt kommer att lyssna på PJ A Linder. Mårtensson anser att det är dags för avgiftning av storebror. Calandrella har synpunkter på Almedalen, som arena för politikers möjligheter att göra sig hörda. Ting och tankar kommer med tips och länkar till olika aktiviteter. Ser att Erik Laakso installerat sig i Visby och att han kommer att skriva på debattportalen Arvid Falk. Jonas Morian m fl, som tidigare drev Almedalsbloggen, skriver nu på Makthavare.se. SvD:s journalister bloggar här. DN.se skriver bl a här och här. TV4 bevakar det hela bl a med hjälp av Politikerbloggen. Sydsvenskan skriver här. SVT Opinions Redaktionsblogg blev visst överansträngd i samband med EU-valet, annars borde de kanske varit med i leken. Hur som helst är detta bara en bråkdel av alla bloggar – därtill kommer Facebook och Twitter.Uppdatering: SVT finns här.

Det är dags att ta en semestervecka för att sedan, när stojet lagt sig, i lugn och ro skapa sig en bild av vad nytt, som egentligen kom ut från denna marknadsplats för politiker och lobbyister.

Intressant?

Fara i resans riktning

Efter att ha skrivit om FRA och lagstiftningen kring denna verksamhet, praktiskt taget varje dag, kan man undra om det finns något att tillägga. Och det gör det. Men man behöver inte alltid formulera egna ord. Genom att sammanställa andras, kan man visa på det egendomliga spelet, som fortgår under statsministerns ledning. Idag publicerar SvD, ett TT-meddelande med anledning av GD Åkessons uttalande i Ekot. Ett uttalande som självklart utmanar. Börjar med Mitt i steget, som ser att FRA är utanför det politiska ledarskapets räckhåll och att FRA påbörjat en glidning i en riktning som Mitt i steget inte är övertygad om har uppfattats av det politiska ledarskapet; Mark Klamberg, som noterar att vi är tillbaka till den 18 juni; Kanaljen, som innerligt hoppas på ett internt uppror i alliansen; MinaModerataKarameller, som suckar över sorgebarnet FRA-lagen; samt Opassande, som också kommenterar detta.

När jag på jakt efter en kommentar i DN upptäcker Mats Bergstrands inlägg Bakom debatten med rubriken Så stoppas ett scoop, undrar jag hur vanligt förekommande det kan vara i vår del av världen. Själv önskar jag mig ett antal journalister med intresse att skapa en hel artikelserie, som kunde spegla långt flera riksdagsledamöters argument för och emot Författningsdomstol än de ledande i några berörda utskott, och göra detta innan partiernas positioner blivit totalt låsta i Sveriges riksdag? Hur stor sannolikhet finns det för att det, som sossarna hyser sådan rädsla inför, skulle kunna hända? Samtidigt är det väl ett fattigdomsbevis ifall alliansen inte finner lösningar för att förhindra ett sådant scenarium? Varför anstränger man sig inte? En tråd, som varken Politikerbloggen eller andra journalister börjat dra i trots att FRA-lagen och dess hantering har visat att folket verkligen behöver ett förstärkt skydd mot statens anspråk på intrång i våra privata liv. Och vad värre är – det finns mer att vänta av samma sort, det visar film- och musiklobbyns arbete till stöd för sanktionsdirektivet IPRED1 i riksdagen och att tilläggen till skydd för internetanvändare i Telekompaketet håller på att dribblas bort av Åsa Torstenssson och hennes sakkunnige sekreterare nere i Bryssel, vilket Hax skrivit om och där bloggkommentarerna är minst lika intressanta som inlägget. Här har lobbyn fått draghjälp av ett nytt nätverk etablerat inom Folkpartiet, som kallar sig Liberati. Josef säger en del om detta och ställer frågan: - Vem anser du ha mest förtroendekompetens i nätfrågor och nätförståelse - en doktorand i datavetenskap eller en popstjärna som blivit politiker...?

Kompletterar med Widar Anderssons söndagskrönika i Folkbladet, där han gör en rätt intressant reflektion efter att han lyssnat på Jonas Sjöstedts resonemang i SVT:s gästsoffa, om USA-valet och Barack Obama. Det som gav upphov till Widars funderingar var Sjöstedts uttalande att han såg Obama, som någon slags ”folkpartist”. Tankegången avslutas med ett konstaterande att de nya moderaterna är på väg att bli det som folkpartiet aldrig blev. Jag vet inte om det är detta, som Anders Widén ser, när han granskat hur trovärdigt moderaterna lever upp till sitt tal om att vara ett lyssnande parti. Lars-Erick har läst vad Anders skriver och beskriver den frustration han känner över sakernas tillstånd. En annan som funderat över svårigheten att få igång en dialog mellan medborgare och riksdagsledamöter är Olof, som fått en feberhet idé om en Medborgartuta. Alla dessa tankar och idéer är sprungna ur samma känsla av det hopplösa i att få föra ett samtal i en fråga där vi, som medborgare, kan avgöra när saken är färdigdiskuterad. Just turerna kring en uppdatering av grundlagen visar att riksdagen själv kan hålla på att tröska en fråga i decennier utan att nå fram, när det handlar om hur en maktdelning ska kunna ske för att motverka ett missbruk av riksdagens lagstiftningsmakt. Istället har makten förskjutits från riksdagen till regeringens kabinett, vilka infört partipiskor och tvångsutkvittning för att hålla ihop den makt, som utskotten besitter i kraft av den arbetsfördelning som skett. Intressant?

FRA-lagen för annat än rikets försvar

Läser på Lars-Ericks blogg att Agneta Berliner och Camilla Lindberg kommit med ett ganska utförligt alternativ till den nuvarande FRA-lagen, publicerat i Expressen idag. Det ska bli intressant att läsa av reaktionen på detta.

Skrev tidigare om glappet mellan politiker och folket så där i största allmänhet. Nu till glappet mellan oss ur en annan vinkel med fokus på FRA. I den debatt, som pågår i media och på nätet är det uppenbart att den utrustning, som FRA ska förfoga över och till vilken all trafik skall slussas vid ”samverkanspunkter”, är tänkt att komma till användning för en rad andra olika ändamål, eftersom FRA tar emot beställningar från andra myndigheter än Försvarsmakten. Lagen har därför en räckvidd, som naturligtvis inte enbart Försvarsministern och Försvarsmakten kan ställas till svars för.

Att det är så, visar MinaModerataKarameller i sitt senast inlägg Att låta buset härja fritt ... Hon har läst en ledare i tidningen Barometern där skribenten med utgångspunkt från Erik Kärnekull, som bytt jobb från att vara chef vid försäkringskassan till ett chefsjobb vid FRA, skriver: ”Hans främsta uppgift just nu är att förklara för allmänheten vad FRA egentligen sysslar med och beskriva nyttan med signalspaning”. Ledaren avslutas ”Antingen har vi signalspaning och då kan integriteten i undantagsfall kränkas. Eller har vi ingen signalspaning och låter buset härja fritt i cyberrymd, via telefon och fax. Det är bara för politikerna att välja åt oss som röstat på dem. En annan utveckling kan dessutom vara att den information som FRA hämtat upp används vid rättegångar, det sker i andra länder, som sekretessbelagt bevismaterial, som försvaret inte har rätt att ta del av. Dit är det långt för ett frihetstörstande svenskt folk”. Sic!

En ledarskribent i en tongivande tidning, som redan är positiv till den ändamålsglidning, som vi motståndare talat om kan bli följden av lagen och dessutom raljerar med vår frihetstörst – det känns allt annat än tryggt. Om datorovana medborgare i allmänhet tror, att internet står för allt ont och att nätets trafik därför måste levereras till FRA, det är en sida av saken. Men, när företrädare för media, vars uppgift är att vara granskare av makten, intar den ståndpunkten, då är det fara på färde. Maktbalansen förskjuts till folkets nackdel. Detta visar att svenska folket behöver ett starkare skydd i grundlagen för att rättssäkerhet ska råda, när informations- och kommunikationstekniken utvecklas. Jag lutar allt mera åt att det är oförlåtligt att FRA-lagen drevs igenom, långt innan riksdagen tagit ställning till integritetskommitténs och grundlagsberedningens förslag. Det stinker lång väg. Och jag är inte ensam om att reagera på sättet som beslutet kom till på.

Att ärlighet inte verkar ha med politik att göra, skriver Opassande om. Måste besöka Gubben vid Rämen för att kolla om där finns något motmedel mot stanken. Kansli-daschet har med hjälp av en konsult från Florida ställts iordning för regeringens överläggningar. Annars, tar jag en favorit i repris – En liten tant, som med sin idéer om ordningsskapande åtgärder, hjälper till att hålla mig på gott humör. Sedan berättar Hax från Bryssel, att det kommer mera: Ett telekompaket är på G. Folkets rörelsefrihet på nätet ska begränsas, ändå talar man vitt och brett om frihet för människor och varor att röra sig fritt inom EU. Måste nog besöka You Tube och spola rent med skön musik. När jag lärt mig hur jag lägger in videos på min blogg, då delar jag med mig.

Riksdagens kvittningssystem har spårat ur.

Jippie! Har äntligen läst en kommentar om riksdagens kvittningssystem, som kommer från en trovärdig källa. Daniel Frelén skriver om detta på sin blogg, där han citerar ur Olle Wästbergs nyhetsbrev. Han är idag GD för Svenska Institutet, men var riksdagsledamot för folkpartiet åren 1976 – 1982 och skriver bl a ” Kvittningssystemet finns inte i konstitutionen. Om nu praxis utvecklat sig så att ledamöter använder det för att undvika att ta ställning eller att undvika att tala om för väljarna vilken åsikt de har missbrukas det.”

Och på den tiden hade tydligen förfallet ännu inte börjat, eftersom han kan berätta ”Man ansöker om kvittning på en blankett som lämnas till partiets kvittningsman. När jag satt i riksdagen hade socialdemokraterna en butter Kvittningsman, John Johnsson i Blentarp. När ledamöterna kom till honom med kvittningsanledningar han inte tyckte höll räckte han över en annan blankett: Avsägelse från ledamotskapet.” Intressant.

Nu fungerar det väl så att de största partierna har lika stor nytta av detta ”kryphål” för de samvetsömma, som annars stör ordningen. Men demokratins friska växt blir helt klart lidande. Intressant om FRA-lagen kunde ha det goda med sig att det blir en uppryckning både här och där i synen på de bångstyriga, som vågar tala öppet om sakernas tillstånd. Ja, jag undrar om det rent av kan vara så att vi bara sett början på en utveckling, där makthavare inte kan komma undan med att de har en blogg, som kommunikationskanal, och att de därmed kan bestämma dagordningen för de politiska samtalen. Tänk om grundlagen kunde bli nästa stora samtalsämne i bloggosfären! I vart fall har bloggosfären synat FRA-lagen ur alla möjliga aspekter och granskningen fortgår. Mark Klamberg kollar sortimentet i FRA-butiken; Törnebohm om integritet; scaber-nestor om att Junilistan också tagit tag i frågan; författaren Anders Widén, som hejar på oss alla som kämpar; Magnus Andersson om Centerns hearing på fredag; Folkpartiet i Nacka om en riksdagsledamots argumentation; Den osynlige patienten om vad som väntar bortom FRA; TV-bloggen om Utfrågning och debatt i Forum:FRA Kunskapskanalen den 1 september kl 20.00; Christian Engström, som lagt ut bilder från manifestationen den 18 juni utanför riksdagen, vilka får användas fritt; Fragment, som påminner om att politiker och dess väljare har ett ömsesidigt ansvar för demokratin; samt sist men inte minst MinaModerataKarameller, som inte ger upp tilltron till dialogens möjligheter.

Man knappt sina ögon tror

Även om AB:s artikel i går, visar svårigheterna att komma till tals med moderater, som i grunden är emot, är jag så naiv att jag ändå gör ett försök. Men jag måste medge att jag hade svårt att tro att jag läste rätt. I mitt mejl tidigare idag till de tre riksdagsledamöterna Oscar Öholm, Fredrik Schulte och Karl Sigfrid refererade jag bl a till Advokatsamfundet, som tillsammans med ett flertal andra remissinstanser, kritiserat den stora mängd förslag om utökad och hemlig tvångsmedelsanvändning som på senare tid presenterats. Vad som är tekniskt möjligt är nu på väg att bli kriminalpolitiskt lämpligt, skriver samfundets generalsekreterare Anne Ramberg. Alla vet vi att de, som ska hantera tekniken bara är människor och vi har fantasi nog att räkna ut hur det kan sluta.

När jag sökte efter artikeln Advokatens uppdrag, fann jag också Advokatsamfundets yttrande över betänkandet Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning (SOU 2007:76) Se länk under Remissvar 2008 med datum 13 mars. Då slog det mig att Lagen om signalspaning, där hotbilderna inte står i rimlig proportion till intrånget i våra privata liv och i samhällslivet, bara är en början på vad som komma skall.

Självklart har dessa tre riksdagsledamöter frihet att använda sin röst på det sätt som passar dem. Det kan inte MUF eller någon annan bestämma. Men, om det bara handlar om ett politiskt rävspel till förmån för regeringsmakten, då är svenska folket riktigt illa ute. Det var strongt gjort av Nils Wykman, som vi kunde läsa om i DN.se, att påminna om att lagstiftningsmakten är av en mycket större betydelse än regeringsmakten. Uttalandet av Fredrik Schulte (m) gör att jag påminns om varför svenska folket hamnat i denna situation. En ändring av grundlagen är en bagatell för den som vill regera! Schulte har rätt i en sak – han och Tomas Bodström (s) är lika goda kålsupare, eftersom Bodström bäddade för eländet. Men två fel kan aldrig bli ett rätt.

Det borde finnas ett skydd i grundlagen för folket mot sådana politiker? De är ett hot mot vår demokrati, som bygger på en tilltro till dialogens möjligheter och att beslut ska vila på en saklig grund samt att folket ska visa respekt för de folkvalda och omvänt. Det är med respekt som med kärlek, bara genom att ge kan man få. Nu måste jag kolla om det finns något att skratta åt bland mina favoritbloggar, annars sker en härdsmälta i min lilla tankesmedja.

Sex dagar före FRA

Det är nu sex dagar kvar innan riksdagens omröstning. Och idag ställer jag öppet frågan till de riksdagsledamöter, som inte ids, orkar eller haft tid att besvara mitt mejl:

- Hur ska vi medborgare kunna tro på att ledamöter, som själva avtalat bort sin lagliga rätt att rösta efter sitt eget samvete, ska kunna stå upp för våra demokratiska fri- och rättigheter?

Situationen i ett nötskal är att riksdagsledamöter, som i förhållande till sitt parti, avtalat bort sin fria rösträtt, nu förväntar sig att vi medborgare ska tro att vi är i goda händer om vi överlåter till regeringen att värna vår integritet. Det känns absurt! Lagen som ska röstas igenom den 17 juni är av principiellt stor betydelse på mer än ett plan. Om den röstas igenom av bara Ja-sägare inger det inte förtroende varken för regeringen eller riksdagen.

Den som sent omsider vill veta mera i saken kan besöka Portal:FRA eller läsa journalisten Martin Jönssons rapport om FRA, som även ledde till ett Kalla Fakta reportage. Försvarsutskottets förslag finns här.

Lovade igår att återkomma till det mejlsvar jag fått från en utredare hos Fp, som svarar för ledamöters räkning. Det är en välskriven sammanfattning av vad förslaget innebär samt en redogörelse för fp:s ansträngningar att göra en avvägning mellan behovet av signalspaning och integritetsskydd, där man nu med de kontroller och spärrar som förslås anser sig kunna gå med på förslagen. Då dessa förslag bygger på politiskt tillsatta organ, tog jag i mitt svar upp tillitsfrågan, som jag redogjort för här ovan, och ställde frågan: - Har det aldrig fallit er in att enskilda ledamöters tveksamhet är viktiga för ett partis inre friska växt och har samma uppgift, som forna tiders slav på triumfvagnen, som viskade i den romerske härskarens öra "Kom ihåg att du är dödlig". Grekerna, som istället trodde att man drabbades av gudarnas vrede om man inte såg upp med sin hybris - sitt övermod, de följde de fyra kardinaldygderna: Omdöme, Rättvisa, Måttfullhet och Styrka.

Vi har färska exempel på hur det går när vi ska förlita oss på av människor hanterad teknik – raklödder hinner ställa till med en hel del innan förnuftet kommer in i bilden, DN. Och i Tyskland växer skandalen kring Deutsche Telekom. En före detta Stasi-agent anlitades för att spionera på journalister. Nu ställer ledande tyska politiker krav på att lagen om datalagring stoppas.

Jag litar inte på FRA och regeringen, om inte mina rättigheter skyddas i grundlagen! Vill man peta i den måste man ha ordentligt på fötterna. Vet man inte effekterna av att säga Ja, gör man klokt i att säga Nej. Bara så kan man vinna folkets respekt!

En som tänkt på livet efter den 17 juni är Gubben vid Rämen som den 9 juni tyckte att vi kunde byta nationaldagen till denna dag då vi efter denna dag under FRA:s beskydd kommer att kunna leva i trygghet, säkerhet och en bombfri tillvaro. Igår bjöd han på ett inlägg om den fria viljans existens. Rätt så – vi behöver verkligen skratta för att inte bli förtvivlade över sakernas tillstånd.

Andra bloggar bl a Kulturbloggen och Opassande. Intressant?

Representativ demokrati?

Det råder delade meningar om vad som kan läggas i begreppet representativ demokrati. Inte ens hos den fria encyklopedin Wikipedia, kan man enas om den saken. Nyligen läste jag vad, som där står med hänvisning till den amerikanske statsvetaren Joseph Schumpeter ”Det enda realistiska alternativ som står till buds är att människor kan få välja mellan ett antal konkurrerande eliter. När en elit (i form av ett politiskt parti) väl är vald så har den makten och det går inte att göra anspråk på att de beslut som den fattar skall stämma överens med folkviljan. Däremot kan förstås en elit som missköter sitt ämbete bli avsatt i nästa politiska val. På detta sätt upprätthålls en folklig kontroll av eliterna, men inte av besluten.”.

Åhå, är det så?, tänker jag och konstaterar att jag tycks ha fått allt om bakfoten. Jag har hittills trott att styrkan i fullmäktigeförsamlingen är att den speglar ett genomsnitt av folket, men att de inte insett den makt, som de besitter, och som de har enligt lag för att skapa en balans mellan den lilla klick, som styr i Kommunstyrelsen, och vad människor i allmänhet klarar av att ta in och hänga med på. Om den lilla klick, som för närvarande styr, utgör kommunens elit, då måste vi snabbt som attan väcka liv i den slumrande begåvningsreserv, som fått sin lust att förkovra sig knäckt på vägen genom skolsystemet!

Är det bara jag som undrar över vad som händer med ett samhälle där t o m regeringen tänjer på grundlagen för att snabba på besluten. I gårdagens SvD fanns en artikel om att många remissinstanser klagar på allt mindre betänketid för besluten. Ett annat exempel är artikeln i dagens SvD ”Stockholm kan bli storregion” och har viss bäring på det som jag bloggade om igår. Här är det en majoritet bland politikerna i landstinget, som är beredda att köra över moderaterna och utvidga länet till en storregion. Många känner sig tydligen kallade att vara den elit, som bestämmer över huvudet på oss vanliga dödliga. Intressant.

Partipiska och politisk snuva

Igår skrev SvD och DN om riksdagsledamoten Karla Lópes (mp), som fått nog och hoppat av. Händelsen har uppmärksammats och kommenterats, både i anslutning till tidningsartiklarna och i många andra bloggar, på ett sätt som visar att kunskapen om Regeringsformens första och andra kapitel inte är särskilt väl känd. Om Miljöpartiet följt denna hade Karla Lópes varit helt fri att rösta efter sitt eget samvete. Men, för att bli invald i Sveriges Riksdag måste man tillhöra ett parti, med kandidater och medlemmar, som klarar att värva röster så att partiet tar sig över 4-procentsspärren. Vad jag förstår har Karla Lópes inte satt sig in i de begränsningar som miljöpartiet beslutat ska gälla för en riksdagsledamot i deras parti. Och de ledande företrädarna har inte kunnat förklara varför partiet har stadgar och regler som står i strid med grundlagen.

Den, som inte rättar sin in i ledet, har bara en utväg i dagens partipolitik - att plötsligt drabbas av politisk snuva vid omröstningar så att en ersättare kan komma in istället. Den här ordningen, som inte är demokratisk, har de politiska partierna infört genom att kringgå såväl grundlagen som kommunallag och i de egna stadgarna skriva in den lydnad som krävs av den som företräder partiet. Partierna har ju rätt att själva bestämma vem som kan vara medlem.

Tidigare hade socialdemokraterna, stadgar som markerade att en enskild medlem inte kunde tvingas att rösta mot sin vilja. Därför fanns möjligheten att reservera sig mot ett beslut till förmån för ett eget förslag och att få detta noterat till protokollet. Gjorde man det var man fri att stå upp för sin åsikt även om partiet hade beslutat något annat. Men jag tror att detta har ändrats, det var ju rätt länge sedan jag hade anledning att läsa deras stadgar. Och efter införandet av personval finns det väl ännu större anledning att sätta en grimma på de uppstudsiga ;-)

Demokratins väv - kräver starka trådar

Jag har förstått att många, som deltar i debatten, ser på demokrati som en individuellt konstruerad väv. En väv, där var och en själv avgör vilka krav man kan ställa på trådarna i varpen. Många i Fredrik Reinfeldts innersta krets har tidigare levt i tron att det varit helt OK att bryta mot de lagar som de ogillat. Med sådana trådar i varpen brister väven, när den sätts på prov. I Täby kommun avgick Carin Wiklund Jörgensen (fp) från alla sina uppdrag, sedan hon misslyckats med att tala moderaterna tillrätta. I sitt yrke som domare, vet hon att grundlagen säger att all makt utövas av folket, som lyder under lagarna. I media har hon jämfört det, som hänt och händer i Täby, med det som skett i Ryssland; De nya makthavarna slumpar bort det, som hittills ägts gemensamt av folket, till privata företagare. I Täby har moderaterna egen majoritet och anser att de kan göra som de behagar. I Alliansen är de visserligen tongivande, som det största partiet, men de är beroende av ett gott samarbete med tre andra partier. Ska det samarbetet fungera vill det till att några dygder kommer till heders.

Själv har jag funnit att redan de gamla grekerna kom fram till att Rättrådighet, Mod, Vishet och Måttfullhet var nödvändiga trådar i varpen, för att folkets okunnighet inte skulle bli ett hot mot demokratin. I dikten "Kort föreläsning om friheten" klarlägger författaren Artur Lundkvist att frihetens gräns heter rättvisa och diktaren Gunnar Ekelöf belyser gränsernas betydelse i den glasklara iakttagelsen "utan stränder inget hav".