Visar inlägg med etikett Norrtälje kommun. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Norrtälje kommun. Visa alla inlägg

måndag 27 juni 2011

Gillar kommunens politiker lag och ordning?

Har tänkt på min mammas uttryck ”Ju mer man gräver i skit desto mer luktar det” medan jag ägnat några timmar åt att förstå turerna kring kommunens försäljning av en del av kvarteret Faktoriet, som gällande detaljplan antagen av Kommunfullmäktige den 28 maj 1990, § 105, skulle tillförsäkra Stiftelsen Roslagsmuseet, vilket jag bloggade om dagen före midsommarafton. Andra som bloggat i saken är Morfar Gunnar och Mats Wedberg (MP) med bloggar hos Norrtelje Tidning. Själv har jag lagt ner min blogg hos NT då jag inte har haft ork att uppdatera så som man bör.


Upptäcker nu vid en genomgång av på webben tillgängliga protokoll att det ingenstans i handlingarna rörande försäljningen av fastigheten Faktoriet 4 framgår att marken ingår i en fastställd detaljplan avsett för ett allmänt ändamål.


Enligt Kommunfullmäktiges delegation gällande från 11-01-01 kan Kommunstyrelsen i Norrtälje kommun besluta i följande grupper av ärenden:

  • köp, försäljning, byte, fastighetsreglering, expropriation eller inlösen med stöd av plan- och bygglagen (1987:10) av fastighet eller fastighetsdel samt upplåta tomträtt inom av kommunfullmäktige fastställd kostnadsram och till ett belopp av högst 5 mkr i varje enskilt fall.


I det aktuella ärendet har jag hört att mäklaren hade ett utgångspris på 5,5 miljoner, som senare vid avslut den 30 maj 2011 stannade vid drygt 4.8 miljoner, d v s strax under den gräns där det kunde vara tillräckligt med ett delegationsbeslut i Kommunstyrelsen. Ärendet behandlades i Kommunstyrelsens Arbetsutskott den 1 juni 2011, § 195, och även om där noterats att oppositionen gjort en protokollsanteckning, finns den inte med i protokollet ute på nätet. Därför kan man inte se om samtliga politiker varit införstådda med tidigare fattade beslut gällande detaljplan för fastigheten Faktoriet.


Men uppenbarligen har Kommunstyrelsens ledning insett att man varit ute på för djupt vatten varför KS den 7 juni, § 143, förslår Kommunfullmäktige fastställa ramen till högst 20 miljoner, vilket sedan tas upp som ett nytt ärende vid Kommunfullmäktige den 20 juni 2011. Ditttills hade kommunledningen tydligen utgått från att det varit tillräckligt med ett policydokument för ”budgetering och uppföljning” enligt beslut den 24 januari 2011, § 17, för att driva igenom fastighetsaffären.


Beslutet har väckt berättigat medborgerligt intresse, då det under ärendets gång inte framkommit att tidigare fattade beslut om detaljplan för Kvarteret Faktoriet skulle vara upphävt. Det inträffande kan inte tolkas på något annat sätt än att den nuvarande kommunledningen sätter sig över det tidigare beslut om överföring av mark till Stiftelsen Roslagsmuseet för dess framtida behov och att man är beredd att sälja mycket centralt belägen mark till underpris för att hålla sig inom de gränser som Kommunfullmäktige tidigare fastställt i Kommunstyrelsens delegationsordning. Men för att vara helt på den säkra sidan initierades samma dag ett nytt ärende om en ändring av delegationsordningen där tidigare angivet belopp på 5 miljoner ändras till 20 miljoner.


Enligt Kommunallagen 6 kapitlet 4 § åligger det styrelsen särskilt att 1. bereda eller yttra sig i ärenden som skall handläggas av fullmäktige med de begränsningar som framgår av 5 kap. 29-32 §§, 2. ha hand om den ekonomiska förvaltningen, 3. verkställa fullmäktiges beslut, och 4. i övrigt fullgöra de uppdrag som fullmäktige har lämnat över till styrelsen.


Har därför kollat på grunderna för att begära en laglighetsprövning av de fattade besluten hos Förvaltningsrätten i Uppsala. Av 10 Kapitlet, 1§, framgår att ”Varje medlem av en kommun eller ett landsting har rätt att få lagligheten av kommunens eller landstingets beslut prövad genom att överklaga dem hos förvaltningsrätten.” Grunderna för en sådan prövning anges i samma kapitel, 8§, ”Ett överklagat beslut skall upphävas, om 1. det inte har tillkommit i laga ordning, 2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget, 3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller 4. beslutet strider mot lag eller annan författning.” Där sägs även i 10 § ”Vid prövningen av överklagandet får inte beaktas andra omständigheter än sådana som klaganden har hänvisat till före klagotidens utgång”.


För att vara säker på att kommunledningen respekterar medborgarnas rätt att begära en lagakraftsprövning, vore det rimligt att Förvaltningsrätten i Uppsala meddelar en inhibation av verkställigheten tills saken prövats, vilket man naturligtvis kan anhålla om även om det i lagen sägs följande: 14 a § Ett beslut som kan överklagas enligt bestämmelserna i detta kapitel får verkställas innan det har vunnit laga kraft om inte särskilda skäl talar emot det. Lag (2002:438). Här handlar det som ett skrivning som skapar utrymme för kommunen att synda på nåden, om inte Förvaltningsrätten i Uppsala lyckas sätta P för det. Men det har nog sagts förut att Kommunallagen är fylld av gummiparagrafer sedan lagändringar gjorts under de senaste decennierna.


De handlingar som är av betydelse för prövningen är självklart 1. utdrag ur protokoll i Kommunfullmäktige den 28 maj 1990, § 105, när detaljplanen för Kv. Faktoriet fastställdes; 2. utdrag ur protokoll i Kommunfullmäktige den 24 januari 2011, § 17; 3. utdrag ur Kommunstyrelsens Arbetsutskott den 1 juni 2011, § 195; 4. utdrag ur protokoll i Kommunstyrelsen den 7 juni 2011, § 143, om ändring i reglemente avseende ökad beloppsgräns för bland annat fastighetsköp och försäljningar; 5. utdrag ur protokoll samma dag, § 164, Godkännande av försäljning av fastigheten Faktoriet 4; 6. utdrag ur protokoll i Kommunfullmäktige den 20 juni alternativt dagordning som visar att fullmäktige då behandlade ärendet Ändring i kommunstyrelsens reglemente avseende ökad beloppsgräns för bland annat fastighetsköp och försäljningar; samt 7. därmed tillhörande bevis/anslag om protokollsjustering med datum för anslags nedtagande. Bloggposten måste därför följas av ett brev till Förvaltningsrätten med vidhängande bestyrkta protokollsutdrag. Det senare kräver ett mejl med åtföljande besök i Kommunens hus på Estunavägen. Har man inget att göra, kan man som medborgare i Norrtälje kommun lätt skaffa sig :).


Sedan den här uppgiften klarats av kommer jag att koncentrera mig på Almedalsveckan. Kommer inte att vara där, utan ska göra mitt bästa att hemifrån följa och kommentera det som händer med hjälp av nätet. Det finns många mycket intressanta mötesplatser och ämnen samt många olika intressanta aktörer. Dessutom en hel rad av mina bloggvänner, så det kommer att bli en intressant vecka här hemma framför datorn.

Intressant.

onsdag 22 juni 2011

Vem kan kan tygla politikerna inför valet 2014?

De flesta som läst Bodil Jönssons bok ”Tio tankar om tid” vet värdet av ”ställtid”, när man står inför uppgiften att finna ord för att beskriva något av betydelse för både en själv som individ och samhället istort. Med mitt samhällsengagemang över tid försöker jag bli klok på vad kombatanterna Moderaterna och Socialdemokraterna står för idag. Framförallt när det gäller det som pågår i kommunen och landstinget, eftersom det är här på den lokala nivån som politikerna praktiskt kan visa hur de tänker omsätta de visioner för utvecklingen som t ex den nya Plan- och Bygglagen möjliggör. En titt på kommunens hemsida visar att man tagit itu med arbetet att ta fram en ny Översiktsplan. Här ges medborgarna möjlighet att anmäla intresse för att delta i en medborgardialog.


Men, under tiden byggs det som aldrig förr i kommunens centralort staden Norrtälje, samtidigt som här presenteras ett politiskt utspel om en nytt badhus uppe på Södra Bergen för 140 miljoner (!). Mycket sprängsten blir det ... Samtidigt sätter kommunens ledande moderater käppar i hjulet för Roslagsmuséets utveckling, där man säger sig behöva sälja den del av kvarteret Faktoriet (som tidigare planerats för museets framtida utbyggnad) för att finansiera en påbörad upprustning av muséets byggnader. Kultur- och Fritidsnämndens ordförande Bengt Ericsson (C ) tassar med, salig över att få vara med på ett hörn. Han tycks tro att det räcker med en del av den summa kommunalrådet Kjell Jansson (M) räknat med att få vid försäljningen av fastigheten intill museet. Bengt ser inte det som jag och andra ser – att det handlar om efterhandskonstruktioner efter det att Moderaterna gett fingret åt alla oss som tycker att ett lokalt museum är viktigt för att hålla stadens historia levande. Idag är det bara stadens grundare Gustaf II Adolf som anses vara värd att hålla i minnet. Försäljningen av grannfastigheten är nu överklagad eftersom det finns ett tidigare beslut i Kommunfullmäktige sedan den 28 maj 1990 om att den delen av kvarteret skulle tillföras Stiftelsen Roslagsmuseet för att möjliggöra en framtida utbyggnad. Men till allt detta finns det anledning att återkomma när vi vet mer om spelet bakom kulisserna.


Det tar tid att få grepp om vilka krafter som styr den utveckling som pågår. Att ledande socialdemokrater tidigare gärna gynnande intressen, som låg i rörelsens eller enskilda ledande personers egenintresse, det var rätt lätt att se. Nu föreställer jag mig att någon form av kohandel måste pågå när det gäller olika intressen som rör markanvändningen. Något som inte är helt lätt att genomskåda, men nog kommer att visa sig. Allt kommer till den som kan vänta ;-). Vilket är trösterikt med tanke på min hälsa. Jag måste bland annat att tänka på blodtrycket. När jag ser att vi i Norrtälje inte är ensamma om att politikerna går privata intressenters ärenden, då sjunker trycket, eftersom jag inser att tiden arbetar för att flera medborgare kommer att bry sig. Läser därför med stor behållning Gunnar Strömmers kolumn Dags för stramare tyglar i kommuner om hur det kommunala självstyret ser ut i Leksands kommun. Gunnar Strömmer har tidigare varit verksam jurist inom Centrum för rättvisa och är uppenbarligen en f d MUF-ordförande, som ser att enskilda individer står sig slätt när politiker, oavsett partifärg, sätter egna intressen i främsta rummet. Just nu fjäskar politiker av alla kulörer för de företagare, som man vill ligga bra till hos. Men det går inte ta miste – Fredrik Reinfeldt verkar tycka att företagarna nu måste inse att de också har ett socialt ansvar bland annat när det gäller att ta tillvara och utveckla arbetslösa människors förmåga. Det ska bli intressant se om detta är ärligt och uppriktigt menat och hur han i så fall kommer att tackla dem som under flera decennier blivit bortskämda med att kunna luta sig mot ett tolkningsföreträde.

Intressant.

fredag 16 juli 2010

Informationspolitisk hinderlöpning.

Så har Moderaterna genom Henrik von Sydow utmanat Vänsterpartiets Hans Linde i frågan om en modell för att överföra pengar från internetanvändare till producentföretag, vilka förvärvat upphovsrätt till olika verk. Den förre tar ett uttalande från Siv Holma (V), ordförande i riksdagens kulturutskott, som intäkt för att tala om att de rödgröna vill införa en särskild bredbandsskatt om de vinner valet 2010. Hans Linde protesterar och pekar på att Holmas åsikt inte varit uppe till beslut i Vänsterpartiet, där man lanserat idén med digitala bibliotek, som alternativ till en bredbandsskatt, eftersom där redan finns ett system för biblioteksersättning som man kan bygga vidare på.


Som Hax mycket riktigt påpekar pekar von Sydow finger åt Holma, Linde & Co, men har själv inget att komma med när det gäller att hävda användarnas behov av regler, som inte gör alla med en internetuppkoppling till misstänkta förbrytare i behov av övervakning och kontroll. I kommentarerna påminner Månkaninen om att ”M redan infört en extra internetskatt eftersom FRA-avlyssningen ska betalas av ISPerna som naturligtvis tar ut kostnaden av sina kunder”. Datalagringsdirektivet är inte heller gratis – över skattsedeln eller över telefonräkningen torde gå på ett ut. Egentligen är det rätt intressant vad politiker kostar på sig när det är andra som förväntas betala.


På ett parallellt spår löper Näringsdepartementets förslag om hur EU:s direktiv för det så kallade Telekompaketet ska införas i Sverige, vilket SvD skriver om. Helt klart tar Åsa Torstensson lätt på Nätneutraliteten. Hon tycks vara övertygad om att den saken bäst hanteras om staten endast underlättar för kunderna att snabbt byta operatör. Markus ”Lake” Berglund har uppmärksammat saken och för en bra diskussion i kommentarstråden om det komplexa i att göra internet till en djungel, där juridiken fortsatt har mera makt än politiken i förhållande till tekniken. Full Mental Straightjacket och andra skriver om att Chile klarat av att göra det som Sverige inte ser ut att klara av. Men, om jag minns rätt var det väl denna marknadsliberala linje som Gunnar Hökmark (M) kämpade för när striden stod som hetast i EU-parlamentet och vi vet alla vilka som sitter på makten i dessa frågor både där och här.


Just därför är Moderaternas förhållningssätt viktigt att syna i sömmarna. Ända sedan jag tog del av debatten, som Lake hade i Norrtelje Tidning med moderaterna Anna Kinberg Batra och Ulla Malutchenko, har jag försökt klura ut vad Moderaterna egentligen vill göra för att ta tillvara internets möjligheter i samhället. När sedan Pelle Snickars, som jag tidigare uppfattat som en internets riddare, i en understreckare den 3 juli skrev om en nyutkommen bok av Nicholas Carr, trillade en polett ner. Jag läste artikeln på väg till Almedalen och gillar att Olof gjorde en video-snutt på det samtal om artikeln, som jag fick med Anna Troberg, Piratpartiets vice partiledare.


Det jag tycker mig se är att det växer fram en ohelig allians mellan ledande politiker, tongivande kulturpersoner och journalister med idéer om att folket ska kunna frälsas från ondo med hjälp av ett internet, där endast material som producerats av människor med en viss kvalitetsstämpel ska kunna distribueras fritt. Göran Widham på Livbåten ger oss ett utmärkt exempel på DN:s förmåga att hantera nyhetsmaterial med fokus på internet. Om man sedan granskar M:s informationspolitik kan man se att de gör ett stort nummer av att folket ska få tillgång till allt det material, som på ett eller annat sätt har processats och redan passerat olika nivåer i myndigheternas kvarnar. Det är gott och väl, men om folket ska upptäcka det intressanta i att delta, är det dialogerna före besluten, som är de mest utvecklande. På Näringsdepartementets sida, som jag länkat till här ovan, saknas t ex en särskild knapp för Yttranden där man enkelt skulle kunna lägga in yttranden, som kommer in under remisstiden. En rätt enkel åtgärd, som skulle underlätta för intresserade att få tillgång till andras olika sätt att se på saken, vilket kan stärka känslan av delaktighet i en demokratisk process. Nu får vi mest ägna oss åt en informationspolitisk hinderlöpning.


Noterar Lars-Ericks ansträngningar att lyfta upp frågor om internets möjligheter – snyggt jobbat! Sedan några ord om Svensk Myndighetskontrolls förslag för att förändra klimatet för de av sharialagar kringskurna iranska kvinnorna – ge dem asyl i väst och låt de män, som rutar in deras liv, smaka på ett liv dem förutan. En remix av Lysistrates kärleksstrejk, som vore väl värd att pröva? Annars är min bild av iranska kvinnor att de inte låter sig kuvas så lätt. Med uttryck som ”buga så djupt att de inte ser att du ler” hanterar de olika situationer i maktens närhet, vilket kan innebära att även kvinnor i burkor kan vara frihetskämpar. När jag igår avböjde att delta i debatten på temat S D handlade det inte om att jag ser andras nappatag med dem som onödiga eller kontraproduktiva, utan att det gäller att spela på flera strängar.


Mest av allt ogillar jag politiker som tassar runt och inte vågar se sambandet mellan ökande fördomar och många svenskars negativa attityder till bildning och lärande. Med hjälp av studenter vid några universitet och högskolor skapade Norrtälje kommun en Integrationsbarometer för en del år sedan. Om jag minns rätt vågade ingen politiker dra några slutsatser och göra några förebyggande insatser. När det ansvariga kommunalrådet inte kunde gömma sig bakom något tjänstemannaförslag, las rapporten till handlingarna. Det enda påtagliga beviset på att främlingsrädslan ändå kom upp till diskussion är Regler för politiska partiers besök i kommunala skolor. Det vore intressant med en sakkunnig analys av detta dokument.


torsdag 21 januari 2010

Tekniken i människans tjänst?

Frågetecknet i rubriken är befogat mot bakgrund av att informations- och kommunikationstekniken i allt högre grad används av statsmakterna för att avlyssna och hålla kolla på medborgarna. Carl Bildt tar till orda på SvD:s debattsida Brännpunkt där han bland annat skriver: ”Sverige tillhör spetsnationerna när det gäller modern kommunikationsteknologi och vi bör redan av det skälet vara beredda att ta ett särskilt ansvar för att driva på det internationella samarbetet kring cybersäkerheten och friheten på nätet. Vår profil i MR-frågorna ger oss också trovärdighet på ett område som innehåller många viktiga intresseavvägningar mellan å ena sidan användarnas frihet och skyddet för den personliga integriteten och kravet på säkerhet och kontroll för att bekämpa missbruket å den andra.”


Det är synnerligen tveksamt om Sverige fortfarande kan vila på de lagrarna, med tanke på införandet av lagklustret kring FRA:s verksamhet och all annan lagstiftning, som utgår ifrån att alla medborgare får finna sig i kontroll och övervakning av trafiken på nätet, eftersom det finns brottslingar även där. Normalt ska det föreligga skälig misstanke om brott till grund för spaning och sedan ska det finnas en rättssäker procedur kring åtgärder mot den misstänkte. Det verkar vara helt satt ur spel. Idag skriver Oscar Swartz i Computer Sweden/IDG.se om razzian mot det s k hackarspacet Forskningsavdelning i Malmö för en tid sedan och igår skrev Marcus Fridholm med bloggen Sagor från Livbåten och en lång rad andra bloggare om Umeå-polisens tillslag i förrgår mot Piratpartiets riksdagskandidat Mikael Nordfeldt. När jag läser vad Oscar och Marcus skriver kan jag förstå att ”vän av ordning” kan ha svårt att förstå sig på den experimentverksamhet, som pågår under begreppet ”hackarspace”, eller att en it-chef i en kommun, av rädsla för sitt eget skinn, är överkänslig när anställda på en lägre nivå i en annan förvaltning tillåtit en idag känd piratpartist att använda kommunens lina. Men nog är det väl underligt att man inte kan prata med människor och ta reda på hur saken ligger till istället för att blanda in polisen det första man gör. Inte undra på att polisen har det svettigt och inte hinner med.


Men det är klart, vad kan man begära av kommunala chefer nu för tiden? Här i Norrtälje har vi ju en personalchef som rådde en kollega att anmäla ett fackligt ombud för olaga hot, när denne flaggade för att oenigheten dem emellan måste lösas på annat sätt. På förbundsnivå, var ombudets tanke, medan det passade den aktuelle förvaltningschefen att tolka det på annat sätt och därmed bli av med en besvärlig motpart. Anmäld till polisen måste han ersättas som ombud under utredningstiden. Ja, så smart kan man vara när andan faller på, men det inger knappast förtroende.


Staten stjäl datorer, skriver Oscar. Det borde de inte behöva göra med den satsning som nu sker på polisens it-utveckling, vilket också skrivs om hos IDG.se. Men, det beslagtagna materialet kanske behövs i undervisningen?! Hur som helst är det trist att så mycken mänsklig energi går åt till så liten mänsklig nytta.

Intressant.