Läser Expressen där Johannes Forsberg skriver ”Problemet är inte vinsten” och visar att Sverige inte tänker längre än näsan räcker, när politikerna säljer ut sjukvården och omsorgen. Här gynnas stordriftsbolag och småföretag har inte en chans. Samtidigt kan vi på Opinionsbloggen och i ett debattinlägg på sidan 4 insänt av vänsterpartiets Rossana Dinamarca läsa om att Socialdemokraternas ”kronprins” Thomas Bodström gör ett senkommet fadersuppror genom att sitta i styrelsen för den privata förskolan Pysslingen AB. Hans far Lennart Bodström var med och tog kamp på 1980-talet genom Lex Pysslingen. Bolaget har i sommar tagits över av ett riskkapitalbolag. För den gren inom arbetarrörelsen, som bejakat kapitalismen, kan detta ses som ett betydelsefullt ställningstagande.
Samtidigt har Mona Sahlin, som partiledare och statsministerkandidat tagit på sig den allt annat än avundsvärda uppgiften att hålla samman samarbetet med V, MP och S, där diskussionens vågor går höga om vilka som ska utföra den skattefinansierade verksamheten. Delar av S och MP vill helt bygga om folkhemmet med hjälp av kooperativ och privata företag, medan merparten av V och andra delar av S vill renovera bygget. För de senare är naturligtvis Thomas Bodströms inhopp i förskolebranschen provocerande, vilket säkert varit hans avsikt för att fånga upp dem som gillar att Socialdemokraterna bryter med sitt förflutna. De nya socialdemokraterna har här en synlig kandidat, samtidigt som partiledaren Mona Sahlin ges möjlighet att markera sin roll som sammanhållande länk. I likhet med Alliansen erbjuder de röd-gröna en valmöjlighet eftersom man genom att kryssa den kandidat, som man känner störst tillit till, kan ange färdriktningen.
Med enbart socialdemokraternas väl och ve i åtanke kan det vara en klok strategi, men ... och här tycker jag att det ligger en hel del i det som Eric Erfors skriver ”Jag gillar Bodströms politiska statement, men tycker inte att riksdagsledamöter, och absolut inte en ordförande i justitieutskottet, ska ägna sig åt den här sortens extraknäck i det privata näringslivet.” Man kan inte göra anspråk på att vara en samlande kraft med ansvar för en likvärdig service åt landets invånare oavsett driftform och samtidigt så tydligt företräda ett särintresse. På sin blogg Bodströmsamhället har Thomas själv kommenterat här och här.
Med koppling till DN:s ledare Lär av vinnarna skriver Mitt i steget och påminner om att det inte var bättre förr och Lars-Erick, som även skriver på bloggen Liberal 2010 kommenterar.
Avslutar med Frendo som påminner oss om att riksdagen nu är på väg att ta det sista steget i den lagstiftning som kringgärdar FRA och dess verksamhet. Är de verkligen helt på det klara med vad det innebär? Vi laddar upp i morgon med Freedom not Fear.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar