Samhällsstödda ideella föreningar eller CSR-certifierade företag?

Senaste Uppdrag granskning lämnar mig ingen ro. Vad handlar det om? Att sprida en reklamkalender till skolbarn förklädd till budbärare för organisationen Friends? Det finns inga gratis luncher sägs det och då finns det knappast några gratiskalendrar heller. Jag kan tänka mig att Friends roll varit att öppna dörren till klassrummen för en produkt där ett antal sponsorer kan visa att de tror sig göra en insats mot mobbning. Som tack för medverkan får Friends en annons och tre procent av det som annonserna ger och säljföretaget får ett starkt argument i det stöd till Friends kampanj mot mobbning, som kalendern påstås vara en del av.

Tidigare fick vi genom Uppdrag granskning kännedom om hur förbundet Hem och Skola genom ett avtal med samma callcenterföretag fått hålla till godo med c:a 20 procent för en kampanj mot mobbning. Pengar som i huvudsak användes av förbundsledningen till konsulters medverkan vid föreläsningar, workshops och liknande inom skolan. Under tiden levde de lokala Hem- och Skola-föreningarna under knapphetens kalla stjärna. Detta samarbete är nu avslutat och Hem och Skola-förbundet sliter nu för en uppbyggnad av organisationen med engagemang underifrån. De är därför angelägna om att folk ska veta att de inte är involverade i Kompiskalendern. Sedan återstår frågan: - Hur får sponsorer veta vilka resultat de nått med sitt stöd? Om man ska tro Skolverket har mobbningen snarare ökat än minskat. Men det kan naturligtvis vara så att den ökande medvetenheten lett till fler anmälningar. Det är den ena sidan av saken.

Den andra sidan handlar om att Sverige genomgår en förändring där skatterna sänks och samhällets stöd till kultur- och fritidsverksamhet förväntas vara en del av företagens arbete med att bygga upp sitt företags immateriella värde i människors medvetande genom att företagen synliggör sitt samhällsansvar. Till dess att bankernas och företagens övertagande av uppgiften att stödja de verksamheter, som hittills haft sitt stöd genom politikernas fördelning av skattemedel, har det uppstått en lönsam nisch för företagsamma mellanhänder. Här i form av ett callcenterföretag i vars moder- och/eller systerbolag man utvecklat ett affärskoncept för att sysselsätta företagaren och dennes närstående, som i sin affärsverksamhet kan dra nytta av den goodwill hos befolkningen, som det civila samhällets föreningar och stiftelser har byggt upp genom åren.

Ett av de mer iögonenfallande exemplen på möjligheten att dra nytta av människors godtrogenhet är Postkodlotteriet, som jag skrev om på min blogg i Norrtelje Tidning, sedan tidningen entusiastiskt berättat om en vinst i Hallstaviks-området, utan att de med ett ord nämnde om de förhållanden, som journalister i såväl Svenska Dagbladet som Aftonbladet avslöjat när det gäller behållningen för VD och det företag som driver verksamheten i namn av drygt 30 organisationer med en rejäl exponering i TV 4. Friends är för övrigt en av dem och de ser Svenska Postkodlotteriet som en av sina huvudsponsorer vid sidan av Swedbank och Telia. För mig är det helt uppenbart att något är fundamentalt fel när en lotteridirektör inklusive bonus kan tjäna uppemot en halv miljon kronor i månaden, medan en sjuksköterska med sju år i yrket på sin höjd kan få runt 25.000 kronor i månaden. Och lärare, som politiker sagt att man ska satsa på, kommer att få slita rejält för en uppvärdering av sitt yrke. Ett sådant beteende av dem som profiterar på människors engagemang är inte långsiktigt hållbart.

Kan jag i all enkelhet få föreslå ett nytt tema för #prataomdet – Vad är bäst för våra barns och samhällets utveckling? Kultur- och fritidsverksamhet genom samhällsstödda ideella föreningar eller CSR-engagerade företag? Eller både det ena och det andra för att driva fram en CSR-certifiering?

Men, det är svårt att veta om det senare är sprunget ur näringslivets kampanjer eller om tanken på CSR-engagemang vuxit fram ur företagares eget intresse och vilja att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling. En av de flitigaste aktörerna när det gäller det förra skrev med anledning av Svenskt Näringslivs framtidsdagar i Göteborg, som startade den 26 maj, på GT:s Ledare & Debatt Lita inte på politikerna.

Kommen så långt får jag ett osökt tillfälle att länka till Göran Widham ombord på livbåten som skriver om värdet av att #prataomdet. Den helt otroliga medieexploateringen av sexrelaterade spörsmål allt från Kungen upp och ner fram och tillbaka till ”prataomdet” borde kunna maka på sig för att ge plats åt seriösa samtal om en samhällsförändring, som påverkar verksamheterna för många barn, ungdomar och föräldrar samt förenings- och fritidsledare i det lokala samhället. Går sedan vidare till Christian Engström, som berättar om De grönas aktiviteter kring ACTA-avtalet i Bryssel. Det känns bra. Emil Isberg uppmärksammar att Quatrohelixmaskinen behöver support, vilket jag ser som en aktiv handling med bäring på dagens tema.

Intressant.

Dom kostar på sig och vi måste betala.

Mer vill ha mer och fan vill ha fler och helvetet blir aldrig fullt. Så sa min mamma när hon tyckte att någon gapade efter för mycket eller skodde sig på andras bekostnad. Idag är det upphovsrättsindustrins insamlingsorganisation Copyswede som är ute efter att kunna ta ut en avgift för att det finns ett lagringsutrymme som gör att man kan ladda ner upphovsrättsskyddat material på mobiltelefonen. MobilTeleBranschen spjärnar emot. Sydsvenskan noterar också saken. Tidigare har Copyswede kommit med krav på avgifter på externa hårddiskar och USB-minnen, vilket bland andra SVT berättade om och Copyriot kommenterade.

Copyswedes aktiviteter har lett till att PC för Alla ställt följande frågor till de politiska partierna:

1. Har ert parti några synpunkter på den aktuella avgiftshöjningen från 1 juni?

2. Kan vi vänta oss någon förändring i detta system? I så fall när?

3. Vad tycker ni om systemet med privatkopieringsersättning på lagringsmedia generellt?

Computer Sweden redovisar hur de avgifter, som Copysweden hittills tagit ut på dvd och videobandspelare, har sjunkit under senare år, men också att aktörer i svenska tv- och filmproduktioner är de som fått mest av dessa avgifter. Under tiden har fildelning med hjälp av bittorrent-teknik rasat i takt med att webbsändningar utvecklats.

De politiska partiernas svar talar sitt tydliga språk. Moderaterna ser inte detta som en politisk fråga över huvud taget. Detta är något marknadens parter ska sköta samtidigt som man berättar att det pågår branschsamtal under EU-kommissionens ledning. (Det är väl här det nya överhuvudet för ACTA-avtalet och IPRED kommer in, vilket Christian Engström skriver om idag.) Folkpartiet intar en liknande ståndpunkt, men orerar om behovet av mindre byråkrati. Kristdemokraterna pekar på att man tidigare motsatt sig höjningen av de tidigare avgifterna för dvd och videobandspelare, då man sett det som motsägelsefullt eftersom riksdagen vill begränsa kopieringen för privat bruk. Samtidigt efterlyser de bättre marknadsanpassade lösningar för att upphovsrättshavaren ska få adekvat ersättning. Socialdemokraterna säger sig ha föreslagit en utvärdering som regeringen samt nej till och samtidigt talar de i likhet med Centerpartiet om behovet av en upphovsrättskommission.

I själva verket är det ju så att delbetänkandet om Avtalad upphovsrätt (SOU 2010:24) överlämnades den 8 april 2010 och utredningstiden förlängdes för kvarvarande del av uppdraget, som ska redovisas senast den 8 april 2011.

Uppenbarligen anser man att vi ska vänja oss vid upphovsrättsindustrins glupande aptit eftersom politikerna snällt går deras ärenden. För inte alls så länge sedan var det bredbandsleverantörerna som blev tvungna att kräva sina kunder på avgifter sedan SVT beslutat att inte längre betala för något som andra vidaresänder, även om bredbandsleverantörerna varit ålagda att sända SVT:s utbud enligt politiska beslut. Men att ställa sig frågor om en radikal förändring av den del, som en upphovsman kan avtala bort till ett företag mot en ersättning, det faller inte riksdagens ledamöter in. Att visa att man står på företagens sida blir viktigare än allting annat, vilket lett till att företagen med sina närstående rättigheter upphöjts och getts samma status som den som skapat verket – ett monopol på nyttjandet under livstid +70 år

Marcus Fridholm gjorde den 15 juli förra året ett inlägg som visar vilken företagskultur som frodas i hägnet av nuvarande lagstiftning. Därtill kommer ACTA-avtalet som ska knäsätta dessa företags rätt att gå på i ulltrumporna i land efter land. Det nya överhuvudet för ACTA och Ipred inom EU-kommissionen är en tidigare IFPI-lobbyist Maria Martin-Prat. IFPI är skivindustrins internationella organisation. Givetvis kostar det med världsomspännande organisationer med alla dessa förgreningar och dessutom en radda välbetalda advokater och andra hantlangare för att jaga fildelare och alla som någon gång sjunger eller spelar en låt i en skola eller på en firmafest eller i en filmad snutt på You Tube. På ett eller annat sätt är det vi vanliga dödliga som får stå för fiolerna. Har dom ingen skam i kroppen, tänker jag, när jag kommit så här långt. Andra som noterar saken är Prylbloggen; Jonas Nordström; Scaber Nestor; Frekar06; No size fits all; Det brinner visst ...; Swedroid; och Futuriteter.

Det är verkligen dags att många fler än Piratpartiets aktivister klättrar upp på barrikaderna och slås mot denna typ av företagsamhet? Och att riksdagen inser att avtalstiden för företag med närstående rättigheter kraftigt måste begränsas till stöd för den ursprunglige upphovsmannen och människors tillgång till olika verk för sin egen kulturella utveckling. Dessutom borde Justitiedepartementet som bekostat Ask lilla gula ges bakläxa och ge ut en ny publikation där även möjligheten till Creative Commons licenser kunde uppmärksammas.

En annan fråga som kräver aktion är opinionsbildning mot domen mot manga-tecknaren. Mårten Schultz skriver om detta idag på DN-debatt. Det handlar om yttrandefriheten. Susanne Nyström, redaktör på Östhammars Nyheter, kommenterar. Seriefrämjandet är självklart på hugget. Medan jag filar på detta lyssnar jag på Bambuser-sändningen från Pub Liberal – det vilar ett mörker över lokalen varför jag låtsas att det är en radiosändning :).

Intressant.

Bestämma åt andra – Alla moraltanters våta dröm.

Läser med stor behållning Sam Sundbergs krönika Lynniga beslut i sluten appokrati. Den handlar om hur Apple med sina produkter vill skapa en modern lustgård i cyberrymden. Helt klart har Apple kollat läget och vill nischa in sig på de människor som söker trygghet i en miljö dit inget omoraliskt i världen kan nå. Så när de skapat Iphone och Ipad, är det självklart att hjärntrusten för deras App store ser som sin uppgift att endast erbjuda appar vars innehåll inte oroar eller provocerar. Alla moraltanters våta dröm – att kunna begränsa alla andra människors synfält – exploateras och Apple kan framstå som ljusets riddersvakt i modern tid. Apple – Äpplet, symbolen för kunskap, men också människans syndafall och utdrivningen ur Edens lustgård, ser ut att vilja frälsa mänskligheten från ondo, men f-n vet om det inte till syvende och sist ändå bara handlar om pengar.

Nog kan man undra när politiker och andra lärors frälsare slutade tro på missionerandet som en möjlighet att frälsa världen från ondo?

DN:s Ossi Carp skrev i förra veckan en mycket bra artikel om hur olika intressegrupper driver på politikerna för blockering och censurering av än det ena än det andra, som hotar friden. När han talar om nätets självläkande krafter är jag inte alls så säker att politikerna – alldeles oavsett vad de säger offentligt – gillar den självläkning som alla hackers står för. I kommentarstråden kan den uppmärksamme se att ett av detta intressen – en företrädare för upphovsrättsindustrin – efterlyser en vidgad syn i förslaget om Ökad konsumentmakt med ny lag för elektroniska kommunikationer. Om Konsumentombudsmannen ska kunna blockera teletjänster, då borde upphovsrättsindustrin ges samma möjligheter, är deras inställning. Och den är så gammal och rutten att det stinker lång väg.

I Ossi Carps artikel nämns Acta-avtalet med referens till Teliasoneras Patrik Hinselius ”Trots operatörernas protester under förhandlingarna innehåller avtalet en punkt som säger att marknadens aktörer, genom framtvingad självreglering, skall se till att vissa sajter inte ska finnas tillgängliga på nätet. – Det som man inte kan blockera via lagstiftning borde man heller inte tvinga bort genom självreglerande beslut från operatörer och rättsinnehavare. Det blir som ett slags sätt att kringgå grundläggande rättigheter som informations- och yttrandefriheten samt integritetsskyddet, säger Patrik Hiselius.”

Vi vet ju också att företagen med de till upphovsrätten närstående rättigheterna tidigt insåg möjligheten att underblåsa filtreringen av barnporr, då den skulle kunna fungera som en murbräcka för deras önskemål om teleoperatörernas ansvar för att upphovsrättsskyddat material inte sprids individer emellan, utan enbart i en köp-/säljtransaktion. Ett sådant krav ska garantera att alla dessa företag och organisationer, ska få sin andel av kakan. Min käre man Guy lärde mig innebörden av begreppet parasit, när staten under ett antal år i början på 1980-talet gynnade kooperativ verksamhet genom olika former av statligt stöd. För oss som ingick i en grupp, som av egen kraft dragit igång en kooperativ verksamhet, där alla i styrelsen tecknat personlig borgen för ett banklån, var det en rätt bisarr upplevelse, när vi under en relativt begränsad period uppsöktes av en rad kooperativa ”konsulter”, som utlovade utveckling av vårt kooperativs verksamhet. Det skulle vara möjligt om vi ansökte om statliga bidrag med hjälp av ”konsulten”, som vi i så fall skulle anlita som projektledare. - En parasit uppsöker en livsform och livnär sig på den, sa min man. Först tyckte jag att det lät hårt, men vid närmare eftertanke insåg jag att det låg en hel del i hans iakttagelse.

När jag nu försökt kolla upp alla de intressenter, som är involverade i uppköp av olika kreatörers upphovsrätter och de som finns för att fördela de pengar, vilket alla avtal om licenser för nyttjanderätt genererar, då inser man hur starkt det ekonomiska intresset står i förhållande till enskilda upphovsmän och oss som enskilda individer i behov av att kunna dela med oss av våra upplevelser för att kunna föra samtal med andra om sådant som någon annan skapat.

Ur den processen mäls en del kreatörer ut som värda vår uppmärksamhet eller rent av lysande, vilket ger bra PR och inkomster, medan andra tvingas leva med att deras verk inte är så intressanta hos den breda massan. Men även för dem erbjuder nätet stora möjligheter eftersom hela världen kan vara deras arbetsfält, om man inte vore så förhäxade av den propaganda, som upphovsrättsindustrins branschorganisationer och därtill hörande insamlingsorganisationer sprider till försvar för sina gamla förlegade affärsmodeller. Lyckligtvis börjar rättvisans tjänare använda eget tänk och då kan det hända, som nu hänt i Danmark. Sydsvenskan skriver – Dansk dom pressar antipirater. Tidigare kunde vi läsa i Computer Sweden att en domare i New York nobbat ett rekordstort krav på skadestånd. Men att den svenske *experten* på upphovsrätt Jan Rosén, skulle kunna tänka i liknande banor är väl lika troligt som Jultomtens existens.

När lagstiftarnas jurister börjar inse hur snedvriden lagstiftningen är till förmån för företagen med närstående rättigheter, då finns det hopp om en ökad tilltro till politikernas förstånd. Då kan vi hoppas på att de inser att de låtit sig förledas av upphovsrättsindustrins lobbyister och skapat en månghövdad hydra. Vad hindrar dem från att kraftigt reducera skyddstiden för det monopol, som företag med närstående rättigheter lyckats tillskansa sig genom att snylta på politikernas omsorg om de enskilda kreatörernas upphovsrätt? Jag förstår Patrik Hiselius och andra teleoperatörers reaktion. Det är väl varje moraltants våta dröm att de ska få avgöra var gränsen för innehållet på nätet ska gå. Börjar luta åt att den sortens mänskligt begär väl kan mäta sig med andra kända drifter.

Avrundar med en fredagsrunda: Jerry Silfwer – Dr Spinn – som ofta delar med sig av det som han själv finner intressant. Idag var det väl använd tid att kolla närmare på nr 2, nr 4 och nr 10, särskilt den sista, men genom länken kan jag senare ta del av det som kräver översättning och därför mer tid. Går vidare till Josh och läser om de mäktiga som tappat verklighetsförankringen – diktatorer och upphovsrättsägande företag. Sedan besöker jag Lars H Gustafsson, som delar med sig en länk till UR:s program Trender och mottrender i barnuppfostran – klart se och hörvärt. Lars-Erick berättar om att rättvisa skipats i målet med polisens ingripande vid Hornstulls t-banestation och som väntat friades polisen. Lake kommenterar också denna dom och stryker under rådet – filma snuten. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att ett sådant dom, raserar tilltron till såväl polis som domstolar hos en bred allmänhet. Zac tycker att det luktar gris i tunnelbanan. Intressant att en dokumentation av polisens förehavanden klassas som något sprunget ur en politisk agenda. Att Jesper tillhör de mer pålästa och därför kände till sina rättigheter vänds här emot honom. Vem kan efter detta dokumentera undermåligt polisarbete utan att tillskrivas ett politiskt uppsåt? Kommer chefer inom polisen att se mellan fingrarna och låta detta passera utan åtgärder? Arbetsrättsligt har de väldigt kort tid på sig agera, varför detta med polisens egna internutredningar är ett otyg, som fega chefer kan gömma sig bakom.

Intressant.

Valet är över – demokratin räddad?

Läser att en tysk arbetsgrupp mot censur har analyserat Sveriges och Danmarks svarta listor över barnporrsajter och funnit att kampen mot pedofila förövare på internet är ett totalt fiasko. Det skriver Nyheter24 idag. DN skriver också, men är förvånansvärt flat när det gäller att ställa frågor till polisen om man inte tänkt på och diskuterat andra vägar att komma åt dem som gör sig skyldiga till övergrepp på barn och dessutom lägger ut dokumentationen av detta på internet. Hur mäts denna polisgrupps effektivitet? Kan tänka mig att det är ett rätt bekvämt arbete, som de pysslar med, till skillnad mot arbetet som ordnings- eller närpolis. När valet nu är över borde det vara möjligt att diskutera ifall blockeringen av webbsidor med barnporr, som censurivrarna vurmar för, verkligen fungerar. Inte minst viktigt då EU-kommissionär Cecilia Malmström, nu driver frågan för att ordna med ett direktiv för alla medlemsländer.

Ingen tjänar på att verksamheten bedrivs på synnerligen oklara grunder. Ser att Techrisk, efter det goda rådet att vi bör kolla hur undersökningen gjorts, länkar till såväl rapporten som AK Zensurs hemsida, där man ser blockeringen som ett sätt att slippa vidta några effektiva åtgärder. Hax skriver det som jag och många andra tycker och tänker: ”Olagligheter på internet bör behandlas på samma sätt som olagligheter i resten av samhället. Ordningsmakten skall utreda, verksamheten skall prövas under rättssäkra former, den olagliga verksamheten skall upphöra och den som har begått själva brottet skall ställas inför rätta”. Anders S Lindbäck har grävt djupare i rapporten och berättar mera om hur farsartat polisens arbete ter sig, när man synar det närmare i sömmarna.

Därtill kommer den uppenbara risken att censur på ett område inbjuder till censur inom en rad andra områden, i takt med olika lobbygruppers arbete i politikernas omedelbara närhet. Det som ligger närmast till hands är upphovsrättslobbyns strävan efter lagregler där internetleverantörer ska ta ansvar för att deras kunder håller sig inom lagens råmärken när det gäller upphovsrättsskyddat material. Ett krav som leder till att telekomföretagen ska tvingas övervaka innehållet i våra meddelanden på nätet, d v s göra intrång i vårt privata liv, utan att det finns någon misstanke om brott och en rättssäker ordning för att hantera detta. Felten tycker att det är hög tid för gammelpartierna att göra något åt upphovsrätten.

Och nog kan man undra till vilken nytta som Riksbankens Jubileumsfond engagerar sig i ett SAMspråksseminarium som gett så klen utdelning som detta om upphovsrätten. Det hände under Almedalsveckan 2009 och där kunde vi se och höra att politiker inte bryr sig om de utredningar som gjorts. Mot den här bakgrunden förstår jag Joakim Jardenbergs reaktion på ledande politikers undfallenhet på en direkt fråga. Även om vi nås av rapporter om att det folkliga motståndet i USA lett till att Senatens juridiska utskott beslutat att avvakta Kongressvalet innan lagstiftningsarbetet med "Combating Online Infringement and Counterfeits Act" (COICA) avslutas. EFF är dock säkra på att upphovsrättslobbyn kommer igen. Det är inte svårt att se sambandet mellan denna lag och ACTA-avtalet.

Annars fortsätter eftervalsdebatten litet varstans. Joakim Jardenberg, ger sitt svar på Medievärldens frågor om vilka som var mest innovativa i valrörelsen. Via Dr Spinn hittar jag vägen till Sven Wennerström, som arbetar med PR och kommunikation och här skriver om Obamavalet 2010 med utgångspunkt från i vilken utsträckning som lärdomarna därifrån omsatts här hemmavid. Sedan hälsar jag på hos Lars-Erick, som tidigare skrivit en hel del om socialliberalismen och sin längtan efter ett socialliberalt parti. Frihet under ansvar är i sanning en hållning som satts på undantag. Tilltron till det goda hos människan står inte särskilt högt i kurs. Själv tycker jag att det vore intressant att få reda på om S D:s framgång bygger ett genuint lokalt partibygge eller om missnöjet med de andra partierna är så utbrett att det varit möjligt att exploatera detta samtidigt som S D fått draghjälp genom medias intensiva fokusering på vad deras inträde i riksdagen skulle kunna leda till för alliansen och den röd-gröna oppositionen.

I diskussionen om värdet av PP och andra småpartier gillar jag Markus ”Lake” Berglunds inlägg där han uppmärksammar en röst i Ring P1 som hävdar att ”Det ska inte vara lätt att styra ett land”. I mitt eget meningsutbyte med chefredaktör Reidar Carlsson i Norrtelje Tidning har jag fått veta att riksdagen redan i dag bryr sig om de frågor som Piratpartiet driver och att man kommer att fortsätta med, oavsett om Piratpartiet finns eller inte. Jag har mina tvivel och är därför inte lika hoppfull som han. Men rätt snart lär vi få bevis på den saken. Datalagringsdirektivet, Censilias barnporrdirektiv och ACTA-avtalet ligger framför oss. Därför får vi inte slappna av, utan kämpa på. Anna Troberg föregår med gott exempel. Nu gäller det att vi andra hakar på. Marcus ombord på Livbåten har kollat in debatten mellan Per Strömbäck och Anna Troberg och argumenterar för vikten av att vi även i forsättningen kan få vara anonyma. Sedan jag läst hos IDG.se att Antipiratbyrån – APB – varit involerad i en tvist om varumärkesintrång, har det slagit mig att Netopia kan vara deras nya frontorganisation. Roligt att i ljuset av detta leka med tanken att Piratbyråns frånfälle var en synkronisitet?

Avrundar med Svensk Myndighetskontroll som i ett inlägg om Brott och straff beskriver den del av Sverige som gör anspråk på att kallas kriminalvård. Tror man inte människor om gott, lär man mötas av allt annat än godhet. Och omvänt.

Intressant.

I en Demokrati måste Informationen vara fri.

Piratpartiets Anna Troberg och Newsmills Leo Lagercrantz intervjuas i TV4:s Nyhetsmorgon om Wikileaks. Gillar att Anna ser så nyktert på samspelet mellan "gamla" och nya medier, för att allmänheten ska ha möjlighet att hålla sig informerad.


Jag skrev tidigare idag ett inlägg bland annat om att EU-ombudsmannen, trots insikten om att ACTA-avtalet kan innebära att direktiv och lagar måste förändras, inte kan hävda att EU ska tillämpa de regler om insyn som gäller för den process som beslut om nya eller ändrade lagar föregås av. Det kan man kalla kryphål.


Så länge som politikerna gillar att hålla oss medborgare ovetande om det som kommer att påverka oss i vår vardag, så länge får vi verkligen vara tacksamma för att det finns aktörer som Wikileaks. Som vi också kunde höra i inslaget handlar det om ekonomi - dagens media saknar resurser att göra det som krävs för att gräva fram sånt som är av vikt för vår demokrati. Samtidigt kan vi se en utveckling där människor på olika arbetsplatser inte vågar bita den hand som föder dem och att man inte riktigt vågar lita på traditionella medier. Allt säkert ett resultat av att det blivit allt lägre i tak. Men vad värre är - hemlighetsmakeri undergräver medborgarnas förtroende för politiker och administrationen. Därför gillar jag att Piratpartiet erbjuder Wikileaks serverplats och bandbredd, vilket Anna skriver om hos Newsmill. Det ska bli intressant se vilka påtryckningar som Sverige kommer att ge efter för i namn av informationssäkerhet, eftersom Wikileaks har sina servrar här.


Tidigare har Piratpartiet tagit på sig att vara ISP för The Pirate Bay och som Hans J skriver - de som har lagstiftningsmakten och makten att döma försöker tysta opposition och opinion genom att ge sig på tekniken. När man ser vilka summor som nämns i sammanhanget kan man undra när det blev bestämt att skyddet av gammal teknik ska åsättas ett högre värde än människors liv.

Intressant.

Står Barack Obama fast vid nätneutraliteten?

Klippet här ovan är daterat 14 november 2007. Undrar om USA:s president fortfarande står fast vid den uppfattning, som han så tydligt uttalar här? Eller om han kommer att göra en kovändning. Undrar också hur han förenar detta synsätt med de överenskommelser, som är på väg att undertecknas i ACTA-avtalet? Hos Hax finner jag länken till ACTA-bloggen med en del information om läget i de förhandlingarna. Där framgår att det handlar om ett avtal, som kommer att leda till lagändringar, vilket inte kan vara acceptabelt. Hemliga förhandlingar som leder till lagändringar!!! Uppdatering: FFII meddelar att EU-Ombudsmannen ser att medborgarna har ett klart intresse av information då ACTA-avtalet faktiskt kan göra det nödvändigt för EU att föreslå och anta nya eller ändrade lagar. Men det gör inte reglerna om insyn i lagstiftningsprocessen tillämpliga. Sic!

Staters och myndigheters ointresse för öppenhet och transparens, leder till att medborgarna blir beroende antingen av läckor eller att berörda människor vågar ta bladet från munnen och gå ut offentligt med sina farhågor. Opassande beskriver läckornas betydelse och en hel räcka anställda vid KI tar tjuren vid hornen och gör ett offentligt uttalande på DN-debatt. Opassande är en del av den sfär där man tillsammans kan lyfta fram och synliggöra viktiga skeenden i vårt samhälle. De anställda vid Karolinska Institutet kommer att vara beroende av etablerade medias intresse av att ta tag i och belysa den story, som de ger oss en bild av i sitt inlägg.


Tolv anställda borde man inte kunna negligera. Annars tycker jag att de kan leka med tanken att starta en gruppblogg för att vädra ut det dåliga arbetsklimat, som frodas i miljöer där någon på toppen statuerar exempel. Det ska bli intressant se om de etablerade medierna gör sitt jobb eller om locket kommer att läggas på, eftersom en vädring i en sådan miljö kräver ett rejält jobb. Det är dock inte alls säkert att forskning bäst bedrivs under toppstyrning. Hur som helst är det trist att denna viktiga forskningsmiljö riskerar att äventyras på grund av ett omoget ledarskap.


Men, det händer omkring oss både nu och då. Gott ledarskap är vi beroende av var vi än är. För mig som medborgare är det fråga om det politiska ledarskapet som måste göras ansvarigt när politiker och tjänstmän inte förstår varför det är viktigt att det finns människor som blåser i visslan. Om det sker anonymt eller genom undertecknade inlägg på debattsidor är av underordnad betydelse. Uppenbart är att ledningen vid KI vill visa vem som bestämmer. Samtidigt avslöjar ledningen i samma ögonblick hur oskicklig man är. Avslutningsvis säger undertecknarna:

"Detta gäller inte bara tankefrihet utan också anslagstilldelning från forskningsråd och stiftelser. I dag söks stora externa forskningsanslag i all väsentlighet direkt från universitetsledningarna snarare än från forskarna själva. Detta kan påverka forskningen negativt och ge en inriktning mot vad som för tillfället anses strategiskt och politiskt korrekt."

Det vore sorgligt om inte ansvariga politiker inser att de måste ta de anställdas oro på allvar. Men att ta människors oro på allvar det tillhör inte det enklaste. Det vet alla som arbetat med att synliggöra hoten mot ett öppet och fritt internet. Hos Mark Klamberg ser jag att EU:s dataskyddsmyndighet släppt en rapport om datalagringsdirektivet. Hax skrev häromdagen om en rapport som EU-kommissionen beställt. Jag vet inte om dessa rapporter hänger samman och på vilket sätt vi kommer att se effekter av dem. Det blir att kolla runt.

Intressant.

Låt oss skapa en informationspolitik.

Vad kan vara bättre att ha som utgångspunkt för ett inlägg om informationspolitik om inte några artiklar av Aron Lund, Expressen, och Pelle Snickars, Kgl Biblioteket, där de ser faror för vårt intellekt under vår vistelse på nätet. Den senare med en referens till boken ”The Shallows. What the Internet Is Doing to Our Brains” av Nicholas Carr. Båda uttalar oro för att folket riskerar att bli insnöade, eftersom det filter, som ansvariga utgivare och förläggare tidigare utgjort, idag kringgås när många glada amatörer gjort entré på den skrivande elitens parnass. Mot denna dystra bild av utvecklingen ställer jag Isak Gersons kärleksförklaring till kunskap, där internet innebär en frihet till egen förkovran på ett sätt som tidigare inte varit möjligt.

Isaks förhållningssätt bygger på en tillitsfull syn på människan, medan Aron och Pelle känner oro för att tomtar och troll ska invadera våra huvuden om vi tillåts fortsätta använda internet som hittills. Aron skriver bland annat ”I nätsamhällets fritt valda gemenskaper frodas sekterismen. Det är så lätt att driva djupare in i den egna världsbilden, nu när vi har blivit våra egna redaktörer, våra egna censorer. Ibland alldeles för djupt. Se bara på myllret av 9/11-konspirationsteorier, eller på hur klimatförnekelsens privatspanare de senaste åren kunnat snudda vid den borgerliga mittfåran. Samtalet har frisläppts, alla murar rivits runt oss, och ändå sluter vi oss samman i ständigt snävare intellektuella cirklar.”

Vi inom eliten är kloka, medan det finns risk för en förfärande dumhet, om informationen fortsätter att vara fri – det blir en slutsats som man kan dra av kulturelitens förhållningssätt. Allt medan de unga nätaktivisterna fokuserar på nätets möjligheter. Den förmåga de unga själva besitter att välja bort det brus, som inte är relevant för deras egen utveckling, tror de att även andra människor är kapabla att utveckla. Detta utan att vara blinda för att nätet även möjliggör ”tomtarnas och trollens sammansvärjning”. Men, om dessa maniskt fixerade människors antal blir ställt i relation till befolkningen i sin helhet, inser man att det handlar om ett litet fåtal, varför pirater är mer optimistiska än etablerade journalister och kulturarbetare. Tydligt kan man se att de, som borde begripa bättre, betvivlar att folk i allmänhet har kapacitet att skaffa sig kunskap med hjälp av nätet och i dialog med andra bearbeta sin rön.

För min egen del har jag i mitt sökande efter dialoger med en intellektuell spänst om internets roll i människans utveckling, funnit webbplatsen The Knight Commission där en kvalificerad grupp människor på uppdrag av The Aspen Institut tagit sig an uppgiften att med utgångspunkt från uppfattningen att informationen i en demokrati måste vara fri ”att hjälpa Amerika upprätthålla sitt engagemang för bestående informationsideal, liksom för individer och samhällen skapa informationsekologier för delaktighet mer relevanta och inkluderande än någonsin.” Kan man i denna stora federation av stater, då borde vi också kunna skapa en vision för en informationspolitik, där kultureliten kunde slappna av och inse att alla ansträngningar att styra internet med hjälp av övervakning och censur är dömda att misslyckas.

I USA har Washington Post tagit sin uppgift på allvar och visat vart rädslan för civilisationens undergång på grund av internet kan leda de som anser sig ha hand om förståndet. När får vi se media av samma kaliber ta sig an en granskning av övervaknings- och säkerhetshysterin här hemma? Skulle IPRED 2 och ACTA-avtalet drivas igenom i EU kommer internet inte längre vara det världsomspännande nät som Informationspolitiken i Kunskapssamhället förutsätter. Som pirat anser jag att vi inte behöver uppfinna hjulen flera gånger om, mera se vad i The Knight Commissions rapport, som kan remixas och användas av oss. Till att börja med vore det bra med en översättning. Jag har hjälpligt tagit mig igenom med hjälp av Google Översätt, men känner viss osäkerhet då jag kan ha missat något väsentligt. Men tillsammans med andra kan vi nog finna något av värde för vårt land och våra lokala samhällen.

När Aron Lund skriver om nätets sekterister hoppas jag att han inte räknar in Intensifier och aktivisterna i Telecomix, La Quadratur du Net eller forskaren Monica Horten i England och juridikprofessor Michael Geist i Kanada eller Christian Engström och hans medarbetare Henrik Alexandersson i den skaran. I så fall är det hög tid att vi börjar tala om sekterister i medievärlden. Anders Mildners Kulturisolationism har fått genomslag och Fyra spådomar från Kivik ser jag som vittnesmål från insidan av tidningsvärlden och det är med förlov sagt ingen läsning som får mig att vara särskilt hoppfull när det gäller journalisters intresse av att förkovra sig.

Men jag hyser fortfarande ett hopp att allt fler journalister ska inse behovet av visioner om en infomationspolitik, där internet ses som en självklarhet om vi ska kunna bygga det kunskapssamhälle, som det talas om och som vi i Piratpartiet aktivt arbetar för. Under tiden twittras det i journalistkretsar med hjälp av hashtaggen #jourtips. Andra journalister måste se upp med risken att fastna i sina egna förutfattade meningar, något som Emil Isberg gjorde oss medvetna om igår. Techrisk bjuder oss på en ganska rolig lektion i upphovsrättsintrång, vilken kan vara något att tänka på när kraven på övervakning och kontroll på nytt gör sig påminda.

Intressant.

Pirater gör en kulturinsats.

Med två dagar kvar i Visby börjar jag längta hem till min stationära dator, även om bloggplats H12 varit en oas när de branta stenbelagda gatorna krävt sin tribut på väg till och från piratlägret strax utanför Österport och Almedalen med den Stora scenen och alla aktiviteter i dess närmaste omgivning. Är rätt säker på att det kommer att ta några veckor att smälta allt vad jag varit med om, men det är en rätt angenäm syssla. Dessutom blir det strax dax att mönstra på piratskeppet Arwen i Strömstad för att sedan bli avlöst efter en veckas seglats söderut längs Västkusten tillsammans med skepparen Egil Moeller och riksdagskandidaten Marie Axelsson och andra pirater i besättningen, vilka mönstrar av och ersätts av andra pirater som mönstrar på vid lämplig hamn. Mer om detta senare.


Nu till uppgiften att sprida viktig information till pirater och alla andra intresserade av att upphovsrätten reformeras och att det leder till en anständigare balans mellan samhällets intresse av en domän tillgänglig för alla och producentföretagens intressen, där fristående upphovsrättsinnehavare kommer i kläm. Emil Isberg, jag själv och ett helt gäng pirater besökte ett seminarium anordnat av lobbyorganisationen Kultur för alla, där frågan om betalningen till artisterna var på tapeten. Efter den upplevelsen har Emil och jag skrivit en debattartikel, som vi inte lyckades få in i gammelmedia, men däremot fått publicerad på Newsmill. Läs den gärna och visa vad ni tycker genom att "milla" den!


Besök gärna regeringens webbplats och ta del av Upphovsrättsutredningens delbetänkande som överlämnades i början av april i år. Fundera gärna på vad systemet med avtalslicenser kommer att innebära i praktiken. Fundera också på varför dessa tilläggsdirektiv ansågs nödvändiga i juni 2009 och vad de innebär. Ett helt gäng experter har tillförordnats och av dem har en del entledigats och ersatts av andra, vilket väckt vår nyfikenhet - varför? Dessutom är vi med tanke på vänskapen mellan Antipiratbyråns aktörer och rättsväsendets specialister rätt intresserade av att ta reda på dessa experters kompetens och vad de kan ha för kopplingar till producentföretagen. Med förhandlingsrundorna kring ACTA-avtalet och upphovsrättsindustrins närvaro kring förhandlingsbordet i färskt minne, är det inte ointressant att klarlägga i vilken mån som denna utredning kan ses som ett beställningsjobb eller håller måttet som en utredning tillkommen med oväld.


Intressant.

Inget skydd för copyright i modeindustrin.

En intressant föreläsning om varför det inte existerar något copyright-skydd i modeindustrin. Där finns endast skydd för varumärken. Varför? Ja, det är värt att studera mot bakgrund av den övervakningsiver, som ligger till grund för en rad olika lagar och avtal, initierade och genomdrivna av producentföretag inom den industri som står för kultur och nöje. Samtidigt vet vi att ACTA-avtalet också gäller produkter, där företag snyltar på varumärken och här är det tänkt att kunderna/köparna ska straffas. Samtidigt vet vi att kopiorna inte håller samma kvalitet som orginalen och att den som prålar i dessa lånta fjädrar bara gör reklam för den äkta varan, som många bara kan drömma om på grund av priset. Den som köper och bär omkring en kopia av ett märkesplagg är en sandwichman/-kvinna som gör gratisreklam, varken mer eller mindre. Det borde inte vara straffbart, eftersom modeindustrin inte kan anses förlora några pengar. Kunderna som köper kopior tillhör helt enkelt inte deras kundkrets. Och den kräsne kunden, som är beredd att betala för orginalet, har säkert koll på kvalitet m m.

Yttrandefrihet och rättssäkerhet.

Efter några dagar a f k för att pyssla om min vårsnuva, har jag nu totat ihop ett inlägg på NT-bloggen, som Markus "Lake" Berglund inspirerade till. Det är en imponerande samling länkar som han lagt ut med fokus på Wikileaks och Yttrandefriheten. Därutöver har jag lyft fram Christians inlägg både den 27 april 2010 och igår, då de dels innehåller intressanta uppgifter om hur upphovsrättslobbyn redan 2007 hade en strategi att driva igenom filtrering och censur av barnpornografi, för att därigenom få lättare att driva igenom övervakning och kontroll av trafikdata innehållande material med upphovsrätt och dels visar att EU-kommissionär Cecilia Malmström redan fångats in av upphovsrättslobbyns garn. Resten ska ACTA-avtalet råda bot på.

När det gäller det senare så flaggar Hax för De Grönas workshop om ACTA den 4 maj, vilket kan följas på nätet - se instruktioner i den länkade informationen.

Uppdatering: Skivad lime gör en bra genomgång - till att börja med när det gäller det principiella motståndet mot censur. Undrar i likhet med Satmaran varför Rikspolisen och andra aktörer lägger sina resurser på blockering och censur istället för att kraftsamla mot dem som ägnar sig åt denna verksamhet?! Intressant.

Resonemang i svallet efter FRA.

Morfar Gunnar skriver på sin blogg i Norrtelje Tidning FRA-frågan är icke en icke-fråga, vilket gör mig varm om hjärtat. I inlägget radar han upp hänvisningar till andras utlåtanden, som stöder hans uppfattning. Synd bara att han inte länkat, men då jag tror mig veta att Morfar Gunnar är en samvetsgrann person, behöver jag inte läsa det material, som han hänvisar till, för att tro hans ord. Dessutom har han en poäng i att visa på skillnaden när vi kan länka och vad som händer om vi bloggare inte skulle ha den möjligheten. Medan en del journalister knorrar över att vi bloggare, lånar deras verk utan att fråga om lov, vågar jag påstå att vi gör PR för journalisternas arbete hos deras arbetsgivare samtidigt som vi bidrar till att göra arbetet interaktivt. Kommentarer borde vara en naturlig del i journalistiken på samma sätt som det påverkar bloggandet.

Fokus.se bidrar med Efter FRA-kriget, en serie inlägg på temat Makten och Öppenheten av skribenter med olika perspektiv.Inledningsvis skriver Torbjörn Nilsson bland annat ”Om man vänder på perspektivet från FRA-debatten; om man i stället för att diskutera hur stora intrång staten ska få göra i människors privatliv frågar sig hur stor tillgång medborgarna ska ha till myndigheterna får man ett annat samtal.” Sedan ställer han en rad intressanta frågor om politikernas och partiernas sätt att jobba med dessa nya möjligheter. Alla inlägg som sedan följer är vart och ett på sitt sätt intressant då det bygger på erfarenheter från ett engagerat arbete med stöd av informations- och kommunikationstekniken.

Vad jag kan se verkar alla, som uttalar sig, se fördelar med de möjligheter, som tekniken erbjuder. Men, om man inte gör klart för sig redan från början var gränsen går för politikernas ansvar för beslutsfattandet samt fördelar respektive nackdelar med en eventuell åtskillnad mellan medborgares och partimedlemmars inflytande, väntar besvikelser. Men, det viktiga är väl trots allt att politikerna vågar laborera och pröva sig fram. Samtidigt presenterar e-delegationen sitt betänkande, vilket Mårten Schultz lagt märke till. Att öppna upp myndigheterna för en bättre service, kan stöta på patrull när politiker och en del tjänstemän ser faror i detta. Rädslan har sin boplats i amygdalan eller reptilhjärnan och det är denna primitiva rädsla, som gör sig påmind. Och med framgång exploateras den av olika branschintressen.

Nu senast är det ett säkerhetsföretag som i PC för alla lanserar idén om ett pass för oss internetanvändare. På jakt efter inkomstkällor är det säkert väl uträknat, men jag har börjat undra om politikerna inte ser att det är säkerhet och kontroll, som allt mer vinner makt över tanken i det civila samhället. Säkerhet och kontroll står i stark kontrast mot tillit och förtroende. Finns det ingen som likt Röda Korsets Marco Helles kan förklara vad FN:s deklaration om mänskliga rättigheter innebär. När jag lyssnade på honom i går vid kommunfullmäktiges temakväll, tänkte jag en hel del på hur marknadsföringen av all sköns säkerhetslösningar förstärker rädslan hos dem, som ännu inte använder nätet i dess fulla omfattning. Ändå sägs det att svenskar har störst internetvana i Europa.

Jag är rätt övertygad om att det finns krafter, som använt sig av ett förmodat terroristhot för att legalisera FRA:s spaning och övervakning, medan det i själva verket är en rad andra intressen, som knackat på dörren, vilket i slutänden innebär att teleoperatörerna ska ta ansvar för att i avtal göra oss till övervakade kunder istället för att bekräfta oss som fria medborgare. Idag avgörs den frågan i Bryssel när striden mellan Ministerrådet och Parlamentet går vidare. Hax ger oss en uppdatering inför veckans rond. Tidigare har experten på EU-rätt Ulf Bernitz i DN kommenterat striden om telekompaketet. Här finns helt klart ett underliggande intresse, som ställer till det, vilket också leder till att politikerna i Acta-avtalet kan komma att avtala bort våra rättigheter. Ett förhållande som DN skriver mera om och som Karl Sigfrid kommenterar. Isobel ber om ursäkt och hurrar.

I förlikningsförhandlingen är det Ministerrådet med Åsa Torstensson (C ) vid rodret, som inte vill lyssna på folkets valda ombud i parlamentet. Trots att hon har ansvar för den infrastruktur, som gör internet möjligt. Har lagt märke till att hon håller öppningsanförandet vid Internetdagarna.se som genomförs 3 – 5 november. Olof bidrar på deras webbplats med ett välskrivet och informativt inlägg med bäring på FRA-lagstiftningen och dess konsekvenser. Amanda Brihed i Nätverket Svart Måndag tycker att vi bör läsa, tänka efter och låta det sjunka in. Jag instämmer. Igår kväll lärde jag mig att Artikel 30 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna borde läsas mera ingående av alla och envar: Intet i denna förklaring må tolkas såsom innebärande rättighet för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till att omintetgöra någon av häri uttalade fri- och rättigheter.

Intressant.

ACTA-avtalet och Telekompaketet.

DN:s artikel visar hur långt upphovsrättslobbyn och patenträttsivrarna har avancerat när det gäller kraven på långtgående åtgärder för att tillgodose deras intressen. Det är här som budbärarimmuniteten eller mere conduit ska avtalas bort. Det innebär att teleoperatörerna ska ta ansvar för innehållet i den trafik som sker på nätet, vilket innebär avtal med kunderna, vars trafik måste övervakas. Sedan ska det enligt Ministerrådets uppfattning räcka med några obevisade påståenden om att man gjort sig skyldig till ett olagligt intrång i upphovsrätten för att teleoperatören ska kunna stänga av en användare. Det är om denna åtgärd som striden står i Telekompaketet, där parlamentet anser att det ska krävas ett beslut i en domstol innan detta kan ske.

Piratpartiets Christer Engström ger oss en utförlig rapport hur det går i de förlikningsförhandlingar som just nu pågår i Bryssel. Som det ser ut spelar man ut medborgarintresset, som ligger i tillägget ”138:an” mot de konsumentintressen, vars ”vinster” faller om Telekompaketet i sin helhet inte blir av. Teleoperatörernas mere conduit och Internetanvändarnas rättssäkerhet väger lätt som en fjäder när upphovsrättslobbyns intressen gör sig gällande. Det är tydligen dags för en ny omgång mejl till MEP:erna i Bryssel och infrastrukturminister Åsa Torstensson.

I det sammanhanget kan det vara bra att repetera en del av det som jag skrev om igår med ett viktigt tillägg av Anders Widén, som varit en mera vaken iakttagare än jag.

Intressant.

Telekompaketet - EU-kurs pågår.

Även Aftonbladet skriver om hur politiker ska locka väljare till EU-valet. Det kan dom göra genom en juste behandling av Telekompaktet, tänker jag. Men, som om inte det var nog kommer nu mera om ACTA- avtalet – i DN här och här. Tidigare idag skrev jag om ett Nytt mejl till Bryssel om Telekompaketet och dristade mig till att påtala att viktigast är att vårda väljarna mellan valen. Nu försöker jag få grepp om vem som gör vad där nere. Till skillnad mot här hemma, pågår där nere ett organiserat förhandlande mellan Europaparlamentet, Ministerrådet och EU-kommissionen.

Sedan jag hämtat broschyren Så fungerar Europeiska unionen - Guide till EU:s institutioner, som kan laddas ner på EU-komissionens hemsida, så förstår jag varför det är knöligt att få grepp om hur ett ärende ligger till. Och att få grepp om vilket resultat det kan tänkas bli är verkligen skrivet i stjärnorna. Inte undra på att så många utgår från att politikerna är systemets fångar och lätta att manipulera av alla de lobbyister, som har råd att mer eller mindre bosätta sig där nere för att kunna påverka. Det gäller verkligen att folket tar ett stadigt grepp om sina valda MEP:s, för att förankra dem i myllan här hemma så att de inte bäddas in i atmosfären i de högre environgerna. Vi har ju i dagarna kunnat beskåda vad som händer när rottrådarna tvinnas ihop medan topparna sedan löper åt olika håll. Nämner inga namn så här före klockan 24.00 ;-).

När det gäller frågan om antalet direktiv så har Helena Hånell hos Gunnar Hökmark förklarat saken så här: ”Det är lite komplicerat eftersom man sammanför tre direktiv till ett. Tillträdes- ram -och auktorisationsdirektiven (alltså tre stycken) blir nu ett direktiv (det ansvarar Trautmann för). Direktivet om samhällsomfattande tjänster och direktivet integritet och elektrisk kommunikation blir nu ett direktiv, vilket Harbour ansvarar för. Därtill finns ett direktiv om ett europeiskt samarbetsorgan för telekom, vilket del Castillo ansvarar för.” Sedan sänder hon mig ett dokument omfattande 66 sidor med engelsk text som gäller utfallet från IMCO-utskottet. Någon som kan översätta? Hur som helst – Ett varmt tack till Helena Hånell, som tagit sig tid med mig och mina frågor.

Sedan lägger jag ut ny information från Iptegrity.com Det kan också vara bra att hålla sammanställningen som La Quadratur du Net gjort i minnet. Lena Ek (C ) skriver på sin blogg ”Telekompaketet och Frankrike – inte bra”. Erik Josefsson beskriver vad han snappat upp på plats i Bryssel här och här. Hax tror att franska politiker hatar internet. Mårtensson reagerar också. MinaModerataKarameller anser sig ha fått försäkringar om att våra värsta farhågor inte ska besannas. Olle Schmidt (FP) har på sin blogg ett antal länkar som han menar förklarar ändringen i IMCO, men vis av skadan har vi svårt att tro annat än vad som sägs från det håll där makten finns. Och det har jag nu fått. Sedan är det en annat sak ifall jag begriper. Däremot undrar jag naturligtvis kring Göran Färm (S) och tystnaden bland Socialdemokraterna. Har upphovsrättsindustrin lyckats slå klorna i dem, så att de vill vandra samma väg som Frankrike eller har företag som sysslar med övervaknings- och filtreringsteknik fått makt över dem så att de vill traska patrull med England eller försöker Stim lansera sin modell även inom EU? Det sista var kanske elakt, men vi minns vad som hände när det gäller Ipred-lagen. Anohito har också uppfattat att internet riskerar att bli ungefär som ett kabeltv-paket och Techrisk skriver om ett frihetsberövande lapptäcke.

Hur det än går, blir det spännande att följa och dessutom lärorikt, då det hjälper oss att klarlägga vilka som är värda ett kryss på valsedeln från den del av svenska folket som vill värna nätets neutralitet, modell Norge, och som vill slå vakt om demokratiska fri- och rättigheter. Computer Sweden skriver om datalagringen i andra EU-länder; Calandrella skriver Sverige är ingen demokrati, del 3; Sagor från livbåten om effekterna av det som pågår; Satmaran om antipirater och det som sker inom EU; Mark Klamberg tipsar om ett intressant seminarium; Opassande kör ett varv till i fildelningsrondellen och i det sammanhanget kan det passa att ”puffa” för Gubben vid Rämen, som börjat på en ny skröna. Gubben är en favorit från FRA-debaclet, som höll mig på gott humör med sitt fabulerande. Här är det dock Piratpartiet, som blir föremål för hans sätt att se på tillvaron. Alla kommer inte att gilla det, men då kan det vara bra att tänka på vådan av att ta sig själv på alltför stort allvar.

Knöligt Telekompaket och hemligt ACTA-avtal.

Telekompaketet borde handla om riktlinjer till nytta för en infrastruktur där teleoperatörer på lika villkor kan vidarebefordra data till/från/mellan internetanvändare. Internetanvändare, vilka ska respekteras som fria individer/grupper/företag i ett demokratiskt och rättssäkert EU. Direktivet borde handla om nätneutralitet och vara skilt från åtgärder som gäller brott och straff. Användarnas skyldigheter att hålla sig inom lagens råmärken under sin vistelse på internet är en uppgift för alla och envar och kan inte överlåtas till företag och enskilda, vilka omgärdas av lagar till skydd för upphovsrätt och patenträtt, ej heller till teleoperatörer eller telekomföretag. Alla medborgare, som är måna om att slå vakt om de demokratiska fri- och rättigheterna, måste nu gå samman över partigränserna och kämpa för att ledamöter i riksdagen och EU-parlamentet ska stå upp för ett rättsväsende och en rättsordning, som garanterar varje medborgare rätt till en rättssäker prövning i de fall man blir anklagad för att ha begått ett brott mot gällande lag! Människor, som lever delar av livet på nätet, är inte mera brottsbenägna än människor, som inte behärskar eller tar avstånd från informations- och kommunikationstekniken.

Upphovsrättsindustrin och företag, som specialiserat sig på övervaknings-/filtreringsteknik, vädrar idag morgonluft och gör vad de kan för att påverka EU:s politiker och tjänstemän för att få med tillägg och ändringar i Telekompaketet till förmån för anordningar, som kränker våra demokratiska fri- och rättigheter och skapar onödigt stora trafikkostnader. Det senare skrev Karl Sigfrid om i Norrtelje Tidning häromdagen. Även här i Sverige pågår aktiviteter i denna riktning. Hur dessa krafter uppträder när någon funnit en fungerande modell för att erbjuda musik på nätet, skriver Copyriot om. Intressant.

Parallellt med Telekompaketet pågår hemliga förhandlingar om ACTA-avtalet. Samtidigt som Näringsutskottet sa nej till Vänsterpartiets begäran om öppenhet har regeringen skrivit ett brev till EU för att, som SvD skriver, uppmuntra större öppenhet. Hax tror sig veta att det kommer att smygas igenom i sommar. EU-kommissionen har dessutom på initiativ av Charlie McCreevy, kommissionär för den inre marknaden, dragit igång en ny grupp, något jag berört på NT-bloggen där jag skrivit om Upphovsrätten och rättssäkerheten baserat på artiklar i DN1, DN2, Newsmill och Second Opinion. Karl Sigfrid (M) har också läst DN och Newsmill och noterar dessa som två nyheter av betydelse.

När jag sökt information om läget efter omröstningen i de båda EU-utskotten, som senast tagit ställning till Telekompaketet inför EU-parlamentets slutliga omröstning, har jag haft tillgång till bl a Erik Josefssons blogg med många värdefulla informativa länkar och Olle Schmidts blogg, där jag försöker klara ut varför de har olika bilder av omröstningen. Ett problem för mig är att mycket av den information, som analyserats av initierade inom organisationer, som kämpar för ett fritt och neutralt internet, t ex La Quadratur du Net och Iptegrity.com, är på engelska med många för ämnet och politiken specifika uttryck. Men, jag bollat vidare till några som kan.

Avslutar med en del viktiga länkar m a a Säpo:s uttalade behov av FRA: SVT, SvD, DN, Expressen, Mark Klamberg reflekterar kring detta; Svensk Myndighetskontroll hälsar välkommen till den nygamla FRA-shopen; Scaber Nestor funderar kring Centerpartiets hållning till det som nu kommit fram; MinaModerataKarameller tror (som den goda människa hon är) mera på slarv än att regeringen medvetet förde de sex kvinnorna i Folkpartiet bakom ljuset; Patrik Öhman ser här bevis att vi inte kan lita på makten; Pär Ström räcker lång näsa; Hanna Wagenius säger kort och gott Idioter; Annie Johansson simmar dock lugnt – allt är i sin ordning; Emmas schema är fulltecknat av FRA och livet efter Ipred; Anohito gör som Emma och många andra – öppnar sitt nätverk; Erik Laakso ställer en högst relevant fråga till berörda artister och funderar på Ipredia.

Furstens filosofi råder i Rosenbad.

Idag redogör Maria Abrahamsson i SvD för läget i FRA-saken och talar för att regeringen borde backa, göra om och göra rätt. Fan tro´t med tanke på hökarna i staben – ingen nämd och ingen glömd. En tillfällighet som ser ut som en tanke är att det i SvD Kultur finns en recension av Machiavellis Fursten, som kommit ut i nyutgåva. Det är Lars Lönnroth som skriver under rubriken Chefskurs för hänsynslösa. Efter att ha läst den undrar jag om FRA-saken ändå inte bevisar att Fursten ligger till grund för ledarfilosofin i Rosenbad. Och i likhet med Lars Lönnroth ställer jag frågan ”Är det inte snarare försonande och kompromissvilliga fridsfurstar i stil med Obama som nu efterfrågas?”

Detta om ledarens roll, nu något om flockens, d v s politikerna i riksdagen. Skånskan.se gör en betraktelse kring den roll som enskilda ledamöter spelar i förhållande till sitt parti och väljarna. Ett svar på min och andras uppfattning om det odemokratiska i partipiskor och utkvittningen av ledamöter som vill följa sin egen övertygelse? Mot detta ställer jag följande påståenden: Genom att ge utrymme för enskilda röster får ledaren en möjlighet att se sin sak ur en annan eller flera olika synvinklar och visa dem, som tillhör en minoritet, respekt inför deras uppgift att hantera ett nederlag d v s acceptera vara goda förlorare! Genom att ge utrymme åt enskilda röster kan riksdagen motivera behovet av alla 349 ledamöterna! Genom att ge utrymme åt enskilda röster kan riksdagen stärka människors civilkurage, vilket är på väg att bli en bristvara i behov av särskild lagstiftning! Med andra ord – genom att praktisera demokrati, stärks demokratin! Intressant.

Slutklämmen är värd att läsas en gång till: ”Det är bara den enskilda ledamoten som kan göra slutkalkylen – är det värt att kompromissa, eller ska jag hålla på min integritet och stolt riskera att hamna i den politiska öknen.” Att hålla på sin integritet eller att riskera att hamna i den politiska öknen? Smaka på den formuleringen. Min fråga blir om vi väljare är betjänta av att representeras av dem som säljer ut sin egen integritet mot att få vara kvar i stugvärmen bland dem, som inte är beredda att stå upp för något annat än det som hökarna kring statsministern vill. Anders Widén uppmärksammar vad som sker i USA och undrar om vi lärt något. Frendo ser hur granskningen av FRA begränsas; Hax undrar om FRA verkligen ska lägga ut ritningar till sin nya anläggning på nätet; och Lars-Erick skrev för några dagar sedan om byråkraterna vid ratten.

Annars pågår en debatt därute om DN:s artikel, där det påstods att FRA-motståndet skulle vara ett resultat av en PR-byrås insatser, men också om riktiga media och riktiga journalister typ ”gammelgäddan” Jan Guillou i förhållande till oss bloggare, där journalister med självdistans dock värdesätter de diskussioner som pågår i bloggosfären. Johan Westerholm funderar kring detta hos Arvid Falk; och Professors blogg kommenterar debatten i SVT:s Babel samt ställer intressanta frågor kring detta om media vs bloggare.

Sedan börjar debatten om EU-valet att ta fart. Calandrella visar hur hon, en motståndare till FRA-lagen, börjat arbeta för att Piratpartiet ska vinna framgång i EU-valet. Daniel Rhodin, Fp i Eslöv, en annan FRA-moståndare, vill dock ge Olle Schmidt chansen att fortsätta i EU-parlamentet. Själv har jag ännu inte bestämt mig, men jag måste medge att det finns stunder då jag bara är ett musklick från att bli medlem i Piratpartiet. Allt detta om FRA, IPRED, Telekompaketet och ACTA-avtalet gör att jag tycker att riksdagen och våra ledamöter i EU-parlamentet måste skakas om rejält.