Pirater gör en kulturinsats.

Med två dagar kvar i Visby börjar jag längta hem till min stationära dator, även om bloggplats H12 varit en oas när de branta stenbelagda gatorna krävt sin tribut på väg till och från piratlägret strax utanför Österport och Almedalen med den Stora scenen och alla aktiviteter i dess närmaste omgivning. Är rätt säker på att det kommer att ta några veckor att smälta allt vad jag varit med om, men det är en rätt angenäm syssla. Dessutom blir det strax dax att mönstra på piratskeppet Arwen i Strömstad för att sedan bli avlöst efter en veckas seglats söderut längs Västkusten tillsammans med skepparen Egil Moeller och riksdagskandidaten Marie Axelsson och andra pirater i besättningen, vilka mönstrar av och ersätts av andra pirater som mönstrar på vid lämplig hamn. Mer om detta senare.


Nu till uppgiften att sprida viktig information till pirater och alla andra intresserade av att upphovsrätten reformeras och att det leder till en anständigare balans mellan samhällets intresse av en domän tillgänglig för alla och producentföretagens intressen, där fristående upphovsrättsinnehavare kommer i kläm. Emil Isberg, jag själv och ett helt gäng pirater besökte ett seminarium anordnat av lobbyorganisationen Kultur för alla, där frågan om betalningen till artisterna var på tapeten. Efter den upplevelsen har Emil och jag skrivit en debattartikel, som vi inte lyckades få in i gammelmedia, men däremot fått publicerad på Newsmill. Läs den gärna och visa vad ni tycker genom att "milla" den!


Besök gärna regeringens webbplats och ta del av Upphovsrättsutredningens delbetänkande som överlämnades i början av april i år. Fundera gärna på vad systemet med avtalslicenser kommer att innebära i praktiken. Fundera också på varför dessa tilläggsdirektiv ansågs nödvändiga i juni 2009 och vad de innebär. Ett helt gäng experter har tillförordnats och av dem har en del entledigats och ersatts av andra, vilket väckt vår nyfikenhet - varför? Dessutom är vi med tanke på vänskapen mellan Antipiratbyråns aktörer och rättsväsendets specialister rätt intresserade av att ta reda på dessa experters kompetens och vad de kan ha för kopplingar till producentföretagen. Med förhandlingsrundorna kring ACTA-avtalet och upphovsrättsindustrins närvaro kring förhandlingsbordet i färskt minne, är det inte ointressant att klarlägga i vilken mån som denna utredning kan ses som ett beställningsjobb eller håller måttet som en utredning tillkommen med oväld.


Intressant.

Upphovsrätten och teknikskiftet.

Inleder med ett stort tack till Same same but different, vars fullspäckade veckogenomgång kom, som från himlen sänd, när jag hade börjat fundera på dagens inlägg.

Ikväll kl. 20.00 anordnar Publicistklubben debatt under rubriken Vad händer med journalistiken när upphovsrätten försvagas? Debatten sänds på Publicistklubbens webb.

I en tid då upphovsrättshökarna visat musklerna och på olika sätt försöker sätta skräck i alla, nu när de fått möjlighet att med stöd av IPRED-lagen beivra intrång i upphovsrätten, då talar journalister och publicister om att upphovsrätten försvagas. Jag försöker förstå vad jag har missat när jag ser det rakt motsatta – att allt fler lagar stiftas för att kringgärda upphovsrätten med ännu starkare stängsel. När det inte hjälper, försöker upphovsrättens hökar genom EU-administrationen lobba fram ett handelsavtal – ACTA – som bl a ska ge tullen rätt att genomsöka datorer, usb-minnen och andra lagringsmedia i jakt efter innehåll skyddat av upphovsrätt.

För 8 månader sedan hade jag ingen aning om att musik-, film- och dataspelsindustrin under tio års tid har bedrivit ett veritabelt krig mot den teknik, som möjliggör fildelning, vilket rättegången mot The Pirate Bay var tänkt att utgöra kulmen på. När TV4 skapade rubriker kring The Pirate Bay och Arbogabilderna borde det ha varit lätt att se att detta var en del i den striden, men icke. Den kände journalisten Björn Elmbrant var en av många, som i Dagens Arena förfasade sig. Inte över att Tingsrätten i Arboga missat att med stöd av sekretesslagen hemligstämpla bildmaterialet, utan för att en enskild individ hade ett meddelande uppsatt hos The Pirate Bay att materialet, som då var offentliggjort av tingsrätten, fanns tillgängligt hos denna person. Tidigare hade journalisten ofta varit filtret mellan rättsinstansen och läsaren, men med internet blir allt offentligt tillgängligt för alla. Efterfrågan på Arbogabilderna ökade lavinartat efter TV4:s nyhetsinslag, men ingen journalist utkrävde något ansvar av Tingsrätten och ingen opinion förfasades över TV4:s medverkan i spridningen. Tvärtom. Fortfarande cirkulerar upprop på nätet med krav på att bilderna ska tas bort, nu som ett firande av en årsdag. Det säger mig att etablerade media oavsett formen för att bära ut information till folket underlåter att göra det.

Kan skillnader i synen på internet förklara att vi har så olika bilder av det som sker?

Ja, jag tror att en bidragande orsak är många journalisters och författares nedlåtande syn på internet och de människor, som gillar att vara på nätet under en del av sina dagliga liv. Dessa från bloggträsket upphöjda ser ingen nytta, utan mest elände förknippat med nätet. I färskt minne har jag samtalet i SvT:s Babel, då författaren Jan Guillou skåpade ut oss. Paul Ronge förhåller sig mera balanserat i sitt inlägg Om bloggsnatter och stofiler.

I debatten om papperstidningens framtid i förhållande till tidningen på nätet är tonen minst lika skruvad. Bo Svensson, vd för Mktmedia, uttalar sig i Medievärlden och kan nog anses stå för den uppfattning som är mest frekvent inom pressen. En som på ett bra sätt beskrivit det skifte, som pågår, och då ur en annan synvinkel är Sydsvenskans Anders Mildner. Han beskrivning av processen när man möter andra, som skriver och kommenterar, känner jag som bloggare igen mig i. En människa är inte en öde ö. Med Bo Svenssons språkbruk räknas nog Mildner till Internetlibertarianerna. Men, den som känner behov av att klistra sådana etiketter på människor, med andra erfarenheter än de man själv har, gör sig själv en otjänst. Det är inte svårt att se att de yngre föredrar webben medan vi äldre föredrar papperstidningen. Men, att göra det till en fråga om kvalitet håller inte hela vägen. Med vana att vara på nätet, har jag upptäckt att det finns flera sätt att se på saken än vad etablerade media bjuder på. Genom att själv delta lär jag mig också att inte ta saker för givet. Det finns även webbplatser, t ex Second Opinion och Newsmill, där möjlighet ges att se nyheter ur olika synvinklar. Då kan man bilda sig en egen uppfattning, som inte är mera sann eller falsk än någon annans.

Medan jag botaniserat för att spegla de tongivande opinionsbildarnas syn på upphovsrätt och internet har Lars-Erick funnit att det finns liberaler, om man tar sig tid och ser sig omkring. Det tråkiga är att de inte finns bland riksdagens politiker, tänker jag, samtidigt som jag känner att jag börjar bli otålig – varför svarar inte journalisten på Svenska Dagbladet, som skrev om opinionsmätningen, på min per mejl ställda fråga: - Hur stor procentandel ansåg sig inte kunna rösta på något parti? Tänk om vi, som är besvikna på alliansen på grund av FRA, IPRED m m, skulle vara Sveriges tredje största parti!? Den delen räknas ju bort innan man fördelar sympatierna. Avslutar med Christian Engström, som skriver om skyddstider för upphovsrätten.

Intressant. Same same but different.

Från nätet till gator och torg

På tisdag öppnar 2008-2009 års riksmöte. Då får vi svar på frågan om motståndet mot FRA-lagen klarar att gå från nätet ut på Stockholms, Göteborgs och Malmös gator och torg. Det är ett vågspel och jag tänker dra mitt strå till stacken. Bättre lyss till den sträng, som brast, än att aldrig spänna sin båge, får bli ett tröstens ord, om det visar sig att folket gett upp, trots att motståndet varit fortsatt starkt bland oss som kämpar med nätet som arena. Om detta skriver SvD idag. Och nedräkningen inför denna dag fortsätter – nu hos en av mina favoriter MinaModerataKarameller. Här passar också Liberalism? av författaren Anders Widén. Hax om talarlistan på Sergels torg.

DN för makten – Newsmill för folket?
Igår skrev Mark Klamberg om att hans och de tolv övrigas gemensamma replik till Sten Tolgfors luftpastej på DN Debatt den 8 september, nu publicerats på Newsmill. Genast tänke jag: - Varför inte på DN debatt? Det skriver Mark inget om, men efter en koll hos en annan av undertecknarna med bloggen Mitt i steget, framgår det att DN Debatt inte stod dem till buds. Inom rimlig tid, eller ...? Nej, som initiativtagare till debatten bestämmer DN Debatt själva spelreglerna, skriver Mark i en kommentar på en direkt fråga på sin blogg. Hur som helst gör DN ett medvetet val, när man hindrar en dynamisk debatt i både i den etablerade papperstidningen och på nätet. Intressant!

Taget beslut gäller intill dess annat beslutas.
Läser i SvD:s ledarblogg, som refererar till Riksdag & Departement, att regeringen går vidare på den inslagna vägen och räknar nu med en remisstid på två veckor för den komplettering som riksdagen begärde i samband med sitt beslut om att säga Ja till lagen om signalspaning. Regeringskansliet håller naturligtvis fast vid den tågordning som riksdagen beslutade om den 18 juni 2008. Ska den undanröjas måste det finnas ett enda mycket tydligt motförslag skrivet och förankrat över blockgränsen, så att ingen kontrapropositionsvotering i världen kan driva fram ett annat motförslag än det avsedda. Den, som behärskar voteringstekniken besitter den reella makten i frågan. Mark Klamberg ser också det som jag och många andra ser, när han skriver ”Det är bara ett skådespel”.

Blocköverskridande samarbete eller nyval?
Även om Folkpartiet tydligen insett att de måste förhindra en ändamålsglidning, när det gäller PKU-registret, vilket jag läser om i SvD och DN, så verkar en omsvängning i fråga om FRA-lagen sitta långt inne. Om Camilla Lindbergs vänner bland politiker i de olika riksdagsgrupperna (som talat om att de ångrar att de lät sig tubbas att säga Ja eller kvittas ut) besitter det civilkurage, som vi hoppas på, måste de våga samarbeta över blockgränsen. Om regeringens partiledare väljer att låta regeringen gå i kras för den sakens skull, är de inte värdiga att leda landet en enda minut till – då är det dags för nyval! scaber_nestor har rättat mig; nyval kan bara initieras av regeringen. Nåja, det var väl utslag av den hopplöshet jag känner inför ledarnas okänslighet.

Ett gott skratt gör livet lättare.
Livet är en tragedi för de som känner och en komedi för de som tänker, skrev Jean de la Buyère (1645-1696). För att behålla tilltron till mig själv, som en tänkande individ i en tid då landets lagstiftare ser mig som inbillningssjuk, avslutar jag med en runda till Badlands Hyena och Gubben vid Rämen. Till den rundan inbjuder jag också Anna Troberg, Ubunti, Inside Stefan Hallgren, Opassande, Lars-Erick, Mårtensson och Erik Hultin.