Riksdagens arbetsformer och mitt val.

Kan knappt sitta stilla, när jag läser DN:s ledare Stärk riksdagen. Äntligen har frågan om hur beslutsprocessen går till uppmärksammats i ledande media. Droppen blev Anne-Marie Pålssons väl underbyggda och sakliga kritik när hon nu flaggar för att lämna riksdagen. Som vanligt försöker en del göra hennes väl genomtänkta strategi att göra sorti på ett sätt som kan göra skillnad, till något så småttigt som ett fel hos henne som person. Det gör t ex Johan Linander i ett inlägg rubricerat Ann-Marie Pålsson har inte lärt sig hur man påverkar. Han skriver bland annat ”Jag känner att jag har mycket stort inflytande över den politik som drivs på justitieområdet. Det är klart att inflytandet på andra områden inte är lika stort eftersom man är tvungen att huvudsakligen ta hand om sina egna frågor, men då har å andra sidan andra centerpartister som jag litar på inflytande där”.

Läser en gång till: ”men, då har å andra sidan andra centerpartister som jag litar på inflytande där”. I den bisatsen visar han att han inte förstått vad Anne-Marie Pålsson och för all del många kritiska väljarna ogillar. I den bisatsen ligger också förklaringen till att svenska folket nu måste finna sig i att blir övervakade av FRA!!! I den bisatsen ligger också förklaringen till att riksdagens ledamöter varit så ovilliga att svara på nätverket Riksdagssvars fem frågor om detta lagkluster.

Anne-Marie Pålsson har, vad jag kan förstå, lagt ner en hel del arbete på att gå till roten med det onda, som här handlar om svårigheterna för en enskild riksdagsledamot att ta det ansvar som uppdraget kräver i förhållande till lagarna och folket. Styrkan i det som hon redovisat är att det är allmängiltigt för alla partier och inte något specifikt för moderaterna, även om hon väljer att begränsa sig till det som hon med säkerhet vet. Staffan Danielsson (C ) känner av någon anledning ett behov att kommentera hennes beslut och där finner jag följande lilla godbit ”Varför har socialdemokraterna med vårt proportionella valsystem så skickligt kunnat dominera svenska politik i snart 100 år? Genom ledamöter med individualistiska böjelser som ständigt röstat efter personlig övertygelse? Glöm det. S har alltid följt sin regering och röstat igenom dess förslag.”

Smaka på den iakttagelsen, utan att slås av tanken ”Kan det vara förklaringen till att många väljare idag antingen väljer sofflocket eller sätter sin tillit till att det ska vara annorlunda i andra partier?” Jag berörde detta i gårdagens inlägg, men då i förbifarten. Idag gläds jag över att DN:s ledare gett mig och andra en möjlighet att debattera vad effekterna blir när man har det förhållningssätt, som är förhärskande hos S, men som uppenbarligen anammats av alliansen utan några djupare reflektioner. Idag framhärdar Staffan Danielsson och tolkar ledarsticket som ett hot mot regeringsmakten. Inte undra på att det går snett när folket sedan tränger sig på och vill ha ett ord med i laget.

Ledarskribenten ser inte några större möjligheter att reformera riksdagens arbetssätt utan tror att en del kan förbättras genom att stärka personvalsinslaget. Men, vad hjälper det när riksdagskandidaterna i en del partier i lojalitetsförklaringar avtalar bort sin lagenliga rätt att rösta så som det egna samvetet bjuder. Alla etablerade partier är fast i ett makttänk, som är förödande – demokratin kan inte fungera som en frisk och självreglerande kraft. Jag tror att det måste till mycket mer och tänker bland annat på journalisten Anders Isakssons idé om att avskaffa utskotten, vilket är grunden till den arbetsdelning som Johan Linander hyllar och den toppstyrning som Staffan Danielsson är anhängare av och som befriar de enskilda ledamöterna från ansvar gentemot lagarna och folket. Intressant. Andra som också skriver om detta: Conny T; Mårten Schultz med ett radikalt besparingsförslag; Mitt i steget med filosofen Kant i tankarna; Erik Hultin vill också ha en genomgripande diskussion i saken; Jens O visar att han också tänker på hur Lissabonfördraget pådyvlats oss; Dick Erixon har läst GP och puffar för enmansvalkretsar; Martin, som tycks leva i tron att problematiken bara gäller moderaterna; samt Daniel Rhodin, som är värd en repris. Hans utmaning i slutklämmen skaver.

Sedan till några funderingar inför valet den 7juni: För bara några dagar sedan var jag helt säker på att jag skulle kryssa Christian Engström i Piratpartiet, men sedan har Erik Josefsson , kandidat för Vänsterpartiet, spökat till det med sin ”kärleksförklaring” till Olle Schmidt (FP) tillhörande partigruppen ALDE. Jag tvingas tänka ett varv till. Olle var länge ett tänkbart val, men sedan flera av Folkpartiets ledande politiker uppvisat en i mitt tycke alltför ståndaktig attityd i fråga om upphovsrätten och lägger till deras behandling av de interna FRA-kritikerna, blir valet av Olle en omöjlighet. Stundtals har jag även funderat på Lena EK, men ett kryss på henne är också ett kryss på Centern, vars ledare aktivt försvarar FRA, och nu sättet som beslutet kom till på, det gör ett kryss på Lena till en omöjlighet. Christoper Fjellner (M) var från början ett givet val med tanke på hans kunskaper om internet och dess betydelse både som infrastruktur och som nervsystem för all sköns mänskligt liv, men moderaternas förkärlek för FRA, som möjliggör övervakning av det svenska folket, och den omilda behandlingen av Karl Sigfrid när det begav sig, det gör ett kryss på Christopher till en omöjlighet. När jag vid förra valet spred mina röster på dessa tre partier kunde jag inte drömma om att just dessa partier skulle bli de, som drev igenom FRA-lagstiftningen, vilket jag skrev om här. På måndag presenteras det som ska göra det hela smakligare. Fan tro´t. Nej, Olle och Daniel får ursäkta, det blir nog Christian i alla fall. Ser hos Deepedition att jag inte är ensam och hos Hax och Lars-Erick att det är fler som brottats med sitt val. Opassande visar att hon tycker att PP ska tänka till, när det gäller hur man handskas med dem, som medverkar till valfusk, vilket självklart underlättar mitt beslut. Dokumentera är viktigt, men sedan gäller det att tänka efter hur man handskas med det som dokumenten visar. Valfusk ska anmälas och skötas av rättsväsendet och där gäller att någon är oskyldig till dess annat bevisats. Kan inte se annat än att Politikerbloggen hänger en piratpartist med hans eget rep.

Från nätet till gator och torg

På tisdag öppnar 2008-2009 års riksmöte. Då får vi svar på frågan om motståndet mot FRA-lagen klarar att gå från nätet ut på Stockholms, Göteborgs och Malmös gator och torg. Det är ett vågspel och jag tänker dra mitt strå till stacken. Bättre lyss till den sträng, som brast, än att aldrig spänna sin båge, får bli ett tröstens ord, om det visar sig att folket gett upp, trots att motståndet varit fortsatt starkt bland oss som kämpar med nätet som arena. Om detta skriver SvD idag. Och nedräkningen inför denna dag fortsätter – nu hos en av mina favoriter MinaModerataKarameller. Här passar också Liberalism? av författaren Anders Widén. Hax om talarlistan på Sergels torg.

DN för makten – Newsmill för folket?
Igår skrev Mark Klamberg om att hans och de tolv övrigas gemensamma replik till Sten Tolgfors luftpastej på DN Debatt den 8 september, nu publicerats på Newsmill. Genast tänke jag: - Varför inte på DN debatt? Det skriver Mark inget om, men efter en koll hos en annan av undertecknarna med bloggen Mitt i steget, framgår det att DN Debatt inte stod dem till buds. Inom rimlig tid, eller ...? Nej, som initiativtagare till debatten bestämmer DN Debatt själva spelreglerna, skriver Mark i en kommentar på en direkt fråga på sin blogg. Hur som helst gör DN ett medvetet val, när man hindrar en dynamisk debatt i både i den etablerade papperstidningen och på nätet. Intressant!

Taget beslut gäller intill dess annat beslutas.
Läser i SvD:s ledarblogg, som refererar till Riksdag & Departement, att regeringen går vidare på den inslagna vägen och räknar nu med en remisstid på två veckor för den komplettering som riksdagen begärde i samband med sitt beslut om att säga Ja till lagen om signalspaning. Regeringskansliet håller naturligtvis fast vid den tågordning som riksdagen beslutade om den 18 juni 2008. Ska den undanröjas måste det finnas ett enda mycket tydligt motförslag skrivet och förankrat över blockgränsen, så att ingen kontrapropositionsvotering i världen kan driva fram ett annat motförslag än det avsedda. Den, som behärskar voteringstekniken besitter den reella makten i frågan. Mark Klamberg ser också det som jag och många andra ser, när han skriver ”Det är bara ett skådespel”.

Blocköverskridande samarbete eller nyval?
Även om Folkpartiet tydligen insett att de måste förhindra en ändamålsglidning, när det gäller PKU-registret, vilket jag läser om i SvD och DN, så verkar en omsvängning i fråga om FRA-lagen sitta långt inne. Om Camilla Lindbergs vänner bland politiker i de olika riksdagsgrupperna (som talat om att de ångrar att de lät sig tubbas att säga Ja eller kvittas ut) besitter det civilkurage, som vi hoppas på, måste de våga samarbeta över blockgränsen. Om regeringens partiledare väljer att låta regeringen gå i kras för den sakens skull, är de inte värdiga att leda landet en enda minut till – då är det dags för nyval! scaber_nestor har rättat mig; nyval kan bara initieras av regeringen. Nåja, det var väl utslag av den hopplöshet jag känner inför ledarnas okänslighet.

Ett gott skratt gör livet lättare.
Livet är en tragedi för de som känner och en komedi för de som tänker, skrev Jean de la Buyère (1645-1696). För att behålla tilltron till mig själv, som en tänkande individ i en tid då landets lagstiftare ser mig som inbillningssjuk, avslutar jag med en runda till Badlands Hyena och Gubben vid Rämen. Till den rundan inbjuder jag också Anna Troberg, Ubunti, Inside Stefan Hallgren, Opassande, Lars-Erick, Mårtensson och Erik Hultin.

FRA-lagen för annat än rikets försvar

Läser på Lars-Ericks blogg att Agneta Berliner och Camilla Lindberg kommit med ett ganska utförligt alternativ till den nuvarande FRA-lagen, publicerat i Expressen idag. Det ska bli intressant att läsa av reaktionen på detta.

Skrev tidigare om glappet mellan politiker och folket så där i största allmänhet. Nu till glappet mellan oss ur en annan vinkel med fokus på FRA. I den debatt, som pågår i media och på nätet är det uppenbart att den utrustning, som FRA ska förfoga över och till vilken all trafik skall slussas vid ”samverkanspunkter”, är tänkt att komma till användning för en rad andra olika ändamål, eftersom FRA tar emot beställningar från andra myndigheter än Försvarsmakten. Lagen har därför en räckvidd, som naturligtvis inte enbart Försvarsministern och Försvarsmakten kan ställas till svars för.

Att det är så, visar MinaModerataKarameller i sitt senast inlägg Att låta buset härja fritt ... Hon har läst en ledare i tidningen Barometern där skribenten med utgångspunkt från Erik Kärnekull, som bytt jobb från att vara chef vid försäkringskassan till ett chefsjobb vid FRA, skriver: ”Hans främsta uppgift just nu är att förklara för allmänheten vad FRA egentligen sysslar med och beskriva nyttan med signalspaning”. Ledaren avslutas ”Antingen har vi signalspaning och då kan integriteten i undantagsfall kränkas. Eller har vi ingen signalspaning och låter buset härja fritt i cyberrymd, via telefon och fax. Det är bara för politikerna att välja åt oss som röstat på dem. En annan utveckling kan dessutom vara att den information som FRA hämtat upp används vid rättegångar, det sker i andra länder, som sekretessbelagt bevismaterial, som försvaret inte har rätt att ta del av. Dit är det långt för ett frihetstörstande svenskt folk”. Sic!

En ledarskribent i en tongivande tidning, som redan är positiv till den ändamålsglidning, som vi motståndare talat om kan bli följden av lagen och dessutom raljerar med vår frihetstörst – det känns allt annat än tryggt. Om datorovana medborgare i allmänhet tror, att internet står för allt ont och att nätets trafik därför måste levereras till FRA, det är en sida av saken. Men, när företrädare för media, vars uppgift är att vara granskare av makten, intar den ståndpunkten, då är det fara på färde. Maktbalansen förskjuts till folkets nackdel. Detta visar att svenska folket behöver ett starkare skydd i grundlagen för att rättssäkerhet ska råda, när informations- och kommunikationstekniken utvecklas. Jag lutar allt mera åt att det är oförlåtligt att FRA-lagen drevs igenom, långt innan riksdagen tagit ställning till integritetskommitténs och grundlagsberedningens förslag. Det stinker lång väg. Och jag är inte ensam om att reagera på sättet som beslutet kom till på.

Att ärlighet inte verkar ha med politik att göra, skriver Opassande om. Måste besöka Gubben vid Rämen för att kolla om där finns något motmedel mot stanken. Kansli-daschet har med hjälp av en konsult från Florida ställts iordning för regeringens överläggningar. Annars, tar jag en favorit i repris – En liten tant, som med sin idéer om ordningsskapande åtgärder, hjälper till att hålla mig på gott humör. Sedan berättar Hax från Bryssel, att det kommer mera: Ett telekompaket är på G. Folkets rörelsefrihet på nätet ska begränsas, ändå talar man vitt och brett om frihet för människor och varor att röra sig fritt inom EU. Måste nog besöka You Tube och spola rent med skön musik. När jag lärt mig hur jag lägger in videos på min blogg, då delar jag med mig.

... och här vädras morgonluft

På min fredagsrunda fann jag en bloggkommentar, som jag inte vill undanhålla mina besökare. Det är Badlands Hyena, som kommenterar SIFO-undersökningen bland 1000 svenskar om deras inställning till FRA-lagen beställd av AB. Hyenan har upptäckt att vår riksdagsledamot Göran Pettersson (m) har idéer om vilka i samhället som ska vara uttolkare av folkets uppfattning om FRA.

... och här blåser det upp

Att vår kommunala regeringsskuta är i händerna på en skeppare, som försöker sig på ett trollerinummer i sommarstiltjen, visar dagens NT. Men, den vind som därmed blåser upp kan vara svår att förutse effekterna av. Just nu är det ett chefsbyte, som oroar de anställda vid socialkontoret. Detta kommenteras på ledarsidan där läsare kan lämna sina kommentarer. Hittills är det riksdagsledamoten Göran Pettersson (m) som känner ett behov att stå på skepparens sida. Kommunalrådet Kjell Jansson är inte den person, som gjort det hela offentligt, och därmed har han inte del i att kommunen drabbas av dåligt rykte!

Det underliggande meddelandet torde vara att det utöver några namngivna allianspolitiker, är NT:s journalister, politiske chefredaktör och kommunanställda, som visar dåligt omdöme. Att oppositionen ”sprattlar” kan lättare förklaras med att det är deras roll och inget man behöver uppröras av.

Det är ett intressant resonemang, som riksdagsledamoten för om en verksamhet där offentlighet ska råda. Det är ju denna princip som ska garantera att politiker och ledande tjänstemän ska tänka sig för innan man gör något och inte handla överilat eller lockas leva i ett gränsland, där etiken får stryka på foten för enskilda politikers egna maktanspråk. Maktanspråk, som tillgodoses i hägnet av medlöpare och kuvade, vilka finns både bland förtroendevalda och anställda. Medlöparna får sin belöning då de själva får leva på den soliga sidan, medan de kuvade tvingas skaffa sig en strategi för överlevnad om de fortsatt vill vara med. Detta alldeles oavsett om det är socialdemokratiska eller moderata politiker, som sitter vid rodret. Nej, min bäste Göran Pettersson, det är inte den, som blåser i visselpipan för att uppmärksamma folket på vad som pågår i kommunhuset, som ska lastas om saken inte tål en granskning i dagsljuset.

Tanken är nu, enligt den tidigare socialchefens inlägg i NT, att socialkontorets personal ska hålla till godo med personalchefen, som anmält sitt intresse för tjänsten. För kommunens personalpolitik i stort blir detta säkert ett lyft, men för en redan prövad personalgrupp kan jag förstå att det skakar om. De gör säkert sitt bästa för att omsätta socialtjänstlagen och dess portalparagraf i praktiken, vilket blir allt svårare, när mänsklig svaghet ses som något som kyrkan och de religiösa samfunden gärna får ta över på entreprenad. Lyckligtvis finns det människor i dessa verksamheter, som markerar skillnaden mellan samhällets ansvar och trossamfundens uppgift.

... på drift i väntan på stiltje

När jag igår kväll hörde inslaget i Rapport om tankesmedjornas intåg i riksdagen, då tänkte jag på skepparen Reinfeldts ord om att inte falla undan för tillfälliga opinioner. Men också den seglarvane unge mannen, som dömde ut skepparen för att han gått rakt mot folkstormen istället för att falla undan eller kryssa sig fram. Tankesmedjor är tydligen helt OK, men om folket tar saken i egna händer för att påminna politikerna om innebörden av ordet demokrati och på vems uppdrag de sitter där, det ser statsministern som en vindpust av övergående slag. Under rubriken Alla tjänar på att debatten lägger sig, skriver Expressen bland annat ”I stället för att ta striden direkt tänker han låta den blåsa över. Han kan tänka sig att komma tillbaka och försöka lägga tillrätta senare”. Skutan får alltså driva vind för våg tills vinden mojnat. Sedan kan han tänka sig att komma tillbaka och försöka lägga tillrätta folkets tankar. Intressant se hur det blir med den saken.

I vart fall finns här en sansad kommentar från MinaModerataKarameller. Och under tiden vi väntar på att det hela ska blåsa över ;-), kan vi ta del av AB:s artikel om ett upprop i Centern mot FRA. Men också ett populistiskt utspel i Rapport av Mona Sahlin, som Sossar mot Storebror torde behöva syna rejält i sömmarna.

Sveriges Riksdag på drift ...

-Varför i h-e länsade han inte undan?! Nu styrde han riksdagen rakt upp mot folkstormen och katastroften är ett faktum. Sveriges Riksdag är på drift och svenska folket måste lära sig att leva med att FRA övervakar allt som varje individ gör med sina superdatorer. Den unge mannen var oerhört arg, men också förtvivlad när han talade om Fredrik Reinfeldt, som ansvarig skeppare ombord. Den forne ungdomsledaren i mig vaknade och jag började problematisera bilden. Jag hörde mig själv säga. - Han kunde kanske inte länsa undan, för att han tyckte sig se en massa farliga grynnor och skär. I mina tankar hade jag Piratpartiet och dess sympatisörer samt pratet om att regeringen för stabilitetens skull inte kunde falla undan för tillfälliga folkopinioner. - Då skulle han för f-n ha kryssat sig därifrån, nu gick han bara rakt på, det är oförlåtligt! Den unge mannen var verkligen upprörd.

Vårt samtal vid en busshållplats på midsommaraftonens eftermiddag har under helgen av och till sysselsatt mina tankar. Sinnebilden av Fredrik Reinfeldt som skeppare, hade statsministern själv använt sig av för att förklara sin halsstarrighet inför beslutet om den nya lagen, som nu gör oss alla till lovliga objekt för FRA:s verksamhet. Ju mera jag tänkte på det, desto tydligare blev det att den unge mannens frågor verkligen var berättigade.

Myteriet, som var under uppsegling (och som SvD beskrev två dagar innan med hänvisning till berörda riksdagsledamöter), var kväst och det svenska försvarets mannar, som efter tidigare allmänna val äntrat skutan och dessutom även kommandobryggan, hade avgått med segern. Detta medan en betydande minoritet av folkets valda ombud satt sig i livbåtar och lämnat skutan och därmed överlåtit åt resten att stå där helt handfallna och se på, efter det att man gjort vissa försök att påverka skepparen att ta reson. Men allt var förgäves. Nu är Sveriges Riksdag på drift ...

Att den unge man, som jag samtalade med, inte är ensam om sin oerhörda besvikelse visar bloggaren Anna Troberg samt artikeln i DN igår, där det berättas om Centerns agerande mot bloggaren Richard Slätt. Han var tidigare personligt god vän med flera av de yngre riksdagsledamöter, som lät sig kväsas. Hans sätt att säga hej då till sina forna vänner, gillas inte av Centerns kommunikationschef, som vänder sig till Richards chef och ställer frågor om det är ok att en medarbetare uttrycker sin besvikelse på det sätt som skett, vilket Richard också berättar om på sin blogg. Om detta kan vi även läsa i AB. Och i Expressen. I Aftonbladet skriver också Jan Guillou ”Vår riksdag är ett större hot än bin Ladin”, men den artikeln kommer man åt bara om man köper papperstidningen eller betalar extra som Plus-kund. Intressant.

SvD:s PJ Anders Linder skriver i sin ledare om moderata kamikazepiloter och tycks vara helt omedveten om att FRA-lagen kommer att ordna allt till det bästa. Genom att ansluta Sverige till övervakningssystem, liknande USA:s återstår bara en anlutning till Nato – och riksdagsledamöter, som är eller varit försvarsanställda, har snart sitt på det torra. Att FRA-lagen handlar om betydande ingrepp i svenska folkets integritet visar många artiklar på senare tid bl a i SvD igår ”Vad övervakar FRA – och hur?”.

Representativ demokrati?

Det råder delade meningar om vad som kan läggas i begreppet representativ demokrati. Inte ens hos den fria encyklopedin Wikipedia, kan man enas om den saken. Nyligen läste jag vad, som där står med hänvisning till den amerikanske statsvetaren Joseph Schumpeter ”Det enda realistiska alternativ som står till buds är att människor kan få välja mellan ett antal konkurrerande eliter. När en elit (i form av ett politiskt parti) väl är vald så har den makten och det går inte att göra anspråk på att de beslut som den fattar skall stämma överens med folkviljan. Däremot kan förstås en elit som missköter sitt ämbete bli avsatt i nästa politiska val. På detta sätt upprätthålls en folklig kontroll av eliterna, men inte av besluten.”.

Åhå, är det så?, tänker jag och konstaterar att jag tycks ha fått allt om bakfoten. Jag har hittills trott att styrkan i fullmäktigeförsamlingen är att den speglar ett genomsnitt av folket, men att de inte insett den makt, som de besitter, och som de har enligt lag för att skapa en balans mellan den lilla klick, som styr i Kommunstyrelsen, och vad människor i allmänhet klarar av att ta in och hänga med på. Om den lilla klick, som för närvarande styr, utgör kommunens elit, då måste vi snabbt som attan väcka liv i den slumrande begåvningsreserv, som fått sin lust att förkovra sig knäckt på vägen genom skolsystemet!

Är det bara jag som undrar över vad som händer med ett samhälle där t o m regeringen tänjer på grundlagen för att snabba på besluten. I gårdagens SvD fanns en artikel om att många remissinstanser klagar på allt mindre betänketid för besluten. Ett annat exempel är artikeln i dagens SvD ”Stockholm kan bli storregion” och har viss bäring på det som jag bloggade om igår. Här är det en majoritet bland politikerna i landstinget, som är beredda att köra över moderaterna och utvidga länet till en storregion. Många känner sig tydligen kallade att vara den elit, som bestämmer över huvudet på oss vanliga dödliga. Intressant.