... åt var och en efter behov – är ett synsätt som ofta fördes till torgs under folkhemmets uppbyggnad. Jag var själv en bland många, som bars fram av detta. Frasen har enligt Wikipedia sitt ursprung i Karl Marx skrift Kritik av Gothaprogrammet, men går enligt Danne Norling tillbaka till Louis Blanc, vilket också bekräftas i Wikipedia. Danne Norlings inlägg visar tydligt var skärningspunkten går mellan socialister och nyliberaler – i synen på människan. Är hon altruistisk eller egoistisk? Ja, därom tvista även de lärda, varför det alls inte är underligt att politiker inte kommit längre. Tydligast syns den djupa klyftan mellan vänster och höger i social- och arbetsmarknadspolitiken, även om man med rätta kan undra vari skillnaden ligger i det, som de just nu träter om. Den goda viljan på bägge sidor är beroende av handläggare eller coacher med känsla för uppgiften och en stark tilltro till människors förmåga att göra det bästa av sina förutsättningar – utan hugg och slag.
Ett bra underlag för samtal om människans natur och vad hon kan åstadkomma med sina olika förutsättningar är Johan Mitt i stegets inlägg En animerad diskussion, Anders Widéns En modern variant av slaveri; MinaModerataKaramellers Nej det blir ingen ättestupa; Brännpunkt i SvD ; artikeln hos Newsmill Sjukförsäkringen behöver rehabiliteras; och AB:s artikel, där ansvarige minister ställs till svars samt ledaren i dagens DN Tidigare blir bättre, eftersom det finns flera olika perspektiv som måste vägas in – klass, kön, etnicitet och olika handikapp samt vad man har med sig i ryggsäcken från sin uppväxt.
Anders, en författare som är inne i ruljangsen, räknar sig till de kastlösa i samhället, socialdemokraten Johan, som är lösningsinriktad, ser att moderaten Mary har många kloka tankar, medan den ansvarige ministern tror att det går att besvärja den problematik, som TCO:s välfärdsutredare Kjell Rautio m fl berör, med hurtiga tillrop. Men, här handlar det om allt från behovet av forskning kring effekter av politikernas förändringsiver till en bättre arbetsmiljö för de handläggare, som möts av berörda människors frustration. Att jag till detta lägger dagens ledare i DN står för att många av de människor, som av olika orsaker blivit arbetslösa har barn – vilken bild får de av livet i dagens Sverige? Vad leder detta till på sikt?
Medan politikerna träter om vem som är bäst på att klara biffen, kan vi andra bara hoppas på att de individer, som det gäller, har förstått att allt hänger på dem själva – antingen fånge i systemen eller fri med hjälp av egen försörjning. Bidrag har idag blivit något vederstyggligt – inte ett stöd för att kunna bidra med det man kan till allas vårt väl och ve d v s samhället. Tänker för en sekund på en artikel av Anders Ehnmark om hur bin i sitt eget intresse lockas att bidra till kupans välstånd och undrar vad vi människor kan lära av det. Även om jag också tvivlar ibland, tror jag ändå på att människan både kan och vill försörja sig själv helt eller delvis. Sedan är det en annan, ännu inte upplöst knut, huruvida det stöd, som en del människor behöver, ska erbjudas av offentligt anställda eller vara en näring för kooperativa och/eller privata företagare. Kommen så långt undrar jag dock hur länge det håller att både samhällsanställda och företagare ska näras av skattemedel?! Med Yin och Yang i baknacken undrar jag var balanspunkten ligger? Senaste Uppdrag granskning om det som pågår inom sjukvården väcker onekligen en hel del funderingar.
4 kommentarer:
Kloka tankar.
Fri är man om man kan klara sig själv. De flesta kan det även om de inte alltid tror det.
Vissa är sjuka och de ska de ha hjlp, naturligtvis. Det får de också.
@Mary: Tack, men äras den som äras bör - du var en av dem som gjorde det möjligt med ditt inlägg. Sedan när det gäller långtidssjukskrivna, som blir uppsagda då de inte längre kan utföra sitt jobb hos en arbetsgivare. Då är inte alltid FK:s handläggare vuxna uppgiften att lotsa vederbörande till ny insikt. Sedan blir det inte bättre när politiker - i bästa välmening - gör politik av den utvecklingsfas, där man har behov av att förbanna andra. Något man måste få göra innan man kan komma vidare och inse att deras begränsningar har blivit ens egna. Men värre är det för mänskligheten när politiker talar föraktfullt om de sjukskrivna, som några som inte vill göra rätt för sig. Ibland tycker jag mig se att det går en tydlig skiljelinje - inte så mycket mellan höger och vänster, som mellan ignoranta och insiktsfulla politiker.
Länge sedan jag hörde något av Mary, men jag ser att hon lever kvar i sin dimmiga värld. Bara ett sånt uttalande som "det får de också" är tillräckligt med bevis på att dimman är tjock som ärtsoppa just idag.
Antingen det eller rejäla skygglappar.
@Nicklas Eriksson: Var inte för snabb i ditt fördömande. Mary XJ är kunnig och bättre uppdaterad än de flesta. Sedan vet både du och jag att det krävs ett samspel mellan den arbetssökande (vilket man är när man blivit uppsagd för att man inte stått till arbetsgivarens förfogande under alltför lång sjukskrivningstid) och handläggaren, vilket inte alltid är så enkelt.
Människor som befinner sig i detta utsatta läge, behöver ett kompetent stöd. Alldeles för många ser sig som "offer" för allsköns orättvisor och omständigheter och de är inte hjälpta av att politiker sjunger på samma melodi.
Jag är anhängare av Paolo Freires pedagogik för förtryckta, där handledaren ser människor som kapabla att hitta lösningar på sina problem, låt vara att en del kan behöva en återkoppling på de steg man tar medan man bygger upp självförtroendet. På nära håll har jag kunnat följa projekt där människor enskilt och i grupp överträffat sig själva och den frigörelsen kan inte köpas för pengar. Jag tycker att AF gör rätt som upphandlar dessa tjänster eftersom den egna personalen är tröttkörd och dessutom ska sköta även piskan, när någon inte ens vill göra ett försök att pröva något annat. Fungerar det inte hos en coach blir det Af-handläggaren, som får ta nya tag. Men om jag förstått saken rätt kan den arbetssökande själv välja bland de coacher som upphandlats. Af har för övrigt en del webbaserade hjälpmedel när det gäller att kartlägga intresseområden. Det finns alltid en möjlighet att göra en insats någonstans. Uppbär man ersättning från samhället är det inte fel att det finns ett krav på en motprestation anpassad till var och ens förmåga. Själv uppfostrad med ord som "Den som inte arbetar ska heller inte äta", ogillar jag fokuset på allt som är omöjligt istället för att pröva vad som är möjligt.
Skicka en kommentar