En väldigt väldigt stor fluga ...

... som rädda politiker och tjänstemän trasar sönder vingarna på. Så tänkte jag när jag läste SvD:s ledare, sedan jag av min son fått en länk till en artikel i DN, som förklarar varför datorer i mitt barnbarns skola står oanvända. Till att börja med trodde jag att det bara hade att göra med en utvecklingsfientlig hållning från lärare och fritidspedagoger, eftersom de hade orerat om sin roll att kompensera elevernas användning av datorer på fritiden genom att motverka datoranvändningen i skolan. Nu vet jag att de fått hjälp av ett säkerhetsmaniskt statsledningskontor utan pedagogiska kunskaper, som ställt till det. Samtidigt har den upphandling, som statsledningskontoret gjort, gett teknikfientliga lärare lokalt i de olika enheterna möjligheten att dra en suck av lättnad och göra en dygd av statsledningens säkerhetsmani.

I artikeln finns en passus som talar sitt tydliga språk:

”Globala gymnasiet har dock undantagits. Skolledningen lyckades efter långa förhandlingar övertyga stadsledningkontoret om nödvändigheten att ställa sig utanför. Där köpte man i stället in bärbara Macdatorer till alla elever och lärare - och totalt blir kostnaden en miljon kronor lägre än om skolan hade gått in i det så kallade GS-IT-avtalet.

– Vi är förstås nöjda. Det ger oss en pedagogiskt frihet och elverna är själva administratörer av sina datorer, vilket jag uppfattar som en förutsättning för att de verkligen ska kunna använda sina datorer och verkligen lära sig hur de fungerar, säger Lars Benon, rektor.”

Globala gymnasiet – varför är deras elever och föräldrar begåvade med en skolledning som orkat stå på sig? Ja, en snabb titt på skolans presentation visar en inriktning, som den ängsligaste politiker eller tjänstman kan uppleva som en garant för att skolans datorer används av elever och lärare med hög moral. En moral som till himlen bär?

Jag är sannerligen ingen förespråkare av låg moral, men har tillräckligt med kunskap för att veta att moraliserande i barns och ungdomars värld inte är särskilt framgångsrikt, eftersom vi här har med tänkande varelser att göra. Allt för mycket av den varan kan rent av bli direkt kontraproduktivt. Här som i all annan verksamhet gäller det att kunna se den möjlighet till lärande som ligger i situationen. Men förmågan att se den möjligheten, ser ut att ha gått helt i baklås. Varför har så många vuxna i barns och ungdomars omgivning drabbats av mental kortslutning när det gäller datoranvändning? Varför vill man inte fylla den användningen med nyttigheter som skolarbete också?

Därför är det rätt upplyftande att läsa kommentarerna till DN:s artikel. Där finns bland andra Kistalight med en hänvisning till en krönika, där jag möts av en inloggningssida. Genom att googla, finner jag under Gästbloggen hos Pedagog Stockholm en redogörelse som ger intrycket att någon trots allt har tänkt. När jag surfat runt hos Pedagog Stockholm slås jag av att där finns länkar till material, och hjälpmedel som jag tror att varken rektor, lärare eller fritidspedagoger i mitt barnbarns skola har en susning om. Samtidigt undrar jag varför där inte finns några länkar till UR:s material. Saker on line leder mig till en artikel i IDG.se där jag kan se att Stockholms stad ser ut att vara i gott sällskap. En länk till det ansvariga skolborgarrådet Lotta Edholms blogg med en lång rad kommentarer bidrar också till att sprida ljus över situationen. Läs och begrunda. Om det finns en strategi så saknas uppenbarligen en plan för ett demokratiskt genomförande.

Det luktar Björklunds #merkateder och peka med hela handen samtidigt som skolan ska vinnas för idén att Informations- och Kommunikationstekniken, ska vara ett stöd i undervisningen. Medan jag surfat runt och läst har jag förstått att skolan blivit ett genompolitiserat slagfält. Och i detta som i alla andra krig går stabens bristande kunskap och ledarskap ut över såväl soldaterna vid fronten (lärarna) som civilbefolkningen (barn och föräldrar). IT-mamman visar att hon med teknikens hjälp kommit närmare människor med makt i frågan och kan visa att hon tror på dialog. Medan jag bloggar vidare för att bearbeta min frustration som farmor och söka svar på frågan "Voffor gör di på detta viset?".

Tänker följa Holmgång en blogg med fokus på Stockholm stads IT-verksamhet, för att hålla mig ajour. Nu senast har han funderingar kring informationen att stadens IT-direktör numera ingår i IT-ministerns digitaliseringsråd. Sedan en runda bland mina favoriter för ett nedslag i det som rör sig i deras tillvaro – MinaModerataKarameller noterar att debattglädjen torkat in med tanke på händelserna i både Japan och Libyen; Opassande Emma ber om två klick för två barn; Mark Klamberg ger en inblick i pedagogik med exempel ur sin värld och kommenterar att Datainspektionen omprövat sin roll; samt Opinionsbloggens Johannes Forsberg, som folkbildar oss om hur klickhysterin fungerar. Allt detta och mycket därtill, som vi måste förhålla oss till på ett eller annat sätt.

Intressant.

Bistå andra i konsten att bedriva dubbelspel?

Igår spetsade en god vän öronen och undrade – hörde hon rätt? Ringde och undrade hur jag hade uppfattat det hela. Det handlade om biståndsminister Gunilla Carlssons utspel om att lämna bistånd till nätaktivister, vilket med tanke på regeringens åtgärder för att via FRA övervaka och kontrollera svenska folkets aktiviteter på internet var nyhetsinslaget häpnadsväckande.

Då jag hade haft annat för mig blev det till att googla efter nyhetsinslaget och då häpnar jag inför ointresset att belysa detta ur andra synvinklar än ett biståndsperspektiv: SvD Näringsliv; DN; SVT Rapport; Expressen; NSD; Veckans Affärer; Realtid.se; Östran; Senaste nyheterna; Presskontakt.se; och UD-bloggen. Pressmeddelandet från Utrikesdepartementet följs upp på Moderaternas hemsida där inbjudan till möte den 10 mars 2010 noteras och ”Har du idéer och vill delta? Mejla oss på UD och berätta hur du vill att informations- och kommunikationsteknologi ska användas för att stärka frihet och demokrati i utvecklingsländer. Mejla dina idéer och en presentation av dig själv före den 24 februari till: openaid@foreign.ministry.se ” Allt applåderas av Jarl Hjalmarson stiftelsen som driver kampanjen Befria nätet. Låt oss anta utmaningen att bidra med frågor hur man tänker när man tror att den regering, som själv uppträder med stor misstro mot sitt eget folk, har något att lära andra!

Idag slår UD på stora trumman och Piratpartiets ledare Anna Troberg tar tillfället i akt att hos SVT Debatt göra en tillbakablick samtidigt som hon naturligtvis med tillfredsställelse noterar att Carl Bildt ibland pratar som en piratpartist. Men, jag tycker mig nog se att både Gunilla Carlsson och Carl Bildt mest talar med kluven tunga.

Tack vare sökmotorn Google fann jag också att inget är nytt under solen. Ny Teknik skrev redan i maj 2004 om Sidas satsning på bistånd genom IT. Trist bara att det är lättare att se Informations- och Kommunikationstekniken som en viktig beståndsdel i demokrati och mänskliga rättigheter långt borta än här hemmavid.

Intressant.

Bevis på vuxnas tillit till den unga människan?

Den frågan ställer jag mig sedan jag läst artikeln Magplask för hyrdatorer i skolan, som handlar om Gävle kommun, där IT-avdelningen och förmodar jag – kommunledningen – gjort en bedömning, som visar sig inte fungera ute i verksamheterna. Jan Svärdhagen, som arbetar som strategisk ansvarig för nätutbildning vid Högskolan Dalarna kommenterar på sin blogg IT & Etik och ger sin syn på saken. Hans jämförelse med ett barnlås i bilen är välfunnen. Det är precis där skon klämmer. Kan man verkligen sätta bärbara datorer i händerna på gymnasieelever, utan en mängd restriktioner? Helt klart ser IT-avdelningen med allt sitt säkerhetstänk att unga människor utgör en säkerhetsrisk, varför man valt en låst plattform, vilket visat sig föra med sig så pass många problem att IT-chefen nu valt att stoppa arbetet. Svärdhagen skriver ”Att de ska avgöra vilka rättigheter som skall sättas på datorerna är lika feltänkt som att låta vaktmästaren på skolan bestämma vilka böcker som skall användas i undervisningen.”

Hur kommer det sig att internet idag ses som en så riskfylld miljö att vuxna i de ungas närmiljö inte längre tror sig om att kunna delge unga människor att med frihet följer ett ansvar och vad som krävs för att systemet med hyrdator ska fungera på ett bra sätt. Om IT-avdelningen är så måna om säkerhet, som det här vittnar om, har de en uppgift i klassrummet. Inte för att komma med pekpinnar, utan vara en del i lärandet om detta informations- och kommunikationsverktyg. Vad jag kan förstå är det inte möjligt för lärare och elever i Gävle att arbeta så som Kristina Alexanderson gör med hjälp av Facebook.

Kristina berättar också om hur hon arbetar med Creative Commons och att eleverna därigenom får kunskap om upphovsrätten och att det finns kreatörer som från första stund har tagit ställning till hur deras verk får användas av andra. Regeringen har bekostat en särskild broschyr för att behaga upphovsrättsägare, de flesta företag inom nöjesindustrin med enbart närstående rättigheter, vilka de köpt upp av de som skapat verken i fråga. Men något motsvarande om Creative Commons och finansierat av Regeringskansliet finns inte vad jag vet. På den kanten är man fullt upptagen med att räkna ut hur man ska kunna skärpa upphovsrättslagen så att upphovsrättsbranschen får sin vilja fram att kan göra teleoperatörerna ansvariga för vad vi användare gör när vi är ute på nätet. Man kan verkligen ställa sig frågan Ska allt offras på upphovsrättens altare? En rubrik som Anne-Marie Eklund Löwinder använde sig av när hon i mitten av december förra året skrev hos Trendspaning.se om Veckans säkerhetsspaning.

Avrundar med Emanuel Karlstens rapport från Wikipedias 10-årsfest. Jag kan bara hoppas att de som älskar Wikipedia tar Emanuels ord till sitt hjärta. Bara genom att lyssna till allvarligt menad kritik från någon som gillar Wikipedia kan Wikipedia bli bättre. Jag vet att Piratpartiets Anna Troberg var där. Det ska bli intressant se vad hon tycker. Såg att hon var taggad på ett foto av Linda Skugge.

PS. Det var riktigt roligt att läsa artikeln om Piratpartiet i SvD. DS.

Intressant.

Klarar de valda att värna rättsstaten Sverige?

Computer Sweden noterar att Anna-Karin Hatt är IT-minister och undrar om branschen vet vem hon är. Inte bara telekombranschen undrar måste jag säga. I lika hög grad undrar många av oss, som gillar att leva delar av våra liv uppkopplade mot världen, hur hon ser på internet och dess möjligheter till information, kunskaps- och skapelseprocesser samt kommunikation. I en artikel häromdagen fick vi veta att den inte är hennes it-kunnande som lett till utnämningen. Det är gott och väl att regeringen insett att IT är ett tvärsektoriellt område, men frågan är om valet av minister kommer att fungera som hämsko eller gynna en sund utveckling. Själv ser hon sin roll som förhandlarens med uppgift att få alla att dra åt samma håll. Men, om grundinställningen i de olika departementen präglas av en räddhågsenhet och en i långa stycken negativ attityd till användningen av internet och dess möjligheter för andra ändamål än övervakning och kontroll, kan en samordning tvärtom hindra utvecklingen. Det finns många tecken som talar för att vi går mot ökad censur och en förbudslagstiftning i spåren av riksdagsledamöters framfart där de låter sina egna rädslor bli förhärskande. Samtidigt vet vi att den, som kan tekniken, lätt kan kringgå dessa hinder. Men inför ett lika okunnigt folk kan politikerna skapa illusionen att de tar itu med saker och ting. För att stå emot denna rädsla kan det hjälpa att tänka på skogens träd, alla dessa transporter och det utrymme som krävs för förvaring – ett tack till Techrisk för detta tänkvärda bidrag.

En annan ministerutnämning som ger sken av att regeringen behöver snälla flickor på viktiga poster, det är det fortsatta förtroendet för Beatrice Ask som Justitieminister. Vid sidan om detta svaga kort kommer socialdemokraterna att utse en ny ordförande i Justitieutskottet – Morgan Johansson, vilket SR; DN; SvD; Aftonbladet och många andra skriver om. Jag har svårt glömma den anmärkningsvärda hållning som han intog hösten 2005 i förhållande till apatiska flyktingbarn och deras föräldrar. Något som Gellert Tamas senare dokumenterade i sin bok, vilken DN:s Maciej Zaremba skrev om för litet drygt ett år sedan. Det är inte så att jag sörjer att Thomas Bodström bytts ut, utan jag behöver lufta att jag känner en stark oro för att vi i hans ställe fått en ordförande, som beskäftigt hjälper likasinnade och därför är lätt för repressiva krafter att manipulera. På dessa poster behöver rättsstaten Sverige politiker utrustade med hög personlig integritet och en stark rättskänsla. Har vi fått det?

Efter detta kan det passa med en påminnelse om riksdagens syn på oss som medborgare, vilket uttrycks i lagar och förordningar. Inleder med Frendo, som samlat en hel del läsvärt i likhet med Mark Klamberg och StoppaFRAlagen.nu. Vi är nu uppe i 311 dagar med FRA. Det är dags att känna den nyvalda riksdagen på pulsen – hur ser de på internet? Hax har gjort en första genomläsning av ACTA-avtalet och fått en del intressanta kommentarer. Undrar om några etablerade medier kommer att ägna tid åt en analys eller om de tiger och samtycker. Fortsätter med Nicklas, som skriver om Yttrandefriheten, webben och nätet. Går vidare till Lars-Erick, som skriver lyriskt om en liberal integrationspolitik. Sedan Opassande som visar ännu ett exempel på människors obändiga skapelselusta till förargelse för den som anser sig ha upphovsrätt på att kunna hindra våra infall. Vidare till Anna Troberg som också påminner om ministrarnas tidigare bravader och väljer att vara förhoppningsfull när det gäller den nya it-ministern.

Avslutningsvis måste jag uttrycka min motvilliga beundran för S D:s förmåga att hålla media sysselsatt. JK-anmälaren och Justitieutskottets nyvalde ordförande har i alla fall en sak gemensam; synen de apatiska flyktingbarnen och deras föräldrar.

Intressant.

Vilka tjänar på propagandan om det farliga internet?

Nu och då hör och ser jag nyhetsinslag, där journalister inte visar den oväld som vi har rätt att begära när det gäller internet. Alldeles nyss hörde jag på SR:s Studio Ett ett inslag om grooming där en privat företagare, som etablerat sig i ”branschen som kan konsten att sko sig på rädslan för pedofili” helt ostört fick fabulera om sin frälsargärning på det farliga internet. Det hade varit klädsamt om en forskare som t ex Elza Dunkel hade fått komma till tals som motvikt. Men det är klart – nu har moderaternas makt ökat och då gäller det att hålla sig väl med den nya maktens tjänare. Det är väl känt att moderatkvinnorna bedriver en kampanj mot grooming sedan en tid tillbaka. Den kampanjen borde Studio Ett hålla sig för god att medverka i.

Studio Ett tar även upp att datalagringsdirektivet är på gång och jag häpnar över att det är internetleverantörerna som verkar vara de enda som står upp för oss användare. SvD skrev tidigare idag om att ett förslag kommer i december och jag tolkar det som att det blir årets julklapp från regeringen och socialdemokraterna till det svenska folket. Sedan blir det vi kunder hos internetleverantörerna som tvingas betala för det kalaset. I det längsta har jag värjt mig mot tankarna att jag – för att visa vad jag tycker om att staten lägger sin näsa i blöt i allas vår internetbyk borde kryptera min kommunikation – men sedan tyckt att jag inte ska behöva göra mig det omaket. Men en längre tid har jag tänkt att rätten för mig och andra att få ha våra privata liv ifred uppenbarligen inte kan ske med mindre än att vi gör slag i saken, d v s lär oss hur vi gör för att markera att våra privata liv är vår privata sfär och inget som angår någon annan. Undrar varför media inte ser ut att vara intresserad av att se attacken mot enskilda individers användning av internet ur det perspektivet?

Under en tid har allt fler röster höjts för ett förbud mot anonymitet och därmed underförstått även olika anonymiseringsverktyg och -tjänster. När jag nu läser Niclas Lundblads artikel i Computer Sweden förstår jag att det är hög tid att ta ställning – fortsätta medverka i dessa makthavares övervakning och kontroll av vartenda aningslöst får i skocken tills de ringat in vilka som ser ut att vara svarta eller att stå upp för fri- och rättigheter som medborgare. Dit hör rätten att få betraktas som en hederlig individ tills att motsatsen bevisats och att min lust att stå upp för mina medborgerliga fri- och rättigheter genom att bland annat använda anonymiseringstjänster inte får tolkas av statens tjänare som bevis på att jag är en ljusskygg och därmed ohederlig person.

Ju flera hederliga individer som på detta sätt står upp för sina rättigheter, desto svårare blir det för all sköns krafter att i skydd av människors hysteri inför pedofiler och terrorister (i den ordningen) göra oss alla till måltavla för statliga och privata aktörers intrång. Den politiska beskäftigheten borde kunna hållas i schack genom att varje sunt tänkande politiker ställde sig frågan: - Vilka tjänar på propagandan om det farliga internet? Är det sådana intressens ärende som jag vill gå? Ser att Marit också har problem med att inte veta hur man gör – det behövs att någon berättar för oss innan även det blir förbjudet. Rick Falkvinge skriver att Staten kräver nycklarna till ditt liv; Hax skriver Skyll inte på mig; och Anders S Lindbäck har gjort en lista över intressanta ärenden i riksdagen under resten av året. Uppdatering: Mark Klamberg noterar att även Polismetodutredningen kommer i december.

När nu statsministern presenterat sin nya regering med bland annat en helt ny IT-minister, som också har ansvar för de regionala frågorna, är vi många som ställer oss frågan var hennes styrka i fråga om denna tekniks användning ligger. Av artikeln hos IDG.se drar jag slutsatsen att regeringen prioriterar företagens it-användning och polisens övervakning och kontroll. Värnet av medborgarnas fri- och rättigheter samt rättssäkerheten för enskilda individer, som vistas delar av sin dag på nätet, talar man mycket tyst om. Ser också att många jublar över den satsning som regeringen gör genom de pengar som PTS förfogar över. Om detta och tidigare anslagna medel skriver även Jordbruksverket, SR P4 Jämtland och Länsstyrelsen som t ex här i Värmland. Dogge har dragit en del slutsatser. Scaber Nestor verkar helt perplex av att den nya hatten inte är mera använd :). Jag tror att han misstar sig. Av vad jag läst får jag intryck av att hon inte går av för hackor och att hon redan finns med i bilden som Maud Olofssons efterträdare. Det ska bli intressant se om vi här har att göra med en anhängare av ett öppet och fritt internet eller om hon redan sällat sig till dem som anser att skyddet för producentföretagens närstående rättigheter inom upphovsrätten är väl balanserad i såväl EU-direktiv som lagstiftning. Johan Hallsenius, chefredaktör hos Computer Sweden läser in att satsningen på Anna-Karin Hatt tänder hopp om ljusare tider för framtidsbranschen IT. Men, det beror väl helt på var man har sitt hjärta. Kan tänka mig att ”säkerhet och kontroll” redan är en rätt lönsam del av branschen. Futuriteter noterar Sveriges övervakningsexport m m.

Anna Troberg reflekterar och resonerar om Piratpartiets jobb idag och framgent. Opassande har funderingar kring höger och vänster i politiken samt upphovsrätten. MMN-o jobbar för att få tillbaka sin utrustning sedan kommunens IT-folk polisanmält hans användning av den kabel, som ingår i verksamhetslokalens utrustning.

Intressant.

Sverige – ett Informations- och Kommunikationssamhälle?

Johan Hallsenius, Chefredaktör, Computer Sweden spånar mycket intressant om vad som kommer att hända med it-frågorna efter valet. Oavsett vilket av hans fem scenarier, som vinner insteg hos regeringsbildarna, står det klart att it-politiken behöver en uppryckning. Hallsenius konstaterar: ”Hittills har valrörelsen inte precis handlat om it-frågor. En stor omorganisation i departementen efter valet i syfte att lyfta fram it-politiken ligger därför knappast i korten – oavsett vem som vinner. It-frågorna har alltför låg prioritet. Och det är illa. Svensk offentlig sektor behöver press uppifrån för att effektiviseras med hjälp av it. Hushållen och företagen behöver en toppmodern it-infrastruktur. It- och telekombranschen behöver ett begripligt och stabilt regelverk för att våga investera. Skolan behöver ett jättelyft för att komma i kapp resten av samhället.”

Tidigare har CS noterat att inget parti orkar lyfta it-frågorna i valrörelsen. Det känns med förlov sagt rätt oförskämt, med tanke på att det är just det förhållandet som lett till att Piratpartiet bildats. Jag kan tydligt se att detta parti är sprunget ur de etablerade partiernas negativa förhållningssätt till informations- och kommunikationstekniken i händerna på vanliga människor främst därför att de därigenom fått möjlighet att granska makthavarna på ett helt annat sätt än tidigare. Men, att tekniken samtidigt gör det möjligt för människor att skaffa sig mer kunskap om det till synes enkla och okomplicerade, det kommer bort i sammanhanget.

Man kan verkligen fråga sig hur skolan ska kunna få ”ett jättelyft” med den inställning tilll internet, som sprids av tongivande politiker som Cecilia Wikström och Cecilia Malmström, båda inom Folkpartiet, vars partiledare är utbildningsminister. Medierådet, där de hämtat sin kunskap, ”arbetar med barns och ungas mediesituation, med syfte att minska riskerna för skadlig mediepåverkan samt att öka förståelsen för barns och ungas kreativitet och aktiviteter på internet”. När jag ser hur dessa politiker använder sig av deras arbetsmaterial, då kan jag inte låta blir att undra hur Regeringskansliet, som rådet sorterar under, ser till att den andra delen av rådets uppgift får större genomslagskraft. Och om barnens far- och morföräldrar ska kunna ses som resurser i den här utvecklingen, då måste politiker och media sluta skrämmas med internets farligheter. Det är framförallt bland människor 55+ som intresset för internet måste öka om Sverige fortsatt ska ses som ett Informations- och Kunskapssamhälle.

När människor uppför sig illa mot varandra, då är det tydligen i Folkpartiets tankevärld internets och sociala mediers fel. Inte att de människor, som hanterar dessa redskap, brister i sin förmåga till inlevelse och drivs av en vilja att göra andra illa eller vill ge tillbaka med andra mynt. Eftersom dessa FP-kvinnor säger sig måna om barn och ungdomar, anser de att det behövs särskilda åtgärdsprogram för att barn och ungdomar ska förstå att de måste uppföra sig på ett juste sätt, även när de använder datorer och mobiler. Kommen så långt börjar jag tvivla på om det verkligen är omsorgen om barnen, som är deras egentliga motiv. Vid det här laget har vi lärt oss att omtanken om barnen används av många intressenter, som av andra skäl vill övervaka och kontrollera internet. Om de verkligen brydde sig om barnen, skulle de väl vilja att barnen rustas för ett framtida liv, där tillgång till internet och olika verktyg för information och kommunikation vore fullkomligt självklara verktyg för deras kunskapsbyggande.

Som ni märker håller jag på att bearbeta de känslor, som dessa kvinnor rivit upp i mitt inre. Mest därför att Cecilia Wikström, på den position där hon är, inte begriper att lagar och förordningar måste vara desamma oavsett om man är på nätet eller någon annanstans. Sedan undrar jag vart de vill komma med att vädra sin teknikrädsla, eftersom den stämmer väldigt illa med utspelet om en IT-strategi för skolan, även om vi kan se att deras parti, Folkpartiet, inte är särskilt het på gröten. Av detta drar jag slutsatsen att om Sverige ska återta förlorad mark på kultur- och kunskapsområdet, då måste flera göra som jag – rösta på Piratpartiet.

Avslutar med en liten fredagsrunda: Opassande; Joshen; Polisstaten; Techrisk; Svensk Myndighetskontroll; Christian Engström; och Lars-Erick. Imorgon blir det några timmar på Sergels torg i Stockholm för utdelning av flygblad och samtidigt skaffa mera valmaterial.

Intressant.

Lustig känsla att vara en illustration.

I veckans snackisar hos SVT görs det rätt stort nummer av att Piratpartiet är överrepresenterade bland de tongivande bloggarna i bloggosfären. Intressant dock att man inom de etablerade medierna inte i någon större utsträckning frågar sig varför. När jag själv väcktes ur min törnrosasömn och upptäckte att det parti, som jag hade röstat på – var på väg att driva igenom FRA-lagen, började en resa där jag lärt mig allt mer om etablerade politikers och traditionella mediers förhållningssätt gentemot informations- och kommunikationstekniken samt internet. Ju mer jag lärde mig om deras inställning desto närmare drevs jag mot Piratpartiet, som jag idag ser på med helt andra ögon. Där jag i juni 2008 såg ett parti som försvarade fildelande fjortonåriga fjunisar, ser jag idag ett parti, som med kraft står upp för demokrati och mänskliga rättigheter samt ett starkt skydd för integritet och rättssäkerhet.

Dessutom har den ökande kunskapen om IT och Internet tvingat mig att sätta mig in i vilka krafter som arbetar för reglering, blockering, filtrering och censurering av internet. Därför inger det mig en rätt lustig känsla att ett av mina blogginlägg får utgöra en illustration till det som man i SVT:s studio finner så anmärkningsvärt att det måste ordas särskilt om det, d v s fenomenet med politiska bloggare som ställer upp för Piratpartiet. Med tanke på den syn på internet, som är förhärskande bland etablerade politiker och dito medier, vore det mer egendomligt om inte politiskt medvetna nätanvändare gick åt det hållet. Som en god illustration till detta länkar jag till Markus ”Lake” Berglund som nu bestämt sig att rösta på Piratpartiet istället för det parti, som han är medlem i – Centerpartiet. Välkommen i gänget!

I det sammanhanget kan det passa med en länk till dagens bloggpost i Norrtelje Tidning, där jag vill belysa informationens roll i kunskapsprocesser med utgångspunkt från andra mediers syn på Wikileak. Till det senare har jag fått ytterligare en pusselbit – en artikel i New Statesman, som C Magnus Berglund skrev om på Facebook. Där kan man läsa om hur Julian Assange arbetar för att skadorna av en publicering ska kunna minimeras. Sedan en liten runda till Opassande; Christian Engström; Hans J; och Oscar Swartz.

Intressant.

Tekniken i människans tjänst?

Frågetecknet i rubriken är befogat mot bakgrund av att informations- och kommunikationstekniken i allt högre grad används av statsmakterna för att avlyssna och hålla kolla på medborgarna. Carl Bildt tar till orda på SvD:s debattsida Brännpunkt där han bland annat skriver: ”Sverige tillhör spetsnationerna när det gäller modern kommunikationsteknologi och vi bör redan av det skälet vara beredda att ta ett särskilt ansvar för att driva på det internationella samarbetet kring cybersäkerheten och friheten på nätet. Vår profil i MR-frågorna ger oss också trovärdighet på ett område som innehåller många viktiga intresseavvägningar mellan å ena sidan användarnas frihet och skyddet för den personliga integriteten och kravet på säkerhet och kontroll för att bekämpa missbruket å den andra.”

Det är synnerligen tveksamt om Sverige fortfarande kan vila på de lagrarna, med tanke på införandet av lagklustret kring FRA:s verksamhet och all annan lagstiftning, som utgår ifrån att alla medborgare får finna sig i kontroll och övervakning av trafiken på nätet, eftersom det finns brottslingar även där. Normalt ska det föreligga skälig misstanke om brott till grund för spaning och sedan ska det finnas en rättssäker procedur kring åtgärder mot den misstänkte. Det verkar vara helt satt ur spel. Idag skriver Oscar Swartz i Computer Sweden/IDG.se om razzian mot det s k hackarspacet Forskningsavdelning i Malmö för en tid sedan och igår skrev Marcus Fridholm med bloggen Sagor från Livbåten och en lång rad andra bloggare om Umeå-polisens tillslag i förrgår mot Piratpartiets riksdagskandidat Mikael Nordfeldt. När jag läser vad Oscar och Marcus skriver kan jag förstå att ”vän av ordning” kan ha svårt att förstå sig på den experimentverksamhet, som pågår under begreppet ”hackarspace”, eller att en it-chef i en kommun, av rädsla för sitt eget skinn, är överkänslig när anställda på en lägre nivå i en annan förvaltning tillåtit en idag känd piratpartist att använda kommunens lina. Men nog är det väl underligt att man inte kan prata med människor och ta reda på hur saken ligger till istället för att blanda in polisen det första man gör. Inte undra på att polisen har det svettigt och inte hinner med.

Men det är klart, vad kan man begära av kommunala chefer nu för tiden? Här i Norrtälje har vi ju en personalchef som rådde en kollega att anmäla ett fackligt ombud för olaga hot, när denne flaggade för att oenigheten dem emellan måste lösas på annat sätt. På förbundsnivå, var ombudets tanke, medan det passade den aktuelle förvaltningschefen att tolka det på annat sätt och därmed bli av med en besvärlig motpart. Anmäld till polisen måste han ersättas som ombud under utredningstiden. Ja, så smart kan man vara när andan faller på, men det inger knappast förtroende.

Staten stjäl datorer, skriver Oscar. Det borde de inte behöva göra med den satsning som nu sker på polisens it-utveckling, vilket också skrivs om hos IDG.se. Men, det beslagtagna materialet kanske behövs i undervisningen?! Hur som helst är det trist att så mycken mänsklig energi går åt till så liten mänsklig nytta.

Intressant.

Fyra dagar kvar . . .

... innan FRA kan ta sina superdatorer till hjälp och bygga sociogram av våra rörelser via fiberkablarna, ifall vi rör oss i någon misstänkt persons krets eller besöker webbsidor som staten klassar som suspekta. Samtidigt som IT-branschen talar om betydelsen av IT för utveckling av såväl samhälle som affärsliv, fokuserar politiker och en del av denna bransch på the dark side of the net på ett sätt som gör att en betydande mängd av kreativ kraft hos Europas medborgare går åt till att skydda sina privata liv och medborgerliga aktiviteter mot dessa övervakare. Bara för att det är tekniskt möjligt tycker EU:s folkvalda politiker (utan någon djupare reflektion förefaller det) att det är lämpligt att göra på detta sätt. Skamligt! Att en allt större del av branschen vill vara med och tjäna pengar på den spekulation i människors rädsla, som allt fler politiker bygger sin makt på, kan ingen klandra – affärer utvecklas där det finns en marknad.

Därför vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till meddelandet om Infrastrukturminister Åsa Torstenssons resa till Washington. Vill så innerligt gärna tro att det finns en riktig substans där värnet av demokratiska fri- och rättigheter är ledstjärnor, men när jag ser hur långt in i vårt lokala samhälle, som upphovsrättslobbyns krav på bevakning av innehållet i kablarna har trängt in, blir jag missmodig.

I veckan som gick hade Sverige besök av Lawrence Lessig, juridikprofessor från Stanfords Law School, pappa till Creative Commons License, vilket jag tidigare skrivit om. När jag kollade Skolverkets råd gällande upphovsrätt, såg jag att de verkar vara utformade av Mathias Klang, lärare och forskare på IT-universitetet i Göteborg. Mattias Klang har skrivit böcker och brukar föreläsa om upphovsrätt och Creative Commons, därför är det rätt märkligt att avsnittet om upphovsrätt inte innehåller någon information om Creative Commons och en länk till de fakta som samlats på annan plats. Detta då CC är en är en registrering anpassad till den digitala eran och således behöver läras ut till lärare och elever, vilka också kan vara upphov till olika verk genom sin bearbetning (remix) av material, som ger dem input i tankeprocesserna under sin tid i skolan.

Så några ord om bloggposten igår Teliasonera – Budbärare eller kontrollstatens tjänare? Idag har Karin Nordlund, Informationsansvarig Telia Kundrelationer svarat i bloggens kommentarstråd. Det tackar jag för, men det finns ett trovärdighetsproblem – Teliasonera vill inte aktivt pröva lagligheten i FRA-lagens pålagor om leverans av svenska folkets trafikdata, men försöker göra troligt att företaget inte kommer att underlätta att krypteringen kan forceras.

Ser att OlofB roat sig med att syna effekterna av våra ansträngningar. Noterar också att Bloggvärldsbloggen uppmärksammat saken utöver Argast nu; Scaber Nestor; Törnebohm; Webhackande; Sandrability; och Opassande med en inre dialog. MinaModerataKarameller noterar att det rör på sig, men nog verkar det vara lättare att se problematiken när gemene man kan skaffa sig inblick i andra människors liv, än när staten sysslar med samma sak. TRIST!

Avslutar med en länk till MEP Christian Engström, som förklarar Piratpartiets inställning till Stockholmsprogrammet och de möjligheter till inflytande som finns i Europaparlamentet.

Intressant.

Hemliga ACTA försvagar demokratin.

Såg redan igår att DN publicerat en intervju med regeringens sakkunnige i fråga om ACTA-avtalet, Magnus Graner på justitiedepartementet, men förmådde inte tända om efter det inlägg som jag redan höll på med. Dessutom blir denna nyhet inte inaktuell i första taget, då det går att vändra och vrida på den och dess innehåll på ett antal olika axlar beroende på i vilken utsträckning förtroendet för regeringen är intakt. Redan igår kom jag på mig med att känna sorg när jag kom på mig med att jag kände rejält tvivel och tänkte tankar som ”det är dags att säga det nu”, ”men det kostar ju inget, eftersom det enligt den nya konstitutionen är EU som beslutar och Sverige sedan bara har att packa och rätta sig”. En journalist, som jag känner förtroende för, DN:s Hans Rosén, får svar på sina frågor, men vad har dessa svar för betydelse för saken rent konkret!? Hos mig själv kan jag se vad hemlighetsmakeriet redan har ställt till med.

Då jag följer många intressanta människor både på twitter och facebook nås jag också av intressanta länkar till sådant, som händer kring bland annat ACTA-avtalet. Isobel skriver idag i Expressen Hemliga ACTA – hot och skandal. Karl Sigfrid ser det som pågår i ett förklarande ljus. Via OCQ kommer jag till p2p.net och kollar länkar, där en leder till Wireds Epicenter och artikeln Copyright Time Bomb ... med intressant information om vad som är på väg att hända i USA. Det förklarar väl varför det var så viktigt att förlänga upphovsrätten för inspelad musik tidigare i år? Vår MEP Christian Engström publicerar fakta om musikindustrin åren 2004 – 2008, som talar sitt tydliga språk. Oscar Fredriksson ställer också frågan: - Vad betyder positiva signaler om ACTA? Berinder skriver om Acta i det demokratiska samtalet. Scaber Nestor undrar om digitala bibliotek kan vara lösningen på problem som följer av upphovsrättslobbyn skräck för den digitala miljön. Mindpark bjuder på gästbloggare, Sölve Dahlgren, som ger ut sin debutroman Innebandypiraterna på eget förlag och i samband med det skriver han intressant om den historiska utvecklingen från att vara beroende av bokförlag till utgivning på egen hand. Läsvärt.

När etablissemanget kör över människor, som ser informationsteknikens möjligheter, är det bra att det finns människor som analyserar och beskriver läget – Hax gör här ett mycket bra inlägg med fokus på politiken All makt går ut över folket. Hoppas innerligt att Piratpartiet kan medverka till att vi kan vrida politiken tillbaka till grundlagens All offentlig makt utgår från folket.

Intressant.

Nätneutralitet, ACTA-avtalet m m

Så har då Ordförandeskapets Visbyagenda om EU:s framtida IT-politik klarats av och självklart är jag intresserad av resultatet. Som underlag för konferensen fanns dels konsultrapporten A green knowledge society /Ett grönt kunskapssamhälle och en alternativ rapport Our Visbyagenda/Vår Visbyagenda, vilka är tillgängliga genom länkar i DN:s artikel Internetexpert: Bra med EU-regler för nätneutralitet. Gotlands Tidningar skriver också om arrangemanget – skoj notera att där refereras till PP:s lokala företrädare. För mig som nätmedborgare är det viktiga diskussioner som förs.

I det sammanhanget tycker jag att Juliagruppen och WeRebuild.eu är viktiga aktörer. De medverkade i det seminarium som Näringsdepartementet anordnade den 28 oktober. I detta inlägg på Departementets blogg finns en länk till eftersändningen, värd att titta på. Munkhammars medverkan var intressant, då han synliggjorde konflikten mellan ett helt efterfrågestyrt internet, där kunderna betalar för vad de önskar ha tillgång till, och en del andras uppfattning att internet är en infrastruktur, som bör vara tillgänglig för alla, vilket innebär att staten bör svara för detta nät i likhet med vägnätet.

I DN-artikeln, som jag inledde med, är det Patrik Fälthström, medlem i regeringens IT-råd, som uttalar sig och spontant tänker jag: - Hur mycket kommer regeringen att lyssna på det örat? Ja, det återstår att se. Det framgår inte av artikeln, eftersom ett konkret förslag inte läggs fram förrän inför ministerrådets möte i december och den 1 januari tillträder Spanien som ordförandeland.

Medan vi väntar på det fortsätter vi hålla koll på processen kring det hemliga Acta avtalet. DN Europa2009 berättar idag att det som sagts på mötet i Seoul fortfarande är hemligt. (För alla, utom de s k insiders, som vi har fått uppgift om via Keionline är det väl bäst att tillägga). It-jurister varnar för Acta-avtalet skriver DN och refererar till ett par jurister, som tittat på det PM som EU-kommissionen upprättat. Där sägs bland annat ”Operatörerna måste ställa upp på ett system där användare kan stängas av eller få sin uppkoppling begränsad efter varningar om att de gjort intrång i upphovsrätten”. Det innebär att operatörerna tvingas till formuleringar i avtalsvillkoren, som betyder att de inte längre kan anses ha den budbärarimmunitet, som e-handelsdirektivet bygger på. Den ena handen vet uppenbarligen inte vad den andra sysslar med.

Dessutom kommer dessa avtalsvillkor att leda till att upphovsrättslobbyn kan fortsätta med sin destruktiva verksamhet. I en kommentarstråd till ett tidigare inlägg fick jag följande:

”Men den dagen en domstol dömt att någon inte får ha access till nätet, tror du då att personen kan vända sig till en annan ISP? Nej just det, att ge en sådan person access skulle ju vara att obstruera rättvisan. Kontentan blir att det helt enkelt måste bli förbjudet att lämna sitt trådlösa nätverk öppet för andra, att dela med sig måste bli förbjudet, eftersom det då är att obstruera rättvisan. Dessutom, om staten skall ha någon som helst möjlighet att straffa folk som ger dömda access, så måste inloggning till internet ske med identitetskontroll under hot om straff. Din uppkopplade får inte användas av någon annan än du själv”.

Ja, det citerade visar att diskussionen om huruvida det är rimligt att upphovsrättslobbyn ska få styra internets framtid på sätt, som nu sker, den lär öka i styrka allt eftersom användare får klart för sig vad som pågår. I det sammanhanget kan det vara intressant att känna till de möjligheter till inflytande, som vi har, som EU-medborgare, nu när den för en del så misshagliga Lissabonstrategin ska gälla. DN skriver i en artikel att en miljon EU-medborgare kan kräva att en fråga, som ligger inom EU-kommissionens ansvarsområde, ska tas upp på kommissionens agenda och behandlas enligt den vanliga tågordningen. Kommissionen vill ha in synpunkter senast den sista januari när det gäller ett regelverk kring detta, som t ex åldersgräns och eventuell tidsbegränsad insamlingstid o s v. Här har PP en given uppgift.

Andra som berör samma tema – Karl Sigfrid; Liberal och långsint; Opassande; och Svensson. Den senare påstår att det handlar om odemokratisk kapitalism, men glömmer då att det är de demokratiskt valda politikerna, som förhandlar för vår räkning och skriver under avtalet. Det är politikerna som har uppdraget att väga samman olika intressen.

På det mejl, som jag skrev häromdagen har jag fått 1 svar av uppemot 57 möjliga:

Hej!

Tack för ditt viktiga mail med användbar länkning till de olika källorna.

Jag måste medge att jag tycker detta är synnerligen svårt och snårigt. Jag försöker ordentligt sätta mig in i telecompaketet och Acta-avtalet.

Bästa hälsningar

Helena Bargholtz

Riksdagsledamot Stockholms län

Folkpartiet Liberalerna

Justitie- och konstitutionsutskotten

Ett varmt tack till Helena Bargholtz, som jag önskar lycka till när det gäller att skaffa kunskap i saken innan hon fattar beslut.

DNMR har sökt svar på frågan: - Hur stoppa ACTA? Säga vad man vill om allt detta, men nog hjälper det oss att förkovra oss i hur världen styrs ;-) MinaModerataKarameller skrev igår om att flera myndigheters e-postservrar är belägna i andra länder, vilket innebär att de kommer att finnas med i de trafikdata, som passerar landsgränsen. Således är jag i gott sällskap, när allt det, som jag gör på nätet ska levereras in till FRA. Men, förresten är det inte så att en kopia av alla svenskars trafikdata kommer att via samverkanspunkter levereras till FRA:s utvecklingsverksamhet från och med den 1 december? Det sägs att elände bärs med jämnmod om det bärs lika av alla, men dit har jag inte kommit än.

Intressant.

EU-valet - en förövning?!

På hemväg idag såg jag affischer med partiledarnas nunor och blev verkligen häpen. Varför affischer med bilder på människor, som vi inte kan kryssa för på valsedlarna vid valet om drygt en vecka? Märkligt! Sedan förstod jag att de partier, som lanserar sina partiledare, de ser EU-valet som en förövning inför nästa års riksdagsval, men nog undrar jag om det är en riktig strategi.

Hemma läser jag P J Anders Linder och ser att han ett försök att analysera rörelserna mellan partierna och noterar vad som är på gång bland de yngre väljarna. Mårtensson kommenterar och pekar på det ohållbara i att ledande företrädare fokuserar på internet mer som fyllt av problem än av möjligheter. Något jag själv skrev engagerat om för några dagar sedan. Moderaterna ser ut att tro att FRA-lagarna ska kunna motiveras med att beskriva nätet som roten till allt ont. Men, hur man än vänder sig, går det inte att prata bort att många unga vid olika mätningar av opinionen visar sitt stöd för Piratpartiet.

En röst på Piratpartiet är en medborgare som har fått nog skrev Isobel Hadley-Kamptz i Expressen igår. Mycket väl formulerat! Det känns skönt att vara i gott sällskap. Har sänt ett inlägg till NT:s politiske chefredaktör i hopp om publicering i veckan, sedan jag fått påskrivet att min röst på Piratpartiet skulle vara en bortkastad röst. Därför var det roligt läsa hur Josh och Teflonminne under sitt meningsutbyte noterat vad som händer i Sverige just nu. Samtidigt kan vi i dagens Aftonbladet läsa en artikel om Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge, vilket visar att de etablerade partierna nu känner sig hotade. Rick själv skrev igår att han har fått hjälp av olika kvinnor i och runt partiet att inse att bilden av honom är mycket annorlunda inåt bland medlemmar och sympatisörer än den bild som utomstående har fått av honom. Opassande beskriver detta ledarskap som resultat av ett grupparbete, som ständigt pågår i diskussioner på nätet och ger Rick en eloge för att han varit öppen och mottaglig för synpunkter. Zac noterar AB:s artikel och håller med Mary och tycker att hennes frågor är motiverade – artikeln är verkligen ett lågvattenmärke.

MinaModerataKarameller skriver som vanligt klokt och initierat om dagens situation. Hon refererar bland annat till en mycket läsvärd artikel av Per T Ohlsson i Sydsvenskan, där Anne Marie Pålssons synpunkter på riksdagens arbetssätt ges den uppmärksamhet de förtjänar. Mary XJ berör också för etthundra femtioelfte gången regeringens brist på insikt om värdet av en it-politik och det olycksaliga beslutet om FRA-lagarna. Hur otroligt det än kan låta, är vi rätt många som fortfarande hoppas på en helomvändning när det gäller detta kluster av lagar.

Men, fram till dess får ledarna inom Alliansen finna sig i att jag och andra vill markera vårt missnöje genom att agitera för Piratpartiet i EU-valet. Och detta gör vi alldeles oavsett vad motståndarnas vapendragare kan dra fram i avsikt att skandalisera Rick Falkvinge. Det är bland andra Christian Engström och Amelia Andersdotter, som Piratpartiets medlemmar vill sända till Bryssel! När det gäller partiorganisationen har Sagor från livbåten börjat fundera över att fler medlemmar leder till ett kärt besvär – att organisera sig på ett sådant sätt att partiets själ och styrka inte går förlorad.

Jens O skriver om att vi har en korvmaskin i Rosenbad förutom den, som finns i EU och flyttas mellan Bryssel och Strasbourg. Erik Hultin är bekymrad över Alliansens och Centerpartiets situation på grund av FRA-lagstiftningen, men hoppas att CenterUppropets initiativ om att integritetscertifiera kandidater ska kunna innebära en vändning. Hanna Wagenius applåderar att CenterUppropet.se är igång igen. Noterar för övrigt att DN skriver om att e-röstning används i Estland, där valdeltagandet vid förra valet var ännu lägre än här i Sverige, och att ett grupp på 46 europeiska kulturarbetare skriver ett öppet brev till EU-parlamentet där man under rubriken ”Obamas mentala revolution måste nu nå Europa” vädjar till MEP:erna att verka för en öppnare atmosfär.

Avslutar med ett inlägg av barnläkaren och författaren Lars H. Gustafsson, som applåderar regeringens förslag om en elevhälsa för alla. Jag instämmer och hoppas att det håller hela vägen samt att skolledare inser behovet av en organisation där man sätter fokus på de faktorer, som gör att elever trivs och mår bra, eftersom det borgar för goda studieresultat. Intressant.

Ett Internet med juridik-teknik-politik i samverkan?

Inleder med ett varmt tack för senast till Informationschef Andreas Krohn och Stockholms Handelskammare för den trivsamma träffen med inbjudna bloggare. Rosemari berättar på Kulturbloggen och jag kan bara instämma – det var roligt att äntligen träffa henne. Det som förhöjer effekten av mötet är naturligtvis att jag redan tycker mig känna personen ifråga, då jag ofta läst det som hon skriver. Efter god mat och dryck följde intressanta föredragningar som Rosemarie berättat mera utförligt om, varför jag inte tänker orda om det här.

Själv har jag en längre tid känt en stark frustration över den spänning eller obalans, som finns mellan juridiken – tekniken – politiken eftersom det brister i kunskap på ömse håll. När det gäller internet ser denna treenighet ut att sakna viktiga funktioner som ”ställverk” och ”transformatorer” för att de idéer och förslag, som genereras på hög nivå, ska kunna omvandlas till något begripligt och användbart för gemene man. Min pappa, som var industrielektriker, förklarade att även eliters förment kloka tankar inom olika dicipliner behöver utjämnas och göras likvärdiga i styrka på ett ordnat sätt innan dessa kan stötas och blötas d v s omvandlas till något begripligt för alla. Med hans synsätt har beredningar eller utredningar, som föregår politiska beslut, funktionen av att vara ”ställverk” och därför kan man lätt förstå varför ”beställningsjobb” blir så dåliga och skapar förvirring när de sedan hamnar hos olika ”transformatorstationer” d v s media med uppgift att beskriva effekterna av ett beslut. Pappas val av metafor för att följa en tankeproduktion från turbinerna i Harsprånget till vägguttaget gjorde det förvånansvärt enkelt att förstå politiska partiers tänk bakom alla dessa tankesmedjor, som dock ofta har den svagheten att de inte framställer en driftsäker produkt. Mera vanligt är att det surr som uppstår på grund av bristerna kallas politik, medan politiken egentligen ska vara det som binder samman juridiken och tekniken. Detta fick jag anledning att påminna mig på väg hem från träffen för bloggare hos Stockholms Handelskammare.

Självklart kan politiskt intresserade bloggare inte träffas utan att beröra upphovsrätten och den här kvällen var inget undantag. Här fanns politiken; även om riksdagsledamoten Göran Pettersson (M) var med av eget intresse i likhet med oss andra. Här fanns tekniken; även om Christian Engström (PP) också var med i sin roll som partipolitisk företrädare. Här fanns också vi som inte kan se logiken i juridiken på upphovsrättens område utifrån såväl enskilda individers som samhällets behov, utan att för den skull negligera kreatörers rätt till ersättning. Helt klart är dagens obalans till skada för alla, även innehavare av denna rätt, vilket en del, som vågat tänka längre än näsan räcker, har upptäckt.

Därför är inlägget ”En uppfinnares syn på upphovsrätt” av Rikard Bergsten så förlösande. Tack Rikard! Det är sådana, som du, som gör att jag och andra uthärdar alla pekpinnar som idag står som spön i backen. Det är ingen rim och reson i att Justitiedepartementet gör ett beställningsjobb åt upphovsrättsindustrin och framställer ”Asks lilla gula”, som bara tar hänsyn till en mindre mängd invididers och deras organisationers krav på skydd under allt längre tidsperioder, istället för att problematisera detta med skapelseprocesser och våga se den publika domänens betydelse för alla människor och i det sammanhanget t ex visa på möjligheten med CreativeCommons.se

Det är när vi inte blir förstådda av dem, som har makt att bestämma i frågor som rör vårt basala behov av intellektuell och känslomässig stimulans, som vi också börjar undra hur politiker använder sin makt i många andra sammanhang. Det är när vi ser hur lätt politikerna tar på sin uppgift att stifta lagar, där de anser att staten ska ha rätt att övervaka våra surfvanor och kolla med vem vi umgås per telefon, mobil, fax eller mejl, som vi tappar förtroendet för deras förmåga i många andra sammanhang. I det läget genomgår man en utveckling som människa, vilken blir olika för olika individer.

Erik Hultin, aktiv inom CenterUppropet, har idag ett inlägg, som griper tag i alla som förstår vad ett partipolitiskt engagemang är. För Erik Hultins och Centerpartiets skull kan jag bara hoppas att Erik lyckas i sina föresatser. I kommentarsfältet kan man se att skillnaden mellan vad partiets företrädare gör och vad de säger, leder till att flera medlemmar känner att de måste välja väg – vara med och kämpa eller att söka lyckan någon annanstans. Min erfarenhet är att hur man än gör, tvingas man engagera sig, när viktiga värden står på spel. Hur jag än röstade i det förra valet kommer jag att i valet till Europaparlamentet att påverkas av det som hittills skett när det gäller Regeringens hantering av FRA, Ipred och datalagringsdirektivet; och hur förlikningsförhandlingarna gällande Telekompaketet bedrivs.

Parallellt med det kommer jag att blåsa på företrädare för Telekombranschen, då det krävs kunskap i både juridik och teknik för att åstadkomma den självsanering, som krävs, om man vill undvika lagstiftning kränkande för alla användare av Internet. Tänker i första hand på de oseriösa företag som ostraffat kan använda sig av Betalteletjänster så länge som Tele 2, Telenor, TeliaSonera, 3 och alla andra urskuldar sig med att deras roll bara är att casha in betalningen. Att Facebook tillåter kalenderapplikationer, som möjliggör för oseriösa företag att locka d v s lura barn och tonåringar (som använder mobiler vars abonnemang tecknats av en förälder) att ”bekräfta ett avtal om prenumerationer”, som de inte förstår innebörden av; det är en annan sida av saken. Något som leder vidare till tankar kring vad barn och ungdomar lär sig av i livets skola, men det tar vi en annan dag. Intressant.

Öppenhet i politiken.

Ser att MinaModerataKarameller hade en gästbloggare igår – Nicklas Lundblad, som skriver om behovet av en bättre IT-politik i Europa. Han är fil dr i informatik och ordförande i Stockholms Handelskammares IT-politiska utskott samt medlem i regeringens IT-råd. Det är ett mycket intressant inlägg, som beskriver varför IT-frågorna hanteras så som nu sker och vad som borde göras istället. Det som han beskriver gäller i långa stycken även här i Sverige, vilket vi som engagerat oss i FRA, IPRED, datalagringsdirektivet, Telekom-paketet, ACTA o s v har lagt märke till.

Nicklas Lundblad är konstruktiv i sin syn på vad som behöver göras i EU, men också här hemma. Det senare noterar jag när jag besöker hans blogg Kommenterat. Där finner jag ett inlägg, som för mig vidare till Handelskammarens kampanj för att öppna regeringens remissarbete för insyn genom att samla alla remisser på en särskild webbadress där alla kan ta del av de förslag, som regeringen sänder ut på remiss. Intressant se hur det går med denna kampanj.

Det finns ju kampanjer som leder till ny insikter, men också kampanjer som fördummar. Ett prov på det fick vi igår, när biodirektören Ramstad uttalade sig i DN:s artikel Sverige – piraternas fristad. Opassande skriver vad många av oss tänker.

Det var hos Mårtensson som jag först såg begreppet Open Source i politiken. Han har gjort ett intressant inlägg om hur han vill verka för mer transparens i Bygg-, Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i Värmdö kommun där han är nybliven ledamot. Ett mycket intressant initiativ med tanke på att lagstiftningen inom den nämndens område ger politikerna i denna nämnd mer makt över markanvändningen än vad politikerna i kommunens fullmäktige har. Det visade t ex hanteringen av ärendet med den ändrade användningen av fastigheten i Kv Riddaren i Norrtälje, där det gla Stadshotellet skulle omvandlas till bostadsrätter, med en präktig spekulationsskandal som följd, vilket det skrivits en hel del om i Norrtelje Tidning.