Framtiden: Politisk arrogans värre i verkligheten.

Igår bjöd Internetdagarna på bland annat en programpunkt under rubriken Framtiden: Bättre än verkligheten, där vi bjöds på smakprov av en del tekniklösningar som är på G. Det som slog mig var att exemplen samtidigt var goda exempel på vad som fascinerar män. Sedan fick vi lyssna på EU-kommissionären Cecilia Malmström och då slog det mig att kvinnor förefaller vara lättare att skrämma upp och tuta i att politikerna måste besluta om direktiv och stifta lagar för att komma åt brottslighet genom att kolla in allas vår kommunikation och då blir datalagring Universalverktyget. Säkerhetsbranschen måste gnugga händerna av förtjusning. Hon har gått från att vara en riktigt frejdig tjej till att bli en riktigt, riktigt, riktigt trå-å-å-kig Fru Dysterkvist, som inte orkar stå upp för vår integritet och rättssäkerhet.

Därför tack till Oscar Swartz som gjort ett bra inlägg om hennes anförande och vilka tankar det födde hos honom och som jag kan känna igen mig i. Joakim Jardenberg sände idag programpunkten om Datalagringsdirektivet direkt på sin blogg. En av de mest effektiva instrument som polisen behöver, hävdade Folkpartiets talesperson. Hur kommer den effektiviteten att mätas? Och redovisas? För övrigt ansåg Alliansens företrädare med Johan Linander i spetsen att vi borde ha protesterat nere i Bryssel redan 2004. Därutöver undrade företrädare för teleoperatörerna varför branschen (kunderna) ska betala för polisiära uppgifter. Sammantaget visade alla utom Vänsterpartiets Jens Holm en förfärande brist på respekt för alla oss som sköter oss. I jakten på en del rötägg, gör de oss alla till ägg, som kan tänkas vara rötägg. Vad händer inom oss människor, när politiker och polisen struntar i vår integritet och rättssäkerhet?

När valet nu är över, får vi vara med om rena ketchup-effekten vad gäller integritets-kränkande lagstiftning. DN1, DN2, SR och SvD1, SvD2 berättar om Datalagringsdirektivet och Polismetodutredningen Opassande funderar kring att vi människor har svårt att föreställa oss vilka effekter datalagringen kan få. Scaber Nestor ställer en berättigad fråga när det gäller kostnaderna. Christopher Kullenberg och Mark Klamberg var rätt snabbt ute med sina kommentarer. Rejdnell skriver om FRA, Del 2. Andra som kommenterar är; Anna Troberg; Rick Falkvinge; MiNimaliteter; Anders S Lindbäck; Camilla Lindberg; Daniel Gustafsson; Ipse Cogita; och Full Mental Straight Jacket. Markus ”Lake” Berglund har ringt och ger oss en länk till Ring P1. För den som vill delta i den opinionsbildning, som pågår finns även en FB-grupp, att bjuda in sina vänner till. Anna Troberg skriver även i AB Debatt.

För övrigt har vi nu några månader på oss att tycka till om Yttrandefrihetsgrundlagen, som diskuterades idag under Internetdagarna. Utredningens sekreterare Nils Funcke medverkande tillsammans med Rick Falkvinge, PP:s partiledare, och Mats Svegfors, ordförande i Sveriges Radio, vilka gavs tillfälle lufta sin syn på det diskussionsunderlag som presenterats. Intressant höra hur man avsåg att hantera de tre olika förslagen för att slutligen landa i en proposition. Rick var resonerande och skicklig i sin argumentation, där den springande punkten är svårigheten att förena anonymitet med ansvar. Sedan var det verkligen befriande att höra Mats Svegfors och hans funderingar kring den omstöpning som pågår i mediesamhället. Allt talar för ... är ett uttryck som han ogillar. Han såg det som nu pågår som slutet på början av en viktig diskussion. Nils Funcke påminde om att allt inte är tillåtet att publicera i skydd av tryckfriheten. Intressant diskussion kring Wikileaks. Mats Svegfors berörde även hur barnpornografi slagit hål i en viktig princip.

Sedan återstår att bearbeta mina intryck av ”Nästa generation internetanvändare” där vi fick en lektion i hur Medierådet kan fråga och använda diverse svar för att legitimera sin existens. Kände behov av att kräkas när det påstods att barn på nätet inte interagerar med andra. Det är verkligen frapperande att den som vill ses som expert inte begriper att ett barn kan vara social genom att kombinera en aktivitet vid datorn med ett samtal i telefon till dess man kan hantera en chatfunktion. Inte så sällan har man en kompis bredvid samtidigt som man håller kontakt med andra. Kristina Alexandersson, var beundransvärd, som kunde ta det arroganta uttrycket ”Miljöstörda föräldrar” i ett inlägg från Medierådets företrädare, sedan hon inledningsvis gett intressanta exempel på hur hon och hennes barn använder datorn. Sedan fanns där också en publikfråga där en man påstod att ”barn hann bli förstörda av internet” innan de började i skolan och då kunde få lära sig om vikten av källkritik. Det är verkligen skrämmande att vi inte kommit längre.

Fick verkligen ett intryck av att Medierådets företrädare krattade i manegen inför inrättandet av den nya statliga myndigheten Statens Medieråd, som är tänkt att ersätta den nuvarande kommittén. Om jag fick bestämma skulle pengarna istället läggas på den utveckling som pågår för att ta tillvara internets möjligheter i skolan. Allt det där förfärliga, som internet påstås leda till, det klarar politikerna att hålla liv i helt på egen hand. Det visade Cecilia Malmström med all önskvärd tydlighet.

Intressant.

Bygga samhället med hjälp av internet.

Kent Persson (M) inbjuder till veckans bloggdebatt om behovet av en levande idédebatt samtidigt som han har ett debattinlägg i DN.se om behovet av förnyelse av Moderaterna på det lokala planet. ”Partiet har två stora utmaningar framför sig. Den ena är att vinna väljarnas förtroende i välfärdsfrågorna. Den andra är att få hela partiet att bli de nya moderaterna”. Kent Persson har förstått att politik måste vara en ständigt pågående debatt för att förändringsprocessen ska ge önskat resultat.

I likhet med Socialdemokraterna har man en vision, men Kent Persson visar att M inte tror att man lever i den bästa av världar till dess att vardagens verklighet kommer ifatt dem. Tror man på konkurrensens välsignade väg mot framgång kan man inte överge alla dem som sliter i den offentliga sektorn. Kent skriver ”Moderaterna har inget att förlora på att visa att vi vill ta ansvar för att utveckla och säkerställa den offentligt drivna omsorgen. Vi ska vara garanten för den offentligt drivna vården istället för att uppfattas som hotet mot den”. Han verkar inse att allt blir inte bättre bara för att multinationella företag ges möjlighet att ta sig in på den svenska marknaden för skola, vård och omsorg.

Kommer ihåg att M i Vellinge gjorde storslam i valet 2006, när kommunens starke man Göran Holm filmades där han låg på golvet och lekte med barnen i en kommunal förskola och uttalade sig positivt om kommunala dagis eftersom kommuninvånarna ville ha det så. Då fick M 67,36 % och framgången steg honom åt huvudet. Han valde att bli fullmäktiges ordförande och utropade sig till borgmästare strax efter valet, för att året innan valet i samband med sin födelsedag sticka ut hakan med åsikten att flyktingmottagande är en statligt uppgift, eftersom många inte kan försörja sig efter det att de statliga bidraget upphört och då blir en belastning i kommunens budget för socialbidrag. I det senaste valet rasade M till 49,80 % i ett läge när M i samma kommun på riksdagsnivå gick från 55,89 % till 59,1 %. Jag tycker att han är ett bra exempel på att det spelar roll vad enskilda politiker kostar på sig, även om de fortfarande kan anses vara framgångsrika.

Det senare är något som Socialdemokraterna inte ser ut att ha begripit. Trots att deras ledande personer varit involverade i diskutabla affärer fortsätter man i samma gamla hjulspår med samma gamla ledargarnityr. Något som gäller såväl centralt som lokalt. Som om det skulle saknas människor med huvudet på skaft, när det finns kvinnor som Marika Lindgren Åsbrink. Här ett av hennes intressanta blogginlägg. Johan Westerholm visar att det handlar om att våga vara ärlig och vända på stenar.

När det gäller Piratpartiets eftervalsdebatt verkar de flesta av oss vara inne i en process där vi slickar våra sår och gör vårt bästa för att hantera våra frustrationer, som ibland tar sig uttryck i att vi gärna vill lägga skulden på partiledningen, medan vi innerst inne vet att val inte vinns med att bara finnas på nätet. Inte minst visar de etablerade mediernas tendens, att skylla allt ont på nätet, att vår mission måste vara att förklara att nätet gör det onda synligare, men inte är orsak till det. Samtidigt måste vi lyfta fram allt positivt som också följer av att vi har tillgång till nätet.

Mänskliga rättigheter för oss som medborgare på nätet är ingen dålig utgångspunkt för en informationspolitik för skyddad integritet – delad kultur - kunskapsbyggande.

Avslutar med en länk till Markus Lake Berglund om hur övervakning och självcensur fungerar, som passar bra till eftermiddagens livesändning från Internetdagarna om Anti-Censorship and Transparency.

Intressant.

Medierådets sista suck – eller kamp för ett berättigande?

Efter att ha ägnat gårdagen åt Internetdagarnas webbsändning kollade jag på SVT:s 21.00-sändning, med ett inslag baserat på Medierådets rapport om ungas medievanor. Vojne, vojne, ett sån´t elände ”Det verkar överta en del av det verkliga umgänget. De som ungdomarna umgås med på Facebook är desamma som de man umgås med efter skolan, de vanliga vännerna, säger Ann Katrin Agebäck, kanslichef på Medierådet”. Varken hon eller SVT:s Lennart Persson verkar begripa att umgänget på nätet är lika mycket verklighet som att träffas rent fysiskt – inte så sällan träffas man hemma hos någon kompis samtidigt som man har kontakt med andra via Facebook. Även om 75 procent av föräldrarna anser att de själva har ett ansvar för barnens medieanvändning och nästan lika många anser att barnen lär sig mycket med hjälp av internet, verkar både Lennart Persson och Ann Katrin Agebäck, vara av den uppfattningen att de måste larma om att ”unga föredrar nätet istället för verkliga möten”. Det verkar som om de tror att barnen håller på att försvinna in i fiktiva världar. Hur var det man sa igår – först hånar och ironiserar man, sedan gör man motstånd och sedan... Men tänk att ibland tror jag att en del fastnar antingen i steg ett eller steg två och sedan kommer de inte vidare.

Kan just undra om det finns ett samband mellan detta ”larm” och prop. 2009/10:228 som handlar om slopandet av filmcensur för vuxna och skyddet av barn och unga mot skadlig mediepåverkan och förslaget om inrättandet av en ny myndighet Statens Medieråd. Rätt märkligt dock att riksdagswebben inte innehåller någon uppgift om vad riksdagens sagt om propositionen. När man ser all den rädsla som Medierådets webbplats speglar, kan man undra om det inte vore bättre att lägga dessa resurser på en verksamhet för en konstruktiv användning av sociala medier i skolarbetet. Skulle gärna se att mer resurser satsades på Webbstjärnan och annat som Kristina Alexandersson brinner för. Önskar jag vore med under Internetdagarna, så att jag kunde ”svära rejält i kyrkan” och föreslå att Statens Medieråd aldrig blir till och att resurserna istället överfördes till grundskolans ikt-utveckling.

Annars ser jag fram emot onsdagen då Piratpartiets Rick Falkvinge ska medverka i Vad ska vi göra med yttrandefriheten? Onsdag den 27 okt. kl. 11.00. Håller med Markus Lake Berglund i kommentaren till Ricks blogginlägg om saken. I det kvalificerade gänget gäller det att ha koll på vad lagen omfattar idag, för att kunna göra tydligt vad som krävs för yttrandefrihet på internet. Hur ser en frihet under ansvar ut, när alla kan hantera ett publiceringsverktyg? Jag kan tänka mig att formuleringar om uppsåt måste finnas med för att avhålla hämdlystna eller omogna människor från att i skydd av anonymiteten förtala andra. Eller är det realistiskt tro att vi kan bli så immuna mot anonyma påhopp att alla kan ta dem för vad det är – bevis på omognad? Markus har för övrigt ett eget bra inlägg om yttrandefrihet med bra länkar som avslutning med koppling till Yttrandefrihetskommitténs förslag.

Nu ska jag kolla in Internetdagarnas program. Twittertag #ind10

Intressant.

Internetdagarna – på nätet.

Vaknade i morse med en rejäl huvudvärk och insåg raskt – det blir ingen resa till Internetdagarnas upptakt idag. Men, som tur var sände arrangören Stiftelsen .se det hela på nätet. Trist dock att gå miste om det som gör detta arrangemang så speciellt – möjligheten att träffa alla dessa hängivna internetvänner, även om en hel del av dem inte är särskilt långt från tangentbordet :). Men jag tröstar mig med att det snart ges andra tillfällen.

"Upprop för digital delaktighet" inleddes med ett antal inlägg om den digitala klyftan som sedan knöts ihop med berättelser utifrån olika frågeställningar, bl a: Vilka goda erfarenheter finns det, vad hindrar arbetet, hur går vi vidare och vad behövs för att skapa ett nationellt kunskapslyft. under rubriken ”Framgångsfaktorer för breda kunskapslyft”. Här finns en länk till den första delen av dagen. Moderator Annika Dopping var skicklig som intervjuare av de inbjudna: Abdulkader Habib, Studierektor Kista Folkhögskola, Krister Hansson, Regionbibliotek Stockholm, Lilliann Källermark, Ordf. SeniorNet Sweden, och Karin Thalén, Förvaltningschef tio100, Norrtälje. Karin berättade bland annat om Internetbussens utflykt till Norrtälje kommuns norra delar. Det var en god inledning till eftermiddagens seminarier, om Ungdomar, Internet och Skolan och Internet och mänskliga rättigheter, som dock inte sändes live på nätet. Det var trist, även om fortsättningen av förmiddagens program om digital delaktighet också var intressant. Hoppas dock att vi kan kolla in dessa båda seminarier senare.

Det mest uppfriskande var att kunna notera att det går framåt allt motstånd till trots. Men som vi hörde sker utvecklingen i tre steg där det första steget handlar om omgivningens Ironi och hån och nästa om Motstånd, innan det lossnar och man bejakar det som sker. Med all den rädsla som dagligen exploateras i gammelmedia i förhållande till det som människor ägnar sig åt med hjälp av interhet, befinner vi oss definitivt i fas 2, även om en del kulturknuttar ännu inte kommit längre än till fas 1. Det var uppfriskande att höra Lillian Källermark, Seniornet, säga att man inte är slut i huvudet som senior, men att rätt många äldre behöver hjälp för att våga slå på en dator av ängslan för attacker och virus. Kan just undra varifrån den rädslan kommer?!

Under eftermiddagen fick vi en inblick i läget inom skolvärlden, vården och omsorgen samt vardagliga sysslor. Något som följdes av teman som Arbetsliv, Demokrati och integration samt en debatt mellan riksdagspartierna. Under rubriken Arbetsliv talade Mikael von Otter, Almega och Gunnar Wass, Arbetsförmedlingen. Den senare var inne på behovet av IKT-kunskap och påminde om tidigare satsning på Datorteken. Rolig hågkomst för min del, eftersom det var genom datorteket som jag 1997 fick chans att lära mig använda datorn och alla dess olika program samt att söka kunskap på nätet. Med det i ryggsäcken klarade jag senare att som glad pensionär börja blogga. Men, jag vill minnas att alla inte var lika förtjust som jag, eftersom de var yngre och tvångskommenderade till denna aktivitet, medan jag hade hört talas om datorteket och tog ett eget initiativ för att få komma med.

Via twitter fick jag information om olika intryck från #nätMR och #ind 10 d v s de två seminarierna som genomfördes parallellt och blev naturligtvis ännu mer intresserad av att få ta del. Men som sagt måste söka info om var. Kvar i sändningen noterade jag att Lars Ilshammar vågde ta tjuren vid hornen och tala om att det är regeringen som sitter på lösningen när det gäller delaktigheten. Hängrännor istället för stuprör anbefalldes. Sedan talade en företrädare för Folkbildningsrådet sig varm för folkbildningens roll i utvecklingen. Annars var Ilshammars ord om rädslan verkligen en riktig höjdare. Jag har länge irriterat mig på alla dessa tidningsartiklar och inslag i radio- och TV-program, där det verkar som att det elände, som kopplas samman med tekniken, inte har något som helst samband med människornas eget ansvar för hur de agerar på nätet. Festligt för övrigt att Annika Dopping vid ett tillfälle under dagen refererade till något som Piratpartiets Rick Falkvinge tidigare hade sagt.

Efter riksdagspartiernas företrädare fick vi lyssna på Ann Wiklund i det nationella nätverket IKT-lyftet, som vill samordna insatserna; Claes-Olof Olsson, Sambruk och Staffan Hagnell, .SE Staffan Hagnell berättade bland annat om det engelska Race Online 2012 Dagen avslutades med en interaktion med publiken, där en majoritet visade intresse för gemensamma tag. Trist dock att Demokrati och integration rankades så pass långt efter Vård och omsorg samt Utbildning, men det kan nog förklaras av att publiken till drygt två tredjedelar bestod av deltagare äldre än 40 år med intresse av bättre kunskap om IT inom sina respektive yrkesområden, men också många besjälade av uppgiften att möta medborgarnas behov av information och kunskap. Internetdagarna fortsätter i morgon och på onsdag med sändning på nätet.

Intressant.

Resonemang i svallet efter FRA.

Morfar Gunnar skriver på sin blogg i Norrtelje Tidning FRA-frågan är icke en icke-fråga, vilket gör mig varm om hjärtat. I inlägget radar han upp hänvisningar till andras utlåtanden, som stöder hans uppfattning. Synd bara att han inte länkat, men då jag tror mig veta att Morfar Gunnar är en samvetsgrann person, behöver jag inte läsa det material, som han hänvisar till, för att tro hans ord. Dessutom har han en poäng i att visa på skillnaden när vi kan länka och vad som händer om vi bloggare inte skulle ha den möjligheten. Medan en del journalister knorrar över att vi bloggare, lånar deras verk utan att fråga om lov, vågar jag påstå att vi gör PR för journalisternas arbete hos deras arbetsgivare samtidigt som vi bidrar till att göra arbetet interaktivt. Kommentarer borde vara en naturlig del i journalistiken på samma sätt som det påverkar bloggandet.

Fokus.se bidrar med Efter FRA-kriget, en serie inlägg på temat Makten och Öppenheten av skribenter med olika perspektiv.Inledningsvis skriver Torbjörn Nilsson bland annat ”Om man vänder på perspektivet från FRA-debatten; om man i stället för att diskutera hur stora intrång staten ska få göra i människors privatliv frågar sig hur stor tillgång medborgarna ska ha till myndigheterna får man ett annat samtal.” Sedan ställer han en rad intressanta frågor om politikernas och partiernas sätt att jobba med dessa nya möjligheter. Alla inlägg som sedan följer är vart och ett på sitt sätt intressant då det bygger på erfarenheter från ett engagerat arbete med stöd av informations- och kommunikationstekniken.

Vad jag kan se verkar alla, som uttalar sig, se fördelar med de möjligheter, som tekniken erbjuder. Men, om man inte gör klart för sig redan från början var gränsen går för politikernas ansvar för beslutsfattandet samt fördelar respektive nackdelar med en eventuell åtskillnad mellan medborgares och partimedlemmars inflytande, väntar besvikelser. Men, det viktiga är väl trots allt att politikerna vågar laborera och pröva sig fram. Samtidigt presenterar e-delegationen sitt betänkande, vilket Mårten Schultz lagt märke till. Att öppna upp myndigheterna för en bättre service, kan stöta på patrull när politiker och en del tjänstemän ser faror i detta. Rädslan har sin boplats i amygdalan eller reptilhjärnan och det är denna primitiva rädsla, som gör sig påmind. Och med framgång exploateras den av olika branschintressen.

Nu senast är det ett säkerhetsföretag som i PC för alla lanserar idén om ett pass för oss internetanvändare. På jakt efter inkomstkällor är det säkert väl uträknat, men jag har börjat undra om politikerna inte ser att det är säkerhet och kontroll, som allt mer vinner makt över tanken i det civila samhället. Säkerhet och kontroll står i stark kontrast mot tillit och förtroende. Finns det ingen som likt Röda Korsets Marco Helles kan förklara vad FN:s deklaration om mänskliga rättigheter innebär. När jag lyssnade på honom i går vid kommunfullmäktiges temakväll, tänkte jag en hel del på hur marknadsföringen av all sköns säkerhetslösningar förstärker rädslan hos dem, som ännu inte använder nätet i dess fulla omfattning. Ändå sägs det att svenskar har störst internetvana i Europa.

Jag är rätt övertygad om att det finns krafter, som använt sig av ett förmodat terroristhot för att legalisera FRA:s spaning och övervakning, medan det i själva verket är en rad andra intressen, som knackat på dörren, vilket i slutänden innebär att teleoperatörerna ska ta ansvar för att i avtal göra oss till övervakade kunder istället för att bekräfta oss som fria medborgare. Idag avgörs den frågan i Bryssel när striden mellan Ministerrådet och Parlamentet går vidare. Hax ger oss en uppdatering inför veckans rond. Tidigare har experten på EU-rätt Ulf Bernitz i DN kommenterat striden om telekompaketet. Här finns helt klart ett underliggande intresse, som ställer till det, vilket också leder till att politikerna i Acta-avtalet kan komma att avtala bort våra rättigheter. Ett förhållande som DN skriver mera om och som Karl Sigfrid kommenterar. Isobel ber om ursäkt och hurrar.

I förlikningsförhandlingen är det Ministerrådet med Åsa Torstensson (C ) vid rodret, som inte vill lyssna på folkets valda ombud i parlamentet. Trots att hon har ansvar för den infrastruktur, som gör internet möjligt. Har lagt märke till att hon håller öppningsanförandet vid Internetdagarna.se som genomförs 3 – 5 november. Olof bidrar på deras webbplats med ett välskrivet och informativt inlägg med bäring på FRA-lagstiftningen och dess konsekvenser. Amanda Brihed i Nätverket Svart Måndag tycker att vi bör läsa, tänka efter och låta det sjunka in. Jag instämmer. Igår kväll lärde jag mig att Artikel 30 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna borde läsas mera ingående av alla och envar: Intet i denna förklaring må tolkas såsom innebärande rättighet för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till att omintetgöra någon av häri uttalade fri- och rättigheter.

Intressant.

Ett kunskapssamhälle med internet?

Är det möjligt med den attityd som högt uppsatta politiker och deras tjänstemän intar i förhållande till Internet och nätneutraliteten? Internets styrka, som verktyg för byggande av ett kunskapssamhälle, är människors möjlighet att få tillgång till all världens kunskap utan att det kostar skjortan. Därför är det som pågår i Frankrike av intresse även för oss här i Sverige – inte minst därför att Frankrike har en betydande makt när det gäller Europas utveckling. DN berättar idag om läget just nu i kampen mellan presidenten och Högsta Domstolen i Frankrike. Medan detta pågår försöker jag få tag på en svensk version av det dokument som Åsa Torstensson lanserat inför konferensen i Visby den 9-10 november A Green Knowledge Society - An ICT policy agenda to 2015 for Europe’s future knowledge society. Känner mig direkt handikappad av att behöva traggla igenom viktiga dokument i sällskap med lexikon. Medan irritationen växt efter att jag sökt i snårskogen på den plats där Ordförandeskapets aktiviteter läggs ut har jag till sist helt enkelt sänt ett mejl till Kommunikationsrådet Jörgen Samuelsson med den enkla frågan: - Var finner jag detta dokument på svenska? Jag kan ju inte vara den enda som har behov av dokument på mitt modersmål.

Ser hos Kulturbloggen att Infrastrukturminister Åsa Torstensson genomgått något slags förvandlingsnummer, men då jag inte tror på några mirakler när det gäller politiker, vill jag läsa texten med egna ögon och då på svenska, så att jag kan vara säker på att jag inte fått något om bakfoten. Det troliga är väl att det inte finns någon stark koppling mellan sagoboken – A Green Knowledge Society – och verkligheten i Telekompaketet.

Annars håller jag på att smälta gårdagens nyhet i DN och Kulturnyheterna om att regeringen i kommande budgetpropp kommer att föreslå att den saligen avsomnade stiftelsen Framtidens Kultur ska ersättas av en ny skapelse Kulturbryggan. Då begreppet farit genom mitt huvud i något sammanhang tidigare Googlade jag och fann 1. Ett nystartat företag Kulturbryggan AB; 2. En ideell förening startad 1991 med verksamhet på Öja vid Landsorts fyr; samt 3. Inkassoföretaget Sergel – ett av Sveriges ledande företag i ta-betalt-branschen – sponsrat verksamheten på Öja som ett led i sitt goodwillskapande. Då jag vill förstå vad det är som pågår har jag bett berörda nyhetsredaktioner att förklara saken närmare. Domännamnet bjuds redan ut på auktion. Det ska bli intressant se vart detta slutar.

Avslutar med en runda och finner att Opassande skriver om att kampen fortsätter; Jardenberg skriver om en återblick vid Internetdagarna; Karin Ajaxon i Juliagruppen skriver på Internetdagarnas webbplats om arbetet med Telekompaketet; Staffan Jonsson, projektledare på FoU frågar vad som saknas i policyn för det gröna kunskapssamhället, där han själv tycker att ordet integritet lyser med sin frånvaro; Scaber Nestor håller sig uppdaterad om telekomjättarnas inflytande; och MinaModerataKarameller noterar att tävlingen Stora Bloggpriset är igång.

Intressant.

Lagstiftare vs lagvrängare.

Oscar Swartz gör mig uppmärksam på inslaget i P3 Nyheter där en del riksdagsledamöter ombeds uttala sig sedan tingsrätten beslutat ålägga en internetleverantör att stänga av en kund – i detta fall The Pirate Bay. Vi som följt saken vet att deras site var uppe igen några timmar senare, sedan de ordnat tjänsten genom en annan leverantör. För dem som följt utveckligen i den katt- och råttalek, som Antipiratbyråns advokater sysslat med under de senaste tio åren, kan det senare locka till skratt, men när man sätter sig in i innebörden av beslutet, kan man verkligen hålla sig allvarlig. Beslutet som sådant borde överklagas, då det handlar om att tingsrätten struntat i budbärarimmuniteten eller nätneutraliteten, som det handlar om i detta sammanhang.

Men internetföretaget Black internet säger sig inte ha ekonomiska möjligheter att överklaga, vilket innebär att domen vinner laga kraft. Något som Oscar vill förhindra genom att mana telekombranschen till en insats, men tiden är på väg att rinna ut. Om detta inte lyckas har vi den första lagakraftvunna domen, som säger att en tingsrätt kan beordra en internetoperatör att stänga av en kund, som tillhandahåller utrustning för transport av datatrafik – om någon påstår att där finns ett olagligt innehåll. Tänk tanken att det skulle gälla Posten AB. Om alla från väghållare till åkerier och brevbärare, vilka är inblandade i förmedlingen av ett brev eller paket, skulle riskera att dömas för delaktighet eller tillgängliggörande, vad skulle svenska folket tycka om att dessa för sitt eget företags säkra drift måste sätta igång och kolla innehållet i breven och paketen?!

Den tidigare domen mot The Pirate Bay om tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material har ännu inte vunnit laga kraft, varför det inte borde vara möjligt att gå vidare i samma spår och dra in ännu flera i denna katt- och råttalek. Speciellt som diskussionens vågor gått och fortfarande går höga runt om i Europa om bland annat nätneutraliteten eller ”mere conduit” (som det heter på den nivån), i samband med att direktiv ska fastställas för det så kallade Telekompaketet. Marcin de Kaminski och Måns Jonasson har skrivit var sin klargörande artikel om detta i anslutning till Internetdagarna den 3 – 5 november 2009.

Mot den här bakgrunden är P3 Nyheternas inslag intressant. Camilla Lindberg, som visat mod och stått upp för sin sak, säger helt frankt: – I det här fallet har man gått alldeles för långt genom hota en operatör med skadestånd. Att tysta ner en operatör, det tycker jag är skandalöst. Vi behöver se över lagen och vi behöver en ordentlig utredning. Lars-Erick ställer mycket relevanta frågor. Thomas Bodström (S), tidigare justitieminister och i högsta grad ansvarig för de lagar, som den aktuella tingsrätten tolkar och tillämpar, hukar bakom lagparagrafer och hänvisar till att han enligt grundlagen är förhindrad att säga något. Såg förresten att han snabbt ändrade sig när det gäller björnen (som jag nämnde om för några dagar sedan), men nu börjar känna sig förföljd av. Tänk vad björnar kan!

Sedan slår det mig: Kan inte Bodström och björnen fungera som en fiffig övergång till det tema som Nicklas Lundblad, skriver om som gästbloggare hos Mary XJ Kan verkligen politiker hålla på med sociala medier? Jag tycker att det är en intressant diskussion som Nicklas tar upp. Ett ämne som förtjänar en ordentlig genomgång – ett utmärkt underlag för en SWOT-analys i vilken partigrupp som helst egentligen. Och bland journalister och oss politiskt intresserade bloggare också för den delen. Hur bygga förtroende om man behöver filtret journalister mellan sig och de mest intresserade? Det finns ju journalister och journalister liksom bloggare och bloggare. En av de flitigare i den senare gruppen är Scaber Nestor, som här berättar något om politiska aktiviteter i riksdagshuset kvällstid – något för nyhetsmedia?

Avslutar med några ord till dem, som ogillar mitt långvariga fokus på infrastrukturen Internet, när det t ex finns ”affärer” av det slag som Mitt i steget skriver om. Men här lutar jag mig tillbaka trygg i förvissningen att sådant inte går hem i stugorna och att många andra håller den grytan kokande.

Demokrati och folkbildning samt EU-valet.

Läser rubrikerna i DN och fastnar för artikeln om Södertäljes annorlunda grepp för att få folk att gå och rösta. 100 ungdomar får jobb under några dagar för att ta personlig kontakt med väljare i de miljöer där man rör sig, för att berätta att de valda i EU behöver ett rejält folkligt stöd. Intressant få höra om vilket resultat detta gett. Ser också att det finns handläggare inom kriminalvården, som tar sin uppgift på allvar och peppar intagna att utnyttja sin rösträtt. Vackert.

Tar mig sedan en titt på Stiftelsen för internetstruktur, .SE, som genomför arrangemanget Internetdagarna den 3 – 5 november i Folkets Hus i Stockholm. På deras webbplats för arrangemanget finns allt den intresserade behöver veta, men också många intressanta artiklar med anknytning till den dagsaktuella debatten om internet. Fick själv en inbjudan för drygt en vecka sedan att lämna ett bidrag, vilket jag gjorde idag och som nu lagts ut på nätet. Det är med skräckblandad förtjusning, som jag ser mina ord under denna maffiga bild på Europaparlamentet. Känner viss oro för hur formuleringen om omedvetna konsumenter och medvetna medborgare kommer att uppfattas, samtidigt som det är just genom att synliggöra motsatserna som tankar i invanda tankebanor kan få sig en knuff och landa i ett nytt spår. Sedan får vi se hur det blir med den saken.

Därifrån till några ord med anledning av Anders R Olssons replik i Dagens Samhälle är steget inte långt. Bakgrund till den är den respons han fått från Heidi Laine Lundgren på sitt debattinlägg i nr 16/2009 under rubriken Ny teknik – samma makthavare. Debatten illustrerar svårigheterna att beskriva hur ”bloggande, twittrande eller knottrande (eller vad 2010 års trend nu kommer att kallas)” kan vara verktyg för att fördjupa demokratin på ett sätt som kan leda till en folklig mobilisering, vilket Anders R Olsson, förefaller se som uteslutet. För mig är det svårt att förstå varför människor, som hittills haft ordet i sin makt, verkar ha så svårt att förstå att tekniken erbjuder möjligheter till kommunikation och ett kunskapsbyggande, som kan möjliggöra folkbildning i det nya samhälle som vuxit fram. Inte minst på grund av denna teknik. Jag tvivlar starkt på att jag själv hade orkat sätta mig in i all denna lagstiftning, som politikerna beslutar om över våra huvuden, utan tillgång till nätet.

Samtidigt, som jag ibland förundras över dessa motsättningar, ser jag dem som viktiga för våra möjligheter att skapa nya insikter. Kommen så långt undrar jag vad som händer där ute på nätet, medan jag sitter här och filosoferar. Dags således att ta reda på det. Finner snabbt ett inlägg av Erik Sundvall, som handlar om upphovsrätt och medborgarrätt, vars underlag växte fram när jag lät honom sköta dialogen i en kommentarstråd till ett av mina inlägg – så förunderligt är livet på nätet. Går vidare till Stenudd som ger en författares syn på saken; Hälsar sedan på hos Lake som hunnit med att både prata i Ring P1 och analysera om Lena Ek är att lita på; Erik Hultin kan dock berätta att han är säker på att hon står för det som hon säger; Scaber Nestor, har snappat upp att förespråkare för övervakning gärna uppträder anonymt; Mark Klamberg skriver om ett seminarium den 17 juni om FRA-lagen och Europakonventionen; Deepedition ger oss en inblick i livet för den enskilda individen i den stora företagsvärlden och vad Googles datamining kan leda till; Olof tipsar om en läsvärd Newsmill-artikel; Opassande räknar ner inför EU-valet med ett urval noteringar; Jens O undrar om donationen till F! kan göra att Gudrun Schyman slår KO på sina politiska motståndare; MinaModerataKarameller recenserar gårdagens slutdebatt inför EU-valet och bjuder på en obetalbar slutkläm; Sagor från livbåten ställer en underfundig fråga mot bakgrund av allt tugg om vilken partigrupp Piratpartiet ska välja ifall de kommer in i parlamentet; och Erik Josefsson ställer frågan Vem vill ha Kapten Blåskägg? i en artikel hos Newsmill och flaggar för ett samarbete, då han också vill leva rövare i Bryssel :-).