Ett Internet med juridik-teknik-politik i samverkan?

Inleder med ett varmt tack för senast till Informationschef Andreas Krohn och Stockholms Handelskammare för den trivsamma träffen med inbjudna bloggare. Rosemari berättar på Kulturbloggen och jag kan bara instämma – det var roligt att äntligen träffa henne. Det som förhöjer effekten av mötet är naturligtvis att jag redan tycker mig känna personen ifråga, då jag ofta läst det som hon skriver. Efter god mat och dryck följde intressanta föredragningar som Rosemarie berättat mera utförligt om, varför jag inte tänker orda om det här.

Själv har jag en längre tid känt en stark frustration över den spänning eller obalans, som finns mellan juridiken – tekniken – politiken eftersom det brister i kunskap på ömse håll. När det gäller internet ser denna treenighet ut att sakna viktiga funktioner som ”ställverk” och ”transformatorer” för att de idéer och förslag, som genereras på hög nivå, ska kunna omvandlas till något begripligt och användbart för gemene man. Min pappa, som var industrielektriker, förklarade att även eliters förment kloka tankar inom olika dicipliner behöver utjämnas och göras likvärdiga i styrka på ett ordnat sätt innan dessa kan stötas och blötas d v s omvandlas till något begripligt för alla. Med hans synsätt har beredningar eller utredningar, som föregår politiska beslut, funktionen av att vara ”ställverk” och därför kan man lätt förstå varför ”beställningsjobb” blir så dåliga och skapar förvirring när de sedan hamnar hos olika ”transformatorstationer” d v s media med uppgift att beskriva effekterna av ett beslut. Pappas val av metafor för att följa en tankeproduktion från turbinerna i Harsprånget till vägguttaget gjorde det förvånansvärt enkelt att förstå politiska partiers tänk bakom alla dessa tankesmedjor, som dock ofta har den svagheten att de inte framställer en driftsäker produkt. Mera vanligt är att det surr som uppstår på grund av bristerna kallas politik, medan politiken egentligen ska vara det som binder samman juridiken och tekniken. Detta fick jag anledning att påminna mig på väg hem från träffen för bloggare hos Stockholms Handelskammare.

Självklart kan politiskt intresserade bloggare inte träffas utan att beröra upphovsrätten och den här kvällen var inget undantag. Här fanns politiken; även om riksdagsledamoten Göran Pettersson (M) var med av eget intresse i likhet med oss andra. Här fanns tekniken; även om Christian Engström (PP) också var med i sin roll som partipolitisk företrädare. Här fanns också vi som inte kan se logiken i juridiken på upphovsrättens område utifrån såväl enskilda individers som samhällets behov, utan att för den skull negligera kreatörers rätt till ersättning. Helt klart är dagens obalans till skada för alla, även innehavare av denna rätt, vilket en del, som vågat tänka längre än näsan räcker, har upptäckt.

Därför är inlägget ”En uppfinnares syn på upphovsrätt” av Rikard Bergsten så förlösande. Tack Rikard! Det är sådana, som du, som gör att jag och andra uthärdar alla pekpinnar som idag står som spön i backen. Det är ingen rim och reson i att Justitiedepartementet gör ett beställningsjobb åt upphovsrättsindustrin och framställer ”Asks lilla gula”, som bara tar hänsyn till en mindre mängd invididers och deras organisationers krav på skydd under allt längre tidsperioder, istället för att problematisera detta med skapelseprocesser och våga se den publika domänens betydelse för alla människor och i det sammanhanget t ex visa på möjligheten med CreativeCommons.se

Det är när vi inte blir förstådda av dem, som har makt att bestämma i frågor som rör vårt basala behov av intellektuell och känslomässig stimulans, som vi också börjar undra hur politiker använder sin makt i många andra sammanhang. Det är när vi ser hur lätt politikerna tar på sin uppgift att stifta lagar, där de anser att staten ska ha rätt att övervaka våra surfvanor och kolla med vem vi umgås per telefon, mobil, fax eller mejl, som vi tappar förtroendet för deras förmåga i många andra sammanhang. I det läget genomgår man en utveckling som människa, vilken blir olika för olika individer.

Erik Hultin, aktiv inom CenterUppropet, har idag ett inlägg, som griper tag i alla som förstår vad ett partipolitiskt engagemang är. För Erik Hultins och Centerpartiets skull kan jag bara hoppas att Erik lyckas i sina föresatser. I kommentarsfältet kan man se att skillnaden mellan vad partiets företrädare gör och vad de säger, leder till att flera medlemmar känner att de måste välja väg – vara med och kämpa eller att söka lyckan någon annanstans. Min erfarenhet är att hur man än gör, tvingas man engagera sig, när viktiga värden står på spel. Hur jag än röstade i det förra valet kommer jag att i valet till Europaparlamentet att påverkas av det som hittills skett när det gäller Regeringens hantering av FRA, Ipred och datalagringsdirektivet; och hur förlikningsförhandlingarna gällande Telekompaketet bedrivs.

Parallellt med det kommer jag att blåsa på företrädare för Telekombranschen, då det krävs kunskap i både juridik och teknik för att åstadkomma den självsanering, som krävs, om man vill undvika lagstiftning kränkande för alla användare av Internet. Tänker i första hand på de oseriösa företag som ostraffat kan använda sig av Betalteletjänster så länge som Tele 2, Telenor, TeliaSonera, 3 och alla andra urskuldar sig med att deras roll bara är att casha in betalningen. Att Facebook tillåter kalenderapplikationer, som möjliggör för oseriösa företag att locka d v s lura barn och tonåringar (som använder mobiler vars abonnemang tecknats av en förälder) att ”bekräfta ett avtal om prenumerationer”, som de inte förstår innebörden av; det är en annan sida av saken. Något som leder vidare till tankar kring vad barn och ungdomar lär sig av i livets skola, men det tar vi en annan dag. Intressant.