-->
Medan diskussionens vågor gått höga här hemmavid för eller emot upp- och nedladdning av upphovsrättsskyddat material och lagstiftning för att skydda upphovsrättsinnehavare och upphovsrättsägare, pågår möten inför U S Copyright Office kring en begäran om ett treårigt undantag från reglerna i DMCA (Digital Millennium Copyright Act). I ett mejl från Jens O hittar jag en länk med information om detta. Där sägs bl a att EFF (Electronic Frontier Foundation) och Organization for Transformative Works kraftfullt har bemött de argument som MPAA och DVD-CCA använt när de motsatt sig det av EFF föreslagna undantaget från DMCA för kreatörer av video-remix-alster för icke kommersiellt bruk. Beslut väntas i oktober 2009.
Nyfiken på DMCA söker jag information på nätet och finner bl a en debattartikel från 2002 hos Cnet, som jag med hjälp av Google Översättning, kan förstå. Det är verkligen intressant att se att den stundtals högljudda diskussion, som pågått här hemmavid, har pågått allt sedan USA:s kongress beslutade om DMCA att gälla från 1998. Artikeln är skriven av Rick Boucher, en advokat som valdes in i den amerikanska kongressen vid 1982 års val. För den som är intresserad finns det åtskilligt att läsa, som visar att det finns ”krigshärdar” litet varstans mellan dessa organisationer för upphovsrättsägare och företag, som utvecklar teknik för kopiering av lagligt inköpta verk och/eller enskilda användare. Av detta drar jag slutsatsen att det är hög tid för våra lagstiftare att göra en markering i lag att kopiering och användning för icke kommersiellt bruk s k fair use också är tillåtet på nätet. Dessutom måste möjligheten att använda Creative Commons license göras mera känd bland kreatörer i olika branscher.
För att synliggöra det orimliga i den franska Hadopi-lagen har EFF en länk till en essä av Professor Ed Felten vid Princeton Computer Science. Efter att ha läst den – I have to brush up my English – och även noterat att EFF kämpar för öppenhet kring ACTA-avtalet, tänker jag att det måste vara möjligt att kombinera det allmänna behovet (som människor i alla tider haft) att kunna kopiera delar av andras verk, som underlag för utbyte av åsikter och idéer vart detta utbyte än försigår, och upphovsrättsinnehavarens rätt till sitt verk, där det för övrigt borde finnas en tidsgräns för olika företags möjligheter att förvärva denna rätt då en innehavare inte ska riskera att blir bunden av oskäliga villkor. Allt som kan medverka till en bättre balans mellan våra medborgerliga fri- och rättigheter och enskilda kreatörers rättigheter samt olika affärsintressen gynnar en positiv utveckling när det gäller internet. Och lösa upp knutarna i Telekompaketet.
Tänk om Regeringen skulle öppna upp en webbplats för ett grupparbete om hur en sådan reformerad lagstiftning skulle kunna se ut. Man kunde kanske låta sig inspireras av den öppenhet som den nya administrationen i Vita huset visar genom OPEN GOVERNMENT INNOVATIONS GALLERY.
Efter denna utflykt i den stora världen, åter till Sverige och det som rör sig i min intressesfär upptäcker jag att DN Opinion publicerar ett debattinlägg av professor Vernon Bogdanor vid Oxfords universitet. Han skriver om den skandal som avslöjats bland politiker i det brittiska underhuset där ledamöter från alla partier är inblandade och att det finns risk för att förbannade väljare kommer att rösta på det populistiska partiet BNP. Mannen som visslat och gett Daily Telegraph möjlighet att avslöja skandalen har trätt fram. Det är något av en elaktartad böld, som växt till sig under många år, och nu spruckit. Det hela har lett till att britterna kräver nyval skriver DN. Tillfället gör tjuven skulle jag vilja säga. Det startade när Margaret Thatcher, istället för att höja ledamöternas arvoden, beslutade att skattebetalarna skulle stå för vissa av deras utgifter och sedan har det rullat på, medan det system, som skulle hindra ett missbruk, varit alltför slappt. Som krona på verket har två lorder stängts av sedan de visat sig vara beredda att ta emot mutor för att påverka en lagändring, vilket DN skrev om i onsdags. Utan några jämförelser finns ett förfall, som inträffat här hemma, sedan personval infördes. Det gäller användningen av riksdagens utkvittningssystem, som var tänkt att användas när någon ledamot hade laga förfall på grund av sjukdom eller tjänsteresa, men som idag även används när en ledamot inte vill rösta med sin partigrupp. När byte av ”äpplen” mot ”päron” inte hjälper eller då partipiskan inte biter, återstår utkvittning. Tanken med varje ledamots lagliga rätt att rösta efter eget samvete ingår enligt mitt sätt att se i ett säkerhetssystem där varje ledamot har ett eget individuellt ansvar för riksdagens funktion som granskare av regeringen. Mitt i steget reflekterar också kring människors förmåga att hålla sig på den smala vägen. Mer filosofiska diskussioner ur ett historiskt perspektiv skulle kanske hjälpa.
Efter denna soppa, en runda i bloggosfären: Ser att Olof, skrivit om sitt sätt att plocka in svar på frågorna från vårt nätverk Riksdagssvar. Han är en trevlig grabb, som det är roligt att samarbeta med. Jens O skriver om Valfusk, feminism och fildelning; Bloggtidningen skriver om att man måste tänka efter före när man använder sociala medier och refererar till en brittisk undersökning. Inget ont som inte har något gott med sig tänker jag som varit slö med uppgifter på Facebook; MinaModerataKarameller visar hur Anne-Marie Pålssons ställningstagande tvingar Johan Linander och Staffan Danielsson, båda ledande i Centerpartiet, att tala för sin egen sjuka moster. Staffan Danielssons referens till sossarnas långa regeringsinnehav, som försvar för den nuvarande regeringens traskande på samma stig, är verkligen skrattretande. Han har tydligen inte reflekterat över varför S nu måste kämpa för att ta sig tillbaka. Sedan ett inlägg av Hax, som passar väl i dessa dagar – Förändringar i EU när Lissabonfördraget träder i kraft, där Sverige får två nya MEP:er. Avslutar med Badlands Hyena som försöker göra satir av nästa smarta drag för att hålla koll på oss, som tror att vi kan gå över till vanliga brev på posten för att slippa FRA; samt ett annat kulturellt uttryck på samma tema hos Enligt min humla . I det sammanhanget passar det att länka till Thomas Bodström, som påminner om att den tidigare utlovade lagstiftningen om FRA kommer nu på måndag. Intressant.
3 kommentarer:
Ja, personvalet är en stor orsak till att det har blivit som det är. Förr kunde vi utkräva ansvar och stryka ut den som inte skötte sig. I dag skall vi istället lyssna till fagra ord och sedan se på när kappan vänds efter ledningens vind, utan någon möjlighet att utkräva ansvar på annat sätt än att att vända hela partiet ryggen vid nästa val. Förr kunde en moderat eller vänsterpartist vara det, och ändå visa sitt missnöje mot enskilda politiker som missbrukat sitt förtroende, det kan vi inte längre. Detta har givetvis över åren lett till att principlösa kappvändare accumulerats i politiken i stort. Man får inte vara så naiv att man blundar för det faktum att politiken har en stor dragningskraft på för ledninngen bekväma äregiriga legohjon. Förr när vi hade en lite större möjlighet att utkräva anvar så sorterades de olämpliga elementen bort, de kunde inte bli särskilt många av dem. Idag är det tvärt om.
- William T.
Vad som måste klargöras, är vad som förväntas av enskilda ledamöter. De sitter i riksdagen, på befolkningens uppdrag.
De ska fungera som ett demokratiskt skydd, när vi på egen hand inte deltar. Ledamöterna är "VÅRA-BEFOLKNINGENS" val, inte ett av regeringen utsett forum.
Ledamöterna sitter för att granska regeringen, kontrollera och styra den på VÅRAT uppdrag. Vi skall även kunna avkräva från våra folkvalda, att de så gör.
För att det skall fungera, krävs en större och djupare transparens i systemet. ACTA och vad mer som föreligger, måste ut i ljuset och upp på bordet.
Finns det ytterligare dokument om avtal och lagar, lika hemliga som ACTA, vi och våra parlamentariker är i okunskap om?
@William T: Idag har en del partier skriftliga avtal om lojalitet som i princip sätter personvalet ur spel. Vi måste ta itu med Grundlagsutredningens förslag och se vad vi kan göra med gemensam kraft.
@Jens O:Anne-Marie Pålsson har helt rätt i sina iakttagelser, men hos Mårten Schultz pågår en diskussion i kommentarsfältet som förskräcker. Fråga mig inte hur det kommer sig, men jag har en känsla av att en av de som deltar är politisk sakkunnig hos C, vilka varit mest aktiva i försöken att förminska Anne-Marie Pålsson.
Skicka en kommentar