Kors i taket - hur gick det där till!?

Läser DN:s artiklar här och här samt Ola Larsmos "Demokratin har förlorat en delfinal, men striden är inte över", som tillsammans beskriver omröstningen om Telekompaketet och de skillnader i synen på internet, som ligger bakom konflikten mellan ministerrådet och parlamentet. SvD skriver här och här, där det bl a spekuleras om effekterna av dagens turbulens. ”Utgången är dock oklar – ministerrådet har tidigare inte velat ha 138:an och om de fortsätter säga nej kan hela telekompaketet falla. Därmed skulle dagens regler fortsätta att gälla – och frågan om avstägning av internet förbli oreglerad. Det är också något som förespråkarna av 138:an idag uttryckt oro för. Om ministerrådet nu helt vägrar gå med på 138:an eller om hela telekompaketet faller finns inte ens det skydd, som förhandlats fram i kompromissförslaget, i framtiden”.

Om jag förstått saken rätt, var det väl detta som var avsikten – alla skulle inse att de måste rösta på kompromissen, eftersom risken fanns att ministerrådets motstånd skulle kunna leda till att hela paketet skulle gå om intet. Sedan kommer en avslutande mening, som låter som ett eko av tjänstemännen hos Åsa Torstensson; ”Dessutom finns en oro för att de delar av telekompaketet som handlar om ökat konsumentskydd, att se till att konkurrensen på telekommarknaden stärks och att priserna sjunker, aldrig heller blir verklighet”. Underförstått; Nu har bråkstakarna, som inte förstått det fina i kråksången, ställt till det. Och då ska Sveriges konsumenter veta vilka som ska bannas!

En av dem ”som ställt till det” är Olle Schmidt (FP), som dock menar att det som hänt är en seger för rättssäkerheten. En annan av de MEP:er, som satte käppar i hjulet, är Carl Schlyter (MP), som menar att det som skett är en effekt av medborgarnas engagemang. Detta medan SVT:s Kulturredaktion ställer frågan ”Hur kan det komma sig att vi är så fasligt intresserade av telekompaketet här hemma, när övriga Europa förefaller närmast kompakt ointresserade?” Ja, det är en intressant fråga att både pröva sanningshalten i och orsakerna till, då vi, som kämpat för att rädda internet från en ”nationalisering”, stött på engagerade människor inte bara i Europa utan runt hela världen.

Aftonbladet skriver naturligtvis också. Liksom Expressen, som återger TT:s text och där är det tydligt att någon vill förminska internets betydelse trots att Näringsdepartementet i andra sammanhang gärna talar om Sverige som en nation på framkant när det gäller utvecklingen av informations- och kommunikationstekniken. Intervjuer med berörda svenska politiker, visar att det nu gått partipolitik i saken, vilket inte är så underligt med tanke på valet till EU-parlamentet den 7 juni. I syrligheterna, som kan anas under en del formuleringar kring effekterna av dagens omröstning, kan vi nog se som administrationens reaktion på Europaparlamentets politiker, ”som kan lyxa sig med det”. Citattecknen sitter där med hänvisning till en kommentar, som en tjänsteman fällde, när frågan ställdes om olikheterna mellan Åsa Torstenssons och Lena Eks (C) ståndpunkter vid seminariet i måndags. Nu får Sverige, som ordförandeland i EU, telekompaketet i knät, vilket naturligtvis blir en utmaning. Samtidigt ges mer tid att klura ut en lösning med hänsyn tagen till både demokratin och rättssäkerheten.

I bloggosfären är kommentarerna ännu så länge inte så många. Hax är dock raskt ute och skriver om nya spel och nya insatser, vilket han utvecklar i en artikel hos Newsmill för att slutligt landa i goda råd till EU. Ledarbloggen menar att vi nu får räkna med hårda förhandlingar. Mark Klamberg anser att parlamentet måste offra litet tid på att resonera igenom viktiga principiella frågor och att saken knappast brådskar. Lite har vi nog påverkat, hörrni, dristar sig Isobel till att uttala. MinaModerataKarameller ställer frågan Blev det en Björntjänst... och citerar Gunnar Hökmark, som uppenbart är mycket besviken över att kompromissen inte höll hela vägen. Det tycker jag att man kan förstå med tanke på att han offrade tid och en hel del av sitt förtroendekapital på att ro det hela i land. Jag tror dock att han underskattade effekterna av rapportören Harbours retorik, men fråga mig inte hur det kunde drabba Trautmanns kompromiss. Bloggvärldsbloggen och Bloggtidningen kommenterar liksom en del andra, som t ex Svensk Myndighetskontroll; Patrik Öhman; Stefan Stenudd; samt Scaber Nestor.

Sedan några ord med hänvisning till Kulturbloggen, som snappat upp en uppgift hos P3 Nyheterna om domaren i The Pirate Bay-målet. Han ser ut att ha blivit ifrågasatt för jäv i ett annat mål. Man kan undra hur mycket det ska behöva ordas om den diskussionsklubb, som domaren ingår i, innan myndigheterna ska förstå att förtroendet för domstolarna eroderas i takt med att olika band mellan domstolar och upphovsrättsindustrins advokater blottläggs. Ser att Svensk Myndighetskontroll ställt frågor till en av dessa med anledning av brev som skrivits. Intressant.