Lagstiftare vs lagvrängare.

Oscar Swartz gör mig uppmärksam på inslaget i P3 Nyheter där en del riksdagsledamöter ombeds uttala sig sedan tingsrätten beslutat ålägga en internetleverantör att stänga av en kund – i detta fall The Pirate Bay. Vi som följt saken vet att deras site var uppe igen några timmar senare, sedan de ordnat tjänsten genom en annan leverantör. För dem som följt utveckligen i den katt- och råttalek, som Antipiratbyråns advokater sysslat med under de senaste tio åren, kan det senare locka till skratt, men när man sätter sig in i innebörden av beslutet, kan man verkligen hålla sig allvarlig. Beslutet som sådant borde överklagas, då det handlar om att tingsrätten struntat i budbärarimmuniteten eller nätneutraliteten, som det handlar om i detta sammanhang.

Men internetföretaget Black internet säger sig inte ha ekonomiska möjligheter att överklaga, vilket innebär att domen vinner laga kraft. Något som Oscar vill förhindra genom att mana telekombranschen till en insats, men tiden är på väg att rinna ut. Om detta inte lyckas har vi den första lagakraftvunna domen, som säger att en tingsrätt kan beordra en internetoperatör att stänga av en kund, som tillhandahåller utrustning för transport av datatrafik – om någon påstår att där finns ett olagligt innehåll. Tänk tanken att det skulle gälla Posten AB. Om alla från väghållare till åkerier och brevbärare, vilka är inblandade i förmedlingen av ett brev eller paket, skulle riskera att dömas för delaktighet eller tillgängliggörande, vad skulle svenska folket tycka om att dessa för sitt eget företags säkra drift måste sätta igång och kolla innehållet i breven och paketen?!

Den tidigare domen mot The Pirate Bay om tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material har ännu inte vunnit laga kraft, varför det inte borde vara möjligt att gå vidare i samma spår och dra in ännu flera i denna katt- och råttalek. Speciellt som diskussionens vågor gått och fortfarande går höga runt om i Europa om bland annat nätneutraliteten eller ”mere conduit” (som det heter på den nivån), i samband med att direktiv ska fastställas för det så kallade Telekompaketet. Marcin de Kaminski och Måns Jonasson har skrivit var sin klargörande artikel om detta i anslutning till Internetdagarna den 3 – 5 november 2009.

Mot den här bakgrunden är P3 Nyheternas inslag intressant. Camilla Lindberg, som visat mod och stått upp för sin sak, säger helt frankt: – I det här fallet har man gått alldeles för långt genom hota en operatör med skadestånd. Att tysta ner en operatör, det tycker jag är skandalöst. Vi behöver se över lagen och vi behöver en ordentlig utredning. Lars-Erick ställer mycket relevanta frågor. Thomas Bodström (S), tidigare justitieminister och i högsta grad ansvarig för de lagar, som den aktuella tingsrätten tolkar och tillämpar, hukar bakom lagparagrafer och hänvisar till att han enligt grundlagen är förhindrad att säga något. Såg förresten att han snabbt ändrade sig när det gäller björnen (som jag nämnde om för några dagar sedan), men nu börjar känna sig förföljd av. Tänk vad björnar kan!

Sedan slår det mig: Kan inte Bodström och björnen fungera som en fiffig övergång till det tema som Nicklas Lundblad, skriver om som gästbloggare hos Mary XJ Kan verkligen politiker hålla på med sociala medier? Jag tycker att det är en intressant diskussion som Nicklas tar upp. Ett ämne som förtjänar en ordentlig genomgång – ett utmärkt underlag för en SWOT-analys i vilken partigrupp som helst egentligen. Och bland journalister och oss politiskt intresserade bloggare också för den delen. Hur bygga förtroende om man behöver filtret journalister mellan sig och de mest intresserade? Det finns ju journalister och journalister liksom bloggare och bloggare. En av de flitigare i den senare gruppen är Scaber Nestor, som här berättar något om politiska aktiviteter i riksdagshuset kvällstid – något för nyhetsmedia?

Avslutar med några ord till dem, som ogillar mitt långvariga fokus på infrastrukturen Internet, när det t ex finns ”affärer” av det slag som Mitt i steget skriver om. Men här lutar jag mig tillbaka trygg i förvissningen att sådant inte går hem i stugorna och att många andra håller den grytan kokande.