Varje dag kämpas det för frihet och rättssäkerhet.

En varm eloge till Expressens Johannes Forsberg som talar klarspråk om datalagringen och diverse rättstalespersoners slappa inställning och brist på respekt för medborgarnas rätt till ett mot staten skyddat privatliv. IDG.se visar att Cecilia Malmström inte heller håller ordning på statens roll när det gäller att beivra brott. Där talar hon bl a om att uppgifter i det insamlade materialet ”används som bevis, inte bara för att döma de ansvariga för allvarlig brottslighet och terrorism, utan också för att fria oskyldiga från misstankar”. Statens roll är att beivra brott bland annat genom att presentera hållbara bevis på att en misstänkt är skyldig till det som läggs vederbörande till last. Om polisen behöver en allmän övervakning för att kunna sortera bort oskyldiga, kan man börja undra hur det står till med yrkeskompetensen. Mest förefaller det som att Cecilia Malmström griper efter ett halmstrå för att legalisera ett långtgående intrång i våra demokratiska fri- och rättigheter.

Cecilia Malmström och Beatrice Ask är i mitt tycke väldigt svaga företrädare för kvinnorna i politiken, eftersom de har så ohyggligt svårt för att hålla oskuldspresumtionen i minnet och gärna hemfaller åt ren och skär moralism, som lätt råkar i spinn när många tror sig ha något att vinna på att sjunga med i den kören. Lyckligtvis finner vi fruntimmer av bägge könen i det gänget :). Tidigare har vi kunnat läsa om hur Datainspektionen tillsammans med andra dataskyddsmyndigheter inom EU kämpar för att synliggöra hur kommissionens förslag om lagring av uppgifter om flygpassagerare slirar på sanningen. Ja, rent av vill föra oss medborgare och våra politiska företrädare bakom ljuset. Mark Klamberg redogör på vilka grunder han anser att Sverige haft fel fokus när det gällt att införa direktivet i svensk lag. Juristen pekar också på håligheterna i Cecilia Malmströms argumentation. Anna Troberg argumenterar väl för att vi nu bör använda tiden för att få allt fler att se vad det är frågan om.

Medan all denna verksamhet pågår för att övervaka och kontrollera oss, undrar jag vad det är som gått i baklås, när samhällets ledande personer tror att social oro i samhället bäst åtgärdas med förbud samt mer övervakning och kontroll. Även om det pågår forskning om orsak och verkan när det gäller den sociala oro som unga människor ger uttryck för i form av klotter och skadegörelse, verkar väldigt litet av resultaten tränga ut till folket. Det tänker tydligen Sveriges Kommuner och Landsting råda bot på när de anordnar en konferens på temat Social oro den 7 juni i Stockholm. Spännande se vad det kan leda till att samla politiker och tjänstemän till en dialog om orsak och verkan. Mer av övervakning och kontroll eller förebyggande insatser, det är min nyfikna fråga. Det ska också bli intressant se vad som kommer ut av att The Pirat Bay under några dagar blir The Research Bay, eftersom torrentrackern ska medverka i forskningsprojektet Cybernormer vid Lunds Universitet. Kan bara hoppas att användarna kan medverka till att fler börjar resonera som denna bloggare hos Future Books – Fighting priacy is the dumbest thing you can do.

Avrundar med Anders Widén som kämpar vidare med uppgiften av skingra dimmorna kring Moderaternas politik när det gäller arbetsmarknadsåtgärden Fas 3 och vilka grepp anställda vid Försäkringskassan förväntas medverka i. Är det sådana metoder som används inom moderatstyrda kommuner, landsting och det privata näringslivet för att kolla upp de anställdas lojalitet? På vilket sätt ingår en sådan kartläggning i det systematiska arbetsmiljöarbetet? Kan just undra om Arbetsmiljöverket haft ett ord med i laget när den här idén rann till i ett annat av statens stuprör?

Intressant.

Det vilar en beslutsamhet över det som pågår.

Håller med Anna Troberg – idag älskar jag Expressens ledarredaktion för deras inlägg Nätcensur där och här. Hon har själv de senaste dagarna gjort en hel del för att lyfta fram det som pågår både här hemma och ute i världen, bl a i SvD under rubriken Makhavarnas iver att kontrollera nätet. När sedan Björn Elmbrant tar till orda i Dagens Arena i ett försök att hantera sossarnas vändning i fråga om alla statliga aktörers krav på övervakning och kontroll av medborgarna, då känns det som något av en islossning. Ny Teknik skriver att riksdagens Konstitutionsutskott nu kallar till sig Post- och Telestyrelsen för att diskutera ”oklarheter” i regeringens förslag om datalagring.

Det var intressant att ta del av Säkerhetstjänstkommissionens betänkande Rikets säkerhet och den personliga integriteten. De svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddade verksamhet sedan år 1945. SOU 2002:87. Publicerad 29 januari 2004. Om detta talas inte idag. Varför? Vill man inte se hur den krassa verkligheten skiljer sig från de ideala förhållanden, som man försöker inbilla oss att man kan uppnå med hjälp av tekniken.

Viktualiebrodern, som önskar sig ett robust system till skydd för den personliga integriteten i förhållande till statens anspråk på intrång, undrar om det inte makthavarnas agerande kan ses som handlingar sprungna ur ett likgiltighetsuppsåt. Mark Klamberg, hoppas (med anledning av SvD:s artikel om det som Cecilia Malmström håller på med) att ”hon kan förklara varför ett system med begränsad tillgång ("pull") inte räcker”. Hax är tydligare och menar att alla tidigare löften nu visar sig vara lögner. Det som sker visar att vi inte kan vara för uppmärksam när det gäller den förvandling som tidigare uppskattade politiker genomgår när makten läggs i deras händer. Tycker därför att Oscar Swartz´ inlägg i samband med Folk och Försvars konferens i Sälen, där han synade Malmströms skrämselpropagande närmare i sömmarna, håller för en omläsning. Hon drar verkligen höga växlar på den popularitet som hon tidigare har byggt upp. När människor ibland tycker sig se att jag börjat visa en cynism, kan det bero på den här sortens transformation.

Annars pågår diskussioner om händelserna i Kairo, sedan Tunisiens folk visat att demonstrationer kan förmå en dålig ledare att fly landet. I Jordanien har kungen möblerat om i ledningen, men frågan är om det hjälper. IDG skriver om hur man i Tunisien försöker stoppa kommunikationen på internet genom att samla in människors inloggningsuppgifter på landsnivå. Men när myndigheter stryper kommunikationen, sporras företag att skapa nya tjänster. Ny Teknik har ställt frågan om något likande skulle kunna hända i Sverige. SvD och många andra rapporterar löpande från det som pågår i Egypten och många följer informationen som kommer från olika håll, vilket ställer krav på möjligheten att kolla sanningshalten. Osäkerheten är stor samtidigt som man inte kan bortse från att militären tar tillfället i akt att träna sin förmåga att förhålla sig till ett folkligt uppror. Ledarna i EU intar en försiktig för att inte säga feg hållning. Sedan kommer ekonominyheter som visar att de, som spekulerar på börsen, nu lämnar detta område, vilket gör att satsade pengar förlorar i värde. Is i magen är uppenbarligen inte riskkapitalisters starka sida.

Genom lyssnandet med ett halvt öra på radion under dagen, fastnar ett och annat. Bland annat ett inslag i Kulturnytt där man berörde tillståndet för kultursponsringen i England. Kulturministern Jeremy Hunt hade ett tips till bankdirektörerna, vars rykte just nu inte är det allra bästa. Med tanke på vår kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths resonemang om att kulturlivet i Sverige skulle kunna få ett lyft med hjälp av sponsring, kopplar min hjärna snabbt ihop det ena med det andra. Håller konservativa krafter i västvärlden nu på att kratta manegen för direktörernas möjlighet att istället för att berika sig själva med hjälp av bonusar istället skaffa sig glans och ära som kulturens mecenater? Ljust och fräscht kan kanske följas av ett ökat engagemang i samhällslivet samtidigt som direktörer och deras medarbetare övar upp sin förmåga att bedöma vad som är värt att stödja. Tidigare har jag lutat åt att det varit bra med arbetsfördelningen mellan näringslivet och politiken, men med det ointresse för ett öppet och transparent politiskt arbete, som politiker visar, har jag börjat tvivla.

Även om SKL gör insatser för att utveckla den demokratiska dialogen, har jag mina tvivel. Den uppmärksamme kan se att det är det korporativa samhället som därmed ska stärkas. Organisationer som t ex de 35 etablerade i Postkodlotteriet, vilka tycker att det är OK att lotteridirektören lyfter en lön på 225.000 kr och en bonus på 250.000 kr – i månaden!!! Även om de inte blir lottlösa med sina 23 – 27 procent av lottköparnas pengar, inser de inte vad de legaliserar genom att leasa ut sina varumärken.

Det är gott att notera att det vilar en beslutsamhet över människors uppror på olika håll i världen.

Intressant.

Framtiden: Politisk arrogans värre i verkligheten.

Igår bjöd Internetdagarna på bland annat en programpunkt under rubriken Framtiden: Bättre än verkligheten, där vi bjöds på smakprov av en del tekniklösningar som är på G. Det som slog mig var att exemplen samtidigt var goda exempel på vad som fascinerar män. Sedan fick vi lyssna på EU-kommissionären Cecilia Malmström och då slog det mig att kvinnor förefaller vara lättare att skrämma upp och tuta i att politikerna måste besluta om direktiv och stifta lagar för att komma åt brottslighet genom att kolla in allas vår kommunikation och då blir datalagring Universalverktyget. Säkerhetsbranschen måste gnugga händerna av förtjusning. Hon har gått från att vara en riktigt frejdig tjej till att bli en riktigt, riktigt, riktigt trå-å-å-kig Fru Dysterkvist, som inte orkar stå upp för vår integritet och rättssäkerhet.

Därför tack till Oscar Swartz som gjort ett bra inlägg om hennes anförande och vilka tankar det födde hos honom och som jag kan känna igen mig i. Joakim Jardenberg sände idag programpunkten om Datalagringsdirektivet direkt på sin blogg. En av de mest effektiva instrument som polisen behöver, hävdade Folkpartiets talesperson. Hur kommer den effektiviteten att mätas? Och redovisas? För övrigt ansåg Alliansens företrädare med Johan Linander i spetsen att vi borde ha protesterat nere i Bryssel redan 2004. Därutöver undrade företrädare för teleoperatörerna varför branschen (kunderna) ska betala för polisiära uppgifter. Sammantaget visade alla utom Vänsterpartiets Jens Holm en förfärande brist på respekt för alla oss som sköter oss. I jakten på en del rötägg, gör de oss alla till ägg, som kan tänkas vara rötägg. Vad händer inom oss människor, när politiker och polisen struntar i vår integritet och rättssäkerhet?

När valet nu är över, får vi vara med om rena ketchup-effekten vad gäller integritets-kränkande lagstiftning. DN1, DN2, SR och SvD1, SvD2 berättar om Datalagringsdirektivet och Polismetodutredningen Opassande funderar kring att vi människor har svårt att föreställa oss vilka effekter datalagringen kan få. Scaber Nestor ställer en berättigad fråga när det gäller kostnaderna. Christopher Kullenberg och Mark Klamberg var rätt snabbt ute med sina kommentarer. Rejdnell skriver om FRA, Del 2. Andra som kommenterar är; Anna Troberg; Rick Falkvinge; MiNimaliteter; Anders S Lindbäck; Camilla Lindberg; Daniel Gustafsson; Ipse Cogita; och Full Mental Straight Jacket. Markus ”Lake” Berglund har ringt och ger oss en länk till Ring P1. För den som vill delta i den opinionsbildning, som pågår finns även en FB-grupp, att bjuda in sina vänner till. Anna Troberg skriver även i AB Debatt.

För övrigt har vi nu några månader på oss att tycka till om Yttrandefrihetsgrundlagen, som diskuterades idag under Internetdagarna. Utredningens sekreterare Nils Funcke medverkande tillsammans med Rick Falkvinge, PP:s partiledare, och Mats Svegfors, ordförande i Sveriges Radio, vilka gavs tillfälle lufta sin syn på det diskussionsunderlag som presenterats. Intressant höra hur man avsåg att hantera de tre olika förslagen för att slutligen landa i en proposition. Rick var resonerande och skicklig i sin argumentation, där den springande punkten är svårigheten att förena anonymitet med ansvar. Sedan var det verkligen befriande att höra Mats Svegfors och hans funderingar kring den omstöpning som pågår i mediesamhället. Allt talar för ... är ett uttryck som han ogillar. Han såg det som nu pågår som slutet på början av en viktig diskussion. Nils Funcke påminde om att allt inte är tillåtet att publicera i skydd av tryckfriheten. Intressant diskussion kring Wikileaks. Mats Svegfors berörde även hur barnpornografi slagit hål i en viktig princip.

Sedan återstår att bearbeta mina intryck av ”Nästa generation internetanvändare” där vi fick en lektion i hur Medierådet kan fråga och använda diverse svar för att legitimera sin existens. Kände behov av att kräkas när det påstods att barn på nätet inte interagerar med andra. Det är verkligen frapperande att den som vill ses som expert inte begriper att ett barn kan vara social genom att kombinera en aktivitet vid datorn med ett samtal i telefon till dess man kan hantera en chatfunktion. Inte så sällan har man en kompis bredvid samtidigt som man håller kontakt med andra. Kristina Alexandersson, var beundransvärd, som kunde ta det arroganta uttrycket ”Miljöstörda föräldrar” i ett inlägg från Medierådets företrädare, sedan hon inledningsvis gett intressanta exempel på hur hon och hennes barn använder datorn. Sedan fanns där också en publikfråga där en man påstod att ”barn hann bli förstörda av internet” innan de började i skolan och då kunde få lära sig om vikten av källkritik. Det är verkligen skrämmande att vi inte kommit längre.

Fick verkligen ett intryck av att Medierådets företrädare krattade i manegen inför inrättandet av den nya statliga myndigheten Statens Medieråd, som är tänkt att ersätta den nuvarande kommittén. Om jag fick bestämma skulle pengarna istället läggas på den utveckling som pågår för att ta tillvara internets möjligheter i skolan. Allt det där förfärliga, som internet påstås leda till, det klarar politikerna att hålla liv i helt på egen hand. Det visade Cecilia Malmström med all önskvärd tydlighet.

Intressant.

Valet är över – demokratin räddad?

Läser att en tysk arbetsgrupp mot censur har analyserat Sveriges och Danmarks svarta listor över barnporrsajter och funnit att kampen mot pedofila förövare på internet är ett totalt fiasko. Det skriver Nyheter24 idag. DN skriver också, men är förvånansvärt flat när det gäller att ställa frågor till polisen om man inte tänkt på och diskuterat andra vägar att komma åt dem som gör sig skyldiga till övergrepp på barn och dessutom lägger ut dokumentationen av detta på internet. Hur mäts denna polisgrupps effektivitet? Kan tänka mig att det är ett rätt bekvämt arbete, som de pysslar med, till skillnad mot arbetet som ordnings- eller närpolis. När valet nu är över borde det vara möjligt att diskutera ifall blockeringen av webbsidor med barnporr, som censurivrarna vurmar för, verkligen fungerar. Inte minst viktigt då EU-kommissionär Cecilia Malmström, nu driver frågan för att ordna med ett direktiv för alla medlemsländer.

Ingen tjänar på att verksamheten bedrivs på synnerligen oklara grunder. Ser att Techrisk, efter det goda rådet att vi bör kolla hur undersökningen gjorts, länkar till såväl rapporten som AK Zensurs hemsida, där man ser blockeringen som ett sätt att slippa vidta några effektiva åtgärder. Hax skriver det som jag och många andra tycker och tänker: ”Olagligheter på internet bör behandlas på samma sätt som olagligheter i resten av samhället. Ordningsmakten skall utreda, verksamheten skall prövas under rättssäkra former, den olagliga verksamheten skall upphöra och den som har begått själva brottet skall ställas inför rätta”. Anders S Lindbäck har grävt djupare i rapporten och berättar mera om hur farsartat polisens arbete ter sig, när man synar det närmare i sömmarna.

Därtill kommer den uppenbara risken att censur på ett område inbjuder till censur inom en rad andra områden, i takt med olika lobbygruppers arbete i politikernas omedelbara närhet. Det som ligger närmast till hands är upphovsrättslobbyns strävan efter lagregler där internetleverantörer ska ta ansvar för att deras kunder håller sig inom lagens råmärken när det gäller upphovsrättsskyddat material. Ett krav som leder till att telekomföretagen ska tvingas övervaka innehållet i våra meddelanden på nätet, d v s göra intrång i vårt privata liv, utan att det finns någon misstanke om brott och en rättssäker ordning för att hantera detta. Felten tycker att det är hög tid för gammelpartierna att göra något åt upphovsrätten.

Och nog kan man undra till vilken nytta som Riksbankens Jubileumsfond engagerar sig i ett SAMspråksseminarium som gett så klen utdelning som detta om upphovsrätten. Det hände under Almedalsveckan 2009 och där kunde vi se och höra att politiker inte bryr sig om de utredningar som gjorts. Mot den här bakgrunden förstår jag Joakim Jardenbergs reaktion på ledande politikers undfallenhet på en direkt fråga. Även om vi nås av rapporter om att det folkliga motståndet i USA lett till att Senatens juridiska utskott beslutat att avvakta Kongressvalet innan lagstiftningsarbetet med "Combating Online Infringement and Counterfeits Act" (COICA) avslutas. EFF är dock säkra på att upphovsrättslobbyn kommer igen. Det är inte svårt att se sambandet mellan denna lag och ACTA-avtalet.

Annars fortsätter eftervalsdebatten litet varstans. Joakim Jardenberg, ger sitt svar på Medievärldens frågor om vilka som var mest innovativa i valrörelsen. Via Dr Spinn hittar jag vägen till Sven Wennerström, som arbetar med PR och kommunikation och här skriver om Obamavalet 2010 med utgångspunkt från i vilken utsträckning som lärdomarna därifrån omsatts här hemmavid. Sedan hälsar jag på hos Lars-Erick, som tidigare skrivit en hel del om socialliberalismen och sin längtan efter ett socialliberalt parti. Frihet under ansvar är i sanning en hållning som satts på undantag. Tilltron till det goda hos människan står inte särskilt högt i kurs. Själv tycker jag att det vore intressant att få reda på om S D:s framgång bygger ett genuint lokalt partibygge eller om missnöjet med de andra partierna är så utbrett att det varit möjligt att exploatera detta samtidigt som S D fått draghjälp genom medias intensiva fokusering på vad deras inträde i riksdagen skulle kunna leda till för alliansen och den röd-gröna oppositionen.

I diskussionen om värdet av PP och andra småpartier gillar jag Markus ”Lake” Berglunds inlägg där han uppmärksammar en röst i Ring P1 som hävdar att ”Det ska inte vara lätt att styra ett land”. I mitt eget meningsutbyte med chefredaktör Reidar Carlsson i Norrtelje Tidning har jag fått veta att riksdagen redan i dag bryr sig om de frågor som Piratpartiet driver och att man kommer att fortsätta med, oavsett om Piratpartiet finns eller inte. Jag har mina tvivel och är därför inte lika hoppfull som han. Men rätt snart lär vi få bevis på den saken. Datalagringsdirektivet, Censilias barnporrdirektiv och ACTA-avtalet ligger framför oss. Därför får vi inte slappna av, utan kämpa på. Anna Troberg föregår med gott exempel. Nu gäller det att vi andra hakar på. Marcus ombord på Livbåten har kollat in debatten mellan Per Strömbäck och Anna Troberg och argumenterar för vikten av att vi även i forsättningen kan få vara anonyma. Sedan jag läst hos IDG.se att Antipiratbyrån – APB – varit involerad i en tvist om varumärkesintrång, har det slagit mig att Netopia kan vara deras nya frontorganisation. Roligt att i ljuset av detta leka med tanken att Piratbyråns frånfälle var en synkronisitet?

Avrundar med Svensk Myndighetskontroll som i ett inlägg om Brott och straff beskriver den del av Sverige som gör anspråk på att kallas kriminalvård. Tror man inte människor om gott, lär man mötas av allt annat än godhet. Och omvänt.

Intressant.

När viktiga värden står på spel.

Måste börja med att gotta mig åt Markus ”Lake” Berglunds och Henrik Brändéns modiga beslut att i en Brännpunktartikel stå upp för de frågor som Piratpartiet brinner för. För dem är Ipred-lagen, FRA-lagen och datalagringsdirektivet inget som man kan rycka på axlarna åt, vilket de tongivande partiledarna både till höger och vänter gör. Markus och Henrik tycker att det är viktigt att kolla hur partierna skött tidigare mandat innan partiledarna kan göra anspråk på några nya. Det tycker jag också. Lake kommenterar på sin blogg i likhet med Henrik. Hax skriver om grabbarna som löper linan ut; Svensk Myndighetskontroll återger hela deras inlägg; Emil Isberg skriver Så klart vi kommer in i Riksdagen och ser grabbarnas beslut som ett tydligt tecken. Hos Emil finns länkar till fler supporters. Henrik Brändéns ord som upphovsrättshavare går rakt in i mitt hjärta.

I allt snack om välfärdens kärna och skatter kommer dessa frågor på undantag. Ser dock att SvD försöker råda bot på att Piratpartiet m fl hamnat i mediaskugga. Här ger man utrymme för en presentation. Även om det är sent är det bättre sent, än aldrig. Så det är bara att jobba på. Men, då får jag lov att vara bättre förberedd än vad jag var idag, när jag var i sällskap med ett helt koppel politiska påläggskalvar från ungdomsförbunden på RHS-gymnasiets ”Almedagen” i Societetsparken. Jag hade inte tagit reda på upplägget ordentligt, men hoppas trots det att jag lyckades få fram vad Piratpartiet tycker är viktigt. Tråkigt att jag inte hade mer klistermärken och knappar, men jag hoppades i det längsta att någon från Ung Pirat skulle dyka upp. Har lovat skaffa fram mer material tills jag är ute på stan igen. Paneldebatten liknade i mångt och mycket det meningsutbyte som pågår mellan Alliansen och De rödgröna på högre nivå. Hur som helst - det var strongt gjort av de elever och lärare som ordnade detta - månne om det var inledningen till något som kan bli en tradition i Norrtälje.

Det är inte ofta, som jag känner mig så frustrerad, som jag gör just nu. Min känsla av att vi i Piratpartiet har att göra med dumskallarnas sammansvärjning inleddes igår med Cecilia Wikströms och Eva Edwardssons debattartikel i SvD. Något jag bloggade om. Båda är aktiva i Folkpartiet liberalerna, men Cecilia Wikström är dessutom ledamot i EU-parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter och som sådan företrädare för medborgare i alla EU:s länder och har då ett ansvar för att väga samman motstridiga intressen utifrån ett medborgarperspektiv – innan EU utfärdar direktiv som sedan ska implementeras i medlemsländernas lagstiftning. Hennes idé om att vi inte längre ska kunna vara anonyma som medborgare på nätet, innebär i realiteten att hon avser att medverka till någon form av registrering och som en följd av detta införa ett förbud mot anonymiseringstjänster. Katten på råttan och råttan på repet ...

Riktigt uppfriskande att se SvD ge röst åt alla som reagerade. För att ni ska förstå vidden av det som Cecilia Wikström och andra EU-parlamentariker kokar ihop tillsammans med Ministerrådet samt de verkställande makthavarna i EU-kommissionen, som t ex EU-kommissionären Cecilia Malmström (även hon från FP), och alla tusentals lobbyister som häckar där, vill jag att vi synar Upphovsrätten närmare i sömmarna utifrån ett annat EU-direktiv från år 1993, då EU bestämde att skyddstiden för upphovsrätt ska vara under upphovsrättsinnehavarens livstid +70 år.

Många har säkert hört att upphovsrätten i år fyller 300 år, vilket är en sanning med modifikation. Om det inte specifikt gäller den ursprungliga upphovsrättsinnehavarens ideella och ekonomiska rättigheter. Företag, som köpt och köper upp den ekonomiska delen av upphovsrätten, fick sina rättigheter inskrivna i Bernkonventionen först år 1967, då den tidigare organisationen för upphovsrättsinnehavare BIRPI hade flyttat från Bern till Geneve för att komma närmare FN och samma år ändrade namn till WIPO (World Intellectual Property Organization). Sju år senare – 1974 – kom WIPO under FN:s beskydd. Sedan var det bara att stå på och kräva ytterligare lagstiftning till skydd mot kopiering eller piratkopiering, som de gärna kallar det. Vi talar om filer och när vi använder teknik för att lättare kunna dela filer med varandra, som underlag för våra diskussioner vänner emellan, då talar vi om fildelning.

När konventionen antogs år 1886 var skyddstiden 25 år, med hänsyn tagen till tid från produktion till leverans av sålda verk samt gjorda investeringar. När EU 1993 beslutar att skyddstiden ska vara livstid +70 år, är det uppenbart att det var helt andra hänsyn som gjorde sig gällande. Vilka? Ja, inte var det kunskapen om människors behov att vara kreativa genom att fritt kunna använda alla influenser utifrån för att i en egen inre process och i samspel med andra omforma och skapa något nytt, som var utslagsgivande. Jag är rätt säker på att händelserna 1967, 1974 och 1993 var starkt knutna till den tekniska utvecklingen, som gjorde det möjligt för gemene man att kopiera och dela med sig av olika verk.

Kasettbandspelaren såg dagens ljus 1963 och dessförinnan fanns rullbandspelare. Videobandspelaren kom 1976. Kopieringsmaskinen, en blogg med glimtar ur upphovsrättens historia skrev den 21 april 2009 bland annat följande: ”I början av 1980-talet oroades skivbolagen av att det hade startats butiker som hyrde ut skivor. Regeringen lade fram en proposition (1982/83:40) om att utvidga ensamrätten till musik till att även omfatta uthyrning. Riksdagens främsta motståndare var en då trettioårig moderat vid namn Gunnar Hökmark.” Sedan följer ett utdrag ur hans argumentation, som är läsvärd. Synd att han verkar ha glömt det som han hade koll på då. Googlar vidare och ser att Copyriot i april 2006 bjöd på ett inlägg om fotokopiatorns historia, som visar att det finns klara paralleller mellan det som hänt med produkter innehållande skrivna ord och andra produkter tillkomna genom olika kreativa insatser.

Intressant.

Debatt om censur på nätet i UNT.

Dagen börjar bra med beröm från en av mina bloggläsare, som till att börja med gör mig en aning generad. Av någon anledning dyker Jante upp rätt ofta när någon kommer med beröm. Tänkte att om jag nu drar fram den saken i ljuset, så spricker förhoppningsvis fenomenet som troll i solen.

Sedan det sagts kan jag gå vidare och gotta mig åt det som Markus ”Lake” Berglund gör mig medveten om – mitt genmäle till Cecilia Wikströms inlägg i UNT har publicerats. När det skrevs var jag inte medveten om att man i Uppsala dömt en man för innehav av tecknade serier, då de anses vara sexuella kränkningar av barn. Något som jag skrivit inlägg om både i fredags och igår. Som jag då förutspådde, kunde Anders Widén inte motstå lusten att kommentera saken på sin blogg. Där han väljer att raljera med de ivrande moralisterna. Det hjälper nog inte är jag rädd. Alla vet att när de sakliga argumenten inte biter, återstår bara att häckla de trosvissa. Men, dit hoppas jag att det fortfarande är en bit kvar, även om jag inte klandrar den som i sin frustration tar till löjet som vapen. Uppdaterar med DeepEdition, som har ett mycket läsvärt blogginlägg i saken. MEP Christian Engström visar att EU-ministern Cecilia Malmströms ansträngningar att driva igenom censur av internet är högst påtagliga. Därför gillar jag att UNT, tidningen i universitetsstaden Uppsala, låter en pirat få komma till tals. Men, det är nog just därför – där upplysningens fackla hålls högt är man inte rädd för att låta olika åsikter komma till tals.

Notera skillnaden när DN bangade inför publiceringen av Per Hagwalls och andra debattörers debattinlägg om sexköpslagen. Ser dock att SvD törs publicera Paulina Neudings Vem bryr sig om de prostituerade? Trots att Paulina är kritisk till JK Anna Skarheds utvärdering av sexköpslagen, som uppenbarligen inte håller måttet som en opartisk utsaga. Att regeringen är tillfreds med ett beställningsjobb av en av sina anställda, istället för att tillsätta en förutsättningslös och oberoende granskning av denna lag borde oroa många flera.

I konsten att hantera klagomål ligger många verksamheters utveckling och framgång. Det verkar politiker ha svårt att ta till sig. Lars-Erick noterar att en del ser att det finns fördelar med FRA-lagen, som skakade om oss alla. Men man kan inte påstå att regeringen brytt sig särskilt mycket om kritiken. Helst vill man att folket somnar om och inte låter sig störas av det som pappa Staten sysslar med. Därför anser Lars-Erick att det krävs en rejäl smäll! Som att Piratpartiet tar sig in i riksdagen. Han får gärna dra en lans för mitt namn där uppe bland sina vänner i Piteå med omnejd. Jag lovar att förvalta förtroendet väl.

Intressant.

Vi är inte pedofiler!

”Det farliga med krig mot fiender som inte kan förgöras är att man kan motivera vilka stridsmedel som helst. Nu när terrorhotet inte längre sätter särskilt starka känslor i svang är det pedofilerna som ska göra oss rädda för varandra och villiga att övervakas. Låt forskaren och aktivisten Christopher Kullenbergs ord bli ett stridsrop: vi är inte pedofiler!” Med de orden avslutas Expressens ledare där Johannes Forsberg redogör för det dokument, som bland andra Alf Svensson (KD) och Anna Corazza Bildt (M) undertecknat.

Om de lyckas samla över 369 av EU:s parlamentsledamöter, då kan de sätta press på den nya kommissionären Cecilia Malmström att utöka datalagringsdirektivet att gälla även vilka sökningar vi gör med hjälp av Google och andra sökmotorer. Cecilia Malmström har ju redan lagt ett förslag om att filtrering/blockering av barnpornografi ska bli ett direktiv för lagstiftning i alla EU:s länder. Undrar om hon känner till att de som vill ge eldunderstöd inte bryr sig vare sig om ”det finstilta” eller är särskilt balanserad i sitt ställningstagande, vilket Anna Troberg visar på i sitt inlägg. Det är den ena sidan av saken. Sedan kan man undra vart vi är på väg med den moralpanik som våra lagstiftare gett uttryck för både här hemma och i EU. Det är något som både Josh och Sagor från livbåten funderar kring. Vi är inte pedofiler bara för att vi vill diskutera det rimliga i det som våra folkvalda sysslar med!

Men, att detta med övervakning och avlyssning blivit Big Business förstår man när man tar del av när nu Google avslöjas med att ha sökt patent på en teknik för avlyssning av trådlösa nätverk. Avlyssning och avlyssning förresten … ser hos Mark Klamberg att Techworld skriver i en artikel under rubriken FRA gör inte det du tror att ”amatörmedia” inget begripit av det spel, som pågått inför våra ögon, eller som uppenbarats genom ett idogt arbete av en rad sakkunniga inom olika områden i kombination med uteblivna svar på våra frågor till dem som det vederbör. Mark skriver i kommentartråden till sitt inlägg m a a en kommentar: ”Ta gärna upp detta med Jörgen Städje i kommentatorsfältet till hans artikel. Det verkar som han både läser och svarar på kommentarerna”. Jag tycker att vi ska ta tillfället i akt, inte minst sedan Mark illustrerat att vi faktiskt inte varit helt fel ute.

Intressant.

Sociala medier, politik och lobbyism.

Idag skriver Brit Stakston, JMW Kommunikation, i Expressen under rubriken Propaganda skadar de sociala medierna, där hon synar de politiska partiernas beteende i förhållande till de möjligheter som en interaktion genom nya nätbaserade medier erbjuder. Brit är mycket kunnig inom området och involverad i Politik 2.0, som innehåller både en bok och en blogg. Boken är en antologi där en lång rad välkända skribenter skriver om konsten att använda sociala medier kompletterade med intervjuer med politiker från olika partier. Bland skribenterna finns ”Emma” Marie Andersson och intervjuade i Piratpartiet är Josh och jag. Imorgon kväll är vi inbjudna till lanseringsparty.

En kul grej mitt i alla förberedelser inför medverkan vid folkfesten i Sollentuna den 8 maj och i Mötesplats 2.0 i Borås den 10 maj. Sedan gäller det att ta tag i frågorna kring ACTA-avtalet – Sändningen från De grönas workshop i Bryssel igår finns nu utlagd på nätet. Christian skrev ett inlägg efteråt. Allt tyder på att vi måste ge järnet när det gäller politikerna i parlamentet, men också i vår egen lagstiftande församling – Sveriges riksdag. För alla dem som vill ha demokratiska fri- och rättigheter samt rättssäkerhet även när de vistas på nätet, finns bara ett att göra – rösta på Piratpartiet i höstens val! En grupp från Piratpartiet har alla möjligheter att vara för internets vänner vad Miljöpartiet var för miljöns vänner när MP gjorde entré i riksdagen.

Det behövs en bevakning av medborgarperspektivet i den utvecklingfas av informations- och kunskapssamhället, som vi befinner oss i. Hittills har upphovsrättsindustrin haft större intresse av att jaga människor, som vill dela med sig av kulturupplevelser, än att utveckla vettiga affärsmodeller. I sin kamp för att få behålla sina gamla invanda modeller, drar dom sig inte för att exploatera utnyttjade barn eftersom politiker i deras föreställningsvärld har lättare att köpa filtrering och blockering av barnporr än filtrering och blockering av innehåll som de äger upphovsrätten till. Istället för att bli riktigt rejält förbannad över att ses som en bricka i detta spel, traskar EU-kommissionären Cecilia Malmström (FP) snällt på i det upptrampade spåret med skygglapparna på. Att alla kommissionärer sägs gilla förslaget gör inte saken bättre. Fy bubblan, vad jag tycker att en del politiker är obetänksamma ibland! Ja, jag vet - det kan jag själv vara emellanåt. Men, om jag inte tänker längre än näsan räcker, får det inte sådana skadeverkningar som när en EU-kommissionär gör det. Hon har gjort mig djupt besviken.

Avslutar med en kort runda: Göran Widham - Första maj-talet jag aldrig höll; Anders S Lindbäck undrar Vill du ha en kamera hemma i vardagsrummet?; Opassande om vikten av att hjälpa varandra för att förstå; och Olof, som vill sprida info om en grupp flyktingars situation.

Intressant.

Bokslut behövs innan vi går vidare.

Funderar på IDG:s artikel och ser att några undersökt saken, när USA:s regering nu ifrågasätter tidigare rapporter om kopieringens negativa inverkan och istället rent av antyder att det kan vara tvärtom. ”Genom åren har flera upphovsrättorganisationer som MPAA och RIAA pekat på de negativa konsekvenserna av olaglig nedladdning. Ibland innehöll deras rapporter siffror som uppgavs komma från regeringskällor. Därför gav amerikanska kongressen GAO uppgiften att se hur det stämmer.”, skriver tidningen. GAO står för Government Accontability Office och är känt som kongressens undersökande arm eller kongressens vakthund. "Konsumenter använder ibland piratkopierade varor till "stickprov" av musik, film, program eller spel innan de köper legitima kopior. Det kan leda till ökad försäljning av lagliga varor", skriver GAO i ett uttalande enligt IDG:s reporter. Istället för att tala om ”stickprov” vill jag se det som att vi ger varandra ”smakprov” på det som vi själva gillar och det kan i sin tur leda till inköp, vilket skulle kunna ske i större utsträckning om det vore enkelt att betala för enstaka låtar. Josh välkomnar att någon äntligen efter alla dessa år synat lobbyn i sömmarna. Han delar också med sig av vad han funnit när det gäller den italienske minister som outat att han är en stolt nätpirat.

Opassande har också uppmärksammat IDG:s artikel, men dessutom att EU-kommissionen i sin utvärdering av datalagringsdirektivet effekter, funnit att det saknas tillförlitliga fakta som talar för dess effektivitet när det gäller att bekämpa brott. En nyhet, som SvD verkar vara ensam om att uppmärksamma. Detta trots att att det är en het potatis, som bollats mellan moderater och socialdemokrater, innan man bestämt sig för att låta saken bero till efter valet. Tillsammans med många andra kandidater har jag tagit ställning och skrivit under ett väljarkontrakt om nej till datalagring. Noterar att jag ännu inte listats på sidan, men räknar med att det sker när väljarkontraktet kommit fram till den det vederbör.

I likhet med Emma vill jag att vi anstränger oss när det gäller att hålla spelet om FRA:s roll vid liv i det samhälle för avlyssning och kontroll, som alliansen och socialdemokraterna med gemensamma krafter har skapat. Kommande val handlar inte bara om framtiden, utan gäller i lika hög grad ett bokslut över den mandatperiod som snart är tillhända. Jag är numera medlem i Piratpartiet och dess kandidat i höstens riksdagsval, eftersom det parti, som jag röstade på, varit med om att driva igenom ett kluster av lagar som möjliggör den kartläggning och övervakning, som FRA sysslar med idag och kommer att syssla med efter valet 2010 eftersom FRA då kommer att få utvidgade uppdrag – om inte svenska folket före valet sätter ner foten och säger stopp och belägg.

När etablerade partier inte lyssnar, då måste folket rösta med fötterna. Här är Piratpartiet ett mycket gott alternativ eftersom partiet fokuserar på skydd av privatlivet och skapandet av kultur och kunskap i samklang med den tekniska utvecklingen. Rick påminner om det utspel som gjordes under Almedalsveckan 2008 och vad som hänt sedan dess. Mark Klamberg noterar att det är skillnad på vilka som räknas till de invigdas skara. Något som också säger oss något. Låt oss för allt i världen inte glömma det krav på nätcensur, som Cecilia Malmström i sin egenskap av ny EU-kommissionär föreslagit och som Christian Engström debatterat med henne i radions Studio ett. För att bringa klarhet i den här frågan har han ställt en skriftlig fråga till EU-kommissionen, vilket han kan göra eftersom svenska folket såg till att han kom in i EU-parlamentet. Det visar hur viktigt det är att vara med på den arena där man har rätt att ställa frågor och kan räkna med att få ett svar. Erfarenheterna visar att vi behöver frågvisa människor även i Sveriges Riksdag och jag vill väldigt gärna vara en av dem.

Men på vägen dit är det uppenbart att vi har att tampas med moralisterna inom KD, som försöker göra gällande att vi i Piratpartiet är anhängare av nätmobbing. Något som Anna Troberg tagit itu med i en replik i GT Expressen.se I Annas eget blogginlägg om saken finns en länk till den ursprungliga artikeln, men framförallt noterar jag det positiva anslaget att varje enskild individ har ett eget ansvar för lära sig hur man fredar sig. Anna skriver bl a ”Det finns många sätt att skydda sig mot trakasserier på nätet. De flesta sajtägare och moderatorer är hjälpsamma om man anmäler problem med någon annan användare. Man kan blockera oönskade personer så att de inte kan kontakta en via chattar, etc. Man måste naturligtvis ha kunskap om vad man kan göra och hur man gör det, men med den kunskapen har man alla förutsättningar för att må bra på nätet. Ibland är tillvaron på nätet faktiskt enklare än i resten av samhället. Hur blockerar man någon från fikabordet på jobbet eller rasten i skolan?”

Den där moraliska beskäftigheten, som Pernilla Gunther (KD) visar prov på, är roten till mycket ont. Nog är det väl hög tid att ställa sig frågan vilken effekt detta får på längre sikt och hur ett mera konstruktivt angreppssätt till förmån för ett juste beteende oss emellan kan se ut. Hör i bakgrunden hur man i radions Studio ett diskuterar anonyma kommentarer på nätet och stör mig på Lisa Bjurwalds attityd. Märkligt att en journalist inte förstår värdet av att en människa kan uttrycka en uppfattning anonymt. Själv undrar jag över vad det är i vårt samhälle, som gör att en del människor har ett behov av att komma med pekpinnar, medan en del andra känner för att vräka ur sig en massa otidigheter. Kan det vara så enkelt som att det är moralisternas attityder, som triggar igång en motreaktion? Gillar att Aftonbladets chefredaktör Jan Helin låter samhällsdebattens varbölder spricka inför våra ögon. Om fler tar ett eget ansvar och visar var man står, utan att sätta sig på höga hästar, kan den, som modererar, få en bättre bild av läsarnas attityder både när det gäller det som sägs och sättet som man säger det på. Hur många inlägg har Lisa Bjurwald anmält till Aftonbladets moderator? Eller är det detta hon gjort, utan att få gehör? Eller står hon fortfarande och stampar i den ”bloggsörja” som den här mejlväxlingen handlar om?

Intressant.

Farmor Gun en rockande pirat.

Läste nyss Sigtunahems Glimten, där jag med en puff på webbens första sida presenteras som en rockande pirat. Efter det att jag förärades Stora Bloggpriset blev jag ombedd att ställa upp på en intervju för deras tidning för hyresgästerna. Då jag under en tid på 60-talet bodde i Märsta på Västra Bangatan, tyckte jag att det kunde vara intressant att göra ett besök och då gärna träffa seniorer i den lokala avdelningen av Seniornet. Det blev en riktigt trevlig dagsutflykt med bussen till Arlanda, där jag blev hämtad av fotografen Lars Clason. Det var imponerande att Seniornets medlemmar hade tillgång till ABF:s lokaler och datorer tre dagar i veckan kl 10 – 13. Sigtunahem vill inspirera de äldre att se de möjligheter, som användningen av datorer, kan erbjuda även de äldre. Själv vill jag gärna vara något av en missionär för detta, som ger mig själv så mycket. Mycket har förändrats i samhället, varför mycket av det som jag tidigare hade kunskap om, blivit inaktuellt. Då är det helt fantastiskt att med hjälp av olika sökmotorer kunna hitta information för att uppdatera sina kunskaper.

Dessutom har jag, som bloggare, fått många nya vänner med det gemensamt att vi ser det öppna och fria nätet som ett viktigt verktyg för oss som medborgare. Medan andra partipolitiskt verksamma talar om sociala medier, som t ex bloggar och Facebook, som nya vägar att nå ut till väljare, är jag en väljare, som bloggen dragit in i politiken på nytt. Efter drygt 20 år är jag åter igen aktiv i den politiska debatten, nu i Piratpartiet, som jag funnit behövs, eftersom de etablerade partierna i sin syn på internet blivit fixerade vid tanken att de kan ”komma åt” våra mindre goda sidor genom en filtrering av nätet, som innebär övervakning med åtföljande censur. Hax, flitig bloggare och aktiv i Bryssel, argumenterar bra för det öppna, fria, ocensurerade nätet som en förutsättning för att demokrati och rättssäkerhet ska gälla för oss alla.

OlofB hoppas att Centerpartiets Lena Ek ska lära ut det hon kan till Cecilia Malmström, som i egenskap av ny kommissionär, startat sitt värv med att kräva censur av internet, istället för se de konkreta åtgärder, som redan idag kan användas för att åtgärda problemet med pedofilers verksamhet. Det är verkligen trist att behöva se på hur en hittills juste politiker, väl inne i maktens boningar, ser ut att vilja slå blå dunster i våra ögon. Uppdatering: Lars-Erick gör en intressant jämförelse apropå förbud och censur. Vad jag kan se handlar det egentligen inte om pedofiler, utan dom används som svepskäl. Jakten på pedofiler kan fungera som murbräcka för att legitimera en utökning av den övervakning som FRA redan ägnar sig åt. Är det btw någon som vet vad som hänt med SOU 2009:1 Polismetodutredningen och SOU 2009:66 Signalspaning för polisiära behov?

Avslutningsvis: Instämmer i Rick Falkvinges gratulationer till Anna Troberg, som verkligen är en tillgång för Piratpartiet. Själv känner hon det som en present dagen till ära att få läsa en insändare av en pirat i sin lokaltidning. Magnihasa förklarar detta med skrivande och bloggande, vilket jag gärna delar med mig av.

Intressant.