Resonemang i svallet efter FRA.

Morfar Gunnar skriver på sin blogg i Norrtelje Tidning FRA-frågan är icke en icke-fråga, vilket gör mig varm om hjärtat. I inlägget radar han upp hänvisningar till andras utlåtanden, som stöder hans uppfattning. Synd bara att han inte länkat, men då jag tror mig veta att Morfar Gunnar är en samvetsgrann person, behöver jag inte läsa det material, som han hänvisar till, för att tro hans ord. Dessutom har han en poäng i att visa på skillnaden när vi kan länka och vad som händer om vi bloggare inte skulle ha den möjligheten. Medan en del journalister knorrar över att vi bloggare, lånar deras verk utan att fråga om lov, vågar jag påstå att vi gör PR för journalisternas arbete hos deras arbetsgivare samtidigt som vi bidrar till att göra arbetet interaktivt. Kommentarer borde vara en naturlig del i journalistiken på samma sätt som det påverkar bloggandet.

Fokus.se bidrar med Efter FRA-kriget, en serie inlägg på temat Makten och Öppenheten av skribenter med olika perspektiv.Inledningsvis skriver Torbjörn Nilsson bland annat ”Om man vänder på perspektivet från FRA-debatten; om man i stället för att diskutera hur stora intrång staten ska få göra i människors privatliv frågar sig hur stor tillgång medborgarna ska ha till myndigheterna får man ett annat samtal.” Sedan ställer han en rad intressanta frågor om politikernas och partiernas sätt att jobba med dessa nya möjligheter. Alla inlägg som sedan följer är vart och ett på sitt sätt intressant då det bygger på erfarenheter från ett engagerat arbete med stöd av informations- och kommunikationstekniken.

Vad jag kan se verkar alla, som uttalar sig, se fördelar med de möjligheter, som tekniken erbjuder. Men, om man inte gör klart för sig redan från början var gränsen går för politikernas ansvar för beslutsfattandet samt fördelar respektive nackdelar med en eventuell åtskillnad mellan medborgares och partimedlemmars inflytande, väntar besvikelser. Men, det viktiga är väl trots allt att politikerna vågar laborera och pröva sig fram. Samtidigt presenterar e-delegationen sitt betänkande, vilket Mårten Schultz lagt märke till. Att öppna upp myndigheterna för en bättre service, kan stöta på patrull när politiker och en del tjänstemän ser faror i detta. Rädslan har sin boplats i amygdalan eller reptilhjärnan och det är denna primitiva rädsla, som gör sig påmind. Och med framgång exploateras den av olika branschintressen.

Nu senast är det ett säkerhetsföretag som i PC för alla lanserar idén om ett pass för oss internetanvändare. På jakt efter inkomstkällor är det säkert väl uträknat, men jag har börjat undra om politikerna inte ser att det är säkerhet och kontroll, som allt mer vinner makt över tanken i det civila samhället. Säkerhet och kontroll står i stark kontrast mot tillit och förtroende. Finns det ingen som likt Röda Korsets Marco Helles kan förklara vad FN:s deklaration om mänskliga rättigheter innebär. När jag lyssnade på honom i går vid kommunfullmäktiges temakväll, tänkte jag en hel del på hur marknadsföringen av all sköns säkerhetslösningar förstärker rädslan hos dem, som ännu inte använder nätet i dess fulla omfattning. Ändå sägs det att svenskar har störst internetvana i Europa.

Jag är rätt övertygad om att det finns krafter, som använt sig av ett förmodat terroristhot för att legalisera FRA:s spaning och övervakning, medan det i själva verket är en rad andra intressen, som knackat på dörren, vilket i slutänden innebär att teleoperatörerna ska ta ansvar för att i avtal göra oss till övervakade kunder istället för att bekräfta oss som fria medborgare. Idag avgörs den frågan i Bryssel när striden mellan Ministerrådet och Parlamentet går vidare. Hax ger oss en uppdatering inför veckans rond. Tidigare har experten på EU-rätt Ulf Bernitz i DN kommenterat striden om telekompaketet. Här finns helt klart ett underliggande intresse, som ställer till det, vilket också leder till att politikerna i Acta-avtalet kan komma att avtala bort våra rättigheter. Ett förhållande som DN skriver mera om och som Karl Sigfrid kommenterar. Isobel ber om ursäkt och hurrar.

I förlikningsförhandlingen är det Ministerrådet med Åsa Torstensson (C ) vid rodret, som inte vill lyssna på folkets valda ombud i parlamentet. Trots att hon har ansvar för den infrastruktur, som gör internet möjligt. Har lagt märke till att hon håller öppningsanförandet vid Internetdagarna.se som genomförs 3 – 5 november. Olof bidrar på deras webbplats med ett välskrivet och informativt inlägg med bäring på FRA-lagstiftningen och dess konsekvenser. Amanda Brihed i Nätverket Svart Måndag tycker att vi bör läsa, tänka efter och låta det sjunka in. Jag instämmer. Igår kväll lärde jag mig att Artikel 30 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna borde läsas mera ingående av alla och envar: Intet i denna förklaring må tolkas såsom innebärande rättighet för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till att omintetgöra någon av häri uttalade fri- och rättigheter.

Intressant.