tisdag 2 juli 2019
Kulturarvet - rättighet eller nådegåva?
Men innan jag klistrar in debattinlägget här nedan, måste jag få lufta min frustration över olika partipolitiska ställningskrig kring Pythagoras Industrimuseum och Roslagsmuseet, vilka hittills tagit sig former, som allvarligt skadar dagens insatser för vårt gemensamma kulturarv.
När det blivit viktigare för en del politiker (oavsett om de står till höger eller vänster) att från tid till annan sätta käppar i hjulet för varandra och hindra en vettig hantering av denna viktiga uppgift, då är det hög tid att tala offentligt om den saken då det säger en hel del om vissa politikers brist på insikt om vad som avses med kulturarv. Den, som inte respekterar att kulturarvet är bärare av avtryck och vittnesbörd om de människor, som tidigare verkat i vår bygd och att där finns en del, som inte faller alla på läppen och därför bör förtigas, den förespråkar historierevision - ovärdigt i en demokrati.
Som en av “pionjärerna” i räddningsaktionen för Pythagoras-fabriken, under en stor del av 1980-talet, ber jag att få påminna om några saker av ovärderlig betydelse: 1. När Verkstadsföreningen bidrog med 100.000:- kronor i det kritiska läge då Metallindustriarbetareförbundet visat sitt intresse för att kunna bidra, först när slaget var förlorat och tegel från den rivna Pythagoras-fabriken skulle kunna användas för att bygga upp en replik på Skansen; 2. När kulturprofilen Åke Söderman i Centerpartiet talade sig varm för tändkulemotorns betydelse vid fiskets och jordbrukets motorisering, vilket synliggjorde länkarna mellan stadens, landsbygdens och skärgårdens människor; 3. Samt sist men inte minst de ovärderliga frivilliga arbetsinsatser som så många medlemmar i föreningen Pythagoras Vänner ställt upp med av och till genom alla år.
Allt sammantaget visar hur illa det går när lokal politik styrs mera av att nita varandra än att bygga något av värde tillsammans. Född 1937 året innan Saltsjöbadsavtalet slöts mellan Svenska Arbetsgivareföreningen och LO, är jag glad över att jag fick vara med under en tid, när vi hade ledare, som insåg värdet av samverkan för landets utveckling, samtidigt som folkbildningen klarade av att leva upp till sina ideal. Nu känner jag oro för vad som väntar mina barnbarn.
Här nedan en kopia av min insändare:
- - -
Är kulturarvet en rättighet eller en nådegåva?
Frågan måste ställas mot bakgrund av de folkvalda politikernas hantering av kommunens bidrag till stadens museer, bland annat Industrimuseet Pythagoras.
Staden Norrtälje, som har skyldigheten att spegla stadens historiska utveckling under sina snart 400 år, kan inte likställas med orterna i den omkringliggande landsbygden med deras behov av såväl en omsorg om bygdens kulturarv som utvecklingen av varje orts egen unika förutsättning genom dessa århundraden.
Men Norrtäljes politiker verkar vara trollbundna av någon form av förbannelse, där inget kan göras i och för staden om detta inte möts i motsvarande grad av insatser i byar och orter runt om i hela kommunen.
Norrtälje kommun har nu existerat i snart 50 år och fortfarande pågår av och till en ordstrid mellan stad och land, där staden anses få allt medan landsbygden satts på undantag. Samtidigt finns efterfrågan på bostäder inom pendlingsavstånd från arbetsmarknaden i och kring huvudstaden Stockholm, vilket utgör ett tryck som förvandlar delar av staden från idyll till byggarbetsplatser med allt vad detta innebär.
Med några år kvar till stadens 400-årsjubileum vore det storslaget om firandet kunde vara rejält förankrat bland kommunens invånare – från norr till söder. Genom en juste hantering av Singöbornas önskan om stöd för sin lokala utveckling kan kommunledningen anslå tonen för Singös och andra orters lokala utveckling under de kommande 100 åren.
Alternativet är att knäsätta principen att intresset för kulturarvet ska hållas vid liv med hjälp av arrangemang med olika event och stödgalor, där givmilda människor kan få uppleva glädjen i att göra en insats utan några större insatser än att lätta på plånboken. Det kan med dagens synsätt upplevas som angenämare än att som arbets- eller uppdragstagare betala kommunalskatt, eller att som företagare ställa upp som sponsor med rätt till avdrag i deklarationen.
Nådegåvor har den egenheten i motsats till en rättighet att via skattsedeln göras delaktig i värnet av alla kommuninvånarnas rätt att vara delaktig i det kulturarv som påverkar oss som människor.
Gun Svensson, Norrtälje, medlem i Pythagoras vänner och Roslagens Fornminnes- och Hembygdsförening
måndag 27 juni 2011
Gillar kommunens politiker lag och ordning?
Har tänkt på min mammas uttryck ”Ju mer man gräver i skit desto mer luktar det” medan jag ägnat några timmar åt att förstå turerna kring kommunens försäljning av en del av kvarteret Faktoriet, som gällande detaljplan antagen av Kommunfullmäktige den 28 maj 1990, § 105, skulle tillförsäkra Stiftelsen Roslagsmuseet, vilket jag bloggade om dagen före midsommarafton. Andra som bloggat i saken är Morfar Gunnar och Mats Wedberg (MP) med bloggar hos Norrtelje Tidning. Själv har jag lagt ner min blogg hos NT då jag inte har haft ork att uppdatera så som man bör.
Upptäcker nu vid en genomgång av på webben tillgängliga protokoll att det ingenstans i handlingarna rörande försäljningen av fastigheten Faktoriet 4 framgår att marken ingår i en fastställd detaljplan avsett för ett allmänt ändamål.
Enligt Kommunfullmäktiges delegation gällande från 11-01-01 kan Kommunstyrelsen i Norrtälje kommun besluta i följande grupper av ärenden:
köp, försäljning, byte, fastighetsreglering, expropriation eller inlösen med stöd av plan- och bygglagen (1987:10) av fastighet eller fastighetsdel samt upplåta tomträtt inom av kommunfullmäktige fastställd kostnadsram och till ett belopp av högst 5 mkr i varje enskilt fall.
I det aktuella ärendet har jag hört att mäklaren hade ett utgångspris på 5,5 miljoner, som senare vid avslut den 30 maj 2011 stannade vid drygt 4.8 miljoner, d v s strax under den gräns där det kunde vara tillräckligt med ett delegationsbeslut i Kommunstyrelsen. Ärendet behandlades i Kommunstyrelsens Arbetsutskott den 1 juni 2011, § 195, och även om där noterats att oppositionen gjort en protokollsanteckning, finns den inte med i protokollet ute på nätet. Därför kan man inte se om samtliga politiker varit införstådda med tidigare fattade beslut gällande detaljplan för fastigheten Faktoriet.
Men uppenbarligen har Kommunstyrelsens ledning insett att man varit ute på för djupt vatten varför KS den 7 juni, § 143, förslår Kommunfullmäktige fastställa ramen till högst 20 miljoner, vilket sedan tas upp som ett nytt ärende vid Kommunfullmäktige den 20 juni 2011. Ditttills hade kommunledningen tydligen utgått från att det varit tillräckligt med ett policydokument för ”budgetering och uppföljning” enligt beslut den 24 januari 2011, § 17, för att driva igenom fastighetsaffären.
Beslutet har väckt berättigat medborgerligt intresse, då det under ärendets gång inte framkommit att tidigare fattade beslut om detaljplan för Kvarteret Faktoriet skulle vara upphävt. Det inträffande kan inte tolkas på något annat sätt än att den nuvarande kommunledningen sätter sig över det tidigare beslut om överföring av mark till Stiftelsen Roslagsmuseet för dess framtida behov och att man är beredd att sälja mycket centralt belägen mark till underpris för att hålla sig inom de gränser som Kommunfullmäktige tidigare fastställt i Kommunstyrelsens delegationsordning. Men för att vara helt på den säkra sidan initierades samma dag ett nytt ärende om en ändring av delegationsordningen där tidigare angivet belopp på 5 miljoner ändras till 20 miljoner.
Enligt Kommunallagen 6 kapitlet 4 § åligger det styrelsen särskilt att 1. bereda eller yttra sig i ärenden som skall handläggas av fullmäktige med de begränsningar som framgår av 5 kap. 29-32 §§, 2. ha hand om den ekonomiska förvaltningen, 3. verkställa fullmäktiges beslut, och 4. i övrigt fullgöra de uppdrag som fullmäktige har lämnat över till styrelsen.
Har därför kollat på grunderna för att begära en laglighetsprövning av de fattade besluten hos Förvaltningsrätten i Uppsala. Av 10 Kapitlet, 1§, framgår att ”Varje medlem av en kommun eller ett landsting har rätt att få lagligheten av kommunens eller landstingets beslut prövad genom att överklaga dem hos förvaltningsrätten.” Grunderna för en sådan prövning anges i samma kapitel, 8§, ”Ett överklagat beslut skall upphävas, om 1. det inte har tillkommit i laga ordning, 2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget, 3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller 4. beslutet strider mot lag eller annan författning.” Där sägs även i 10 § ”Vid prövningen av överklagandet får inte beaktas andra omständigheter än sådana som klaganden har hänvisat till före klagotidens utgång”.
För att vara säker på att kommunledningen respekterar medborgarnas rätt att begära en lagakraftsprövning, vore det rimligt att Förvaltningsrätten i Uppsala meddelar en inhibation av verkställigheten tills saken prövats, vilket man naturligtvis kan anhålla om även om det i lagen sägs följande: 14 a § Ett beslut som kan överklagas enligt bestämmelserna i detta kapitel får verkställas innan det har vunnit laga kraft om inte särskilda skäl talar emot det. Lag (2002:438). Här handlar det som ett skrivning som skapar utrymme för kommunen att synda på nåden, om inte Förvaltningsrätten i Uppsala lyckas sätta P för det. Men det har nog sagts förut att Kommunallagen är fylld av gummiparagrafer sedan lagändringar gjorts under de senaste decennierna.
De handlingar som är av betydelse för prövningen är självklart 1. utdrag ur protokoll i Kommunfullmäktige den 28 maj 1990, § 105, när detaljplanen för Kv. Faktoriet fastställdes; 2. utdrag ur protokoll i Kommunfullmäktige den 24 januari 2011, § 17; 3. utdrag ur Kommunstyrelsens Arbetsutskott den 1 juni 2011, § 195; 4. utdrag ur protokoll i Kommunstyrelsen den 7 juni 2011, § 143, om ändring i reglemente avseende ökad beloppsgräns för bland annat fastighetsköp och försäljningar; 5. utdrag ur protokoll samma dag, § 164, Godkännande av försäljning av fastigheten Faktoriet 4; 6. utdrag ur protokoll i Kommunfullmäktige den 20 juni alternativt dagordning som visar att fullmäktige då behandlade ärendet Ändring i kommunstyrelsens reglemente avseende ökad beloppsgräns för bland annat fastighetsköp och försäljningar; samt 7. därmed tillhörande bevis/anslag om protokollsjustering med datum för anslags nedtagande. Bloggposten måste därför följas av ett brev till Förvaltningsrätten med vidhängande bestyrkta protokollsutdrag. Det senare kräver ett mejl med åtföljande besök i Kommunens hus på Estunavägen. Har man inget att göra, kan man som medborgare i Norrtälje kommun lätt skaffa sig :).
Sedan den här uppgiften klarats av kommer jag att koncentrera mig på Almedalsveckan. Kommer inte att vara där, utan ska göra mitt bästa att hemifrån följa och kommentera det som händer med hjälp av nätet. Det finns många mycket intressanta mötesplatser och ämnen samt många olika intressanta aktörer. Dessutom en hel rad av mina bloggvänner, så det kommer att bli en intressant vecka här hemma framför datorn.