Vilka tjänar på propagandan om det farliga internet?

Nu och då hör och ser jag nyhetsinslag, där journalister inte visar den oväld som vi har rätt att begära när det gäller internet. Alldeles nyss hörde jag på SR:s Studio Ett ett inslag om grooming där en privat företagare, som etablerat sig i ”branschen som kan konsten att sko sig på rädslan för pedofili” helt ostört fick fabulera om sin frälsargärning på det farliga internet. Det hade varit klädsamt om en forskare som t ex Elza Dunkel hade fått komma till tals som motvikt. Men det är klart – nu har moderaternas makt ökat och då gäller det att hålla sig väl med den nya maktens tjänare. Det är väl känt att moderatkvinnorna bedriver en kampanj mot grooming sedan en tid tillbaka. Den kampanjen borde Studio Ett hålla sig för god att medverka i.

Studio Ett tar även upp att datalagringsdirektivet är på gång och jag häpnar över att det är internetleverantörerna som verkar vara de enda som står upp för oss användare. SvD skrev tidigare idag om att ett förslag kommer i december och jag tolkar det som att det blir årets julklapp från regeringen och socialdemokraterna till det svenska folket. Sedan blir det vi kunder hos internetleverantörerna som tvingas betala för det kalaset. I det längsta har jag värjt mig mot tankarna att jag – för att visa vad jag tycker om att staten lägger sin näsa i blöt i allas vår internetbyk borde kryptera min kommunikation – men sedan tyckt att jag inte ska behöva göra mig det omaket. Men en längre tid har jag tänkt att rätten för mig och andra att få ha våra privata liv ifred uppenbarligen inte kan ske med mindre än att vi gör slag i saken, d v s lär oss hur vi gör för att markera att våra privata liv är vår privata sfär och inget som angår någon annan. Undrar varför media inte ser ut att vara intresserad av att se attacken mot enskilda individers användning av internet ur det perspektivet?

Under en tid har allt fler röster höjts för ett förbud mot anonymitet och därmed underförstått även olika anonymiseringsverktyg och -tjänster. När jag nu läser Niclas Lundblads artikel i Computer Sweden förstår jag att det är hög tid att ta ställning – fortsätta medverka i dessa makthavares övervakning och kontroll av vartenda aningslöst får i skocken tills de ringat in vilka som ser ut att vara svarta eller att stå upp för fri- och rättigheter som medborgare. Dit hör rätten att få betraktas som en hederlig individ tills att motsatsen bevisats och att min lust att stå upp för mina medborgerliga fri- och rättigheter genom att bland annat använda anonymiseringstjänster inte får tolkas av statens tjänare som bevis på att jag är en ljusskygg och därmed ohederlig person.

Ju flera hederliga individer som på detta sätt står upp för sina rättigheter, desto svårare blir det för all sköns krafter att i skydd av människors hysteri inför pedofiler och terrorister (i den ordningen) göra oss alla till måltavla för statliga och privata aktörers intrång. Den politiska beskäftigheten borde kunna hållas i schack genom att varje sunt tänkande politiker ställde sig frågan: - Vilka tjänar på propagandan om det farliga internet? Är det sådana intressens ärende som jag vill gå? Ser att Marit också har problem med att inte veta hur man gör – det behövs att någon berättar för oss innan även det blir förbjudet. Rick Falkvinge skriver att Staten kräver nycklarna till ditt liv; Hax skriver Skyll inte på mig; och Anders S Lindbäck har gjort en lista över intressanta ärenden i riksdagen under resten av året. Uppdatering: Mark Klamberg noterar att även Polismetodutredningen kommer i december.

När nu statsministern presenterat sin nya regering med bland annat en helt ny IT-minister, som också har ansvar för de regionala frågorna, är vi många som ställer oss frågan var hennes styrka i fråga om denna tekniks användning ligger. Av artikeln hos IDG.se drar jag slutsatsen att regeringen prioriterar företagens it-användning och polisens övervakning och kontroll. Värnet av medborgarnas fri- och rättigheter samt rättssäkerheten för enskilda individer, som vistas delar av sin dag på nätet, talar man mycket tyst om. Ser också att många jublar över den satsning som regeringen gör genom de pengar som PTS förfogar över. Om detta och tidigare anslagna medel skriver även Jordbruksverket, SR P4 Jämtland och Länsstyrelsen som t ex här i Värmland. Dogge har dragit en del slutsatser. Scaber Nestor verkar helt perplex av att den nya hatten inte är mera använd :). Jag tror att han misstar sig. Av vad jag läst får jag intryck av att hon inte går av för hackor och att hon redan finns med i bilden som Maud Olofssons efterträdare. Det ska bli intressant se om vi här har att göra med en anhängare av ett öppet och fritt internet eller om hon redan sällat sig till dem som anser att skyddet för producentföretagens närstående rättigheter inom upphovsrätten är väl balanserad i såväl EU-direktiv som lagstiftning. Johan Hallsenius, chefredaktör hos Computer Sweden läser in att satsningen på Anna-Karin Hatt tänder hopp om ljusare tider för framtidsbranschen IT. Men, det beror väl helt på var man har sitt hjärta. Kan tänka mig att ”säkerhet och kontroll” redan är en rätt lönsam del av branschen. Futuriteter noterar Sveriges övervakningsexport m m.

Anna Troberg reflekterar och resonerar om Piratpartiets jobb idag och framgent. Opassande har funderingar kring höger och vänster i politiken samt upphovsrätten. MMN-o jobbar för att få tillbaka sin utrustning sedan kommunens IT-folk polisanmält hans användning av den kabel, som ingår i verksamhetslokalens utrustning.

Intressant.

Insatser för privatliv och samhällsutveckling.

Verkligen snabbtänkt av några pirater att förse Rick och Anna med en lämplig present att uppvakta kronprinsessan Viktoria och prins Daniel med. Opassande skriver ”Onekligen en perfekt lysningspresent för ett par av Sveriges mest övervakade människor”. Det är en konkret åtgärd mot övervakning och avlyssning på det personliga planet tills vi klarat att vrida utvecklingen åt ett vettigt håll på ett mera övergripande plan.

Igår skrev jag bland annat om att att Cecilia Wikström dragit tillbaka sitt undertecknande av den skrifliga förklaringen där MEP:s krävt en utökning av datalagringsdirektivet att gälla även alla våra sökningar på nätet. Senare kunde jag uppdatera med hänvisning till MEP Christer Engströms inlägg att Cecilia Wikström även skrivit ett brev i saken till andra MEP:s inom ALDE. Nu läser jag hos Intensifier som länkat till Europaportalen.se att även Marit Paulsen backat med kommentaren: - Det är banne mig typiskt. Jag brukar vara väldigt restriktiv med vad jag skriver på. De har inte skrivit ut vad det handlar om, det är lite oschyst att inte skriva det öppet, säger en upprörd Marit Paulsen (FP) på telefon från Bryssel. Mark Klamberg applåderar detta. SvD har publicerat TT:s meddelande i saken.

DN skriver utförligare och förklarar läget när det gäller datalagringsdirektivet och pekar på att Cecilia Malmström lagt ett förslag om att det ska bli obligatoriskt för EU:s medlemsländer att blockera sajter med barnpornografiskt innehåll. Något som den skriftliga förklaringen var tänkt att stödja kan jag tänka. Undrar om inte upphovsrättslobbyn haft ett finger med i spelet, med tanke på deras strategi att använda barnpornografi som dörröppnare för blockering och filtrering. Hax har funnit ännu flera som reagerat på det som pågår. Techrisk noterar och gläds åt att saken nu är öppen för en ordentlig debatt.

Det är högst diskutabelt om det som Alf Svensson (KD) m fl kräver går att lösa med hjälp av tekniken, vilket jag skrev om den 31 maj. Några dagar senare dristade jag mig till att tycka att det var märkligt att Alf Svensson (KD) fanns bland undertecknarna, då han borde brinna i tron på möjligheten att utveckla människornas eget inneboende filter – samvetet. Istället sätter han sig till doms, till synes utan tanke på vilka konsekvenser detta får i andra sammanhang. Eller ska vi räkna honom till dagens ludditer?

Diskussionen kring den skriftliga förklaringen har vidare lett till att Lena Ek (C ) och Christian Engström (PP) gått samman om ett krav på svar på frågor till EU-kommissionen om datalagringsdirektivet är förenligt med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Något som både Christian Engström och Lena Ek skriver om, vilket även uppmärksammats av SVT:s Kulturnyheterna. Hax har tidigare skrivit om vad som krävs av oss alla för att rida spärr mot detta. Där finns länkar till sidor där vi finner mejladresser till MEP:er. Där finns en uppgift för alla som vill göra en insats. Uppmärksamhet i olika media är bra att länka till, men ersätter inte den direkta kontakten med MEP:erna.

Men allra först måste vi ta oss an omröstningen om Gallo-rapporten som sker i EU-parlamentet den 14 juni, vilket Christian Engström skrev om den 1 juni. Reportrar utan gränser kommenterar också vad som är på gång. Hela deras inlägg är läsvärt och ger i sin slutkläm relief åt Internationella Handelskammarens uppgifter, som SVT:s Kulturnyheterna uppmärksammat. Upphovsträtan noterar samarbetet mellan Lena Ek och Christian Engström och håller oss underrättade om vad som sägs på olika håll om ACTA-förhandlingarna. I Canada pågår en febril verksamhet för att påverka innehållet i Copyright Modernazition Act eller Bill C-32, vilket Michael Geist puffar för med #fixc32 på Twitter.

Intressant.

Bokslut behövs innan vi går vidare.

Funderar på IDG:s artikel och ser att några undersökt saken, när USA:s regering nu ifrågasätter tidigare rapporter om kopieringens negativa inverkan och istället rent av antyder att det kan vara tvärtom. ”Genom åren har flera upphovsrättorganisationer som MPAA och RIAA pekat på de negativa konsekvenserna av olaglig nedladdning. Ibland innehöll deras rapporter siffror som uppgavs komma från regeringskällor. Därför gav amerikanska kongressen GAO uppgiften att se hur det stämmer.”, skriver tidningen. GAO står för Government Accontability Office och är känt som kongressens undersökande arm eller kongressens vakthund. "Konsumenter använder ibland piratkopierade varor till "stickprov" av musik, film, program eller spel innan de köper legitima kopior. Det kan leda till ökad försäljning av lagliga varor", skriver GAO i ett uttalande enligt IDG:s reporter. Istället för att tala om ”stickprov” vill jag se det som att vi ger varandra ”smakprov” på det som vi själva gillar och det kan i sin tur leda till inköp, vilket skulle kunna ske i större utsträckning om det vore enkelt att betala för enstaka låtar. Josh välkomnar att någon äntligen efter alla dessa år synat lobbyn i sömmarna. Han delar också med sig av vad han funnit när det gäller den italienske minister som outat att han är en stolt nätpirat.

Opassande har också uppmärksammat IDG:s artikel, men dessutom att EU-kommissionen i sin utvärdering av datalagringsdirektivet effekter, funnit att det saknas tillförlitliga fakta som talar för dess effektivitet när det gäller att bekämpa brott. En nyhet, som SvD verkar vara ensam om att uppmärksamma. Detta trots att att det är en het potatis, som bollats mellan moderater och socialdemokrater, innan man bestämt sig för att låta saken bero till efter valet. Tillsammans med många andra kandidater har jag tagit ställning och skrivit under ett väljarkontrakt om nej till datalagring. Noterar att jag ännu inte listats på sidan, men räknar med att det sker när väljarkontraktet kommit fram till den det vederbör.

I likhet med Emma vill jag att vi anstränger oss när det gäller att hålla spelet om FRA:s roll vid liv i det samhälle för avlyssning och kontroll, som alliansen och socialdemokraterna med gemensamma krafter har skapat. Kommande val handlar inte bara om framtiden, utan gäller i lika hög grad ett bokslut över den mandatperiod som snart är tillhända. Jag är numera medlem i Piratpartiet och dess kandidat i höstens riksdagsval, eftersom det parti, som jag röstade på, varit med om att driva igenom ett kluster av lagar som möjliggör den kartläggning och övervakning, som FRA sysslar med idag och kommer att syssla med efter valet 2010 eftersom FRA då kommer att få utvidgade uppdrag – om inte svenska folket före valet sätter ner foten och säger stopp och belägg.

När etablerade partier inte lyssnar, då måste folket rösta med fötterna. Här är Piratpartiet ett mycket gott alternativ eftersom partiet fokuserar på skydd av privatlivet och skapandet av kultur och kunskap i samklang med den tekniska utvecklingen. Rick påminner om det utspel som gjordes under Almedalsveckan 2008 och vad som hänt sedan dess. Mark Klamberg noterar att det är skillnad på vilka som räknas till de invigdas skara. Något som också säger oss något. Låt oss för allt i världen inte glömma det krav på nätcensur, som Cecilia Malmström i sin egenskap av ny EU-kommissionär föreslagit och som Christian Engström debatterat med henne i radions Studio ett. För att bringa klarhet i den här frågan har han ställt en skriftlig fråga till EU-kommissionen, vilket han kan göra eftersom svenska folket såg till att han kom in i EU-parlamentet. Det visar hur viktigt det är att vara med på den arena där man har rätt att ställa frågor och kan räkna med att få ett svar. Erfarenheterna visar att vi behöver frågvisa människor även i Sveriges Riksdag och jag vill väldigt gärna vara en av dem.

Men på vägen dit är det uppenbart att vi har att tampas med moralisterna inom KD, som försöker göra gällande att vi i Piratpartiet är anhängare av nätmobbing. Något som Anna Troberg tagit itu med i en replik i GT Expressen.se I Annas eget blogginlägg om saken finns en länk till den ursprungliga artikeln, men framförallt noterar jag det positiva anslaget att varje enskild individ har ett eget ansvar för lära sig hur man fredar sig. Anna skriver bl a ”Det finns många sätt att skydda sig mot trakasserier på nätet. De flesta sajtägare och moderatorer är hjälpsamma om man anmäler problem med någon annan användare. Man kan blockera oönskade personer så att de inte kan kontakta en via chattar, etc. Man måste naturligtvis ha kunskap om vad man kan göra och hur man gör det, men med den kunskapen har man alla förutsättningar för att må bra på nätet. Ibland är tillvaron på nätet faktiskt enklare än i resten av samhället. Hur blockerar man någon från fikabordet på jobbet eller rasten i skolan?”

Den där moraliska beskäftigheten, som Pernilla Gunther (KD) visar prov på, är roten till mycket ont. Nog är det väl hög tid att ställa sig frågan vilken effekt detta får på längre sikt och hur ett mera konstruktivt angreppssätt till förmån för ett juste beteende oss emellan kan se ut. Hör i bakgrunden hur man i radions Studio ett diskuterar anonyma kommentarer på nätet och stör mig på Lisa Bjurwalds attityd. Märkligt att en journalist inte förstår värdet av att en människa kan uttrycka en uppfattning anonymt. Själv undrar jag över vad det är i vårt samhälle, som gör att en del människor har ett behov av att komma med pekpinnar, medan en del andra känner för att vräka ur sig en massa otidigheter. Kan det vara så enkelt som att det är moralisternas attityder, som triggar igång en motreaktion? Gillar att Aftonbladets chefredaktör Jan Helin låter samhällsdebattens varbölder spricka inför våra ögon. Om fler tar ett eget ansvar och visar var man står, utan att sätta sig på höga hästar, kan den, som modererar, få en bättre bild av läsarnas attityder både när det gäller det som sägs och sättet som man säger det på. Hur många inlägg har Lisa Bjurwald anmält till Aftonbladets moderator? Eller är det detta hon gjort, utan att få gehör? Eller står hon fortfarande och stampar i den ”bloggsörja” som den här mejlväxlingen handlar om?

Intressant.

Statens intrång i våra privata liv.

Häromdagen skrev jag om ett liv i FRA-trädets skugga där bland annat inlemmandet av Datalagringsdirektivet i svensk lag fått ytterligare skjuts sedan oppositionen kommit överens om ett införande, vilket MP:s Peter Eriksson berättade om i P1:s Lördagsintervju.

Nyss nåddes jag av nyheten att tyska författningsdomstolen deklarerat att direktivet strider mot den tyska konstitutionen. Jag vet inte om vår svenska grundlag har samma skydd som den tyska konstitutionen, men det är onekligen hoppfullt att Tyskland går före och visar vägen. Sedan kan vi bara hoppas att den omarbetade grundlagen, som riksdagen ska ta ställning till en gång före och en gång efter valet i höst, har stärkts på ett sådant sätt att svenska folket kan börja känna tillit till politikerna igen. Rick Falkvinge , Liberal och långsint, Sidvind, Juristen m fl kommenterar.

Uppdatering: MiNimaliteter med många intressanta länkar. DN som förklarar innebörden i det beslut som författningsdomstolen tagit. Mark Klamberg vill gärna se domen i sin helhet, men har kollat vad Spiegel skriver. SvD skriver att Sverige går vidare trots den tyska författningsdomstolens betänkligheter. Skälet är att man avvaktar polismetodutredningen som kommer i sommar lagomt före valet. Vad annat är att vänta? Det är rätt länge sedan jag sagt till mina goda vänner att detta med Brott och straff kommer att bli ett stort nummer i valet, eftersom det ska legalisera statens intrång i alla svenskars privata liv. Det ska bli intressant se vart detta slutar. Techrisk har funnit ett intressant inlägg om ACTA-avtalet.

Här är det en författningsdomstol som sagt sitt. Länge trodde jag att politikerna i riksdagen var ett fullgott skydd. Men nu vet vi att politiker med civilkurage är en bristvara i Sveriges riksdag. Dagens ledare i Expressen, tar upp den kritik som bland annat Anne-Marie Pålsson riktat mot den modell som riksdagen arbetar efter. ”Anne-Marie Pålsson har ett av demokratins finaste ämbeten. Men upplevelsen att tillhöra ett "transportkompani" ger snarare signaler om ett demokratiskt system på dekis. Det måste vi ändra på”, avslutas ledaren i Expressen.

Ja, låt oss påbörja ett långsiktigt, tålmodigt arbete för att inspirera riksdagens ledamöter att vilja bli de ansvarstagande företrädare för folket som det är tänkt att de ska vara. Nu får jag allt oftare en känsla av att de särintressen, som har maktens öra, har större makt över de olika partigrupperna än väljarna. Detta alldeles oavsett om det är alliansen eller den röd-gröna konstellationen som styr. Mitt engagemang i Piratpartiet har blivit en direkt följd av allt jag lärt mig om hur beslut i Europaparlamentet och riksdagen kan gå till. Jag har insett att det enda språk, som de stora etablerade partierna förstår, det är att rösta med fötterna. När Miljöpartiet kom till makten var det miljöfrågorna, nu är det demokratiska fri- och rättigheter och rättssäkerheten som måste värnas.

Intressant.

Om misstro och tillit – globalt och lokalt.

Noterar inledningsvis att det pågår en animerad diskussion mellan Mikael Nilsson och aktiva inom Miljöpartiet och Vänsterpartiet samt Piratpartiet om datalagringsdirektivet. SvD skrev häromdagen att Sverige fälls för att direktivet ännu inte är implementerat i svensk lag. Naturligtvis leder detta till spekulationer. Jag blir inte riktigt klok på var MP och V står i saken. Regeringen säger sig behöva invänta Polismetodutredningen och Opassande funderar bland annat kring detta. Karl Sigfrid gör ett inspel och undrar om Thomas Bodström överlever kravet på implementering av direktivet. Mark Klamberg ser sambandet mellan direktivet och polismetodutredningen, men jag tycker nog att dröjsmålet med både det ena och det andra bäddar för antaganden att varken M eller S vill föra fram varken det ena eller det andra före valet – det skulle vara att göra självmål i matchen mot Piratpartiet. Felten sätter in det hela i ett större sammanhang och tycker sig se vad som väntar. Enligt en del sakkunniga är kampen om kunskapen den stora valfrågan. Jag tycker mig se att det handlar om vem som kan framstå som mest trovärdig, vilket nödvändigtvis inte är samma sak. Tack till Stefan Flod för den länken.

Tillit är en bristvara, vilket gör världen allt osäkrare. Men, världens ledande män och kvinnor är inne på en farlig väg, när man tror att man råder bot på detta med mera övervakning och kontroll. OlofB skriver tänkvärt om övervakning och kontroll av flöden på global nivå och Johan Westerholm reflekterar kring detta på individuell nivå. Osökt kommer jag att tänka på något jag läst eller hört tidigare: - Bättre riskera bli sviken gång på gång än att gå misstänksam genom livet. Misstänksamhet och misstro fräter sönder alla goda relationer.

Men när jag lyfter blicken och tänker på Anders Mildners funderingar i SvD häromdagen om mediernas fokus, undrar jag om det inte finns en koppling mellan det som jag ser pågå i det lilla här hemma i Norrtälje, som medierna inte lyfter fram i dagsljuset, och det som sker i den stora vida världen. En liten klick makthavare, som tror sig om att veta bäst, och en bred allmänhet som undrar: - Voffö´gör di på dette vise´? Men, om flera ska kunna känna en större tillit håller inte detta i längden. Tänker också på att Nicklas Lundblad ska lämna Stockholms Handelskammare för ett flytta till Googles högkvarter i Mountain View, Kalifornien. Undrar om han kan ingjuta mer av tillit och mindre av misstänksamhet i det företaget, om det skulle visa sig att de inte inser att ett samröre med NSA kan skapa fler problem än det löser. IDG.se hade en artikel om detta samröre häromdagen. Maktdelning är bra i många andra sammanhang än i EU. Det kan vara sprunget ur en misstro, men måste ses som en säkerhetsåtgärd, när vi ser hur åtgärder med övervakning och kontroll växer, djupt in i det lokala samhället. Här skrivs det om Sveriges roll i den övervakning som sker runt om i världen: Anders Widén; Svensk Myndighetskontroll; Minimaliteter; och Lars-Erick.

Sagor från livbåten kommenterar uppgifterna om att studenter vid Lunds universitet måste skriva på ett avtal om att inte blogga om religion och politik. Detta utifrån det uppdrag, som de tio studenterna fått av universitetet. I den marknadsföring, som de ägnar sig åt med hjälp av bloggen, vill universitet att studenterna undviker den typen av innehåll, som så lätt tar fyr och likt skogsbränder kan förgöra mycket i sin väg. Scaber, Kulturbloggen och många andra kommenterar. Jag är böjd hålla med Göran, som äntrade livbåten för ett år sedan – hipp, hipp, hurra! Här bjuder Marcus, ombord på samma livbåt, på goda råd när det gäller öppenhet, transparens, kritik och vanligt folkvett.

För övrigt suger jag fortfarande på den goda karamellen Stora Bloggpriset och tackar Pirat-Janne för hans länksamling samt MinaModerataKarameller, Mårtensson och Deeped för deras generösa support. Det känns bra som motvikt till en och annan syrlig kommentar. Bland annat från dem som tror att det är Aftonbladet, som – utifrån att vara politiskt korrekt – gjort urvalet. Men, först var det ju ett hundratal bloggare, som valde fem finalister i varje kategori, och sedan var det läsare på nätet, som röstade fram den slutliga segraren. Jag själv blev verkligen överrumplad, men inte för ett ögonblick tror jag att valet av mig skulle vara riggat. Hoppas jag kommit ihåg att tacka alla, som gratulerat via kommentarer, Facebook, Twitter och mejl. Men, om jag missat någon sänder jag här ännu ett TACK! Har också besökt Kenzas blogg (hon yngst och jag äldst bland vinnarna) och ser att vi i den politiska sfären kan slänga oss i väggen – hundratals kommentarer på varje inlägg verkar där vara mera regel än undantag. Även om Kenza satsar krut på att se läcker ut i olika sammanhang, tycker jag att hon verkar vara en tjej, som står med bägge fötterna på jorden.

Intressant.

Idag är det Worlds Fair Use Day.

Igår kväll fick jag ett mejl från Jens O om arrangemanget ”The first Google D.C. Talk of 2010” som skulle avhandla ACTA-avtalet. Där fick jag tillgång till artikeln ”Upphovsrättens överdrifter på världsturné” av Rob Pegoraro, kolumnist för konsumentfrågor i Washington Post. Han skriver bland annat

”Några av dataindustrins bättre idéer når aldrig butikerna och det beror inte på dyr hårdvara, komplex kod eller otillräcklig bandbredd. Du kan skylla på lagar, som håller annars önskvärda produkter borta från marknaden. Vill du ha ett program för att kopiera en DVD till din iPod? Du kan inte hitta det i en affär, tack vare 1998 års Digital Millennium Copyright Act (DMCA). DMCA förbjuder programvara, tillsammans med andra verktyg, som kan hjälpa dig att använda filmnedladdningar, e-böcker och andra "skyddade" filer på ett sätt, som inte uttryckligen tillåts av säljarna.

Vi får se en uppföljare till DMCA i dag. Det är en internationell överenskommelse om upphovsrätt, som förhandlas fram under ovanlig sekretess, vilken skulle kunna införa ytterligare en omgång av restriktioner för vår användning av digital teknik. Den kallas Anti-Counterfeiting Trade Agreement, eller ACTA, och är ett försök från USA och andra länder att fastställa gemensamma regler mot kränkningar av immateriella lagar. USA hoppas kunna använda ACTA för att exportera sina lagar, men i den processen kan det hända att man importerar andra.

Det är svårt att prata om ACTA utan att använda ord som "kan", "kunde" och "kanske" på grund av hur lite som har kommit fram om det. Berörda nationer - däribland Japan, Sydkorea, Kanada och medlemmarna i Europeiska unionen - har enats om att inte avslöja innehållet. Kongressen, däremot, kan inget att säga, eftersom ACTA skrivs som ett "verkställande avtal," inte ett fördrag, vilket skulle kräva senatens ratificering.”

Han avslutar sin läsvärda artikel

”Det kloka sättet att sjösätta ett fartyg är att göra det i dagsljus. FN:s World Intellectual Property Organization har kungjort sin avsikt att skriva nya avtal, men det blir offentligt, utkast publiceras och utomstående tillåts att rapportera om framstegen i samtalen.

Om ACTA: s grundläggande regler inte tillåter det, är det dags att skrota detta projekt - innan vi applicerat en 1,1 version av DMCA på oss själva och världen. Vi måste leva med tekniken, eller i vart fall försöka.”

Det instämmer jag i. Hoppas att Näringsutskottets ledamöter och suppleanter också läser Washington Post. Som en bonus, när jag sent omsider tog mig in för att följa the D.C. Talk på twitter fick jag veta att idag – den 12 januari – firas Worlds Fair Use Day.Men här i Sverige är det ”skitpratets”. Även om jag försöker hålla sig från att falla in i det, så trillar jag dit, låt vara att det stannar vid några ord i en och annan kommentarstråd.

MinaModerataKarameller gör tappra försök att hålla det hela på en seriös nivå, men det är inte lätt när en moderat pressekreterare, som kandiderar till riksdagen, frestats att partipolitisera något, som många andra inte skulle orda så mycket om. Sagor från livbåten skriver ett läsvärt inlägg som slutar med en länk till FB-gruppen Shit happens – en stödgrupp för politiker. Johan Westerholm gör en bra analys om de risker som följer, när en politiker tvingas löpa gatlopp i media för något obetänksamt yttrande. Vill vi hindra den typ av självcensur, som Johan skriver om, måste vi läsare och lyssnare ha överseende. Men samtidigt måste vi kunna tycka till när en politiker partipolitiserar allt omkring sig. Hur ska vederbörande annars få en hint om att han/hon håller på att köra av vägen?

Avslutar med Jens O, som bland annat skriver om att datalagringsdirektivet är på väg att införas i Bulgarien och Berinder som skriver om lögner runt kroppsscanningen. Intressant.

Krav på demokratisk ordning skapar kaos.

Läser Christian Engströms redogörelse från delegationsmötet om Telekompaketet, vilken skiljer sig från Lena Eks. Vad det beror på kan vi bara spekulera om, men efter att ha läst vad Christian skriver, torde han ha varit i sin fulla rätt att reagera på ordförandens sätt att handha uppgiften. Lena Ek reaktion kan vara alltifrån konflikträdsla till att hon, som kan röra sig mera hemtamt i environgerna, haft möjlighet att spela under täcket med x antal personer. Av vilken anledning hon tycker att ordningsfrågor är oviktiga lär vi aldrig få veta, men alla, som kan något om hur man skapar en demokratisk ordning, vet betydelsen av att kunna ställa ordningsfrågor för att minimera spelutrymmet för de ”fingerfärdiga”. Hax har också en kommentar.

Hur som helst pågick igår ett febrilt arbete runt om i landet för att översätta och analysera innehållet i den text, som Christian och De gröna lyckades få på pränt. Fick pröva på att uppdatera min blogg vid flera tillfällen. I kommentarstråden på Christians blogg kan vi följa en del av detta arbete. DN kom med en artikel vid lunchtid. Samtidigt pågick årsmötet inom Piratpartiet på nätet. Lyckades inte ta mig in igår och ska efter mitt hjärtgympapass på eftermiddagen göra ett nytt försök. Intressant se hur detta går till. Kul lära något nytt.

Avslutningsvis hoppas jag att spekulationerna kring dröjsmålet med datalagringsdirektivet kan anta rimligare proportioner sedan Karl Sigfrid i dagens artikel i SvD Brännpunkt visat på att vi internetanvändare har all anledning att stödja en linje där både den statliga och den överstatliga makten fullt ut ska finansiera de pålagor, som man beslutar om. I likhet med Mary XJ tycker jag att det är synd om Pirat-Janne och andra sjyssta pirater tycker sig se andra avsikter, även om jag kan förstå det med tanke på alla turer som har varit med all integritets- och internetkränkande lagstiftning.

Intressant.

Kultur och tillväxt med Internet.

Det är svårt att illustrera begreppet politiska broilers enklare än genom en gruppbild på dessa ganska måttligt unga moderatpolitruker, skriver Isobel Hadley-Kamptz på ledarplats i dagens Expressen. I gruppen, som hon skriver om, befinner sig Henrik von Sydow, som av många liberalt sinnade ungdomar sågs som en av de riksdagsledamöter, vilka i juni 2008 skulle rädda oss medborgare från den övervakning, som lagstiftningen runt FRA garanterat innebär. Många av dem, som då blev besvikna på Henrik von Sydow m fl är i dag medlemmar i Piratpartiet eller röstade på PP i EU-valet.

”I sammanhanget känns det bara självklart att Henrik "Lill-Bodström" von Sydow, som fått ansvar för frågor om internet och integritet i sin programförklaring endast talar om nätets betydelse för tillväxten. Inte för att han har fel, de inskränkningar vi just nu ser i det fria öppna nätet kommer dramatiskt försämra nätets tillväxtskapande potential, men för att det trånga perspektivet är så typiskt ledsamt. Vad hände med internet som demokratisk arena, med kreativitetsexplosionen, med enskilda människors ökade makt?, frågar Isobel med all rätt och jag kan bara hålla med.

Som bekant valde Henrik von Sydow (här en tillbakablick till de dagar då vi ännu hoppades) den politiska karriären framför att stödja ett internet fritt från ett statligt intrång i vår privata sfär, och som synes har det lönat sig. Men om det leder till att ungdomar kan vinnas tillbaka återstår att se. Karl Sigfrid är annars den politiker inom Moderaterna, som varit mest uppriktig när det gäller ställningstagandet för internet, som demokratisk arena. Men, det har knappast mötts av ledningens applåder.Tvärtom blev han kraftigt angripen i den egna partigruppen innan han valde att kvitta ut sig. Trots det är han lojal med sitt parti och ger Isobel svar på tal.

Som relief till detta vill jag lyfta fram Nils Schwartz´ kommentar, likaledes i Expressen men i dess kulturdel ”Med fel finger i luften”. Den handlar om ett resonemang om innebörden i begrepp som kulturradikal, kulturkonservativ eller kulturreaktionär. ”I en tid då nya generationer bara gör uppror om det är gratis och tror att upphovsrättsstöld är ett försvar av den egna integriteten, kan en kulturradikal inte annat än blicka bakåt”, skriver han bland annat. Här avslöjar Nils Schwartz hur litet han förstått av den debatt som Isobel och många andra ägnat sig åt, inte minst sedan medborgare fått klart för sig innebörden i ord som FRA, IPRED, datalagringsdirektivet, ACTA, Telekompaketet och Stockholmsprogrammet. En hel rad av politiska initiativ, som lett till tveksamma rättegångar, där tekniska plattformar och teleoperatörer döms för tillgängliggörande sedan upphovsrättsindustrin insett att mål med miljonskadestånd riktade mot enskilda användare av nätet leder till dåligt renommé.

Baksidan på det myntet är att teleoperatörer görs ansvariga för innehållet i den datatrafik, som de distribuerar. Något som i sin tur leder till att dessa företag, för att freda sig mot påståenden om medhjälp till brottslig verksamhet, måste kolla vad som finns i trafiken till och från en användare. Därmed är budbärarimmuniteten eller ”mere conduit” ett minne blott. Nils Schwartz kan väl ändå inte mena att en sådan utveckling är kulturradikal?! Gillar för övrigt när Ulrika Knutson skriver med glimten i ögat om Manifestdebatten.

Intressant.

Djävulen sitter i detaljerna.

Att djävulen sitter i detaljerna har vi nu ministerord på. Justitieminister Beatrice Ask har vid flera tillfällen funnit anledning att påtala detta under ministerrådets informella möte. Hon har också talat om värdet av att det förts en diskussion bland folket, men samtidigt varit snabb att döma ut vår oro att framförallt Framtidsgruppens rapport men även valda delar i kommissionens rapport, kommer att innebära ett stöd för en övervakning med metoder och utrustning som kan leda till svåröverskådliga effekter på människors privatliv. Ser hos Olof att vi idag fått in ett genmäle på Politikerbloggen. Att vi är i gott sällskap visar ett inslag i Rapport där MEP Lena Ek ( C) och Justitieminister Beatrice Ask (M) talar förbi varandra. Något som Beatrice Ask här avfärdar som en intern fråga att reda ut inom Centern. Men det är väl att göra det väl lätt för sig?

Uppdatering: För att visa att vi inte griper saker ur tomma luften har det, som utgjort underlag för den kritik som vi har framfört, lagts ut på Nätverket Svart Måndags webb. Dessutom har andra undertecknare lagt ut det hela på sina bloggar - Bloggen Bent; Erik Hultin; Scaber Nestor; Jens O och Amanda.

För att i någon mån kunna se in i framtiden, kan man inte bortse från processer i grupper där saker vaskas fram. I den meningen är t ex filmen Spioner på riktigt: FBI:s mörka sida, som kan ses i SVT Play, intressant. Själv minns jag Säpos kartläggning av kommunister här i Sverige, som dåvarande s-regering gav sin välsignelse. Idag sker den typen av kartläggning av oss medborgare inom ramen för FRA:s utvecklingsarbete och de individer och grupper av människor, som kan antas utgöra ett hot mot trygghet och säkerhet, har blivit flera.

Innan ministermötet började skrev SvD om polisers och åklagares krav på ett bättre samarbete och som avslutning skriver SvD idag att ministrarna kommit överens om bättre information till EU:s medborgare och en utbildningskampanj för polis och rättsväsende. DN:s Henrik Brors berättar dessutom att vår regering, som EU-ordförande, nu ska bearbeta det hela för att lägga fram det för EU-ministrarna på nytt i oktober. Att ett multinationellt it-företag får problem, när enskilda länder har en egen integritetskränkande lagstiftning, visar Karl Sigfrids senaste inlägg. Ett problem vars lösning kan innebära att internet trasas sönder. Istället för att vara ett demokratiskt verktyg för åsikts- och yttrandefrihet i hela världen ska internet göras om till ett kontrollorgan för stater, som vill ha kontroll över vad deras medborgare tycker och tänker. I detta sammanhang passar även en repris på Erik Hultins och Bloggenbents inlägg igår. Badlands Hyena skruvar som vanligt till nyheten om resultatet av ministermötet, men ofta är verkligheten i sig så skruvad att det kan vara svårt att göra satir av det hela. Saknar ibland Gubben vid Rämen som kan konsten att skriva härliga skrönor baserade på stoff från maktens boningar.

Håller också helt med Erik Laakso – vi kan inte lämna ministrarna ifred. Nu gäller det att gräva fram hur resultatet av mötet tar sig konkreta uttryck. Just nu vet jag inte om EU:s parlament får ett ord med i laget, när det gäller programtexten eller om parlamentet kommer in först efter det att programmet omsatts i ett handlingsprogram vid toppmötet i december. Men det är det, som är så bra med att blogga – man lär sig under vägs. Det finns alltid någon som är bättre påläst och som delar med sig av sina rön. Det är en av många fördelar med att vara aktiv med hjälp av internet.

Fick nyss i en kommentarstråd till ett av mina inlägg en länk till Utskottet för rättsliga frågor i EU och ser att där finns Cecilia Wikström (FP) och Christian Engström (PP) som ledamöter. De har en viktig roll i de trianguleringar som sätts igång både före, under och efter behandlingen av rättsliga frågor i Europaparlamentet. Parlamentet ska nog vara med i fråga om själva programmet, men jag är osäker när det gäller parlamentets inflytande i fråga om Handlingsprogrammet.

På min vanliga bloggrunda såg jag också att Alliansfritt Sverige snappat ut information om datalagringsdirektivet, som ska inrangeras i svensk lag för att börja gälla den 1 april 2010. Vågar jag gissa att brottsbekämpningen kommer att bli det stora slagnumret i valrörelsen inför valet 2010.

Avslutningsvis berättar MinaModerataKarameller, Bloggen Bent och Scaber Nestor om hur stolligt e-bokhandeln Amazon.com uppfört sig, när en upphovsrättsinnehavare dragit tillbaka rättigheterna att sälja böckerna ”1984” och ”Animal farm”. Det inträffade visar dock på något mycket intressant – den som tror sig köpa en e-bok i själva verket bara får låna en kopia, som kan raderas från läsarens konto om eller när rättighetsinnehavaren vill välja en annan distributör eller en annan distributionsform. Det säger något om e-bokhandlarnas begränsade förmåga att ta fram en teknisk lösning med fokus på kunden.

Intressant.

Diskussion pågår om trygghet?

”De målar upp spöken som inte finns”, säger Justitieminister Beatrice Ask i DN och i SvD läser vi om att datalagringsdirektivet kommer att införas i svensk lag under våren. När det gäller Beatrice Asks påståenden undrar jag: - Varför finns denna Framtidsgrupp, där hon själv varit med och utformat en rapport, om detta arbete inte ska ha någon inverkan på Stockholmsprogrammet? När vi kritiker lyft fram Framtidsgruppens rapport och pekat på vilken påverkan denna kan ha på Stockholmsprogrammet, vilket ska ersätta det s k Haagprogrammet, blir vi närmast idiotförklarade. Johan Linander har ett långt inlägg om hur vi kritiker har fått allt om bakfoten. Där är framförallt Rick Falkvinge, den som anses vilseföra människor. Min bild är att just Falkvinge är den, som snabbare än många andra, såg att det var fruktlöst att tala om det som finns i Framtidsgruppens rapport eftersom de ansvariga i Justitiedepartementet krampaktigt hakar sig fast vid bokstäverna i kommissionens rapport. Då återstår att hålla sig till det, men vara väl medveten om att Framtidsgruppens rapporter, trots alla försäkringar om motsatsen, kan komma att påverka det som händer i framtiden.

Sedan vårt debattinlägg publicerades på Politikerbloggen har Amanda och andra, som intervjuats i olika media, fått höra av Justitieminister Beatrice Ask och andra att de är dåligt pålästa eller rent av kommer med lögner. Eftersom jag var en av undertecknarna och brukar lägga mig vinn om att vara hyggligt insatt i det, som jag sätter mitt namn under, borrar jag vidare för att få ett grepp om vad det är som jag kan ha missat. Under vägs får jag en déjà vu-känsla – och tänker på Riksdagssvar.se. Vi får ord om oss att inget begripa, men inga svar på relevanta frågor.

I kommentarstråden till inläggen på Politikerbloggen går det att få en bild av hur psalmerna går och självklart blir det en utmaning att dra fram sådant i ljuset som kan förklara varifrån vi hämtar stoff till våra diskussioner. Ser att Annika Bejbom, aktivt deltar i diskussionen på ett initierat sätt, vilket gläder mig och Lars-Erick, som dock i detta inlägg funderar kring den idé om ett samgående mellan C och FP, vilket dykt upp i samband med diskussionerna kring integritetsfrågornas status inom alliansen i samband med Stockholmsprogrammet. En sidoeffekt av tondövheten när det gäller lagstiftningen kring FRA:s verksamhet, datalagringsdirektivet, Ipred, ACTA och Telekompaketet?!

På min bloggrunda ser jag att Mårtensson kompletterar Rick Falkvinges propå, att bara hålla sig till det som uttryckligen står i programmet, med att vi även måste väga in Beatrice Asks och andra aktörers grundinställning till internet. Hax menar att vi inte kan läsa Stockholmsprogrammet utan koppling till Framtidsgruppens arbete. Sidvind försöker leda i bevis att Hax intar sitt förhållningssätt utifrån ett EU-negativt perspektiv, men jag lutar nog åt att Hax – även om han skulle vara negativt inställd till EU – har lärt sig läxan. Det har varit i säck, det som är i påse. Mårtenssons tanke att enskilda politikers inställning till internet spelar roll, bör vi också ta fasta på.

Nog är det väl intressant att politiker och deras sakkunniga ser faran i tekniken, när enskilda individer inte håller sig på dygdens stig, och samtidigt vill använda tekniken för egen del på ett destruktivt sätt. Bloggenbent visar hur ett medlemsland i sin jakt på pedofiler går så långt att barnboksförfattare registreras som presumtiva pedofiler. Alldeles uppenbart tillåter media att ledande politiker argumenterar kring den problematiken på ett sätt som gör det möjligt att införa denna typ av register. Varför oroas politiker inte av den utvecklingen? Själv känner jag en växande irritation över att politiker och sakkunniga med tillgång till rejäla utredningsresurser, ställer oss kritiker mot väggen och tycker att vi ska presentera alternativa lösningar!!! Men självklart gillar jag den ungdomliga entusiasmen och tilltron till den egna förmågan som Malmöprogrammet vill ta till vara.

Nog behövs det en samlingsplats för alla goda idéer. Ta detta med rfid i körkort och pass. Läser i Computer Sweden en artikel om forskaren Chris Paget, som visar hur lätt detta kan missbrukas. Erik Hultin har ett längre inlägg om detta. Josefsson bidrar med en länk till The Identity Project och ett inlägg på deras webbsida Papers, Please. Här passar det bra med en länk till Mark Klamberg som i sin tur länkar till Mårten Schultz, som talar om rätten att få vara ifred. Johan Westerholm skriver brev till Beatrice – ett brev som även sänds i ett frankerat kuvert med posten. MinaModerataKarameller gillar Johans angreppssätt. Pär Ström och många andra har skrivit åtskilligt om hur Storebrorsamhället säljs in med skrämsel, bland annat i detta inlägg.

Själv börjar jag fundera på om inte denna närmast maniska jakt på trygghet och säkerhet mera hänger samman med att här finns en industri, som vet hur man kan slå mynt av såväl politikernas som allt fler människors rädsla, än en genomtänkt politisk agenda. Detta på samma sätt som nöjesindustrin och det komplex av aktörer, som göder sig på dessa föråldrade modeller, har dikterat villkoren för Ipred-lagen och nu försöker göra gällande att det gett goda effekter. Karl Sigfrid bjuder på ett genmäle i den saken.

Intressant.

Statsminister eller Super-Nanny?

Vad statsminister Fredrik Reinfelt & Co vägrar se, när han talar om att politikerna och teleoperatörerna ska se till att användarna av internet ska hålla sig till lagenligt eller godkänt innehåll, är att de då måste tillgripa metoder för att skrämma till efterlevnad, som inte hör hemma i en rättsstat. Det är den insikten, som knackar på och gör statsministern lika ställd över frågor från moderator och läsare, som en tonårspappa, när ätteläggen inte ger med sig. Vid frågestunden i DN:s webbsändning under Utrikesdagen fick vi bevittna hur han i sin vanmakt tar till sitt strängaste tonfall mot alla, som understår sig att se valresultatet som ett bevis på att regeringen har gjort fel, när det gäller klustret av FRA-lagar och Ipred-lagen. Det blir inte bättre av att han och hans stab är på väg att göra flera misstag, både när det gäller datalagringsdirektivet och genom att definiera oss användare, som enbart kunder eller konsumenter i de EU-direktiv, som kallas Telekompaketet. Frankrike prövar just nu att gå den vägen. President Sarkozy har piskat igenom Hadopi-lagen i den politiska apparaten, men igår nåddes vi av nyheten att den högsta domstolen Författningsrådet granskat ifall lagen är förenlig med landets författning och gjort tummen ner. Anaïs och Jens O m fl bloggar om saken. Sedan vet vi att rapportören Harbour före beslutet i Europaparlamentet den 6 maj, talade sig varm för internet som ”bookshops”, vilket skakat om en del i Storbritannien. Forskaren Monica Horten, skriver om kampen för frihet på internet på sin webbplats Iptegrity.com.

Samtidigt läser vi i DN ”Telekompaketet är ingen formell punkt på dagordningen för ministerrådets möten i Luxemburg under torsdag och fredag. Att frågan ändå kommer upp informellt är helt säkert, men ett beslut blir det alltså inte. Orsaken till detta är att parlamenet ännu inte har lämnat över de redigerade dokumenten efter den överraskande voteringen den 6 maj”. Henrik Hansson, infrastrukturminister Torstenssons sakkunnige i frågan, berättar att man kommer ”att diskutera upplägg och tjeckerna kommer att berätta hur de har arbetat under sitt ordförandeskap”. Saken kan följas direkt på webben, där tiderna angetts till idag kl 09.45, kl 15.00 och 19.30, vilket är beräknade tider. Att det finns teleoperatörer, som insett vad som är på gång kan vi se här: Integrity-märkning.

Under bordet döljs sedan ACTA-avtalet, som är ett handelsavtal där fokus ligger på åtgärder för skydd av upphovsrätt och patenträtt i varje steg av processen från producent till kund via nätet inklusive tullens åtgärder vid gränspassage när det gäller datorer och lagringsmedia samt piratkopierade varor i resenärers bagage. I den senare delen nämnde jag redan igår att Erik Hultin bloggat om att Centerpartiet kan vara på väg att sätta nyckeln i Rosenbads kassaskåp, där avtalet för närvarande ligger. Här i Sverige har inte ens alla politiker tillgång till materialet medan alla upphovsrättslobbyister i USA har försetts med detta. Idag kommenterar Lake att Centerpartiets partistyrelse måste ”Acta sig” - nu är det handling som gäller.

Noterar att eftervalsdebatten på sina håll leder till riktigt hälsosamma iakttagelser, vilket inte nog kan prisas. Här Dagens Arena Förstärk personvalet! Givetvis kommer rädda partistrateger omedelbart peka på företeelsen, som bland andra Politikerbloggen slagit upp rätt stort. Vad man inte tänker på, det är att det som är äkta helt igenom, inte kan avslöjas som falskt. Tack vare medias granskning blir en marknadsföring av politiker, som om det vore konserverad gröt, något som slår tillbaka på dem i form av politikerförakt och ett allt lägre valdeltagande. I begreppet förtroendevald ligger en innebörd – vald för att man vunnit någons förtroende. Och förtroende är, som bekant, inget man kan beordra fram, det är något, som man måste göra sig förtjänt av. Om Anna Maria Corazza Bildt hade varit ett tomt skal, hade ingen PR-byrå i världen kunnat förmå människor av kött och blod att jobba för henne i valrörelsen. Det är inte bara politiker, som måste se upp med cynismen, det gäller i hög grad även journalister.

Intressant.

Måndag i Sverige och Europa.

Idag svämmar media över med kommentarer om valresultatet; IDG, SvD 1, SvD 2, SvD 3, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, AB 1, AB 2, Expr 1, Expr 2 och en synnerligen klok analys av Sydsvenskans politiska chefredaktör Heidi Avallan. I den räkning av personröster, som tog sin början idag kl 8.00 kan man – även om det inte är klart – att Marit P-effekten är påtaglig i Folkpartiet Det tolkar jag som att de osäkra väljarna, valt att kryssa ”en uppkäftig tant” när partiledarna brett ut sig och skymt sikten till de olika kandidaterna i partierna. Folkpartiets känsla för demokrati och integritetsfrågor är inte mer utvecklad än hos de övriga partierna inom alliansen. Initiativet från CenterUppropet att integritetscertifiera Lena Ek och en rad andra av deras förtroendevalda bidrog nog till att hon inte fick känna av väljarnas brist på tilltro, på samma sätt. Ser hos Mårtensson att han gör en snarlik analys – dock tror jag att han missat orsaken till Folkpartiets framgång. Lars-Erick vill inte tro på Marit-effekten, då han menar att ett val där integritetsfrågorna varit heta, borde Olle Schmidt, ha fått ett bättre utfall. Olle är känd som en sann vän av demokrati med förmåga att värna sin egen integritet samt visa respekt för andras. Tror dock att räkningen av personrösterna kommer att ge ett tydligt besked. Bloggen Bent gör en lysande analys av Centerpartiets situation efter alla dribblingar kring integritetsfrågorna. Att det inte är alldeles enkelt att föra en dialog i saken visar dock Staffan Danielsson i sitt inlägg. Sedan måste jag naturligtvis titta in hos en av Piratpartiets främsta påhejare Opassande och deras yngsta Calandrella. Leo rapporterar från Malmös horisont Ett stort grattis till er och alla andra pirater. Därefter ger jag ordet till Mitt i steget, som tillhör ett av de båda stora etablerade partierna på lokal nivå. Moderaternas ledamot i riksdagen har ännu inte gjort något inlägg i saken men en länk till hans bloggadress gör att intresserade kan ta del senare. Intressant.

Sedan något om myntets baksida. En dag som denna sätts vänskap på prov. I besvikelsen över nederlaget kan det finnas anhängare, som lägger skulden för nederlaget hos dem, som inte hjälpte dem att dra åt deras håll. Jag har dock räknat med att Erik Josefsson och Scaber Nestor inte är av den ullen, utan kan hantera att jag och andra på sluttampen valde att proteströsta på Piratpartiet, istället för Vänsterpartiet eller Junilistan. Jag har haft en ovärderlig nytta av att dessa båda generöst delat med sig av sin kunskap och sina iakttagelser samt kommit med en klapp på axeln, när det känts tungt. Intresset för de demokratiska partiernas arbetssätt och riksdagens samt parlamentets arbetsformer och respekten för mänskliga rättigheter – det har vi fortfarande gemensamt. Nu måste vi fortsätta baxa Telekompaketet och hålla i när det gäller datalagringsdirektivet och ACTA-avtalet samt FRA-lagarna – inte minst. Nu börjar för min del en tid då jag ska orientera mig för att veta vilka partier jag ska lägga min röst på i valet 2010. Har blivit intervjuad av Norrtelje Tidning och får som vanligt fjärilar i magen – vad sjutton blir det av det surret?! Men, jag har förstått att det är något man får ta, om man tycker att väljare har rätt att lägga sig i – även mellan valen.

Maktutövningens konst i Sverige och Europa.

Läser Anaïs inlägg om två böcker, som nyligen kommit ut i Frankrike, där makten synas i sömmarna. I en demokrati ska det vara så. När makten går för långt åt något håll, då gör den tänkande människan uppror genom att offentligt beskriva det som pågår, för att fler ska se vad som pågår och ansluta sig till kampen för en annan ordning. Här i Sverige verkar dock den renhållningen främst skötas av partipolitiska meningsmotståndare, vilket har den svagheten att kritiken lätt kan viftas undan som partipolitisk pajkastning. Tänker bland annat på att de etablerade medierna, vad jag känner till, inte ställt några frågor kring beslutet att se över hur riksdagsledamöterna ska kunna dölja vilka, som besöker dem i riksdagshuset. Riksdagsledamöterna vill öka anonymiteten kring sig själva, men vill gärna dokumentera allt vad folket gör, vilket teledatalagringen handlar om. Något som många medborgare kraftigt vänder sig mot. Inte för att kunna begå brott obehindrat, utan för vad övervakningen gör med oss människor, som Opassande och många andra skrivit om så många gånger tidigare i samband med FRA, Ipred, Telekompaketet, datalagringsdirektivet o s v.

Intressant dock att Centerpartiets rättspolitiske talesperson försöker förklara innebörden av det dokument som läckt ut, även om det är ett arbetsmaterial ännu inte offentligt. Äktheten har redan diskuterats och jag är rätt säker på att Jakob Heidbrink gör en riktig iakttagelse: Om detta inte är äkta, har någon allt för mycket arbetstid över. För strunt vill jag tillägga och bör i dessa tider av kostnadsjakt befrias från den typen av uppgifter. Leo är som vanligt klarsynt och förklarar både det ena och andra. MinaModerataKarameller visar med sitt inlägg att saken är allt annat än enkel och att hon i likhet med många andra vet att hon har en smärtgräns.

Lake letar efter en bro över den avgrund, som råder mellan vad som sägs i viktiga dokument och det som Centerpartiets ledning ägnar sig åt i konkret handling. Hoppet är det sista som överger en människa, varför det är lätt hänt att en trogen medlem ägnar sig åt självbedrägeri. Den, som tror det bästa om sitt parti och dess politik, vill helt enkelt inte tro att det är så illa att gruppen, som står upp för de höga idealen, är en krympande skara i jämförelse med den grupp, som väljer den breda vägen d v s väljer att utsätta landets befolkning för en allmän övervakning om det krävs för att få vara med och regera.

I det läget frestas jag att inta samma förhållningssätt som Deepedition. Han har också fastnat för Anders Mildners mycket starka text, som sysselsatte mina tankar under en stor del av gårdagen. Jens O skriver om ett nytt Sodom och Gomorra och ur detta bibliska perspektiv skulle jag vilja säga till till Åsa Torstensson (C ) och Karin Pihlsäter (FP): - Vad hjälper det att ni vinner hela världen, men förlorar er själ? Frågan blir inte mindre befogad sedan jag läst hos Erik Josefsson att den statssekreterare, som har ansvar för grundlagar, straffrätt, upphovsrätt, rättsväsendet samt rättsliga och inrikes frågor i EU ska prata om immaterialrätt hos The American Chamber of Commerce in Sweden den 1 juni. Intressant.

Förlikning byggs inte med hjälp av envishet.

Efter några dagars liv a f k, har jag börjat tänka på att det är hög tid att ta reda på hur nästa steg i processen kring Telekompaketet ser ut. Computer Sweden skriver om läget just nu, sett ur telekombranschens perspektiv, och Daniel Goldberg säger i en kommentar att det är Fel strid i fel tid. För den, som enbart rör sig inom teknikens landamär, kan detta, som jag och andra medborgare är intresserade av när vi rör oss ute på nätet, kännas som en rejäl bromskloss, men på grund av FRA, Ipred och datalagringsdirektivet samt den ekonomiska krisen finns en förtroendekris. Det gäller tilltron till politikens och/eller marknadens förmåga att klara av att tillgodose människors behov. I detta fall av intellektuell och känslomässig stimulans, där nätet spelar en allt större roll och samtidigt utsätts för allt hårdare angrepp från upphovsrättsindustrin med hjälp av politiker. Internet kan inte utvecklas med 27 olika nationella bestämmelser och för mig, som lever i en befolkningsmässigt liten nation, är det skrämmande att tänka sig att Sarkozy i Frankrike med sin Hadopi-lag och Harbour i Storbritannien med sin Bookshop-metafor, ska vara tongivande när det gäller direktivens utformning. Och jag är långt ifrån ensam, det visar La Quadratur du Net och Iptegrity.com för att bara nämna några webbsidor där Telekompaketet synats på längden och tvären.

Hos Jens O pågår för närvarande en batalj mellan Åsa Torstenssons sakkunnige Henrik Hansson och Jens m fl om effekterna av uttrycket ”Lawful content” d v s lagligt innehåll, som fortfarande finns med i paketet. Detta trots talet om motsatsen vid departementets journalistseminarie dagarna före omröstningen. Jag håller med Daniel Goldberg om att bestämmelser om Internet, som en mänsklig rättighet, borde ha varit inskriven i EU-rätten för länge sedan. Men, nu är det inte det och då måste politikerna tänka på vad som står där och vad dessa formuleringar kan leda till i händerna på den som vill motsatsen och har råd att processa om saken. Det är inte särskilt klokt av Henrik Hansson att kasta sten när han sitter i glashus.

När kompromissen föll ska en förlikning ske, varför jag sökt och funnit reglerna för det. Hos Intensifier läser jag ett öppet brev samt får en länk till de olika ministrars brevlåda. Det blir att klura ut en fråga eller två med tanke på det, som vi fick oss till livs igår hos Stockholms Handelskammare. Fram till dess går jag en runda och finner att Patrik Öhman också reagerar på Frankrikes Hadopi; att Lake lättar på trycket genom att beskriva den process som pågår inom Centerpartiet; att Hax funnit ett positivt yttrande om teledatalagringen – gissa från vilket håll; att Scaber Nestor funnit en essä, som kan hjälpa oss att förstå det som är på G; att Anaïs håller oss underrättade om utvecklingen i Frankrike; att Opassande finner guldkorn vid källan Internet och dem som hänger där; att MinaModerataKarameller funnit en aktiv i Folkpartiet, som förstått vad Internet är; att Lars-Erick funnit en själsfrände, som också insett vad internet betyder; att Mitt i steget spår att rättssäkerheten sitter trångt; och att Leo funnit Valmyndighetens testprogram – intressant.

Sedan några ord om Anna Trobergs inlägg där hon, med utgångspunkt från ett mejl, reflekterar kring vad datorer kan göra med oss människor, när vi tror att någon vill oss illa. Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan det valsar runt namninsamlingar till stöd för den, som ringer polisen istället för it-supporten när datorn krånglar. Beteendet liknar i långa stycken det som händer en del äldre människor, när de enbart på hörsägen misstänker att unga människor av annat ursprung än svenskt, vill dem illa ifall de vistas ute sedan det blivit mörkt. Själv undrar jag just därför, varför rädslan är det, som politiker spelar på, när det gäller internet. Tror de själva på fullaste allvar att de gör en insats för samhällets friska växt, när de riggar dessa integritetskränkande lagar? Mot detta ställer jag Mark Klambergs inlägg där länk finns till hans artikel i Svensk Juristtidning. Det är en gedigen genomgång av FRA-lagstiftningen, vilket är nödvändigt om vi ska inse vad det är som vi tvingas svälja – ifall vi inte vill fortsätta att göra uppror.

Ett Internet med juridik-teknik-politik i samverkan?

Inleder med ett varmt tack för senast till Informationschef Andreas Krohn och Stockholms Handelskammare för den trivsamma träffen med inbjudna bloggare. Rosemari berättar på Kulturbloggen och jag kan bara instämma – det var roligt att äntligen träffa henne. Det som förhöjer effekten av mötet är naturligtvis att jag redan tycker mig känna personen ifråga, då jag ofta läst det som hon skriver. Efter god mat och dryck följde intressanta föredragningar som Rosemarie berättat mera utförligt om, varför jag inte tänker orda om det här.

Själv har jag en längre tid känt en stark frustration över den spänning eller obalans, som finns mellan juridiken – tekniken – politiken eftersom det brister i kunskap på ömse håll. När det gäller internet ser denna treenighet ut att sakna viktiga funktioner som ”ställverk” och ”transformatorer” för att de idéer och förslag, som genereras på hög nivå, ska kunna omvandlas till något begripligt och användbart för gemene man. Min pappa, som var industrielektriker, förklarade att även eliters förment kloka tankar inom olika dicipliner behöver utjämnas och göras likvärdiga i styrka på ett ordnat sätt innan dessa kan stötas och blötas d v s omvandlas till något begripligt för alla. Med hans synsätt har beredningar eller utredningar, som föregår politiska beslut, funktionen av att vara ”ställverk” och därför kan man lätt förstå varför ”beställningsjobb” blir så dåliga och skapar förvirring när de sedan hamnar hos olika ”transformatorstationer” d v s media med uppgift att beskriva effekterna av ett beslut. Pappas val av metafor för att följa en tankeproduktion från turbinerna i Harsprånget till vägguttaget gjorde det förvånansvärt enkelt att förstå politiska partiers tänk bakom alla dessa tankesmedjor, som dock ofta har den svagheten att de inte framställer en driftsäker produkt. Mera vanligt är att det surr som uppstår på grund av bristerna kallas politik, medan politiken egentligen ska vara det som binder samman juridiken och tekniken. Detta fick jag anledning att påminna mig på väg hem från träffen för bloggare hos Stockholms Handelskammare.

Självklart kan politiskt intresserade bloggare inte träffas utan att beröra upphovsrätten och den här kvällen var inget undantag. Här fanns politiken; även om riksdagsledamoten Göran Pettersson (M) var med av eget intresse i likhet med oss andra. Här fanns tekniken; även om Christian Engström (PP) också var med i sin roll som partipolitisk företrädare. Här fanns också vi som inte kan se logiken i juridiken på upphovsrättens område utifrån såväl enskilda individers som samhällets behov, utan att för den skull negligera kreatörers rätt till ersättning. Helt klart är dagens obalans till skada för alla, även innehavare av denna rätt, vilket en del, som vågat tänka längre än näsan räcker, har upptäckt.

Därför är inlägget ”En uppfinnares syn på upphovsrätt” av Rikard Bergsten så förlösande. Tack Rikard! Det är sådana, som du, som gör att jag och andra uthärdar alla pekpinnar som idag står som spön i backen. Det är ingen rim och reson i att Justitiedepartementet gör ett beställningsjobb åt upphovsrättsindustrin och framställer ”Asks lilla gula”, som bara tar hänsyn till en mindre mängd invididers och deras organisationers krav på skydd under allt längre tidsperioder, istället för att problematisera detta med skapelseprocesser och våga se den publika domänens betydelse för alla människor och i det sammanhanget t ex visa på möjligheten med CreativeCommons.se

Det är när vi inte blir förstådda av dem, som har makt att bestämma i frågor som rör vårt basala behov av intellektuell och känslomässig stimulans, som vi också börjar undra hur politiker använder sin makt i många andra sammanhang. Det är när vi ser hur lätt politikerna tar på sin uppgift att stifta lagar, där de anser att staten ska ha rätt att övervaka våra surfvanor och kolla med vem vi umgås per telefon, mobil, fax eller mejl, som vi tappar förtroendet för deras förmåga i många andra sammanhang. I det läget genomgår man en utveckling som människa, vilken blir olika för olika individer.

Erik Hultin, aktiv inom CenterUppropet, har idag ett inlägg, som griper tag i alla som förstår vad ett partipolitiskt engagemang är. För Erik Hultins och Centerpartiets skull kan jag bara hoppas att Erik lyckas i sina föresatser. I kommentarsfältet kan man se att skillnaden mellan vad partiets företrädare gör och vad de säger, leder till att flera medlemmar känner att de måste välja väg – vara med och kämpa eller att söka lyckan någon annanstans. Min erfarenhet är att hur man än gör, tvingas man engagera sig, när viktiga värden står på spel. Hur jag än röstade i det förra valet kommer jag att i valet till Europaparlamentet att påverkas av det som hittills skett när det gäller Regeringens hantering av FRA, Ipred och datalagringsdirektivet; och hur förlikningsförhandlingarna gällande Telekompaketet bedrivs.

Parallellt med det kommer jag att blåsa på företrädare för Telekombranschen, då det krävs kunskap i både juridik och teknik för att åstadkomma den självsanering, som krävs, om man vill undvika lagstiftning kränkande för alla användare av Internet. Tänker i första hand på de oseriösa företag som ostraffat kan använda sig av Betalteletjänster så länge som Tele 2, Telenor, TeliaSonera, 3 och alla andra urskuldar sig med att deras roll bara är att casha in betalningen. Att Facebook tillåter kalenderapplikationer, som möjliggör för oseriösa företag att locka d v s lura barn och tonåringar (som använder mobiler vars abonnemang tecknats av en förälder) att ”bekräfta ett avtal om prenumerationer”, som de inte förstår innebörden av; det är en annan sida av saken. Något som leder vidare till tankar kring vad barn och ungdomar lär sig av i livets skola, men det tar vi en annan dag. Intressant.