Klarar ledamöter vara individer i flocken?

Scaber Nestor väcker min nyfikenhet på Anders R Olssons artikel i Sydsvenskan. Skönt att det finns individer som analyserar den situation, som vi nu står inför, d v s att de flesta riksdagsledamöter verkar ha lagt sig platt inför det som deras ledare anser vara närmast naturnödvändigt d v s att säga Ja och Amen till den kosmetika, som applicerades i ett första lager den 18 juni 2008 för att rädda ansiktet både på dem själva och ett antal ledamöter, som kryssats in av väljare, vilka trodde att de skulle göra skillnad. Centerpartiets Annie Johansson och Fredrik Federley var ett par av dem, som hade ett ansikte att förlora inför dessa väljare. Därför bjöds vi på ett skickligt arrangerat skådespel där de båda ”lyckades” ordna med en snabbehandlad återremiss. Med mycket blandade känslor kunde vi se FRA-kramarnas ”plan B” sättas i verket.

Dessförinnan och sedan dess har vi begåvats med en hel räcka av övervakningslagar – Opassande har lagt upp ett google-dokument och inbjuder intresserade till uppdatering. Det som redan finns där, kan knappast inge demokratiskt sinnade människor särskilt mycket trygghet. Tvärtom känns det som att samhället är på väg mot ett sammanbrott och att politikerna gripits av rena nojan. Lyckligtvis är ”verklighetens folk” i ökande utsträckning inte ointresserade av det som pågår, även om de har svårt göra sig en föreställning om de krafter som arbetar för att ta och behålla makten över internets framtid. Mycket av detta sker inför öppen ridå om man har förmågan att finna de estrader, där spelet pågår.

Sedan jag intresserat mig för Telekompaketet, som nu går in i slutfasen i EU:s behandling med förlikningsförhandlingar, har jag sökt information om EU:s ICT-policy och då funnit Visbyagenda, där jag försökt få fram ICT-rapporten på svenska. En sammanfattning finns på svenska, men för att läsa rapporten i sin helhet måste jag klara av att läsa den engelska versionen. Det språket måste jag behärska, när det gäller att ta del av spelet på den estrad, som EU:s politiker hämtar sin inspiration från, bland annat tankesmedjan EIF (European Internet Foundation). Där kan vi se politiker och industrins företrädare tillsammans smida planer för Den digitala världen 2025. Kan se att Lena Ek finns med i det sammanhanget.

Mitt engelska lexikon är just nu min bästa vän och jag tänker att den känsla av utanförskap, som språkbarriären skapar, är en kraft som rätt använd kan bära mig hur långt som helst. Synd bara att det är oskyldiga personer, som fått uppgiften att lösa den konflikt, som uppstår, när jag insisterar. Under tiden kan jag bara heja på alla dem, som världen runt bearbetar argumenten mot nätneutralitet som en hel del förespråkare för industrin försöker slå i politiker utan teknisk kompetens. För var dag som går ser jag fler och fler som bryr sig. Dessa förutom Hax, Erik Josefsson, La Quadratur du Net, Iptegrity.com och werebuild.eu, vilka jag nämnt om tidigare.

Där uppmärksammas vi på att vi måste uppvakta våra MEP:s, vilket jag tycker att jag gjort i snart ett och ett halvt år, utan någon märkbar effekt, när det gäller politikernas inställning till internet. Känner att jag just nu bara kan blåsa under min egen förhoppning att dem, som jag försökt påverka att ta tillvara de möjligheter till nätneutralitet som FCC:s beslut öppnat för, tar chansen. Camilla Lindberg förefaller idag vara en lika ensam kämpe för ett fritt internet bland alliansens riksdagsledamöter, som hon var den 18 juni 2008. Lyssnade tidigare på SR:s P1 lunchekot där hon berättade att hon haft besök av Frankrikes ambassadör. Hon uppfattade det som att han ville påverka henne. Le domaine dÁnais kommenterar. Det är väl givet att den, som är så ståndaktig som Camilla måste bearbetas, men att det också finns aktörer, som tycker att det är lönt att spilla sitt krut på en farmor 70+, det ser jag som något mycket komiskt.

Själv fascineras jag av alla de konstruktiva uttryck som växer ur den vanmakt, som kämpande människor känner, när hopp vänds i förtvivlan. Utan den förmågan är livet ingen konst. Då känner man sig antingen totalt nedslagen eller avreagerar sig med att vara den som slår. En som har förmågan att skapa något ovärderligt ur en hopplös situation är författaren Anders Widén. Han har verkligen provat många olika vägar att förmå sitt parti Socialdemokraterna att inse vad som ligger i resans riktning. Magnus Blogg och Erik Hultin visar att även aktiva medlemmar i Centerpartiet har en besvärlig uppgift att brottas med. Josh belyser problematiken kring upphovsrätten med exempel ur sin egen verklighet. Han tycker sig också se att det finns politiker, som ser ut att ha påverkats. Det känns hoppfullt.

Avslutar med en liten runda – Anohito; Karl Sigfrid; Scaber Nestor; och sist men inte minst Lars-Erick, som här visar hur han fångats av den offentliga debatten i vecka som gick. Det ska bli intressant se vad den här veckan kommer att handla om.